USA-ambassadör: Tjänstemän i USA struntar i presidentens beslut för att kunna fortsätta krigen

Denna artikel ”Tjänstemän struntar i presidentens beslut för att kunna fortsätta krigen (men bara knäppgökar tror på den djupa staten)” av Caitlin Johnstone 14 november 2020 har vänligen översatts av Rolf Nilsson.

https://i0.wp.com/caitlinjohnstone.com/wp-content/uploads/2020/11/medium-4.jpg?resize=1200%2C795&ssl=1

Det avgående amerikanska sändebudet till Syrien, James Jeffrey, uppgav nyligen i en intervju med Defense One att amerikanska tjänstemän försöker lura Trump-administrationen att tro att det har skett ett militärt tillbakadragande av soldater, och att de spelart ett slags (Shell game)”.

Här är några utdrag:

”Vi spelade alltid bägarpelet för att dölja för vårt ledarskap hur många soldater vi hade där”, sa Jeffrey i en intervju. Det faktiska antalet soldater i nordöstra Syrien är ”många fler än” de två hundra Trump gick med på att behålla där 2019.
…
”Vilket tillbakadragande från Syrien? Det var aldrig något tillbakadragande från Syrien”, sade Jeffrey. ”När situationen i nordöstra Syrien hade varit ganska stabil efter att vi besegrade ISIS, var [Trump] benägen att dra sig ut. I båda fallen bestämde vi oss för att komma med fem bra argument för varför vi behövde stanna kvar. Och vi lyckades båda gångerna. Så ligger det till. ”
…
Officiellt gick Trump förra året med på att hålla cirka 200 amerikanska soldater stationerade i nordöstra Syrien för att ”säkra” oljefält som innehas av USA: s kurdiska allierade i kampen mot ISIS. Det är allmänt accepterat att det faktiska antalet nu är högre än så – anonyma tjänstemän sätter antalet till cirka 900 idag – men den exakta siffran är hemligstämplad och förblir, som det verkar, okänd även för medlemmar av Trumps regering vilken är angelägen om att avsluta de så kallade ”ändlösa krigen.”

Vissa massmedia-propagandister tycker att det är dråpligt att den amerikanska krigsmaskinen använde bedrägeri för att motverka presidentens försök att dra sig ur sin olagliga ockupation av Syrien:

US officials have been lying to Trump – and the American people – about the true number of US troops in Syria in order to deter him from withdrawing them, according to the outgoing Syria envoy. Trump thinks it’s 200 ??. By @KatieBoWill https://t.co/P6W9s3Qwvs

— Liz Sly (@LizSly) November 13, 2020

Detta skulle inte vara första gången som Jeffrey, en insider inom utrikespolitiken från de senaste tre presidenternas administrationer erkänner att han lurar allmänheten om vad som händer i Syrien. Tidigare i år erkände han detta vid ett Hudson Institute-videoevent.

Detta skulle inte heller vara första gången vi har hört rapporter om att den amerikanska krigsmaskinen undanhåller fakta från den valda överbefälhavaren för den mest kraftfulla militärmakt som någonsin funnits. Förra året citerade New York Times anonyma amerikanska tjänstemän i en rapport om cyberintrångsoperationer mot den ryska regeringen, vilket den amerikanska militären medvetet hade hållit Trump okunnig om.

”Två tjänstemän i administrationen sa att de trodde att Trump inte hade informerats i detalj om stegen för att placera s.k. ”implantat” – programvarukod som kan användas för övervakning eller attack – inuti det ryska nätet”, rapporterar New York Times. ”Pentagon och CIA-tjänstemän beskrev en utbredd tveksamhet över att gå in på detaljer med Mr. Trump om operationer mot Ryssland, oroliga över hur han skulle reagera – och över möjligheten att han skulle återkalla dem eller diskutera dem med utländska tjänstemän.”

