Tidigare australisk utrikesminister begär att Julian Assange släpps – för att minska kritiken för alliansen med USA.

0
262
Julian Assange den 21 okt 2019 i London efter ett förhör om utlämning till USA. Foto: Ruplty.com
Julian Assange den 21 okt 2019 i London efter ett förhör om utlämning till USA. Foto: Ruplty.com

Artikel har vänligen översatts av Björn Nilsson, som driver den läsvärda bloggen “Björnbrum”, http://www.bjornbrum.blogspot.com

Mycket få politiska ledare har ställt upp till försvar av journalisten Julian Assange och yttrandefriheten. Här ett undantag från Assanges hemland. Motiveringen imponerar inte på mig, men kan tolkas så att det finns ett ganska betydande stöd i Australien för att Assange inte ska utlämnas. Artikeln har skrivits av Mike Head och publicerats här.

Artikeln har förkortats obetydligt.


Tidigare australisk utrikesminister begär att Julian Assange släpps – för att minska stödet för alliansen med USA.

I ett inlägg har den tidigare utrikesministern Bob Carr 2012-2013 uppmanat den australiensiska regeringen att be Trump-administrationen om att avbryta sitt utlämningsförfarande mot den fängslade WikiLeaks-grundaren Julian Assange, av rädsla för att ytterligare nöta ner det offentliga stödet för militär- och underrättelsealiansen med USA.

Carrs maning, som idag publiceras som en åsiktskolumn i Nine Medias (tidigare Fairfax) tidningar, uttrycks med ett mycket undfallande språk.

Canberra är en “bra allierad” till Washington betonar han, till den grad att man kan skicka ett krigsfartyg till Persiska viken, riskera en konflikt med Iran och vara värd för “två kommunikationsbaser som förmodligen gör australiensiskt territorium till ett kärnvapenmål …”

”Med detta sagt har vi rätt till en blygsam begäran: att i den anda som Barack Obama benådade Chelsea Manning, och med tanke på president Trumps egen invändning mot ”oändliga krig” i ökensanden, skulle det vara bättre om utlämningen av Assange släpptes i tysthet.”

Carrs uttalande är först och främst ett symptom på oron inom den härskande klassen för de ökande folkliga kraven på Assanges frihet, både i Australien och internationellt. Han är en livslång anhängare av den amerikanska alliansen och varnar specifikt för att behandlingen av Assange farligt undergräver stödet för den.

Han hänvisar till en undersökning av Lowy Institute, en pro-amerikansk tänktank, som visade att stödet för alliansen hade ”sjunkit från 78 procent till 66 procent och att endast 25 procent av australierna hade förtroende för USA:s president. Bland australier under 29 år var det nästan obefintligt.”

Carr uttrycker oro över påståendet från Washington om dess rätt att få utlämnad en journalist, var som helst i världen. “Om den amerikanska begäran lyckas kommer vi att någon gång under 2020 när vi ser Assange i bojor, eskorterad över ett brittiskt flygfält till ett CIA-flygplan som ska flygs till Virginia.”

Carr, som var utrikesminister i den sista Labor-regeringen, från mars 2012 till dess stora nederlag i september 2013, säger att faran är att Assange förvandlas till “martyr” precis som Daniel Ellsberg som läckte Pentagon Papers 1971. Dessa dokument avslöjade lögner och krigsförbrytelser som begicks av på varandra följande amerikanska administrationer under Vietnamkriget och ledde till slut till den politiska krisen som tvingade fram president Richard Nixons avgång.

“Hur kan man bättre utså bitterhet om alliansen än att driva ett års rättegång i brittiska domstolar mot denna Aussie-frifräsare, följt av en strid i amerikanska domstolar, med liberala medier som definierar det som en fråga om frihet, och gör honom till en andra Daniel Elsberg [sic ] ”skriver Carr.

Trots avslutandet av Assanges straff för att ha antagits hoppat borgen genom att ha sökt politisk asyl i Ecuador 2012, för att undvika utlämning till Sverige och troligen överlämnande till USA, förblir han fängslad i Londons notoriskt brutala Belmarsh-fängelse.

Han hålls isolerad och nedsövd i vad läkare globalt och FN: s rapportör för tortyr Nils Melzer har fördömt som psykologisk tortyr och ett hot mot hans liv.

Liksom Ellsberg står Assange inför anklagelser enligt US Espionage Act som kan få honom inlåst för livet, om inte placerad i dödscell. Ellsberg undkom slutligen fängelse när en federal domare förklarade rättegångsfel på grund av Nixon-administrationens olagliga spioneri på hans medicinska akter.

