Kapitalismen föder klimatkatastrofer!?

19
1303
Människor använder gummiflottar efter att Meusefloden brutit sönder vallarna under de kraftiga översvämningarna i Liege i Belgien.

Ingress: Den här artikeln Capitalism breeds climate catastrophe — Report from Belgium on the floods har jag fått översatt av Catarina Östlund. Den har fått ligga i ett par veckor, bl.a. pga. min prioritering att skriva om Afghanistan. Denna är lika aktuell idag. Och den beskrivna utvecklingen i Belgien påminner starkt om utvecklingen i Sverige, eller hur?

Catarina Östlund skriver “En till artikel om översvämningarna i Europa, den här med en liten annan synvinkel om EU…tänker på Sverige och det här”. Hon citerar:
”Inträdet i EG kommer att medföra de mest dramatiska förändringarna i Sverige på 100 år – ja, kanske någonsin. Följden blir omfattande neddragningar inom den offentliga sektorn, frysta transfereringar och privata lösningar inom samhällsservicen.”

Peter Wallenberg, Svensk-amerikanska handelskammaren, New York, maj 1991.


Kapitalismen föder klimatkatastrofer – Rapport från Belgien om översvämningarna

Av gästförfattaren och antiimperialistiske journalisten Michel Collon, Belgien publicerad den 20 juli 2021.

Hundratals dör av värmeslag i nordvästra USA och British Columbia. Värmeböljor som saknar motstycke har drabbat Nordnorge och Sibirien. Nu har oerhörda översvämningar i Västeuropa dödat hundratals människor i Tyskland och Belgien. Detta föranledde till och med New York Times att publicera en ledande nyhetsartikel i 18 juli-utgåvan med rubriken: “Klimatförändringarna drabbar de rika [ författareN läs imperialistiska] nationerna.” Följande artikel skrevs av Michel Collon som befann sig på plats avslöjar 2000-talets kapitalisms roll i den klimatkris som mänskligheten står inför. (se Investigaction.net)

Jag befann mig i Liege, Belgien, där jag tillbringade tre dagar hos min dotter. Lyckligtvis bor hon i bergen, men många av hennes vänner och kollegor bor nära den nu översvämmade floden Meuse. Dessa tre dagar fylldes med intensiva känslor, eftersom vi ivrigt läste meddelanden och följde nätverk som försökte trösta och erbjuda hjälp.

“Det hade vi aldrig kunnat förutse”, säger våra tjänstemän. Det är fel. Redan 1990 tillkännagav FN:s klimatpanel( IPCC) en fyrdubbling av antalet värmeböljor och “extrem nederbörd”. Hur har man förberett sig sedan dess för det här?

Minimala åtgärder vidtas för att stävja företagens föroreningar. Värdefulla skogar fortsätter att huggas ner. Vi fortsätter att öka lastbilstransporterna i stället för att främja användandet av järnvägs- och flodtransporter. Ingenting görs för att skapa skyddande översvämningszoner – inget som förbättrar markens absorptionsförmåga av regn.

Norra delen av landet har högtidligt proklamerat ett “betongstopp”, men aldrig har så mycket byggts, till och med på jordbruksmark. Det är istället en “betongflopp”. Och väldigt få skyddsåtgärder har vidtagits i de områden som vi vet ligger i riskzonen.

“Vi har gott om tid.” Verkligen? Fråga våra tjänstemän om de törs gå och säga det till offren. Än värre: Den belgiska regeringen har avvecklat det civilskydd som ansvarar för katastrofhjälp. Belgien hade en gång sex kaserner; Endast två är kvar och personalen har minskats. Dessa hjältemodiga räddare har räddat liv, men bristen på mänskliga resurser, och ibland på utrustning, har inte gjort det möjligt att undsätta fler.

Belgiens vice premiärminister Jan Jambon, som införde denna reform, och den tidigare premiärministern Charles Michel, som nu är ordförande för Europeiska rådet, har bokstavligen dödat människor. Förra året kostade samma nyliberala raseri mot offentliga sektorn många patienter livet. Deras covid kunde inte behandlas eftersom våra olika regeringar hade skurit ner tiotusentals sjukhusbäddar. (Frankrike och Belgien förlorade 110 000 bäddar under de tidigare presidenterna Charles Michel, Nicholas Sarkozy, François Hollande och Emmanuel Macron.)

