Överlevnad i Kina och Indien – en jämförelse

12
3130
Folkmängd i olika länder. Bild: Artikeln i Synapze.

I serien ”Aktuella artiklar för 1-2 år sedan och idag” återpubliceras nu denna artikel.
Denna viktiga artikel Överlevnad i Kina och Indien – en jämförelse har skrivits av Lars Drake och publicerats först på Synapze. Jag har en kort avslutande kommentar.


Överlevnad i Kina och Indien – en jämförelse

Under de senaste åren har konflikten mellan USA och Kina skärpts. Propaganda eller ensidiga beskrivningar från svenska politiker, journalister och debattörer som regelmässigt försvarar USA har kommit som ett brev på posten. Syftet för USA-entusiasterna tycks vara att demonisera. Mycket handlar om dagsaktuella frågor, men historiska skeenden i Kina har också utnyttjats i argumentationen. En fråga som gång på gång dyker upp i debatter är den svält som drabbade Kina under Det Stora Språnget åren runt 1960.

Det hävdas att det dog 20 miljoner människor eller att det till och med dog 45 miljoner. Dessa uppgifter används för att svartmåla den utvecklingsprocess som pågick från 1949 och flera decennier framåt. Det är ingen tvekan om att svälten under några år runt 1960 var ett svårt slag för befolkningen i Kina. En avgörande fråga är om antalet döda bör jämföras med hur det var åren direkt före eller med åren i början på 50-talet innan villkoren för människor hade förbättrats i Kina. I det senare fallet blir det i stort sett ingen överdödlighet och i det förra rör det sig om nivåer kring 14 miljoner. Antalet födda minskade mer än antalet döda ökade under 1960 och 1961. Det innebär att förändring i folkmängden inte kan användas för att ta reda på hur många som dog av svält de aktuella åren.

Allvarliga fel begicks av den politiska ledningen i Kina. Frågan är dock vad som skedde och hur befolkningsmängden utvecklades från 1949/50 och framåt och även hur förväntad livslängd förändrades i Kina under flera decennier. Den utvecklingen kan jämföras med utvecklingen i ett annat land med mycket stor befolkning, Indien, som också blev självständigt under slutet av 1940-talet.

Det råder ingen tvekan om att genomsnittlig livslängd under flera årtionden varit längre i Kina än i Indien. I genomsnitt levde människor i Kina drygt nio år längre än i Indien under perioden 1950-2010. De som bodde i Indien förlorade oerhört många levnadsår jämfört med hur det skulle varit om de haft samma förbättring av livslängden som i Kina.

Beräkningar grundade på befolkningsstatistik för Kina och Indien visar att under åren 1950-2010 förlorades fem miljarder levnadsår i Indien eller 85 miljoner per år. Statistiken finns att ladda ner från FNs hemsida och beräkningarna finns redovisade i denna artikel.

Det råder heller ingen tvekan om att det var olikheterna i politik som var huvudorsak till skillnaderna. Andelen extremt fattiga var och är större i Indien. Otillräckliga insatser mot kastsystemet och den skeva förmögenhetsfördelningen är viktiga faktorer för det.

Det Stora Språnget som gav ett allvarligt bakslag i Kina berodde till en betydande del på en snabb kollektivisering av jordbruket. Svält förekom även i Sovjetunionen under tidigt 1930-tal som en följd av bl.a. en snabb kollektivisering av jordbruket. Systemskifte åt motsatt håll gav upphov till flera miljoner dödsfall på 1990-talet när Sovjetunionen upplöstes och marknad blev huvudinstrument i landet, trots att det landet inte var ens i närheten av den fattigdom som fanns i Kina och Indien på 50- och 60-talen. Det borde inte förvåna någon att det uppstår stora problem med samhällsekonomisk effektivitet när ett system avvecklas innan något nytt börjat fungera.

När det gäller den moraliska aspekten. Vem är ansvarig om folk dör i stor mängd när det hade varit möjligt att undvika? De satsningar som gjordes i Det Stora Språnget i Kina hade till syfte att förändra villkoren till det bättre och landet var hotat av USA, så en snabb modernisering var påkallad. Politiken var dock forcerad. Ledningen i Kina borde ha gjort mer och snabbare när misslyckandet blev uppenbart, men satsningen i sig bör inte ses som en fråga om moral. Politiken som bedrevs under fler årtionden medförde förbättringar på flera plan för landets befolkning.

Den moraliska frågan är mycket större och mer allmän än det som hände i Kina runt 1960. Den högre dödligheten i Indien som var en följd av dåliga politiska beslut, eller snarare brist på bra sådana, är en stor moralisk fråga som diskuteras alltför lite. Olika typer av politik medför en rad avsedda och icke avsedda effekter. Mänskligheten har under lång tid haft kapacitet att producera och omfördela livsmedel för att föda hela världens befolkning, åtminstone sedan början på 1900-talet. Nästan lika länge har förmågan att bota sjukdomar som dödar miljontals människor varje år i fattiga länder funnits. Om inte ett land förmår att skapa förutsättningar för befolkningens överlevnad borde andra länder, främst sådana som har vänskapliga relationer och bedriver handel med de drabbade länderna bidra. Om det inte görs bör det fördömas.

Sovjetunionen bidrog med en hel del hjälp till Kina efter 1949, men det landet var till stora delar sönderbombat och ännu inte helt uppbyggt efter andra världskriget så kapaciteten var begränsad.

Det har dött hundratals miljoner människor under de senaste decennierna i främst Afrika och Indien som skulle ha kunnat överleva med en bättre politik eller stöd från andra länder. De länder som i första hand har ett ansvar för att inte ha gjort mer är världens rika länder. De tidigare europeiska kolonialmakterna har ett särskilt ansvar eftersom de bidragit till de förhållanden som råder i många fattiga länder. USA har också ett särskilt ansvar eftersom det landet har stött statskupper i, bombat och invaderat flera länder och därigenom hindrat en utveckling som skulle ha förbättrat livsvillkoren i berörda länder, utöver att många dött i anslutning till dessa insatser.

Beräkningar och källor finns i denna artikel på Synapze Synapze (Slut på artikeln).

