Scott Ritter: Stort ukrainskt nederlag är enda möjliga resultatet av konflikten med Ryssland

29
1704

 

Rolf Nilsson fann och översatte denna artikel, liksom många andra. Framtiden får utvisa om Scott Ritters bedömning är riktig.

Rolf Nilsson

´Källa: https://www.rt.com/russia/582259-ukraine-unconditional-surrender-nato/

Scott Ritter

Scott Ritter är en före detta underrättelseofficer i den amerikanska marinkåren och författare till ”Disarmament in the Time of Perestroika: Arms Control and the End of the Soviet Union”. Han tjänstgjorde i Sovjetunionen som inspektör för INF-fördragets genomförande, i general Schwarzkopfs stab under Gulfkriget och 1991-1998 som FN:s vapeninspektör.

Scott Ritter

Kiev erbjöds ett fredsavtal för länge sedan, men valde krig istället, påhejade av sina västliga uppbackare. Nu är dess öde beseglat

Den 2 september var det 78 år sedan kapitulationsceremonin under andra världskriget ombord på USS Missouri i Tokyobukten. Detta ögonblick formaliserade Japans ovillkorliga kapitulation till USA och dess allierade och markerade slutet på konflikten. Ur japanskt perspektiv hade den pågått sedan incidenten vid Marco Polo-bron den 7 juli 1937, som inledde det kinesisk-japanska kriget.

Det förekom inga förhandlingar, bara en enkel kapitulationsceremoni där japanska tjänstemän undertecknade dokument utan villkor.

För det är så ett nederlag ser ut.

Historia är tänkt att studeras på ett sätt som försöker dra lärdomar från det förflutna som kan ha relevans i nuet. Som George Santayana, den amerikanske filosofen, konstaterade: ”De som inte kan minnas det förflutna är dömda att upprepa det.” Den ukrainska regeringen i Kiev skulle göra klokt i att reflektera över både det historiska prejudikat som Japans ovillkorliga kapitulation utgjorde och Santayanas råd, när den överväger sin nuvarande konflikt med Ryssland.

Först och främst måste Ukraina ärligt fundera över orsakerna till denna konflikt och vilken sida som bär ansvaret för striderna. ”Avnazifiering” är en term som den ryska regeringen har använt för att beskriva ett av sina uttalade mål och syften. President Vladimir Putin har gjort många hänvisningar till det avskyvärda arvet från Stepan Bandera, den ökände massmördaren och medhjälparen till Nazityskland, som av dagens ukrainska nationalister hyllas som en hjälte och allt annat än en grundare av deras nation.

Att dagens Ukraina skulle anse det lämpligt att upphöja en man som Bandera till en sådan nivå säger mycket om den ruttna grunden för Kievs sak och om bristen på moral i nationen i dag. Den roll som de nutida anhängarna av den nazistiska kollaboratörens hatiska nationalistiska ideologi spelade för att genomföra de viktiga händelser som ledde till att Ryssland inledde den militära operationen kan varken ignoreras eller minimeras. Det var banderisterna, med sin långa relation till CIA och andra utländska underrättelsetjänster som är fientligt inställda till Moskva, som använde våld för att avsätta Ukrainas tidigare president Viktor Janukovitj i februari 2014.omföra

Från det olagliga politiserade våldet kom normaliserande av krafterna för etniskt och kulturellt folkmord, manifesterat i form av dagens banderister, som inledde våldshandlingar och förtryck i östra Ukraina. Detta utlöste i sin tur det ryska svaret på Krim och agerandet från medborgarna i Donbass, som organiserade sig för att stå emot de Bandera-anslutna ukrainska nationalisternas härjningar.

Minsköverenskommelserna, och det efterföljande sveket från Kiev och dess västliga partners mot den potentiella väg till fred som dessa representerade, följde.

