Vår debattartikel i Huvudstadsbladet: ”Satsa på avspänning mellan öst och väst”

9
1030

 

Bild i Huvudstadsbladet

Den kända finländska fredsaktivisten Ulla Klötzer mailade mig 14/1 efter Folk och Freds konferens. Hon skrev ”Toppen med er aktiva debatt i Sverige bland det breda spektrumet av förespråkare för en annan politik. I Finland lyser dessvärre ett samarbete (såsom Folk och Fred tillfället) kring de här frågorna med sin frånvaro. Vår största fredsorganisation Finlands Fredsförbund har tätt samarbete med socialdemokraterna och det verkar som om de inte vill stöta sig med Sanna Marins regering.

Kunde du skriva något i stil med din excellenta Global Politics artikel till Hufvudstadsbladet som debattartikel?
Det är en svenskspråkig tidning med den har en bred läsarkrets bland etablissemanget, delvis även bland finska medborgare.
Vore fint att få med den svensk/finska dimensionen.”

Huvudstadsbladet i Finland publicerade en vecka senare en debattartikel av mig och Lars Drake. ”Satsa på avspänning mellan öst och väst”
https://www.hbl.fi/…/satsa-pa-avspanning-mellan-ost…/

______________________________________________________________

Satsa på avspänning mellan öst och väst

Läget i Europa, och inte minst i norra Europa är spänt genom den konfliktfyllda relationen mellan Ryssland och USA och Nato. Detta påverkar diskussionen om försvarspolitiken i Finland och Sverige. Ryssland har lagt fram ett förslag till fördrag med USA och Nato, vilket man anser öka säkerheten i Europa. Det har uppfattats som ultimatum, medan Ryssland nu uppger att man är berett att diskutera motförslag. I fokus i debatten är Rysslands krav att Nato inte ska få utvidgas österut. Detta vill USA och närstående länder inte acceptera. Politiker och allmänhet i både Finland och Sverige är sedan länge starkt influerade av USA:s bedömningar. Det är viktigt att försöka se till fakta och bedömningar även från Ryssland.

USA som har omkring tio gånger större militärbudget har upprättat baser med potentiellt kärnvapenbärande missiler som Aegis nära Rysslands gränser, och USA-kontrollerade kärnvapen finns i fem stater i Europa. USA:s förre utrikesminister James Baker försäkrade 1990 Sovjetledaren Mikhail Gorbatjov, att Nato inte skulle expandera ”en tum” öster om Tyskland, vilket bekräftats av andra västledare. Därefter har Nato flyttats fram 1 000 kilometer. Inte konstigt att Ryssland känner sig hotat.

I fokus står USA:s uppgifter om att Rysslands truppsamling 200 kilometer från Ukrainas gräns utgör ett hot och att Ryssland förbereder ett angrepp på Ukraina. Ryssland förnekar detta, uttalar stöd för Ukrainas suveränitet och hävdar att Kiev samlat stora truppstyrkor i öst för strider mot ukrainska Donbass. Uppgift står mot uppgift.

Bakgrundsdiskussionen om Ukraina handlar nästan helt om Rysslands fredliga annektering av Krim med stort folkligt stöd i folkomröstning, men också ett brott mot folkrätten.

Men medierna tiger helt om att en av USA och EU stödd statskupp skedde i Kiev den 22 februari 2014 mot folkvalde president Viktor Janukovytj dagen efter det att en överenskommelse ingåtts mellan oppositionen och presidenten, som höll en oberoende kurs mellan EU och Ryssland. Detta är tveklöst ett stort brott mot europeisk säkerhetsordning.

Före statskuppen hade Ryssland erbjudit ekonomiskt pressade Ukraina ett bättre bud än EU, som Ryssland ville samarbeta med. En våldsam kritik av budet, Ryssland och Vladimir Putin tog vid i medierna och på Maidan. Enligt biträdande utrikesminister Victoria Nuland hade USA satsat fem miljarder dollar under 20 års tid på en utveckling i Ukraina. Med vilket syfte kan man fråga sig.

Till problematiken hör att Ukraina närmast bedriver ett inbördeskrig med varierande intensitet, enligt OSSE, mot landsmän i öst som skulle få ökad självständighet enligt Minsk II-avtalet mellan Frankrike, Tyskland och Ryssland.

Ryssland kritiseras inte bara för sitt förslag eller krav på att Nato inte ska utvidgas och för påstått hot mot Ukraina utan också för att förslaget innebär en slags återgång till ”intressesfärer”. Men här nämns inte med ett ord USA:s betydligt större intressesfär med över 700 militärbaser och installationer i över 60 stater samt USA som ledande stat i statskupper och i stöd till statskupper i demokratier som bland annat Ukraina, Venezuela, Bolivia, Iran, Indonesien, Honduras och Brasilien efter andra världskriget.

