Orsakerna till och farorna bakom kriget i Ukraina

2
679
Sjukhuset i Mariupol. Bild Moon of Alabama

Denna artikel 11 april av Moon of Alabama: https://www.moonofalabama.org/2022/04/sane-voices-explaining-the-reasons-for-and-dangers-behind-the-war-in-ukraine.html#more har upphittats och översatts av Rolf Nilsson.

____________________________________________________________________

Orsakerna till och farorna bakom kriget i Ukraina

Kriget i Ukraina fortsätter men propagandahysterin kring det verkar ha lugnat ner sig lite, efterhand som verkligheten gör sig påmind.

Detta ger utrymme för mer sansade röster att höras av allmänheten. Jag börjar med de ryska.

Den ryske ambassadören i USA, Anatolij Antonov, intervjuades av Newsweek. Han förklarade Rysslands politiska och rättsliga resonemang bakom kriget:

”Den speciella operationen i Ukraina är resultatet av Kievregimens ovilja att stoppa folkmordet på ryssar, genom att uppfylla sina skyldigheter enligt de internationella åtagandena”, sa Antonov till Newsweek. ”Natos medlemsländers önskan att använda en grannstats territorium för att etablera fotfäste i kampen mot Ryssland, är också uppenbar.”

Angående Ryssland sa Antonov, att revolutionen [Maidan] var en ”blodig statskupp som inletts av väst”, där ”ultranationalistiska idéer kom till makten i Kiev.” Han sa att politik som Moskva betraktade som fientlig, såsom avlägsnandet av ryska som ett officiellt nationellt språk och rehabiliteringen av nationalistiska ukrainska personer som Stepan Bandera, som samarbetade med Nazityskland under andra världskriget, hade ”slagit rot i Ukraina under extern administration .”

Antonov hävdade att det var ”Kievregimens nationalistiska frenesi och revanschistiska känslor” som resulterade i att Minsk-avtalen dött, då Ukraina valde ”vägen till snabb militarisering” med hjälp från utlandet.

”Natos medlemsländer har påbörjat en militär uppbyggnad av Ukraina”, sa Antonov. ”Det översvämmades av västerländska vapen, medan president Vladimir Zelensky tillkännagav Kievs planer på att skaffa kärnvapen, vilket skulle utgöra ett hot mot, inte bara grannländerna, utan även mot hela världen.”

”I detta sammanhang hade Ryssland inget annat val än att erkänna Donetsks och Lugansks självständighet”, sa Antonov. ”Därefter, i enlighet med kapitel VII, artikel 51 i FN-stadgan, med godkännande av Rysslands federationsråd och i verkställighet av fördragen om vänskap och ömsesidigt bistånd med Folkrepubliken Donetsk och Folkrepubliken Lugansk, fattade presidenten för Ryska federationen, Vladimir Putin, ett beslut att inleda en speciell militär operation.”

”Dess mål är att demilitarisera och denazifiera Ukraina, i syfte att minska militära hot från de väststater som försöker använda det broderliga ukrainska folket i kampen mot ryssarna”, tillade han.

Sergey Karaganov är en rysk statsvetare och kommentator på hög nivå och som också är presidentrådgivare i Moskva. Han intervjuades (på engelska) av italienska Corriere Della Sera

Sergey Karaganov: ”Vi befinner oss i krig med väst. Den europeiska säkerhetsordningen är olaglig»

Ett utdrag:

Fråga: Hur kan en attack rättfärdigas på sådana grunder?

Karaganov: ”I 25 år har människor som jag sagt att Natos expansion skulle leda till krig. Putin sa flera gånger att, om det kom till att Ukraina skulle bli medlem i Nato, så skulle det inte finnas något Ukraina längre. I Bukarest 2008 fanns en plan för snabb anslutning av Ukraina och Georgien till Nato. Det blockerades av Tysklands och Frankrikes ansträngningar, men sedan dess har Ukraina integrerats i Nato. Det pumpades upp av vapen och dess trupper tränades av NATO, deras armé blev starkare och starkare dag för dag. Dessutom såg vi en mycket snabb ökning av nynazistiska uppfattningar, särskilt bland militären, samhället och den styrande eliten. Det stod klart att Ukraina hade blivit något som liknade Tyskland runt 1936-1937. Kriget var oundvikligt, de utgjorde en spjutspets för Nato. Vi tog det mycket svåra beslutet att slå till först, innan hotet blivit dödligare».

Jag rekommenderar att du läser hela Karaganov-intervjun för att bättre förstå det ryska tänkandet.

”Det var tydligt att Ukraina hade blivit något i stil med Tyskland runt 1936-1937”, sa Karaganov. Den ”västerländska” allmänheten har svårt att förstå det. Men det är den rådande ryska synen och när man analyserar utvecklingen i Ukraina under de senaste åren, med rysk historia i åtanke, kan man lätt komma till samma slutsats.

