Denna artikel har anlänt till en mailbox från en läsare. Handlar om en artikel av Rysslands utrikesminister Lavrov. Kommer att separat publicera den nya uppfattningen om multipolär värld som USA:s utrikesminister Marco Rubio ger uttryck för. Är USA på väg åt ”samma håll” som Ryssland. Varför i så fall? I artikeln saknas direkt referens till de åsikter som USA:s utrikesminister Rubio framfört i intervju nyligen.
Nedan Rysslands utrikesminister Sergey Lavrovs artikel i tidskriften Russia in Global Affairs, ”FN-stadgan som den juridiska grunden för en multipolär värld”, 4 februari 2025. https://mid.ru/en/foreign_policy/news/1994357/#sel=2:1:UIP,2:26:y1I
Redaktörens svärtningar i texten.
______________________
För åttio år sedan, den 4 februari 1945, öppnade ledarna för andra världskrigets segrare – Sovjetunionen, USA och Storbritannien – Jaltakonferensen för att fastställa konturerna av efterkrigsvärlden. Trots ideologiska skillnader gick de med på att utrota tysk nazism och japansk militarism. De avtal som nåddes på Krim bekräftades och utarbetades på Potsdamkonferensen i juli-augusti 1945.
Stadgan anger mål och principer för länders beteende, som är utformade för att säkerställa deras fredliga samexistens och hållbar utveckling. Principen om staters suveräna jämlikhet lade grunden för Jalta-Potsdam-systemet: ingen kan göra anspråk på dominans, eftersom alla formellt sett är lika oavsett territorium, befolkning, militära förmågor eller andra mått.
Trots alla dess styrkor och svagheter, som forskare fortfarande argumenterar om, har Jalta-Potsdam-ordningen tillhandahållit det internationella systemets normativa-rättsliga ram i åtta decennier. Den FN-baserade världsordningen fyller sin huvuduppgift – att skydda alla mot ett nytt världskrig. Sannerligen, ”FN har inte fört oss till paradiset utan räddat oss från helvetet”[1]. Vetorätten som finns inskriven i stadgan – som inte är ett ”privilegium”, utan en börda av särskilt ansvar för att värna freden – fungerar som en solid barriär mot hänsynslösa beslut och ger utrymme för att hitta kompromisser baserade på en intresseavvägning.
Den politiska kärnan i Jalta-Potsdam-systemet, FN har fungerat som en unik universell plattform för att utveckla kollektiva svar på gemensamma utmaningar, upprätthålla internationell fred och säkerhet och främja socioekonomisk utveckling.
Det var i FN som, med en nyckelroll spelad av Sovjetunionen, grunden lades för den multipolära värld som nu växer fram framför våra ögon. I synnerhet genomfördes avkoloniseringsprocessen lagligt genom deklarationen om beviljande av självständighet till koloniala länder och folk, som antogs 1960 på Sovjetunionens initiativ. Under den eran fick dussintals folk, som tidigare förtryckts av kolonialmakterna, för första gången självständighet och en chans att etablera en egen stat. Idag kan vissa av dessa före detta kolonier göra anspråk på att vara maktcentra i den multipolära världen, medan andra tillhör överstatliga fackföreningar med regional eller kontinental civilisationsräckvidd.
Som ryska forskare med rätta noterar är varje internationell institution framför allt ”ett sätt att begränsa staternas naturliga egoism”[2]. FN, med sin konsensusöverenskomna och antagna stadga, är inget undantag. Den FN-centrerade ordningen bygger alltså på internationell – verkligt universell – lag, av vilken det följer att varje stat bör följa den lagen.
Ryssland, liksom majoriteten av världssamfundet, har aldrig haft några svårigheter att göra det. Men västvärlden blev aldrig botad från sitt exceptionella syndrom och behåller sina neokoloniala vanor, d.v.s. att leva på andras bekostnad. Mellanstatliga relationer baserade på respekt för internationell rätt var, från allra första början, inte i västvärldens smak.

USA:s tidigare under utrikesminister Victoria Nuland erkände en gång uppriktigt, i en intervju, att ”Jalta var inte en bra affär för oss, det var inte en affär vi borde ha gjort”. Den här typen av attityd förklarar långt i USA:s internationella beteende; 1945 var Washington praktiskt taget tvungen att motvilligt gå med på efterkrigstidens världsordning, som redan uppfattades som ett hinder av den amerikanska eliten, som snart försökte revidera den. Revideringen började med Winston Churchills ökända järnridåtal i Fulton 1946, som i huvudsak förklarade ett kallt krig mot Sovjetunionen. Genom att uppfatta Jalta-Potsdam-avtalen som en taktisk eftergift har USA och dess allierade aldrig följt FN-stadgans grundläggande princip om staters suveräna jämlikhet.