Redaktör Romelsjö: Utvecklingen i Belgien med minskat civilskydd, stor minskning av antalet sjukhussängar och många döda påminner starkt om utvecklingen i Sverige.

“Det här är inte rätt tid för kontroverser”, skrev dagstidningen Le Soir den 18 juli. Men naturligtvis är det dags att ställa den absolut viktiga frågan: “Kunde vi ha minskat antalet offer avsevärt?” Det är verkligen dags att upprepa att vissa länder, när det gäller covid-19, har klarat sig hundra gånger bättre än vi har gjort när det gäller offer, tack vare en rad radikala och energiska åtgärder som från första dagen då larmet kom, har prioriterat värnandet av liv istället för presidenternas agendor.

Bland dessa åtgärder hade sociala team gått från hus till hus för att utbilda sig i att hantera kriser, för att upptäcka fall, för att hjälpa de svagaste och därmed begränsa spridningen. Under de senaste översvämningarna kunde sådana team ha räddat många liv genom att gå från hus till hus så snart larmet kom den 14 juli, för att identifiera de mest utsatta människorna och skydda eller evakuera dem! Är ett av de rikaste länderna i världen oförmöget att tillhandahålla en verklig social trygghet för sina äldre och funktionshindrade?

Det är också dags att reflektera över den anmärkningsvärda franska boken, “Quand le dernier arbre aura été abattu, nous mangerons notre argent.” [“När det sista trädet har fällts kommer vi att äta våra pengar.”] Ludo De Witte visar hur det kapitalistiska systemet genom sin hunger efter vinst leder till slöseri, till plundring av resurser, till förstörelse av naturen och av våra levnadsvillkor. Översvämningar, virus eller andra katastrofer: det är inte naturen som är våldsam utan detta samhälle som sätter pengar före precis allt annat.

Men i denna flod av lidande framträdde en stor strimma av hopp: Den beundransvärda solidariteten mellan de drabbade invånarna, och överallt i hela regionen. De riskabla räddningsinsatserna, mat, kläder och utrustning som skänktes, erbjudanden om bostäder, hjälpen att rensa leran, meddelanden som uttryckte sympati. Precis som under den första vågen av covid-19 var vanliga medborgares solidaritet magnifik och rörande.

Så människorna förtjänar bättre ledare och framför allt ett bättre ekonomiskt system, där hälsa och liv råder över en minoritets vinster. Låt oss inte vänta på nästa katastrof för att förändringar ska ske.

Föregående artikelVad är fascism och hur ska liknande rörelser bekämpas? Vad är SD egentligen?
Nästa artikelLärdomar av Afghanistan – och ett sanningens ord av Carl Bildt!?
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

19 KOMMENTARER

  1. Kapitalism är det mest framgångsrika ekonomiska systemet för växande befokning och stigande levnadsstandard, men om man prioriterar drastiskt minskad befolkning är socialism överlägset. Klimathysterin är nästa socialistiska samhällsangreppt, och när jordbruket och utrikeshandeln socialiserats står hungersnöden för dörren. Socialismens framsteg minskar befolkningen. Klimatet var bara ett svepskäl, och bryr sig inte.

    • Även riktigt socialistiska stater har noterat växande befolkning och stigande levnadsstandard.

      Kina: “Jag påminner om en intervju med den kände vänstermannen och lingvisten professor Noam Chomsky i Counterpunch år 2012
      “Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. 100 000 000 (100 miljoner) människoliv är inget litet antal (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Och om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979.” – Intervju med Noam Chomsky
      Mao Zedong noterade att hälso- och sjukvården främst var inriktad på de 15 % som bodde i städerna och initierade en ökad satsning på landsbygden och på förebyggande mediciner. Kinas system med barfotaläkare visade sig framgångsrikt och WHO såg de som ett mönster för utvecklingsländerna.
      llvarliga fel begicks av den politiska ledningen i Kina. Frågan är dock vad som skedde och hur befolkningsmängden utvecklades från 1949/50 och framåt och även hur förväntad livslängd förändrades i Kina under flera decennier. Den utvecklingen kan jämföras med utvecklingen i ett annat land med mycket stor befolkning, Indien, som också blev självständigt under slutet av 1940-talet.