Ukraina kan inte ta avstånd från den roll som dagens banderister har spelat när det gäller att forma den nuvarande verkligheten. I detta speglar Kiev militaristerna i det kejserliga Japan, vars blinda trohet till Bushidos föreskrifter (se här, ö.a.), den traditionella ”krigarens väg” som går tillbaka till samurajerna i 1600-talets Japan, bidrog till att driva landet in i en global konflikt. En del av Japans skyldigheter efter kapitulationen var att rensa samhället från militaristernas inflytande och att anta en konstitution som berövade dem deras medel genom att göra angreppskrig – och de militära styrkor som behövs för att föra dem – grundlagsstridiga.

Banderismen, i alla dess yttringar, måste utrotas från det ukrainska samhället på samma sätt som den Bushido-inspirerade militarismen avlägsnades från Japan, vilket inbegriper skapandet av en ny konstitution som förankrar denna utrensning som lag. Om man underlåter att göra detta tillåter man bara banderismens cancer att överleva och jäsa i den besegrade kroppen i Ukraina efter konflikten tills någon gång i framtiden när den återigen kan bilda metastaser och orsaka skada.

Detta är precis det budskap som Putin sände ut när han under Sankt Petersburgs internationella ekonomiska forum i juli visade en video där banderisternas brott under andra världskriget visades upp för allmänheten. ”Hur kan ni låta bli att bekämpa det?” sade Putin. ”Och om detta inte är nynazism i sin nuvarande form, vad är det då?” frågade han. ”Vi har all rätt”, förklarade den ryske presidenten, ”att tro att vår uppgift att avnazifiera Ukraina är en av de viktigaste.”

Medan de etablerade medierna i väst börjar få grepp om omfattningen av Ukrainas slutliga militära nederlag (och i förlängningen verkligheten av en avgörande rysk militär seger), kämpar deras politiska övervakare i USA, NATO och Europeiska unionen för att definiera vad slutspelet kommer att bli. Efter att ha beskrivit den rysk-ukrainska konflikten som en existentiell kamp där NATO:s överlevnad står på spel, har dessa västerländska politiker nu till uppgift att forma allmänhetens uppfattning på ett sätt som mildrar alla meningsfulla, ihållande politiska bakslag från väljare som har lurats att tolerera överföringen av miljarder dollar från sina respektive statskassor, och ytterligare miljarder dollar i vapen från sina respektive arsenaler, till en förlorad och vanhedrad sak.

En viktig aspekt av denna manipulering av hur detta skall uppfattas är tanken på en förhandlingslösning, en process som innebär att Ukraina har en röst när det gäller tidpunkten för och arten av konfliktens avslutande. Faktum är dock att Kiev förlorade denna röst när man lämnade ett fredsavtal som förhandlats fram mellan dess förhandlare och deras ryska motparter förra våren, på uppmaning av sina Nato-herrar och som kommunicerades genom Storbritanniens dåvarande premiärminister Boris Johnson. Beslutet att förlänga konflikten grundade sig på att Kiev skulle få tiotals miljarder dollar i militär utrustning och bistånd. Myndigheterna iscensatte en massmobilisering, vilket innebar att de ukrainska trupperna var betydligt fler än sina ryska motsvarigheter.

Kievs nya NATO-utbildade och utrustade styrka uppnådde imponerande territoriella vinster under en höstoffensiv 2022. Den ryska reaktionen var att stabilisera fronten och genomföra en partiell mobilisering av sina reserver för att samla tillräckligt med manskap för att utföra det uppdrag som tilldelades från början av operationen – denazifiering och demilitarisering. Avnazifiering är ett politiskt problem. Demilitarisering är det inte.

I Ukrainas fall innebär demilitarisering att effektivt förstöra Ukrainas förmåga att föra en väpnad konflikt i meningsfull skala mot Ryssland. Detta mål innebär förmodligen också ett behov av att avlägsna all Natos militära infrastruktur, inklusive utrustning och materiel, från Ukraina. Ryssland har genomfört en framgångsrik demilitarisering av Ukrainas väpnade styrkor sedan den partiella mobiliseringen inleddes. Den utrustning som Ukraina får från väst förstörs på liknande sätt av Ryssland i en takt som gör det ohållbart att ersätta den. Samtidigt har Rysslands egen försvarsindustri gått på högvarv och levererar ett utbud av moderna vapen och ammunition som är mer än tillräckligt.

