Väst i Afrika idag: kolonialism med ett pudrat ansikte

0
648

Här publiceras Andi Olluris uppskattade föredrag vid mötet Unikt möte: Vad händer i Niger och Västafrika? på Teater Tribunalen 11 november.

Andi Olluri

 

För ett par månader sedan genomfördes flera militärkupper i afrikanska länder. Jag tror dessa har en hel del att lära oss om det våld, terror och förtryck vi i Väst ansvarar för, och vi lär oss dessutom minst lika mycket genom att analysera sättet våra tidningar behandlar dessa ämnen.

Diskussionen om Afrika nådde en feberyra i juli, då en militärjunta störtade Nigers president Mohamed Bazoum. Västerländsk media mobiliserades genast för att vämjas över att “Ryssland nu kan komma att ta över hela regionen”1 och “sår fröna av revolution”2 med inget annat att erbjuda än terror och diktatur medan Kreml “följer en grandios plan som syftar till att försvaga NATO:s södra flank” – “NATO:s södra flank” hade nog fått Orwell att chockeras.3

Liberal press informerade oss att ”afrikanska regimer hellre vill ha Wagner” närvarande, eftersom Ryssland “ställer färre frågor”, och därför vill “odemokratiska och kritiserade regimer … undvika västerländsk hjälp, då den ofta kommer med krav om demokratisering och mänsklig rättigheter”, varpå ryssarna kan “tillskansa sig resurser” (alla dessa är direkta citat, bör jag påpeka).4

En rätt annorlunda tolkning av händelserna i Niger får vi när vi lämnar vår bubbla av propaganda, förklädd som “nyheter”. Det mest grundliga faktumet är att kuppen genomfördes av en grupp amerikanskt tränade militärer – en av 15 militärkupper de senaste åren genomförda av amerikanskt tränade generaler – och “inga bevis” existerar “för att Ryssland eller Wagnergruppen låg bakom kuppen”, som underrättelserapporter från Vita Huset noterade.5 De få reportage från västerländska mediehus på plats i Niger kunde därför informera att massiva antifranska protester bröt ut, efter att Frankrike använt landets som utvinningsbas av massiva naturresurser och i stort sett ingenting annat än det. “Trots landets stora fyndigheter har rikedomarna inte kommit folket till del”.

Niger, som hade kunnat vara en av världens mest utvecklade länder, “har förblivit ett av världens fattigaste och minst utvecklade länder”6 och ungefär hälften av befolkningen lever i extrem fattigdom och undernäring, 90% lever utan elektricitet medan nigeriska naturresurser håller upp stora delar av Frankrikes elektriska infrastruktur, samtidigt som statliga dödsskvadroner mördade dissidenter, som Oxfam rapporterade.

Denna dynamik gäller inte endast i Niger, utan mer eller mindre alla andra länder i Afrika där Väst infiltrerat. Huvudfunktionen av västerländskt stöd till regimer runtom i kontinenten beskrevs rätt väl av en ämbetsman från State Department som intervjuades av S&P Global, finansvärldens största underrättelsetidning. Nämligen att hålla regimerna säkra från folkligt inflytande, för att få tillgång till “miljarder tunnor råolja”, och hindra att oberoende nationalism slår rot och att afrikanska “stater abrupt nationaliserar guldgruvor och knuffar [västerländska] industriella jättar ur länderna”.7

I exempelvis Somalia har denna drivkraft varit kristalltydlig. Medan diktatorn Said Barre slaktade omkring 300 000 civila somalier under 80-talet, flödade västerländska vapen eftersom Somalia var ovanligt “lovande … en av de verkligen sista outforskade fronter för outforskade oljekällor”, som Exxon Mobil noterade. Sedan dess har lydiga somaliska marionetter och sina västelrändska finansiärer följt samma spår. I somras förra året förklarade International Banker att USA:s mobilisering av trupper i Somalia, och dess ständiga illegala drönarmassakrer mot somalier, “påverkas av kommersiella faktorer” då “Somalia har potential att bli ledande olje- och gasproducerande nation … Möjligheterna är imponerande” för västerländska bolag, men annorlunda är det förstås för befolkningen på plats, vars lidande aldrig spelat någon egentlig roll för någon västerlänning.

