I serien ”Aktuella artiklar för ett eller flera år sedan och idag” återpubliceras denna artikel. Ingen kan förneka att frågorna i titeln är lika aktuella idag som tidigare. Kriget i Ukrainas har gjort frågorna än mer aktuella eller…?
Denna recension har jag nyligen fått av Ulf Karlström. Det är en ordentlig utvidgning av hans recension som lektör hos Bibliotekstjänst, där gränsen är 150 ord. Denna artikel har över 800 ord. Han skriver:
Är det för sent? För kapitalismen, vår civilisation eller mänskligheten?
Roy Scrantons bok ”Att lära sig dö i antropocen. Reflektioner över en civilisations slut” (Lil’Lit förlag 2019) har alldeles nyligen kommit ut i svensk översättning. Författaren är krigsveteran, med 2.5 år från USA:s senaste anfallskrig mot Irak, numera universitetslärare, och har publicerat en skrift om krig och klimatförändringar. Den aktuella boken kom ut redan 2015, men är i den svenska utgåvan försedd med nytt förord av författaren.
Krig, grymheter, enorma ekonomiska spekulationer och anarkin under kapitalismen, i den nuvarande hegemonens USA-imperialismens regi, skapar frustration, besvikelse och desperation hos många människor. Det är därför knappast förvånande att genren civilisationskritik, med undergångsskildringar florerar på bokmarknaden. Scrantons bok är en i raden, om än skriven av en socialist Den morbida titeln speglar en inte ringa del av boken. Huvudbudskapet är dock, som undertiteln säger, att vår civilisation, en fossilkolbaserad kapitalism med ständiga tillväxtkrav, är dödsdömd.
Bokens centrala tes är att för 30 år sedan kunde klimatförändringen hejdas eller vändas, men nu är det för sent. Scranton räknar upp ett antal sakförhållanden som påverkar den accelererande klimatförändringen. Skälen är de redan stora utsläppen av växthusgaser (VHG), hoten från de potenta VHG som metan och dikväveoxid, samt trögheten som vidlåter omställningen av dagens energisystem.
Författaren anför också att de socio-ekonomiska förändringar blir för stora vid eller nära 0-utsläpp. Det innebär att cirka 80 % av dagens energitillförsel stängs ned, vilket ”skulle få Den stora depressionen [på 1930-talet. UK] att framstå som en lite trög mellandagsrea”. Scranton pekar tydligt ut att rika och mäktiga aktörer aldrig skulle acceptera att tappa makten. Författaren landar därför i slutsatsen att vi bör befria oss från illusionen att den härskande klassen kommer att genomföra avgörande konkreta åtgärder för att drastiskt reducera utsläppen av VHG. I stället bör vi börja diskutera mått och steg för viss (?) överlevnad på en klimatskadad jord: ”överleva i en värld som är 2, 4 eller 6 grader varmare” [global medeltemperatur. UK]. Det får man onekligen kalla ”en nedbantad vision av framtiden”.
I ett kapitel och på andra ställen i boken diskuterar författaren inställningen till döden, bl a med hänvisning till kända filosofers uttalande. Hans beläsenhet i filosofi verkar vara både måttlig och selektiv. Så anför Scranton ett citat från Hegel. Det har författaren missuppfattat; Hegel talar om ”natten”, förvisso i överförd bemärkelse, men inte döden. Scranton återkommer i flera passager till sina upplevelser av död och dödshot under sina krigsår i Irak. Möjligen spelar det en roll för hans morbida intresse för att diskutera förberedelse för döden, och dito tuggande.
Boken är välskriven, ställvis välargumenterande och försedd med 125 referenser.
Vilka är då de stora felen med skriften?
Förr använde man en kristallkula för att spå framtiden, idag brukas matematiska och statistiska modeller. De senare är sjufallt överlägsna den tidigare metoden, men det handlar om prognoser, förutsägelser, inte något fastslaget ”så blir det – punkt slut”- Den internationella klimatpanelen (IPCC) är alltid mycket noga med att ange spridningen kring en beräknad linje i en figur, t ex för temperaturökningen. Man anger även sannolikhet i procent kring ett beräknat utfall.
Scranton bortser helt från osäkerheten vid en stor variation. Han tar fasta på ”the worst case”. Vidare omfamnar han alla tänkbara varningar, som t ex forskare/administratörer utfärdat:
– Redan 2035 är det för sent för alla åtgärder, och givet trögheten vid omställning, så…
– Konceptet om ”tipping point” behandlas som ett faktum, t ex uppbrytningen av isarna i Antarktis, och den totala smältningen sommartid av Arktis´ isar
– Permafrosten på land minskar så starkt att närmast all metan mobiliseras
– Varmare vatten mobiliserar även metan från delar av haven
– Haven slutar helt att binda koldioxid m m.
