Vad är fascism och hur ska liknande rörelser bekämpas? Vad är SD egentligen?

37
1102

 

Detta är en artikel i Nya Arbetartidningen av Rickard B. Turesson som bör läsas av alla med intresse för fascism – och annan politik! Tycker jag. Man kan ta fasta på citat av Lenin och Dimitrov – eller bortse från dem. Jag tycker att denna beskrivning av SD stämmer bättre än många andra beskrivningar.

Nyligen publicerades Hur ser den kommande fascismen ut?


Vad är fascism och hur ska liknande rörelser bekämpas?

Vänsterliberalen Henrik Arnstad definierar fascism i sin bok ”Älskade fascism” som “folkligt förankrad ultranationalism med betoning på tanken om nationens återfödelse”, en småborgerligt idealistisk definition som ingenting har med marxismen att göra.

Arnstad har t.o.m kritiserat norrmännen för att de firar 17-maj iklädda folkdräkter. 17-maj firas till minnet av självständighetssträvandena gentemot Sverige och firandet har dessutom fått extra tyngd med tanke på den nazityska ockupationen av Norge under andra världskriget. Det norska folkets kamp mot såväl Sverige som Nazityskland är exempel på progressiv nationalism. Småborgerliga liberaler och socialister skiljer inte på progressiv och reaktionär nationalism.

I en text från 1916 citerar Lenin sig själv, d.v.s ”socialisterna har erkänt och erkänner även nu ‘fosterlandsförsvaret’ eller ‘försvarkriget’ som berättigat, progressivt och rättfärdigt” endast i den meningen att ”främmande förtryck störtas”.

Lenin skrev exempelvis också:

” Är känslan av nationalstolthet främmande för oss, storryska klassmedvetna proletärer? Självklart inte! Vi älskar vårt språk och vårt land, och vi gör vårt yttersta för att höja de arbetande massorna (d.v.s. nio tiondelar av dess befolkning) till en demokratisk och socialistisk medvetandenivå.” [ii]

Mao ansåg att en kommunist både kunde vara internationalist och patriot:

” Vi menar att han inte bara kan vara patriot, men att han måste vara det. Innehållet i patriotismen är bestämt av speciella historiska förhållanden. Vi har den falska patriotismen till Hitler och de japanska, och vi har vår patriotism.” [iii]

Från sovjetisk synvinkel kallades andra världskriget för ”Det stora fosterländska kriget”.

I ” Ett förslag rörande den internationella kommunistiska rörelsens allmänna linje” 1963 skrev KKP:

”I den nationella frågan är det proletära partiets grundåskådning internationalistisk och inte nationalistisk. I den revolutionära kampen stödjer det framstegsvänlig nationalism och bekämpar reaktionär nationalism (min fetstil).” [iv]

Om en stat utsätts för ett imperialistiskt angrepp från en stormakt, har denna stat all rätt i världen att försvara sig. För att maximera möjligheterna att lyckas gäller det ena nationen, hela folket, om det går. Under världskriget utsattes en rad länder för aggression från Nazityskland, Japan och Italien. Motståndskampen från de ockuperade folkens sida mot dessa stater var naturligtvis uttryck för en rättfärdig nationalism. Vår kamp mot Sveriges inlemmande i NATO och för ett utträde ut EU har samma utgångspunkt.

Den som stämplar all nationalism som felaktig påminner om Progressive Labor, ett amerikansk maoistiskt parti, som urartade och som stämplade vietnamesernas befrielsekamp mot USA-imperialismen som ”nationalistisk” liksom afroamerikanernas kamp i USA.

I. Redan Kominterns fjärde kongress 1922 uppmärksammade fascismen:

” De karaktäristiska kännetecknen för den italienska fascismen, den ’klassiska’ fascismen, som för en tid har erövrat hela landet, består däri att fascisterna icke blott bilda mindre kontra-revolutionära, till tänderna beväpnade kamporganisationer utan även försöka genom social demagogi skaffa sig en grundval bland massorna, i bondekretsarna, bland småborgarna, till och med i vissa delar av arbetarklassen, varvid de skickligt söker utnyttja alla miss-räkningarna över den så kallade demokratien.”


I sitt tal vid Kominterns sjunde kongress 1935 framhöll Dimitrov att ”fascismen vid makten (är) en öppen, terroristisk diktatur av finanskapitalets mest reaktionära, mest chauvinistiska och mest imperialistiska element.”

Vad kännetecknar fascismen och nazismen enligt Komintern?

Deras mål är en auktoritär, våldsam och militariserad stat;
Führerprincipen tilämpas, d.v.s att alla ska underordna sig ledaren och i princip avskaffas intern medlemsdemokrati;
Rörelserna genomdriver ett organiserat klassamarbete i form av en korporativ stat, som sammansmälter med finanskapitalet, varvid fackföreningarna helt uppgår i dessa korporationer;
Rörelserna är revanschistiska, imperialistiska, nationalistiska och rasistiska;
Rörelserna är anti-demokratiska, anti-liberala och anti-sosialistiska;
Rörelsen förordar en patriarkalisk, anti-homosexuell familje- och sexualpolitik.

Kärnan i de fascistiska och nazistiska rörelser, som uppstod fr.o.m början av 1920-talet var att de fr.a var riktade mot den revolutionära arbetarrörelse, som hade vuxit fram och inspirerats av Oktoberrevolutionen. Men dessa rörelser var inte stöpta i en och samma form; det fanns olika skillnader dem emellan. Nazistpartiet i Tyskland var anti-semitiskt från första början, medan det italienska fascistpartiet exempelvis i inledningsskedet hade judiska medlemmar, t.o.m i ledningen. Först efter att Italien blivit beroende av nazityskt stöd för sin överlevnad, började de italienska fascisterna deportera judar till koncentrationslägren.

Det avgörande för att de italienska fascisterna och tyska nazisterna kunde gripa makten var att de fick respektive finanskapitals stöd, som inte litade på att de borgerligt-demokratiska partierna, inklusive socialdemokraterna, klarade av att dämma upp för den revolutionära arbetarrörelsen med kommunisterna i spetsen.

Fascistiska rörelser tonar ner de anti-kapitalistiska kraven eller avlägsnar dem helt när de börjar växa. Men en slags radikalitet tonade inte fascisterna och nazisterna ner, nämligen att helt krossa den revolutionära arbetarrörelsen med alla medel, inklusive fysiska. De italienska och tyska kommunisterna var de första som fängslades, sattes i arbetsläger eller i koncentrationsläger.

Om Sverigedemokraterna snarast är ett betrakta som ett högerpopulistiskt parti, kan man inte säga att fascismen står starkare än någonsin i Sverige. Det är sant att som mest samlade de renodlat nazistiska partierna i Sverige runt 27 000 röster i valen 1934.

Men hela det politiska etablissemanget, utom Sveriges Kommunistiska Parti, i Sverige tog ett steg åt höger före andra världskriget. Bondeförbundet var starkt påverkat av nazistiska tankegångar liksom Högerpartiets ungdomsförbund, som bröt med moderpartiet. Det fanns också många officerare, särskilt bland de högre befälen, som var pro-nazistiska. Det fanns ett begränsat utrymme för öppna nazistiska eller fascistiska partier. Flyktingpolitiken var ytterst restriktiv. Fram till andra världskrigets utbrott under 30-talet tog Sverige inte emot mer än omkring 5 000 flyktingar från Tyskland. Cirka 3 000 av flyktingarna var judar.

Det enda parti, som utsattes för repressalier av var Sveriges Kommunistiska Parti, vars tidningar belades med transportförbund och hundratals medlemmar internerades i arbetsläger.

II. Dimitrov skrev också:

”Ingen allmän karakteristik av fascismen, hur riktig den i och för sig än vore, kan befria oss från nödvändigheten att studera och taga hänsyn till säregenheterna i fascismens utveckling och i den fascistiska diktaturens olika former i de enskilda länderna och på olika etapper. Det är nödvändigt att i varje land utforska, studera och ta reda på det nationellt säregna, det nationellt specifika hos fascismen och i överensstämmelse därmed fastställa de verksamma metoderna och formerna för kampen mot fascismen.”

