Total informationsmedvetenhet: De höga kostnaderna för USA:s massövervakning efter 9/11

0
690
Bild Tingstad.

Rolf Nilsson översatte och skrev för fotnoter, se originalartikeln, ö.a.

https://watson.brown.edu/costsofwar/files/cow/imce/papers/2023/Surveillance%20Report%202023%20.pdf

Introduktion

USA har bevittnat en explosionsartad ökning av massövervakningen sedan 9/11-attackerna. Denna expansion efter 9/11 har byggt på övervakning av befolkningen i krigstid som går tillbaka till första världskriget, samt på en ännu djupare historia av statlig spårning och trakasserier av rasjämlikhets- och arbetarrörelser, politiska dissidenter, invandrare och färgade människor. Men den skiljer sig också markant från det som fanns tidigare, både när det gäller teknisk kapacitet och omfattning och bredd.

FBI-agenter från 1960-talet, som avlyssnade telefoner och planterade informatörer i politiska rörelser, kunde knappast ha föreställt sig regeringens förmåga att spåra plats och användningsdata på de minidatorer som nästan alla nu bär med sig i fickan. Den offentliga sfären, liksom många privata hem, är full av kameror, som ofta är tillgängliga för både lokala myndigheter och företag.

Systemet för att spåra invandrare har också vuxit lavinartat, vilket innebär att allt mer intima aspekter av invandrarnas liv hamnar under regeringens och privata entreprenörers lupp. Sammanflätade faktorer som tekniska framsteg, framväxten av sociala medier och en långvarig rasistisk och invandrarfientlig politik har i hög grad bidragit till dessa utvidgningar.

Men den utbredda rädslan, den sanktionerade islamofobin och främlingsfientligheten, det försvagade skyddet för medborgerliga rättigheter och den exponentiellt ökade finansieringen efter den 11 september 2001 gjorde utan tvekan dagens massövervakning möjlig.

Dessa krafter förstärkte varandra för att möjliggöra den aldrig tidigare skådade bredden och omfattningen av övervakningen i dagens USA.

Bild: Shutterstock

Medan ”massövervakning” ofta används för att hänvisa till statligt spionage, involverar det idag en konstellation av federala myndigheter, lokal polis, privata företag och till och med medlemmar av allmänheten. Den här rapporten fokuserar på misstänkt massövervakning i USA, (3 metoder som urskillningslöst samlar in data från grupper som muslimer och invandrare som inte misstänks för något fel, och till och med från alla som använder internet eller telefon i USA och andra länder.

Tillväxten av massövervakning efter 9/11 var ursprungligen motiverad av nödvändigheten att utrota ”terrorister” och avslöja komplotter mot USA, men dess ansvarsområde har utvidgats långt utöver detta. Hela USA:s befolkning har utsatts för ökad övervakning, vilket nu har normaliserats i en tid av både frivillig och ofrivillig transparens som drivs av sociala medier. Denna övervakning äventyrar inte bara individens frihet och integritet, utan sorterar också in befolkningen i kategorier som kan hanteras och användas för att begränsa hela gruppers livschanser.

Kostnaderna för övervakningen efter den 11 september 2001 är omfattande. För det första har massövervakningen intensifierat kriminaliseringen av rasifierade ”misstänkta grupper”, från muslimer och araber till latinamerikaner och organisatörer från svarta och ursprungsbefolkningar. Den har gjort det lättare att spåra, fängsla och deportera tusentals invandrare, av vilka många bara var skyldiga till det civila brottet att korsa en gräns utan regeringens tillstånd. Dessutom har det varit orimligt dyrt att utveckla och upprätthålla system för massövervakning. Denna kostnad medför otaliga alternativkostnader i ett land som regelbundet misslyckas med att se till att alla dess medborgare har tillräckligt med bostäder, mat och sjukvård.

Statens fokus på rasifierade grupper efter den 11 september 2001 kan också ha gjort den dåligt förberedd för att hantera det ökande våldet från vita rasister.

Slutligen har uppbyggnaden av en uppsättning institutioner och tekniker som kan övervaka både massrörelser och de minsta detaljerna i individers liv stärkt brottsbekämpningen och företagens makt på ett sätt som ofta har visat sig vara svårt att vända eller ens överblicka.

Tjugotvå år efter attackerna den 11 september 2001, när USA:s tekniska och polisiära kapacitet fortsätter att växa, har kostnaderna för massövervakning blivit alltmer uppenbara och alltmer djupt rotade.