      Det råder ingen tvekan om att genomsnittlig livslängd under flera årtionden varit längre i Kina än i Indien. I genomsnitt levde människor i Kina drygt nio år längre än i Indien under perioden 1950-2010. De som bodde i Indien förlorade oerhört många levnadsår jämfört med hur det skulle varit om de haft samma förbättring av livslängden som i Kina.

      Beräkningar grundade på befolkningsstatistik för Kina och Indien visar att under åren 1950-2010 förlorades fem miljarder levnadsår i Indien eller 85 miljoner per år. Statistiken finns att ladda ner från FNs hemsida och beräkningarna finns redovisade i denna artikel.

      Det råder heller ingen tvekan om att det var olikheterna i politik som var huvudorsak till skillnaderna. Andelen extremt fattiga var och är större i Indien. Otillräckliga insatser mot kastsystemet och den skeva förmögenhetsfördelningen är viktiga faktorer för det.

      Vidare, Kina hade skäl att uppleva mycket allvarligt hot från USA i slutet av 1950-talet, en orsak till experimentet med “Det stora språnget” för att utveckla och inleda en industrialisering runtom i landet.USA planerade att döda minst 600 miljoner människor i kärnvapenkrig, med angrepp på Kina och Sovjetunionen. Överlevnad i Kina och Indien – en jämförelse.

      Tillväxten i Sovjetunionen:

      Tillväxten i Sovjetunionen var exceptionellt stor under 1930-tiden, och även senare. Efter Andra världskriget var tillväxten i Sovjetunionen generellt större än i Väst, ofta betydligt större. Under senare delen av Breznevs tid som ledare 1964-1982 skedde en avmattning. Under 1980-1985 var tillväxten bara 1,8 %/år. Trots över 20 miljoner dödade och en enorm materiell förstörelse blev Sovjet världens andra supermakt strax efter Andra världskriget.

      Förvisso var livet för de flesta sovjetmedborgare svårt och levnadsstandarden låg. Men för den som på allvar vill diskutera livsvillkor i ett samhälle är den förväntade livslängden en viktig variabel. Den var i Sovjet – Ryska kejsardömet – år 1880 27,7 år; 1900 32,4 år; 1930 42,9 år och 1950 64,0 år.

      Men en seriös skildring av Sovjets 1930-tal borde också beakta de stora ekonomiska framstegen till följd av den forcerade industrialiseringen, alfabetiseringen av de illitterata massorna, införandet av ålderspension, fri hälsovård, fri utbildning, daghem och rätt till arbete. Reformer för jämställdhet mellan könen genomfördes: 1917 infördes samma rättigheter på alla områden för kvinnor som för män. Skilsmässa och abort var tillåtet, arbete utom hemmet uppmuntrades och kvinnorna hade rätt till en egen sexualitet. Även om denna kvinnofrigörelse tonades ner under Stalin blev rätten till arbete och utbildning bestående.

    • Javisst är klimatet socialisternas nya käpphäst för att “bekämpa” kapitalismen. Det bevisas lätt av de själva inte lever som de lär eftersom man vet det hela bara är en gigantisk bluff! Den enda åtgärd som människan kunnat påverka med klimatet var ju bättre avgasrening på bilar och kraftverk vilket lett till renare luft och ökad instrålning från solen sedan 1980-talet vilket gett en viss uppvärmning. Bill Gates t ex vill ju med konstgjorda medel återskapa den effekt som föroreningarna tidigare skapade för att kyla planeten men folket i Kiruna satte stopp för detta vanvettiga experiment. Bill Gates är för övrigt en socialliberal monopol-kapitalist som borde spärras in.

