Presidenter fortsätter att anställa sådana som Elliott Abrams bara för att USA:s imperium är så ont

9
1291
Elliot Abrams

 

Denna tweet av Caitlin Johnstone har översatts av Tom Appel. Tack Tom!

CNN rapporterar att president Biden har nominerat den kriminelle nykonservative Elliott Abrams till en position i USA:s rådgivande kommission för offentlig diplomati, som enligt det amerikanska utrikesdepartementet är ansvarig för att ”bedöma aktiviteter som syftar till att förstå, informera och påverka utländska allmänheter” och betalar ”akut uppmärksamhet” till den amerikanska regeringens officiella utländska propagandaarm, US Agency for Global Media.

Vanligtvis när du hör någon kallad ”neokon” är det inte en strikt korrekt beskrivning ur teknisk synvinkel och används ofta för att bara betyda ”krigshetsare”, men Abrams är faktiskt en riktig PNAC neokonservativ ideolog med djupa band till den gamla skolan neocons på 1970-talet och har hjälpt till att främja våldsam amerikansk imperialism i Latinamerika och Mellanöstern i decennier.

Förutom att fungera som Trump-administrationens särskilda representant för både Iran och Venezuela (två av de nationer där Trumps utrikespolitik var som mest mördande), är Abrams förmodligen mest känd för att ha erkänt sin roll i den kriminella mörkläggningen av Iran-Contra under Reagan-administrationen. CNN — notoriskt ovilliga att kritisera både USA:s utrikespolitik och demokratiska presidentadministrationer  var överraskande kritisk på denna punkt i sin rapport om Bidens nominering av Abrams till befattningen.

I en artikel med titeln ”Biden nominerar en kontroversiell tidigare Trump-utnämnd till Public Diplomacy Commission”, skriver CNN:s Jack Forrest följande:

”Elliott Abrams, som har tjänstgjort i tre republikanska administrationer, agerade senast som Trump-administrationens särskilda sändebud till Iran och Venezuela där han då fick i uppdrag att leda kampanjen för att ersätta Venezuelas president Nicolas Maduro.

Den republikanska insiderns långa historia inom utrikespolitiken präglas av en erkännande från 1991 för att ha undanhållit information om Iran-Contra-affären som gav honom två fall av förseelser, två års skyddstillsyn och 100 timmars samhällstjänst – även om hans brott senare benådades av president George H. W. Bush.

Den hemliga Iran-Contra-operationen, som ägde rum under Abrams tid som biträdande utrikesminister i Reagan-administrationen, innebar finansiering av antikommunistiska rebeller i Nicaragua med hjälp av intäkterna från vapenförsäljning till Iran trots ett kongressförbud mot sådan finansiering.

Återigen i sin roll under förre presidenten Ronald Reagan, blev Abrams också utskälld av en Human Rights Watch-rapport för sina försök i ett senatens vittnesmål i februari 1982 att tona ned rapporter om massakern på 1 000 människor av USA-tränade och utrustade militärenheter i Staden El Mozote i Salvador i december 1981 — det största massmordet i nyare latinamerikansk historia. Han insisterade på att antalet rapporterade offer var ”osannolikt” och ”skänkte beröm” till militärbataljonen bakom massmorden - fall som han fördubblade när de visades upp under en utfrågning av utrikesutskottet 2019 av rep. Ilhan Omar, en Minnesota-demokrat, som använde sin historia i Latinamerika för att ifrågasätta hans trovärdighet.”

När du är så elak att till och med CNN äcklas av dig, slår du rekord.

Som Forrest noterade, skulle detta vara den fjärde presidentadministrationen som Abrams har varit en del av, trots att han är en erkänd skurk och trots att han vid varje tillfälle drivit på för blodsutgjutelse i några av det amerikanska imperiets mest ökända kriminella handlingar. Abrams är en så kallhjärtad mördare att han öppet erkände under en konferens 1985 att syftet med att hjälpa Contras i Nicaragua var ”att tillåta människor som kämpar på vår sida att använda mer våld”, och har främjat USA:s militära våld mot Irak, Syrien och Iran med anmärkningsvärd kraft under hela sin karriär. Det faktum att någon så tyrannisk, så korrupt och så skrupellös fortsätter att utnämnas till befattningar som är involverade i USA:s utrikespolitik berättar allt du behöver veta om USA:s utrikespolitiks natur.