Kort kommentar av redaktören:

Jag påminner om en intervju med den kände vänstermannen och lingvisten professor Noam Chomsky i Counterpunch år 2012

”Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. 100 000 000 (100 miljoner) människoliv är inget litet antal (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Och om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979.” – Intervju med Noam Chomsky

Mao Zedong noterade att hälso- och sjukvården främst var inriktad på de 15 % som bodde i städerna och initierade en ökad satsning på landsbygden och på förebyggande mediciner. Kinas system med barfotaläkare visade sig framgångsrikt och WHO såg de som ett mönster för utvecklingsländerna.

Vidare, Kina hade skäl att uppleva mycket allvarligt hot från USA i slutet av 1950-talet, en orsak till experimentet med ”Det stora språnget” för att utveckla och inleda en industrialisering runtom i landet.USA planerade att döda minst 600 miljoner människor i kärnvapenkrig, med angrepp på Kina och Sovjetunionen.

Föregående artikelPolen: Manifestation mot kriget i Ukraina, och mot Ukrainas folkmord i Volhynia
Nästa artikelJohn Bolton råkar förklara varför USA:s politik mot Kina och Ryssland är fel. Hur då?

12 KOMMENTARER

  1. Kina har utrotat extrem fattigdom på landsbygden. Försöker man googla om detta faktum möts man av en störtflod av ifrågasättande av västs regimmedia. Saken är uppenbart känslig. Global Times säger emellertid detta:

  2. ”Frågan är dock vad som skedde”. Det finns inte alls några frågor idag över vad som verkligen skedde. Glöm inte att de som var med och upplevde det finns idag, och det är bara att fråga.

    —Roten till problemet var missväxt på grund av vädret.
    —Normalt skulle samhället då sätta in extra arbete för att producera mat. Kollektivisering av jordbruket motarbetade det. Istället för att producera mat avleddes uppmärksamheten mot dessa ”masugnar”, som i verkligheten bara var smältugnar som producerade totalt oanvändbara förorenade klumpar av blandad metall.
    —Sedan skulle överskottet på mat samlas in, distribueras och exporteras. Där kom korruptionen in. Byråkrater förfalska siffrorna för att se bra ut. Om en bondfamilj behövde 5 säckar ris för att äta sig mätta, men producerade åtta, skulle dom lämna ifrån sig tre. Så förfalska man siffrorna och påstod att familjen hade producerat 12 säckar ris. Då tvingade familjen istället lämna ifrån sig sju säckar, och fick bara en kvar att leva på, alltså svalt man. Folk satt bokstavligen och svalt utanför välfyllda matförråd på grund av denna korruption.

    —poverty to Chinese people’s hard work due to China’s economic reform ”in favor of versions of capitalism.”

    Hårt arbete var det, men resultatet uppnådde man genom mycket systematiska och pragmatiska åtgärder och fungerande organisation, inte några smarta ekonomiska reformer eller kapitalism. Istället för ett stort antal isolerade byar och familjer var och en slet i isolering för att få dagen att gå ihop, flyttade man ihop dom, organiserade så alla samarbetade, investerade i teknologi och utbildning, och så fick man resultat. Den här filmen beskriver det. Hur staden Minning kom till.
    https://www.youtube.com/watch?v=pL7vFQvZGmI
    Organisation, samarbete, målsättningar, fokus var lösningen, inte några smarte ekonomiska system

    —”China’s victory in poverty alleviation is a miracle”
    Absolut inte. Resultatet uppnåddes istället med organisation, samarbete, teknologi, utbildning, målsättningar, osv. Jag var till del själv med på plats. Jag är ju pensionär så pensionen rullar in var vecka antingen jag ber om det eller inte. Som pensionär har man en resurs som är nära oändlig. Tid. Dessa platser hade inga pengar att spendera, men det finns gott om husrum och mat. Man har en enorm tillgång i kunskap och erfarenhet, för min del kunskaper i språk, engelska – mest populärt, och vetenskapliga ärmen som matematik och fysik, Kinas mest populära ämnen där det även finns den största bristen på lärare. Man åkte helt enkelt till någon avlägsen ”fattig” plats och undrade om man kunde hjälpa till. Då blev det gratis mat och husrum i utbyte mot att göra sig tillgänglig några timmar i veckan. Inget betungade. Tvärt om fick man uppleva det resebyråerna skulle tagit saftigt betalt för att arrangera.

  3. https://new.thecradle.co/articles/indias-foreign-policy-dilemma-counter-or-cooperate-with-china
    I en tid präglad av skiftande geopolitisk dynamik och strategiska omställningar, väcker Indiens växande roll som ”försörjnings- och underhållsagent” för den amerikanska flottstyrkan i Indo-Stillahavsområdet frågor om landets omhuldade princip om ”strategisk autonomi”.

    När Indien fördjupar sin anpassning till USA har ett avtal som gjordes i slutet av förra månaden mellan premiärminister Narendra Modi och president Joe Biden under den förstnämndes statsbesök väckt uppmärksamhet. Detta avtal innebär att tillhandahålla basfaciliteter, reparationer och underhållstjänster för amerikanska flottans fartyg som verkar i Indo-Stillahavsområdet.

    Denna nya utveckling är dock inte utan dess implikationer, eftersom den potentiellt kommer i konflikt med kinesiska intressen i regionen och kan belasta Indiens relationer med sina BRICS-medlemmar och de i Shanghai Cooperation Organization (SCO), vars senaste fullfjädrade medlem är Iran .
    Det har rapporterats att Modi och Biden nådde överenskommelsen för att motverka Kinas marina inflytande i den Indo-Stillahavsregionen där Peking har världens största numeriska styrka med cirka 355 fartyg och ubåtar.

    Den amerikanska flottans indiska expansion:
    Insikter i avtalet avslöjar att den amerikanska flottan planerar att etablera tre underhålls- och reparationsnav i de indiska städerna Chennai, Mumbai och Goa. Tidigare har USA undertecknat bilaterala navavtal i olika regioner, inklusive Västasien, västra Stilla havet, Japan och Singapore.

