Vänsterns blinda fläck – invandringen och arbetarklassen?

7
1330

Den här artikeln har Catarina översatt. Den är skriven av Georg Chabert och har tidigare publicerats av Aftenposten i Norge Aftenpostenäven publicerats av Pål Steigan. Venstresidens blindsone.

Det finns olika skäl till invandring. Artikeln diskuterar inte detta närmare och inte särskilt svenska förhållanden, men mycket är allmängiltigt. Arbetskraftsinvandringen historiskt.“På 1950- och 60-talen var arbetskraftsinvandringen till Sverige hög. Sedan 1970-talet har Sverige nästan uteslutande tagit emot flyktingar och anhöriga, men i och med arbetskraftsinvandringsreformen år 2008 är det lättare för icke-europeiska medborgare att invandra till Sverige för att arbeta.”

Georg Chabert är professor vid institutet för historiska studier vid NTNU i Norge.

Georg Chabert.

Länge kallades arbetarna ” de farliga klasserna” [1] och behandlades också som det. Émile Zola, känd för sin kamp i Dreyfus-fallet, kallade arbetarna som krävde rättigheter för banditer, och efter myndigheternas massakrer i Paris 1871 förklarade han: “Banditerna vill få denna stora stad att stinka med sina lik- till och med i sin föruttnelseprocess vill dessa eländiga skada oss . “ [2]

Efter 1945 tvingades Europa av fruktan för Sovjetunionen och rädsla för vänstern att bygga ett omfattande socialt säkerhetsnät och förbättra arbetarnas levnadsvillkor. Detta varade i 30 år. Mot slutet av 1960-talet förstod emellertid de härskande klasserna hur man på sikt skulle kunna montera ned de kostsamma välfärdsstaterna.

President Pompidou öppnade för invandring, inte för att det saknades arbetskraft i Frankrike, utan för att kunna pressa ned lönerna, vilket han erkände 1973. [3] Några få år senare ledde ökad arbetslöshet till minskad invandring. Det var då en moralisk motivering för massinvandring uppfanns; Giscard d’Estaing införde familjeåterförening 1976. [4] Det hjälper föga att han 42 år senare beskrev åtgärden som sitt största misstag under sin tid som Frankrikes president. [5]

Det franska kommunistpartiet förstod snabbt vad som skulle hända. Arbetsgivarna skulle kunna dra nytta av en foglig och billig arbetskraft utan klassmedvetenhet. Massinvandring var uppenbarligen ett sätt att sänka de franska arbetarnas löner och dessutom splittra arbetarrörelsen. Möjligheten till effektiva strejker skulle upphöra. 1981 krävde partiets generalsekreterare “ett stopp för både laglig och olaglig invandring”. [6]

Myndigheternas blandning av moral och politik visade sig emellertid vara ett mästerligt grepp, för vänsterns tendens att ta över universalismen i kristendomen, gjorde den försvarslös. Det franska kommunistpartiet omvände sig pliktskyldigast, och dess tidigare så trofasta väljare lämnade det sjunkande skeppet.

Idag är tron på en försonad mänsklighet västs nya credo. Argument som talar emot det, är som för alla trosbekännelser irrelevanta, till exempel de erfarenheter som gjorts i Sverige, Frankrike, Tyskland, USA, eller för den sakens skull i Oslo. Dagens politiska debatt om invandring är begränsad till frågor om “värderingar”, att ifrågasätta dem är förbjudet. “Tolerans” är det heligaste värdet. De som motsätter sig dagens värderingar frånerkänns allt förnuft och all rationalitet. När man inte längre kan föra fram sina avvikande åsikter, återstår refusering, hat och i slutändan våld.

