The Guardian: Efter Afghanistan är Pax Americana över – liksom Nato. På tiden

5
525

Man kan hitta kraftig kritik av USA:s och Natos:s krig i Afghanistan också i etablerade media. Här en artikel av erfarne journalisten Simon Tisdall i the Guardian 21 augusti som exempel. https://www.theguardian.com/commentisfree/2021/aug/21/after-afghanistan-the-pax-americana-is-over-as-is-nato-about-time-too. Jag instämmer verkligen inte i allt han skriver, men publicerar huvuddelen av artikeln som ett uttryck för en spricka, om än av okänt djup och okänd betydelse.. Men hoppas på en större självständighet från EU och EU-länder. Det vore bra för oss i Sverige och för världen!

 


Efter Afghanistan är Pax Americana över – liksom Nato. Också på tiden

Bidens afghanska kaos betyder att Europa inte längre kan lita på honom. Låt oss hoppas att det uppstår ett mer balanserat säkerhetsförhållande.

Nordatlanten vidgades märkbart förra veckan. Ju mer Joe Biden försökte skylla ifrån sig över det afghanska kaoset, desto större växte sig klyftan mellan USA och Storbritannien och europeiska allierade. Denna amerikanska president, som förkunnar multilateralismens dygder, men ändå agerade på egen hand, har gjort mer på några veckor för att undergräva den västerländska alliansen än vad Donald Trump någonsin gjort med allt sitt gormande.

Sammantaget är detta kanske inte så dåligt. En räkning var sedan länge förfallen till betalning. Bush-Blair-invasionen av Irak var ett historiskt misstag. Att Barack Obamas smet från Syrien var en skam, av motsatt anledning. Nu slutar det oerhört kostsamma 20-åriga afghanska interventionen med katastrof, mer flyktingkaos och hotet om förnyad terrorism, som återigen i huvudsak kommer att påverka Europa.

Om det är dit det amerikanska ledarskapet leder, vem är i behov av det? När Amerika spelar världspolis, som självutnämnda “liberala-neocons” säger att det måste, slutar det med att alltför många människor på alltför många ställen skriker “Jag kan inte andas!” Amerika är antingen sorgligt frånvarande – eller så slutar dess dominerande engagemang i tårar. Cykeln upprepas. Rädslan växer att amerikanska allierade dras in i ännu ett ”evigt krig”, denna gång med Kina.

Egoistiskt amerikanskt beteende under pandemin var inte otypiskt. Trump orsakade outsäglig skada genom förnekelse och passivitet. Bidens administration har äventyrat miljoner människors liv genom vaccinhamstring. Afghanistan är idag ett geopolitiskt uttryck för detta välbekanta fenomen. Trump uppfann inte ’America First’. Biden är bara dess senaste representant.

Presidentens tv-tal i måndags var verkligen chockerande för icke-amerikaner. Hans ovärdiga förakt för de afghanska styrkorna och omedvetenheten om offren från Natos allierade, dröp av arrogans och svek. Hans påstående om att nationsbyggande aldrig var ett amerikanskt mål var groteskt osant. “Afghanistan var det ultimata nationsbyggande uppdraget”, skrev George W Bush i sina memoarer Decision Points 2010. “Vi hade en moralisk skyldighet att lämna efter oss något bättre.” Hör du det, Joe?

Demokratins fiender har stärkts. Det råder ingen tvekan om att afghaner betalar ett fruktansvärt pris.

Redaktören: Instämmer inte. USA:s och Natos:s angreppskrig var fundamentalt odemokratiskt.

Ändå var det Bidens uppenbara avvisande av den traditionella amerikanska ledarrollen som skakade brittiska och europeiska etablissemang. “Oändliga militära insatser av amerikanska styrkor” i utomeuropeiska konflikter låg inte i nationens intresse, förklarade han. Afghanistan handlade enbart om att försvara “hemlandet”. För dem som växte upp i en värld definierad av amerikansk makt och omgiven av dess permanenta baser, var detta häpnadsväckande.

Armin Laschet, Angela Merkels val av efterträdare som Tysklands förbundskansler, kallade tillbakadragandet “det största misslyckandet Nato har lidit sedan det grundades”. Den konservativa parlamentsledamoten Tom Tugendhat, en afghansk krigsveteran, fördömde “Storbritanniens största utrikespolitiska katastrof sedan Suez” – ett annat fiasko, som USA för övrigt bidrog till.

Boris Johnson snörvlar under tiden olyckligt runt som en gris som fastnat i mitten. Storbritanniens premiärminister har skamlöst svansat för Washington sedan han brände sina EU-skepp Nu måste rasande ministrar och generaler bita sig i tungan – av rädsla för att skada det bredare, osäkra ”speciella” förhållandet. Priset för Brexit bara fortsätter att stiga.