Ifall motståndsgrupper, såsom al-Shabab eller Boko Haram, uppstår måste de förintas, eftersom de utgör “ett direkt hot mot USA:s strategiska intressen i” Afrika (militär rapport från Kongressen redan 2008).8

I Zambia har återigen västerländskt stöd och kapitalflöde varit rikligt, samtidigt som 60% av befolkningen lever i fattigdom och oppositionen fängslas eller torteras. Allt det är helt OK, eftersom den kanadensiska och amerikanska koppar- och oljeindustrierna får fri tillgång till koppar- och guldgruvor. Allt är trots allt lugn och frid så länge man kan “garantera det säkra flödet av naturresurser från Afrika till den globala marknaden”, som AFRICOM-grundaren Robert Moeller förklarade. Hans efterföljare, Jim Townsend som var AFRICOM-chef fram tills förra året klargjorde inför Kongressen att 26 afrikanska nationer som USA och dess allierade verkar i, eller planerar att verka i, “besitter mineraldepåer som är kritiska för den amerikanska ekonomin” – det är vad som faktiskt spelar roll, all retorik åsido.9

I Nigeria, där 40% av befolkningen lever i absolut fattigdom och där spädbarnsdödligheten är nästan 1/10, har västerländsk militär imperialism (som i Nyspråk bland intellektuella kallas “fredsbevaring” eller liknande) haft samma drivkraft. Nämligen, som en studie från USA:s Krigsflotta påpekade, att Nigeria “har stora depåer av fossila bränslen och andra naturresurser”, och “det råder bitter internationell kamp mellan industrialiserade länder såsom USA, europeiska länder, Kina, Japan och Indien” över vem som ska få kontroll över dessa. Att nigerianer skulle ha någon rätt till sina resurser är förstås nästan outsägligt, om ens tänkbart.10 Detsamma kan sägas om Mali, där 80% av befolkningen lever i fattigdom, återigen under västerländsk gunst som lett landet i fördärv.

På motsvarande vis åtnjuter Uganda, en av Afrikas brutalaste diktaturer, ovillkorligt västerländsk militärt stöd värt tiotals miljarder dollar medan oppositionen och dissidenter i bondebefolkningen slaktas eller fängslas. Detta pågår så länge diktator Yoweri Museveni kan “garantera det säkra flödet av naturresurser från Afrika till den globala marknaden”; om den läxan genomförs förblir Uganda en “gunstling hos” västerländska diplomater “med mycket mer kontakt med amerikanska och brittiska politiker än någon annan afrikansk ledare”, som NYT förklarade.11 Efter att Museveni stulit $10 miljarder av Kongos mineralresurser, dödat tiotusentals civila och förvandlat stället till ett “slakthus”, kunde västerländska mineralbolag genomföra sin plundring på $150 miljarder dollar till västerländska applåder eller tystnad.

I januari 2022 dömde Internationella Domstolen Uganda till att betala massiva skadestånd till Kongo. Men terroristfinansiärerna i Nordamerika och Europa förblir däremot oskadda från Domstolens rättskipning, liksom de förblir oskadda från ens minimal granskning från media på hemmaplan också för medverkan till massmord.12

Det är därför lätt för media att nästan dagligen upprepa att Väst ställer “krav på att länderna” man stödjer i Afrika “ska styras demokratiskt eller följa mänskliga rättigheter”, som det hette i en TT-artikel som trycktes i flera svenska tidningar. Jag bör tillägga att detta publicerades under så kallade “nyhets”-kolumner, liksom svenska journalisters kloner i Moskva blint rapporterar som “nyheter” att Kreml prioriterar suveränitet och mänskliga rättigheter i sin utrikespolitik, med ungefär lika mycket trovärdighet.13

Det är ett helt avgörande element av västerländsk statspropaganda att hävda att vår inblandning i Afrika syftar till att bekämpa lokal terrorism i Afrika, och det är därför intellektuellas och medias plikt att upprepa påståendet oavsett hur absurt det än är (för många för att nämna).

Det avfärdas av till och med det högsta västerländska militära ledarskiktet. En 2019-rapport från Pentagon tydliggjorde således att “militanta islamistgruppers aktivitet i Afrika dubblat sedan 2012”, i samband med att USA:s militära operationer på kontinenten mångfaldigt. Antalen terrororganisationer femfaldigade, och länderna de är verksamma vid dubblade, liksom antalen terrordåd tiofaldigade.14 Antalen terrordåd i Burkina Faso, Mali, Niger och annastans i västra Sahel jämfört med 2003, då kriget mott terrorism inleddes, har ökat 300-faldigt och antalen årliga dödsfall från terrorism har gått från 23 till nästan 8 000 förra året, samtidigt som länderna trefaldigade sina militärbudgetar.15 Dessa länder förses också med flera miljarder dollar av USA med vad som kallas “kontra-terrorism-träning” – en Orwellism för militärt bistånd vars resultatet man vet om på förhand är ökad terrorism och marginalisering av lokalbefolkningen.16

Man ska inte missta ta sig om situationen. Västerländsk så kallad antiterrorism i Afrika har inte varit ett misstag, en blunder, som den naive kanske tror med tanke på att vår inbladning lett till explosionsartad ökning av terrorism. Faktum är att detta är själva syftet och essensen med västerländsk politik, så att vi kan använda oss av en förevändning av terrorbekämpning för att ha fortsätta ha militär på plats, och fortsätta stödja brutala diktaturer som tjänar våra intressen av fortsatt exploatering och kontroll av regionen. Men detta kan inte rapporteras i Fri press, eftersom det hade röjt kulisserna.

