USA kan inte klara ett krig mot Kina

19
1035

 

Denna artikel är skriven av Godfree Roberts

https://herecomeschina.substack.com/p/america-cant-get-there-from-here?utm_source=post-email-title&publication_id=247534&post_id=119444826&isFreemail=true&utm_medium=email

Efter att ha tagit examen från University of Queensland disputerade Godfree Roberts vid UMass Amherst. Hans nyhetsbrev ”Here Comes China” återspeglar hans femtioåriga studier av den kinesiska civilisationen. Hans bok ”Why China Leads the World: Talent at the Top, Data in the Middle, Democracy at the Bottom”, omprövar allt vi tror att vi vet om Kina – dess regering, dess ekonomi, dess mänskliga rättigheter och dess mjuka och hårda makt – och visar att vår ”kunskap” mestadels är nonsens, som vi drömde om på 1950-talet och som har förstärkts under generationer.

____________

Bild i Godfree Roberts artikel.

Den som är skicklig på att få folkets stöd är också den som är skicklig på att använda militärt våld. Att skickligt vinna folkets stöd är kärnan i det militära företaget. Så enkelt är det.-Xunzi

Kriget mellan USA och Kina började 1944, del III

(Länkar till del I och II finns i ursprungliga artikeln).

Krig mot en stormakt som Kina, långt från USA:s kust, kommer att bli extremt dyrt och kräva åratal av förberedelser – många gånger de 120 miljarder dollar och åtta års förberedelser som USA och EU investerade i Ukraina.

Här är vad dessa förberedelser kommer att innebära:

För att bekämpa Kina måste USA fördubbla sina försvarsutgifter fram till 2030¹. Dagens USAF- och USN-flottor åldras och krymper medan Kinas större, yngre flottor växer snabbt, med stöd av enorma automatiserade fabriker som tillverkar specialiserade missiler till en tiondel av USA:s kostnad.

För att finansiera ett krig mot Kina måste Washington låta ekonomin växa fem gånger snabbare. För att växa i den historiska tillväxttakten på 1,6 procent lånar USA 3 000 miljarder dollar per år². Tanken att landet skulle kunna låna tre gånger mer, 10 biljoner dollar/år, utan att utlösa hyperinflation är fantasifull.

För att frikoppla sig från Kina måste USA fördubbla tillverkningsindustrins andel av ekonomin från 12 % till 24 % (Kinas andel är 27 %). Som TSMC till sin förskräckelse har lärt sig är kvalificerad arbetskraft sällsynt och dyr i USA.

För att utmana Kinas vetenskapliga ledning måste USA tiofaldiga sina årliga investeringar i forskning och utveckling fram till 2045. Numera flyttar fler forskare till Kina än till USA.

För att kunna konkurrera med Kina på världsmarknaden måste USA

1. Öka sysselsättningsnivån från 62 procent (Kina har 72 procent).

2. Fördubbla kunnighet i läs- och skrivning samt räkning/matematik. USA, som ligger på plats 22 i världsrankingen, spenderar 14 000 dollar per barn årligen på utbildning. #Kina som är nummer 1 spenderar 9 000 dollar PPP och fördubblar sina utgifter för utbildning på landsbygden.

3. Öka det sociala välbefinnandet. USA är varken ett lysande exempel på demokrati eller legitimitet: det finns fler hungriga barn, narkotikamissbrukare, självmord, avrättningar, analfabeter, fängslade, fattiga och hemlösa människor i USA än i Kina.

4. Komplettera underskottet i infrastruktur på 3 000 miljarder dollar och investera ytterligare 3 000 miljarder dollar för att matcha Kina, vars 40 000 km höghastighetståg förflyttar hela arméer genom landet på några timmar.

5. Återskapa förtroendet för dollarn. Centralbankerna såg Washingtons sanktioner mot 30 procent av världens länder och stölden av Rysslands reserver som tecken på katastrof. De hittar redan nu alternativ till dollarn och kräver högre avkastning på amerikanska obligationer.