Jag anser inte att Sverigedemokraterna ska karakteriseras som ett fascistiskt parti, eftersom de inte uppfyller flera av de kriterier, som angetts tidigare. Det är snarare ett högerpopulistiskt parti, med Alternativ för Sverige till höger om sig och Nordiska motståndsrörelsen som ett öppet nazistiskt parti.

Man måste komma ihåg att den öppna nazismen och fascismen är diskrediterade bland de arbetande massorna just på grund av sina illgärningar under andra världskriget och sina nederlag. SD verkar inom den borgerliga demokratins ramar, prioriterar den parlamentariska verksamheten och dess interna organisation liknar övriga borgerliga partiers och socialdemokraternas. Om det uppstår en intern opposition, så gör man sig naturligtvis av med den, men det gör också de andra partierna om det kniper, exempelvis socialdemokraterna.

Sverigedemokraterna organiserar inga kampgrupper, som angriper vänsteraktivister fysiskt. Sverigedemokraterna är i första hand ett invandringsfientligt parti, särskilt gentemot utom-europeiska, speciellt muslimska invandrare, och de sist anlända invandrarna. Märk väl att det finns tidigareanlända invandrare som stöder SD; på deras vallistor finns kandidater med finska, tyska och slaviska namn.

Sverigedemokraternas taktiska huvudlinje är att göra sig så pass rumsrena att de i nästa val kan ingå ett regeringssamarbete med Moderaterna och Kristdemokraterna, eller åtminstone tjänstgöra som regeringsunderlag till en sådan regering. Därför rensar SD fortlöpande ut de värsta öppna rasisterna och modifierar vissa politiska ståndpunkter; de överger EU-utträdeskravet och korrigerar synen på abort.

SD har i och för sig en annan förhistoria än sina motsvarigheter i Danmark, Finland och Norge. Fremskrittspartiet i Norge och Dansk Folkeparti började som skattekverulantpartier och Sannfinländarna har uppstått från Landsbygdspartiet, ett missnöjesparti. SD ”bildades 1988 av veteraner inom militant rasism och fascism” för att citera Expo.[v]

I den praktiska politiken, särskilt vad gäller invandringsfrågan, är det dock inte mycket som skiljer dessa partier åt. Danskt Folkeparti har hittills haft mest framgång i fråga om invandringsmotståndet, utan att ingå i någon regering, men förlorade en stor del av sitt röstetal i det senaste valet, eftersom de danska socialdemokraterna skärpte sin invandringspolitik. Vissa svenska socialdemokrater sneglar åt de danska socialdemokraternas taktik. Sannfinländarna ingick i den förra finländska regeringen, men sprack på kuppen. Det norska Fremskrittspartiet har också förlorat röster på sin regeringssamverkan och lämnade nyligen regeringen.

De svenska riksdagspartierna, alltifrån de borgerliga partierna till Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, har i varierande utsträckning angripit SD för dess politiska förflutna, men den argumentationen biter inte längre, eftersom SD fortsätter att växa, inklusive i LO-kollektivet. Det hjälper inte att angripa SD som ett fascistiskt parti; det är ungefär lika effektivt som att bedriva teoretisk religionskritik mot religiösa. SD måste angripas på annat sätt.

Sverigedemokraternas logga.

III. Varför går Sverigedemokraterna framåt?

Sverigedemokraterna gick framåt även i 2018 års val och ökade från 12,9 procent till 17, 8 procent. I vissa delar av Sverige är SD största parti, framför allt i Skåne, där Sverigedemokraterna är största parti i 20 av 33 kommuner. SD utnyttjar den frustration, som finns bland småfolk, delar av proletariatet, de lågutbildade och de arbetslösa över samhällsutvecklingen sedan 1980-talet. I en artikel på DN Debatt skriver tre forskare:

”Både SD:s politiker och dess väljare kommer i högre grad än i andra partier från gruppen som fått det sämre sedan 2006. Vår forskning visar att inkomstfördelning och arbetsmarknad är viktigare för att förstå partiets framgångar än ökad invandring”.

Forskarna menar att Sverigedemokraternas tillväxt sammanfaller med två ekonomiska skeenden som påverkade de flesta väljares ekonomi. Regeringen Reinfeldt började 2006 genomföra den så kallade arbetslinjen, med jobbskattavdrag samt åtstramade socialförsäkringar och a-kassa. Under 2008 drabbades Sverige också av den globala finanskrisen och högre arbetslöshet. Arbetslinjen gav stora väljargrupper sämre ekonomiska villkor, särskilt i relativa termer. Reformerna av skatter och socialförsäkringar vidgade gapet i genomsnittlig disponibel inkomst med 20 procentenheter mellan de fast förankrade på arbetsmarknaden, så kallade insiders, och de utan fast förankring, outsiders.

Sverigedemokraternas väljarunderlag utgörs i stor utsträckning av förlorarna på den ekonomiska utvecklingen. Samma forskare hävdar att en jämförelse av valresultaten visar att SD:s röstandel har ökat betydligt mer mellan 2002 och 2014 i kommuner med fler innevånare som fått försämrade ekonomiska förhållanden. Jämfört med övriga partier är 600 procent fler av SD:s politiker förtidspensionerade och 450 procent fler långtidsarbetslösa eller ekonomiskt inaktiva.

I första hand proteströstar därför Sverigedemokraternas väljare mot de partier, som har suttit i regeringsställning och är ansvariga för den förda politiken. Frågan om invandringspolitiken spelar egentligen mindre roll; de senast anlända invandrarna är snarast en syndabock.

Vänsterpartiet har visserligen kritiserat den förda politiken, men fokuserar på den parlamentariska verksamheten och har numera ett mycket svagt stöd bland de LO-anslutna väljarna – 10 procent liksom Moderaterna. Dessutom har de fungerat som regeringsunderlag för den senaste S/MP-regeringen i utbyte mot marginella reformer. Vänsterpartiets bristande massarbete kan illustreras av demonstrationen mot inskränkningarna av strejkrätten på Norra bantorget den 25 augusti 2018. Den samlade 2000 deltagare, men var fanns Vänsterpartiets 6500 medlemmar i Stockholm?

Sverigedemokraterna ger invandrarna skulden för den uppkomna situationen. Därmed avleder de kampen mot borgerskapet. De högerpopulistiska partierna kämpar för en kapitalism med färre eller inga alls invandrare, som om detta skulle lösa några av kapitalismens problem. De högerpopulistiska partierna letar efter syndabockar, men inte rätt syndabockar. Huvudansvaret för samhällsutvecklingen, inklusive för invandringens utveckling, bär nämligen i stället borgerskapet och dess nyliberala politik sedan 80-talet. Sverigedemokraterna står också närmast Moderaterna och Kristdemokraterna i politiken.

V.

Det som skiljer dagens situation från tiden för 1960- och 1970-talets uppsving är att borgerskapet i Europa och Sverige inte längre anser sig behöva göra några eftergifter till arbetarklassen. Sovjetunionen har kollapsat och de flesta revisionistiska partier har antingen reducerats till vänstersocialdemokratiska partier eller t.o.m försvunnit.

De flesta socialdemokratiska partier i Europa har förlorat starkt i inflytande, eftersom de inte längre behövs för att dämma upp för ett kommunistiskt inflytande inom arbetarklassen. Socialdemokrater i regeringsställning förvaltar i stället borgerskapets nyliberala politik.

Den revolutionära rörelsen i Sverige och Europa, som inspirerades av Kinas Kommunistiska Parti (KKP) och Arbetets Parti i Albanien (AAP) splittrades, desillusionerades av den kapitalistiska urartningen i Kina och försvagades allvarligt. Därför finns det idag ingen rörelse, som på allvar kan bekämpa det europeiska och svenska borgerskapet, då det strävar efter att öka inkomst- och förmögenhetsskillnaderna och minska de offentliga utgifterna genom att privatisera och skära i de sociala trygghetssystemen, kort sagt försämra proletariatets levnadsvillkor. Det är i detta tomrum, som högerpopulistiska, högerextremistiska och t.o.m fascistisk rörelser växer fram, eftersom stora delar av arbetarklassen inte ser något alternativ.

