”Vad vilja Reformisterna”?

15
466
Reformisterna. Foto: Henrik Montgomery/TT

En nybildad förening Reformisterna – inom (S) – höll presskonferens 4:e februari. Föreningen representerades av Daniel Suhonen, chef för tankesmedjan Katalys, avhoppade (S)-riksdagsledamoten Sara Karlsson och Markus Kallifatides, docent vid Handels, Sthlm; den senare ordförande i föreningen. Mediaintresset var anmärkningsvärt stort. Radio och TV rapporterade, och både SvD och DN hade artiklar om föreningen och dess program.

Eftersom föreningen lanserade ett vänsterprogram, och kraven direkt angrep den förhärskande nyliberalismen, var mediaintresset förvånande stort, för att inte säga extremt. När senast var de dominerande borgerliga, och det undfallande SVT-SR, intresserade av vänsterpolitik? Det får man leta efter med förstoringsglas!

Nu vädrade Media skandal, eller åtminstone hoppades på det, mot bakgrund av Löfvénregeringen totala politiska urartning, med antagandet av 73 punktsprogrammet som regeringsförklaring. Nu uteblev skandalen, säkert till Medias stora besvikelse, då de tre representanterna bedyrade sin lojalitet gentemot partiledningen i (S). Medlemsskap i Reformisterna är enbart förbehållet medlemmar i (S).

Vad handlade då Reformisternas program om? Till att börja med får jag konstatera att kraven i programmet var knappast nya. De har framförts av LO-ekonomerna för 1,5-2 år sedan, förekommit i diverse utspel från vänstersossar, av lägre rang som journalister och skribenter, och inte minst från rapportfloden och flera öppna seminarier från tankesmedjan Katalys. Den senare finansieras av LO:s 6 radikalaste förbund – de s k 6F.

Konkret krävs i programmet att statens överskottsmål skrotas, pengar lånas upp internationellt, då Sverige har en låg statsskuld och relativt förmånliga villkor kan erhållas, kapitalskatten återinförs, jakten på skatteflyktigt kapital intensifieras, arvs- och gåvoskatt införs, fastighetsskatten återinförs, räntebidragen fasas ut med höjt barnbidrag m fl förslag. Totalt skall dessa reformer ge utrymme för investeringar i infrastruktur och annan jobbskapande verksamhet, som bostadsbyggande, höjda pensioner, en 6:e semestervecka, minskad arbetstid, samt allmän ”dela på kakan”.

Reformkraven är radikala och nödvändiga, men i sig knappast systemhotande. Tvärtom framhåller talespersonerna för Reformisterna att reformerna är självfinansierade. Naturligtvis kommer företrädare för överklassen att skrika om att kraven är ”orimliga”, och just i dagens svåra situation. Nu är det så att ”läget är alltid svårt” när profiten eller inkomsterna riskerar att marginellt beskäras.

Vilken effekt kommer Reformisternas uppdykande ha? Jag kan tänka mig att den driver på diskussionerna inom (S) och LO. Om det i sin tur leder till en politisk radikalisering, vilket t ex Juholt försökte och misslyckades med, är tveksamt, eller i bästa fall oklart. En ivrig försvarare av status quo (= gör ingenting) som Erik Nises, chefsredaktör för Tiden – (S);s idétidskrift, säger: ”En skarp vänstersväng skulle inte gå hem hos väljarna. Väljarna är inte korkade. Om de som röstar höger idag hellre ville att (S) var som Vänsterpartiet skulle ju (V) vara ett mycket större parti” (SvD 5/2). Således, makten före härligheten; jämlikheten, rättvisa m m).

Marginellt kan Reformisternas framträdande vända den måttliga strömmen från (S) till (V), till en mindre motström. Om det skulle ha någon större politisk effekt är dock ytterligt tveksamt.

En helt avgörande fråga för Sveriges framtid är förhållandet till EU. Jag har under många, många år varit verksam inom Folkrörelsen mot EU, och ser ingen anledning att ändra min uppfattning. Snarare tvärtom. EU:s militarisering genom PESCO och den fähundsaktiga uppslutningen bakom NATO, alias USA, är djupt skrämmande. I EU-frågan har vi sett hur vänstersossar talat sig varma för EU, med det verklighetsfrämmande argumentet att de skall gå in och ta över spakarna i EU:s maskinrum.