En av de ledande amerikanska journalisterna T J Coles, som skrivit utförlig dokumentation om västerländsk intervention i Afrika, sammanfattade saken rätt väl:

Man kan inte säga att massmedia inte utför sitt jobb. De har med framgång hållit kvar allmänheten i okunskap och duperat dem om så gott som varenda viktiga geopolitiska fråga. Inte heller kan vi säga att “kriget mot terror” misslyckats [i Afrika …] eftersom den inte var utformad för att bekämpa terrorism. Den var utformad för att skapa en evig cykel av [västerländsk militär interventionism som…] skapar extremistiska grupper som tidigare inte fanns. Permanent kontraterrorism är en tunn ridå som urskuldar “full spectrum dominance”.17

Det krävs en del disciplin för att inte omedelbart tänka på andra områden i världen, som också utsätts för västerländsk imperialism, där detta gäller fullt ut. Och det kommer fortsätta göra det så länge vi som invånare av fria demokratier låter det fortsätta.

1. GP, 5 aug. 2023.
2. The Globe and Mail, Bessma Momani, 7 aug. 2023
3. WSJ, 8 aug. 2023.
4. GP, Ebba Bergström, 31 jul. 2023 (Ola Olsson).
5. Responsbile Statecraft, Nick Turse, 23 aug. 2023 Aftonbladet Abba Sjögren, 31 jul. 2023. Detta anmärktes, som vanligt, mot slutet av krönikan, tryggt undanskymd från de flesta läsare, som skummar rubriker.
6. GP, Mattias Mächs, 3 aug. 2023. Mächs varnade att “Europas stadiga tillgång till kärnbränsle från Niger kan strypas efter kuppen” – ett gravallvarligt hot för oss, såklart. “Efter kuppen i Niger har antifranska protester brutit ut och demonstranter har setts vifta med ryska flaggor”.
7. Geopolitical Economy Report, Ben Norton, 6 aug. 2023. En 2019-rapport från Världsbanken noterade att “fattigt folk” i Afrika, i.e. de som lever på <$5 om dagen, “har ökat från 278 miljoner människor år 1990 till fler än 413 miljoner”. Det är naturligt; den enda koppling afrikaner har till Afrikas enorma resurser är elitsegmenten av samhällena, som är intimt förknippade till, och främjande av, västerländska bolagsintressen. Eftersom de inhemska populationerna inte kan främja Washington och Bryssel har de ingen tillgång till dessa, och blir därmed fattigare och fattigare i och med att Afrikas inkomster och exporter (70% av vilka är naturresurser) ökar. Counterpunch, Graham Peebles, 18 feb. 2022.
8. Covert Action MAgazine, Nick Alexandrov, 15 mar. 2021; International Banker, Hilary Schmidt, 27 jun. 2022. Black Agenda Report (25 maj 2022) anmärkte apropå Bidens stationering av trupper i Somalia förra året:

Bidenadministrationens beslut nyligen att återvända amerikanska trupper till Somalia representerar ett försök från USA att neka oberoende för det afrikanska folket … Introduktionen av amerikansk militär (AFRICOM) är relaterat till en dispyt mellan Somalia och det amerikanska oljebolaget Coastline Exploration Ltd, över validiteten av en överenskommelse kring rättigheter till oljesondering.

International Banker noterade liknande.
9. Covert Action Magazine, Jeremy Kuzmarov, 9 maj 2022; 13 jan. 2022.
10. The Grayzone, T J Coles, 13 sep. 2021. Amerikanska Försvarsministeriets och Kongressens rapporter påpekade att Nigeria, som har de “största gasreserverna på kontinenten och är världens femte största exportör av LNG”, “förser USA med ungefär lika mycket råolja som Mellanöstern gör”, “Nigerias oljerika Nigerdelta är en ledande källa av olja för USA utanför Mellanöstern”.
11. Responsible Statecraft, Liz Hume, 2 aug. 2021.
12. Black Agenda Report, Jeremy Kuzmarov, 25 maj 2022.
13. TT, 17 maj 2022.
14. The Intercept, Nick Turse, 29 jul. 2019.
15. Ibid, 26 jul. 2023; Consortium News, Vijay Prashad, 24 maj 2022.
16. Responsible Statecraft, Nick Turse, 23 maj 2022.
17. The Grayzone, T J Coles, 21 dec. 2021.

Föregående artikelOslo Stadshus har idag hissat Palestinas flagga
Nästa artikelKina säljer av USA:s skulder som aldrig förr

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here