Aktuella konflikten i Mellanöstern.

31
530

Detta är ett av föredragen vid mötet “För rätten till fred” på ABF 14/12, med ett sjuttiotal deltagare. “För rätten till fred” – viktigt möte med tal, debatt och flera musiker lördag kl 13-16 på ABF. Kom dit!
Ett lyckat möte med en engagerad publik.
Talare är Hans Öhrn, medlem i styrelsen för föreningen Syriensolidaritet och i Folket i Bild Kulturfront. Föredraget ska även publiceras på hemsidan för Sveriges Fredsråd, som bildades 1946.
Sveriges fredsråd.


Aktuella konflikten i Mellanöstern.

Sådana saknas väl inte?. Mellanöstern har ju nästan blivit synonymt med konflikter. Ett område där människor ständigt bekrigar varandra, inte sällan på det mest bestialiloska sätt.

Att Islam är den dominerande religionen framhävs ständigt i nyhetsrapporteringen. En religion som förgrenar sig i wahabister, salafister, jihadister, shia, sunni, druser och alawiter, för att bara nämna några. Floran av muslimska riktningar tycks minst lika prunkande som en gång vänsterfloran i Sverige. Låt hundra blommor blomma! Sekterismen verkar vara Mellanösterns öde, som hela tiden kräver ofantliga offer och hindrar all utveckling.

Men var ligger Mellanöstern? Den frågan är inte lika lätt att besvara som vad Mellanöstern står för i det allmänna medvetandet. Det vi kallar Mellanöstern har inga exakta gränser utan definierar ett historisk och politisk område.

Västasien är kanske en mer passande benämning, men inte geografiskt korrekt. Ofta räknar man även in länder som Egypten, Sudan och Libyen i Mellanöstern, men geografiskt har vi då förflyttat oss till Nordafrika. Ordet “Mellanöstern” är ett uttryck för eurocentrism, knutet till historia och politik. Området har inte något med “öster” att göra för de miljarder människor som är bosatta i själva området, eller i till exempel Indien eller Kina.

Ett korrektare geografiskt begrepp är “Sydvästasien”, alternativt “Sydvästasien och Nordafrika” eller “Sydvästasien, Egypten och Maghrebländerna. Mellanöstern blir det när man sitter framför brasan i läderfåtöljen på en herrklubb i London och betraktar världen. Mellanöstern är en imperialistisk konstruktion, och det är även, vill jag hävda, dess konflikter.

Det är viktigt att ha detta i åtanke när man ger sig in på det vanskliga försöket att analysera konflikterna i Sydvästasien. Annars är det lätt att hamna fel. Det gjorde, tycker jag, en före detta Facebookvän och poet, som skrev en liten pamflett om konflikten i Syrien som var riktigt läsvärd och anti-imperialistisk.

Men plötsligt bytte han sin anti-imperialism mot “västerländska värderingar” och kom fram till att det inte var “de hemska diktatorernas” fel att Västasien led av så många konflikter, utan folkens fel. De var så styrda av religiös fanatism att de föredrog att hugga varandra i strupen framför ekonomisk utveckling. I ett trollslag var anti-imperialismen bortsopad ur analysen och ersatt med vad som kan betecknas som ren islamofobi.

Alltför elak/snäll bild?

Utan ett anti-imperialistiskt perspektiv blir religionen lätt orsaken till allt ont.

Att glömma att konflikter oftast handlar om ekonomi och geopolitiska intressen har sina risker. Just nu är det västerländska imperier som dominerar och upprätthåller sin dominans med både (hycklande) värderingar och bomber. Det kallas imperialism och i dess strävan efter hegemoni riskerar vi alla att bli kanonmat. Att förbise det när man försöker förstå situationen i Sydvästasien och bara se ett bakåtsträvande folk och ondsinta ”islamister”, riskerar att leda inte bara rätt ut i öknen utan mycket längre än så, rakt ned i den islamofobiska och rasistiska dyn.