    Nikkei citerade en tidigare befälhavare för US Indo-Pacific Command och rapporterade att den amerikanska flottan för närvarande utför operationer från Diego Garcia och västra Australien. Etableringen av underhålls-, reparations- och logistiknav i Indiska oceanen skulle dock avsevärt förbättra den operativa flexibiliteten för den amerikanska flottan i den stora regionen Indiska oceanen.

    En källa inom Pakistans utrikeskontor säger till The Cradle : ”De potentiella konsekvenserna av att etablera amerikanska militära installationer i Indiska oceanen är sådana att de kan skapa en anmärkningsvärd nivå av instabilitet i närheten.”
    Källan tillägger att den senaste utvecklingen ger upphov till farhågor om SCO:s kapacitet att effektivt uppnå sina kärnmål, särskilt främjandet av regionalt lugn och tryggandet av säkerheten.

    Minskande oljeimport från Ryssland:
    Den progressiva förändringen i New Delhis partnerskap med Washington överskrider dess traditionella fokus på försvar och teknisk hårdvara. Den senaste utvecklingen tyder på ett fördjupat kamratskap mellan de två länderna, som sträcker sig till upphandlingen av petroleum från USA, vilket har förskjutit Ryssland som en viktig oljeleverantör till Indien.

    Dessa oljeköp innebär en betydande uppgång i det bilaterala förhållandet, vilket resulterar i att Indien återuppstår som en dominerande aktör på den globala marknaden. Omvänt finns det tecken på en nedgång i importen av råolja från Ryssland .

    Energiunderrättelseföretaget Vortexa rapporterar en minskning med 6,5 procent av Indiens råoljeimport från Ryssland i juni jämfört med föregående månad, främst på grund av frivilliga produktionsrestriktioner implementerade av Ryssland, världens näst största råoljeproducent. I juni importerade Indien 1,8 miljoner fat per dag (mb/d) råolja från Ryssland, en minskning från rekordhöga 1,96 mb/d i maj.

    I januari 2023 köpte Indien 406 000 fat per dag (bpd) från USA, som därefter sjönk till 244 000 bpd följande månad, och sjönk ytterligare till 100 000 bpd i mars. Importen från USA såg dock en återhämtning och nådde 119 000 bpd i april och 138 000 bpd i maj, med en anmärkningsvärd ökning på 62 procent till 224 000 bpd i juni.

    Indiens alliansfria hållning:
    Hittills har Indien på ett skickligt sätt upprätthållit en känslig balans i sina relationer med västländer och SCO. När Indien strävar efter att utöka sitt globala och regionala inflytande och positionera sig som en ledare inom det globala södern, strävar det efter att etablera en välkalibrerad utrikespolitik som omfattar stora globala makter som USA, Kina och Ryssland, för att optimera sin nationella intressen.

    Vissa analytiker hävdar att Indien nu stöter på svårigheter med att integrera sig i SCO på grund av USA:s betydande utrikespolitiska pivot. De senaste strategiska försvarsavtalen undertecknade av Modi i Washington har utan tvekan gjort New Delhi mindre entusiastisk över multipolaritet och regional integration.

    Det har föreslagits att Indien hyser oro angående dominansen av länder som Kina och Ryssland inom SCO, som uppfattas som motståndare till USA. Indien förstår att SCO:s politik potentiellt kan komma i konflikt med de västerländska nationernas politik under åren, med vilka New Delhi nyligen har återupplivat sina band.

    Delhis dilemma:
    Dr Sameer Patil, en senior stipendiat vid Observer Research Foundation (ORF) i Mumbai och en forskare om Indiens nationella och regionala säkerhetsprioriteringar och bekämpning av terrorism säger dock till The Cradle att premiärminister Modis senaste besök har kastat ljus över arten av undertecknade avtal. av USA och Indien, och lyfter fram deras betoning på framväxande teknologier och ekonomiska utbyten:

    ”Indiens utrikespolitik bygger på idén om ”strategisk autonomi” och inkluderar diplomatiska förbindelser med både USA och SCO. Att karakterisera Indien som ”sittande på staketet” eller i ett tillstånd av obeslutsamhet eller neutralitet skulle därför på ett felaktigt sätt beskriva dess hållning.”
    Dr Patil hävdar vidare att det är absolut nödvändigt att analysera parametrarna för den indiska utrikespolitiken ur olika perspektiv, med hänsyn till dess regionala och globala ansvar: ”Från min vinkel kan man hävda att granskningen av Indiens diplomatiska engagemang med USA och SCO bör närma sig med hjälp av separata ramar. Indien betraktar SCO som mycket betydelsefullt i sina strävanden att etablera och upprätthålla förbindelser med de centralasiatiska republikerna.”

    Han tillägger att det är rimligt för New Delhi att fortsätta sitt engagemang med centralasiatiska nationer på grund av konvergensen av intressen och delade uppfattningar om hot om regional säkerhet.

    Ändå betonar Patil betydelsen av att ta hänsyn till Indiens relation med USA inom en bredare global ram, och förklarar för The Cradle att ”Det strategiska partnerskapet mellan Indien och USA har stor betydelse, eftersom det inte bara bidrar till regional stabilitet utan också spelar roll. en avgörande roll för att säkerställa global säkerhet.”

    Indiens vinster från SCO:
    Indiens anslutning till SCO 2017 har stimulerat dess fokus på att förbättra samarbetet med grannländerna inom organisationens ram. Som världens femte största ekonomi är Indien starkt motiverat att stärka sina band med SCO för att främja långsiktig ekonomisk tillväxt och ta itu med geopolitiska och ekonomiska risker på global skala.

    Sedan Indien gick med i SCO sedan flera år sedan har Indien upplevt en betydande tillväxt i sina ekonomiska och handelsmässiga samarbeten med Ryssland, Kina och andra medlemsländer. Handeln mellan Ryssland och Indien såg en anmärkningsvärd ökning med cirka 120 procent 2022 inför SCO-toppmötet i Shanghai.

    Bilateral handel mellan Kina och Indien överträffade milstolpen på 100 miljarder dollar 2021 och fortsätter att uppvisa en robust tillväxt. Dessutom fördubblades handeln mellan Indien och länderna i Centralasien till 2,7 miljarder dollar under räkenskapsåret 2019-20.