6. Planera, samordna och förvalta de ytterligare 6 biljoner dollar i ekonomisk verksamhet varje år, med den extra energi, de råvaror, den arbetskraft och den infrastruktur som detta kräver. Effektiv förvaltning av stora, långsiktiga projekt är en nationell svaghet, vilket F-35- och marinens LCS-program visar.

7. Återskapa förtroendet för regeringen. Knappt 7 % av amerikanerna litar på kongressen, medan 96 % av kineserna har förtroende för sin regering.

8. Återskapa förtroendet för medierna. Endast 28 % litar på medierna, som är en viktig del av krigsföringen. (80 % av kineserna litar på sina).

9. Överleva det förlorade kriget i Ukraina. Miljoner européer demonstrerar redan mot kriget. Vad kommer de att göra när de upptäcker att deras uppoffringar var förgäves och att de måste betala 50 procent mer för sin energi i all framtid?

10. Fortsätta med den nya reservvalutan som stöder nationell utveckling lika mycket som den amerikanska dollarn förtryckte den. BRICS och EEU kommer att lansera den, med oförutsägbara effekter på den inhemska inflationen och stabiliteten.

Är det för sent?

USA:s vetenskap och industri ligger långt efter Kinas i fråga om omfattning, dynamik, kapitalisering, bredd, djup, anpassningsförmåga, snabbhet och kvalitet, så investerare flyttar sina pengar till Kina.

Att vända detta flöde och kompensera USA:s militära, ekonomiska, finansiella, diplomatiska, industriella och vetenskapliga underskott efter förlorade krig i Afghanistan och Ukraina – samtidigt som man anpassar sig till en ny reservvaluta – är inte bara bortom Washingtons förmåga, det är bortom all föreställningsförmåga (försök).

USA kommer inte att angripa Kina eftersom USA inte kan göra det. USA kan inte ta sig dit härifrån.

1. Den amerikanska flottans flotta är äldre, mindre och dess vapen har kortare räckvidd och mindre sprängkraft; att rekrytera friska unga amerikaner blir omöjligt; amerikanska planerare förlorade Ukrainakriget på en månad – efter åtta års förberedelser.

2. Kina lånar ingenting för att stödja sin BNP-tillväxt och sitt handelsöverskott på 1 biljon dollar (5 %).

Föregående artikelUppgift idag: Bakhmut har fallit – Artyomovsk har befriats
Nästa artikelAmerikanska och norska myndigheter sprängde Nord Streams rörledningar. Bevis?
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

19 KOMMENTARER

  1. Nu ska vi se…USA klarar inte av Afghanistan i ett krig men Kina med 1.4 miljarder invånare kan ju inte vara så svårt att besegra har clownerna i Pentagon räknat ut? Har en känsla av att detta är regimen i Washingtons sista desperata försök att vara relevanta i en snabbt förändrad värld? Men USA ”fungerar” så att man måste måla upp en yttre påhittad fiende för annars skulle de flesta delstater snabbt bilda egna länder som tillvaratar deras intressen i stället för krigsmaffians i Washington.

  2. USA kan inte ens klara gerillas i sandaler. Dessutom vet vi att USA har ALDRIG vunnit ett STORT krig. Finns inget som tyder på att USA skulle vinna ett krig mot Kina. Men USA få mer än gärna fortsätta med sin tom svansföring här, där, runt ikring därborta och hålla på med sitt vanliga fanfar och dylik teater. Världen tycker det är underhållande ”Real Wood” 😂😂😂

