Venezuela – Vad är pudelns kärna?

10
1612

Denna artikel av Pepe Escobar 1 februari har tidigare bland annat publicerats på hemsidan för Svensk-kubanska föreningen. Det har översatts till svenska av Christine Vaple. Venezuela: Låt oss gå till pudelns kärna Artikeln publicerades först på Strategic Culture venezuela: Let’s Cut to the Chase.

 


Kalla kriget 2.0 har träffat Sydamerika med en smäll – och spelar ut USA och dess hantlangare mot de fyra nyckelpelarna i Eurasiens integration: Ryssland, Kina, Iran och Turkiet.

Det handlar naturligtvis om olja. Men mycket mer pågår än vad som kan ses med blotta ögat.

Caracas har begått den ultimata dödssynden enligt Exceptionalistan*: oljehandel som kringgår US-dollarn eller USA-kontroll.

Kom ihåg Irak. Kom ihåg Libyen. Ändå gör Iran detsamma. Turkiet gör det. Ryssland är – delvis – på väg. Och Kina kommer vad det lider att betala för all sin energi i petroyuan.

Med Venezuelas användning av kryptovalutan petro och den inhemska valutan bolivar, införde Trumps regering redan förra året sanktioner mot Caracas från det internationella finansiella systemet.

Inte undra på att Caracas stöds av Kina, Ryssland och Iran. De är den riktigt tuffa trojkan – inte psyko-mördaren John Boltons ”tyranniets trojka” – som kämpar mot Trump-administrationens strategi för energidominans, vilken huvudsakligen går ut på att tvinga all oljehandeln att ske i dollar, för alltid.

Venezuela är en viktig kugge i detta maskineri. Psyko-mördaren Bolton medgav det öppet: ”Det kommer att göra en stor skillnad ekonomiskt för USA om vi skulle kunna få amerikanska oljebolag att investera i och producera Venezuelas oljepotential.” Det handlar inte bara om att låta ExxonMobil ta över Venezuelas massiva oljereserver. Nyckeln är att monopolisera exploateringen i USA-dollar, till förmån för några få stora oljebiljonärer.

Återigen handlar det om förbannelsen att ha stora naturtillgångar. Venezuela får inte tillåtas tjäna på sin egen rikedom på sina egna villkor. Därför harExceptionalistan bestämt att den venezolanska staten måste krossas.

I slutändan handlar det om ett finansiellt krig. Här kommer USAs finansdepartement in i bilden, som införde nya sanktioner mot Venezuelas statliga oljebolag PDVSA – vilket i själva verket innebär ett oljeembargo mot Venezuela.

Ett nytt ekonomiskt krig

Det står vid det här laget helt klart att det som hände i Caracas inte var en färgrevolution, utan den gamla goda sorten för regimskifte genom att använda lokala compradoreliter, installera som ”övergångspresident” en okänd person, Juan Guaidó, med sitt oskyldiga Obama-liknande korgosse-utseende som maskerar ett partnerskap med yttersta högern.

Alla kommer ihåg ”Assad måste gå”. Det första steget i den syriska färgrevolutionen var att skapa ett inbördeskrig, följt av krig med proxystyrkor med hjälp av multinationella jihadistiska legosoldater. Som Thierry Meyssan har noterat spelas Arabförbundets roll här av Organisationen för amerikanska stater, OAS. Och rollen som ”Syriens vänner” – nu i historiens papperskorg – spelas nu av Lima-gruppen, en klubb av Washington-vassaler. Istället för Al-Nusras ”moderata rebeller” kan vi kanske få se Colombianska legosoldater – eller en blandning av legosoldater utbildade av Förenade Arabemiraten – som ”moderata rebeller”.

Till skillnad från de stora västerländska medieföretagens falska nyheter var det senaste valet i Venezuela helt legitimt. Det fanns inga möjligheter att manipulera med de taiwanesiska elektroniska röstningsmaskinerna. Det styrande Socialistiska partiet fick 70 procent av rösterna. Oppositionen, där många partier bojkottade valet, fick 30 procent. En seriös delegation från det Latinamerikanska rådet för valexperter (CEELA) hävdar bestämt att valet ”fredligt och utan problem” återspeglade ”de venezolanska medborgarnas vilja”.

Det amerikanska embargot kan vara brutalt.

Samtidigt kan Maduros regering ha varit väldigt inkompetent som inte har diversifierat ekonomin och investerat i självförsörjning av livsmedel. Stora matimportörer spekulerar vilt och gör enorma profiter. Ändå säger tillförlitliga källor i Caracas att de fattiga bostadsområdena är i stort sett lugna.