Vi tycker att Rysslands synpunkter är förståeliga, men också kritiken från länder som potentiellt skulle kunna vara intresserade av medlemskap.

Men en utvidgning av det militärt överlägsna Nato innebär en ökad spänning, ökat hot mot Ryssland och ökad risk för krig i Europa, som i värsta fall kan eskalera till kärnvapenkrig.

Rysslands förslag till USA och Nato är förenliga med FN-stadgan och internationella avtal. Det bör uppfattas som ett fredsförslag som kan öka säkerheten i Europa och världen. Man kan kräva ett seriöst svar från USA och Nato, kanske med alternativa formuleringar och motkrav. Finland och Sverige som inte är medlemmar i Nato, om än med nära Natosamarbete, kan arbeta för att västsidan behandlar Rysslands förslag seriöst med inriktning mot avspänning.

Anders Romelsjö, sekreterare i Sveriges Fredsråd, professor emeritus, Stockholms universitet och Karolinska Institutet, Lars Drake, ordförande, Nej till Nato, adjungerad professor, pensionerad, Sveriges lantbruksuniversitet

Föregående artikelTucker Carlson på Fox: Varför är Biden så impopulär?
Nästa artikelSe och hör manifestationen för Julian Assange utanför brittiska ambassaden!
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

9 KOMMENTARER

  1. HBL har traditionellt haft högre i tak än de finskspråkiga drakarna men även hos HBL har takhöjden sänkts åtskilligt på senare tid. Den sista egentliga debatten jag kan minnas var en klimatdebatt för snart tjugo år sedan, där alla åsikter fick komma fram. Och i försvarsfrågor förekommer det ibland.

    Anna-Lena Laurén är ju ursprungligen och alltjämt en HBL-korre. Hon skrev riktigt kul historier från Ryssland i början av sin bana. Numera ligger hennes bedrövliga linje rätt nära den redaktionella linjen i HBL.

  2. ”Kiev samlat stora truppstyrkor i öst för strider mot ukrainska Donbass. Uppgift står mot uppgift.” Inte alls. På sociala media har man varit på plats och filmat Ukrainas stora truppförflyttningar, intervjuat de som är med, och Zelensky har även personligen gjort uttalande som tydligt pekar på att han förbereder ett anfall mot Donbass. Zelensky’s agerande är även det en mycket tydlig fingervisning på hans avsikter, ett Ukraina under hans totalitära diktatur. Bland annat har han ju förbjudit det ryska språket i praktiken. Ingen är numera tillåten att publicera på ryska.

  3. Det är glädjande att Global Politics uppmärksammar Sveriges och Finlands samarbete med och närmande till Nato i finländska Hbl, och påpekar vad Nato egentligen är; ett krigsmaskineri som är allt annat än en försvarsallians. När Nato debatteras här i Finland, talas det bara om vårt lands eventuella anslutning, om öppna dörrar och optioner, medan det viktiga inte berörs, nämligen vad Nato står för och varför alliansen överhuvud tillåts existera. Det kan bara tolkas som att man vill provocera och ringa in Ryssland, vilket naturligtvis i sin tur betyder att man vill att Finland ansluter sig till Nato.
    Tyvärr är det, som Jan Nybondas säger, bedrövligt med medierapporteringen. Hbls A-L Lauren och Yle Vegas Kerstin Kronvall ser aldrig något positivt i rysk politik, talar konsekvent illa om presidenten, och när Ukraina nämns bortser man helt från den västerländska kuppen år 2014. En erfaren och klok fredsaktivist som Ulla Klötzer hörs inte i dessa debattprogram.

  4. Biden överdriver USA:s ”totala enighet” med EU mot Ryssland i Ukrainakrisen
    By Paul Antonopoulos
    Vid en tidpunkt då Washington fortsätter sin upptrappningskampanj i Ukraina i hopp om att Ryssland ska göra en grov missräkning så att en Nato-intervention kan motiveras, sa Pentagons talesperson John Kirby att upp till 8 500 amerikanska soldater har fått veta att de kan sättas in. till Östeuropa. Kirby sa att ”huvuddelen av” amerikanska trupper placerade i ökad beredskap var avsedda att stärka Natos snabba insatsstyrka.

    ”USA har vidtagit åtgärder för att öka beredskapen för sina styrkor hemma och utomlands, så de är beredda att reagera på en rad oförutsedda händelser, inklusive stöd till Natos svarsstyrka om den aktiveras”, sa Kirby och noterade att NATO Response Force ”består [av] omkring 40 000 multinationella trupper.”

