Pensionerna – en viktig valfråga?

8
742

Pensionsfrågan har snabbt seglat upp som en stor politisk fråga, rentav en valfråga.

DN skriver i en artikel 8/10 med titeln Så förvandlades pensionerna till en krutdurk. ”Socialdemokraterna vill göra pensionerna till en valvinnare och återlansera sig som ett arbetareparti. Men med ett år kvar till valet har pensionsfrågan förvandlats till en krutdurk. Sverigedemokraterna lovar tusen kronor mer i månaden till genomsnittspensionären och vill begrava pensionsgruppen.
De får stöd från ett oväntat håll. Som vanligt kom testballongen från ungdomsförbundet. ”Erkänn att SD har rätt om pensionerna”, löd rubriken på en debattartikel i Expressen undertecknad SSU:s nya ordförande Lisa Nåbo. Det är ett tabubrott som heter duga. SSU uppmanar inte bara moderpartiet att ta hjälp av huvudmotståndaren SD för att höja pensionerna. De vill också att S ska lämna pensionsgruppen, den blocköverskridande arbetsgrupp som sedan 1990-talet gjort upp om pensionerna. ”Det är helt avgörande att vi vågar ta strid för vår politik”, är budskapet från ett ungdomsförbund som uppenbarligen har tappat tålamodet med moderpartiets kompromisser.”

Medan DN:s ledare menar Gör inte pensionerna till en valfråga

Motiveringen är ”Det är också på grund av den långa tidshorisonten som pensionerna inte bör göras till en valfråga. ”Pensionssystemet måste vara hållbart för generationer”, som Eva Eriksson, förbundsordförande på SPF Seniorerna, uttrycker saken. Detta gör i sin tur frågan synnerligen olämplig för att hanteras av tillfälliga riksdagsmajoriteter som gör upp i budgetförhandlingarna. Det visar varför enskilda partier inte bör göra kostsamma soloutspel i pensionsfrågan.”


Huvudragen i en artikel av Jan Hagberg som jag publicerade för närmare 3 år sedan är lika aktuella idag!

Någonting är allvarligt fel med det nya svenska pen­sionssystemet. Ett system som innebär:

– Att hundratusentals pensionärer idag hamnar under EU:s fattigdomsgräns.

– Att pensionen blir mindre ju längre du lever.

– Att många som arbetat heltid hela livet knappt får mer än de som inte arbetat alls.

– Att alla risker vältrats över på pensionärerna, vars pensioner vid behov automatiskt sänks.

– Att alla viktiga beslut fattas bakom lyckta dörrar i små slutna grupper.

I Blåsningen skildrar Inga-Lisa Sangregorio personligt och ­inträng­ande hur det kunnat gå så illa med våra pensioner, som tidigare beskrivits som juvelen i kronan vad gäller sociala reformverk. Hon tar också upp de politiska utspelen inför 2018 års val och vad som kan göras för att rätta till de mest iögonfallande orättvisorna.

Så presenterar bokförlaget Karneval den nya boken

”Så har det nya pensionssystemet lurat oss alla”

Nedan följer en artikel om våra pensioner med utgångspunkt från boken. Den är skriven av en av landets främsta pensionsexperter, Jan Hagberg. Artikeln har publicerats i nr 8 2018 av tidningen Folket i Bild Kulturfront. Jan Hagberg är försäkringsmatematiker, tidigare chefaktuarie på AFA Försäkring, tidigare ordförande i Svenska Aktuarieföreningen.


 

Så blev vi blåsta på våra pensioner

”Påpassligt inför valet i september 2018 har Karneval Förlag gett ut Inga-Lisa Sangregorios bok. Rappt skriven och angelägen! Boken är en rasande uppgörelse med dagens offentliga pensionssystem, det som ersatte det gamla ATP-systemet – juvelen i kronan i det socialdemokratiska folkhemsbygget. Ett nytt pensionssystem som de beslutande partierna – de som idag kallar sig allianspartierna tillsammans med socialdemokraterna – knådade fram utan någon egentlig insyn eller offentlig debatt.