Det är faktiskt en fördömande anklagelse mot hela vår civilisation att ett monster som Elliott Abrams förblir uppskattade medlem av samhället istället för att bli utskälld och utstött.  Dessa borde drivas bort från varje stad de försöker komma in i, men istället är de anställda som högprofilerade förståsigpåare, tankesmedjor och politiska tjänstemän som tillhandahåller expertis om några av de mest betydelsefulla frågor i världen.

För att parafrasera ett citat som ofta tillskrivs Jiddu Krishnamurti, är det inget mått på hälsa att bli väl belönad i ett djupt sjukt samhälle. Eftersom vårt samhälle är så djupt sjukt, är ett av de snabbaste sätten till förmögenhet och aktning att vara lika grov som Elliott Abrams. Det är så förvriden man måste vara invändigt för att nå en framträdande plats inom den amerikanska maktstrukturen: villig att säga och göra vad som helst som behöver sägas och göras för att säkerställa den fortsatta dominansen av ett globalt imperium som upprätthålls av mänskligt blod.

Föregående artikelBra att stöda kurdiska YPG?
Nästa artikelMutar världens rikaste bolag politiker?!
Anders Romelsjö (red)
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

9 KOMMENTARER

  1. Instämmer med beskrivningen och bakgrunden kan tydliggöras ytterligare.
    Israel skapades inte som en present till världens judar utan som en metod att hålla kvar finansvärlden i tjänst under den anglosaxiska oligarkin. Utan en sån hållhake fanns det inget skäl till varför världens finansnätverk skulle prioritera anglosaxerna för det industriellt framgångsrika Tyskland eller råvarurika Ryssland. Och analogt för flera andra länder som förmår göra sig attraktiva för investeringar ifråga om konkurrenskraft dvs antingen genom en högpresterande befolkning eller råvaror och ett löneläge som kompenserar för konkurrenskraft i övrigt.
    Eftersom detta var syftet med Israel bör det inte förvåna att även nazismen drevs fram av samma anledning.
    Och så var det.
    För både zionism och nazism började stimuleras med början hundra år innan Hitlers makttillträde och inte som många försöker påskina på nätet beträffande zionismen genom att hänvisa till ett senare skede mellan 1897 och 1916. Och för nazismen på motsvarande vis efter den orättvisa Versaillefreden.
    Den här förklaringsmodellen är förenlig med övriga fenomen med anmärkningsvärd judisk inblandning.
    Mediamakten, revolutionära aktivister som gör utspel som väcker indignation och av dess kritiker ses som fientliga mot andra folkgrupper.
    Israel i sin nuvarande framtoning är en belastning för världens judar och ett medel för utpressning av deras elit.
    Och det var därför judarna tvingades in i zionismen under det Viktorianska Storbritannien och senare.
    Hade Israel varit en present till judarna hade den regionen fått ett uppsving i ekonomin precis som Napoleon planerade i slutet av 1700-talet när han avsåg att värva judisk hjälp för att få igång Egyptens ekonomi.
    Men det var därför britterna drog igång ett eget Israelprojekt som under Lord Palmerston även inbegrep British Israelism läran om att anglosaxer och kelter är den försvunna israeliska stammen av Benjamin.
    Napoleon var för judisk assimilering vilket inte var fördelaktigt ur britternas synvinkel i och med att dom ville separera judarna från rivaliserande stater och få dem att arbeta exklusivt i det brittiska imperiets intresse.
    Syftet med den märkliga Brittiska Israeliemen var förstås att det skulle framgå att judarna inte skulle tro att de hade någon maktmässig särställning även om ett Israel förverkligades.
    Finansvärlden är genom Israels beroendeställning gisslan för anglosaxiska imperiet.
    Och de neokonservativas roll kan nog ses ur samma synvinkel.