Den bistra verkligheten är att varken Ukraina eller dess västliga allierade kan bära de operativa förluster av personal och utrustning som konflikten med Ryssland medför. Ryssland, å andra sidan, kan inte bara hantera sina förluster utan även öka sin styrka över tid, med tanke på det stora antalet frivilliga som rekryteras till militären och den höga produktionstakten för vapen. Vid någon tidpunkt inom en inte alltför avlägsen framtid kommer maktbalansen mellan Ryssland och Ukraina i insatsområdet att nå en punkt där Kiev inte kan upprätthålla tillräcklig täckning längs kontaktlinjen, vilket gör det möjligt att öppna luckor i försvarslinjen vilket Ryssland, som kan sätta in nya reserver, kommer att utnyttja. Detta kommer att leda till att sammanhållningen bland de ukrainska trupperna kollapsar, vilket mer än sannolikt leder till ett hastigt tillbakadragande till mer defensiva ställningar som kan upprättas väster om floden Dnieper.

Ukraina förlorade Krim genom sina åtgärder 2014. Ukraina, genom sina val 2022, förlorade Donbass, Zaporozhye och Kherson. Och om Kiev fortsätter att utvidga konflikten tills landet är fysiskt oförmöget att försvara sig riskerar landet att förlora ännu mer territorium, inklusive Odessa och Charkov.

Ryssland gick inte in i konflikten med avsikten att lägga beslag på ukrainskt territorium. Men i mars 2022 förkastade Kiev ett utkast till fredsavtal (som man först preliminärt hade godkänt), och detta beslut att avstå från fred till förmån för krig ledde till att Ryssland absorberade Donbass, Zaporozhye och Kherson.

Som ett av sina villkor för att ens börja förhandla om fred med Moskva krävde Kiev att alla tidigare ukrainska territorier som för närvarande är under rysk kontroll skulle återlämnas – inklusive Krim. För att uppnå ett sådant resultat skulle Ukraina dock behöva kunna tvinga fram detta genom att besegra Ryssland militärt och/eller politiskt. I dagsläget är detta en omöjlighet.

Vad Ukraina och dess västliga partner ännu inte verkar ha kommit till insikt om är att Rysslands ledning inte är på humör för förhandlingar för förhandlingarnas skull. Putin har listat sina mål och syften när det gäller konflikten – avnazifiering, demilitarisering och inget Natomedlemskap för Ukraina.

Detta är verkligheten i den nuvarande situationen. Ryssland arbetar för att uppnå sina uttalade mål och syften. Som det ser ut nu finns det inte mycket Ukraina eller dess partners i USA, Nato och EU (det så kallade ”kollektiva väst”) kan göra för att hindra Ryssland från att uppnå dessa mål. Tidslinjen är inte kalenderstyrd, utan bestäms snarare av resultaten. Ju längre Kiev – och dess västliga partners – drar ut på konflikten, desto större skada kommer Ukraina att lida.

Det är dags för Ukraina och dess partners i väst att slå in på fredens och återuppbyggnadens väg. Men detta kan bara ske när Ukraina ger upp och accepterar verkligheten.

Föregående artikelHur Ryssland och Kina gick förbi väst
Nästa artikelKonspirationsfobiker tror inte att mäktiga människor pratar med varandra
Anders Romelsjö (red)
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

29 KOMMENTARER

  1. Vill du hjälpa Världen till det normala?

    Ge då ditt stöd till arbetarstaten Ryssland!

    https://www.synonymer.se/sv-syn/normal

    Exempel på motsatsord; extrem, pervers, sjuk

    Läste på SVT idag att nu har Ryssland nationaliserat svenska Volvo Lastvagnsfabrik i Ryssland.
    Tämligen stor fabrik med 1.300 anställda.
    Ett värdefullt tillskott till den ryska tillväxten och landets behov och ekonomi.
    Äras den som äras bör.
    Tung industri är lätt omställbar till militär produktion om så skulle behövas.