Sammanfattning

Sedan 11 september-attackerna har USA bevittnat en aldrig tidigare skådad expansion av massövervakning, som bygger på äldre arv av institutionaliserad rasism, men som ändå skiljer sig mycket i skala och teknik från vad som fanns tidigare. Idag kan våra ständigt växande övervakningssystem verka oundvikliga, men de måste förstås som politiska val som drivs av den rädsla, islamofobi, främlingsfientlighet, försvagade skydd för medborgerliga friheter och exponentiellt ökade finansiering som rådde efter den 11 september.

Medan massövervakning påverkar alla amerikaner, har den särskilt påverkat muslimer, invandrare och demonstranter för ras- och arbetsrättvisa. Övervakningsprogrammen har kostat otaliga skattepengar, normaliserat en urholkning av privatlivet och förankrat en expanderande övervakningsinfrastruktur som blir allt svårare att spåra och kontrollera.

Dagens amerikanska massövervakning omfattar bl.a:

 

  • Avsnitt 702 i Foreign Intelligence Surveillance Act (FISA) AmendmentsAct: Avsnitt 702 är en bestämmelse som ska förnyas av kongressen i år och som legaliserar avlyssning och lagring av uppgifter om utlänningar utomlands, där uppgifter om amerikanska invånares data sveps upp ”i förbigående”. FBI har ofta missbrukat 702-databasen för att kartlägga politiska dissidenter, rasrättsaktivister och andra.
  • Executive Order 12333:
    Ursprungligen utfärdad av president Reagan under kalla kriget och utvidgad av senare presidenter, gör EO 12333 det möjligt för regeringen att utan tillstånd samla in massdata utomlands utan rättslig eller kongressmässig tillsyn, och har använts för dragnet-program som suger upp innehållet i textmeddelanden och telefonsamtal som görs utomlands, inklusive amerikaners.
  • Department of Homeland Securitys ”Extreme Vetting”-program:
    I samarbete med privata företag och oreglerade datamäklare samlar DHS in information om sociala medier från nästan alla resenärer till USA – inklusive innehavare av visum och gröna kort samt naturaliserade medborgare. Uppgifterna kan lagras på obestämd tid och delas med utländska regeringar. DHS:s elektroniska övervakning av invandrare, som kallas Alternatives to Detention (ATD), omfattar fotboja och mobil teknik med röst- och ansiktsigenkänning.
  • Ökad övervakning av lokala brottsbekämpande myndigheter: Privata företag säljer rå platsdata från personliga enheter till lokala polismyndigheter, vilket har lett till ökad övervakning av demonstranter för rasjämlikhet. Polisen har utökat sin övervakning av svarta, latinamerikanska och muslimska samhällen med hjälp av teknik som utvecklats för krigszoner, inklusive verktyg som Domain Awareness System. Lokala polismyndigheter har ingått avtal om att delta i federala invandringsprojekt, t.ex. Immigration and Customs Enforcement’s (ICE) 287(g)-program.
  • Uppblåsta statliga budgetar för övervakning: Stora summor av skattebetalares pengar har gått till att utveckla infrastruktur och teknik för övervakning. Den årliga amerikanska underrättelsebudgeten har fördubblats från cirka 40 miljarder dollar per år i slutet av 1990-talet till 80 miljarder dollar per år 2020. Regeringen har sällan kunnat visa att denna finansiering har skapat allmän säkerhet i en omfattning som motiverar kostnaden. Dessa miljarder, om inte biljoner, dollar skulle kunna användas för att ta itu med angelägna sociala frågor, såsom fattigdom, klimatkriser och rasmässiga skillnader.
  • Komplex infrastruktur och brist på insyn:
    Den infrastruktur som byggts för att upprätthålla intensifierad massövervakning har vuxit sig svindlande stor och komplex och visat sig vara mycket svår att rulla tillbaka. Denna komplexitet, tillsammans med regeringens brist på insyn, gör det nästan omöjligt att skilja massövervakning från de tätt sammanlänkade områdena underrättelsetjänst, terrorismbekämpning och inrikes säkerhet.

 

Föregående artikelIsraels officiella program för etnisk rensning
Nästa artikelVilka stater deklarerar stöd till försvar för FN-stadgan mot ”regelbaserad internationell ordning”? Varför?
Anders Romelsjö (red)
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here