    Efter det kalla krigets slut genomgick Indien en betydande omvandling i sina diplomatiska förbindelser med USA samtidigt som de stärkte banden med Peking och Moskva för att säkra dess strategiska autonomi.

    New Delhi kunde dock inte optimera SCO:s kapacitet och effektivt främja sina mål under dess ordförandeskap i organisationen. Den stötte också på hinder för att ta itu med historiska motsättningar, bygga förtroende bland medlemsnationer och aktivt delta i ickevåldssamarbete i säkerhetsfrågor.

    Regional hegemon eller klientstat?
    Under de senaste 15 åren har Indien blivit medlem i fyra multilaterala organisationer, med två distinkta grupper som växer fram: västerländska organisationer som G20 och Quadrilateral Security Dialogue (Quad), som omfattar USA, Australien, Japan och Indien; och icke-västerliga organisationer som SCO och BRICS, inklusive Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika.

    Detta tillvägagångssätt betecknar New Delhis strävan efter en autonom utrikespolitik, som skapar en delikat jämvikt i sina relationer med stora globala makter samtidigt som man undviker intrassling i blockpolitiken.

    Men att upprätthålla denna jämvikt kan bli alltmer utmanande när stormaktspolariseringen intensifieras. Geopolitiska spänningar mellan atlanticister och eurasianister ökar, vilket kan utöva press på Indien att anpassa sin geopolitiska hållning till förmån för västmakterna.

    Indien förväntas stöta på svårigheter med att upprätthålla en bräcklig balans, med tanke på den förväntade rivaliteten mellan USA och Kina, historiska spänningar med Kina och Pakistan och den robusta alliansen mellan de två sistnämnda.

    Dessa faktorer utgör betydande begränsningar för Indiens förmåga att effektivt navigera i sin position. Dessutom har intresseavstämningen mellan Kina och Ryssland förmågan att skadligt påverka indiska intressen inom regionen.
    https://new.thecradle.co/articles/indias-foreign-policy-dilemma-counter-or-cooperate-with-china

  4. Svälten i samband med Stora Språnget berodde i grunden på missväxt, men det gjordes värre på grund av korruption och politiken med kollektiviseringen av jordbruket. Byråkraterna ”saltade” produktionsrapporterna för att dom skulle se bättre ut överordnades ögon. Folk satt och svalt utanför välfyllda matförråd för rapporterna påstod att mer livsmedel hade producerats än vad som var verkligheten.

    Utländska besserwissers använder fortfarande dessa förfalska siffror, som låg till grund för statistiken, och mot bättre vetande ännu hävdar ”utveckling” i Kina, en utveckling som aldrig fanns i verkligheten.

    ”Frågan är dock vad som skedde”, det är inte alls en fråga i Kina, för alla dokument och de som var med finns idag och det går mycket bra att följa utvecklingen, och därmed orsakerna.

    Den positiva utvecklingen när det gäller livslängden och folkhälsan är direkt en funktion av jordbruksreformen som påbörjades redan 1946. Någon motsvarade reform fanns inte i Indien.

    Vi vet även idag att utvecklingen med barfotaläkare inte kom från Mao Zedong, utan från Soong Ching-ling, (1893-1981), som var utbildad vid Wesleyan College i USA. Hon utsågs senare till ”Hederspresident för Folkrepubliken Kina”. Det var i verkligheten hon som osynligt ledde Kina under så många år och övertygade Mao Zedong att stödja projekten. Det var även hon som drev på utvecklingen av läs och skrivkunnigheten och familjeplaneringen, senare ett barns politiken,som i verkligheten påbörjades redan 1968.

    • Det finns verkligen olika analyser av det Stora Språnget, där en dominerande version är att detta var ett stort misslyckande med miljontals döda. Även framfört i Kina efter Maos död då Deng Zhiao Peng ville införa en helt annan ekonomisk politik. Denna artikel av en forskare bör läsas av alla intresserade. https://www.globalpolitics.se/dodade-mao-verkligen-flera-miljoner-manniskor-i-det-stora-spranget/

      Ett utdrag: ” Guo Shutian, tidigare chef för politik och lag vid det kinesiska jordbrukdepartementet, efter Mao-eran, ger en helt annan uppfattning om Kinas övergripande jordbruksprestanda under perioden före Dengs ”reformer”. Det är sant att han skriver att jordbruksproduktionen minskade på fem år mellan 1949-1978 på grund av ”naturkatastrofer och misstag i arbetet.”

      Men han säger att under 1949-1978 ökade skörden per hektar mark som såddes med matgrödor, med 145,9% och den totala livsmedelsproduktionen ökade med 169,6%. Under denna period växte Kinas befolkning med 77,7%. Enligt dessa siffror ökade Kinas matproduktion per capita från 204 kilo till 328 kilo under den aktuella perioden.

      Även enligt siffror från Deng Xiaoping-regimen ökade industriproduktionen med 11,2% per år från 1952-1976 (med 10% per år under den påstådda katastrofen under Kulturrevolutionen). År 1952 uppgick industrins andel till 36% av bruttovärdet av den nationella produktionen i Kina. År 1975 utgjorde industrin 72% och jordbruket 28%. Det är ganska uppenbart att Maos, påstått katastrofala, socialistiska ekonomiska politik, banade väg för den snabba (men in-egalitära och obalanserade) ekonomiska utvecklingen under tiden efter Mao.

      Det finns goda argument som tyder på att politiken för Det stora språnget framåt faktiskt gjorde mycket för att upprätthålla Kinas totala ekonomiska tillväxt.”

      • @Anders Romelsjö (red) 14 juli, 2023 At 08:09
        Alla analyser bygger på de data som används för att utföra analysen. Är ingångsdata felaktigt blir resultatet felaktigt. Därför att västerländska analyser alltid bygger på förfalskade data, får vi olika resultat, och resultaten, byggda på förfalskade data, har blivit dominerande. Kanske för att det passar västs felaktiga bild av Kina. Gi-Go, Garbage in – Garbage out. Grundproblemet är att korrekta data, för att utföra analyser, inte fanns. Det fanns inget tillförlitligt rapporterings system och när tillförlitliga data inte fanns betyder det att det inte finns några tillförlitliga resultat från analyser. Därför alla dessa ”olika analyser”.