Ett principbeslut om vad som kom att kallas ett ”reformerat pensionssystem” – notera orden – togs i juni 1994, före valet det året, för att få bort frågan från en begynnande valrörelse. Samma ihärdiga tystnad har – med medialt bistånd – lägrat sig över pensionsfrågan genom alla valrörelser sedan dess.

Tidigt 1994 lades ett tusensidigt betänkande, inklusive en bilaga, fram från den arbetsgrupp som dragits igång under ledning av den folkpartistiske socialförsäkringsministern Bo Könberg. Här kom hämnden för att riksdagsledamoten Ture Königsson (fp) lagt ned sin röst vid den slutliga ATP-omröstningen i riksdagen 1959 och med denna nedlagda röst banat väg för ATP.

Remissinstanserna fick sju veckor på sig att yttra sig över detta betänkande. Självklart en omöjlig uppgift. Hafsigt blev bara slafsigt, vilket står alldeles klart idag. Och det som Inga-Lisa Sangregorio så tydligt åskådliggör i sin bok.

Socialdemokrater försökte bromsa

Medlemmarna i Socialdemokraterna anade oråd och slog på bromsarna för fullt
– via omfattande interna partirådslag. Där pekade man på den alternativa lösning som 1991 lagts fram i skriften ”En strategi för ATP-systemets framtid” av generaldirektören KG Scherman i serien ”RFV anser”. Partiledningen vägrade dock att lyssna. Den använde hugg och slag för att slå ned motståndet och tvinga genom sin vilja på den extra partikongressen i Sundsvall 1997. Man kan väl säga att med det skalades allt medlemsinflytande i SAP bort en gång för alla – samtidigt som kongressbeslutet banade väg för systemskiftet i det allmänna pensionssystemet.

Vid sitt framträdande i Almedalen i år uppehöll sig statsminister Stefan Löfven utförligt vid pensionerna. Det var både hedervärt och välkommet. Frågan är dock om han orkar hålla i den frågan ända fram till valdagen. Jag fruktar att många vill hjälpa honom att omedelbart glömma. Talet väcker nämligen fler frågor än det besvarar! Undrar om hans talskrivare ens känner till hur det nuvarande pensionssystemet fungerar. Det fanns i talet löften om sjuttio procent av lönen i allmän pension, en skärande kontrast till dagens faktiska verklighet, som Sangregorio beskriver den i sin bok. Löftesnivån kan bli verklighet först om en så där fyrtio år – om det nuvarande pensionssystemet inte rivs upp med rötterna! Visserligen föreslår statsministern också ett tillägg till dagens mest utsatta pensionärer. Men med ett sådant förslag försvinner också det sista unset av koppling mellan tidigare lön och pension.

”Du är en glad pensionär”

Därtill: varför har Socialdemokraterna inget gjort i frågan under sitt snart fyraåriga regeringsinnehav? Socialminister Annika Strandhäll har under den gångna mandatperioden enbart sjungit systemets lov – enligt de anvisningar hon fått sig tilldelade, eftersom hon saknar såväl egna kunskaper som egna erfarenheter i ämnet. Trovärdigheten är redan minimal och blir inte bättre av att en sådan här fråga kastas in först fem i tolv, till synes oerhört oförberett.

Pensionssystemet har försämrats

Egentligen är det nya pensionssystemet (DNP som Sangregorio kallar det) som det ser ut idag inte det riksdagen beslutade, den gången 1994. Ytterligare försämringar har skett under hand, under inga åthävor alls, det vill säga under stort hemlighetsmakeri via den slutna Genomförandegruppen och dess fortsättning, den lika slutna Arbetsgruppen för vårdande av pensionsöverenskommelsen. Man kan fundera på om detta med successiva försämringar har varit ett medvetet upplägg från själva början.