I ett land där en fylld bensintank fortfarande kostar mindre än en burk Coca Cola är det ingen tvekan om att den kroniska bristen på mat och läkemedel på lokala kliniker har tvingat minst två miljoner människor att lämna Venezuela. Men den huvudsakliga faktorn är USAs embargo.

FNs rapportör för Venezuela, expert på internationell rätt och tidigare sekreterare för FNs råd för mänskliga rättigheter, Alfred de Zayas, pekar direkt på problemet. Mycket värre än den berömda demoniseringen av Maduro så för Washington ett ”ekonomiskt krig” mot en hel nation.

Det är uppmuntrande att se hur det ”venezolanska folket” uppfattar detta spel. I en opinionsundersökning utförd av ett Hinterlaces innan Trump-regeringens våta dröm om kupp/regimförändring, sade 86 procent av venezolanerna att de var emot all form av amerikansk intervention – militär eller ej. Och 81 procent av venezolanerna sa att de var emot USAs sanktioner. Så mycket för”god” utländsk inblandning för ”demokrati” och ”mänskliga rättigheter”.

Ryssland-Kina faktorn

Analyser gjorda av välinformerade observatörer som Eva Golinger Eva Golinger, och framför allt Misión Verdad, är oerhört hjälpsamma. Det som är säkert är att, långt mer än embargo och sabotage – som är typiska för ”Kaosimperiet” – syftet är att framkalla ett inbördeskrig.

Tvivelaktiga ”beväpnade grupper” har varit aktiva i Caracas, där de agerat nattetid och sedan uppförstorat den ”sociala oron” i sociala medier. Men Guaidó har absolut ingen makt i landet. Hans enda chans att lyckas är om han kan installera en parallell regering och inkassera oljeintäkterna och få Washington att gripa regeringsmedlemmar på fiktiva grunder.

Bortsett från de neokonservativas våta drömmar, borde vuxna i Pentagon veta att en invasion av Venezuela mycket väl kan utvecklas till ett tropiskt Vietnam. Brasiliens eventuella framtida starke man, vicepresidenten och f.d. generalen Hamilton Mourao, har redan sagt att det inte kommer att bli någon militär intervention.

Psyko-mördaren Boltons nu ökända anteckningsblock med ”5 000 trupper till Colombia” är ett skämt. Dessa skulle inte ha en chans mot de förmodligen 15 000 kubaner som ansvarar för Maduro-regeringens säkerhet. Kubanerna har genom historien visat att de inte har för vana att ge upp.

Allt kommer tillbaka till vad Kina och Ryssland kan komma att göra. Kina är Venezuelas största långivare. Maduro mottogs av Xi Jinping i Peking förra året, där han fick ytterligare 5 miljarder dollar i lån och tecknade minst 20 bilaterala avtal.

President Putin uttryckte sitt fulla stöd till Maduro per telefon, där han diplomatiskt betonade att ”destruktiv inblandning från utlandet uppenbart strider mot grundläggande regler i internationell rätt.”

I början av januari 2016 var oljepriset så lågt som 35 US-dollar per fat – en katastrof för det venezolanska finansministeriet. Maduro beslutade därför att överföra 49,9 procent av det statliga ägandet i PDSVAs amerikanska dotterbolag Citgo till det ryska Rosneft, för ett lån på bara 1,5 miljarder dollar. Detta måste ha skickat en våg av rött ljus över de politiska eliterna i Washington; dessa ”onda” ryssar var nu delägare i Venezuelas viktigaste tillgång.

I slutet av förra året, fortfarande i behov av mer pengar, släppte Maduro in ryska gruvföretag för guldutvinning. Och det finns mer: nickel, diamanter, järnmalm, aluminium, bauxit, allt eftertraktat av Ryssland, Kina – och USA. Vad gäller Venezuelas eget guld värt 1,3 miljarder dollar, glöm bara om att få tillbaka det från Bank of England.

Och sedan, i december förra året, kom droppen som fick bägaren att rinna över för den Djupa staten. De vänskapliga flygningarna med två ryska kärnvapenförberedda Tu-160-bombplan. Hur vågar de? På vår egen bakgård?

Trumpregeringens övergripande energiplan kan mycket väl vara att Venezuela integreras i en parallell kartell av ”Nord- & Sydamerikas Oljeexporterande Länder” (NASAPEC), som skulle kunna bli en rival till OPEC och kärlekshistorien mellan Ryssland och Saudiarabiens kungahus.

Men även om detta skulle kunna bära frukt av något slag, och med tillägget av en eventuell allians mellan USA och Qatar om flytande naturgas, är det inte säkert att detta skulle vara tillräckligt för att säkra petro-dollarn – och petrogas – på lång sikt.