        Helt klart är att mat produktionen ökade dramatiskt mellan 1946, då jordbruksreformen började, fram till 1958 då Mao Zedong’s kollektiviserings-projekt började. Den korrekta informationen finns i odlarnas och byrådens anteckningar, och från vittnen som var med. Vad en byråkrat i jordbruksdepartementet säger är inte intressant liksom deras statistik. Dessa personer var ljusår från verkligheten. Kina då var inte Kina, eller andra nationer, av idag med organiserade fungerande rapporteringssystem av data.

        Mao Zedong idé var att kollektivisering, både jordbruk och industriproduktion, skulle kunna fungera precis som vad vi idag kallar industriell produktion. Det fungerade inte. De så kallade berömda masugnarna var inga masugnar utan bara simpla smältugnar. Man hivade in all metall man kunde hitta, som kastruller, husgeråd, eller verktyg, och slutresultatet var en metall klump av odefinierbar sammansättning som på sin höjd kunde användas som en brevpress eller sänke. Odlarna slutade odla och istället ägnade sig år denna ”industriproduktion”. Maten tog slut.

        Det väsentliga här är att”siffrorna”, och därmed statistiken, har ingen verklighetsanknytning. Jag har personligen träffat äldre som kan berätta hur man gömde mat i takläggningen i husen, som naturligtvis inte rapporterades, och då visar statistiken att produktionen minskade, fast verkligheten var det motsatta.

        Kollektiviserings projektet var ett misslyckande, men Kina lärde sig av misstagen. Det var detta som senare lade grunden till Kinas ekonomiska tillväxt. Erfarenheterna.

        Grundproblemet idag är att utlänningar bedömer dåtidens Kina efter dagens förhållanden. Därför blir alla dessa ”analyser” så vansinniga.

        En bra källa är Rewi Alley, han var med och handgripligen på plats, och har beskrivit vad som pågick. Samtidigt var han personlig vän med Mao, och en av de personer som drev ”industrialiseringen”. Han låg bland annat bakom Gung-Ho 工合 programmet, vilket betyder att arbeta tillsammans. De kinesiska kooperativen 工業合作社, vilka fungerade.

        • Det som lade grunden till Kinas ekonomiska tillväxt är Kinas kommunistiska partis ledning och
          Konstitutionen för Folkrepubliken Kina
          Upplagd: 20 november 2019
          Jag har översatt kapitel 1
          där ska du ta en extra titt på artikel 6,
          övriga kapitel kan Karl W om intresse finns översätta på egen hand.

          Innehåll
          Inledning
          Kapitel I – Allmänna principer

          Kapitel II – Medborgarnas grundläggande rättigheter och skyldigheter

          Kapitel III – Statliga institutioner

          Avsnitt 1 – Nationella folkkongressen

          Avsnitt 2 – Folkrepubliken Kinas president

          3 § – Statsrådet

          4 § – Centrala militärkommissionen

          Avsnitt 5 – Lokala folkkongresser på alla nivåer och lokala folkstyrelser på alla nivåer

          Avsnitt 6 – Autonoma organ i etniska autonoma områden

          7 § – Tillsynskommissioner

          Avsnitt 8 – Folkdomstolar och Folkets åklagarmyndigheter

          Kapitel IV – Nationalflaggan, nationalsången, nationalemblemet och huvudstaden

          Kapitel 1
          Generella principer

          Artikel 1 Folkrepubliken Kina är en socialistisk stat som styrs av en folkdemokratisk diktatur som leds av arbetarklassen och bygger på en allians av arbetare och bönder.

          Det socialistiska systemet är det grundläggande systemet i Folkrepubliken Kina. Ledarskap av Kinas kommunistiska parti är det avgörande kännetecknet för socialism med kinesiska särdrag. Det är förbjudet för någon organisation eller individ att skada det socialistiska systemet.

          Artikel 2 All makt i Folkrepubliken Kina tillhör folket.

          De organ genom vilka folket utövar statsmakt är den nationella folkkongressen och de lokala folkkongresserna på alla nivåer.

          Folket ska i enlighet med lagens bestämmelser sköta statens angelägenheter, ekonomiska och kulturella åtaganden samt sociala angelägenheter genom olika kanaler och på olika sätt.

          Artikel 3 Folkrepubliken Kinas statliga institutioner ska praktisera principen om demokratisk centralism.

          Den nationella folkkongressen och de lokala folkkongresserna på alla nivåer ska skapas genom demokratiska val och ska vara ansvariga inför folket och vara underställda deras tillsyn.

          Statens alla administrativa, tillsyns-, dömande och åklagarorgan  ska skapas av folkkongresserna och ska vara ansvariga inför dem och vara föremål för deras tillsyn.

          Uppdelningen av funktioner och befogenheter mellan de centrala och lokala statliga institutionerna ska respektera principen om att de lokala myndigheternas initiativ och motivation ska respekteras fullt ut under centralmyndigheternas enhetliga ledning.

          Artikel 4 Alla etniska grupper i Folkrepubliken Kina är lika. Staten ska ”skydda” alla etniska minoriteters lagliga rättigheter och intressen och upprätthålla och främja förhållanden av jämlikhet, enhet, ömsesidig hjälp och harmoni mellan alla etniska grupper. Diskriminering och förtryck av alla etniska grupper är förbjudna; varje handling som undergräver etniska gruppers enhet eller skapar splittring mellan dem är förbjuden.

          Staten ska, mot bakgrund av alla etniska minoriteters egenskaper och behov, hjälpa alla etniska minoritetsområden att påskynda deras ekonomiska och kulturella utveckling.

          Alla områden som bebos av etniska minoriteter ska utöva regional autonomi, upprätta autonoma organ och utöva makten att styra själv. Alla etniska autonoma områden är oskiljaktiga delar av Folkrepubliken Kina.