  3. Om USA hade varit fritt från inflytandet av de sk angloamerikanska nätverken hade de aldrig låtit landet urarta som är fallet. De nätverken utgör en trojansk häst som hela tiden haft avsikt att stärka en oligarki i samma anda som det brittiska imperiets. Och försvaga den amerikanska befolkningens produktiva konkurrenskraft. Det deklarerade syftet för de nätverken var att ta tillbaka den amerikanska kolonin. Och hålla nere hela världen i underutveckling.
    Några årtionden i början av den unga republikens existens hade de en målsättning och verklighetsanalys som mycket mer samstämmer med hur deras nuvarande rivaler resonerar.
    Och deras modell togs upp som förebild av många betydande länder i Europa Sydamerika och Asien.
    Med undantag av Larouche-kretsen verkar man i USA ha beröringsskräck mot den historiska verkligheten och förvanskar och feltolkar den.
    Libertarianer spelar tyvärr en viktig roll i att förvanska. De övriga som kallar sig liberaler för inga intressanta resonemang överhuvudtaget.
    Så USA är intellektuellt förlamat.
    Liksom socialister är de idealister allihop och håller fast vid ideologiska uppfattningar. Idealister har ett kärleksförhållande till sin ideologi. Och kärleken är blind. Man vill inte veta att den man älskar bedrar en med ens fiender. Om socialister ville avslöja det dubbelspel som hela tiden legat bakom all socialism skulle de kanske kunna tvinga fram en allmän sanering av det grumliga tänkande som existerar över hela politiska spektrum.
    Kina och Ryssland har stärkts kraftigt efter det att de kastade av sig den ideologiska tvångströja som anglosaxernas oligarki påtvingade dem.
    Men de aktar sig för att uppmuntra intern splittring så vi kan inte vänta oss att dom ger prioritet åt ett sånt initiativ.
    Sanningen lever ett tynande liv.

  4. Intressant att USA:s ekonomi bygger på att kunna låna mera pengar.
    Är en sådan ekonomi verkligen hållbar i längden?

    Vad skulle hända vid en kris då det blir svårare att låna mera?

    Det talas ofta om att Ryssland har en liten ekonomi men enligt bilden ovan har Ryssland heller inga stora lån och utlandsskulder.
    Det tycker jag känns säkrare och mer oberoende.

    Någon kommentator sa här tidigare att ”demokratier” inte krigar med varandra.
    Det är nog sant än så länge.
    Jag tror inte demokratier har råd att kriga med varandra därför då skulle deras gemensamma kapitalism gå i konkurs och med det den så kallade ”demokratin” implodera likt Sovjetunionen gjorde runt 1990.

    Man måste beundra Kina.
    Med ett öppet och folkligt kommunistparti som i en lika öppnad global ekonomi konkurrerar ut den västerländska borgarkapitalismen som vem man än frågar här påstår vara oslagbar.

    Förresten läste jag på högertabloiden Fria Tider att 40% av svenskarna anser att USA bör leda världen och världspolitiken.

    Kan bara önska att dessa 40% av svenskarna kommer bli besvikna.

    Men visst finns dessa 40%, man behöver inte gå särskilt långt för att möta dem.
    Med sitt hat till ryssar. Gapandet efter NATO i Sverige, militarisering samt
    deres fasta övertygelser om landet Ukraina.
    Ett land som de flesta av dem inte vet ett skvatt om mer än vad som ständigt matas ut genom propagandamaskineriet SVT Public Service, dagstidningar, och all annan borgerlig litteratur.
    Tyvärr får borgerligheten ofta en mer eller mindre vilsen vänster med sig under mottot ”demokrati”.

    • USA lånar av sig själv och behöver därför aldrig betala tillbaka så länge de håller i reservvalutan. Det är därför de måste kunna tvinga andra att acceptera dollarn. I samband med att anglosaxerna störtade Shahen av Iran
      (som de 25 år tidigare hade fört till makten) hade Europa Sovjet Japan och OPEC en konkurrerande petrovaluta på gång. Det kunde angloimperiet sätta stopp för genom att hota Europa att stänga av oljekranen och genom att backa upp hotet genom en intervention där nere. Genom att USA styrde över ambassadockupationen fick de den nödvändiga förevändningen.

      • Tack, du menar alltså att USA:s ekonomiska tillväxt och ekonomiska dominans ligger i dollarns acceptans och universella användning över hela världen?

        Att angripa dollarn som betalningsmedel är alltså i princip samma sak som att angripa USA både som stat och global maktfaktor?

        Då måste det vara ett hårt slag för demokratin då Ryssland krävde rubel istället för dollar som betalning för gas- och oljeleveranser till Europa?

        Kanske Kina bör gå samma väg, kräva betalning i Yuan istället för amerikanska dollar för sina varuleveranser?

        Man tycker angloimperiet agerar precis som de själva ägde världen och kan styra den efter sitt eget intresse.