Bland annat har den ökända ”bromsen” tillkommit, den som enligt sina upphovsmän närmast var en säkerhetsventil för att gardera mot extrema händelser, typ världskrig eller stora epidemier.

Nu har bromsen redan slagit till tre gånger och bara detta vore skäl för en omprövning! Avvikelsen mellan hur psalmerna en gång gick i de ansvariga kretsarna och resultatet är extrem! Kontraktsbrott dundrar Inga-Lisa Sangregorio. Hon har tagit sin egen allmänna pension, idag 2018 ungefär 9800 kronor i månaden efter skatt, som exempel för att illustrera bristerna i DNP. Klart under EU:s fattigdomsgräns.

Hennes pension har intjänats enligt de gamla ATP-reglerna, eftersom hon är född före 1938. Man blir i förstone konfunderad över varför hennes allmänna pension blivit så liten? Hon säger om sig själv: Jag har ju faktiskt gjort allt det som dagens unga kvinnor uppmanas göra för att inte bli just fattigpensionärer: utbildat mig, arbetat heltid även när barnen var små, fortsatt arbeta efter 65. Om min pension trots det ligger under EU:s fattigdomsgräns beror det alltså knappast på mig.

ATP ställde ut löftet en pension om minst 60 % av lönen beräknad som ett genomsnitt av de bästa femton inkomståren för en stor del av befolkningen – något annat fanns det ingen anledning att tro ens i början av 1990-talet. Och på den föreställningen byggde socialdemokratins samförstånd med stora väljargrupper utanför den traditionella arbetarbasen!

Man måste läsa och fundera en stund för att förstå, hur hennes tilläggspension – omdöpning av ATP intjänad enligt gamla regler – kunnat bli så liten. Förklaringen finns i boken, om än inte alldeles tydligt. Tilläggspensionen urholkas successivt genom ett årligt avdrag om 1,6 %. Om denna funktion i systemet inte funnits skulle hennes pension idag ha varit 25 % större; och urholkningen kommer att fortsätta livsvarigt! Därtill kommer en sammanlagd neddragning med kanske 1 000 kronor i månaden som ett resultat av tre inbromsningar! Därtill har vi den särskilda pensionärsskatten, en konstruktion av Anders Borg utifrån någon bakvänd incitamentsidé, men aldrig avskaffad av den nuvarande regeringen – trots tidigare vallöften från (s)!

Bitande ironi

Sangregorio uppehåller sig utförligt vid hur argumenten lät, när pensionssystemet skulle ändras. Det skulle bli raka rör, varje intjänad krona skulle ge en bättre pension. Hennes ironi är bitande över det som blivit, när verkligheten trängt sig på. Skillnaden i dagens pension mellan att ha arbetat ett helt liv mot att inte alls ha haft någon arbetsinkomst kan för väldigt många pensionärer vara några hundra kronor i månaden. Det är raka rör det – och oerhört lockande morötter.

Nu är dock Sangregorio ingen fattigpensionär, eftersom hon har utfyllnad av en hyggligt stor, privat pensionsförsäkring. Den ger ungefär 7 700 kr (år 2016) per månad, före skatt. Det hon inte förstår är att denna privata försäkring för hennes del har samma funktion som en tjänstepension (kollektivavtalsreglerad pension) för anställda. Av boken får jag föreställningen att hon under större delen av sitt yrkesliv arbetat som frilansare, det vill säga i princip som egenföretagare. Av boktexten framgår att hon endast haft kortare anställningar. Föga märkligt då att hennes tjänstepension bara blir struntsummor.

I verkligheten är det så att tjänstepensionen som tillägg till den allmänna pensionen för många är en fråga om skillnaden mellan fattigdom och ett acceptabelt liv. Så var det inte tänkt när ATP infördes. ATP skulle på ålderns höst ge tillräcklig försörjning och en hyggligt bibehållen standard. Detta faktum har alltid varit en nagel i ögat på borgerligheten. Med socialdemokratins stöd har man nu lyckats förvandla denna allmänna pension till ett i sort sett komplicerat grundpensionssystem, med tjänstepension som nödvändig påbyggnad. Linje tre (högerns och folkpartiets linje) i folkomröstningen 1957 framstår idag som den slutliga segraren.