          Alla etniska grupper ska ha frihet att använda och utveckla sina egna talade och skrivna språk och att bevara eller reformera sina egna traditioner och seder.

          Artikel 5 Folkrepubliken Kina ska utöva lagbaserad styrning och bygga en socialistisk stat under rättsstatsprincipen.

          Staten ska värna om det socialistiska rättssystemets enhet och helighet.

          Ingen lag, administrativ reglering eller lokal reglering får stå i strid med grundlagen.

          Alla statliga organ och väpnade styrkor, alla politiska partier och sociala organisationer, och alla företag och offentliga institutioner måste följa konstitutionen och lagen. Ansvar måste genomdrivas för alla handlingar som bryter mot grundlagen eller lagarna.

          Ingen organisation eller individ ska ha något privilegium utöver konstitutionen eller lagen.

          Artikel 6 Grunden för det socialistiska ekonomiska systemet i Folkrepubliken Kina är socialistiskt offentligt ägande av produktionsmedlen, det vill säga ägande av hela folket och kollektivt ägande av det arbetande folket. Systemet med socialistiskt offentligt ägande har utplånat systemet för exploatering av människan för människan och tillämpar principen om ”från var och en efter sin förmåga, till var och en enligt sitt arbete.”

          I socialismens primära skede ska staten upprätthålla ett grundläggande ekonomiskt system där offentligt ägande är grundpelaren och olika former av ägande utvecklas tillsammans, och ska upprätthålla ett inkomstfördelningssystem där fördelning efter arbete är grundpelaren, medan flera former distribution finns bredvid den.

          Artikel 7 Den statliga sektorn av ekonomin, det vill säga den sektor av den socialistiska ekonomin som ägs av hela folket, ska vara den ledande kraften i ekonomin. Staten ska säkerställa konsolideringen och utvecklingen av den statliga sektorn av ekonomin.

          Artikel 8 Landsbygdens kollektiva ekonomiska organisationer ska tillämpa ett tvåstegssystem med både enhetliga och separata verksamheter med hushållskontraktshantering som grund. Ekonomiska kooperativ på landsbygden — producent-, leverans- och marknadsförings-, kredit- och konsumentkooperativ — är en del av den socialistiska ekonomin under kollektivt ägande av det arbetande folket. Arbetande människor som tillhör landsbygdens kollektiva ekonomiska organisationer ska ha rätt att, inom det utrymme som föreskrivs i lag, odla åkermark och sluttningar som tilldelats dem för privat bruk, ägna sig åt hushållsproduktion och föda upp privatägd boskap.

          former av kooperativ ekonomisk verksamhet i städer och tätorter, såsom de inom hantverks-, industri-, byggnads-, transport-, handels- och tjänstesektorn, ska alla vara en del av den socialistiska ekonomin under kollektivt ägande av det arbetande folket.

          Staten ska skydda de lagliga rättigheterna och intressena för kollektiva ekonomiska organisationer i städer och på landsbygden och ska uppmuntra, vägleda och hjälpa tillväxten av den kollektiva sektorn av ekonomin.

          Artikel 9 Alla mineraltillgångar, vatten, skogar, berg, gräsmarker, outtagna mark, lera och andra naturtillgångar ägs av staten, det vill säga av hela folket, utom de skogar, berg, gräsmarker, orörda mark och lera som ägs av kollektiv enligt lag.

          Staten ska säkerställa en rationell användning av naturresurser och skydda sällsynta djur och växter. Det är förbjudet för någon organisation eller individ att beslagta eller skada naturresurser på något sätt.

          Artikel 10 Mark i städer ägs av staten.

          Mark på landsbygden och i förortsområden ägs av kollektiv utom den som tillhör staten enligt lag; bostadstomter och odlingsmark och sluttningar som avsatts för privat bruk ägs också av kollektiv.

          Staten får, för att tillgodose det allmännas intresse och i enlighet med bestämmelserna i lag, expropriera eller rekvirera mark och lämna ersättning.

          Ingen organisation eller individ får olagligt överföra mark genom beslag, försäljning och köp, eller i någon annan form. Markanvändningsrätt får överlåtas i enlighet med bestämmelserna i lag.

          Alla organisationer och individer som använder mark måste använda den på ett lämpligt sätt.

          Artikel 11 Icke-offentliga ekonomiska sektorer som ligger inom det räckvidd som föreskrivs i lag, såsom individuellt ägda och privata företag, är en viktig del av den socialistiska marknadsekonomin.

          Staten ska skydda de lagliga rättigheterna och intressena för icke-offentliga ekonomiska sektorer såsom individuellt ägda och privata företag. Staten ska uppmuntra, stödja och vägleda utvecklingen av icke-offentliga ekonomiska sektorer och utöva tillsyn och reglering av icke-offentliga ekonomiska sektorer i enlighet med lag.

          Artikel 12 Socialistisk allmän egendom är helig och okränkbar.

          Staten ska skydda socialistisk allmän egendom. Det är förbjudet för någon organisation eller individ att beslagta eller skada statlig eller kollektiv egendom på något sätt.

          Artikel 13 Medborgarnas lagliga privata egendom är okränkbar.

          Staten ska skydda medborgarnas rätt att äga och ärva privat egendom i enlighet med lagens bestämmelser.

          Staten får, för att tillgodose det allmänna intressets krav och i enlighet med bestämmelserna i lag, expropriera eller rekvirera medborgarnas enskilda egendom och lämna ersättning.

          Artikel 14 Staten ska kontinuerligt höja arbetsproduktiviteten och förbättra den ekonomiska prestationen för att utveckla produktivkrafterna genom att öka arbetande människors motivation och tekniska kompetens, främja avancerad vetenskap och teknologi, förbättra systemen för ekonomisk ledning och företagsdrift och ledning, utöva olika former av socialistiskt ansvarssystem och förbättra organisationen av arbetet.

          Staten ska utöva strikt ekonomi och bekämpa avfall.

          Staten ska på lämpligt sätt hantera ackumulering och konsumtion, ta vederbörlig hänsyn till statens, kollektivens och individernas intressen och, baserat på utvecklingen av produktionen, gradvis förbättra människornas materiella och kulturella välbefinnande.