Hur ska Sverigedemokraterna bekämpas?

Den enda framgångsmetoden för kommunisterna i detta sammahang är att fokusera på huvudmotsättningen mellan proletariatet och borgerkap, söka förankra sig i arbetarklassen och ena alla som kan enas, oberoende av härkomst, religion etcetera, på klasskampens grund, samtidigt som alla försök att splittra arbetarklassen politiskt bekämpas.

Den rörelse som vill bekämpa rasism, högerextremism, högerpopulism och fascism i praktiken i stället för att ägna sig åt meningslös plakatpolitik måste därför

prioritera proletariatets frågor, d.v.s kämpa för att förbättra proletariatets levnadsstandard, bekämpa de ökande inkomst- och förmögenhetsskillnaderna, lönedumpning, avskaffandet av fackliga minimilöner och bekämpa bemanningsföretagen och försämrade anställningsvillkor och öka den fackliga organisationsgraden;
finnas ute på LO- och TCO-kollektivets arbetsplatser och inte instängda i medelklassghetton;
kräva och verka för att Sverige utträder ur EU. I och med medlemskapet i EU dikteras den ekonomiska politiken i Bryssel och det går aldrig att uppnå full sysselsättning igen i Sverige, eftersom EU:s anti-inflationistiska politik går stick i stäv mot denna;
bekämpa den nuvarande bostadspolitiken, som har lett till att andelen villor och bostadsrätter ökar på bekostnad av andelen hyresrätter, vilket leder till ökad segregering;
bekämpa den nuvarande skolpolitiken med fritt skolval och friskolor, vilket leder till ökad segregering;
fokusera på befrielsekampen i de neo-koloniala länderna och stödja de folk och nationer som intar en konsekvent anti-imperialistiska hållning; solidaritetsarbetet med Indokinas folk hade en enorm betydelse för det revolutionära uppsvinget i Sverige.
föra en skoningslös ideologisk kamp i sak mot rasistiska, chauvinistiska och fascistiska föreställningar.

På 1960- och 1970-talet existerade knappt några högerextremistiska organisationer i Sverige; Nordiska Rikspartiet och Nysvenska rörelsen var försvinnande små. Bevara Sverige svenskt (BSS), förlagan till Sverigedemokraterna, bildades först 1979, d.v.s efter att vänsteruppsvinget börjat avta.

Avsaknaden av högerextremism berodde dels på att Sverige upplevde en kontinuerlig ekonomisk expansion 1950 – 1973 och dels på att den utomparlamentariska vänstern i Sverige med KFML/SKP i spetsen gjorde korrekta politiska prioriteringar.

Den utomparlamentariska vänstern hade helt enkelt tolkningsföreträde. KFML/SKP prioriterade den inhemska klasskampen fram till 1978 och förenade den med den proletära internationalismen, vilket främst kom till uttryck i solidaritetsarbetet med Indokinas folk. KFML/SKP bedrev alltså ingen plakatpolitik utan fokuserade på arbetarklassen och dess intressen. Dessutom var naturligtvis nazismen och fascismen i Sverige och övriga Europa djupt diskrediterade på grund av deras framfart under andra världskriget liksom nederlag.

Det är helt felaktigt att tillåta de borgerliga partierna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet att posera som Sverigedemokraternas värsta vedersakare. Tvärtom har olika borgerliga och socialdemokratiska regeringar berett vägen för SD genom sin politik. Speciellt de borgerliga partierna har gått i spetsen för den pågående segregeringen genom att till exempel driva fram en omvandling av hyresrätter till bostadsrätter och friskolereformen. Dessutom har de tagit varje tillfälle i akt för att propagera för en sänkning av minimilönerna. Politiskt stämplar de vissa bostadsområden som ”utsatta” områden.

Det är illa nog att Sverigedemokraterna i opinionsundersökningar tävlar med Socialdemokraterna om att vara största parti; speciellt allvarligt är det att runt 30 procent av LO-kollektivet i opinionsundersökningar sympatiserar med SD.

Referenser.

[i] http://www.marxistarkiv.se/klassiker/lenin/1916/om_en_karikatyr_pa_marxismen.pdf

[ii] ”Om storryssarnas nationalstolthet” https://www.marxists.org/archive/lenin/works/1914/dec/12a.htm 1914

[iii] Citerat via Tjen folkets ”MLM mot Trotskisme” del 1 av 2, sid. 52 – min översättning från norskan

[iv] ”Ett förslag rörande den internationella kommunistiska rörelsens allmänna linje”, Den stora polemiken, Oktoberförlaget 1977

[v] Expo ger en saklig beskrivning av SD:s framväxt: https://expo.se/fakta/wiki/sverigedemokraterna-sd

37 COMMENTS

  1. Rent fysiskt består SD av socialdemokratins män, sedan socialdemokratins kvinnor tagit över SAP och tömt det på sitt innehåll. De tunna spåren till fascism hos SD består av ungdomssynder från 80talet hos några dess numera medelålders företrädare, de breda spåren till socialdemokratin syns i korrelationen mellan avtagande socialdemokratiska siffror i omvänd ording mot växande sverigedemokratiska. När det ena växer, krymper det andra.

    Ingenting i SD´s politik har någon som helst koppling till traditionell fascism. SD har ingen bombastisk ledare som kräver enpartistat och censur. SD är ett folkligt parti somför fram folkliga krav på begränsning av bidragsstyrd massinvandring från länder där befolkningen dresserats att förakta oss. SD kräver att svensk lag gäller, SD är emot självcensuren i massmedia. Varje utsläppt somalisk mördare dömd till sluten ungdomsvård utan staket skickar hundra svenskar till SD.

    SD växer också när det före detta arbetarpartiet självmant släpper in de gröna talibanerna i regeringen, utan att någon bett dem. Det gröna sabotaget mot kraftförsörjningen, med elbrist, stigande priser och skatt och moms i led efter led av påhittade distributionsled bemöts inte heller av den före detta oppositionen.

    I sin kortaste form; övriga partier är SD´s främsta tillskyndare. En röst på SD är ett helt rimligt alternativ till nästa val för många som aldrig tänkt tanken tidigare. Inte i första hand för att man vill ha SD, utan därför att de vill ha stopp för orimlig bidragsinvandring förklädd till asyl, stopp för destruktiv energipolitik dold av klimatpropaganda, stopp för ej utvisningsbara utländska mördare på gator och torg och stopp för feministisk självmålspolitik.

    • Vadå elbrist? Sverige är stor exportör av elektricitet, främst till Finland och Litauen, men också till Danmark och Polen.
      Kraften finns i norr, där mark också finns. Det är bara att etablera sig i Norrland. Det fattar BMW som etablerar sig i Skellefteå.
      Skånsk åkermark skall brukas, inte bebyggas.

      Varför skall man sända iväg Norrlands el hundra mil söderut? Kraftledningar är inte gratis, och de förfular dessutom landskapet för folk som inte har nytta av dom.

      • Södra Sverige lider stundom av elbrist numera.
        Vi har stängt ner 5 reaktorer och snart ytterligare en.
        För någon månad sedan var elpriset där kring 2 kronor och värre kan det bli när Ringhals 1:an stängs permanent.
        Att landet sakta men säkert förfaller, eldistribution, järnväg, postverk, äldreomsorg, sjukvård, försvar, kriminalitet etc är förstås skälet till att SD växer.
        Felet många på vänsterkanten gör och då främst socialdemokratin är att man fokuserar på SD och inte orsakerna att dom växer.
        Dagens arbetare har snart ingenting gemensamt med folket som styr SAP, det är bara när valrörelsen närmar sig som dom visar sig på arbetsplatser och lovar satsningar, satsningar som sedan sällan blir av när valet är vunnet.