Folkhemstanken är övergiven

De socialdemokratiska förnyarna har backat in i framtiden och i praktiken övergett folkhemsidén. De står därför alldeles tysta, när Sverigedemokraterna tagit idén till sig och hävdar att de är folkhemmets nya förespråkare.

Ett bra test vore att man frågade Sverigedemokraternas företrädare hur de ser på dagens pensioner. De vill ju så gärna styra ihop med moderaterna, som vi vet är alldeles lyckliga med DNP. Den ger vad den ger, enligt Ulf Kristersson, som är alldeles nöjd med situationen.
Pensionärer på villovägar
P.S. I detta sammanhang vill jag också rekommendera KG Schermans bok Pensioner på villovägar, som kom ut till valet 2014 men inte fick tillräcklig uppmärksamhet då. Den finns fortfarande att köpa!

Föregående artikelVar det fel att ge Nobelpris till dessa jornalister? Varför inte också till Assange och Snowden? Till Peter Handke i fjol?
Nästa artikelVarför inte ge detta Nobels fredspris till Edward Snowden och Julian Assange?

8 KOMMENTARER

  1. En alldeles utmärkt opinionsbildande text som bör göra varje
    människa som berörs riktigt förbannad.
    Tveklöst en uppmaning till folket att gå ut på gatorna och demonstrera mot
    Regeringen/Sossarna som inte orkar stå emot de gamla Allianspartierna.
    Om nu Sverigedemokraterna har konstruktiva idéer/förslag, som
    kan tilltala S-V och Mp, vore detta ett utspel som ställer frågan
    i en mycket knivig situation.
    Kommer man då att överge pensionärerna och inte inte lyssna till SD;s förslag?
    Förhoppningsvis en fråga inför nästa val

  2. – Att många som arbetat heltid hela livet knappt får mer än de som inte arbetat alls.
    I flera fall även mindre. Fattigpensionärer kan tacka flyktingpolitiken för att de själva fick bättre pension.
    Våra politiker är extremt okunniga om hur svenska fattigpensionärer har för pensioner. Ett belysande exempel är, att när vi fick en stor del flyktingar som var nära pensionsåldern, så beslöt våra politiker att man skulle införa ett ekonomiskt system som innebar att de skulle slippa gå till socialtjänsten och ansöka om bidrag, utan skulle få en summa pengar som skulle motsvara en svensk fattigpensionärs medel.
    Det blev utredningar som resulterade i ett nytt system ”äldreförsörjningsstöd”. När jag skulle hjälpa en äldre somalisk man att söka detta stöd, så blev jag chockad av att inse att politikerna hade inte en aning om vad en svensk fattigpensionär har att leva på.
    Jag upptäckte att mannen jag hjälpte hade mer pengar i fickan än vad min mamma hade att leva på när deras hyror var betalda. Handläggaren på äldreförsörjningsstödet var förbannad och sa: ”Snart kommer jag att rösta på det onämnbara partiet” (SD).
    När min mamma var 14 år gammal spände de för hästen och åkte de 3 milen till tåget i Köping, där hon blev lämnade själv med en tågbiljett till Stockholm. I Stockholm gick hon och sökte på anslagstavlorna som andra bondeflickebarn som blev skickade till storstaden för att försörja sig själva. Hon fick arbete på ett tvätteri vid Nockebybron (huset finns kvar), där hon fick mat och husrum. Detta innebar en säng på ovanvåningen på tvätteriet, det var tolv flickor i samma rum med ett draperi som skilde deras sängar åt. Senare hade hennes syster etablerat sig som damfrisörska med egen salong och hon fick arbete hos henne.
    Hon arbetade där hela dagen och kom hem kl. 19.30 och då hade hon extra arbete för att klara sin försörjning, och arbetade sent på nätterna och jag brukade hjälpa henne. Hon hade urusel lön och fick mat som kompensation.
    Nog hade hon arbetat hårt i sitt liv, men fick en usel pension, som var sämre än den gamla mannen som enbart bott i Sverige ca 7 år och aldrig arbetat.
    Det tog många år och många svenska pensionärer fick gå till socialtjänsten för att kunna betala tandläkarräkningen, innan politikerna upptäckte vilken orättvisa de skapat med sitt äldreförsörjningsstöd och att de inte hade förstått vilken ekonomi svenska fattigpensionärer har.
    Då beslöt man att svenska pensionärer som hade en pension som understeg äldreförsörjningsstödet (som var riktat till äldre över 65 år som inte kunde få pension i Sverige) att de skulle också ha rätt att söka äldreförsörjningsstödet som flyktingar över 65 år redan hade fått.
    Sedan tog det ytterligare några år innan de inte skulle behöva söka utan man skulle pröva det automatiskt samtidigt som de beviljades pension.