Myndigheterna behöver inte agera så brådstörtat som 1871. De vet att Bertolt Brechts berömda “Lösung” – “Eftersom folket röstar mot regeringen måste folket bytas ut” – faktiskt kan genomföras och det på bara några decennier. Tillströmningen av asylsökande och invandrare, som man själv har orsakat genom bombningarna i Mellanöstern och Nordafrika, drar i dag uppmärksamheten från den lagliga invandringen, som i Frankrikes fall motsvarar en årlig befolkningsökning som motsvarar befolkningen i en stad som Bergen. [7]

Kronan på verket är att alla krav från arbetarklassen om en rättvis omfördelning av förmögenheter nu kan avfärdas med hänvisning till de nya landsmännen som måste “integreras” och därför prioriteras. De härskande klasserna behöver inga nya argument för att försvara det liberala samhället; vänsterhanden tar sig an den saken genom att främja invandringen. Det finns inte heller något behov att kalla arbetarna “banditer” och “eländiga”, som 1871. Det gäller “deplorables” och “white trash” i USA; “Latte” och “analfabeter” i det välutbildade Frankrike. [8]

I Aftenposten den 29 juli vill Jonas Gahr Støre skaffa sig fler väljare iförd en röd heltäckande baddräkt. Receptet? De vanliga halvhjärtade retrolöftena som ingen har för avsikt att uppfylla, och ” se till att hela landet får bredband “. [9] Vänstern måste återigen lära sig att politik inte är moral och cirkus. Redan 1794 påpekade den franska revolutionären Robert Lindet: “Jag vill att lagstiftaren ett ögonblick ska glömma universum och bara förhålla sig till vårt land. Utan denna typ av nationell själviskhet kommer vi att svika vår plikt. “[10]

Den demokratiska kandidaten Tim Ryan sa samma sak den 30 juli i år: I stället för att prata om öppna gränser framhöll han, “vi måste prata om arbetarklassens frågor; om människor som tar en dusch efter jobbet och som inte har fått en löneökning på 30 år. “[11] Alternativet är fortsatta bortförklaringar till övermåttan rysk inblandning som orsak till Brexit, Donald Trump, Viktor Orban, Mateo Salvini och tutti quanti.

Referenser.

[1] Se klassikerna Louis Chevalier, Classes labourieuses et classes dangereuses -https://www.adlibris.com/en/bok/laboring-classes-and-dangerous-classes-in-paris-during-the-first-half- of-the-19-talet-9780691007830
[2] Émile Zola var inte den enda som uttalade sig på det sättet om folket i Paris. Faktum är att alla författare gjorde det, förutom Jules Vallès och Victor Hugo. Se Paul Lidsky, Les écrivains contre la Commune -https: //www.amazon.fr/écrivains-contre-Commune-Paul-LIDSKY/dp/2707164445

[3] https://blogelements.typepad.fr/blog/2013/01/limmigration-armée-de-réserve-du-capital.html Se även Jean-Claude Michéa, Notre ennemi la capital, 2017, s. 288. När det är brist på arbetskraft höjs antingen lönerna eller så hyrs utländsk arbetskraft in. Som regel är det andra alternativet de franska arbetsgivarnas privilegium.
[4] https://fresques.ina.fr/jalons/fiche-media/InaEdu01808/interview-de-paul-dijoud-sur-le-regroupement-familial-en-1976.html
[5] http://www.libertepolitique.com/Actualite/Coup-de-projecteur/Le-regroupement-familial-un-regret-de-l-ex-president-Giscard. Se även Eric Roussel, Valéry Giscard d’Estaing, 2018
[6] Georges Marchais, tal den 6 januari 1981. Se https://www.lemonde.fr/les-decodeurs/article/2015/04/20/le-fn-dit-il-la-meme-chose -que-les-kommunistiska-il-ya-trente-ans_4619300_4355770.html
[7] Siffrorna varierar i statistiken, men de ligger runt cirka 260 000 personer, exklusive de illegala migranterna. Se demograf Michèle Tribalat som baserar sig på offentlig statistik från INSEE: http://www.micheletribalat.fr/436796818
[8] Alla minns Hillary Clintons “deplorable”; Frankrikes president Macron har också varit uppfinningsrik i sina beskrivningar av det franska folket, som han tudelade “De som lyckas och de som inte är någonting.” <Http://www.lefigaro.fr/vox/politique/2017 /07/03/31001-20170703ARTFIG00167-les-gens-qui-reussissent-et-les-gens-qui-ne-sont-rien-ce-que-revele-la-petite-phrase-de-macron.php>