      • De pågår en väldig kamp i klimatfrågan mellan å ena sidan en dominerande falang av kapitalistklassen som vill utnyttja situationen för att bli ännu starkare, bl.a. via “Reset” och å andra sidan de som vill begränsa Kapitalets makt eller rentav ersätta den med någon form av demokratisk socialism. World Economic Forums chef Klaus Schwab är en representant för den förra riktningen.Efter COVID manar Davos till Kapitalets Great Reset. De olika sidorna har olika förslag utifrån vetenskapliga fakta.

      • Benny, du skriver “Javisst är klimatet socialisternas nya käpphäst för att “bekämpa” kapitalismen. Det bevisas lätt av de själva inte lever som de lär eftersom man vet det hela bara är en gigantisk bluff!” Socialister är klokare än så, de förstår att inte låta sig luras av kapitalisternas lögner att allt beror på individen. Jag väntar med spänning på ditt nästa argument i ditt korståg för kapitalisternas rätt att förstöra vår planet.

        • Nu är det ju viss skillnad på att som storkapitalister skövla planeten och utsläpp av CO2 där det mesta dessutom kommer från naturliga källor som oceanerna och vulkaner. Catarina har kanske inte tänkt på att hon själv är med och “skövlar” varje gång du åker bil? (Du kanske inte åker bil?) Du vet väl att etanolen man blandar i bränslet i Sverige kommer från palmplanteringar som skapats genom att man skövlat djungeln till förmån för sina odlingar? På vilket sätt skulle den svenska politiken i det här fallet gynna miljön? En helt kontraproduktiv åtgärd i ett meningslöst jagade på CO2. Du kanske skulle ta reda på mer fakta än att kasta ur dig påståenden utan kunskap om sakförhållanden. Vet du att Kina på ett par dagar släpper ut lika mycket CO2 som Sverige på ett helt år? Om man nu ska jaga CO2 borde man väl i så fall sluta importera industriprodukter från Kina så att de kan sänka sina utsläpp. Problemet är att någon annan i så fall tar över och börjar tillverka prylarna i stället och kanske med ännu sämre miljötänk än i Kina. Ja, sådan är kapitalismen…

          • Benny! Nytt argument i ditt korståg för kapitalismen, du skriver : “utsläpp av CO2 där det mesta dessutom kommer från naturliga källor som oceanerna och vulkaner.” Sanningen är : “Observationer över hela världen gör det klart att klimatförändringar sker, och noggrann vetenskaplig forskning visar att de växthusgaser som avges från mänsklig verksamhet är den främsta drivkraften.” (2009) Scientific Consensus | Facts – Climate Change: Vital Signs of the Planet (nasa.gov)
            Om det råder det konsensus i IPCC. ”En fråga: Vet du vad konsensus betyder?
            Och sen skriver du om Kina osv:
            Kolla här på “Samband mellan ekologiska fotavtryck och ojämlikhetjusterat Human Development Index IHDI) https://wwwwwfse.cdn.triggerfish.cloud/uploads/2019/01/livingplanet-report_figur_8_1000px.jpg
            Kolla också här: IHDI på Wikipedia
            Du skriver: “Problemet är att någon annan i så fall tar över och börjar tillverka prylarna i stället och kanske med ännu sämre miljötänk än i Kina. Ja, sådan är kapitalismen…” Helt rätt, sån är kapitalismen, så beväpna dig med kunskap, ex om klimatet så att vi kan avskaffa den!

          • Konsensus betyder ingenting i den riktiga vetenskapen! När ska du förstå detta? Ny kunskap visar ju att CO2 inte påverkar klimatet så ni antikapitalister får väl hitta någon annan käpphäst än CO2 för att “bekämpa” kapitalismen med. Det man frågar sig är hur ni kunde bli lurade av globalisternas CO2-bluff? Ställ dig den frågan i stället.

          • Konsens har avgörande betydelsen i den riktiga vetenskapen. Vilket inte innebär att nya rön, fakta och teorier kan medföra ny kunskap och sedan konsensus baserat på det (relativitetsteorin, kvantmekaniken etc.)