    Innan truppvarningsmeddelandet hade Biden pratat med några av sina europeiska motsvarigheter och sagt ”Jag hade ett väldigt, väldigt, väldigt bra möte – total enighet med alla europeiska ledare.” Detta är dock en grov överdrift eftersom mötet inte var med ”alla europeiska ledare”, utan bara ledarna för Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Italien, Polen och tjänstemän från Europeiska unionen.

    I själva verket var enigheten mellan mötesdeltagarna att det borde införas hårdare sanktioner mot Ryssland om landet invaderar Ukraina, något som Kreml upprepade gånger har betonat att de inte har för avsikt att göra.

    Det finns fortfarande stora splittringar inom väst om hur Ukrainakrisen ska lösas, med Anglo Alliance of Washington och London, tillsammans med dess polska och baltiska partner, som väljer upptrappningar. Resten av EU vill istället att dialog och lugn ska råda. Av denna anledning kommer ryska och ukrainska tjänstemän att träffa sina franska och tyska motsvarigheter i Paris på onsdag för att hitta en återvändsgränd ur krisen.

    Medan fransmännen och tyskarna försöker deeskalera krisen, startade Anglo Alliance (med mindre partner Australien) processen att dra tillbaka diplomater från Ukraina bara timmar innan de tillkännagav att upp till 8 500 amerikanska soldater är i beredskap.

    Det erinras om att chefen för europeisk diplomati, Josep Borrell, svarade på Anglo diplomatiska tillbakadragande från Ukraina och sa: ”Vi kommer inte att göra samma sak eftersom vi inte känner till några specifika skäl. Jag tror inte att vi behövde dramatisera så långt som förhandlingarna pågår.”

    Trots att Biden hävdade att det råder ”total enhällighet med alla europeiska ledare” och den engelska pressen och media har liknande rubriker (som BBC:s ”västliga ledare förklarar enhet mot Ryssland-hotet”), fanns det ingen enad västfront mot Ryssland, bara på det faktum att sanktionerna borde skärpas om den ryska militären skulle invadera Ukraina.

    I praktiken finns det tydliga skillnader mellan de engelska och europeiska (med de uppenbara undantagen från Polen och de baltiska staterna) på krisen i Ukraina, där européerna söker nedtrappning eftersom de kommer att vara de som direkt kommer att möta konsekvenserna av ett stort krig på kontinenten. Ett sådant krig skulle inte likna det i Donbass, som för närvarande endast har hållits i regionen och med låg intensitet. Ett sådant krig skulle spridas över europeiska gränser och skulle kunna se miljontals flyktingar, tusentals döda och en stor energikris.

    För en europeisk union som i första hand prioriterar ekonomisk utveckling skulle ett sådant scenario vara katastrofalt och ett som USA inte skulle påverkas direkt av. Storbritannien uppmuntrar också fanatiskt Polen och de baltiska staterna eftersom de inte heller skulle påverkas direkt av ett krig på kontinenten – i själva verket kan ett sådant krig vara fördelaktigt för britterna i form av att hämnas på en europeisk union som de fortfarande har djupa fientligheter med.

    Trots att de polska och baltiska staternas avsovjetisering förvandlas till ultranationalism och ryssofobi råder dock lugnare huvuden bland EU:s verkliga maktmäklare – Frankrike och Tyskland. För närvarande råder ryskt tålamod och europeisk vilja att förhandla, men mitt i Anglo Alliansens provokationer och eskalationer utmanas den känsliga gränsen mellan krig och fred.
    https://southfront.org/biden-exaggerates-us-total-unanimity-with-eu-against-russia-in-ukraine-crisis/

  5. Invånare i Ukraina tror att Amerika är i krig med Ryssland – tysk TV-kanal

    Om militären förlitar sig på västvärldens stöd och finansiering för att bekämpa Ryssland, så tror folk i regionerna som gränsar till Ryssland att det är väst och USA som driver dem att gå i krig med ryssarna.

    Det återstår bara att önska våra västerländska kollegor som letar efter ”sanningen om rysk aggression” att inte vandra på fälten mellan Sumy- och Bryansk-regionerna, utan att åka till Donbass, till exempel till Gorlovka.

    Där kommer de att kunna kasta sig in i den oförglömliga atmosfären av ett verkligt, inte fiktivt krig. Och lokala invånare kommer att berätta hur de har levt under ukrainsk beskjutning i flera år.
    https://eadaily.com/ru/news/2022/01/24/zhiteli-ukrainy-schitayut-chto-s-rossiey-voyuet-amerika-nemeckiy-telekanal

  6. Den avhållsvänliga positionen i Willy Brandts ”Ostpolitik” lever fortfarande och finner sin röst i Tyskland idag
    Öppet brev undertecknat av 40 före detta toppdiplomater, militära officerare och statsvetare som fördömer USA:s stridskraft och krigstrummor.

