Verklighetens James Bond-agenter med rätt att döda still going strong

1
1266
James Bond nr 1 – Sean Connery!

Britain is Back to Murdering Foreign Politicians Yet Again är en artikel av Vladimir Donovan som översatts av Åke W Bergh.

Ingress av Åke W Bergh Ian Fleming visste vad han gjorde på 1950-talet då han med sina spionromaner introducerade sin agenthjälte Bond, med början av 60-talet vida mer känd på vita duken. Den fiktive Bond – James Bond – lika populär i vit tuxedo hos världens exklusiva casinon som i grodmansdräkt. Alltid i eleganta specialutrustade sportbilar och medförande sin dödliga Beretta och potenta sprängmedel till exotiska resmål. Inte minst ständigt omgiven av lockande ”bondbrudar” med sina djupa dekolletage.

Verklighetens brittiska dödliga agenter med ”licence to kill” beskrivs nu alltjämt verksamma inom MI6 i denna artikel. Dock betydligt mindre glamoröst och bekämpande allt annat än det fiktiva Spektra. Det handlar om verkliga politiska mord.


Verklighetens James Bond-agenter med rätt att döda still going strong

Nyligen riktade en partilös ukrainsk parlamentsledamot, Andrii Derkach, en klagan till Ukrainas allmänna åklagare Irina Venediktova och hävdar att det förbereds ett mordförsök på honom och tidigare chefen för Ukrainas åklagarmyndighet, Konstantin Kulik. Enligt Derkach planeras angreppet av en grupp på nio personer, mestadels brittiska medborgare som antas redan befinna sig i Ukraina. Derkach hävdar att bland de utpekade presumtiva mördarna finns en albansk medborgare tillsammans med de militanta associerade med det brittiska företaget Kroll Associates UK Ltd. Enligt Derkach finns bland uppdragsgivarna för dessa några tidigare och nu aktiva officerare i den brittiska underrättelsetjänsten MI6.

Kroll är ett av de främsta företagen inom riskbedömningsbranschen, känt för sina utredningar och de säkerhetstjänster de tillhandahåller. Enligt Derkach använder man även en paramilitär enhet av ”breda profilspecialister” som utför alla order de ges. Enheten används vanligtvis av västerländska företag och statliga kunder. Derkach ser att hoten att ta hans och Kuliks liv framkallats av hans beslutsamhet att avslöja korruption där Ukrainas utländska bidragsgivare är inblandade, nämligen Storbritannien och USA. Han hävdar också att Kroll Associates UK Ltd. var inblandad i det skandalösa mordet på den ukrainska journalisten Georgiy Gongadze.

Visst kan man ta Derkachs påståenden om att en brittisk specialtjänst skulle arrangera två sådana mord i rad med en nypa salt. Emellertid har brittiska tjänstemän själva nyligen bekräftat att agenter för MI6 återigen kan tillåtas eliminera ”statens fiender” utan rättslig påföljd. Som det nyligen tillkännagivits av den sittande brittiska försvarsministern baronessan Goldie: ”Regeringen kan använda sig av ett brett spektrum av verktyg inklusive, in extremis, användning av dödligt våld där det inte finns något annat effektivt alternativ.”

Det direkta engagemanget av brittiska underrättelsetjänster i morden på otaliga utländska politiker är knappast en hemlighet för någon. I synnerhet har det fastställts att de var direkt inblandade i mordet 1961 på Kongos dåvarande premiärminister Patrice Lumumba. I mars 2013 rapporterade den brittiska tidningen Telegraph att den legendariska Daphne Park, som tjänstgjorde i den brittiska underrättelsetjänsten MI6 i mer än 30 år och blev baronessa för sina tjänster, före sin död 2010 erkände att hon organiserat mordet på Lumumba när hon 1961 tjänstgjorde i Leopoldville i egenskap av förstesekreterare på den brittiska ambassaden där.

2013 avslöjade BBC att brittiska politiker haft för avsikt att använda MI6-hemliga agenter för att mörda Egyptens president Nasser, liksom Ugandas president Idi Amin. Således visar det sig att för de brittiska eliterna är politiska mord inte ovanliga eller motbjudande ens idag när det gäller att mörda ledare för utländska stater.

”Licence to kill” som beviljas ​​officerare i de brittiska specialtjänsterna än idag väcker dock allt större offentlig kritik. Det faktum att de brittiska myndigheterna vägrar att utreda och väcka åtal av till och med offentligt kända fall av missbruk upprör den brittiska allmänheten. Detta framgår särskilt av en gemensam utredning som genomfördes av BBC och tidningen The Sunday Times när de häromåret granskade civila dödsfall i Afghanistan och Irak där brittiska militär- och specialstyrkor sågs inblandade. Enligt vad de publicerade finns dokument och ögonvittnesskildringar som involverar brittisk militär för att ha begått mord och tortyr.