Reformisterna sägs ha påverkats av rörelsen Momentum inom Laborpartiet i Storbritannien. Det var ju den rörelsen som lyfte fram Corbyn, och detroniserade diverse högerslirare inom Labor. Har det då varit en så stor sak? Om vi tar Storbrittaniens största politiska fråga idag – Brexit – så är Corbyn helt överens med The City – finanskvarteren i London. Ett radikalt Labor hade naturligtvis bejakat Brexit, men fördömt diverse toknationalistiska och arbetarfientliga utspel från UKIP och Tories. Nu vacklade Corbyn och hans partistyrelse helt redlöst och saboterade möjligheten att slippa finansdiktaturen från Euroland och EU. Så, varför skulle inom-Labor-rörelsen Momentum vara inspirerande?

Mitt i allt detta: Jag välkomnar Reformisternas utspel. I det högerpolitiska träsk, som senaste valet skapade, finns inget hopp, endast ett långsamt sjunkande, tills man inte längre kan andas. Därför måste vi uppmuntra och välkomna ”utbrott av radikalitet”, även om de inte – omedelbart – hotar Kapitalets makt. Vi måste söka allianser, som t ex Sara Wagenknecht från ”Die Linke” i Tyskland gjort, med initiativet ”Aufstehen”.

Det finns en förlorad generation, uppväxt under nyliberalismens triumfår 1980-2015, vars politiska projekt – i omfamning eller fördömande – handlar om identitet, kön, sexuell läggning, kulturell särart/segregation och bejakande av religiösa föreställningar. Ingenting av dessa strömningar – för eller emot – kommer att leda bortom kapitalism och imperialism. Det perspektiv näsan ger är för kort för att förstå världen och klasskampen.

Mot bakgrund av denna allt för korta teckning av vår tid blir det uppenbart att det kommer att krävas stora, för att inte säga gigantiska insatser att lära den ”förlorande generationen” hur man kollektivt organiserar sig för att uppnå förändringar. Vi får nog erkänna att vi startar från ett bottenläge, men i så fall går det ju – tröstelikt – enbart framåt.

Ställ er upp! Aufstehen!

I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.

15 KOMMENTARER

  1. “I det högerpolitiska träsk, som senaste valet skapade, finns inget hopp, endast ett långsamt sjunkande, tills man inte längre kan andas.”

    Jag tror inte riktigt vi förstår varandra. Förmodligen har vi helt olika perspektiv över samhällets utveckling. I går läste jag på en annan sajt att vänstern i allmänhet har en motvilja till ordningsmakt. Ej heller är vänstern något för traditioner vilket visade sig på de minst sagt lama julhälsningarna på den här sajten. För mig är det närmast att betrakta som ett sekteristiskt beteende och knappast något som har med folkvilja att göra. Självklart drar då vänstern det korta strået men låt dem hålla på. Ibland kan jag tycka ideal går för förnuft. Vänstermannen Maduro försöker genomföra sin socialism genom utsugning av Moder Jord. Han har hjälpt fattiga men i mina ögon samtidigt en miljöbrottsling av värsta sort. Vänsterns misslyckande består i att de aldrig kan skapa välstånd genom arbete. Men det har hänt en gång i världshistorien i Sovjetunionen men då till västerländsk förebild samt utarmande av landsbygd, satsning på städerna samt stöld av böndernas jordar och jordbruk. Idag är det ryska jordbruket under utveckling. Kolschoserna gapar tomma eller drivs ineffektivt. Men sakta börjar intresserade människor hitta tillbaka till jordbruket. Här i Sverige försvann familjejordbruken som sysselsatte många människor till förmån för större landsbruksenheter som till största delen sköts av maskiner. Modellen är den sovjetiska kolchosen men i stället privatägd. Partiet för bönderna blev ett borgerligt invandrarparti. Vid en kris i Sverige finns ingen beredskap för någonting längre. Den reserv som existerar finns att beskåda i butikernas och köpcentrens hyllor. Samtidigt som Sverige har världens högsta skattetryck. Och räcker inte skatterna så införs diverse olika avgifter. Vart tar skattepengarna vägen?

