4 juli: Latinamerika är inte längre USA:s bakgård.

3
482
Carol Latuffe bild.

Åter arrangerades ett protestmöte på USAs nationaldag mot USAs krigspolitik mot stater och folk som vill ha självständighet och frihet och lyda under USA:s intressen och hot.
Dessa fredsinriktade manifestationer startade efter USA:s nederlag i krigen i Sydostasien 1975.

I regnet kunde åhörare och förbipasserande ta del av ett omfattande program med ett tiotal appelltal om 5 minuter, samt sång och musik av olika slag.

En presentation av evenemanget och av årets flygblad finns publicerad: Kom till manifestationen på USA:s nationaldag idag 4 juli på Stortorget!

Detta tal hölls Hugo Garcia från Solidaritetsnätverket med Latinamerika.


Latinamerika är inte längre USA:s backgård.

Vi från Solidaritetsnätverket med Latinamerika, hälsar alla mötesdeltagare som har samlats här idag, för att protestera mot USAs politik och kämpa för alla människors lika värde och för alla folks lika rätt.

Simon Bolivar

Den store frihetshjälten Simon Bolivar blev bland de första att avslöja USA:s mörka avsikter gentemot Latinamerika i början av förra århundradet: Simon Bolivar förklarade redan då att: ”Våra folks enande är inte bara en hägring utan vårt nödvändiga öde för att USA verkar ödesbestämt att i frihetens namn förpesta och utarma Amerika”.
Uttalandet är en förevisning för det kolonialistiska och förtryckarmentalitet som skulle prägla USA:s politik under alla dessa år.

USA:s inblandning i Latinamerika har en lång historia, år 1823 kom Monroedoktrinen som gav USA rätt att intervenera aktivt i hela den amerikanska kontinenten. Rooseveltkorollariet som tillkom 1904, gav också samma rättigheter, osv. Dessa doktriner användes flitigt för att ingripa politiskt och militärt i Latinamerika över länder och regeringar som hävdade sina politiska, ekonomiska och territoriella rättigheter. Det finns tydliga exempel där USA:s imperialistiska politiken ägde rum i länder som Guatemala, Panama, osv. Militära statskupper stödda av USA i nästan alla latinamerikanska länder på 60-och 70 talet.

USA:s president James Monroe.

Den demokratiseringsprocess som pågick efter de följande åren visade att det går att implementera politiska ändringar som gynnar majoritet av befolkning i Latinamerika, det finns många exempel i Sydamerika, Mellanamerika och Karibien.

Under alla dessa år, har den USA:s imperialistiska politik inte minskat, tvärtom hårdnat på alla fronter. Trump:s regering har visat sig vara en ut av de mest fientliga mot demokrati, samförstånd och fred. De nästan dagliga attackerna och hoten mot Cuba och Venezuela är tydliga exempel.

Nu blåser det andra vindar i Latinamerika, folkets kamp för bättre levnadsvillkor och demokrati har tagit fart. Cuba och Venezuela visar med sin kamp den kraft som finns inom folket för att komma över de svårigheter som finns på grund av de omänskliga ekonomiska sanktioner och blockader som infördes av USA. På samma sätt Nicaragua och Bolivia fortsätter att kämpa för att förbättra levnadsvillkoren för sitt folk och vissa att det är möjligt att hitta sina egna vägar mot välstånd och demokrati utan att följa USA:s politik och riktlinjer.
I de länder, för att nämna några, som Argentina, Chile, Peru, Brasil, Colombia, Ecuador, Honduras, som ställer sig under mandat och skydd av USA:s politik, kämpar och protesterar folket mot sina regeringars nyliberala ekonomiska politik som gör vanligt folk fattigare och rika människor rikare.

Che Guevara

Vi följer Che Guevaras ord: ”Mänskligheten har fått nog och börjat gå. Den marschen av giganter blir inte stoppad tills det verkliga oberoendet ska erövras, för det som oskyldigt dog mer en gång”

Latinamerika är och förblir fredade zoner!
Nej till krig!
Ja, till dialog!

3 COMMENTS

  1. Monroe doktrinen är död, Både Ryssland och Kina stödjer öppet Venezuelas enda och legitima regering. Båda har visat sitt stöd även militärt. Båda har tydligt markerat att USAs regime change projekt i Venezuela är verboten. Det kommer att ta långt tid för köttberget Pompeo, eller psykopaten Bolton, eller blodhunden Abrams, eller sionisten Mnuchin att fatta det dock. USAs politiker är kända för sin tröghet, kopplat med inbillningar om sin storhet och förträfflighet. De kan omöjligen veta att de är politiker i världens enda Junkie-stat?

    https://www.globalresearch.ca/what-monroe-doctrine/5673589

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here