          • Hade man haft “vetenskaplig” konsensus som måttstock hade man aldrig kommit utanför atmosfären eller kunnat utveckla nya forskningsområden. Detta faktum borde väl du känna till Anders? Konsensus inom klimatområdet måste vara det största nys som propagandaministeriet lyckats kläcka fram på senare tid! Alla som läst på vet att IPCC är en politiskt styrd organisation som ska utreda en rapport på nästan 4000 sidor. Man kan lika gärna tillsätta en utredning om vattnets betydelse för sjöfarten!

    • Fake news är att det skulle ha något med CO2 att göra! Orkaner är väder och beror på att kallluft från Arktis krockar med varm luft från Karibien.

  2. Rekommenderar dokumentären Seaspiracy som bl.a kan ses på Netflix. Dokumentären pekar på kapitalistisk och maffiastyrd rovdrift inom fiskindustrin, förstörelsen av haven och hur det påverkar klimatet samt tvingar olika befolkningar till jakt på vilda djur med tillhörande ökad smittrisk (ebola, covid19). Mycket angelägen dokumentär!
    https://en.m.wikipedia.org/wiki/Seaspiracy

    • Finns runt Sverige också. Känner en fiskare i skärgården. Stora fiskebåtar från väst-Sverige och från andra länder storfiskar i Östersjön och tränger undan enskilda fiskare som fått det allt svårare. Man har protesterat till Sveriges regering utan att få stöd.

  3. Benny, du har inte förstått vad konsensus är. “Konsensus eftersträvas inte som ett självändamål, utan uppstår ur en gemensam strävan att förstå hur naturen fungerar. För vetenskap är ett kollektivt företag, där olika forskare bidrar med olika bitar, och där man bygger vidare på vad andra forskare har funnit. En del bitar kanske inte passar ihop (och då kan det gå hett till), och en del bitar kanske visar sig vara fel, men en del kommer att visa sig hålla över tiden, och blir till en del av ett konsensus.

    Konsensus uppstår alltså som en konsekvens av klara evidens. Därför är konsensus en indikation på vartåt evidensen pekar. Hade evidensen i stället pekat åt olika håll, så hade vi förmodligen funnit många forskare med avvikande uppfattningar. Konsensus innebär visserligen inte att frågan är 100% avgjord: det kan i princip framkomma nya evidens och nya teorier som bättre förklarar dem. Men att så sker är ovanligt.

    Det är möjligheten att komma överens om vad evidensen innebär som gör vetenskapliga framsteg möjliga. Hade så inte varit fallet, så hade forskarna fortfarande argumenterat om huruvida jorden är rund eller platt. I ett universum som vore för kaotiskt för att man skulle kunna urskilja några regelbundenheter (eller om vi människor vore för dumma för att kunna urskilja regelbundenheter, eller om universum såg helt annorlunda ut för olika observatörer) så skulle konsensus inte kunna uppstå, och vetenskap vore omöjlig. Dessbättre så är vårt universum så regelbundet att det går att studera vetenskapligt, och konsensus går att uppnå om i alla fall en del saker. Konsensus är alltså lika viktigt som nytänkande för att vetenskapen ska kunna göra framsteg, precis som man måste både sätta ner vardera foten och lyfta den för att kunna gå.” (Uppsalainitiativet)
    Med andra ord kan du lugnt lita på den konsensus som råder om klimatet bland forskarna, på samma sätt som du kan lita på att jorden inte är platt.