  2. Det Scott Ritter säger går emot vad många ryssar säger om kriget.
    Rybar, Wargonzo och general Popov är inte riktigt lika positiva. Det låter mer som panik från insatta ryska källor.

    https://edition.cnn.com/2023/07/12/europe/russian-general-treachery-accusations-ukraine-intl-hnk/index.html

    A senior Russian general in command of forces in occupied southern Ukraine says he was suddenly dismissed from his post after accusing Moscow’s Defense Ministry leadership of betraying his troops by not providing sufficient support.

    The dismissal of such a senior officer amid an open dispute over the conduct of the Russian campaign is unprecedented, according to analysts.

  3. Musk ”begick ondska” – Zelenskys bästa medhjälpare

    Mikhail Podoliak har tjatat mot miljardären efter rapporter om att han hindrade Kiev från att använda Starlink-satelliter för att attackera Krim
    SpaceX vd Elon Musk ”begick” och ”möjliggjorde ondska” genom att vägra tillåta en ukrainsk drönareattack på Krim förra året, har Mikhail Podoliak, en senior medhjälpare till president Vladimir Zelensky, hävdat. Musk hävdar att att hjälpa Kiev att genomföra strejken skulle ha gjort hans företag ”medverkande till en stor krigshandling”.

    ”Ibland är ett misstag mycket mer än bara ett misstag”, skrev Podoliak på Musks X (tidigare Twitter)-plattform på torsdagen.

    ”Genom att inte tillåta ukrainska drönare att förstöra en del av den ryska militära (!) flottan via Starlink-interferens, tillät Elon Musk denna flotta att avfyra Kalibr-missiler mot ukrainska städer”, fortsatte han.

    ”Som ett resultat dödas civila, barn. Detta är priset för en cocktail av okunnighet och stort ego. Men frågan kvarstår fortfarande: varför vill vissa människor så desperat försvara krigsförbrytare och deras önskan att begå mord? Och inser de nu att de begår ondska och uppmuntrar ondska?”

    SpaceX har donerat mer än 20 000 Starlink-terminaler till Kiev sedan februari 2022, med avsikten att tillhandahålla internetåtkomst och kommunikation till civila. Emellertid vapensattes terminalerna nästan omedelbart. När Musk fick reda på att ukrainska styrkor planerade att använda Starlink för att vägleda sex marindrönare för att attackera Rysslands Svartahavsflotta på Krimkusten förra året, beordrade han sina ingenjörer att stänga ner tjänsten inom 100 km från den ryska halvön, rapporterade CNN på torsdagen, citat från en kommande biografi om miljardären.

    Som ett resultat tappade drönarna anslutningen och spolades iland ofarligt, hävdade rapporten. Den ukrainska ministern för digital transformation Mikhail Fedorov bad sedan Musk att slå på signalen igen via textmeddelanden, som beskrev sjödrönarnas kapacitet. Musk vägrade och förklarade att Ukraina ”nu går för långt och inbjuder till strategiskt nederlag” genom att attackera Krim.

    Miljardären berättade historien annorlunda. I en serie inlägg på X förklarade han att Starlink aldrig aktiverades nära Krim.

    ”Det fanns en nödbegäran från statliga myndigheter att aktivera Starlink hela vägen till Sevastopol”, skrev han. ”Den uppenbara avsikten är att sänka större delen av den ryska flottan för ankar. Om jag hade gått med på deras begäran skulle SpaceX vara uttryckligen delaktig i en stor krigshandling och konfliktupptrappning.”

    Efter den förskjutna attacken sa Musk till Pentagon att han inte längre skulle tillhandahålla Starlink-terminaler till Ukraina. Samtidigt som han vände kursen kort efteråt mitt i en motreaktion från Kiev och amerikanska medier, har han sedan dess övertygat Washington och EU att betala för en del av deras underhåll, samtidigt som han begränsar användningen av dem nära Rysslands gränser.