  2. USA:s imperium är den verkliga ondskan, vilken Max Blumenthal beskriver i sin bok: ”The management of Savagery”, som man kan läsa som ett uppslagsverk. Så mycket fakta stapplade efter varandra, en fullspäckad bok om ondska.

    Afrika har sett mycket av denna ondska, och i denna video berättar man om hur Nato förhindrade en fredsprocess i Libyen, då sex afrikanska presidenter tänkte resa dit men Nato sa strängt ifrån, och stoppade dem.

    De ville döda en man, men förstörde en hel kontinent och så berättar man om hur mordet på Ghadaffi fick för efterverkningar på hela Afrika.
    Därför ställer sig många afrikanska länder nu på Rysslands sida, och anser att kriget i Ukraina är helt och hållet Nato skyldig till.
    Som Eritreas president säger: Detta är inte ett krig mellan Ryssland och Ukraina. Detta är ett krig startat av Nato, som Washington leder.

    https://www.youtube.com/watch?v=4XUn11DZqJo

  3. Vi ska inte glömma att äcklet Elliot Abrams är en sionist. Det sätter fallet i sitt rätta perspektiv. Att denne kriminell trots sina otaliga brott mot mänskligheten är fortfarande på fri fot säger mycket om den ”rätts baserade ordningen” som svenska politiker, jourhavande lögnare av Wolodarski, Winiarski snitt och kvacksalvare som Oksanen vurmar för.

    https://www.thenation.com/article/politics/kissinger-elliott-abrams-war-crimes/

    ”Abrams, a zealous Neoconservative and ardent globalist was—and is—one of those foreign policy “experts” who has never seen a conflict in a faraway country, in a desert or jungle, where he did not want to insert American troops, especially if such an intervention would support Israeli policy. He was deeply enmeshed in earlier American interventionist miscues and blunders in the Middle East, even incurring charges of malfeasance.”

    https://www.unz.com/article/venezuela-the-deep-state-and-subversion-of-the-trump-presidency/

  4. Vilnius NATO-toppmöte kommer sannolikt att bli en flopp.
    Årets NATO-toppmöte kommer att hållas i Vilnius, Litauen. Alliansen kommer att ha svårt att hitta en gemensam grund bland sina medlemmar.
    Varje beslut om NATO-medlemskap är mellan de 31 allierade och det aspirerande landet.
    Och så, i det här fallet, när det gäller Ukraina, har vi diskuterat med våra NATO-allierade och Ukraina hur vi tillsammans kan stödja Ukrainas strävan efter euro-atlantisk integration.
    USA:s president Joe Biden kommer att tillbringa tre dagar i Europa vid NATO-toppmötet i Vilnius som är planerat till den 11 och 12 juli. Huvudämnet kommer att vara Ukraina.

    Ukraina trycker på för antingen omedelbart NATO-medlemskap eller handlingsbara säkerhetsgarantier från NATO. Men Ukrainas position undergrävs av misslyckandet med motoffensiven mot Ryssland, och misslyckandet i dess försök – via sabotage, mord och dödliga drönare riktade mot Kreml – att destabilisera president Vladimir Putins regering. Nu säger Ukraina att det behöver Natos luftmakt för att kunna vinna sitt krig.

    Det kommer att bli mycket svårt att få Nato-konsensus på vägen framåt, oavsett hur mycket armvridning Washington använder mot sina europeiska partner.
    Europa befinner sig redan i en lågkonjunktur tack vare Covid-katastrofen, sanktionerna mot rysk energi och de enorma arbetslöshetsnivåerna som påverkar nya invandrare. Resultatet av allt det är social oro över hela Europa.

    Frankrike upplever redan en allvarlig revolt, och även om den franska situationen har lättat under de senaste dagarna kommer den att komma tillbaka.
    Samtidigt tappar den tyska regeringskoalitionen stadigt folkligt stöd och AfD, Tysklands högerparti, är nu det näst mest populära partiet i landet. Kansler Olaf Scholz och hans koalitionspartners vet inte vad de ska göra: De kan försöka förbjuda AfD som ett sista försök.
    Italien är också långt ifrån ur röran. Landet har ett konservativt ledarskap men drabbas av oöverträffade vågor av invandrare som kommer från Mellanöstern.
    Europa är inte på humör att ge en blankocheck till Ukraina eller riskera ett större krig som kan sprida sig till Europa.