          Staten ska upprätta ett sunt socialt trygghetssystem som är förenligt med den ekonomiska utvecklingsnivån.

          Artikel 15 Staten ska bedriva en socialistisk marknadsekonomi.

          Staten ska stärka den ekonomiska lagstiftningen och förbättra makroregleringen.

          Staten ska, i enlighet med lag, förbjuda störningar av den socioekonomiska ordningen av någon organisation eller individ.

          Artikel 16 Statligt ägda företag ska, inom det utrymme  som föreskrivs i lag, ha rätt att verka självständigt.

          Statligt ägda företag ska i enlighet med lagens bestämmelser bedriva demokratisk ledning genom arbetstagarkongresser och på annat sätt.

          Artikel 17 Kollektiva ekonomiska organisationer ska, under förutsättning att de följer relevanta lagar, ha autonomi att självständigt bedriva ekonomisk verksamhet.

          Kollektiva ekonomiska organisationer ska bedriva demokratisk ledning och ska, i enlighet med bestämmelserna i lag, välja och avsätta sin ledningspersonal och besluta i viktiga frågor som rör deras verksamhet och förvaltning.

          Artikel 18 Folkrepubliken Kina ska tillåta utländska företag, andra ekonomiska organisationer och individer att investera i Kina och att ingå olika former av ekonomiskt samarbete med kinesiska företag eller andra ekonomiska organisationer i enlighet med lagbestämmelserna i Folkrepubliken Kina. Kina.

          Alla utländska företag, andra utländska ekonomiska organisationer och kinesisk-utländska samriskföretag på Kinas territorium ska följa Folkrepubliken Kinas lag. Deras lagliga rättigheter och intressen ska skyddas av lagen i Folkrepubliken Kina.

          Artikel 19 Staten ska utveckla socialistisk utbildning  för att höja den vetenskapliga och kulturella nivån för hela nationen.

          Staten ska driva skolor av alla slag, tillhandahålla allmän obligatorisk grundutbildning, utveckla gymnasie-, yrkes- och högskoleutbildningen och även utveckla förskoleutbildningen.

          Staten ska utveckla olika typer av utbildningsanläggningar, eliminera analfabetism, tillhandahålla politisk, kulturell, vetenskaplig, teknisk och fältspecifik utbildning för arbetare, bönder, statsanställda och andra arbetande människor och uppmuntra människor att bli fulländade individer genom självstudier.

          Staten ska uppmuntra kollektiva ekonomiska organisationer, statliga företag, offentliga institutioner och andra samhällsaktörer att driva utbildningar av olika slag i enlighet med lagens bestämmelser.

          Staten ska främja det gemensamma talet – putonghua – som används i hela landet.

          Artikel 20 Staten ska utveckla natur- och samhällsvetenskapen, sprida vetenskaplig och teknisk kunskap, och berömma och prisa forskningsresultat och tekniska upptäckter och uppfinningar.

          Artikel 21 För att skydda människors hälsa ska staten utveckla sjukvård och hälsovård, utveckla modern medicin och traditionell kinesisk medicin, uppmuntra och stödja driften av olika medicinska och hälsoinrättningar av landsbygdens kollektiva ekonomiska organisationer, statliga företag, offentliga institutioner och grannskapsorganisationer och främja folkhälsoaktiviteter.

          För att förbättra människors fysiska kondition ska staten utveckla idrotten och främja offentliga idrottsaktiviteter.

          Artikel 22 Staten ska utveckla konst och litteratur, press, radio- och TV-sändningar, förlag, bibliotek, museer och kulturcentra och andra kulturella verksamheter som tjänar folket och socialismen; och ska främja offentlig kulturverksamhet.

          Staten ska skydda platser av naturskönhet och historiskt intresse, värdefulla kulturlämningar och andra former av viktiga historiska och kulturella arv.

          Artikel 23 Staten ska utbilda all sorts specialiserad personal för att tjäna socialismen, utvidga de intellektuellas led och skapa förutsättningar för att fullt ut kunna spela deras roll i den socialistiska moderniseringen.

          Artikel 24 Staten ska främja socialistiskt kulturellt-etiskt framsteg genom allt tillgänglig utbildning om ideal, moral, kultur, disciplin och lag, och genom utformning och efterlevnad av olika former av uppföranderegler och offentliga löften bland olika stads- och landsbygdsbefolkningar.

          Staten ska kämpa för grundläggande socialistiska värderingar; förespråka de medborgerliga dygderna kärlek till fosterlandet, till folket, till arbetet, till vetenskapen och till socialismen; utbilda folket i patriotism och kollektivism, i internationalism och kommunism, och i dialektisk och historisk materialism; och bekämpa kapitalistiska, feodala och andra former av dekadent tankesätt.

          Artikel 25 Staten ska främja familjeplanering för att se till att befolkningstillväxten är förenlig med ekonomiska och sociala utvecklingsplaner.

          § 26 Staten ska skydda och förbättra livsmiljöer och den ekologiska miljön samt förebygga och kontrollera föroreningar och andra allmänna faror.

          Staten ska organisera och uppmuntra skogsplantering och skydda skog.

          Artikel 27 Alla statliga organ ska tillämpa principen om smidig och effektiv administration, ett arbetsansvarssystem och ett system för utbildning och utvärdering av anställda för att fortsätta att förbättra kvaliteten och effektiviteten i deras arbete och bekämpa byråkratism.

          Alla statliga organ och statligt anställda måste förlita sig på folkets stöd, förbli engagerade i dem, lyssna på deras åsikter och förslag, acceptera deras tillsyn och arbeta hårt för att tjäna dem.

          Statsanställda bör, när de tillträder ämbetet, avge ett offentligt löfte om trohet mot grundlagen i enlighet med lagens bestämmelser.

          Artikel 28 Staten ska upprätthålla allmän ordning, undertrycka förräderi och annan brottslig verksamhet som äventyrar den nationella säkerheten, bestraffa brottslig verksamhet, inklusive sådana som äventyrar den allmänna säkerheten eller skadar den socialistiska ekonomin, samt straffa och reformera brottslingar.