Den uppenbara läxan för europeiska ledare, och även för Johnson, är att man inte kan förlita sig på Washington, om man nu någonsin kunnat det. Afghanistan är det senaste beviset på att USA, liksom alla andra nationalstater, i slutändan agerar i sitt eget intresse – som de uppfattar detta vid en viss tidpunkt – oavsett vilka högtidliga blods-löften som har avgivits.

Kort sagt, amerikansk exceptionalism var alltid illusorisk. Ett större europeiskt självförtroende är det enda logiska svaret.

Efter 1945 passade det USA att förankra sitt nyfunna fysiska och ekonomiska övertag över Europa och därigenom innesluta sin sovjetiska supermakts-konkurrent. Den resulterande Truman-doktrinen, som förespråkade universella friheter, men i huvudsak var beroende av egenintresse. Altruism hade lite att göra med det. Nu, när USA:s makt minskar i förhållande till Kina och nya utmaningar uppstår, dikterar egenintresset omvärderingar, omprioriteringar och begränsningar.

Detta är det bredare sammanhang inom vilket det afghanska tillbakadragandet bör förstås – eftersom det är osannolikt att Bidens efterträdare kommer att agera mycket annorlunda. EU-stater, med eller utan Storbritannien, måste äntligen förverkliga år av tal om att bygga ett trovärdigt, oberoende europeiskt försvar  och säkerhetsförmåga. Kort sagt, Frankrikes president Emmanuel Macron har rätt, och Merkel har fel.

Det afghanska projektet misslyckades. Den fläckade eran av ’Pax Americana’ och de ”oändliga militära insatserna” som Biden beklagat sig över, går tack och lov mot sitt slut. Nato – misstrott, illa lett och taget för givet – har också haft sin tid. Det krävs en mer balanserad, mer respektfull säkerhetsrelation mellan USA och Europa. Utan det kanske det inte finns någon västerländsk allians kvar att leda.

Föregående artikelUSA lämnade efter sig känsliga biometriska data till talibanerna.
Nästa artikelJu bättre Kina är förberett för krig desto bättre kan man motverka intima samarbetet mellan USA och provinsen Taiwan och få en fredlig lösning
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

5 KOMMENTARER

  1. https://consortiumnews.com/2021/08/31/watch-cn-live-afghanistan-the-20-year-disaster/

    “Att Barack Obama smet från Syrien var en skam”. Tisdall avslöjar sig här som den lumpna interventionist han är på det numera MI6-styrda The Guardian. Tisdall är besviken på att interventionerna misslyckats och vädrar sin frustration mer än annat. Afghanistan var ett nationsbygge enligt Tisdall, helt o.k. enligt honom, bara att det gick snett. Man kan mycket väl sätta sig över folkrätt och internationell rätt men man måste hålla samman hela vägen anser han.

    Den enda punkt där han har rätt är att Europa måste frigöra sig från USA men även här är det mest läpparnas bekännelse. Hur vore det att skriva att USA omgående måste stänga sina baser i Storbritannien, Tyskland, Italien o.s.v. Dessa rader lär knappast komma från Tisdall.

    Vill man veta mer om hur illegalt och grymt Nato-styrkorna farit fram i Afghanistan bör man lyssna på riktiga kritiker som på Consortiumnews långa video. Se åtminstone de första inläggen från Scott Horton och Scott Ritter som är en dräpande kritik av inte bara USA utan även de europeiska följeslagarna. Ritter blir riktigt varm i tröjan när han påpekar att USA samtidigt under tjugo år av krig i Mellanöstern raserat den amerikanska militärens stridsförmåga till bottennivå, där en kamp mot Kina eller Ryssland skulle sluta i omedelbart fiasko som bara kunde repareras med kärnvapen, ett skrämmande scenario.

    Medan Tisdall lallar om “offren från Natos allierade som Biden glömde nämna”. Hur vore det att påminna om de afghanska folkets offer som dessutom är flerfaldiga än de officiella siffrorna.

  2. Efter Pax Americana kommer Farce Americana. Världen mår jätte bra. La la la la ja, tri lili uh uh uh uh lala lala

  3. Ja – som någon måhända kan åminna sig från denna eminenta sajt så brukar jag tala om de amerikanska Förenta staternas utrikespolitiska agerande runt om i denna värld, som att då är “världspolitikens alldeles egen Kommissarie Clouseau” ute och agerar. Det vill säga att ingenting går som det först sagts, planerats och utlovats, allting sköts ofantligt klantigt och slutar i ren katastrof där oskyldiga alltid blir de skyldiga och kommissarien från Washington kommer att åtnjuta än mer längre och större förtroende, befogenheter och erhåller dessutom alltid medalj vid de finaste utnämningarnas tillfällen. En fin amerikansk tradition och mission helt enkelt! Pax Americana! Men har Europa råd med kommissarie Clouseaus ageranden som allt oftare görs också i Europas namn? Och ett Europa som snöpligt alltid får dela räkningen (d.v.s. helt betala den och ta emot alla krisgflyktingar) för amerikanernas äventyrligheter i världen?

