Rapport från bloggåret 2020 och en bloggares bekännelser

5
647

Inspirerad av Knut Lindelöfs rapport har jag skrivit en liten rapport.

Förra året hade jag drygt 877 000 besök på bloggen Globalpolitics.se jämfört med c:a 738 000 året innan.

En ökning med 19 %, vilket naturligtvis är glädjande. Under senare delen av oktober och under november noterades en bra uppgång, med 110 000 besök i november.

Liksom Knut Lindelöf fick jag en stor och i stort sett bestående nedgång av hänvisningar från sökmotorn Google mellan 3 och 4 december. För min del var den relativa nedgången större än för Knut. Den 3 december kom 53% av länkade besök på Globalpolitics.se från Google, 4/12 var det 20% och den andelen består i stort sett. Jag noterade omkring 1000 färre besök år 4 december än 3 december. Jag tror att rätt många som kommer via Google är tillfälliga besökare.

(En annan bloggare tror att ändringen av algoritmer kanske beror på politik, med den nya lagen om cybersäkerhet och den aktuella försvarspolitiska debatten och påminde om att regeringen t ex 2018 hade överläggningar med Google i andra policyfrågor. Jag saknar dock belägg för detta som också kan uppfattas som konspiratoriskt tänkande.)

Och lika mycket över hjälpen av frivilliga översättare, som ibland letar upp och levererar artiklar som de redan översatt. Dit hör särskilt Rolf Nilsson i Kristianstad, Catarina Östlund i Göteborg och Björn Nilsson i Stockholm. Tusen tack!

Jag följer också rankingsajten Blogtoplist där Globalpolitics idag ligger på plats 15 av ca 34.000 registrerade svenska privatdrivna bloggar, trots viss Google-associerad nedgång. Men flera av de större bloggarna är inte med på rankinglistan.

Av de 840 svenska bloggarna i kategorin “politik” är Globalpolitics.se sedan länge på plats 2. Min gamla blogg Jinge.se ligger på plats 5-8, fast jag bara har publicerat en ny artikel på dryga 2 år. Köp nya ”USA som världspolis”!

På Blogtoplist beskriver jag Globalpolitics.se på följande sätt ”Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning. Fokus ligger på ”Världspolisen” USA, dess relation till Kina och Ryssland samt på ett orättfärdigt ekonomiskt system. Andra artiklar behandlar konflikthärdar som Syrien, Iran, Jemen och Ukraina. Men också klimatförändringar, vårdfrågor, migration och litteratur.”

Jag gläds verkligen över att antalet kommentarer per dag ligger kvar på nästan samma nivå som förr – omkring 25/dag. Jag kollar alla inkomna kommentar och måste avvisa 10-15%.

Bloggar kan bedömas på olika sätt. Jag noterar att Anders Svensson, som ligger högst på Blogtoplist.se vanligen saknar eller har få kommentarer på sina bloggartiklar. Han hade haft totalt 5 kommentarer på sina senaste 10 publicerade bloggar de 16 december. Knut Lindelöf har betydligt fler kommentarer per bloggartikel, liksom jag med 75 kommentarer på de senaste 10 bloggartiklarna.

Jag får ofta erbjudanden om olika annonsplaceringar från marknadsföringsföretag, som troligen skulle kunna inhösta flera tusenlappar varje månad. Men jag avstår.
Likaså avstår jag från att t.ex. annonsera blogginlägg på Facebook, inte främst av ekonomiska skäl.

Jag annonserar om olika evenemang, t.ex. om manifestationer för Assange och rapporter från sådana, väl medveten om att de inte drar så många besök på bloggen. Men jag tycker att det är viktigt att informera om bra politiska aktiviteter.

De 10 mest välbesökta artiklarna 2020.