Om vi går tillbaka i tiden, inte bara till 2011 och det som eufemistiskt har kommit att kallas den “Arabiska våren”, utan ända till slutet av 1950-talet och början av 60-talet, kan vi med hjälp av gamla bilder ana hur visionerna för framtiden i området Sydvästasien såg ut. Jag har en vän och kamrat som brukar publicera sådana bilder på Facebook. Mina egna favoritbilder är faktiskt två frimärken, ett från Sverige och ett från Egypten. Jag gissar att de är från samma tidpunkt, slutet av 50-talet eller början av 60-talet. De visar båda en familj med två barn, en pojke och en flicka, en kvinna i plisserad kjol och blus, en man i kostym och slips, en bil, och ett hus. Det är den lyckliga familjen, kärnfamiljen och en vision om en ny framtid, tryckt på frimärken. De skiljer sig knappast åt trots att det ena är från Egypten och det andra från Sverige. Drömmen är densamma i båda länder. Den enda skillnad jag kan se är att den egyptiska kvinnas kjol är lite kortare, den slutar strax ovanför knät medan kvinnan från Sverige precis döljer sina med kjolen.

Visionen, som i Sverige kom att kallas folkhemmet, speglar tron att om bara länder får utvecklas i sin egen takt och efter sina egna förutsättningar finns möjlighet att skapa ett visst välstånd för befolkningarna. Den logiken har imperialistiska stater som Storbritannien, Frankrike och USA känt till ända sedan den moderna imperialismens födelse på 1800-talet. De hade därför, i området där Egypten ligger, drygt två decennier tidigare öppnat en gigantisk militärbas som de kallade Camp Israel. Därifrån kunde de kontrollera utvecklingen i området och slå till när de kände sig hotade.

Så skedde 1967 när stridsvagnskolonnerna rullade ut från militärbasen och stridsplanen lyfte för att ta död inte bara på visionen i grannländerna utan också många människor. Än i dag lyfter piraterna från militärbasen och ger sig ut på nattliga räder för att sprida död och förintelse där det passar intressena. Räcker inte dessa åtgärder är imperialismen alltid beredd att ta till andra. Som fullskaliga invasioner och förstörelse av all nödvändig infrastruktur för att ett samhälle ska kunna fungera.

Detta öde drabbade Irak 2003. USA förstärkte den fysiska förödelsen av Irak psykologiskt med sönderdelning av landet. Det skedde genom den grundlag för Irak som USA dikterade och införde med hjälp av “ståthållaren” Paul Bremer. Den stipulerar att framtida premiärminister, president och talman skulle representera olika etniska och religiösa grupper, för att öka splittringen i det sargade landet.

Denna strategi drogs för övrigt upp redan på 1980-talet av den israeliske diplomaten Oded Yinon som också var rådgivare åt Ariel Sharon. Strategin ansågs nödvändig för att militärbasen skulle överleva. Utan inblandning skulle de omgivande Arabländerna utvecklas och kunna utgöra ett hot mot själva militärbasen. Yinonplanen gick ut på att splittra länderna i området i så små och maktlösa enklaver som möjligt. Innan militärbasen etablerades bodde dessutom ett stort antal palestinier i området, som enligt Yinon kunde användas för att destabilisera omkringliggande länder. Yinonplanen var inget nytt påfund.

Redan Sykes-Picot-avtalet 1916 mellan imperiemakterna Storbritannien och Frankrike föreskrev att länderna i Sydvästasien skulle delas upp på ett sätt som ökade religiös och etniskt splittring, för att omöjliggöra eller åtminstone försvåra verklig frigörelse.

Till sist några ord om den så kallade Arabiska våren 2011. Enligt myten började den med att en gatuförsäljare i Tunisien tröttnade på polistrakasserier och korruption och i protest satte eld på sig själv. Detta utlöste folkliga protester som tvingade bort presidenten Ben Ali. Protesterna spred sig sedan till Egypten och tvingade även bort den mångårige presidenten Hosni Mubarak.

Patrik Paulov skriver i sin utmärkta bok “Syriens tystade röster” att bilden av vad som hände i Arabvärlden de första månaderna 2011 ofta är förenklad och romantiserad och fortsätter: “Det folkliga missnöjet och den massrörelse det tog sig uttryck i, är en sida. En annan är att det fanns starka aktörer inblandade vars avsikter inte alls utgick från de folkliga kraven på demokrati och social rättvisa”. Så rätt.