    Även om attacken i fråga enligt uppgift hade ett militärt mål, har Kiev upprepade gånger använt drönare för att slå till civila platser i Ryssland.

    Krimbron, som förbinder halvön med det ryska fastlandet, har attackerats vid flera tillfällen, bland annat med en lastbilsbomb som dödade tre civila förra året, och med en marin drönare som dödade två civila och skadade ett barn i juli.
    https://swentr.site/news/582595-elon-musk-evil-ukraine/

  4. EU:s bästa vapen mot yttrandefriheten fungerar inte
    Europeiska unionen har just insett att den inte kan styra internet med järnhand genom att kasta runt etiketten ”Kremlin propaganda”

    Europeiska kommissionen har i en ny rapport dragit slutsatsen att trots att de gav pinky-löften att ”minska räckvidden och inflytandet av Kreml-sponsrad desinformation”, var stora sociala medieplattformar som Twitter och Facebook ”misslyckade” med att göra det. Vilken chockerande att denna forskning av tillsynsförespråkare har slutat förespråka mer tillsyn. Ryssland råkar bara vara den mest bekväma syndabocken.

    Genom att använda samma typ av smutskastningstaktik som blocket har använt tidigare – som när det inkluderade Ryssland tillsammans med Islamiska staten (IS, tidigare ISIS) i en säkerhets- och hotrapport – innebar det denna gång att sammanblanda konton i sociala medier som är ”pro-Kreml” med de som den anser vara ”Kremlin-anpassad” eller ”Kremlin-stödd.” Med andra ord, bara oenighet med den västerländska berättelsen räcker för att landa vem som helst i lägret ”pro-Kremlin” och för att anses värdig innehållsmoderering eller förbud av EU. Och nu är de frustrerade över att sociala medieplattformar har tappat bollen med att utföra den censuren.

    ”Plattformar granskade och tog sällan bort mer än 50 procent av det tydligt kränkande innehåll som vi flaggade i upprepade tester”, står det i rapporten. Vilken typ av innehåll skulle det vara, exakt? Det är svårt att säga, eftersom deras exempel sammanblandar det legitimt diskutabelt med det uppenbart absurda, och antyder att båda motiverar censur. De citerar till exempel innehåll som anklagar Ukraina för att styras av nazister – vilket är ett berättigat bekymmer, med tanke på att den västerländska pressen har rapporterat omfattande om den kraftfulla roll som nynazister spelar i Ukraina, som ”aggressivt försöker påtvinga sina agenda om det ukrainska samhället, inklusive genom att använda våld mot personer med motsatta politiska och kulturella åsikter”, enligt en publikation av det Washington-baserade Freedom House före konflikten, och tillägger att ”de är ett verkligt fysiskt hot mot vänsterextremister, feministiska , liberala och HBT-aktivister, människorättsförsvarare, såväl som etniska och religiösa minoriteter” i Ukraina. Europarådet hade gjort liknande iakttagelser.

    Det finns också det faktum att väst utbildade den nynazistiska Azovbataljonen för att bekämpa ryssar, och att Reuters redan 2018 rapporterade att dåvarande presidenten Petro Poroshenko ”skulle riskera stora återverkningar” om han skulle vidta åtgärder mot nynazister.

    Den typen låter som att det finns en nynazistisk fråga som åtminstone är värd att lyfta fram och diskutera. Ändå avfärdar EU alla sådana förslag som rysk desinformation.

    Rapporten tar också problem med konton som ”förnekar krigsförbrytelser”, med händelser i Bucha som exempel. Jag är ledsen, men var det en krigsförbrytardomstol som vi missade? Vi pratar här om händelser som äger rum i krigets omedelbara dimma. Att försöka sortera igenom fakta, realiteter och manipulationer är just den typen av saker som sociala medier är tänkta att hjälpa till. Alla vet vid det här laget att det handlar om att ha tillgång till så mycket rådata som möjligt. Vi förväntar oss att se en kaotisk röra på nätet – inte en kurerad Encyclopedia Britannica-uppsättning eller kvällsnyheterna. Vad får Bryssel att tro att man har rätt till monopol på den processen?