      • Japp, men befolkningen befinner sig i söder så det hjälper inte mycket att elkraft finns i Norrland! Infrastrukturen för eldistribution är i dåligt skick så därför måste man köra Karlshamnsverket och Ringhals när det inte blåser i södra Sverige! Svensk energipolitik som allt annat i Sverige styrs av inkompetenta klåpare!

        • När jag bodde i Norrland var parollen “Vi flytt inte”, helt enkelt för att folk var trötta på att “deporteras” söderut av Arbetsförmedlingen.
          Sen dess har högskolor tillkommit och byggts ut, kustbanan är äntligen verklighet, osv, så det finns ingen anledning till att vägra flytta dit.

          Norrland är 2/3 av landet. Det finns ingen som helst vett i att packa merparten av befolkningen i den energifattigaste bråkdelen av territoriet.
          Det går lika bra att distansarbeta från Lycksele som från Trelleborg.
          Det går däremot inte att bryta norrländsk malm från Malmö.
          Järn, koppar och guld m.m. produceras i norr. Det vore inte ologiskt om metallerna (och virket) bearbetades lokalt.
          Man behöver inte förstöra några åkrar för att bygga i Norr.
          När Sverige producerar mindre än hälften av sin mat behövs varenda ha i Söder. Alltså skall inte Skåne få bygga en massa villor på åkermark.

          Flyktingarna bör få kommunhänvisning i elområden 1 och 2. Passar det inte är det bara att prova lyckan någon annanstans i världen.
          Med dagens fiberteknik kan man jobba nästan var som helst i många branscher, och den arbetskraften skapar i sin tur sysselsättning för andra yrken, främst hantverkare och service.
          Bottenviken badar i sol under merparten av året. OK, det är lite kallt om vintrarna men eftersom luften är torr då, är det inget problem.

          Annars har alla prylar ett teknisk livslängd. När en panna blir rostig måste den bytas ut.
          Det är rosten och andra tekniska problem (inklusive konstruktionsmissar som uppenbarar sig undan för undan, exempelvis vid olyckor någonstans i världen) som stänger gamla kärnkraftverk. Det tråkiga är att miljarder investerades innan rosten och sprickorna, m.m. upptäcktes.

          Personligen fattar jag inte varför det skulle vara ett problem att köra Karlshamnsverket. Det är ju det som det är avsett för.

          Vintertid går det också att spetsa kraftvärmeverken (sommartid behövs inte värmen, vilket begränsar möjligheten att producera el). I Uppsala täcker kraftvärmen hela stans värmebehov, och när det är riktigt kallt, med alla pannor igång, produceras också nog med el. Jag kan inte Skåne men det är inte otänkbart att fjärrvärmen skulle gå att bygga ut där, för att indirekt möta elbehovet. (Värme går att lagra, och det gör man i Uppsala i en stor vattentank.)

  2. Hörde på radion om Centerns förflutna, och tänkte att många unga i dag  vet inte att Centern var Bondeförbundet tills de bytte namn. Många unga röstade på Centern i senaste valet, då de trodde att det var partiet som främst stod upp mot rasism, medan de unga själva har tyckt att det är viktigt vilka rötter ett parti har, och inte förstått Centerns rötter. Centern har lyckats lura många unga med att de är bäst för miljön, men tittar man på Naturskyddsföreningens rapport, så är de inte bättre än KD, S och MP, när det gäller att hålla sina miljölöften, när det gäller agerat i rätt riktning så är både S, Liberalerna och MP bättre än Centern . Bäst är Vänsterpartiet som hållit mer av sina miljölöften än övriga partier enligt Naturskyddsföreningen.
    utdrag av vad debattör Mattias Lindberg skrev: Själv kommer jag ihåg hur DN och Peter Wolodarski med jämna mellanrum anklagade Centerpartiet för att vara rasistiskt och ha nazistiska rötter. Få tycks komma ihåg det, men exakt de mantran som idag används mot Sverigedemokraterna användes för tio år sedan mot Centerpartiet. (Gör inte det Wolodarski till nazist när han numera står på samma sida som dem han tidigare anklagat för nazism?)Så här lät det i DN-ledare av Peter Wolodarski 10 februari 2006:C-riksdagsmannen och akademiledamoten Per Olof Sundman (1922-92) hade ett nazistiskt förflutet. I Sundmans fall handlade det aldrig om något enstaka övertramp..Efter kriget blev han medlem i bondeförbundet som var centerns namn till 1957. Bondeförbundet var på 1930-talet det mest rasistiskt färgade partiet i riksdagen..Problemet är att Centern ännu i dag inte har gjort upp med sitt förflutna..När Centern på sin hemsida redogör för 1930- och -40 talet finns inte detta med.Samma sorts anklagelser framförs idag , dock mot ett annat parti, Centerns synder tycks förlåtna och glömda, nu är det en ny meningsmotståndare som DN och Wolodarski inte tycker om och genast tar fram naziststämpeln.Visst fanns personer som lockades av nazismen när den härjade i Tyskland, och visst fanns enskilda personer i svansen kring Sverigedemokraterna under dess tidiga år som hade extremistiska uppfattningar. Dessa personer ska ställas till ansvar för sina åsikter. Men att kleta ner andra, genom ”guilty by association”, är en smutskastning som förhindrar diskussion i sakfrågor.Att ständigt och jämt kasta fram anklagelsen ”nazist!!” undergräver den offentliga samhällsdebatten. Och varför ska vi ha någon som helst tilltro till Peter Wolodarski och DN när de så lätt tycks glömma sina tidigare nazianklagelser när man funnit nya meningsmotståndare att attackera?Det allvarliga är att vi här ser ett mönster, där denna anklagelse används för att tysta ner och avsluta de samtal och diskussioner som är själva demokratins livsluft. Det är en totalitär metod. Den borde falla på eget grepp

  3. Turesson har skrivit en mycket bra artikel. Den är klar, väldokumenterad och välavvägd vad gäller politiska ställningstaganden. Jag delar Turessson analys av SD och deras klassbas.

    Vi har en längre tid haft problem att folk som kallar sig vänster förklarat SD som fascister och koncentrerat sina krafter på detta, i stället för att som Turesson pekar på, knyta an till arbetarklassens kärnfrågor.

    Jag skall ge ett konkret exempel på ren politisk galenskap från s k vänsterföreträdare. ”Nej till EU”, där jag varit aktiv i många år, anordnade ett möte för två år sedan om Swexit. Till mötet kom 3-4 äldre kvinnor. Jag satt som mötesledare och före vi började frågade en av kvinnorna om det var OK att de deltog även om de var medlemmar i SD (de hade såvitt jag kommer ihåg inga förtroendeposter i SD). Jag förklarade att de var mycket välkomna, liksom alla som vill lämna EU. Under debatten begärde kvinnan ordet och klargjorde att hon som SD-are var bestämt mot EU och vi måste arbete för att lämna eländet. Det dröjde inte många minuter så hoppade två välkända s k vänsterpersoner upp och förklarade att det var totalt uteslutet att samarbeta med SD-medlemmar. De är inte välkomna, förklarade dessa pratmakare, draperade i vänsterfraser om fascism. Läsaren förstår säkert att vi aldrig såg kvinnorna mera.

    Turesson skriver helt riktigt: ”Fascistiska rörelser tonar ner de anti-kapitalistiska kraven eller avlägsnar dem helt när de börjar växa”. Den har punkten är, tillsammans fascismens våldsstrategi (bildandet av Sturm Abteilungen), kärnan i fascismen. Andra inslag kan variera och är inte lika grundläggande. Ideologin är korporativistisk, dvs klasskamp skall inte få förekomma, dvs alla skall sitta i samma båt. Förnekandet av klasskampen är central för att länka ihop ”arbete och kapital” i hycklande samförstånd. Det var därför Harzburgfronten bildades i Tyskland, och storfinansen pengar började strömma in till Nazistpartiet. Samma sak hade tidigare inträffat i Italien.

  4. Ämnet var fascism, men det är i samtliga förekommande historiska fall inget lokalt fenomen utan utifrån styrda manipulationer av samma oligarki.