När den Arabiska våren kom till Libyen blev det uppenbart. Libyen var Afrikas mest välmående land och stod i färd med att leda hela kontinenten till verklig frigörelse från de gamla kolonial- och imperialistmakterna. Hämnden för detta blev gruvlig. Hela landet slogs sönder och ledaren Muammar al-Khadaffi lynchades på öppen gata framför kamerorna, androm till varnagel.

USA:s utrikesminister Hillary Clinton gapskrattade åt Khadaffis öde och även om svenska politiker kanske inte gapskrattade misstänker jag att många av dem åtminstone log i mjugg. Meningen var att Syriens president Bashar al-Assad skulle gå samma öde till mötes. Men så blev det aldrig. Den syriska armén stod emot, i början utan hjälp. Efter att både Iran och Ryssland erbjudit visst stöd har dynamiken i konflikten helt förändrats.

Påstådda giftgasattacker och lömska robotangrepp kan inte dölja sanningen: imperialistmakterna är försvagade och har denna gång för första gången stött på verkligt motstånd i Arabvärlden. Ännu pågår många svåra konflikter, bland annat i Jemen. Turkiets invasion av Syrien ses av vissa som en förstärkning av de imperialistiska krafterna, medan andra menar tvärtom. I både Irak och Libanon pågår något som liknar den arabiska våren och hur detta ska sluta är svårt att sia om.

Men ändå, läget är mer hoppfullt än på länge. Men vägen till fred och stabilitet är lång, mödosam och krokig. Någon rak väg till paradiset finns inte. Det är det väl bara jihadister som tror.

31 KOMMENTARER

  1. Alla USA-krig i MÖ är för israels skull. Att barnamördaren Benjamin Netanyahu att kriga mot Iran till sista amerikanska soldaten stupar är välkänt. Alla problem i MÖ kan härledas till israel. Det är inte utan inte som amerikaner skanderar “No more Wars for israel”. Den dagen marktjuvar enheten hamnar i historiens soptipp (vilket den kommer att göra) blir dagen världen andas verklig och varaktig fred.

    Frågan blir då varför krigar USA för israels skull i MÖ? Svaret är inte komplicerat. Likt Palestina är USA Palestina ockuperat av sionister: AIPC, JINSA, WZO, mm, för att inte tala om miljardärerna som har USAs politiker i sina fickor. USA gör som den blir tillsagd, d v s, som sionisterna vill. Det är därför en annan barnamördare, Ariel Sharon, sa “America is in our pocket.” Varken Iran, Syrien, Irak eller Libyen är USAs fiender däremot marktjuvarnas. Att dessa länder hotar USA är ett illusionsnummer som vi maats med för att döljas just det faktum att alla USAs krig i MÖ är för israels skull.

    Läs här om den sionistiska våtdrömmen “Stor israel” och lägg märke till de av USA ockuperade områden och/eller de områden där krig härjar just nu: Pjäserna faller på plats
    https://www.globalresearch.ca/greater-israel-the-zionist-plan-for-the-middle-east/5324815

    • Värt att notera att samma etniska grupp dominerar USA djupa stat, media (även i Sverige), USAs rustningsindustri, finansindustri, och högteknologiska industri. Dom har en direktlinje in i Vita Huset. Det är därför samma grupp är så angelägna att stoppa Kinas utveckling. Senaste exemplet i Sverige, propagandan mot Kinas och Kinas ambassadör.

  2. Ett bra föredrag ,men jag tycker att det läggs för mycket ansvar på religionen Att delar av den i tiden har nyttjat samma taktik som nassarna en gång var mästare på kan inte utgöra skäl att lägga skuld på resten av yttringarna. Religioner är ju här delar av en s,k, mångkultur.
    Hans Öhrn säger;
    “Att Islam är den dominerande religionen framhävs ständigt i nyhetsrapporteringen. En religion som förgrenar sig i wahabister, salafister, jihadister, shia, sunni, druser och alawiter, för att bara nämna några. Floran av muslimska riktningar tycks minst lika prunkande som en gång vänsterfloran i Sverige. Låt hundra blommor blomma! Sekterismen verkar vara Mellanösterns öde, som hela tiden kräver ofantliga offer och hindrar all utveckling”—————–
    Vill nog protestera mot hindret av all utveckling, då påverkan av gamla klaner då fanns och fortfarande finns,. Klaner med både fysisk och psykologisk makt och ledare som i minnet har sina förlorade marker och rättigheter. I bland tvivlar jag på om ens USA viste vad de gjorde när de formerade styret efter Baathpartiet i Irak Ghadffi eller lyssnade på sina Syriska rådgivare i GB.
    Vi har hu även själva lite kvar av klansamhället, vi kallar det klasssamhället i dag. Det fungerar ju med alla religioner och även med brister i demokratin. Annars Stort Tack, för artikeln.