    Skribenten i The Guardian har i stort sett rätt: vi i Europa måste helt och fullt ta ansvar för vår egen också militära säkerhet på vår egen kontinent. Europa är den ENDA kontinenten i världen bland alla andra som inte får bestämma militärt i våra egna länder, många av dem kallas(i Washington) till och med vasaller! Trogna läsare här vet att jag alltid hävdat detta. Europa som är världens rikaste och teknologiskt mest framstående kontinent skulle liksom underligt behöva ha andra stormakter som sköter vår egen kontinents säkerhet – det går ju helt enkelt inte logiskt ihop.

    I år 2021 är det 200 år sedan en av vår kontinents stora söner och den främste av militära tänkare gick ur tiden. Napoléon Bonaparte dog i augusti 1821 av magcancer (som gick i Bonapartesläkten) utvisad av de trångsynta britterna till den närapå öde sydatlantiska ön Saint-Helena. Bonaparte som upprättade Europas första meritokrati på över ett tusen år (sedan kejsar Karl den Store “monarkiserat” hela Europa år 800) och gav Europa idéer, civil lagstiftning samt t.ex. värnplikt för alla pojkar, oavsett klassrang som aristokrater eller inte (förr fick till exempel bara aristokrater bli militärer och advokater) samt hur staten skall skötas och hur rättvisa skipas – lever kvar i närapå varenda kontinentaleuropeisk stats lagstiftning än idag. Republiken har blivit norm -ingen kan idag räkna upp alla de kungar och kejsare Napoléon i de europeiska befrielsekrigen besegrade -då har man segrat i historien!

    Napoléon yttrade viktigt en gång att utrikespolitik kan aldrig byggas på värderingar utan endast på geografi -det håller också än idag. Det förstod och förstår naturligtvis ännu inte Truman-doktrinens tillskyndande undertecknare. Det brukar alltid sägas att man övertygades om dess riktighet i och med “Berlin-blockaden” 1948-1949. Men där var de inte listigare än Stalin, som inte hade minsta tanke om just Berlin, vilket man trodde i “väst” och det Nato som då planerades. Idag vet i genom offentliggjorda diplomatiska handlingar och korrespondens att marskalk Stalin skapade Berlinkrisen av en helt annan orsak och som inte alls rörde just staden Berlin. Man ville helt enkelt lätta på trycket för revolutionen i det avlägsna Kina som pågick 1948 och in på 1949, och så att Folkrepubliken kunde utropas i oktober 1949. Att lätta på det amerikanska trycket (vilket också inträffade, som Stalin antog helt korrekt) i Fjärran Östern för att underlätta för den kinesiska revolutionen visade sig lyckas och för dess seger. Stalin var inte alls så halsstarrig och okunnig i Berlinkrisen som han alltid framställts i västerländska bedömningar: det gjordes för Kina!

    Har Europa verkligen då haft detta illusoriska “Pax Americana”? Många brukar annars hävda att det har varit snarare ett Pax Sovietica. Det var väst som drev på de krafter som gjorde att dåvarande Jugoslavien kastades in i upplösning och ett blodigt inbördeskrig: detta hade aldrig kunnat hända under Pax Sovietica med bl.a. de ytterst hemliga åtaganden Sovjetunionen och Warszawa-fördraget hade gentemot broderlandet Jugoslavien i händelser av yttre hot och låt säga inbördeskrig. Så var det med den Pax Americana -som tillät detta inträffa. Under denna Pax Americana bröts också Kosovo-Metohija ur Serbien och Förbundsstaten Jugoslavien, helt olagligt. Med amerikanska bomber förstås, och så en rejäl flygbas i nuvarande “Kosova” som pris för att man blivit en helt fri stat: beviset i form av militär från de amerikanska Förenta Staterna.

    Om Europa vill vara fritt och självständigt måste det styras och regeras av sina egna politiker och ha egna militära befälhavare och som till fullo är herrar över alla militärbaser i hela Europa, liksom ha sista ordet över de utplacerade kärnvapnen på olika håll i Europa -dessa kommandon bör idag helt fråntas USA och överräckas till europeiska militära instanser.