Det är också vad den kanadensiske Rysslandsexperten Patrick Armstrong hade nämnt som det viktigaste, efter att han läst Putins tal i början av kriget:

Hade jag varit hemma skulle jag ha läst Putins tal tidigare och förstått tidigare. Det han pratar om är vad Sovjetunionen försökte göra från 1933 och framåt: nämligen att stoppa Hitler innan han kom igång. Den här gången kan Ryssland göra det själv. Med andra ord, Putin känner att han genomför en förebyggande attack för att stoppa ett upprepande av juni 1941. Detta är verkligen mycket allvarligt och indikerar att ryssarna kommer att fortsätta tills de känner att de på ett säkert sätt kan avsluta operationen.

Den ryska synen är egentligen inte så långsökt.

Här är en aktuell video där man ser tjänstemän från den ukrainska säkerhetstjänsten, SBU, framför ett förstört hus och där de ser ut att be, tillsammans med en präst, för de avlidna.

 

Notera det fascistiska märket för Högra sektorn soldaten bär på armen och ryggen. SBU har blivit ett slags Gestapo, med uppgift att eliminera oppositionella element i Ukraina. FN:s OHCHR, OSSE, Human Rights Watch, Amnesty International har alla rapporterat om SBU:s många brott.

Det finns också ett ”SS Galizien”-märke på soldatens rygg, vilket hänvisar till den 14:e Waffen-grenadjärdivisionen av SS (1:a galiciska), vilken kämpade med Nazi-Tyskland mot Sovjetunionen. Liksom många andra SS-divisioner var den 1:a galiciska inblandad i allvarliga krigsförbrytelser, men blev senare i huvudsak ’vitmålade’. Efter kriget flydde många av dess överlevande officerare till Kanada och till USA.

Ättlingarna till dessa officerare och andra invandrare från Ukraina spelade en märkbar roll i lobbyverksamheten för kriget.

Detta har varit framgångsrikt, eftersom USA hade valt att stödja extrema element i Ukraina i opposition mot fred. Detta har, som Aaron Maté skriver, förflyttat president Zelensky från en position under sin valkampanj, med löften om att få till stånd fred med Ryssland, till att bli en krigshetsare:

En varm oktoberdag 2019 satte sig den framstående professorn i Rysslandsstudier, Stephen F. Cohen, och jag oss ner på Manhattan för vad som skulle bli vår sista personliga intervju (Cohen gick bort i september 2020 vid en ålder av 81).

”Zelensky drev en valkampanj som fredskandidat”, förklarade Cohen. ”Han vann ett överväldigande mandat för att sluta fred. Så det betyder att han måste förhandla med Vladimir Putin.” Men det fanns ett stort hinder. Ukrainska fascister, varnade Cohen, ”har sagt att de kommer att avlägsna och döda Zelenskij om han fortsätter på denna linje av förhandlingar med Putin… Hans liv hotas bokstavligen av en kvasi-fascistisk rörelse i Ukraina.”

Fred kunde bara komma, betonade Cohen, på ett villkor. ”[Zelensky] kan inte gå vidare med fullständiga fredsförhandlingar med Ryssland, med Putin, om inte USA står bakom honom,” sade han. ”Det kanske inte räcker, men om inte Vita huset uppmuntrar denna diplomati har Zelensky ingen chans att förhandla om ett slut på kriget. Så insatserna är enormt höga.”

Trots att riksrätts-åtalet mot Trump misslyckades med att avlägsna honom från ämbetet, lyckades det cementera sina främsta förespråkares målsättningar med ett proxykrig: snarare än att stödja Zelenskijs fredsmandat, skulle Ukraina istället användas för att ”bekämpa Ryssland där borta”.

Dimitri Jarosh

Jag hade tidigare citerat en intervju med Dmytro Yarosh, då ledaren för den fascistiska Högra sektorn, som bara en vecka efter att Zelenski hade blivit president hotade honom med döden om han skulle försöka sluta fred med de östra ukrainska rebellerna. Yarosh blev senare rådgivare till den ukrainska militärens chefsstab. Han är huvudpersonen bakom den pågående nazifieringen av den ukrainska militären.

Som ambassadör Antonov har sagt handlar kriget i Ukraina inte bara om Ukraina.

Richard Falk, professor emeritus i internationell rätt vid Princeton University, pekar korrekt på de två nivåerna av kriget vi ser:

Det är inte så att empatin för Ukraina eller stödet till Zelenskijs nationella motstånd är malplacerad, men att det ser ut att vara geopolitiskt iscensatt och manipulerat, på sätt som andra desperata nationella situationer inte varit, och ger därmed upphov till misstankar om andra, mörkare motiv.