      • Tack ! Så kan det vara. Som gaammal söker man humor och satir i enklare sammanhang. Kanske man förutom att se dåligt, även blir mentalt blind 🙂

  3. När jag gick på KomVux för ett femtontal år sedan fick jag lära mig att området heter Främre Orienten.
    Det är på något sätt ett geografiskt namn på det vi i dagligt bruk brukar kalla området där religionen Islam har sina centrala delar. Men här finns också landet Israel med judendom som religion.
    Israel är en ung stat icke erkänd av de övriga staterna i området.

    Kort kan jag sammanfatta att området hette Mellanöstern på lektionerna i samhällskunskap men Främre Orienten under lektionerna i historia. Geografi fanns inte på kursplanen. Det tillhör mer grundskolan.

    Visionen om “folkhemmet” är europeisk och en tysk idé från 1800-talet. Tanken var att skapa en grundtrygghet för alla medborgare med hjälp av en stark stat.
    Socialdemokraterna är inte skapare till folkhemmet. De genomförde bara idén som också blev väldigt lyckad. Åtminstone så länge folkhemmet gick att hålla inom nationella gränser.
    När den möjligheten upphörde föddes partiet Sverigedemokraterna som på förekommen anledning och med stöd från främst vanliga enkla människor omstörtat hela den sedan lång tid tillbaka etablerade och dualistiska politiska maktapparaten eller blockpolitiken.
    Jag minns hur jag i min barndom satt på trottoaren och funderade över hur några mjuka grässtrån kunde tränga sig igenom och välta undan massiv asfalt.

      • Ja, det kan det väl vara. Områden som befinner sig vid gränser blir alltid komplicerade på många sätt. Det är just därför där oftast uppstår konflikter.
        Det sägs ww2 började med några skott i Sarajevo. Balkan är gränsland fick jag lära mig på KomVux. Religiösa gränser, etniska gränser m.m. Där har också varit mycket oroligheter men Jugoslavien, Tito och kommunismen lyckades hålla området stabilt under några decennier. Efter kom Balkankriget men nu verkar där vara lugnt igen. Under vissa spänningar kanske, jag vet inte riktigt.

        Vad beträffar Mellanöstern m.fl. namn kanske namnet beror lite på situationen och det egna perspektivet.
        Skulle t.ex. TV säja oroligheter på gång i Västasien skulle folk nog inte riktigt koppla vart oroligheterna var för någonstans men säger TV Mellanöstern så vet lyssnarna och tittarna direkt.
        Men visst namn går att ändra. Nederländerna får visst inte heta Holland längre.
        Men Edamerost är väl fortfarande från Holland, i alla fall vad jag vet?

        Mellanöstern är också fyllt av sådana gränser. Olika folkstammar sedan urminnes tider och lika mycket religiös sekterism.
        Det är som bäddat för krig och oroligheter. Men det faktum att området haft stora naturrikedomar i form av oljefyndigheter har gjort Mellanöstern till ett intresse även för övriga världen och då i synnerhet västvärlden med först England och sedan USA i spetsen. Men även Ryssland har ett stort intresse av Mellanöstern.

        Mellanösterns olycka är alla motsättningar i kombination med naturrikedomar. Regionen hade klarat sig betydligt bättre genom historien om den kunnat uppvisa en större enighet. Länderna där hade då inte heller varit lika känsliga för manipulation.
        För att inte tala om ländernas statsskick som inte på något sätt kunnat konkurrera med den övriga världen bortsett Israel.
        Det är lite som klockan råkade stanna.
        Kungadömen, despoter och diktaturer.
        Det känns inte som modern demokratisk standard.
        Kan det bli något annat än en begränsning?