9] Förslagen går från “gratis skolmat” för barnen, “bättre mat” för äldre, “seriositetskrav i arbetslivet” (sic), och som sagt bredband åt alla.
[10] Se hela citatet i George Chabert, L’idée européenne. Entreprenörskap och kultur: The Confrontation of Union, 2007, s. 101.
[11] https://twitter.com/cnnpolitics/status/1156386302050406404
Denna artikel av George Chabert har tidigare publicerats i Aftenposten.

7 COMMENTS

  1. “Kronan på verket är att alla krav från arbetarklassen om en rättvis omfördelning av förmögenheter nu kan avfärdas med hänvisning till de nya landsmännen som måste “integreras” och därför prioriteras.”

    Det är exakt var invandringsförespråkaren Anne Ramberg gör på sin blogg.
    https://annerambergs.wordpress.com/2016/09/21/om-asylratt-humanitet-och-gatans-parlament/
    “Men, i en konflikt mellan ett högt asylmottagande och välfärden är jag av uppfattningen att humanismen måste gå före värnandet om den generella välfärden. Jag anser givetvis inte att detta i första hand bör gå ut över de fattigaste i vårt land. Av dem finns intet att ta. Men vi är rätt många som inte faller i den kategorien. Och vi måste acceptera att våra skattemedel i ökad omfattning används till skyddsbehövande flyktingar. Det säger sig självt att detta innebär ett minskat utrymme för reformer, bl.a. för i sig mycket välmotiverade höjningar av stödet till de sämst ställda i vårt land. Därför uttryckte jag dubier över politikernas upprepade löften att vi, som det verkar, till varje pris ska värna välfärden. Om man därmed menar välfärden för alla svenskar kan löftet knappast infrias.”

    Så skriver den godhetsknarkande över- och medelklassen – de som inte själva vill bära bördorna av sin “godhet” och “humanism” utan tvingar de mindre bemedlade ta bördorna och besvären medan man själv upphöjer sin redan gravt narcissistiska självbild ännu ett snäpp.

  2. Jag tycker George Chabert här helt klargör etablissemangets politik kring invandringen. Den stagnerande löneutvecklingen, de invandrade gruppernas främlingskap inför facklig och vänsterpolitisk verksamhet (den reella vänsterns). Och tricket att beskylla den som kritiserar den förda invandringspolitiken för rasist. Att som i Sverige till en ursprunglig befolkning på litet över åtta miljoner föra in 1,9 miljoner nya grupper beror inte på våra “ledares” okunskap. Det är medveten politik riktad mot löntagarna. Sverige hade kanske klarat femhundratusen med bra samhällsresultat. Kanske positivt.
    – Inte visste jag att Zola kallat Paris arbetare för banditer!! Engelsk medelklass benämner dem “chavs”. I Sveriga och för svenska media och svensk övre medelklass finns de inte. Helt osynliggjorda. Det så kallade Vänsterpartiet har lämnat marxismen och ser inte samhällsutvecklingen. Som Chabert skriver om vänstern: blinda.
    Göran Greider oroar sig – han också – över att “integrationen misslyckats”. https://www.dalademokraten.se/artikel/goran-greider-nar-kvinnor-skjuts Men situationen är ju värre än så. Handlar om kapitalismens
    förvridna ekonomi. Inte invandrarnas hårfärg eller och hudfärg. Vilka krafter har begärt in denna mängd invandrare till Sverige? Som det svenska samhället inte i slutändan orkat med att hantera.
    Ulla Johansson

  3. Låt oss nu inte falla i högerpopulisternas träsk. Här måste vi göra skillnad på flyktingar och arbetskraftsinvandring. Artikeln förefaller mena arbetskraftsinvandring, men bilden illustrerar flyktingar från kriget i Syrien. Att bluddra begreppen tycker jag vi låter högerförvillarna sköta utan vår hjälp.