    • ”Fattigpensionärer kan tacka flyktingpolitiken för att de själva fick bättre pension”

      Det var det sjukaste påståendet jag hört på länge men jag börjar faktiskt bli van att lyssna till ”vänstermänniskor” i det här landet Sverige som egentligen numera borde heta Absurdistan.
      Kan berätta att med 7.900:- per månad i pension inkl. mindre premiepension är jag inte nöjd
      Samtidigt som jag faktiskt förstår vad flyktingpolitiken inneburit för landet genom bortfallen produktivitet, enorma sociala utbetalningar i form av stöd och försörjningar samt misslyckade kostsamma integrationsåtgärder allt för skattebetalarnas pengar.
      Jag läste för ett tag sedan att vi nu är över tio miljoner innevånare i det här landet men endast 2 miljoner innehar ett produktivt arbete. Jag har svårt och förstå hur det ekonomiskt går ihop. Men förmodligen är det till stor del grävandet i naturtillgångarna som järnmalm och dylikt som får betala denna sociala vansinnesfest arrangerad av kombination socialist och liberaler vars verklighetsfrånvända idéer som att skapa en ”bättre värld”.
      Ingen vet ens längre hur många och vilka som befinner sig i det här landet Sverige som vänsterpolitiker omvandlat till jag-vet-inte-vad.
      En jag känner säger, ”jag flyttar snart härifrån”.
      Jag har fastnat i det postsovjetiska Belarus. Där finns faktiskt fortfarande folkräkning och allt för övrigt verkar ordning och reda. Tveksamt om man som boende i Belarus behöver låsa ytterdörren. I varje fall inte överallt.
      19 våldtäkter på ett äldreboende har de säkert aldrig heller hört talas om.
      Ej heller gruppvåldtäkter, dagliga mord, sprängningar och detonationer i bostadsområdena.

      Det var oroligt i Belarus efter självständigheten liksom det blev kris i Ryssland vid Sovjetunionens fall.
      Men så vitt jag förstår har landets regering med Alexandr Lukashenko i spetsen återupprättat sammanhållningen, mycket med hjälp lån utomlands för att kunna betala löner och pensioner när stödet från Ryssland upphörde.
      Vi måste tänka på att Belarus inte är ett ”industriland” som kan generera tillväxt liknande oss och västvärlden utan istället Belarus i första hand är ett jordbruksland där jordbruken ger jobb och försörjning åt folket.