America’s special envoy to Syria publicly admits that the continued illegal US military occupation of parts of the country isn’t about fighting ISIS or other terrorists, as Washington claims. Instead the US aims to ”make it a quagmire for the Russians.” https://t.co/rqL28aM1Ps

— Bryan MacDonald (@27khv) May 13, 2020

Den liberala amerikanska mainstream-diskursen har åstadkommit en otrolig uppvisning i Orwellskt dubbeltänkande beträffande uppfattningen att icke-valda maktstrukturer kan driva en agenda utan medgivande från landets officiella, valda regering. Å ena sidan har det skett en oavbruten strid ström av Daily Beast-artiklar sedan valet av Trump, som säger att alla som vågar antyda att det existerar en ”djup stat” i Amerika är konspirationstänkande knäppskallar, men å andra sidan har det också varit konstant beröm till insidern ”Vuxna i rummet” som inifrån administrationen försäkrar att Trump inte förstör USA: s värdefulla normer i sitt ämbete. (Se också här.

Den här kognitiva two-step-dansen blev ännu tydligare efter kommentarer från Iraks krigsarkitekt Bill Kristol som twittrade att han skulle ”föredra den djupa staten framför Trump-staten”, och den berömda anonyma insändaren i New York Times författad av en ”ledande tjänsteman i Trump-administrationen”, förre stabschefen vid Department of Homeland Security, Miles Taylo) där han skriver att tjänstemän inom administrationen arbetar tillsammans mot Trump för att ”förhindra delar av hans agenda och hans värsta böjelser ”.

Innebörden i begreppet ’djup stat’ i Amerika har blivit ännu mer förvillat av den andra halvan av Amerikas, på låtsas tudelade parti, där Trump-anhängare nu använder termen för att i huvudsak mena ”alla som inte gillar Donald Trump”. Denna felaktiga tolkning av begreppet har nu så ofta förknippats med termen ”den djupa staten” att den har förlorat all meningsfull användning i en diskurs som är viktig och det är bättre att undvika begreppet helt om du vill peka på något verkligt.

I verkligheten hänvisar termen ’djup stat’ inte till någon som motsätter sig Trump, inte heller till en hemlig sammanslutning av babyätande satanister, utan bara till en tendens bland myndigheter och plutokrater att forma lösa allianser med varandra och samarbeta om gemensamma agendor. Det är ett begrepp som används i politisk analys för att beskriva storskaliga maktagendor som till stor del utspelas mitt framför näsan på oss, väl synliga om man tittar noga

https://youtu.be/EYS647HTgks.

Översättarens anmärkning: Detta är en bra intervju, 26 minuter lång där man talar sakta och tydligt, lätt att följa.

Det kräver inte massor av grävande journalistik och avslöjanden från WikiLeaks för att förstå att det har varit ett kollektiv av funktionärer som mestadels hållit igång Trump-administrationen medan den valde presidenten skriker åt kommentatorerna på Fox News och levererar tweets.

Det är inte heller så svårt att se igenom den innehållslösa, luddiga main stream-berättelsen för att upptäcka att USA: s politik i praktiken har förblivit mer eller mindre oavbrutet densamma, oavsett vilka folkvalda som innehaft ämbetena, och det krävs ingen Nostradamus för att förutsäga att så kommer det att fortsätta att vara fallet efter att Trump ersatts med nästa tomma fasad i Vita huset.

Den amerikanska regeringen är helt enkelt inte det som amerikanerna fick lära sig i skolan, och den är inte vad de säger att den är i nyhetsprogrammen. USA:s regering är ett, mestadels icke valt, maktetablissemang, som verkar i den imperialistiska expansionismens och den oligarkiska kontrollens intressen, där den officiellt valda regeringen fungerar som en ej inkopplad videospelkontroll som du ger din lillebror för att han inte skall gnälla för att han inte får vara med och spela.

Allt detta krångel om vem som verkligen vann valet missar poängen. Folk träter om vilken oligarkisk marionett som ska sväras in den 20 januari, när alla bevis vi har fått se visar att ingen tillåts att bli president om han på något sätt besvärar den verkliga makten, och om han skulle besvära den verkliga makten blir han helt enkelt ignorerad.

Det är i den riktningen som vi alla borde titta. Inte på vem som är president, men varför saker förblir desamma oavsett vem som är president.