  2. Hej Arbetarklass,
    jag ser inte vad min artikel om Reformisterna har att göra med din kommentar? Du verkar snarast ta den som förevändning att “vädra dina åsikter” om framför allt temat “vänster & socialism är skit”. Varför besöker du inte hellre borgerlighetens alla sajter? Har jag helt fel om att de kommer att älska dina ståndpunkter?

    Vad gäller Sveriges försörjningsgrad delar vi samma åsikt. Men där får du söka orsaken hos EU-eländet och troligen även storböndernas producentföreningar – med framhävandet av export av svenska lantbruksprodukter. Anklaga inte vänstersocialister och kommunister för det, utan sök upp dina fränder bland EU-kramare och antikommunister! Bara ett stillsamt, gott råd.

  3. ‘Vad är reformism?
    https://www.kommunist.se/

    Lyssna! Ett mycket bra program där vi kritiserar Katalys och Reformisterna. Reformisterna vill reformera kapitalismen. Daniel Suhonen säger att han är marxist men vill ha kapitalism – hur går det ihop?

  4. http://proletaren.se/artikel/reformistiska-protestanter

    Ulf Karlström, Anders Romelsjö och andra är mycket tysta. Ulf är t o m positiv till organisationen. Men om SKP hade gjort samma sak och organiserat en rörelse inom vårt parti, t ex en rörelse mot fascism, för fred, o s v hade ni alla skrikit att vi är sekterister när vi inte organiserar en enhetsfront där alla – oavsett parti – kan delta. Reformisterna är en organisation inom socialdemokraterna. De vill vrida S till vänster.

    • Fel igen. Ulf Karlström har skrivit en artikel på mitt förslag som påvisar att Reformisterna är en organisation som vill vrida S åt vänster. Reformisterna kan kanske leda till bred vänsterkritik inom S, men också till illusioner att S kan börja föra en anti-kapitalistisk politik.

  5. Reformisterna har många bra förslag men den gröna sönderslagningen av produktiviteten leder till fattigdom. Här är min kommentar till deras program:

    Sverige slutade byggas under 1970-talet. Att ett land byggs betyder att man bygger infrastruktur för att höja hela landets produktivitet. Med höjd produktivitet menas att producera mer under mindre tid. Detta görs med hjälp av vetenskapliga upptäckter och tekniska uppfinningar. Detta har Sverige varit dåligt på de senaste 40 åren.
    Det väckte därför förhoppningar när man hör om den nybildade vänstersocialdemokratiska idéföreningen Reformisternas program: en statlig investeringsbank som skall låna ut 400 miljarder om året i 10 år, kapitalbudget (skilja mellan investeringar och konsumtion) både hos staten och kommunerna, överge överskottsmålet i statens finanser och låta riksbanken återta kontrollen av betalningssystemet.
    Dessa förhoppningar grusas tyvärr när man ser vad som skall byggas. Nyproduktion och upprustning av bostäder och järnväg är utmärkt. Men sedan kommer ny elproduktion som ersätter den kärnkraft som fasas ut, produktion och distribution av biodrivmedel och infrastruktur för carbon capture and storage (CCS). Dessa investeringar kommer att drastiskt sänka produktiviteten i energisektorn. Detta är välkänt även inom miljö-rörelsen. Johan Rockström berättar att den alternativa energisektorn i Tyskland har 340 000 anställda, 10 gånger fler än kolsektorn och att dessa producerar lika mycket el. Om detta är sant betyder det att alternativ el är 10 gånger dyrare är kolel. Då kommer marschen mot fattigdom att fortsätta.
    Reformisterna försöker gå runt bankdelning genom att helt ta bort de statliga garantierna för bankväsendet och låta Riksbanken ta över hante-ringen av konton för sparande och transaktioner. Det visar att de inte vet vad banker är till för egentligen. Det saknas helt i Reformisternas förslag uppgifter om vem som ska upprätthålla ett vidsträckt kontaktnät till företag och privatpersoner för nödvändiga lån för handel, investeringar och bostäder. De verkar tro att banker enbart handlar om hantering av konton.
    Med Reformisternas förslag riskerar vi bli av med alla banker som finansierar företagens och privatpersoners affärer. Med bankdelning går det att rensa bort avarterna i banksystemet och ta bort de nuvarande statliga garantierna för bankernas gigantiska spekulation, där hela nationens ekonomi hålls som gisslan. Det görs genom att värdepappershandeln, finansbolagsverksamheten, i dagens universalbanker avskiljs och den statliga garantin begränsas till enbart den egentliga bankverksamheten.
    Reformisternas förslag att privatpersoner kan öppna Riksbankskonton kan vara bra och borde prövas, inkl. utgivningen av en elektronisk valuta. Det kan säkra svenska folkets sparande och sänka kostnaderna för betalningstransaktioner. Riksbanken borde i linje med detta kunna sköta sådant som kreditkort, bankomater, en motsvarighet till gamla postens billiga och effektiva postgiro, identitetskort, bankID och ta över det nationella nätet för kontantinlämning, Kassagirot. Riksbanken borde omedelbart ta över de hundratals serviceställen som Kassagirot nu hotar att stänga.
    Men det viktiga med att aktivera Riksbanken som folkets bank, är att ge den i uppdrag att bli en garant för tillräcklig kapitalförsörjning till reala ekonomins framtidsinvesteringar. Precis som den idag ger riktade lån till finanssektorn, s.k. kvantitativa lättnader på hundratals miljarder per år, måste den ge tillräckligt med riktade kre-diter till infrastruktur och andra reala investe-ringar. Men precis som dagens riksbankslån till finanssystemet saknar real täckning, kommer Reformisternas förslag att satsa på grön energi, också att sakna real täckning pga. sin sänkning av produktiviteten. Lånen kan enbart garanteras om de ökar produktiviteten genom den nyaste tekniken med den högsta energitätheten.
    Riksbankslånen till infrastruktur bör riktas till den nystartade statliga investeringsbank (ett utmärkt förslag) som upprättas under Riksgälden. De kan också riktas till villkorade projektlån som förmedlas av affärsbanker, men endast om dessa banker är rensade från spekulationsverk-samheter genom en genomförd bankdelning. En del av krediterna kan gå till statligt garanterade bostadslån, som kan hålla lägsta ränta, men det är inte lämpligt att belasta Riksbanken eller den nationella investeringsbanken med bostadslånen, utan de bör skötas av ett statligt bostadslåneinstitut som kan ha kontor i alla städer.
    Den nationella investeringsbanken bör också använda statens penningflöden som bas för utlåning, inklusive från pensionssystemet och AP-fonderna. Då kan Riksbanken, istället för det manipulativa inflationsmålet, aktivt upprätthålla det tydliga målet att alla skall ha bostad och arbete. Produktionen kan gå på högvarv för att åter börja bygga Sverige och världen.

  6. Ulf Sandmark (US) har gjort en intressant kommentar till den nybildade (s)-föreningen Reformisterna. Jag delar hans övergripande syn; ”Det väckte därför förhoppningar… Reformisternas program: en statlig investeringsbank som skall låna ut 400 miljarder om året i 10 år, kapitalbudget (skilja mellan investeringar och konsumtion) både hos staten och kommunerna, överge överskottsmålet i statens finanser och låta riksbanken återta kontrollen av betalningssystemet.”
    Om enbart dessa punkter i programmet skulle genomföras vore mycket vunnit, i synnerhet som det vore att avvisa centrala delar i nyliberalismen.