    Det är alltså nånting som fjärrstyrs och med avsikt att spela ut dom mot den andra kontrollerade oppositionen: marxismen.

    Den marxistiska analysen missleder avsiktligt för att skydda Marx uppdragsgivare.
    Och tillmäter därför dess skenbara motpol en självständig roll istf att se både sig själv och motståndaren som manipulerade spelbrickor.

    Klasskampen nämns ovan. Annars hade jag inte lagt in detta.

    Och Anders har sett en del av detta förut men bakgrunden behövs för andra som inte gjort det.

    Medelklassen är i denna kommentar dom som inte är ekonomiskt oberoende och ifall dom är entreprenörer vanligen beroende av banklån, en skuldsättning som då och då vid kriser större eller mer lokala, leder till att medelklassens medlemmar töms på sina resurser och oligarkin tar över dom. Men det går nästan aldrig åt andra hållet.

    Men dom som ist har framgång utgör en konkurrent till oligarkin.

    Det är bakgrunden till att Marxismens klasskamp lanserades av oligarkins skyddslingar som Karl Marx.
    Klasskampen riktas inte mot den oligarkin.
    Man biter inte den hand som föder en om man är Karl Marx och hans efterföljare ifrågasätter inte vilka begränsande hänsyn han tog som en följd av det beroendet.

    I enlighet med att Marxismen var oligarkins verk förväntar man sig att marxism skulle spridas just av oligarkin.

    Och precis detta inträffade vid samtliga kommunistrevolutioner.
    Jag har tidigare tagit upp de andra tre fallen
    En helt annan bild än västpropagandan för fallet Nicaragua:
    https://newsofinterest.tv/politics/book_summaries/anastasio_somoza/index.php
    Eftersom jag hittills aldrig sett någon av er vänsterinriktade vilja kännas vid den omständigheten bevisar ni att ni anser att det har betydelse.

    Annars skulle ni inte behöva förblinda er.

    Men låt mig säga att jag är inte hatisk mot någondera sidan.

    Och låt oss betrakta Salvador Alliendes fall i st.
    Folkvald, störtades av Usa med fascistregim som följd.
    Verkar tvärtom eller hur?
    Men det finns en röd tråd.
    Nämligen att när en nation har ledare som är nationellt lojala ogillas detta av oligarkin, vilken tvärtom är en parasit eller asgam vilket man vill.

    Vill suga ut ett land dess befolkning och dess statliga eller privata företag.

    Samma resonemang passar perfekt in på de fyra kommunistrevolutioner som jag tänker på.

    Där fanns i samtliga fall bra alternativ som var positivt inställda till väst men hade ‘bristen’ att de var lojala med sina befolkningar.

    Det fanns ingen lokal grogrund för kommunism om inte den utländska oligarkin understött det.
    Överallt samma mönster, aktivister i maskopi med oligarkin bygger upp motsättningar, oligarkins pengar används för att betala huliganer och korrumpera och för propaganda.

    Massiva förtalskampanjer orkestreras av oligarkin.

    Detta kunde lika gärna vara en beskrivning av franska revolutionen som den franska befolkningen antagligen till stor del inte fått höra.

    I inbördeskrig förfördelar oligarkin genom återhållande av vapenköp den part som oligarkin vill försvaga.

    Trots de stora skillnaderna speciellt i fallet Kina jmf med Ryssland Kuba och Nicaragua så återfinns hela spektrum eller delar av det mönstret i samtliga fall.
    Men fallet Kina kompliceras av att 2a världskriget överlappar.

    Men oligarkin fick som de ville: Införde kommunism.

    Den röda tråden är inte ideologiskt partisk utan nationalfientlig!

    Och därmed fientlig mot privat ägande utöver deras eget för i längden slukar oligarkin allt ägande om den förmår.

  5. Nu är det ju knappast så att Jan Guillou behöver mer pengar för att köpa en låda Bourdeaux för att lägga på lagring. Men om det var så, visst har han det väl förspänt när han bara behöver skriva en spalt om SD och vips är det klart att lämna in en ny beställning.

    SD är ett symptom och ett irritationsmoment som visserligen fortsätter att växa när de egentliga problemen sopas under mattan. Men i huvudsak är det en avledningsmanöver som det är kul att skriva om för att leda bort från verkliga frågor.

    Enligt Kominterncitatet ovan är fascismens mål en auktoritär, våldsam och militariserad stat: Just det. Och den finns redan, nämligen USA som dessutom har fler satelliter bland vilka Sverige är en liten sådan, som även kan bidra med några jaktplan för att bomba i Mellanöstern eller var det kan behövas.

    Det som är problemet med att man tar avstamp från historien är att man förväntar sig eller närapå kräver att den skall upprepa sig i exakt samma former som tidigare. Det blir liksom lättare då för analytikern. Men historien är en rackare. Just som man trodde att man hade grepp om den byter den form.

    Fascismen har muterat och klätt sig i liberal kostym. Vilket var exakt vad Hannah Arendt förutspådde, eller hon sade att nästa gång kommer den inte i brun kostym.

    Men det är den våldsamma och militariserade staten USA som är problemet och om man inte vill kalla den fascistisk så får man kalla den något annat: Huvudsaken är att man ser den som det stora hotet. Denna stat gör allt vad nazisterna drömde om: strävar efter global dominans, total övervakning av alla, angreppskrig mot dem som vill avvika, hjärntvätt av befolkningen o.s.v. På många områden skulle de gamla nazisterna betrakta det hela gröna av avund. Propagandan t.ex. “Hur tänkte vi inte på det ?”

    Skall man analysera dagens värld med gamla verktyg får man se upp. Städa upp i lådan, slänga vissa redskap och ta ibruk nya. “Småfolk”, vad är det år 2020 ? Vem vill höra sig kallas småfolk, så lågt sjunker inte ens SD. Och sedan Kina: Det är historien om den effektiva brandkåren som släckte på fel sätt, eller i detta fall landet som byggdes upp snabbt men på fel sätt. Och nu duger det inte att betrakta. Uff! Inte ens Vietnam, den tidigare inspirationskällan heller, kantänka.

  6. Jag är för lite insatt för att ha djupa åsikter om texten, men jag vill tillföra en sak och det är att man ofta, nästan alltid, använder begreppet främlingsfientlig som kontrast till dess motsats, förslagsvis ordet främlingsvänlig.

    Själv är jag generellt främlingsvänlig och jag noterar att alla som kritiserar maktens migrationspolitik tydligen alltid ska placeras i kategorin främlingsfientlig. Beteendet känns extremt omoget och till och med fascistiskt om man betänker att ordet fascist kommer från ordet piska. Jag menar att alla migrationsskeptiker placeras (mot sin vilja) i kategorin främlingsfientlig och det anser jag är en typ av våld.

    Mellan orden främlingsfientlig och främlingsvänlig finns naturligtvis en skala där alla människor helt naturligt kan placeras. Det här är mitt förslag på skala:

    Främlingsvänlig
    Främlingsnyfiken
    Främlingsneutral
    Främlingsundrande
    Främlingsobekväm
    Främlingsskeptisk
    Främlingsfientlig

    Utöver denna skala kan man till och med placera sig själv beroende på situation.

    Om en främling olovligen tränger sig in i mitt hem är blir jag främlingsfientlig.
    Om en person knackar på min dörr och vill sälja en dammsugare blir jag främlingsobekväm.
    Om en främling närmar sig mig på stan med fredligt beteende är jag främlingsvänlig

    Vem som helst kan alltså vara allt från främlingsvänlig till främlingsfientlig BEROENDE på situation och ändå talar vi om en och samma person. Att man överhuvudtaget ska behöva påpeka denna enkla logik är otroligt, men eftersom makten och massmedierna, som bara kan tänka i termer av främlingsvänlig ELLER främlingsfientlig, så finns det goda skäl att göra det.

  7. Sedan har vi Sverigedemokraterna som förslagsvis kan delas in i SD-medlemmar, öppna och tysta SD-följare samt öppna och tysta SD-väljare. Här finns hela spannet av allt från främlingsvänliga till främlingsfientliga. Totalt handlar det om kanske mellan 1-2 miljoner människor i Sverige. Lägg dessutom till att det finns många migranter, första och andra generationens invandrare som på ett eller annat sätt följer eller väljer SD. Nu blev det en halv miljon människor till, vad vet jag?