Väst hade en ödesdiger chans att rätta sin kurs, att visa försiktighet och framförhållning, när Sovjetunionen kollapsade tillsammans med det socialistiska världslägret. Men själviska instinkter rådde. USA:s president George H.W., berusad av ”seger i det kalla kriget”, talade till kongressen den 11 september 1990. Bush proklamerade tillkomsten av en ny världsordning[3], en ordning som amerikanska strateger förstod som fullständig amerikansk dominans på den internationella arenan, som ett fönster av möjligheter att agera ensidigt utan hänsyn till de juridiska restriktioner som är inbäddade i FN-stadgan.
En manifestation av den ”regelbaserade ordningen” var Washingtons politik att geopolitiskt absorbera Östeuropa. Ryssland har tvingats eliminera dess explosiva konsekvenser med den särskilda militära operationen.
År 2025, med Donald Trumps republikanska administration tillbaka vid makten, har Washingtons tolkning av internationella processer sedan andra världskriget fått en ny dimension, vilket livfullt beskrevs i senaten av den nye utrikesministern Marco Rubio den 15 januari: inte bara efterkrigstiden. utan också världsordningen är föråldrad, men den har förvandlats till ett vapen mot USA:s intressen[4].

Med andra ord, inte bara Jalta-Potsdam-ordningen är oönskad; så är också den ”regelbaserade ordning” som hade verkat förkroppsliga den USA-ledda västvärldens själviskhet och arrogans efter det kalla kriget.
”Amerika först” liknar oroväckande den Hitleritiska parollen ”Tyskland framför allt”, och en satsning på ”fred genom styrka” kan vara det sista slaget mot diplomatin. För att inte nämna att sådana uttalanden och ideologiska konstruktioner inte visar ens den minsta respekt för Washingtons internationella rättsliga förpliktelser enligt FN-stadgan.
Men idag är det inte 1991 eller ens 2017, då den sittande amerikanska presidenten tog över rodret för första gången. Ryska analytiker noterar med rätta att ”det kommer inte att finnas någon återgång till det tidigare tillståndet, fortfarande eftertraktat av USA och dess allierade, eftersom demografiska, ekonomiska, sociala och geopolitiska förhållanden har förändrats oåterkalleligt”[5]. Det finns förmodligen också sanning i förutsägelsen att så småningom kommer ”förenta staterna att förstå att de inte bör översträcka sitt ansvarsområde i internationella angelägenheter, och kommer att leva ganska harmoniskt som en av de ledande staterna, men inte längre en hegemon”[6] .
Multipolaritet tar fart och istället för att motarbeta den kan USA inom en överskådlig framtid bli ett ansvarsfullt maktcentrum tillsammans med Ryssland, Kina och andra stater i den globala syd, öst, nord och väst. För tillfället verkar det som att den nya amerikanska administrationen kommer att starta cowboyräder för att testa det befintliga FN-centrerade systemets gränser och hållbarhet kontra amerikanska intressen. Men jag är säker på att även denna administration snart kommer att förstå att den internationella verkligheten är mycket mer komplex än de karikatyrer som den är fri att distribuera inför interna amerikanska publiker eller lydiga geopolitiska allierade.
Medan vi väntar på att amerikanerna ska nyktra till och inse detta, kommer vi att fortsätta att samvetsgrant samarbeta med våra likasinnade partners för att anpassa mekanismerna för mellanstatliga relationer till multipolaritet och till Jalta-Potsdams internationella juridiska konsensus som är förkroppsligad i FN Charter. Det är värt att notera BRICS Kazan-deklarationen av den 23 oktober 2024, som tydligt bekräftar världsmajoritetens förenade ”engagemang för multilateralism och upprätthållande av den internationella rätten, inklusive syftena och principerna som är inskrivna i FN-stadgan som dess oumbärliga hörnsten och FN:s centrala roll. i det internationella systemet”[7]. Detta tillvägagångssätt har formulerats av ledande stater som formar den moderna världen och representerar majoriteten av dess befolkning. Ja, våra partners i syd och öst har helt legitima önskemål om sitt deltagande i global styrning. Till skillnad från väst är de, och vi, redo för ärliga och öppna diskussioner om alla frågor.