Den Eurasiatiska energiintegrationen kommer i huvudsak att kringgå petrodollarn, det här är själva kärnan i såväl BRICS som Shanghai-gruppens strategier. Från gasströmmarna Nord Stream 2 till Turk Stream låser Ryssland ett långsiktigt energisamarbete med Europa. Och petroyuanens dominans handlar bara om tid. Moskva vet det. Teheran vet det. Ankara vet det. Riyadh vet det.

Så hur är det med plan B, neokonservativa? Är ni redo för ert tropiska Vietnam? . . . .

* Exceptionalistan– en term uppfunnen av artikelförfattaren: http://www.doomsteaddiner.net/blog/tag/exceptionalistan/

Föregående artikelCyberstölden, förtalskampanjen och Oksanen som tappar fattningen
Nästa artikelMorden fortsätter i Palestina
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

10 KOMMENTARER

  1. ”Samtidigt kan Maduros regering ha varit väldigt inkompetent som inte har diversifierat ekonomin och investerat i självförsörjning av livsmedel. Stora matimportörer spekulerar vilt och gör enorma profiter.”
    Att inte ha diversifierat produktionen – vad menar den här kritiken? Venezuelas regering hade i verkligheten investerat i många kooperativ-företag, men de skulle inte enbart sörja för att alla fick nog att äta, utan skulle även avkasta vinst, och det klarade de inte av i den utsträckning de skulle och därför fortsatte regeringen att subventionera dem med inkomsten ur petrodollarn. Det blev en ständig kamp om produkternas lönsamhet i förhållande till de billigare importvarorna.

  2. Svårt att klandra historien. USA har varit den av historia dominerande livsmedels och läkemedelsleverantören till Venezuela. Den del av befolkningens familjer som skött om, och i stort även levt på dessa affärer är ännu en del av befolkningen. Delvis liknande, men på tjänstemannanivå, gäller för bl.a den fosila exporten till USA.
    Medverkar, eller sympatiserar dessa människor i USAs och monitära institutioners ambitioner att försvåra erfoderliga penningtransauktioner, sitter man illa till.

    • Som vanligt, fick jag inte med allt. Slå vårt skatteverk och sök på ordet FATCA, så kanDu se, vart våra egna politiker har fört oss in i.Kan man så lätt lokalisera var kapitalet finns styr man även förändringar. När allt är lungt är det inte störaqnde. Men vare sig politiker eller vi själva kan svara för vart i detta fallet USA är på väg.
      Blir USA ett facistland, blir även vi det med nuvarande hundmentalitet.

  3. Pompeos och Boltons strategi påminner om den CIA-chefen Allen Dulles tillämpade mot Kuba. Att få krisen att eskalera till en punkt där presidenten av prestigeskäl inte längre kan backa. Allen Dulles visste att Grisbuktsinvasionen var dömd att misslyckas. Grejen var att tvinga Kennedy att mobilisera allt som fanns till förfogande mot Kuba. Skammen för att backa förmodades tvinga Kennedy till angrepp. Men Kennedy vägrade och sade att han helst skulle smula CIA i tusen bitar för att låta dem skingras av vinden.

    De temporärt goda nyheterna för ögonblicket verkar vara att Pompeo och hans hejdukar överskattat sin styrka och att skammen för att backa för Trump trots allt är uthärdlig. Trump sade faktiskt inför media efter SOU-talet att ”stupid wars” var en fara, även om han inte direkt hänvisade till Venezuela. Pompeos utvalda nickedocka verkar dessutom att ha varit ett svagt val. Han är inte ens populär bland oppositionen som skulle ha flera starkare namn. En intervention är inte särdeles lätt att få igång under dessa förutsättningar. Återstår således att skärpa sanktionerna, ”make the economy scream”, som var Kissingers recept för Chile.

  4. • En liten kommentar om en troligen felöversättning:
    • ”5000 trupper” (Bolton etc).
    – Troligen är det engelska bakgrundsordet här ”trooper”.
    Men en ”trupp” heter på engelska ”troop”, och är alltid en grupp.
    En trooper är alltså en som ingår i en trupp.
    5000 trupper vore åtskilligt mera än 15000 kubanska soldater

  5. När aktivist-staten motarbetar marknadspriserna och tvingar fram priser som inte stämmer med utbud och efterfrågan erhålles den gamla leninistiska funktionen ”ett steg framåt, två tillbaka”.

    Venezuelas problem är hemtillverkade.

    • Så sanktioner och ekonomisk krigföring spelar ingen roll?

      Marknadspriserna är till stor del en chimär i en värld med kraftig koncentration av ägandet, med öppna eller dolda karteller och med en oerhörd utsugning av fattiga länder, vilket klarlagts i detalj. Har publicerat ett antal artiklar om det.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here