      • Anders Romelsjö (red) 17 januari, 2020 at 17:43
        “Västasien är väl ett lämpligt geografiskt namn?”

        Högertidningen Nya Tider använder begreppet Västra Asien istället för Mellanöstern. Tidningen använder också benämningen Persiska Viken för att mer precisera läget inom regionen. Båda är geografiska namn.

        https://www.nyatider.nu/attentatet-mot-soleimani-kan-fordjupa-indiens-och-rysslands-energisamarbete/

        Jag vet inte riktigt vad namnet Mellanöstern kommer ifrån. Men gissar på en hänvisning till platsen där väst möter öst.
        I det perspektivet blir väst hemma och öst borta.
        I namnet Västasien eller Västra Asien försvinner den känslan av öst som främmande land.

        I en allt mer integrerad och globaliserad värld kan namnet Mellanöstern med tiden komma bli ersatt med Västasien eller Västra Asien. Men inte på ett ögonblick. Sådana förändringar brukar ta tid.

        • Alla dessa namn på olika områden har sina ursprung i västliga stormakters syn på världen, även om vi ändrar dom. Historiskt har tre områden satt sin prägel på världen, vid olika tillfällen och på olika sätt. Dels Kina, dels Indien, dels arabvärlden. Det europeiska inflytandet började väldigt sent med kolonisationen på 1500-talet men Kinas, Indiens och arabvärlden, oavsett dagens nationella gränser, historia går tillbaka tusentals år, Kina är den äldsta med rötter 5,000 år tillbaka. Europa är egentligen bara en halvö på baksidan av Asien.

  4. Balfourdeklarationen 1917 baserades delvis på Sykes-Picot “övrenskommelsen” men blev startskottet på Israels aggressioner i Palestina.Det var ett carte blanche på att fördriva palestinierna och blev startskottet på en tragedi som pågår än idag.Jag kommer ihåg när hela kolonner av bepansrade egyptiska fordon återvände till Egypten via Sinai efter fredsslutet 1967.Då låg Israelerna på lur och utplånade hundratals återvändande soldater helt i onödan.Talmudskrifterna talar nästan bara om hämnd och död gentemot alla andra.
    I boken “You Gentile” kan man läsa följande:We Jews,we are the destroyers and will remain the destroyers.Nothing you can do will meet our demands and needs.We will forever destroy because we want a world of our own. Maurice Samuel 1924

  5. Även Mauritius, Uganda och Argentina figurerade som tänkbara ställen där marktjuvarna skulle “bosätta sig” i. Om marktjuvarna hade bestämt sig för att “bosätta sig” i ett av dessa så skulle MÖ blivit helt problem fritt idag. Marktjuvarnas främsta toped skulle bombat och krigat i Argentina, Mauritius eller Uganda. Men ack Palestinierna hade inte så mycket tur. Deras hem, mark och egendom blev lovligt byte för sionist maffian och horden av marktjuvar från Europa. Och nu faller det på hela världens lott att lösa problemet och se till att alla marktjuvar lämnar Palestina för gott.

  6. Rekommenderad läsning är James Barrs “A Line in the Sand”. Boken börjar med Första världskriget och det kollapsande Ottomanska imperiet öde. Det var dragkampen mellan de på den europeiska fronten allierade England och Frankrike som i Mellanöstern utspelade sig och gick ut över de i regionen bosatta arabfolken. Dessa två ville var för sin del komma över områden som de ansåg centrala och som tidigare hade styrts av ottomanturkarna.

    England och Frankrike försöker på olika sätt överlista varandra när de skall dela på bytet och nästan av en slump kastar britterna in en extra joker i spelet: den radikala och aggressiva sionismen som bedriver en effektiv lobbyverksamhet i London. Det är då fröet sås till den utdragna konflikt som berövat palestinierna deras land, fastän ingen i inledningsskedet kunde föreställa sig hur våldsam utvecklingen skulle bli.