    • @arbetarklass 21 maj, 2023 At 12:11
      ”USA:s ekonomi bygger på att kunna låna mera pengar”, och skapa mer pengar, och låna av sig själv. Det har fungerat då USA var världens bank. USA lånade eller skapade pengar, betalade, och säljaren satte in pengarna på USAs bank. Alltså skickade tillbaka pengarna till USA. Dollardominansen. Den går nu mot sitt slut, och USA närmar sig samma mål som en gång Weimar republiken. (1918 till 1933)

      ”Vad skulle hända vid en kris då det blir svårare att låna mera” Det händer just nu, och då skriver USA ut skuldsedlar till sig själva. USA lånar av USA.

      Att ’”demokratier” inte krigar med varandra.’ är inte sant. Tredje Riket var en demokrati, USA kallar sig demokrati, Sovjet kallade sig demokrati, osv.

      Kommunistpartiet i Kina är inte som ett västs ett politiskt parti styrt efter ideologi av en partistyrelse, utan en folkrörelse.

  5. Självfallet skulle Usa ALDRIG klara av Kina snälla. Usa är beroende av andra också, som tex det korrupta kriminella Nato. Man tog 20år på sej i Afghanistan. 20brutala år mot att slå ett gäng fattiga orakade män som växt upp utan elektricitet, Och som går med Flip flops och pyjamas utan att ens lyckas. Kina skulle lätt vinna mot Usa. Man har allt för att lyckas. Kinas hemmaplan välkomna om ni vågar. Man har Militära manskapet, militära redskapen överallt, och pengarna som aldrig tar slut, och en smart hjärna. Nä här finns INGET att diskutera. Kina vinner och Usa vet detta. Usa skulle ALDRIG våga ge sej på Kina. Man är bara duktiga med att låta käften gå 24/7

  6. USA´s ekonomi bygger på industriproduktion.

    Intressant sätt att vända på bevisbördan. Kina vill ta Taiwan med våld säger de. Det kan Kina inte göra utan att hamna i krig med USA. Om man vill kan man ödelägga hela det utvecklade Kina med kärnvapen, det ligger nära västfilippinska havet. Det är väl inte så säkert att Kina vill gå till angrepp under såna omständigheter?

    • 1. USA ekonomi bygger på sedeltryck – skapa pengar ur tomma intet. Eller som det så fint heter på jänkarnas tungomål ”service economy.” USAs ekonomi är inte ”real” m a o. 31 trillion dollars i debt and counting. Spekulation, fiat money och skuldberg – inget mer

      2. Kina har bland annat många hyper soniska missiler (USA har inga sådana). Om Kina attackeras av USA så omintetgörs USA innan den ens hinner säga ”Hunky Dory” 🤣🤣🤣. Den så hypade USAs havs flotta är sittande ankor för Kinas u-båtar. Vi ska också komma ihåg att Ryssland kommer inte att stå vid sida och låta USA anfalla Kina. Nejdå. Kina+Ryssland=💞
      Det vet yankee om också.

      Så därför kommer inte yankee anfalla utan hålla på med sitt sedvanliga tomma svansföring. Nejdå. öring. Kommer ni ihåg ”we will reduce the Ruble to rabble?” skryten. Ungefär så. Det finns en positiv grej med USAs tomma svansföring dock – den kryddar den annars så dystra, inflations och ockerränta tyngda tillvaron för många i USA och Europa. Resten av världen bryr sig inte särskild mycket numera då USA gör sig till.

    • USA kommer inte att riskera ett storkrig för Taiwans skull, än mindre använda några kärnvapen.

      • Om så behövs kommer USA att besegra Kina precis som de besegrade nazisterna

        • Du menar ”precis som Sovjetunionen besegrade nazisterna”?. Nazisterna satte in mångdubbelt större militära styrkor mot Sovjet som fick kämpa ensamma i 3 år i Europa (bortsett från vissa insatser i Italien av USA). Och hade mer än 50 gånger fler dödade pga kriget än USA. Att beakta historiska fakta skadar inte.