      Som jag fattat var Belarus under Sovjettiden en ”progressiv” kommunistdiktatur likt övriga Sovjetunionen men som idag istället blivit konservativt och vill bevara sin kultur och traditioner ungefär som Ryssland.
      Jag förstår det är en nagel i ögat på västvärlden politiker som där inte tillåts vara med och göra om till ”stora demokratiska samarbeten”.
      I det perspektivet är det förståeligt om västvärldens politiker men även indoktrinerade befolkningar kallar dagens politiska ledare för de slaviska folken för ”DIKTATORER”.
      Det händer mig ibland men jag försöker förklara för dem hur lurade de blivit av politiker och statsmedier här.

      För en stund sedan läste jag ett avsnitt ur Samtiden skrivet av Dick Erixon.
      Jag är beredd att till fullo hålla med.
      De här så kallade ”samarbetena” EU politikerna gjort med Europas fallna nationsgränser är bara ekonomiskt kortsiktiga.
      Lönedumpning för att erhålla billigare priser håller aldrig i längden.
      Folk vill ha kvalité både på löner, pensioner, tjänster samt produkter.

      https://samtiden.nu/2021/10/brexit-slut-med-lonedumpning/

      Jag hoppas att den eländiga politiken här snart får ett slut, annars flyr jag till en bondby i södra Belarus.
      Jag imponeras av de många kulturhusen, Дом культуры, doma cultura, det mycket fint för folket, landet, kulturen och traditionerna som både odlas och bevaras för kommande generationer.

      Migrerad mångkultur i Belarus?
      Nån som tror på det här?

      Skriv in koordinaterna nedan i Google Maps
      Då bör ni hamna på taket av den sovjetliknande busskur som Janna Shisko står sjunger en härlig låt som det bara svänger om. Janna beskrivs som en lantarbetere med mycket svår bakgrund.
      Själv ser jag henne som en mycket bra sångerska.
      Ja, så är det. Den proletära retoriken finns fortfarande hos folket i Belarus.
      Ekonomiskt liberala reformer har genomförts men inte till en öppen famn.
      Folk är misstänksamma. Såvitt jag fattat präglades inte den belarusiska sovjetkommunismen av otrygghet.

      52.2714002388025, 25.381347257293182

      Byn heter Belaya och har något hundratal innevånare.
      Samtliga hus är små- eller miniatyrjordbruk.

      I videon ser ni också Natalia Martynovitsh, Nikolaj Seniuta (han som har youtubekontot och fader till Alexandr) samt Anna Kreidich (i blå klänning). De senare pappa respektive mamma till två av de tre unga talenterna från de närliggande byarna och som ingår i den här kulturföreningen vars namn i bland förekommer i filmerna.
      Nikolaj är lite av en mångsysslare. Förutom drivande kraft i kulturföreningen är han musiklärare, dragspelare samt även motormänniska ungefär som jag.
      Den andra talenten heter Alicia Kreidich och så finns en tredje som heter Olya.
      De är alla tonåringar i 16 års åldern.

      https://www.youtube.com/watch?v=Hf6s0n-81Lk

      Själv var jag inte hemma på lördagen. För ovanlighetens skull.
      Har hållit mig tämligen isolerad sedan pandemin (politisk?) kom.
      Men nu blev det Målilla hembygdspark i lånad bil.
      Lika trevligt som Nikolajs filmer på Youtube fast med något annorlunda tema.
      I hembygdsparken talade alla svenska. Men i Konsumbutiken några hundra meter bort där jag köpte ett paket glass talade många arabiska.