Vår ståndpunkt om reformen av FN:s säkerhetsråd är välkänd[8]. Ryssland strävar efter att göra detta organ mer demokratiskt genom att utöka representationen av världsmajoriteten: Asien, Afrika och Latinamerika. Vi stöder Brasiliens och Indiens ansökningar om permanenta platser i säkerhetsrådet, samtidigt som vi arbetar för att rätta till – med medel som afrikanerna själva kommit överens om – den historiska orättvisan mot den afrikanska kontinenten. Att tilldela ytterligare platser till länder i det kollektiva väst, som redan är överrepresenterade i säkerhetsrådet, är kontraproduktivt. Tyskland och Japan, efter att ha delegerat mycket av sin suveränitet till sin utomeuropeiska beskyddare och börjat återuppliva nazismens och militarismens spöken på hemmaplan, kan inte tillföra något nytt till säkerhetsrådets arbete.
Vi är starkt engagerade i okränkbarheten av FN:s säkerhetsråds permanenta medlemmars befogenheter. Med tanke på den västerländska minoritetens oförutsägbara politik är det bara vetorätten som kan säkerställa att rådets beslut tar hänsyn till alla parters intressen.
FN-sekretariatets personalpolitik är fortfarande förolämpande mot världsmajoriteten, eftersom västerlänningar fortfarande dominerar på alla nyckelpositioner. Anpassningen av FN-byråkratin till den geopolitiska världskartan kan inte fördröjas, som det står helt entydigt i den ovan nämnda BRICS Kazan-deklarationen. Vi kommer att se hur mottagliga FN-ledningen, som är van vid att tjäna en smal grupp västländers intressen, kommer att vara för denna uppmaning.
När det gäller FN-stadgans normativa ramverk är jag övertygad om att den på bästa sätt möter behoven i den multipolära eran, en tid då alla måste följa – inte bara i ord, utan i handling – principerna om staternas suveräna jämlikhet, icke-inblandning. i sina interna angelägenheter och andra grundläggande principer. Sådana principer inkluderar folkens rätt till självbestämmande, vars konsensustolkning är inskriven i FN:s deklaration om folkrättsprinciper från 1970: en stats territoriella integritet måste respekteras om dess regering representerar hela befolkningen. Det säger sig självt att Kievregimen sedan kuppen i februari 2014 inte representerar folket på Krim, Donbass eller Novorossiya lika lite som västmakterna representerade folken i de koloniala territorierna som de exploaterade.
Fräcka försök att omordna världen i ens eget intresse, som bryter mot FN:s principer, kan leda till instabilitet, konfrontation och till och med katastrof. Med tanke på den nuvarande nivån av internationella spänningar kommer ett hänsynslöst förkastande av Jalta-Potsdam-systemet, med FN och dess stadga i centrum, oundvikligen att leda till kaos.
Man får ofta höra att det är för tidigt att tala om den önskade världsordningen i en tid då vi fortfarande kämpar för att undertrycka de västerländska krafterna från den rasistiska regimen i Kiev. Detta är, enligt vår uppfattning, ett förödande tillvägagångssätt. Konturerna av efterkrigstidens världsordning, och nyckelpunkterna i FN-stadgan, diskuterades av de allierade vid höjdpunkten av andra världskriget, inklusive vid Moskvas utrikesministerkonferens och Teheran-konferensen för stats- och regeringschefer 1943 , och under andra kontakter mellan de framtida segermakterna, fram till Jalta- och Potsdamkonferenserna 1945. Även om våra allierade redan hade en hemlig agenda, förringade detta inte den bestående betydelsen av de högsta principerna om jämlikhet, icke-inblandning i interna angelägenheter, fredlig lösning av tvister och ”respekt för mänskliga rättigheter och för grundläggande friheter för alla utan åtskillnad vad gäller ras, kön, språk eller religion” .
Västvärlden har uppenbarligen anslutit sig till dessa principer med baktankar och sedan grovt kränkt dem i Jugoslavien, Irak, Libyen och Ukraina, men det betyder inte att vi ska befria USA och dess satelliter från moraliskt och juridiskt ansvar, eller bör överge det unika arvet från FN:s grundare såsom det förkroppsligas i FN-stadgan[9]. Om, Gud förbjude, någon försöker skriva om det (under förevändning att bli av med det ”föråldrade” Jalta-Potsdam-systemet), kommer världen inte att ha några gemensamma vägledande värderingar kvar.