    Europeiska unionen måste snarast omstrukturera sig och frånsäga sig medlemskapen i Nato och ombilda sina Nato-strukturer till ett “ETO”, en all-europeisk försvarsorganisation som består av europeiska medlemsstater och som styrs av och under enbart europeiska lagar och europeiska kommandon, liksom ett förbud för länder utanför Europa att ha militärbaser innanför Europa.

    Europa har INGA objektiva geopolitiska och militära fiender. De ryska ageranden som ibland anses vara ryska “hot”, “expansion” och “aggression” består ju i att leta i varför de avgivit dessa svar: Nato har med avsikt och sin materiel brutit 1990 års tyska fredslöfte och passerat över den förra väst/östtyska gränsen med militär materiel och med nya militärbaser som inte annat kan uppfattas som fientligt riktat mot bl.a. Ryska federationen. Krim-operationen år 2014 var ju militärt inte riktat mot den sönderfallande ukrainska staten och dess ryska och ukrainska broderfolk sedan många århundraden, utan var en ren anti-Natomanöver. Det gick till och med att läsa Nato:s planer i tidningarna vad de tänkte sig med ett “nytt omvandlat Ukraina” och naturligtvis att Svartahavsflottan snabbt skulle “utvisas” från Krim som man hade arrende på till år 2042.

    Vad förhållandet till Ryssland tror jag de flesta europeiska länder kan mycket väl komma på god fot med Kreml med en all-europeisk ny försvarsorganisation som också i bästa fall skulle kunna stöttas av Ryska federationen (ett land som faktiskt vinner sina krig, till skillnad från vår krigande hjälte Kommissarie Clouseau i Washington).

    Europa – res Dig upp och bli vuxen och egen herre över Ditt egna territorium; att själv försvara det och icke inledas i yttre aggressiva makters inkräktande och illegala krigsäventyr på vår gemensamma Euro-Asiatiska kontinent. Låt oss leva i fred och harmoni med Ryssland och Kina i stabilitet och utveckling!

    Ett militärt helt självständigt Europa har, till skillnad från idag, när det springer i det amerikanska imperiala hundkopplet, att leva i fred harmoni med alla våra grannar i Euroasien. Vi förtjänar bättre än att ytterligare kasta bort framtid och dyra pengar på Kommissarie Clouseaus nya militära äventyr. Det är dags att pensionera Nato och de amerikanska styrkorna i Europa! Fram för ett helt fritt och militärt självständigt Europa!

      • Björn! Fast jag inkluderade inte “britterna” i ett kommande all-europeiskt försvar. Det engelska Tory-etablissemanget har lämnat Europa (jag tycker det är helt utmärkt), men vi får förbereda oss på att SKOTTARNA förmodligen kommer ganska snart att bli nya medlemmar i Unionen, när de väl röstat ut sig ur det brittiska kungadömet, som en helt ny republik i den europeiska familjen. Vi vet att det var just de skotska nationalisterna liksom Labour-röstarna höll de facto kvar Skottland i EU och de är också till största del emot Nato och de engelska kärnvapenbaserna som finns i Skottland, som man vill bli av med.

        Det engelska etablissemanget har aldrig gått med på några som helst europeiska militära samarbeten eftersom det skulle ha stört Nato och deras speciella relation till Washington. Så fort britterna lämnade EU började man bygga nya gemensamma försvarsbyggnader i bl.a. Bryssel för EU utanför Nato-strukturerna. Vi i Europa måste bestämma oss om vi skall ha någon annans armé och militära övermakt (d.v.s. de skadliga invasiva militära amerikanska världshärskande strukturerna) på vår mark, eller ha vår egen – jag föredrar helt uteslutet det sistnämnda.

        Man kan idag inte både vara emot Nato och ha ett Europa utan ett eget försvar – det är helt uteslutet. Vill vi bli av med de skadliga amerikanska och engelska strukturerna på det europeiska fastlandet, måste vi också ordna det på egen hand.

        De franska “imperiala” intressena är svaga, det sker mestadels i samarbete med de aktuella afrikanska regeringarna och på FN-mandat i t.ex. Mali och Bourkina Faso vars befolkningar vill ha det franska militärs skyddet där mot t.ex. islamister. Nyligen hölls också en andra folkomröstning på Nouvelle Calédonie där befolkningen ville leva kvar under den franska Republiken – president Macron var på plats och talade med de röstande. Han har även varit i Algeriet och bett algeriska gamla befrielsekämpar om ursäkt och dessutom kramat dem – ett land som anpassat sig till ett nytt århundrade. Det kan vi dock inte säga om Boris Johnson och hand Tory-etablissemang som vi väl alla kan andas ut av lättnad att de äntligen lämnat de europeiska strukturerna i sin helhet. Välkommen tillbaka till Europa önskar vi Skottlands modiga arbetarklass!

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here