Detta är oroande, eftersom dessa förstorade farhågor har fungerat som ett huvudsakligt sätt på vilket Nato-väst har ansträngt sig för att få det ukrainska kriget att handla om mer än Ukraina. Det utvidgade kriget kan bäst förstås som att det inträffar på två nivåer: ett traditionellt krig mellan Rysslands invaderande styrkor och Ukrainas motstånd, vilket sammanflätats med ett omfattande geopolitiskt krig mellan USA och Ryssland. Det är genomförandet av detta senare krig, som utgör den mer djupgående faran för världsfreden, en fara som till stor del har fördunklats eller bedömts som en ren förlängning av Ryssland/Ukraina-konfrontationen.

Om denna uppfattning om två nivåer analyseras korrekt, i dess förståelse av de olika aktörerna och deras motstridiga prioriteringar, då blir det avgörande för att förstå, att i det geopolitiska kriget är USA angriparen lika mycket som att Ryssland är angriparen i det traditionella kriget på marken.

John Mearsheimer. Bild Wikipedia.

Falk håller med professor John Mearsheimer, som fruktar att den större konflikten mellan USA och Ryssland, vilken döljs bakom kriget i Ukraina, kan leda till att konflikten utvidgas till ett potentiellt kärnvapenkrig.

 

Som en sammanfattning av Mearsheimers senaste samtal med Katrina van den Heuvel och ambassadör James Matlock, skriver den tidigare CIA-analytikern Ray McGovern:

 

När Mearsheimer talade vid ett webbseminarium den 7 april, var han sannerligen, ”offensivt realistisk”. Han förklarade: (1) grundorsaken ligger i NATO-toppmötets deklaration från april 2008 att Ukraina (och Georgien) ”kommer att bli medlemmar av NATO”; och (2) att Ryssland ser detta som ett ”existentiellt hot” och därför ”måste övervinna” detta.

För president Joe Biden och demokraterna skulle, även om Ukraina inte utgör något strategiskt hot mot USA, en rysk ”vinst” politiskt sett vara ett ”förödande nederlag”, säger Mearsheimer. I den meningen är konflikten ett ”måste vinna” även för USA. Han underströk det uppenbara och noterade att det är omöjligt för båda sidor att ”vinna” – åtminstone inte under rådande omständigheter.

Samtidigt som han noterar att amerikanska akademiker och beslutsfattare inte tror att Natos planer på Ukraina utgör ett existentiellt hot mot Ryssland, är Mearsheimer så rak som hans artiga uppsyn tillåter. ”Vad folk i Washington tror är irrelevant. Det viktiga är vad Ryssland tror.” Han avvisar ”mainstream”-synen att Putins Ryssland är motiverat av expansionistiska syften, och ber ”experterna” i Washington att lägga fram konkreta bevis för sina påståenden. Dessutom, ”Det finns inget i vad Putin har sagt som bevisar att han vill göra Ukraina till en del av Ryssland”, tillägger Mearsheimer.

Scott Ritter

Mot slutet av ett samtal med Gonzalo Lira, ifrågasätter tidigare marinofficer och FN-inspektör, Scott Ritter, potentialen för eskalering. Pentagon, säger han, känner till den verkliga situationen på plats och att den ukrainska armén kommer att förlora kriget. Varken Nato, USA eller enskilda länder som Polen har sina styrkor konfigurerade på ett sätt som skulle tillåta dem att framgångsrikt föra krig mot Ryssland. De skulle behöva mer tid för att förbereda sig än vad Ryssland kommer att behöva för att vinna kriget i Ukraina.

 

Ritter förutspår att Pentagon kommer att avvisa varje eskalering som krigshetsarna för Ukraina, i utrikesdepartementet och det nationella säkerhetsrådet, kan tänkas planera och att de ansvariga för den nuvarande röran, Victoria Nuland, Anthony Blinken och Jake Sullivan, kommer att tystas eller tas bort efter mellanårsvalet.

Jag hoppas att han har rätt.

 

 

Föregående artikelErfarenheter av neutralitet
Nästa artikelVad tycker Ryssland idag om ett Nato-medlemskap av Sverige och Finland?
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

2 KOMMENTARER

  1. En klok analys som inte borde vara svår att förstå även för stridstupparna inom den borgliga domänen, här hemma i Sverige.
    Då denna oförmåga eller ovilja för dem att lyfta blicken över sin egen konstruerade horisont, tyder allt på att vårt inträde till krigsalliansen NATO är som en öppen port med att vad det innebär ifråga om att kärnvapen- bestycka vårt fredens hav Östersjön.
    Därtill söker jag en tydlig röst inom Socialdemokraterna som modigt vågar stå emot denna krigshetsande stämning, som råder även i vårt stora medieutbud. Så klart att sådan rapportering med svarta rubriker väckor känslor och att fatta avgörande beslut utifrån den typ av grund, är inte bra att bygga vårt lands säkerhet på.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here