    Helt plötsligt blev det inte längre lika lätt att beskriva alla SD:are som nazister, fascister eller främlingsfientliga.

    Det här betyder inte att jag är en SD:are. SD är inte mitt parti, men det parti jag skulle vilja se i regeringsställning finns inte.

  8. Till det som Jan Nybodas säger om Usa som en viktig aktör, hör frågan om huruvida detta Usa var en lokalt uppkommen företeelse eller om Cecil Rhodes angloamerikanska etablissemang var det väsentliga.

    Rhodesstipendiater därifrån påverkade Carnegieinstitutet att 1909 publicera att krig var det mest gynnsamma för Usa och att Usa därför måste söka sig till krig.

    Hade den tidens mkt aktiva Rhodesstipendiater med följande att göra också?
    1911 publicerade Carnegieinstitutet en rapport
    “Preliminary Report of the Committee of the Eugenic Section of the American Breeder’s Association to Study and to Report on the Best Practical Means for Cutting Off the Defective Germ-Plasm in the Human Population.”
    Där framgår bla att
    The most commonly suggested method of eugenicide in America was a “lethal chamber” or public locally operated gas chambers.

    Parallellt agerade inflytandeagenten Houston Chamberlain i Tyskland och uppmanade Tyskland att göra med judarna vad Romarna gjorde med Kartago.

    Tystnaden om honom beror sannolikt på Chamberlains samröre med (eller infiltration av?) kultureliten.
    Jag misstänker att britternas geopolitiska genier planlade detta med iskall beräkning för att underlätta en senare mörkläggning.

    Det var också väldigt lägligt för britterna att Chamberlain fick en stroke och blev rullstolsbunden när Hitler började bli mer känd eftersom det annars hade varit risk för fler fotografier på Chamberlain i sällskap med beundrande nazistledare.
    En passage om Chamberlain i Goebbels dagbok har försvunnit ur brödtexten men finns kvar i index.
    Kanske rör det Hitlers besök.
    Joakim Koehler antyder efter vad jag minns att Chamberlain från sin dödsbädd utsåg Hitler till mänsklighetens räddare. Den utvalde. Messias.

    Även ett par dar innan var Goebbels där och skriver efteråt i dagboken uppskattande om Chamberlain som nazismens banbrytare.

    Himmler skriver också i sin dagbok om Chamberlain som den som gjorde honom mer medveten om judefrågan.

    Hitler studerade ingående amerikansk eugenik och skrev tom beundrarbrev till Eugeniksällskapets ledare Madison Grant.

    En ungdomsorganisation Friends övergick till att bli Hitler Jugendt genom att byta namn men med bibehållet ledarskap av kväkare och med översättning av deras slagord Force through Joy till Krafft Durch Freude och analogt för Arbeit Macht Frei.
    Det är inget ont men visar på utifrån kommande påverkan.
    Britterna använde vid slutet av WW2 sina kväkarnätverk för att verka inom nazityskland officiellt för att hjälpa men samtidigt gav det dom förstås möjligheter att leta efter besvärande dokument?
    I Frankrike lyckades britterna vid krigsslutet beslagta besvärande dokument om Edward VIII

    • Stor tack!
      Jag visste att eugeniken var en brittisk-amerikansk sport (fast jag inte visste om gaskamrarna) men jag hade aldrig hört talas om Madison Grant eller Houston Chamberlain.
      Jag hade heller ingen aning om att kväkarna var upphovsmän till Force through Joy / Krafft Durch Freude och Arbeit Macht Frei.

      Länkar till dina källor vore därför välkomna.

  9. Sveriges riksdag innehåller bara ett parti vars offentliga personer tycker att demokratin måste sättas ur spel för att hjärtefrågan ska trumfas igenom. Miljöpartiet.

    SD är bara populister i en ständigt högaktuell fråga som övriga partier envisas med att driva. Stäng av massinvandringen och stäng bidragskranen så minskar SD.

  10. Ett enda parti i riksdagen kräver fascismens hjärtefråga, att demokratin sätts ur spel för den stora saken. Miljöpartiet. SD har aldrig någonsin krävt det. C och L har aldrig krävt att demokratin ska sättas ur spel, däremot har de bytt fot i regeringsfrågan mot löften om en folkligt sett ej efterfrågad politik. Det gör dem inte till fascister, bara till ryggradslösa hjon. De lär bli tackade efter förtjänst av väljarna.

  11. Mellankrigstidens fascistiska rörelser brukade av sin tids vänster betraktas som småborgerliga till klassinnehållet. Den tidens vänster kallade sig själv proletär, och det gällde om inte företrädarna så i alla fall dess väljare. Småborgerlighetens affärsidkare och självägande bönder slogs ut av stordrifts-politiken, och vi fick medelklassen, en välindoktrinerad låtsasvänster anställd som offentligt finansierade tjänstemän. Den fyller nyhetsprogrammen och tv-sofforna med sina inredningsförslag och behjärtansvärda solidaritet, betald av någon annan. Den oroar sig för klimatet, har sportlov i Thailand och vurmar för massasyl. Någon annanstans, förstås.

    Småborgerligheten har ersatts av medelklassen, den stöder klimatfascismen, den binder svenska löntagre vid tokiga beslut fattade i utlandet, den fyller ledarsidor och nyhetsprogram. När nätet är fullt av koranbränning och kriminella vägspärrar, då nämns inte det, utan vi får höra berättelser om ensamkommande raketforskares problem på arbetsmarknaden. Sen kommer väderrapporten.

    Under tiden röstar halva den svensk arbetarklassen på SD. Mot klimatfascism, mot vetenskapsfientlig genuspolitik, mot antisocial och direkt fientlig religion från dysfunktionella länder långt bort, och mot importerad vardagskriminalitet. De gör ett informerat val, de vet vad de väljer, och vad de väljer bort.

    Mp är det fascistiska medelklassalternativet, Sd är det folkliga antifascistiska alternativet. Mp lindar de behjärtansvärda socialdemokratiska överklasstanterna med dyra handväskor runt lillfingret medan de socialdemokratiska jobbarna går till Sd. Mp är prussiluskan, Pippi är Sd.

  12. Det ligger mycket i Turessons beskrivning av SD och fascismen, men hans uppskattande rader om KFML/SKPs politik före 1978 är idylliserande. FNL-rörelsen var en äkta enhetsfront tills den splittrades av KFML/SKP, en i grunden sekteristisk rörelse som till och med under en period försökte gå under jorden och körde med täcknamn (i 70-talets Sverige!). Den har också haft stort inflytande i FiB Kulturfront och hindrat organisationen och tidningen från att nå folklig bredd.

    För att återgå till SD och fascismen, så är partiets nuvarande politik högerpopulistisk, men i grunden är partiet smygsnazistiskt, dvs en produkt av en partiledning rotad i den svenska nazistiska rörelsen, som systematiskt försöker göra partiet presentabelt för den svenska parlamentarismen som fortfarande präglas av avsky för Nazitysklands folkmord och den nazistiska ideologin. Det gäller partiledningen. Majoriteten av partiets medlemmar är inte medvetna nazistsympatisörer. Jimmie Åkesson har personligen sin bakgrund i den svenska nazistiska rörelsen och hans partis kommunalpolitiska framfart i t ex Sölvesborg visar att det inte enbart handlar om invandringsmotstånd utan också om synen på kultur och demokrati.
    En intressant analys av en svensk variant av nazistisk rörelse, Lindholmsnazisterna, finns i boken “En idé större än döden. En fascistisk arbetarrörelse i Sverige, 1933 – 1945” av hitorikern Victor Lundberg.
    Tyvärr har S i sitt principlösa manövrerande tillsammans med borgerliga partier för att behålla makten svikit sina arbetarväljare som proteströstar med SD. Det gör också att alla de som missnöjesröstar på SD blir invandringsfientliga, och S-toppen bidrar därmed genom sin opportunistiska politik till att öka invandringsmotståndet i opinionen.
    SD måste självklart bekämpas med kritik mot dess extrema högerpolitik som gör invandrarna till syndabockar för överklassens nyliberala privatisering och avdemokratisering av den offentliga välfärden, dess resursöverföring från fattiga till rika och dess förnekande av och ointresse för klimathotet.