    Washington har redan signalerat att man inte har lyckats övertyga sina partners om ukrainskt NATO-medlemskap.
    Ryssland är också återhållsamt efter det Jevgenij Prigozjin-ledda kuppförsöket. Putin vill ha en militär seger snart, liksom den ryska armén, som stressades hårt av Prigozhin-anklagelserna.
    Det stora okända är vad den ryska armén kommer att göra: Kommer den att inleda en stor attack mot Kiev, Charkiv eller Odessa?
    Om Moskva efter Vilnius ser Zelenskij utan att förvänta sig att Nato kommer för att rädda honom, kommer det att utnyttja situationen mycket snabbt.

    En del av den västerländska grunden för Ukrainas offensiv var införandet av modern teknik på slagfältet, särskilt representerat av Leopard-tankens utseende. Tyvärr för Nato har Leopard-stridsvagnarna inte räddat dagen för Ukraina.

    • Följden av att Ryssland tömmer Västra Europas vapen- och ammunitionsförråd kan komma att bli Västra Europa blir allt mer osjälvständigt och knyts närmare USA där världens största militära budget finns.

      Frågan är bara om Västra Europa och USA kan få fram soldaterna som behövs om militär konfrontation uppstår mellan Västvärlden och Östvärldens länder utanför den borgerliga demokratin?

    • Nato har ingen överenskommelse om vad Ukraina ska erbjuda vid toppmötet i Litauen.

      Natos medlemsländer kan ännu inte komma överens om vad de ska erbjuda Kiev vid det kommande NATO-toppmötet, som startar i Vilnius den 11 juni. Det står i artikeln i den amerikanska upplagan av Washington Post.
      Som författarna till publikationen skriver samråder Ukrainas allierade i Nato fortfarande om exakt vad de ska erbjuda Ukraina vid ett möte i Litauen.
      Samtidigt noteras att detaljerna om säkerhetsgarantier för den ukrainska sidan ännu inte är slutgiltigt överenskomna.
      ”Alla resultat av toppmötet, förutom att omedelbart bjuda in Ukraina till Nato, är mer sannolikt att lämna Kiev i limbo,” rapporterar WP. ”Dessutom, på grund av osäkerhetssituationen, kan Ukraina ha problem på säkerhetsområdet.”

      Amerikanska journalister tror också att trots det oöverträffade utbudet av västerländska vapen är det fortfarande en öppen fråga om Ukrainas allierade kan stödja det på obestämd tid.
      ”Ett antal ukrainska tjänstemän överväger ett värsta scenario för Kiev där stödet så småningom kommer att försvinna, speciellt om en republikan vinner det amerikanska presidentvalet 2024”, skriver Washington Post.
      Vice ordförande för Ryska federationens säkerhetsråd Dmitrij Medvedev är övertygad om att Moskva kommer att eliminera hotet om att Ukraina går med i Nato, trots västvärldens indikationer på ”behovet av en” kraftfull signal ”om deltagandet av Kievs protektorat i den nordatlantiska alliansen.”

  5. ”Harvardhistorikern” Serhii Plokhy (säkert ukrainare) har hittat på en alldeles egen historia om att Putin drömmer om att återskapa Sovjet och ett imperium? Ryssland var ju den delrepublik som drabbades hårdast av Sovjetväldet och fick dela med sig av landområden till t ex Ukraina som av någon anledning skulle utvidgas. Putin har nog i stället mardrömmar om ett nytt Sovjet-välde utan nu är det Ryssland som gäller och rysktalande regioner som tidigare var en del av Ryssland. Men sådana här hittepå-historiker har tydligen ledarna i fulimperiet USA:s öra. Han tror verkligen på sagan att Ryssland skulle falla samman men han behöver bara öppna ögonen och gå utanför dörren på Harvard för att se ett döende imperium. Den sista idioten är verkligen inte född…

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here