Chelsea Manning, den unga amerikanska soldaten som dömts för att ge WikiLeaks tiotusentals ödeläggande filer som dokumenterar USA: s krigsförbrytelser i Afghanistan och Irak och antidemokratiska interventioner runt om i världen, är också tillbaka bakom galler. Till skillnad från Carrs uttalande, benådade Obamas administration inte henne efter att ha satt henne i militära fängelser i sju år, utan omvandlade endast hennes dom. Detta lämnade henne öppen för att bli fängslad igen – nu på obestämd tid – för att försöka tvinga henne att vittna mot Assange.

Carrs ställningstagande är desto mer extraordinär på grund av hans politiska omsvängning. Som utrikesminister vägrade Carr upprepade gånger att försvara Assange.
Faktum är att han spelade en viktig roll i biståndet till Washingtons förföljelse av Assange av den gröna-stödda Labour-minoritetsregeringen Julia Gillard.

Gillards regering var banbrytande i vägran av varje australiensiska regering under det senaste decenniet att utöva sina juridiska och diplomatiska befogenheter för att ingripa till förmån för Assange som australisk medborgare. Gillard förklarade offentligt att WikiLeaks avslöjanden var “olagliga” och inledde en misslyckad utredning om att anklaga Assange efter Australiens egna drakoniska spionage- och officiella sekretesslagar.

Gillard hade installerats i ämbetet i mitten av 2010 genom att störta Kevin Rudd, som resultat av ett kupp. Arbetarpartiet och fackliga ledare som senare identifierades i dokument publicerade av WikiLeaks som “skyddade källor” för den amerikanska ambassaden i Canberra, var centralt involverade. Rudd gjorde ingen skillnad alls med USA:s allians, men han hade föreslagit att USA borde ge något utrymme för Kinas uppgång.

Carr, liksom alla hans ministerkollegor förnekade falskt alla kunskaper om den amerikanska åtalsjury som skapats av Obama-administrationen för att driva anklagelser enligt Espionage Act mot Assange. I stället höll han fast vid den amerikanska och brittiska regeringens linje att Assange bara riskerade utlämning till Sverige för utfrågning om vad som var uppblåsta anklagelser om sexuella övergrepp.

“Som utrikesminister förklarade jag att tvisten mellan Sverige och Assange var något som Canberra inte hade någon ståndpunkt om,” skriver Carr i ett försök att motivera Labors medverkan. “Hans anhängare tyckte inte om att höra det.”

Fram till att Assange släpades ut ur sitt asyl på Ecuadors ambassad i april förra året insisterade varje australiensiska regering på att den ”inte hade några bevis” på USA:s försök att få den australiensiska medborgaren utlämnad. I verkligheten avslöjade de klassificerade telegrammen, som erhölls enligt Freedom of Information-lagarna, så långt tillbaka som 2012, när Carr var på plats, att de australiska ambassadtjänstemännen i Washington hade informerat Gillard-regeringen i detalj om USA:s planer att åtala Assange.

Arbetarpartiet, som ställde upp för Australiens stöd för USA:s “pivot (militära förstärkning) till Asien” mot Kina och utvidgade USA:s militära tillträde i landet under Gillard, har aldrig skiftat från sin fientlighet mot WikiLeaks.

Vad står då för Carrs helomvändning? Det kan förstås endast i samband med den fördjupade rörelsen mot USA: s militarism, liksom de massuppror som har utbrutit globalt mot den gapande sociala ojämlikheten, attacker mot arbetarklassens villkor, företagskorruption, auktoritära regimer och miljökatastrofer som produceras av det kapitalistiska vinstsystemet.

Det växande stödet för Assange är en nyckelaspekt i detta jäsande missnöje. Inför hans utlämningsförfarande i februari kommer det protester som kräver hans frihet i många delar av Australien. Och det växer stöd för kampanjen som WSWS har lanserat för att mobilisera arbetarklassens opposition globalt.

En annan indikator på oro i styrande kretsar kom med ett upprop i fredags av Mexikos president Andres Manuel Lopez Obrador om att Assange skulle släppas från fängelset i London, för att avsluta hans “tortyr” under häktningen (se: “Mexikansk president kräver Julian Assanges frihet ”).

Vid samlingar och offentliga möten under de senaste 18 månaderna har Socialist Equality Party väckt kravet på att den australiensiska regeringen ingriper diplomatiskt och juridiskt för att säkerställa Assanges frisläppande och säkra hans rätt att återvända till Australien med en garanti för skydd från utlämning till USA.

Det får dock inte finnas några illusioner om det australiensiska politiska- och medieetablissemanget. Från Gillards regering till Scott Morrisons nuvarande liberal-nationella koalitionsregeringen är de direkt ansvariga och skyldiga till att Assange fängslades.

Därför beror allt på att vända sig till arbetarklassen och ungdomar, som en del av kampen för att välta vinstsystemet och dess strävan till åtstramningar, polisstatsförtryck och krig. Försvaret av yttrandefrihet och alla grundläggande demokratiska rättigheter är helt bundna av kampen mot kapitalismen, det vill säga för socialismen.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here