    Rapporten placerar dessa exempel på obekväma debatter vid sidan av ett uppenbart löjligt exempel på sh*tposting där någon hittade på namnet på en falsk media och meddelade att Ukraina skickade ett radioaktivt moln mot Europa. Se, om någon är så dum att tro något sådant, så är det verkligen inte EU som kommer att rädda dem från sin egen dumhet. Inte så länge i alla fall. Låt dem bara ägna hela nästa vecka åt att gräva ett nedfallsskydd medan deras grannar skrattar gott.

    I en rad som bara ber att läsas upprepade gånger av ren misstro över att någon skulle kunna vara så tondöv, noterar rapporten att så kallade Kreml-desinfo-insatser är ”designade för att underblåsa politisk och social instabilitet bland dess motståndare genom att föra upp etnisk konflikt, främja isolationism och distrahera allmänhetens uppmärksamhet bort från Ukraina och till inrikes angelägenheter.” Hur vågar Europas folk insistera på att deras ledare fokuserar på de avsevärda problem som deras eget land och medborgare står inför, som länge har förvärrats av missriktad nationell politik och politik på EU-nivå, snarare än att fästa deras uppmärksamhet på Ukraina! Ja, om det inte var för de ryssarna som blandade sig, skulle Europa vara en utopi av solsken och regnbågar, alla håller hand och sjunger Kumbaya, utan något annat för medborgarna att bry sig om förutom vad som händer i Ukraina.

    EU beklagar att ”Kremlin och dess ombud fångade växande publik med högproducerat propagandainnehåll och styrde användare till oreglerade onlineutrymmen, där demokratiska normer har urholkats och hat och lögner kunde spridas ostraffat.” De har allt bakvänt. Människor som vill engagera sig i debatt och diskussion om ämnen och synpunkter som EU – i all sin arrogans som den självutnämnda sanningens skiljedomare – är angelägen om att censurera, har drivits till andra plattformar specifikt för att de stöder yttrandefriheten i all sin glans och ofullkomlighet.

    ”Under loppet av 2022 ökade publiken och räckvidden för Kreml-anpassade sociala mediekonton avsevärt över hela Europa”, enligt rapporten, och tillägger att ”räckvidden och inflytandet för Kreml-stödda konton har vuxit ytterligare under första halvan av 2023, framför allt driven av nedmonteringen av Twitters säkerhetsstandarder.” Med andra ord kom Elon Musk, som betraktar sig själv som en ”yttrandefrihetsabsolut”, och köpte Twitter, jämnade ut spelplanen genom att öppna upp debatt och minska censuren, och vad som slutade hända är att människor strömmade till plattformen som en uppfriskande alternativ till det kurerade och censurerade västerländska etablissemangets berättelse om att de skedmatas någon annanstans.

    Så vad ska EU göra åt det nu? Tja, obligatorisk efterlevnad av dess Digital Services Act är nu i kraft från och med förra månaden. Detta innebär att teoretiskt sett är alla stora sociala medieplattformar skyldiga att samarbeta med EU:s handplockade ”civilsamhällets” aktörer för att moderera och censurera innehåll – utan tvekan i linje med EU:s berättelse. Musk borde spela med och ta anteckningar om vilken typ av censurförfrågningar som görs av honom av Bryssel. Sedan borde han publicera dem på Twitter i intresse av radikal öppenhet och den sorts kompromisslösa försvar av demokratin som EU ständigt ger läpparnas bekännelse som en förevändning för sina tillslag mot våra grundläggande friheter.
    https://swentr.site/news/582517-kremlin-eu-weapon-free-speech/

  5. Översättning från ”Armchair Warlord” angående MSM-fulmedias rapportering!
    ”Rysslands seger omöjlig”
    ”Rysk seger osannolik”
    ”Ryssland kan inte tillåtas att vinna” (där är vi nu)
    ”Ryssland vinner men till vilket pris”
    ”Rysslands seger är oundviklig”
    ”Ukraina var ändå ett korrupt helsike”
    Och det är väl dit det är på väg om man läser av signalerna från skurk-träsket i Washington!