          Artikel 29 Folkrepubliken Kinas väpnade styrkor tillhör folket. Deras uppdrag är att stärka det nationella försvaret, motstå aggression, försvara fosterlandet, skydda folkets fredliga arbete, delta i nationell utveckling och arbeta hårt för att tjäna folket.

          Staten ska göra de väpnade styrkorna mer revolutionära, mer moderniserade och bättre reglerade för att stärka den nationella försvarsförmågan.

          Artikel 30 De administrativa områdena i Folkrepubliken Kina ska avgränsas enligt följande:

          (1) Landet består av provinser, autonoma regioner och städer som ligger direkt under centralregeringsjurisdiktion;

          (2) Provinser och autonoma regioner består av autonoma prefekturer, grevskap, autonoma grevskap och städer; och

          (3) Län och autonoma län består av townships, etniska townships och städer.

          Städer direkt under centralregeringsjurisdiktion och andra stora städer består av distrikt och grevskap. Autonoma prefekturer består av län, autonoma län och städer.

          Alla autonoma regioner, autonoma prefekturer och autonoma län är etniska autonoma områden.

          31 § Staten får vid behov inrätta särskilda administrativa regioner. De system som införs i särskilda administrativa regioner ska, mot bakgrund av särskilda omständigheter, föreskrivas i lagar som stiftats av National People’s Congress.

          Artikel 32 Folkrepubliken Kina ska skydda utlänningars lagliga rättigheter och intressen på Kinas territorium; utlänningar på Kinas territorium måste följa Folkrepubliken Kinas lag.

          Folkrepubliken Kina kan bevilja asyl till utlänningar som begär det av politiska skäl.

          http://www.npc.gov.cn/englishnpc/constitution2019/201911/1f65146fb6104dd3a2793875d19b5b29.shtml

          • @Carina Lundström 16 juli, 2023 At 12:44
            Välmenande ansträngning, men jag ser även att det behövs betydligt bättre insikter i hur man tänker och fungerar i Kina, hur detta tolkas från kinesiskan, originaltexten, av folk som bor och lever i Kina. Inte bara en översättning. Vad som är väsentligt är alltså hur folk i Kina tolkar detta, inte bara hur en utlänning översätter det. Det är nästan hopplöst att förklara för utlänningar eftersom Kina och dess många folk fungerar och tänker helt olika utlandet i väst. Översätter man från kinesiska till engelska, och sedan från engelska till svenska så har man fyrdubblat felen, uppfattningen. Den som läser denna översättning kommer att basera sin tolkning från svensk bas, inte kinesisk.

          • Jag tror på översättningsproblem.

            Tänk bara på Bibeln. Eller vår svenska psalmbok.
            Så många gånger texterna skrivits om och översatts.
            Hur mycket finns egentligen kvar av det ursprungliga budskapet.

            I Bibeln och psalmboken tror jag texterna till viss formas om för att passa den tid som de används.
            Ett besök i kyrkan i dag är inte alls detsamma som ett besök i kyrkan när jag var liten.

            Det lilla jag spårat in på ryska märker jag genast problemet med översättningen till svenska.
            Andra sätt att uttrycka sig.
            Det blir fråga om tolkningar.

        • Varsågod herr K W en kinesisk gåva från mig längst ned i kommentaren. Du får översätta det du läst från den tidigare delade länken med engelsk text nu på kinesiska. Den engelska texten är från högt utbildade kineser inom kongressen/Kinas kommunistiska parti, språkkunniga! som översätter allt från kinesiska till engelska och andra främmande språk.
          Min översättning till svenska om
          Konstitutionen för Folkrepubliken Kina
          Upplagd: 20 november 2019
          är inte den sämsta.
          Här får du mer uppgifter
          Vid den andra sessionen av den nionde nationella folkkongressen den 15 mars 1999 antogs ändringen av Folkrepubliken Kinas konstitution vid den andra sessionen av den tionde nationella folkkongressen den 14 mars 2004, och tillägget till konstitutionen av Folkrepubliken Kina antagen vid den första sessionen av den trettonde nationella folkkongressen den 11 mars 2018)

          中国人大网
          http://www.npc.gov.cn/

          • @Carina Lundström 19 juli, 2023 At 13:47
            Ditt inlägg demonstrerar precis vad jag försöker förklara. Det är inte översättning, ord och grammatik, som är viktig, utan tolkningen av texten, oavsett om den är ”ordagrant” översatt eller inte, hur innehållet tolkas, meddelande texten förmedlar och hur det uppfattas, det oavsett om det är översatt eller inte. Kinesisk, och asiatisk, tolkning skiljer sig väsentligt från europeisk.

            Detta enkla faktum var något jag fick lära mig mycket tidigt i umgänget med Asien, vid det tillfället gällde det Japan och japanska. En mycket erfaren översättare förklarade. När du översätter text går det inte att översätta som man gör mellan svenska och engelska, där tolkningen av båda språken är nära identisk. För att få en korrekt översättning måste man läsa texten från Asien, förstå vad författaren vill ha sagt. Och sedan skriva om det på det andra språket. Det kan låta mycket annorlunda.

            För att försöka get ett par exempel.

            På svenska står det till exempel: ”Detta är helt omöjligt att genomföra och projektet måste omedelbart stoppas.”
            På japanska, och även kinesiska, skriver man istället. ”Vi måste utveckla andra förslag då detta kan bli svårt att genomföra”.

            Svenska: ”Totalt omöjligt, glöm det.”
            Japanska/kinesiska: ”Det blir nog lite svårt”.

            Det är samma mening, samma ”meddelande” i tolkning, men som synes är det ena inte vad vi kallar en översättning av det andra.

            Texten på Kinesiska 中国人大网 översatt ”ordagrant” betyder ”centrala kungadömets folkets stora nätverk”, men vi skriver Nationalkongressen, eller Folkkongressen. De kinesiska skrivtecknen måste tolkas, inte översättas. Det är just så folk, mest journalister, missleder och lurar sig själva. Man stoppar in en text på kinesiska i en elektronisk översättare, och tror på resultatet. Men dessa översätta tar inte hänsyn till varken kultur eller tolkning. Därför blir det så fel.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here