        • När ägde USAs seger mot nazisterna rum? Det alla vet är att Sovjet/Ryssland besegrade nazisterna och det med besked.
          Måhända sitter du med insider information Upplys oss i så fall

    • @Pontus Björk 21 maj, 2023 At 14:09
      USA´s ekonomi bygger INTE på industriproduktion för den har man placerat i Kina. Det är just USAs problem.

      Kina säger INTE att man vill ta Taiwan med våld, utan att man vill undvika våld. Kina kommer inte att använda våld om inte USA provocerar fram det. Återföreningen med fastlandskina pågår för fullt och drivs från Taiwan.

      Sedan heter det inte ”västfilippinska” haver utan Sydkinesiska Havet. Ett namn som dokumenterades redan Western Zhou dynastin (1046 F.Kr. – 771 F.Kr.), i dokumentet Yi Zhou Shu 逸周书som Nanfang Hai,南方海, vilket betyder just Sydkinesiska Havet.

      Signaturen ”Pontus Björk” tycks vara ny på kommentarerna. Är personen bakom signaturen kanske medlem av CIAs arméer av internet troll och bots.

  7. Ni får absolut inte glömma att de allierade är av stor vikt för USA och dess allierade är kuvade lydhundar.
    Kina och Ryssland saknar lydhundar, det beror på att varken den ene eller den andre har fört en hotfull utrikespolitik, är inte imperialistiska. 

    Kina och Ryssland måste bygga en gemensam strategi mot hotet om ett verkligt kärnvapenkrig från det anglo-germanska vansinnet, för våra västerländska politiker saknar ingenium.

                           ×××

    Stormakter och deras allierade: Upplevelsen av global konfrontation
    28 mars 2023
    ria.ru
      
    Ämne: Rysslands utrikespolitik, global styrning, multipolär värld

    Timofey Bordachev
    doktor i naturvetenskap, programchef för Valdai diskussionsklubb; Akademisk handledare för Center for Comprehensive European and International Studies, HSE University, RIAC-medlem

    I händelse av att relationerna mellan Ryssland och dess allierade bedömdes i jämförelse med liknande praxis i USA och Europa, då skulle Moskva ha all anledning att uttrycka ett kontinuerligt missnöje med beteendet hos sina juniorpartners, med undantag för Minsk, skriver Valdai Klubbprogramledare Timofei Bordachev. Men är det möjligt, och är det nödvändigt, att kräva mer av dem?

    Det är allmänt accepterat att närvaron eller frånvaron av allierade är en av de viktiga indikatorerna på stormakternas internationella ställning; graden av deras inflytande på global och regional politik samt total maktkapacitet mäts i olika påtagliga och materiella kategorier. För det första tillåter de dig att använda dem som en sekundär resurs, som internationella organisationer, och säkerställa uppfyllandet av dina intressen på regional och perifer nivå med hjälp av proxystyrkor. För det andra kan du använda de allierades territorium som bas för dina egna väpnade styrkor under en konflikt med andra stater. Det var en gång sant att det var viktigt att ha allierade för att lösa de viktigaste frågorna – att avgöra möjligheten eller omöjligheten av seger i en sammandrabbning med lika krafter. Men detta är nu ett minne blott, eftersom för ingen av de stora kärnvapenmakterna bestämmer närvaron eller frånvaron av allierade sannolikheten för överlevnad.

    Eftersom det bara finns tre stater i världen som är av grundläggande betydelse för internationell politik, är det dem vi jämför i förhållande till fenomenet allierade relationer. Förenta staterna ligger naturligtvis långt före sina motståndare – Ryssland och Kina. Under de senaste decennierna har Amerika kunnat upprätta formella allierade förbindelser med mer än ¼ av världens länder. Detta system av allianser gör det möjligt för USA att med tillförsikt kontrollera situationen i dess periferi och i Europa, där det förlitar sig på de ledande regionala makterna, samt att behålla ett betydande inflytande i Asien, där två stora och utvecklade länder, Japan och Sydkorea , värd för amerikanska militärbaser. Säkerhetspolitiken i ett antal små stater styrs av Washington. Denna position är unik och möjliggör betydande vinster, vars omfattning kunde kännas av USA:s motståndare under det senaste året. Vi ser hur stark USA:s auktoritet är, även för så stora allierade som Tyskland eller Japan.