    I övrigt kan man bara häpna över likheterna som dagens krig i Irak och Syrien företer jämfört med situationen för hundra år sedan. Arabfolken lockas med löften om självstyre fastän det i praktiken handlar om styre med förmyndare. Oljans värde hade redan insetts framför allt av britterna. Skillnaden består i att medan USA för hundra år sedan åtminstone på det retoriska planet motsatte sig imperialismen, idag är dess ledande kraft. Och våldet har ändrat karaktär till arabernas nackdel. Medan britterna kunde förlora soldater i striderna i stora mängder, låt vara att många av dem kom från Indien, har västmakternas krigsmaskin idag en högteknologisk profil som har lett till både mänsklig och materiell förstörelse som hade fått den gamla skolans imperialister att reagera med vämjelse. Bakom fagra ord om demokrati och mänskliga rättigheter döljer sig ett barbari som de hade funnit förskräckande.

    • England lovade ett fritt Palestina om dom kämpade sida vid sida med England mot osmanska trupper.
      Redan med Balfourdeklarationen var utgången given och palestinierna blev grundlurade som så många ggr senare.

    • Ian
      Accepterar Din beskrivning av historin, Men både Ottomanerna och England hade det tämligen lätt att komma överens med berörda länder. De förhandlade med klanledare. som styrt över enorma arealer i magra omgivningar, Glest mellan grösstrån och lövruskor och ändå glesare mellan vattenhålen. Gritter , får , åsnor och kameler grundade gamla förmögenheter och delade upp folk. Det tycks som om västvärlden glömt detta. Själv har jag inte gjort det. Efter en medarbetare skadat en person i en trafikolycka i södra Irak, förhandlade jag med en klanledare om kompensation för faniljen. Klanledaren gjorde senare upp med juridiken. Gissar att det inte har förändrats särskilt mycket, då det är starkt knutet till kultur.

      • Ännu ett stort svek gentemot palestinierna var när FN:s 1:a generalsekreterare Trygve Lie skulle agera medlare.Han hade samtal både med israelerna och palestinierna och skulle förhålla sig neutral.Men i en biografi om Trygve Lie som kom för några år sedan berättas att efter samtal med palestiniernas representant kontaktade han israelerna och delgav dem all information han fått.Han var en stor Israelvän som det heter,men svek fullständigt sina förpliktelser och grundlurade palestinierna.

  7. “De hade därför, i området där Egypten ligger, drygt två decennier tidigare öppnat en gigantisk militärbas som de kallade Camp Israel. Därifrån kunde de kontrollera utvecklingen i området och slå till när de kände sig hotade. Så skedde 1967 när stridsvagnskolonnerna rullade ut från militärbasen och stridsplanen lyfte för att ta död inte bara på visionen i grannländerna utan också många människor.”
    Något originell beskrivning av kriget 1967. Ett omvänt perspektiv i Orwellsk anda. Det krig som Nasser startade och som han lovade skulle bli massakernas massaker när man slutligen skulle slå ihjäl alla judar. Det förtjänar också att påpekas att Sovjetunionen var ett av de första länderna som erkände Israel efter FN-omröstningn och att Tjeckoslovakien (under sovjetisk dominans) sålde mycket vapen till Israel. Så snacket om “Camp Israel” känns som enbart som propaganda eller dåligt påläst. Eller både och.

    • Israelerna fick flygfoton från USA över egyptens flygflotta och begav sig dit och utplånade den.Ingen vågade utmana Israel och alla visste redan då att israel hade kärnvapen.Får en känsla att det blir lite mkt hasbara och kanske är du en trogen sayan.

      • Denne @åkerblad är en hasbara skulle jag tro. Vem skulle försvara det oförsvarbara annars om inte en betalda marktjuv … “for a few shekels more”

        Hizbollah gav marktjuvarna två oförglömliga läxor 2002 och 2006. I båda fallen var marktjuvarna som startade kriget. I båda fallen var Soleimani med. Därför hatar marktjuvarna honom och ville lönnmörda honom. Vi vet att det var många blöjor som gick åt under 2006 års kriget då det så hypade marktjuvarnas armé besegrades på ett förödmjukande sätt.

        Vi har blöjorna att tacka för att marktjuvarna inte kommer att attackera Libanon i den närmaste framtiden. Mer om detta här
        https://www.globalresearch.ca/israel-hiding-its-soldiers-hezbollah-winning-without-firing/5687743

      • Peter Berge. Du hävdar att “alla” visste att Israel hade kärnvapen men ändå startar Nasser ett krig med dem? Att det egyptiska flygvapnet blev taget på sängen var USAs fel? För mig tyder det enbart på att inkompetensen på den egyptiska sidan var monumental. Mycket snack och lite verkstad.