Ryssland är redo för gemensamt ärligt arbete för att balansera parternas intressen och för att stärka de rättsliga principerna för internationella relationer. President Vladimir Putins initiativ 2020 för ett möte med ledarna för UNSC:s permanenta medlemmar, som bär ”särskilt ansvar för att bevara civilisationen”[10], eftersträvade en rättvis dialog om alla dessa frågor. Av välkända skäl utanför Rysslands kontroll gick detta initiativ inte längre. Men vi håller våra förhoppningar uppe, även om deltagarna och formatet på sådana möten nu kan vara annorlunda. Det viktigaste, enligt Putin, är ”att återfå en förståelse för vad Förenta Nationerna skapades för, och att följa principerna som anges i dess grunddokument”[11]. Detta borde vara den främsta riktlinjen för att reglera internationella relationer i den multipolära eran som har börjat.
Referenser.
[1] RGP, 2020. Можно ли представить мир без ООН? [Kan vi föreställa oss en värld utan FN?]. CFDP och Gorchakov Foundation rundabordsdiskussion Rossiya v globalnoi politike, 26 november. Tillgänglig på: https://globalaffairs.ru/articles/mozhno-li-predstavit-mir-bez-oon/ [Nådd 31 januari 2025].
[2] Ibid.
[3] Bush, George H.W., 1990. Tal inför ett gemensamt möte i kongressen om Persiska vikenkrisen och det federala budgetunderskottet. Det amerikanska presidentskapets projekt. Tillgänglig på: https://www.presidency.ucsb.edu/documents/address-before-joint-session-the-congress-the-persian-gulf-crisis-and-the-federal-budget [Tillgänglig 31 januari 2025 ].
[4] Rubio, M., 2025. Inledningsanförande av utrikesminister Marco Rubio inför senatens utrikesutskott, 15 januari 2025. Officiella webbplatser använder .gov. Tillgänglig på: https://www.state.gov/opening-remarks-by-secretary-of-state-designate-marco-rubio-before-the-senate-foreign-relations-committee/ [Tillgänglig 31 januari 2025] .
[5] Lukyanov, F.A., 2025. Nedåt. Ryssland i globala frågor, 23(1). Tillgänglig på: https://eng.globalaffairs.ru/articles/downward-lukyanov/ [Tillgänglig 31 januari 2025].
[6] Sushentsov, A.A., 2023. Världsordningens sönderfall och en vision om multipolaritet: Rysslands och västvärldens position. Valdai Discussion Club, 20 november 2023. Tillgänglig på: https://valdaiclub.com/a/highlights/the-crumbling-of-the-world-order-and-a-vision/ [Näst 31 januari 2025].
[7] 16:e BRICS-toppmötet, 2024. Kazan-deklarationen. Att stärka multilateralism för rättvis global utveckling och säkerhet. Kazan, Ryssland, 23 oktober 2024. Tillgänglig på: https://cdn.brics-russia2024.ru/upload/docs/Kazan_Declaration_FINAL.pdf?1729693488349783 [Nådd 31 januari 2025].
[8] Se: Lavrov, S.V., 2023. Genuin Multilateralism and Diplomacy vs the ”Rules-Based Order”. Ryssland i globala frågor, 21(3). Tillgänglig på: https://eng.globalaffairs.ru/articles/genuine-multilateralism/ https://eng.globalaffairs.ru/articles/genuine-multilateralism/[Näst 31 januari 2025].
[9] Se: Lavrov, S.V., 2023. Соблюдение принципов Устава ООН во всей их совокупности и взаимосвязина – залогого родин стабильности [Iakttagande av FN-stadgans principer i helhet och konjunktion är en garanti för internationell fred och stabilitet]. Rossiya v globalnoi politike, 21(6). Tillgänglig på: https://globalaffairs.ru/articles/soblyudenie-princzipov-ustava-oon/ [Tillgänglig 31 januari 2025].
[10] Putin, V., 2020. Remembering the Holocaust: Fighting Antisemitism forum. 23 januari 2020 Rysslands president. Tillgänglig på: http://en.kremlin.ru/events/president/news/62646 [Nådd 31 januari 2025].
[11] Putin, V., 2025. Presskonferens efter rysk-iranska samtal. 17 januari 2025. Rysslands president. Tillgänglig på: http://en.kremlin.ru/events/president/transcripts/76126 [Tillgänglig 31 januari 2025].
Relaterat
Dagens propaganda 4 februari: Trump är nu ledaren för USA:s regelbaserade ordning
Västvärlden motsätter sig resten av världen i FN:s omröstningar om ett rättvisare ekonomiskt system, jämlikhet och hållbar utveckling
Vilka stater deklarerar stöd till försvar för FN-stadgan mot ”regelbaserad internationell ordning”? Varför?