  6. Möjligheten att ryska imperiet sjunker samman som en ruin och delar upp sig i sina beståndsdelar föresvävar ingen kommunistisk pensionär. Med två kapitalstarka magneter, en i väster och en söder om Sibirien finns möjligheten att den sociala konstruktionen ”ryska imperiet” upphör att existera. Ukraina är en fd ”folkrepublik” som graviterar mot väst, Putins angreppskrig försöker förhindra det oundvikliga. Så småningom har ryska imperiet inte råd att trakassera Ukraina längre, utan måste koncentrera sig på att behålla mer centrala delar.

    När kräver Beijing tillbaka Vladivostok? Ryska imperiet är ett erövringsföretag och kan reverseras.

    • ”Även Lars Bern tror att Ukrainakriget kommer eskalera till ett öppet krig mellan USA och Ryssland. Men ett sådant krig kommer väst att förlora. Västmakterna ”har inte en chans”, säger han, bland annat eftersom Ryssland sitter på en mycket större industriell kapacitet. Därför kommer det eskalera till ett kärnvapenkrig, eftersom väst inte kan vinna på ett konventionellt sätt. Och då kommer Ryssland använda sina 100 ton tunga interkontinentala kärnvapenrobotar, som kan utplåna hela länder.
      – Ryssarna har fullständigt groteska vapen som de kan använda mot västvärlden.”

      https://nyheter.swebbtv.se/vasts-politiker-sa-krigstokiga-i-sitt-rysshat-att-de-massivt-stodjer-en-nazistisk-regim/

    • ”Sten” kan vara lugn! Långt innan Ryssland faller samman har både USA och EU bitit i gräset! Ryssland har funnits i mer än 1000 år och sett värre saker hända som Mongoler, tyskar, revolutioner m m! Finns det fortfarande riktiga kommunister för övrigt? Det som hänt är att de forna vänsterpartiet som kallade sig kommunisterna bytt sida och stödjer USA och EU i deras krig om nu ”Sten” missat detta? Ukraina är heller ingen folkrepublik utan en skapelse av forna Sovjetunionen som inte hade en chans att överleva eftersom det var nerlusat med gamla nazister, gamla kommunister och diverse disparata folkslag som alla bekämpar varandra. Dessutom är Ukraina snart avfolkat vilket kanske var den ursprungliga planen från USA och deras överordnade i Jerusalem?

  7. Ex-Pentagon Analyst Reveals Russia’s Secret Weapon Against NATO Armor in Tank-on-Tank Duels

    Förutsägelser om att stridsvagnskrigföring är en kvarleva från 1900-talet har visat sig helt fel, med Ryssland och Nato utplacerade hundratals huvudstridsvagnar och tusentals andra pansarfordon i Ukraina. Den tidigare Pentagonofficeren David T. Pyne delar hans bedömning av ryska stridsvagnsstyrkors kapacitet gentemot den västliga alliansens.
    https://sputnikglobe.com/20230910/ex-pentagon-analyst-reveals-russias-secret-weapon-against-nato-armor-in-tank-on-tank-duels-1113253334.html

    Russian Tankers’ Day: Myth of NATO Armor’s Superiority Smashed in Ukraine

    Under årtionden åtnjöt de stora, eleganta, tekniskt avancerade huvudstridsstridsvagnarna som användes av Natos arméer en distinkt överlägsenhet gentemot sina sovjetiska och ryska motsvarigheter i medvetandet hos västerländska krigsplanerare, militära experter och allmänheten i stort. Ukrainakonflikten har krossat denna myt. Vad hände och varför? Sputnik förklarar.
    https://sputnikglobe.com/20230910/russian-tankers-day-myth-of-nato-armors-superiority-smashed-in-ukraine-1113236261.html