          • Världens avskum?
            Israel, HATA – HATA – HATA – HATA – HATA
            Jag tror inte den hatretoriken för så mycket bra med sig.
            Tvärs om tror jag den hatretoriken är farlig för den grupp judar som finns bland befolkningarna sedan lång tid tillbaka runt om i Europa.
            Jag tycker du ska lägga om stil och vara mer konkret och saklig och sluta med de där hätska och aggressiva kommentarerna.
            Om du måste få utlopp för din ilska försök gör det för dig själv istället för då behöver inte någon annan lida för det.

          • Den kommentaren du replikerar på skriver inte något om hat eller att man ska hata. I din förmanande kommentar vill du att man ska vara ” vara mer konkret och saklig”, men är du det själv nu?

            Politisk betingad ilska är förståelig och inte ovanligt. Visst finns det en unerton av behärskad ilska ibland även i svenska partiledardebatter.

    • Men är det inte judar som får skulden för all den här hatretoriken?
      Och vad allt det kan medföra de judar som bor varstans i Europa.
      Jag har inte hört den här hatretoriken förekommer t.ex. i Ryssland. Där verkar man hysa mer respekt för judar och kanske även Israel?
      Jag tycker de här hatarna borde tagga ner lite. Sverige är inte Mellanöstern.
      I varje fall inte ännu. Det har fått den effekten att den sedan generationer infödde svensken börjat sätt ned foten.
      Men vad händer då? Det verkar i varje fall inte välkommet hos den elit som med tiden skaffat sig den exklusiva vanan att få styra och ställa över samhället.

      https://samnytt.se/anders-danielsson-regimkritiska-asikter-har-likheter-med-terrorism/

      • Nej, det är en brutal politik i strid med folkrätt och humanism, som praktiseras av Israels regering.

  8. Du kanske frågar, “Hur kan samma människor som lidit under Adolf Hitlers nazistyres ondska vända sig och upprepa det onda på palestinierna?” Svaret är enkelt; “De är inte samma människor!”
    Judarna torterades och mördades av nazisterna, men de människor som mördar palestinierna och stjäl deras land är zionister eller “Jezebel-judar.”
    Med andra ord, skyll inte judarna i judendomen för vad “Jezebel-judarna i zionismen” gör mot palestinierna för Rothschilds nya världsordning.

    Som en “Jezebel-jude” är det uppenbart att den israeliska premiärministern Benjamin Netanyahu hatar palestinierna lika mycket som Adolf Hitler hatade judarna. Faktum är att Netanyahu vill att alla palestinier ska drivas från deras land och utrotas.
    Netanyahu tror vad Arnon Soffer, rådgivare till Israels premiärminister Ariel Sharon 2004, sade om det “palestinska problemet” : “Vi måste döda och döda och döda. Hela dagen, varje dag.” Och kom ihåg vad den tidigare amerikanska statssekreteraren, zionisten Madeline Albright, sa när man frågade om de 500 000 muslimska barn som dödades i Irak-kriget var acceptabla; hon svarade att det var “värt det”eftersom Irak tvingades följa den amerikanska regeringens diktat; som faktiskt kontrolleras av zionister.
    Man undrar dock om hon skulle ha accepterat döden för 500 000 barn i det kriget om de döda barnen var judiska. Om allt det zionistiska hatet och mordet på palestinierna låter bekant, beror det på att det är exakt vad Adolf Hitler, Heinrich Himmler och Reinhard Heydrich sa om och gjorde mot judarna under andra världskriget.
    Sionister dyrkar bara “Israels guldkalv” ; följaktligen kommer de att använda alla länder för att göra Israel till det mäktigaste landet i Mellanöstern; och i slutändan i världen.
    Det enda landet som står i vägen för deras mål om en zionistisk Rothschilds nya världsordning är Ryssland; och det beror på att president Vladimir Putin är Rysslands ledare.

  9. Det finns många ortodoxa judar som inte stödjer sionismen eller den israeliska staten.Många av dessa grupper opponerar sig mot dödandet och fördrivningen av palestinier.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here