Hur fungerar den av Oksanen prisade regelbaserade internationella ordningen? Kritik av folkrättsjurist och av mig.
Vi går mot en multipolär värld? Möjligheter och utmaningar.
Hur fungerar egentligen “Världssamfundets regler”? – Retorik och verklighet.
Med två FN – skulle det inte kunna bli resultatrik lösning – dvs det etablerade FN som där t ex Israel tillåts fritt inträde till under tiden som de bombar palestinier? Nuvarande FN är som ett skepp med konstant slagsida åt ena eller det andra hållet.
Dessutom är det kroniskt omöjligt att höja andra länders status i nuvarande FN, dvs som jämlikar med de västerländska och det kommer säkert att ta halvt sekel eller så innan det fungerar.
Alternativt är att Brics skapar en parallell organisation med samma stadgar men med olika länder som inte kan tillgodose sina grundläggande rättigheter som de med FN status.
De viktigaste är att hjälpa dessa länder med att nationalisera sina resurser innan grådgamarna förstör deras länder. Självklart gäller det också att skapa villkor för att häva avtal som uppenbarligen endast drivs av rovdrift. Lundin företaget kan betraktas som sådant svenskt rovdriftsföretag med Carl Bildt i fören. Dags att rationalisera företaget så det kommer de lokala i byggarna tillgodo. Det är deras land.
Det sägs att Adolf Lundin hade låtit resa tältsjukhus för invånarna i Sudan! Ja, TÄLTsjukhus! En sådan åtgärd gentemot ett lands invånare talar sitt tydliga språk
Ska stå ”Dags att NATIONALISERA” företaget så att det kommer de lokala inbyggarna tillgodo.
USA provocerar fram ett krig i Ukraina och dumpar sedan över både ansvar och kostnader på EU? Då kan man ställa sig frågan om det var en medveten plan för att ruinera en konkurrent på spelplanen eller driven av ideologi, felräkning eller ren dumhet vilket i så fall inte vore något nytt vad gäller USA:s utrikespolitik? Och nu när även korkskallarna i Bryssel borde fatta att de blivit lurade så varför envisas man med att fortsätta finansiera ett förlorat krig som dessutom startats av en geopolitisk konkurrent? Frågorna hopar sig, men en inte alltför vågad gissning är att politikerna i EU skor sig ordentligt på kriget själva och den militärindustri man vill göda. Bilindustrin kan ju börja tillverka krigsmaterial i stället för bilar så har man löst det problemet som exempel?
Vilken klok utrikesminister Ryssland har, Lavrov, han värnar inte bara om det ryska folket, han värnar om hela världens befolkning och framtida generationer. Världens länder måste utgå från FN-stadgan, som utgår ifrån …”den bestående betydelsen av de högsta principerna om jämlikhet, icke-inblandning i interna angelägenheter, fredlig lösning av tvister och respekt för mänskliga rättigheter och för grundläggande friheter för alla utan åtskillnad vad gäller ras, kön, språk eller religion”.
Det som är så sorgligt att se, att det i Sverige inte finns ett endaste politiska parti (inte ens till vänster) som ställer sig bakom Ryssland när det ex gäller deras SMO i Ukraina.
Men vet ni vad, nyss ringde en av mina vänner, som varit skeptisk mot det jag sagt och läste upp en mycket bra sak från en grupp människor som var riktat till vår egen utrikesminister, men tyvärr kunde han inte skicka den, är det någon av er som känner till den? Ulf Sandmark, Agneta Norberg, Ulf Sparrbåge, Zoltan Tiroler var några av dem som var undertecknare.
Är det någon som har den och kan dela den?
”Öppet brev till utrikesminister Maria Malmer Stenegard.
Vi såg ditt uttalande på Aktuellt den 20 januari där du sa:
”En fruktansvärd aggression från Ryssland, som helt oprovocerat gett sig på en fredlig granne.”
Med anledning av ditt uttalande, som vi finner mycket märkligt, infinner sig följande frågor:
Tack, men det var just frågorna som var så bra! Har du dom, redaktören?
Ja, jag ska försöka ta reda på mer om avsändare mm. Kanske en kort artikel.
När vår utrikesminister beskriver det mest medvetet framprovocerade kriget i världshistorien som oprovocerat så har hon idiotförklarat sig själv.
Dumhetskulturen är total i riksdagshuset. Ingen i något riksdagsparti verkar kunna lägga ihop 2+2.
Jo, men lakejerna som kallar sig politiker får bra betalt för att vara dumma i huvudet!