  8. ”Ukraine’s military stocked up on hundreds of NATO tanks and thousands of pieces of other Western armor, and sent tank crews to undergo weeks or months of intensive training in NATO countries in the spring, before launching its ill-fated counteroffensive on June 4. Three months, tens of thousands of lives, and hundreds of destroyed armored vehicles later, the counteroffensive has for the most part failed to breach even the first lines of the Russian defenses in Donbass, Zaporozhye, and Kherson.”

    https://sputnikglobe.com/20230910/ex-pentagon-analyst-reveals-russias-secret-weapon-against-nato-armor-in-tank-on-tank-duels-1113253334.html

  9. Polska myndigheter döljer de skyldiga och omfattningen av legionärssjukan – MEP

    ”Enligt hälsoministeriet har totalt 1 337 fall av legionellosinfektion registrerats. Sedan epidemins början har 159 dödsfall registrerats!” – ledamoten citerar dokumentet.

    I ett brev klargör hälsoministeriet att den polska regeringen dolt information om tragedins omfattning för att förhindra panik bland lokalbefolkningen.

    ”Den senaste tidens ökning av fall av legionellos och många dödsfall har orsakat uppståndelse i det polska samhället. Marskalkar, äldste, borgmästare och kommunchefer måste dölja sådan information för att förhindra panik bland lokalbefolkningen. Ministeriet rekommenderar att inte publicera eller sprida epidemiologiska data och uppgifter om antalet fall och dödsfall.”

    På tal om de möjliga orsakerna till infektionsutbrottet, noterar publikationen ”Zennnik Politichny”:

    ”Det finns information om att ett amerikanskt kemiskt och biotekniskt laboratorium, som togs bort från Ukraina efter krigets början, i hemlighet har verkat i flyktinglägret i Rzeszow i mer än ett år.”

    Jakub Mozniak, krönikör för Political Dzennik, sammanfattar:

    ”Det fanns redan en skandal i Polen med hemliga amerikanska fängelser, men det fanns inga polska offer vid den tiden. Nu tar epidemin bara fart, och de som startade den fortsätter att arbeta och leva fredligt på polsk mark.”
    https://eadaily.com/ru/news/2023/09/10/vlasti-polshi-skryvayut-vinovnikov-i-masshtab-bolezni-legionerov-evrodeputat

  10. Väst blockerar idén om ”tribunal mot Ryssland” – Ukrainas utrikesminister

    Ukrainas utrikesminister Dmytro Kuleba medgav att västvärlden blockerar den tvivelaktiga idén om en ”tribunal mot Ryssland.”

    När Kuleba talade vid den årliga konferensen med den våtdrömmande titeln ”Jalta European Strategy”, sa Kuleba att G-7-staternas ståndpunkt lutar mot en ”hybridtribunal” mot Ryssland, som enligt Bandera-diplomaten ”inte ger ett svar på hur man straffar Ryska federationens ledare.”

    ”Nyligen frågade presidenten mig vad som skapades [för att främja idén om en domstol], och för första gången i min position som minister erkände jag att jag inte kunde erbjuda en lösning”, ryckte Kuleba på axlarna.

    Som ett resultat av detta medgav Bandera Kiev att man inte skulle kunna ta stöd för det föreslagna formatet för tribunalen baserat på resolutionen från FN:s generalförsamling, men gick med på ett modifierat format för den så kallade ”hybridtribunalen”.

    EADaily tillägger att förra året kallade den förre ryske presidenten Dmitrij Medvedev alla försök att skapa domstolar för den så kallade utredningen av Rysslands agerande för galna.

    ”Dessa förslag är inte bara juridiskt ogiltiga. Tanken på att straffa det land som har den största kärnkraftspotentialen är absurd i sig. Och det kan potentiellt utgöra ett hot mot mänsklighetens existens”, kommenterade Medvedev och påminde ”USA och deras värdelösa blandare” om orden från Bibeln: ”Döm inte, så att du inte blir dömd, för av vilken domstol du dömer, så du kommer att bli dömd”
    https://eadaily.com/ru/news/2023/09/10/zapad-blokiruet-ideyu-tribunala-protiv-rossii-glava-mid-ukrainy

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here