  4. C Östlund.. Vetenskaplig forskning går till så att forskare samlar faktiska observationer av något fenomen. För att försöka förstå de samband som ligger bakom det observerade fenomenet, formulerar sedan forskarna en hypotes som tycks stämma med insamlade observationer och mätningar.
    Med hjälp av den hypotesen hoppas man sedan kunna förutsäga hur det observerade fenomenet kan tänkas uttrycka sig andra sammanhang. Detta gör man ofta med någon sorts modell eller formel baserad på hypotesen.
    Problemet är att verklighetens olika fenomen nästan alltid är oerhört mycket mer komplexa än de faktorer som forskaren väljer att studera. Vetenskapliga hypoteser och formler är oftast hopplösa förenklingar av verkligheten.
    Forskaren har alltså redan i urvalet av vad man mäter och observerar lagt in en värdering. Den världsberömde kvantfysikern och Nobelpristagaren Werner Heisenberg har formulerat det med vad vi observerar är inte naturen själv, utan naturen som den exponeras för vår metod att göra vår observation.
    Det centrala i all sann vetenskaplig utveckling är att alltid ifrågasätta uppsatta hypoteser och försöka kullkasta dem med observationer av verkligheten där hypotesen inte stämmer.
    Lyckas man visa att en hypotes inte beskriver hela verkligheten återstår bara att formulera en ny hypotes. På det sätter rullar den vetenskapliga utvecklingen framåt från hypotes till hypotes. Problemet är att vetenskapliga karriärer och ekonomiska intressen ofta är byggda på en viss hypotes, varför det vetenskapliga etablissemanget och starka ekonomiska intressen ofta är väldigt ovilliga att erkänna nya bättre faktabaserade hypoteser.

    • Ivan du skriver “Det centrala i all sann vetenskaplig utveckling är att alltid ifrågasätta uppsatta hypoteser och försöka kullkasta dem med observationer av verkligheten där hypotesen inte stämmer.”
      Självklart. Uppsalainitiativet skriver om konsensus:
      “Teorin om växthusgasernas påverkan på klimatet har en ännu längre historia än plattektoniken. Den går tillbaka till mitten av 1800-talet, och är alltså jämngammal med evolutionsteorin (en annan teori som fortfarande möter motstånd inom vissa kretsar). Spencer Wearts utmärkta online-bok The Discovery of Global Warming beskriver hur vetenskapen om växthusgaserna och andra aspekter av klimatet utvecklades, från Tyndall och Arrhenius till IPCC. Weart har också en 10-minuters sammanfattning för den som inte har ork och/eller tid att läsa igenom en hel bok.” Uppsalainitiativet om Konsensus
      Nämnda sammanfattning på 10 minuter börjar så här:
      “Det är en episk historia: kampen mellan tusentals män och kvinnor under ett sekel för mycket höga insatser. För vissa krävde arbetet faktiskt fysiskt mod, en risk för liv och lem på isviddar eller på det öppna havet. Resten behövde mer subtila former av mod. De satsade årtionden av mödosamma ansträngningar för att finna en användbar upptäckt, och de satsade sitt rykte på vad de påstod sig ha hittat. Även när de sträckte sina sinnen till gränsen för intellektuella problem som ofta visade sig vara olösliga, avleddes deras uppmärksamhet av svåra administrativa kamper för att vinna minimalt stöd för sitt stora arbetet. Några tog striden in i den offentliga arenan och fick ofta mer klander än beröm; de flesta arbetade till slutet av sina liv i obemärkthet. Till slut vann de sitt mål, vilket helt enkelt var kunskap.
      Forskarna som arbetade för att förstå jordens klimat upptäckte att många faktorer påverkar det. Allt från vulkaner till fabriker formar våra vindar och regn. Den vetenskapliga forskningen i sig formades av många influenser, från populära missuppfattningar till statlig finansiering, allt hände på en gång. En traditionell historia skulle försöka pressa berättelsen till en linjär text, en händelse som följer en annan som pärlor på en sträng. Oundvikligen lämnas vissa delar utanför. Men för denna typ av ämne behöver vi total historia, inklusive alla aktörer – matematiker och biologer, labbtekniker och regeringsbyråkrater, industriidkare och politiker, tidningsreportrar och vanliga medborgare……”
      Och dessa tio minuter avslutas efter en lång spännande text med det här:
      “Världens klimatexperter förklarade att vi hade försenat åtgärderna så länge att vi nu bara kunde undvika katastrof om våra utsläpp inte bara planade ut, utan började sjunka till år 2030. Den politik som fastställdes under decenniet av 2020-talet skulle avgöra tillståndet för planetens klimat i tiotusentals år framöver.”

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here