Liknande slutsatser drogs av en utredningsgrupp bildad av brittisk polis under den så kallade operationen Northmoor, som inrättades 2014. I ett försök att dölja de offentligt kända fall där brittiska specialstyrkor skulle missbruka sin ”licens att döda”, lade myndigheterna locket på och lade ned båda utredningarna 2017.

Detektiver som arbetade med utredningarna hävdar att armén och regeringen nekade dem möjlighet att väcka åtal mot militären, så att ingen av de fall de undersökte fick rättslig påföljd. Enligt offentliga uttalandet från en av detektiverna hade försvarsministeriet ingen avsikt att åtala någon av de inblandade, förutom i fall då det skulle vara helt omöjligt att dölja brott. Slut citat…

Dag Hammarsköld. Bild Svenska kyrkan.

Ett 60 år gammalt och väl dolt brott av detta slag kan mycket väl ha varit ”flygolyckan” som berövade svensken, FN:s generalsekreterare Dag Hammarsköld livet. Det skedde som bekant i samtidigt som MI6 härjade som värst i Kongo. Misstankarna att det skulle ha varit allt annat än en ”olycka” florerar alltjämt världen över. Inte minst i Sverige som ett bittert minne och goda rykte inom civilflyget.

Även bekant för den storpolitiskt lyhörde är att den brittiska officiella extremhögern fört ett kallt krig mot Sverige alltsedan 50-talet då vi hårdnackat vägrade ansluta oss till Nato. Helst hade man velat radera Sverige från världskartan. Först idag vädrar man morgonluft…

 

 

Föregående artikelUSA-diplomati: Biden kallar Putin för ”mördare”, vill sedan träffa honom i Wien, och inför snabbt hårda sanktioner utan belägg
Nästa artikelSveriges politik hjälpte IS att växa
Åke Bergh
Åke W Bergh har pluggat alltifrån elektronik och digitalteknik vid Teknikum i Uppsala - till nationalekonomi, statsvetenskap och sociologi vid Stockholms universitet. Redaktör vid Kemisk Tidskrift med flera tekniska tidskrifter. Även deckarförfattare med flera titlar på Norstedts. Bloggar på äldre dar om internationell politik.

1 KOMMENTAR

  1. Britterna är helt underskattade av oss. Är dom inte verkligt trevliga ? Jo visst. Men vad har det med saken att göra? De flesta psykopater är mycket trevliga. (Jag menar förstås inte att britter i allmänhet är psykopater bara för att dom är trevliga. Det är bäst att klargöra detta eftersom det alltid finns finns småaktiga människor som vill tolka vad man säger till det värsta). Den brittiska politiken har sen länge haft en underton av misstänksamhet mot Sverige. Antingen har vi varit protyska, profranska eller proryska. Under kalla krigets början i slutet av 40-talet litade dom inte på oss eftersom vi inte tycktes dem vara tillräckligt taskiga mot de inhemskakommunisterna (Tage Erlander försökte lugna engelsmännen med att han och hans parti hade mycket bra kontroll över kommunisterna vilka f.ö. snackade mycket men åstadkom litet. Enligt den ibland i Sverige verksamme historikern C.Aalders ordnade britterna själva övervakning av kommunisterna 1949. De ledande bland dessa följdes dag för dag och resor kontakter m.m. kollades noga. Hade britterna medhjälpare bland svenskar i denna verksamhet Självklart ! Under världskriget 1939-45 byggde britterna upp ett eget nät av svenska medhjälpare bland järnvägsanställda t ex. Dessa var ju lämpliga för sabotage och underrättelsestöd. Den s.k. Tisdagsklubben med kända namn som Amelie Posse, författaren och f.d. riksdagsmannen Ture Nerman, postverkschefen och kooperatören Anders Örne, m.fl.var en annan kontaktyta och rekryteringskälla för britterna. Efter kriget framträder flera kooperativa ledare som understödjare av brittisk och amerikansk propagandaverksamhet och då tillsammans med provästliga liberaler. Tex det amerikanska propagandaorganet, månadstidskriften Det Bästa Readers Digest) sköttes av en sådan blandning av personer. Syndikalisterna hade sina fingrar med i en hel del fulspel också. En känd författarinna , Birgitta Stenberg brukade vara sekreterare på den amerikanska agenturen för ”Kulturens Frihets möten. Till Birgittas heder ska dock sägas att hon övergav ” Kulturens Frihet” och solidariserade sig med undertyckta folk.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here