    De två andra stora kärnvapenmakterna, Ryssland och Kina, kan inte ens i grova drag jämföras med USA när det gäller omfattningen och konsekvenserna av allierade relationer. Deras förmåga att föra en utrikespolitik baserad på medelstora och små makter är försumbar, trots att Moskva, till skillnad från Peking, har formella allierade förbindelser med flera länder i före detta Sovjetunionen. Bland dem är endast Vitryssland en pålitlig allierad till Ryssland mitt i den nuvarande militärpolitiska konflikten med väst, vilket bekräftas av det betydande antal ekonomiska, politiska och militära avskräckningsåtgärder som USA och dess europeiska allierade har riktat mot den staten . De andra länderna i CSTO och Eurasian Economic Union beter sig bara som allierade i den mån det möter deras egna själviska intressen. När det gäller Kina har denna makt inga formella allierade alls, även om sådana länder som Nordkorea anses ligga ganska nära Peking.

    Det råder ingen tvekan om att karaktären av relationen mellan USA och dess allierade har lett till en betydande snedvridning av vad som menas med allierat beteende. Först och främst när det gäller samspelet mellan de allierades grundläggande intressen i en konflikt med tredje makt. Vi ser exempel på hur USA bör föra en ganska tuff politik gentemot sina partners bland stormakterna i Västeuropa. Ännu mer så är det svårt att tala om en relativt jämställd interaktion av intressen under förhållanden där, teoretiskt sett, överlevnaden för alla medlemmar av samhället i västerländska länder beror på deras ledare, och överlevnaden för den senare inte beror på makten utan restens förmågor. Den moderna internationella politiken känner dock inte till några andra exempel, och vi betraktar som allierade den typ av relationer som i den klassiska världen var kända som ”federala” (Rom och dess ”allierade”) eller relationer mellan en hegemon och dess satelliter/lakejer.. Det är precis så, med en större eller mindre grad av stelhet och disciplin, förbindelserna mellan USA och dess juniora partner, inklusive kärnvapenmakter som Storbritannien eller Frankrike, arrangeras.

    Under det senaste året har vi haft många möjligheter att se till att USA kan använda alla resurser som tillhandahålls av rikliga ”allierade” relationer. Detta manifesteras inom ramen för internationella organisationers aktiviteter – västvärldens blockdisciplin gjorde det möjligt för det att tillfoga Ryssland betydande skada, såväl som att sätta in infrastrukturen för ekonomiskt tryck på Moskva. Det spelar ingen roll att allt detta har uppnåtts, med några få undantag som Polen eller Storbritannien, utan att ta hänsyn till ”allierades” intressen, eller ens att det fungerade på bekostnad av deras intressen. Ytterst är frågan inte hur mycket samspelet mellan makterna motsvarar våra ideala teoretiska idéer, utan hur de kan använda det. Nu ser vi att USA är ganska nöjda med i vilken utsträckning de allierades beteende stödjer amerikanska intressen.

    I sin tur har de fördelar som Ryssland har fått av interaktion med sina allierade varit mycket begränsade och villkorade. Med undantag för Vitryssland är ingen av dem, på ett eller annat sätt, inblandad i konflikten mellan Ryssland och väst. Dessutom, på ett retoriskt plan, har några av Rysslands allierade betonat sitt avstånd från Moskva och sin avsikt att följa anvisningar från USA och Västeuropa. De möjligheter som den ryska ekonomin har fått genom sina allierades medling speglar också deras intressen, även om de gynnar Moskva mitt i de rådande förhållandena, där västvärlden för ekonomiskt krig. Och i fallet med Armenien, till exempel, skapar den allierade relationen bara, enligt vissa observatörer, ny oro för Ryssland, som man kanske helst vill undvika.