Menar WHO att Covid inte är farligare än influensa?                                       30 812
DN Åsikt. ”Hysterin kan vara värre än viruset”. 2500 dog i influensa förra året. 17 116
Varför ville Corona-drabbade Europa ta emot 30 000 USA-soldater nu?             11 983
Event 201. Bill och Melinda Gates förberedde sig i höstas på pandemi                5 402
Åtta sätt som gör USA:s valsystem odemokratiskt.                                           5 313
USA:s statsskuld har ökat med 4 500 miljarder på 12 månader. Vilka betalar?     4 949
Vad vill Antifa?                                                                                               3 639
Sverige exporterar mer vapen än någonsin till de som bombar barn i Jemen       3 081
Bilderberggruppen – världseliten (och Annie Lööf) träffas – och håller tyst          3 070
Desinformerar Lars Bern om klimatet?                                                              2 992

Det var faktiskt överraskande att artiklar om Corona-pandemin skulle toppa så markant. Jag har publicerat flera corona-artiklar, som inte finns med på listan.

Utvecklingsmöjligheter.

Självklart är det möjligt att få fler läsare. Det är ”bara” att skriva fler och bättre artiklar, och börja annonsera. Inriktningen av bloggen vill jag inte ändra, såvida jag inte får goda råd om varför man ska göra det. Jag skulle vilja ha tid att skriva mer egna artiklar, snarare än att publicera översatta artiklar och artikelutdrag, må vara med egna kommentarer.

Jag hinner alltså inte med som jag vill. Dessutom har jag ungefär 500 artikeluppslag varje år som jag inte hinner slutföra. En del av dem lämnar jag frivilligt då jag snart anser att de nog inte är så intressanta, andra mister sin aktualitet.

För ett par år sedan föreslog jag två andra svenska bloggare med liknande inriktning och ganska många läsare om vi skulle slå oss ihop om bilda en större blogg, men jag fick inte gehör för det.

Varför ägna så mycket tid åt bloggning när man är lyckligt gift frisk pensionär med hyggligt socialt liv privat och hyfsad ekonomi? Jag har en politisk-idealistisk ådra. Jag vill bidra till en bättre värld. ”Som en myra i ett både synligt och osynligt nätverk” som jag formulerade det för 50 år sedan. Liksom så många andra på jorden.
Sedan har denna påverkats i (alltför) stor utsträckning under lång tid av arbete och karriär. Och jag är också med i olika föreningar.

 

Föregående artikelIran (4) – Mohammad Reza Shahs första period som CIA-installerad envåldshärskare
Nästa artikelHur har Putin lyckats under sina 20 år?
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

5 KOMMENTARER

  1. Antal besök kan ju vara intressant men jag skulle vilja framhålla tre andra mätetal som mer intressanta.

    – Engagemang. Kan mätas genom antalet kommentarer till en artikel, hur många gånger en artikel delas eller på något motsvarande.

    – Hur stor del av besöken är återkommande, från samma person. Inte så lätt att fånga då det är svårt att med säkerhet identifiera att en tidigare besökare återvänder. Både Facebook och Google är bra på detta men det bygger på att varje person är inloggad (Facebook) eller genom att använda ett antal data (IP-adress, webbläsare, klient, operativsystemsversion, etc) som kan ge ett fingeravtryck som är relativt unikt för besökaren.

    – Sessionslängd, d.v.s. hur längre stannar en besökare på webbplatsen. Är det någon som kommit hit av misstag eller är det någon som tillbringar en längre tid här för att läsa flera artiklar.

    Dessa tre mätetal är plattformar som Facebook, Instagram, YouTube bra på. Att fånga in en person genom att hela tiden presentera innehåll som är relevant för personen, så att han eller hon inte klickar vidare till någon annan webbplats.
    Det är ganska tydligt att även Globalpolitics är bra på att engagera men jag ser inte så många nya signaturer som kommenterar. Det verkar endast vara de gamla vanliga. Kanske ett mål för dig Anders, att under 2021 få in minst X% nya kommentatorer.