    • Din historieskrivning är diskutabel. KFML/ (dåvarande)SKP hade stor betydelse för att FNL-rörelsen blev en så pass bra enhetsfront. Splittringen stod dåvarande KFML(r) och trotskister främst för.
      Finns nog inga belägg för att KFML/(dåvarande)SKP som dog ut för mer än 30 år (formellt 1986 enligt Wikipedia) sedan skadade FIB Kulturfront, som var som starkast under 1970-talet och i början av 1980-talet – då KFML/(dåvarande)SKP var som starkast.
      istiskt”
      Det finns nog föga stöd för att nuvarande SD är “smygnazistiskt”. Nu gör väl den S-ledda regeringen större skada genom sin nyliberala politik, anpassad till L och C. Skillnaden mellan SD:s och S:s politik är ganska liten i flera frågor. S har verkligen närmat sig SD:s migrationspolitik.

      Genast efter januariöverenskommelsen, 12/1 2019, publicerade jag en bloggartikel “Stefan Löfven skippar socialdemokratiska principer, Annie Lööf spräcker Alliansen. De genomför SD-vänlig politik”

      Jag kan inte ladda upp den just nu av okänd anledning.

  13. Håller med dig Anders.

    Vill bara tillägga, till Britta, att alla de som missnöjesröstar på SD INTE “blir invandringsfientliga” eller borgerliga, per automatik, men själva ofta är invandrare, kanske t.o.m. är äkta “vänster” på riktigt, men p.g.a. vänsterns oförmåga att erbjuda olika smaker i olika fraktioner som valsamverkar, samt den bisarra mobbningen av Åkesson, samt stödet av höger-JÖK:en, så fångar SD givetvis upp dessa konservativa och patriotiska människors proteströster, för dessa är lurade av fulmedias teatraliska avledningsmanövrar och 4%-spärr, vilka skapar sympati för Åkesson och SD och öser röster på dem.

    SD är inte fascistiskt i den betydelsen att de är emot införseln av fascistiska reaktionära sekterister. Tvärtom motsatsen. SD är inte fascistiskt för att de röstar emot krigsförbrytelser mot Libyen. Tvärtom. SD är i den meningen anständiga anti-fascister, till skillnad från många i JÖK:en och i borgerligheten.

    Men visst har SD vissa fascistiska drag, ex. när de sjunger nidvisor om vår fredlige vänsternationelle patriot Olof Palme, som var för vår självständiga nationella demokrati, neutralitet och alliansfrihet, eller när SD:s medlemmar är för Nazi-sionismens bisarra olagliga krigsförbrytelser mot Libanon, Palestina, Egypten och Syrien, i strid med FN:s resolution 242 och krigets lagar.

    Men SD genomför verkligen ingen “extrem högerpolitik” som “gör invandrarna till syndabockar”. SD är ett mittenparti socialpolitiskt, vilket gör JÖK:en, Anders Borg och Fredrik Reinfeldt till syndabockar för oansvarig politik som drivits fram av globalisten George Soros, ni vet han som huserar på Bilderbergruppen och i EU:s korridorer, samt attackerade den svenska kronan på 90-talet. (Källa: filmen Novemberrevolutionen av Dan Josefsson)

    Det är massmigration av extrem avvikande element utan asylskäl, samt ojämlikhet som driver på både kriminaliteten och rasistiska känslor. De som har skapat detta är rasisterna, inte SD.

    Visst är SD för överklassens nyliberala privatisering av den offentliga välfärden, samt dess resursöverföring från fattiga till rika. Det är detta som bör kritiseras hövligt, men vem skall angripa dem när både JÖK:en och borgerligheten är för samma sak och småpartierna envisas med att göra sig själva irrelevanta genom att inte valsamverka?

    Vad gäller SD:s ointresse för CO2-halten, så delar jag det ointresset, p.g.a. vetenskapliga historiska data som jag anser talar emot den hypotesen, men vad gäller “klimathotet” och andra evidenta hot mot arternas överlevnad, samt evidenta hot mot vår civilisation, så är jag helt med på noterna och tror jag att de flesta i SD och många andra kan övertygas om en omställning till en högre nationell ekologisk hållbarhet som automatiskt skapar lägre CO2-utsläpp och högre nationell beredskap, samt vara för bojkott mot många av de länder som inte bryr sig om sina medborgare eller framtidens generationer.

  14. Jag var själv medlem i FNL-rörelsen under dess olika utvecklingsstadier och även en period medlem i KFML/SKP. FiB/K studerade jag utifrån (som prenumerant på tidningen som ganska väl har speglat tillståndet i rörelsen). Det var lärorikt. På senare år har jag deltagit som medlem i FiB/K och en tid som medarbetare i tidningens redaktionskommitté.
    Resultatet av dessa erfarenheter inifrån av en vänsterrörelse med klara sekteristiska drag är mina ovan redovisade synpunkter. Jag förstår att min kritik uppfattas som orätttvis av dem som känner sig drabbade. Ett problem för KFML/SKPs arvingar är att de aldrig självkritiskt har gjort upp med sina gamla misstag.
    Och i detta vänstersällskap har också en ideologisk osäkerhet i grundläggande frågor kunnat iakttas. En åsikt som framförts av flera är att huvudmotsättningen i världen gör imperialisterna till huvudmotståndare och att SD som nationalistiska motståndare till imperialisterna skulle kunna ingå i en enhetsfront med den antiiimperialistiska rörelsen.
    Ett allvarligt misstag. Sverigedemokraternas exkluderande och främlingsfientliga nationalism är en gren på samma träd som imperialismen, samma andas barn. Därför är också det av SD inspirerade motståndet mot migration, invandring och mångkultur tragiskt och ett brott mot arbetarrörelsens och vänsterns grundläggande internationella solidaritet.

    Vad sedan SD beträffar så är det verkligen inget “mittenparti” utan befinner sig politiskt strax till höger om Moderaterna som för övrigt påverkas starkt av konkurrensen med SD om väljarna och kommer med det ena hårresande förslaget efter det andra när det gäller hårdare tag mot förorternas invånare, mot flyktingar och invandrare överhuvud taget. SD är också motståndare till yttrande- och tryckfrihet och ser Polen och Ungern som förebilder.

    • Ja, det finns olika uppfattningar och erfarenheter från olika vänsterrörelser. SD har lyckats driva även S åt höger. Framghångsrikt.

      • Var lite försiktig när du använder begreppet “vänster”
        Menar du rörelser som har socialism och kommunism som grundideologi är det bättre du använder de orden.

        “Vänster” inom politiken är ett relativt begrepp och måste definieras i just det sammanhang det används.

        Alltså, du Anders och Donald Trump borta i USA lär ha tämligen olika meningar av vad “vänster” egentligen betyder.

        • Tack för du tackar 🙂

          Ett passande ord för rörelser du syftar på tycker jag skulle kunna vara progressiva rörelser.
          Motsatsen skulle då bli reaktionära rörelser som då t.ex. partiet Sverigedemokraterna tillhör.
          För det är just vad dom är. Reaktionära.
          Det är något nytt för svensk politik. Vi har inte haft något reaktionärt parti sedan efterkrigstiden.
          Alla andra partier i vår riksdag är progressiva mer eller mindre.
          Kristdemokraterna minst. Vänsterpartiet och möjligen Miljöpartiet mest.
          Alla andra partier där emellan.
          Partiet Moderaterna har fått problemet att ta ställning.
          Det är vad som gäller nu. Ska bli intressant och se hur partiet löser problemet. Jag ser det som en fråga om överlevnad.
          Vinna eller förlora sina sympatisörer och väljare. Det är frågan.