    US kommer sedan in på klimatfrågan och vad som bör resp inte bör göras: ”Men sedan kommer ny elproduktion som ersätter den kärnkraft som fasas ut, produktion och distribution av biodrivmedel och infrastruktur för carbon capture and storage (CCS). Dessa investeringar kommer att drastiskt sänka produktiviteten i energisektorn”. Jag är enig med US att CCS är en återvändsgränd, och skall avvisas. Jag kan även tänka mig att de återstående reaktorerna drivs något länge, givet att elen därifrån under en övergångsperiod, reserveras för eldrift av av fordonsflottan. Batterimetallerna utgör dessvärre i kvistigt problem. Kärnkraften är ingen fossilfri tillgång, och återställnings- och saneringskostnaderna är gigantiska. Det är också skälet till att vi inte ser någon större utbyggnad. När det gäller relativt fossilfria drivmedel finns många svåra avvägningar. Det tycks som att hur man än väder sig så är rumpan bak. US antagande att avvecklingen av kärnkraften är sänker produktiviteten är rimlig. Men är det inte ett pris vi måste betala? Klimatomställningen måste väl kosta något? Det finns ju inga gratisluncher; någon betalar alltid.

    US´s radikala krav på stöpa om Riksbanken delar jag fullt ut, låt vara att jag inte kan överblicka dem alla. Ingves har stulit på tok för mycket pengar för småfolket, som maximal har en buffert på 150 tkr. Med 0-ränta och en nära 2 %-ig inflationen har Ingves under åren lyckats väl att stjäla pengar från dem som har litet av den varan.

    Jag tycker också att förslagen om uppgifterna för den nya Investeringsbanken representerar ett stor fall framåt. Så, sammantaget verkar US och undertecknad ha tillräckligt mycket gemensamt, för att pröva olika former för samverkan.

    Och som jag skriver i min artikel. Reformisternas förslag kommer inte att största kapitalismen, men väl sätta ett litet eller medelstort krokben för nyliberalismen. Bara det gör mig upplivad och glad.

    Ulf Karlström

  7. Den här artikeln https://riktpunkt.nu/2019/02/varfor-reformisterna/ som har skapat en livlig debatt på Daniel Suhonens Facebook. Tyvärr har jag inte Facebook själv och kan inte svara (men upptäckt att jag kan läsa kommentarerna).
    Mycket märkligt att Suhonen kallar oss för sekterister – när Reformisterna själva är sekterister! Reformisterna är ingen enhets- eller folkfront. Det är en organisation enbart för och med medlemmar i Socialdemokraterna. Ingen utomstående kan vara med i Reformisterna. I så fall måste hen ansöka om medlemskap i (S) – och vem gör det när (S) är arbetarfientliga.
    Reformisterna har inte heller uttalat sitt stöd för hamnarbetarna, eller om begränsningar inom strejkrätten (vilket också diskuteras på Suhonens Facebook under samma artikel)

    • Sossar har en ocean av lögner och bedrägeri att ta avstånd ifrån innan dom går att lita på. Tills det är gjort skall man nog ha en bra lång tång för att ta i dom.
      Att inte ens kunna ge stöd till hamnarbetarna säger mycket.

      • Du får nog skylla dig själv om du hittills inte upptäckt att Socialdemokraterna i första hand är ett maktparti. Men att upptäcka det kanske inte är så enkelt om man bär omkring på för många (röda) skygglappar?

      • Glenn Möllegren skriver så här på Daniel Suhonens Facebook under samma artikel: ‘Det står Reformisterna fritt att anta en politik som tydligare kritiserar S-ledningens armkrok med arbetsköparna. Jag skulle gärna se att Reformisterna stödjer Svenska Hamnarbetarförbundet strejkkassa, exempelvis. Själva tillvaron som förening inom S begränsar verkligen inte möjligheten att stå upp för arbetarklassens strejk- och organisationsrätt.
        Om Reformisterna avstår från att ta tydlig ställning mot S-ledningen i dessa frågor är det mycket illa, oavsett skäl!’
        De flesta av kommentarerna är försiktigt positiva till Andreas Sörensens artikel, medan de kritiserar Suhonen för att förolämpa SKP och att han inte kan bemöta artikeln med sakliga argument.

        • Här är Suhonens Facebook. Bara rulla ner en bit (för den som inte har Facebook: klicka på ‘Inte nu’ när ni blir tillfrågade om ni vill logga in, rulla ner till artikeln om Reformisterna och klicka på kommentarerna).
          Det finns en hel del krav på att Suhonen skall bemöta vår kritik.
          https://sv-se.facebook.com/daniel.suhonen

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here