    Många av oss blev förvånade och imponerade av de djärva uttalandena på uppdrag av sunt förnuftsaffärer med Vladimir Putin för att trappa ned konflikten om Ukraina som gjordes av den tyska flottans chef viceamiral Kay-Achim Schoenbach under hans besök i New Delhi den 21 januari. Dessutom, när hans uttalanden spreds på sociala medier och framkallade en storm av protester från den tyska mainstreamen, för att inte tala om från Kievregimen, lämnade Schoenbach mycket hedersamt sin post. I vår tid av moraliska och intellektuella lilliputianer i höga ämbeten nästan överallt på kontinenten, var det inspirerande att se att det finns åtminstone en motståndare mot politisk korrekthet i höga ämbeten och att en gammaldags hederskänsla till och med kan styra handlingarna av generaler och amiraler.

    För dem som tror att viceamiral Schoenbachs agerande var strikt egendomliga och inte har någon vidare betydelse, visar en annan utveckling i tyskt politiskt liv i går att de har fel och ger oss alla en glimt av hopp i denna tid av hög oro över den pågående konfrontationen mellan Ryssland och USA-ledda Collective West.

    I det följande redogjorde jag först för huvudteserna i ett öppet brev av ledande tyska statsvetare, pensionerade ambassadörer och höga militära officerare som publicerades i går i vanliga tyska och ryska medier, med ytterligare repostering på franska och andra portaler. Jag erbjuder sedan en kort tillbakablick och tar tankarna i detta öppna brev tillbaka till Willy Brandts kanslerämbete och till hans assistent Egon Bahrs penna. Den perioden etablerade en fredsvänlig flygel inom Tysklands socialistiska parti (SPD) och även bland opartiska tyskar av god vilja. Den sista offentliga demarschen för den rörelsen var hösten 2016 och fann då supportrar i USA. Jag vet, jag var där vid lanseringen i Berlin.

    De mer än fyrtio undertecknarna av det öppna brevet som publicerades i går är desto viktigare med tanke på att de har anknytning till det internationella politiska institutet eller tankesmedjan WeltTrends, som ger ut sin tidskrift till höger om mitten, mainstream-förlaget Axel Springer Verlag. De mest kända namnen på undertecknarna inkluderar tidigare ambassadörerna Arne Seifert, Wolfgang Grabowski och Otto Pfeiffer; före detta förbundsdagens vice Dr. Norman Paech; och pensionerade överste Wilfried Schreiber. Bland dem finns också Dr. Alexander Rahr, som länge har varit affärsrådgivare för rysk-tyska industriprojekt inklusive Gazprom-Wintershall, och är forskningschef för det tysk-ryska forumet.

    Det öppna brevet, som har titeln ”För en tysk säkerhetspolitik som tjänar fred” föranleddes av publiceringen den 14 januari i onlinenyhetsportalen http://www.zeit.de av ett helt annat slags öppet brev av självutnämnda experter i öst. Europa och säkerhetspolitik som enligt WeltTrends-gruppen ”skulle främja en istid, ett nytt kallt krig” och ”skulle lägga till ekonomisk utpressning en starkt konfronterande politik från Tyskland gentemot Ryssland, värma upp Ukrainakonflikten och utvidga Nato rakt av. till Rysslands gränser. Det brevet om Zeit fördömde fredlig lösning av konflikter och byggande av förtroende…” Det nya öppna brevet från WeltTrends-gruppen har för avsikt att ta upp falskheterna, halvsanningarna hos deras motståndare, och leverera ett svar baserat på att bygga fred och vänskaplig samexistens.

    Texten i detta öppna brev är verkligen anmärkningsvärd i sin djärvhet och klarhet. Vi läser följande:
    ”Det är möjligt att minska svårighetsgraden av konflikten mellan Nato och Ryssland, vars centrum för närvarande är den ukrainska konflikten, bara genom att utfärda garantier om säkerhet för alla inblandade stater och bygga förtroende mellan Nato och dess partners, Ukraina och Ryssland och med alla återstående europeiska stater. Samtidigt är det väsentligt att återuppliva eller skapa nya både internationella format för förhandlingar och avtal, samt åtgärder för att skapa förtroende.”

    ”Vi står inför ett val: att tända konflikt eller att släcka lågorna.”

    Läs vidare, artikeln är mycket lång, men mycket intressant!!
    https://gilbertdoctorow.com/2022/01/26/the-pro-detente-position-of-willy-brandts-ostpolitik-still-is-alive-and-finding-its-voice-in-germany-today/

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here