  4. Intressant teori, USA bombar mellanöstern för att sänka lönerna i Sverige via folkutbytet. Hur många begrepp skall “vänstern” ta över från extremhögern innan man upphör att vara vänster. Folkutbyte, mångkultur vad blir det näst? Expo har granskat begreppet folkutbyte, det är intressant läsning som jag rekommenderar;

    https://expo.se/2019/07/finns-det-ett-svenskt-folk

    För den som är intresserad av Pål Steigans politiska utveckling när det gäller bl.a frågor om invandring bifogar jag denna lista på intressant debatt i Norge:

    https://steigan.no/2015/07/hva-skjer-i-malmo/

    https://steigan.no/2014/11/en-arbeiderfiendtlig-innvandringspolitikk/

    https://psteigan.wordpress.com/2013/01/24/den-store-sammensvergelsen/

    https://radikalportal.no/2015/07/31/pal-sine-honer-steigans-malmo-og-islamofobiens-kaklegard

    https://fridomogdominans.com/2019/02/13/steigan-spreier-rasistisk-logn-fra-pentagon/

    https://radikalportal.no/2017/07/21/holder-steigan-dora-apen-for-ytre-hoyre/

    https://bistandsaktuelt.no/arkiv-kommentarer/2019/pal-steigan-replikk-til-maren-sabo-om-syria/

  5. I Italien blev det inget nyval. Kan tänkas Lega och Salvini drabbades av hybris, spelade högt och förlorade. Nu lämnar de walk over till Italiens motsvarighet till Socialdemokraterna. Som jag förmodar inte har något annat val än ta erbjudandet. Det lär bli en regeringskoalition som tidigare men i annan form. Italiens regeringen har många gånger varit kortvariga. Man kan undra vilken framtid kommande tänkta regering kommer att få? Hur länge den varar eller om den överhuvudtaget blir av?

  6. Så trött jag blir. Ännu en ytlig och tendentiös artikel som utmålar invandringen som en enda stor manipulation från kapitalisterna för att förlama arbetarklassens kamp. För det första är orsakerna till migration oändligt mycket större och mångfacetterade och kapitalisternas försök att utnyttja invandrarna som lönesänkande konkurrenter bara ett av inslagen i den ständigt pågående klasskampen. Och det finns paralleller, t ex kvinnornas intåg på arbetsmarknaden, som bidrog till att sänka de manliga arbetarnas löner ända till dess att de släpptes in i fackföreningarna och lönekampen fördes gemensamt. Men väl att märka, kvinnolönerna släpar efter än idag. Den manligt styrda fackföreningsrörelsen prioriterar sina manliga medlemmars löner. Tydligast ser man det i LO.
    För det andra är det en egendomlig vänster som gör invandringen till klassmotståndarens stora och allting annat överskuggande vapen i klasskampen. Kapitalisterna förfogar över en hel värld av taktiska knep för att öka sina profiter på arbetarklassens bekostnad. T ex marknadiseringen av nya stora samhällssektorer, som varit fredade offentliga skattefinansierade “allmänningar” – vård, skola, omsorg och infrastruktur som järnväg, kollektivtrafik, post, apotek. . . Bara för att nämna ett exempel. Staten är som alltid ett viktigt verktyg i resursöverförinngen från fattig till rik. Och skattesystemet. Aliansen sänkte under sina åtta år skatterna med ca tusen miljarder och mest för de redan rika, som idag är de största bidragstagarna, fast det i deras fall kallas avdrag. Kostnaderna för flyktingar och invandrare är peanuts i jämförelse.
    Till sist, trodde att de flesta känner till att överklassen sen gammalt har ansett arbetrklassen vara “farlig”. En okultiverad opålitlig hop untermenschen som måste hållas ständigt sysselsatt, så billigt som möjligt, för att inte ställa till med nåt. Sorgligt med Pål Steigan, som tydligen har urartat. Har inte följt honom på senare tid.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here