    Med andra ord, i händelse av att relationerna mellan Ryssland och dess allierade bedömdes i jämförelse med liknande praxis i USA och Europa, skulle Moskva ha all anledning att uttrycka ett kontinuerligt missnöje med beteendet hos sina yngre partners, med undantag för Minsk. Men vi måste ge länderna i Centralasien kredit där det är fallet; fyra av dem är knutna till Ryssland genom en eller annan form av allians. På deras axlar ligger nu ansvaret för att upprätthålla freden i söder, vilket gynnar ryska strategiska intressen. Hittills har de varit ganska framgångsrika i denna uppgift. Dessutom intar Rysslands formella allierade konsekvent en neutral position när de röstar i de viktigaste internationella organisationerna, vilket också är ganska fördelaktigt för Moskva under dagens förhållanden.

    Är det möjligt, och är det nödvändigt, att kräva mer av dem? Troligtvis inte, med hänsyn till den otillräckliga styrkan i deras socioekonomiska och politiska system, såväl som bristen på resurser i Ryssland självt för att fullt ut kompensera sina partners för de kostnader som kommer att uppstå i händelse av ett brott med Ryssland. Väst. Således, om vi i fallet med förbindelserna mellan USA och dess satelliter/lakejer ser en snedvridning av fenomenet med allierade förbindelser mot fullständig centralisering, så finns det när det gäller Ryssland en partiskhet i den andra riktningen – en extremt liten skala verkligt effektiva bilaterala åtaganden.

    Mot denna bakgrund kommer det att vara ganska intressant att observera utvecklingen av kinesisk-ryska relationer mitt i de nya förhållandena. I motsats till exemplen som diskuterats ovan kännetecknas detta partnerskap verkligen av ett komplext samspel mellan nationella intressen med lika makt, liknande hur allierade relationer byggdes upp inom de europeiska koalitionerna under den ”klassiska” diplomatinperioden under 1700-1800-talen. Partnerskapet mellan Kina och Ryssland kännetecknas av bristen på underordning av en av deltagarnas intressen, såväl som erkännandet av att inte ens en nära samordning av politiken innebär en vilja att agera på bekostnad av ens intressen.

    Det är osannolikt att mer avgörande ömsesidigt stöd skulle gynna Kina eller Ryssland i en miljö där var och en av dem måste bygga relationer med ett stort antal partner. Sammanfattningsvis kan vi anta att vi under det senaste året verkligen kunde vara övertygade om det slutgiltiga försvinnandet av fenomenet allierade relationer i klassisk mening. Samtidigt ser vi tecken på återupplivandet av denna typ av engagemang mellan Moskva och Peking, vilket är av stort intresse för den internationella politikens framtid och vår förståelse av dess drag.

    https://russiancouncil.ru/en/analytics-and-comments/comments/great-powers-and-their-allies-the-experience-of-global-confrontation/

      

  8. Det finns en annan militär aspekt med Kina som är väldigt intressant. USAs avskjutnings silos för kärnvapen är väl kända till plats, alltså var dom är placerade. Sovjets planer på vedergällning gick ut på att kärnvapenbomba alla USAs kärnvapensilos för att slå ut dom. Samma sak idag med Ryssland. Det kallades för ”svampen” eller ”the sponge”.

    I Kinas fall är det annorlunda. En gång körde jag bil från nationalparken Wulong 武隆喀斯特 i västra Kina till Chongqing. En resa på ungefär 30 mil.
    https://en.wikipedia.org/wiki/Wulong_Karst
    Jag hade GPSen påslagen, men vid framkosten var det bara omkring 10% av resan som GPSen hade registrerat. Resten av resan hade jag kört i tunnlar långt under marknivån.

    När jordbävningen hände i Wenchuan 2008 blottade den ett omfattande underjordiskt tunnelverk. USA begärde att Kina bekräftade detta, vilket Kina gjorde.

    Detta visar att Kina har ett mycket omfattande, både militärt och civilt, underjordiskt tunnelsystem där man snabbt kan frakta runt både kärnvapen och höghastighetsvapen, utan att USA kan övervaka det eller slå ut dessa. Där kan Kina även förlägga stridsledningscentraler och använda som skyddsrum

    Detta gör Kina nästan osårbart mot USAs militära attacker, medan USA är i det närmaste försvarslösa, ett faktum som säkert får USA att tänka många gånger innan man attackerar Kina.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here