  2. Anders, du skriver ”För ett par år sedan föreslog jag två andra svenska bloggare med liknande inriktning och ganska många läsare om vi skulle slå oss ihop om [att] bilda en större blogg, men jag fick inte gehör för det.”
    Pål Steigan har ’sagt’ mig att han 2014 föreslog en sorts ”Kalmarunion”, men att förslaget föll på hälleberget. Jag tycker mig tydligt se hur ett antal av, låt oss kalla dem de vänsteristiska bloggarna, även de norske, har svårt att förstå värdet av kollektivt arbete. Ett exempel. Denna blogg skriver nu om SvD och Patrik Oksanen, lindelof.nu skriver om DN och svartmålning och fib.se skriver om DN som täpper till truten. Det är ett väldigt likartat tema uppsplittrat på flera krafter.
    Men jag är hoppfull.
    Yttre ökande tryck mot den närande befolkningsdelen kommer att tvinga fram ett mer gemensamt organiserat arbete bland de som i den skriftliga världen vill arbeta för de närandes sak.
    Kvalitétsmässigt ligger ”de svenske” bloggarna en bra bit efter ”netavisa” steigan.no, men före ”de danske” om jag nu får syfta på en utebliven variant av Kalmarunionen.

    • Jag har i så fall missat Påls förslag om nordiskt samarbete. Pål och jag pratade blogg vid första fredskonferensen i Degerfors sommaren 2012. Vi hade ungefär samma tankar. Han berättade att hans förslag på gruppblogg inte rönt intresse i Norge, och jag hade börjat med bloggen Jinge.se någon vecka innan. Strax efter började Pål sitt proffsiga och framgångsrika bloggande. Hösten 2012 föreslog jag, Knut och en bloggaren Björn Nilsson, Björnbrum, i en motion till FIB att FIB skulle inrätta en gruppblogg, som vi tog på oss att adminstrera. Men vi möttes inte av intresse.

      • Det du skriver pekar på att goda frön till tankar sedan ett antal år har blivit sådda. Många frön, bland annat från orkidéer, kan ta god tid på sig innan de gror. Det kanske också gäller tankefrön.

      • En bloggarnas Kalmarunion är en utmärk idé men det är också mycket viktig att den inte försvinner när någon dör. Med tanke på många skribenters ålder är detta mer sannolikt än att ännu en Boeing tar med sig besättningen och passagerarna ner till deras sista bad.

        Frön tar ofta lång tid för att gro, skriver Bertil.
        För många år sen jämförde några esperantister den tid som förlöpte mellan deras första kontakt med idén eller med språket och början av deras deltagande i gemenskapen. I genomsnitt tog det 10 år, fast språket i sig kan man tillägna sig på relativt mycket kort tid.

        Politiskt arbete av principiellt slag – alltså inte dagsagitation – är av nödvändighet intellektuellt krävande.
        Tidsmässigt får det lämna förtur till sådana saker som studier, arbete och familj, samt icke minst fritidsnöjen och specialintressen.
        Är man ärlig måste man erkänna att de flesta av oss inte har statskunskap som främsta intresse. Ekonomi är lika tilltalande som att rensa vattenlås och skura toaletter. Politik, i unga år, är en sysselsättning för nördar och främst för strebrar.

        Exempel: vid en vandring i Skottland 1969 hånade jag en trotte som hade köpt Lenin om familjen i stället för ett par rejäla skor. Hans fötter var en sorglig syn.
        Tidigare, som student, var det klättergrejer och friluftsprylar, inte politiska tegelstenar som jag prioriterade. Min budget räckte inte till båda.
        Som de flesta har jag därför hankat mig fram på hafsigt ihop krafsade teoretiska provisorier under merparten av mitt liv.

        Svårigheten är alltså inte bara att nå ut men att spränga muren av tankelättja och slentrian utan att destabilisera människan. Folk kan ju få panik när de kommer på saker. Det är inte kul att konstatera att man har varit grundlurad, eller inte ha sett vad man hade mitt framför näsan, et flertal gånger till och med.
        Faktaresistens är en försvarsmekanism mot psykologisk destabilisering.
        Man klänger på sina falska sedlar för att man inte har några äkta att tillgå.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here