      • Det är ett sant påstående, även om man kan tycka att det är sjukt att våra politiker inte har uppmärksammat hur dåligt svenska pensionärer har det. Jag arbetade under den tiden då förändringen skedde och flyktingar över 65 år fick söka äldreförsörjningsstödet och behövde inte längre söka försörjningsstöd. Det var först när de skulle utreda hur mycket en person över 65 år som aldrig arbetat i Sverige borde få för att leva ett liv liknande en svensk pensionär med låg pension, som de efter flera år blev uppmärksammade på att svenska pensionärer med låg pension, hade sämre ekonomiska villkor än det system de skapat åt flyktingar som var nyanlända till Sverige. Äldreförsörjningsstödet var riktat till flyktingar så det fick inte svenska pensionärer söka. Så när äldre flyktingar kunde leva ett självständigt liv med hjälp av äldreförsörjningsstödet, så fick svenska pensionärer fortfarande gå till socialtjänsten och söka hjälp med sina tandvårdsräkningar och hyresskulder. Politikerna blev uppmärksammade om denna djupa orättvisa och efter ett antal år fick även svenska pensionärer söka äldreförsörjningsstödet. Senare behövde de inte söka utan det skulle prövas automatiskt mot deras svenska pension.
        Jag har funderat på om politikerna inte hade tagit ett beslut att göra ett speciellt pensionssystem för flyktingar, så vem vet om de överhuvudtaget hade uppmärksammat hur svårt svenska pensionärers har det ekonomiskt.

      • @arbetarklass

        Väldigt bra artikel du hänvisar till. https://samtiden.nu/2021/10/brexit-slut-med-lonedumpning/

        Dick Erixon överträffar sig själv… Han har skrivit en artikel, som klart visar på vilket sätt SD skiljer sig från borgerliga partier i allmänhet. Borgerligheten med (M) främst har alltid ansett att fördelen med EU är fritt strömmande tjänster över landgränser, alltså exploatering av människor till lägsta möjliga kostnad för exploatörerna. Detta kan vi sätta stopp för genom SWEXIT.

        Dick Erixon ger oss genom artikeln ett bra Swexitargument.

        • Gällande Äldreförsörningsstöd (ÄFS)
          Utgår till personer med ringa eller ingen pension och är ett kombinerat bostadstillägg och pension. Och är ungefär 10900.
          Det maximala bostadtillägget för vanliga pensionärer ligger mellan 5-6000 vid en hyra på 7000 kr. Så resten av de 10900 av ÄFS är om man vill ett belopp som motsvarar dagens socialbidragsnorm som ligger på 4100 ungefär.
          Enligt Pensionsmyndigheten statistik får 25.000 i juli i år ÄF. Se länk https://www.pensionsmyndigheten.se/nyheter-och-press/pressrum/kortapensionsfakta

          Mvh
          Sven Vejde
          Ekonomijournalist

          • Det var 18 år sedan man tog beslut om äldreförsörjningsstöd, som blev mycket kritiserat eftersom de med vanlig pension hade mindre i plånboken och inte i början fick rätt att söka äldreförsörjningsstöd. Det misstaget har man rättat till, så de med full garantipension har högre ersättning i dag än äldreförsörjningsstödet. Mina sista år i arbetslivet arbetade jag i ett projekt att hjälpa bostadslösa till bostad, det var mest inflyttade flyktingar från andra delar av Sverige som valt att vara bostadslösa i Stockholm framför att bo i någon liten stad i Sverige. På grund av utförsäljningen av bostäder i Stockholm har hyrorna stigit enormt ex. Svenska Bostäder sålde ut hyreslägenheter i Hässelby till en privat aktör: HässelbyHem. Familjer var förtvivlade hyrorna steg med flera tusen kronor direkt efter  övertagandet. Detta innebär att många som är nya på bostadsmarknaden i Stockholm tvingas betala minst  ca 6000 – 7000 kr per månad för 2 r.o.k.
            För att tydliggöra dina siffror om äldreförsörjningsstöd, så har man i dag rätt att få 5894 kr/månad förutom hyran som kan vara upp till 7000 kr/månad., vilket blir skattefritt 12894 kr per månad. Beloppet på 5894 kr är ett fast belopp och sedan beror totalbeloppet på hyreskostnaden som i Stockholm är minst 6000 kr  för 2 r.o.k. Ditt belopp på 10900 kr innebär att hyran bara är 5000 kr per månad, vilket är nästan omöjligt i Stockholm. Utom för oss som bor i Stockholm kooperativa bostadsförening utan vinstintresse, där kan man hitta ett antal.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here