    • Hej Britta Ring
      Det har dykt upp en äldre man på ett ställe jag brukar besöka. Redaktören här vet vilket ställe.
      En man som skulle kunna diskutera här.
      Jag lyssnar och säger inte så mycket och det brukar uppskattas av den sorten.
      Mannen är typisk borgerlig med rötter i Göteborg.
      Hans far lärare på olika sjöbefälsskolor i landet och han (sonen) också varit lärare tror jag.
      Urbana och beresta som borgerliga ofta är.
      Har senast varit i Frankrike och dragit på sig Covid-19 med följd av andningssvårigheter efter tillfrisknandet.
      Han påstod idag att Rasmus Paludan var nazist.
      Jag reagerade och sa att Paludan egentligen är advokat. (Typisk borgerlig han också)
      Han kan vara nazist för det blev svaret.
      Jag tystnade.
      När jag kom hem kollade jag Wikipedia och läste då Paludan i sin ungdom var engagerad i Radikale Venstre.
      Radikale Venstre är partiet Venstre ungdomsförbund.
      Ett socialliberalt parti ganska långt från nazism skulle jag tro.
      Då tänkte jag den här mannen måste brunsmetat.
      Det är ett vanligt retoriskt grepp idag när SD-sfärens motståndare inte vill argumentera i sak.

      För mig är det egentligen inte så svårt det blivit så.
      Sociala partier för förändringar får allvarliga problem när reaktionära partier tar deras redan förverkligade skapelse i försvar mot ytterligare förändringar som inte är allmänt önskade och dessutom senare visar sig helt eller delvis tvivelaktiga.

      Dessutom,
      Socialisters klassiska klassbegrepp har blivit ur tiden och ersatta med genus och ras.
      Gilla läget eller förneka, det är valet du har.
      Jag tror det är den dynamiska förändringen som fick Åsa Linderborg att ge upp som vänsterradikal krönikör på Aftonbladet.
      Hon var kvar i det gamla och hade inte fångats upp av den modernare kulturmarxismen.

      Men missförstå mig inte. Jag menar så klart inte den kulturmarxism som Wikipedia beskriver.
      Jag menar istället den senare kulturmarxism som riktat in sig på kultur istället för ekonomi.
      Orsaken är självfallet given.
      Det är ett annat ekonomisk läge för arbetarklassen i västvärlden idag än vad det var för hundra år sedan.
      Alltså ett sätt för marxismen att överleva.
      Visst, det finns fortfarande orättvisor och grova oförätter.
      Men kanske inte alla vill ta itu med dem om de är på tillräckligt avstånd?
      De kanske tänker på sig själva och sin familj i första hand.
      Vad är det egentligen för konstigt med det?
      Jag tror det är stor skillnad mellan urban och hemmavid.
      Själv tillhör jag den senare sorten.
      Som du ser av min signatur är jag då heller inte borgerlig.

  15. @Britta

    Vidden av arbetarrörelsens och vänsterns grundläggande internationella solidaritet kan ses i kommentarer av välkända demokratiska patriotiska socialister som kan och bör försvaras.

    Riktiga socialisters motstånd mot massmigration, massinvandring och mångkultur är inget brott mot internationell solidaritet. Tvärt om. De var verkligen internationellt solidariska genom att fördöma de krigsförbrytelser som dagens fascistiska s.k. “vänster” istället är delaktiga i.

    Bombningarna av människor av andra raser, är ren rasism från dagens vänster, samt skapar känslor av rasism hos de som blir bombade, samt skapar även rasism hos svenskar som råkar ut för dessa rasister i våra egna samhällen.

    SD:s nationalkapitalister fångar upp det missnöje som Vänstern både har medskapat och med lätthet hade kunnat både undvika och fånga upp. Vänsterns folk har genom slötittande på fulmedias välrepeterade lögner blivit helt hjärnförsmutsade, bisarrt grundlurade och är nu fast i en makaber masshysteri.

    Ett SD som delvis består av missnöjda f.d. medlemmar i S och V är ett socialpolitiskt “mittenparti” för mig som ligger vänster om vänsterpartiet socialpolitiskt, men SD känner sig givetvis tvingade att gå i allians med KD och M p.g.a. den katastrofala och osanna mobbningen från V, MP och S, som naturligtvis ger SD massvis med sympatiröster, för så där kaotiskt beter man sig inte i en demokrati.

    SD har vaktat yttrandefriheten vid ett flertal tillfällen, när makten har gett sig på den. Det är väl enbart när yttre makter försöker destabilisera länder, såsom monopolkapitalisten George Soros gör i olika länder, som SD givetvis inte ser med blida ögon på det hela. Jag är inte alls ängslig att ge SD rätt i denna eller andra frågor, eftersom associationsskuld är ett välkänt argumentationsfel som vänstern använder repetitivt för att vilseleda sig själva.

  16. Värst vad du tar i, Martin!
    Vad beträffar Anders kommentar så stämmer det inte att KFML/SKP upplöstes 1986. När Sture och jag med flera gick ur i mars 1987 befann sig partiet mitt i sitt underjordiska stadium, där vi alla försågs med täcknamn (av partiledningen!) som vi hade mycket svårt att komma ihåg. När vår lokalavdelning i Solna som vanligt hyrde lokal i ABF-huset i Solna gjordes det också med täcknamn. . . Det var pinsamt. Partiet fanns kvar åtminstone ett par år till men försvann i tysthet.

  17. Anders, vet inte vad du försöker polemisera emot i ditt resonemang om Stefan Löfvén. Visst genomför han och januarialliansen en migrationsfientlig politik, starkt påverkad av SD.Socialdemokratins toppolitiker för en principlös och arbetarfientlig politik som sviker partiets väljare och nonchalant förs över deras huvuden. Inte underligt att de proteströstar på SD, som lever högt på att spela rollen av det enda hederliga oppositionspartiet mot den korrumperade politiska eliten. Och dess paradfråga är migrationsmotståndet som förenklat och missvisande framställer invandringen som roten till alla de problem som S-regeringens och de borgerliga partiernas överklassvänliga politik har vållat.
    Trycket från den yttersta och fascistinfluerade högern, dit USAs president Donald Trump räknas, växer på opinionen i hela västvärlden. Av många orsaker som det inte finns plats att gå in på här.

    Intressant med definitionen på “vänster”. Visst är det sant att president Trump och jag har helt olika uppfattning om vad som är vänster. Men vad han anser i den frågan struntar jag fullkomligt i – det får stå för honom. För mig är vänsterrörelsen, där jag levt hela mitt liv, en rörelse som utgår från att det finns olika grundläggande klassintressen och tar ställning för arbetarklassens och alla andra förtryckta gruppers intressen. Dess mål är ett samhälle utan kapitalistisk exploatering och förtryck men den är inte ense om vägen dit.
    Historiskt finns beröringspunkter mellan vänster- och nazistisk rörelse, som båda vill förändra samhället , fast från hela olika utgångspunkter. Ex Nils Flyg på 1930-talet. Idag finns också sådana beröringspunkter – i den s k nationalistiska vänstern. Som jag har varit inne på i tidigare inlägg.

    • Jag polemiserar knappast. I fokus på kritiken av SD från t.ec “Vänster” slipper Löfven undan trots närmandet till SD:s politik och trots allt stöd till den nazitoleranta regimen i Kiev. Och till allt stöd till USAs imperialism och stöd till terrorism. Vänster bör fokusera på det eller hur?

  18. @Britta Ring

    “Nils Flyg” tycks vara ett kontrollord som används av globalister för att förhindra vänstern att bli lika vänsternationella och populära som FNL och ANC som lyckades kasta ut finanskapitalisterna.

    Engelska Wikipedia om Nils Flyg:

    Still, Nils Flyg never fully gave in to Hitlerism. He was neither an adherent of core fascist or racist policies, and considered himself a socialist until his death. He was against capitalism and imperialism and openly supported the basic ideas of Marx and Lenin. In one speech to a group of Swedish Nazis, he caused confusion when he declared: ”Death to communism! Long live communism!”

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here