Scrantons framskrivning i närtid av den totala klimatdystopin inbjuder till total handlingsförlamning. Om allt ändå är för sent, för svårt, för lätt för de härskande klasserna att manipulera osv är det ju meningslöst att kräva åtgärder, insatser och utkräva ansvar av ”de styrande”. Och här blir Scranton motsägelsefull. Gör vi oss av med ”illusionerna” så kan vi kraftsamla, släppa lös kreativitet, förbereda oss på ett liv i en klimatskadad värld.
I den världen måste man enligt Scranton ”släppa taget om detta specifika sätt att leva och dess föreställningar om identitet, frihet, framgång och framsteg” (s. 30). Ojdå, det låter inte så kul. Så, ur denna totala pessimism, skall optimism spira? Tjo, pyttsan!
Jag har tidigare berört Scrantons systematiska kritik av kapitalismen – och den ”är redan dödsdömd”. Det gör faktisk boken lite mer sympatisk. Jag skall också villigt erkänna att jag ser få verkliga steg i en global skala att få ned förbränningen av fossilt kol.
Det finns absolut ljusglimtar, men de tränger bara glimtvis igenom den fossilkolsvarta röken. Så i detta avseende kan jag nog färdas en bit, tillsammans med Scranton. Det som framför allt förhindrar en verklig reduktion av utsläppen av VHG är alla de krig, runtom i världen, som uppmuntrats eller iscensatts av USA-imperialismen och dess vasaller. Risken för många fler krig, och det ultima kärnvapenkriget, gör att Scrantons dystopi kan materialiseras.
Därför är en amalgam av kamp för fred, anti-imperialism och en fossilkolfri värld den troligen mest rätta ordinationen.
Ulf Karlström
Det är väl ingen tvekan om att kapitalismen är dömd att gå under. Det liger ju i dess egen natur. När man tydligen anser att det naturliga i kapitalismen är att öka vinsterna varje år så innebär det att systemet måste ha den utveckling som vi haft hittills.
Vinsterna blir större och större. Antalet ägare blir mindre och mindre på grund av konkurrens och uppköp av konkurrenter.
Vi ser idag en marknad bestående av i huvudsak ett litet antal gigantiska ägarföretag samt globala riskkapitalbolag.
Man kan snart inte få en kopp kaffe på stan utan att man gynnar ett riskkapitalbolag. Detsamma gäller snart snabbmatskedjor. Man kan snart inte gå på Gym utan att hamna i en av ett riskkapitalbolag ägd kedja. Butiker och restauranger tenderar också att ägas av riskkapitalbolag. T ex i stockholm ägs nästan hela den totala skobranchen av en enda ägare.
Med den takt detta eskalerar så kommer framtiden att bestå av bara en handfull olika ägare som ändå måste samarbeta på något sätt för att inte förgöra varandra.
Att i det läget fortfarande öka vinsterna varje år handlar nästan uteslutande om att pressa livet ur underleverantörer och de anställda.
Och det kan inte heller gå i längden.
Ser man historiskt har aldrig marknadsekonomin visat några tecken på att gå under eller försvinna. Tvärsom, är den liberal och progressiv och genomgår hela tiden förändringar. Anledningen är att affärsmännen hela tiden kommer med nya idéer. Affärslivet avskyr stagnationen som hindrar dess utveckling. Kapitalism är en kamp om överlevnad liksom människans kamp om överlevnad. Kapitalism är människan. Stagnationen är döden för kapitalismen liksom stagnationen är döden för människan. Därför förökar sig människan hejdlöst för att överleva och slå ut allt annat liv på jorden. Socialister vill inte förstå för att riskera marginaliseras men det är faktiskt stor skillnad mellan liberala och konservativa partier. Liberaler hävdar ofta framgång, som t.ex. Barack Obama valspråk 2008 ”Yes we can” medan ett konservativt parti kan ha valspråket ”trygghet & tradition”. Det senare utan någon som helst utvecklings- och framgångsideologi. Socialismen är ett icke-samhälle som inte finns någon annanstans än i drömmar och fagra löften. Alla försök till socialism har slutat i antingen kaos eller fattigdom.
Arbetarklass…du bör allt läsa en dikt av August Strindberg som lyder så här …..
”Vad sa ni till mannen där borta?
– Jag sa, att han skulle arbeta fortare.
– Vilken rätt har ni att befalla över honom?
– Jag betalar honom för det.
– Hur mycket betalar ni honom för det?
– 10 kronor om dagen.
– Varifrån får ni pengarna att betala honom med?
– Jag säljer sten.
– Vem hugger stenen som ni säljer?
– Det gör han.
– Hur mycket hugger han om dagen?
– Åh, han hugger en hel del sten på en dag.
– Hur mycket får ni för det?
– Ungefär 50 kronor.
– Men då är det ju han som betalar er 40 kronor för att ni
går omkring och befaller honom att arbeta fortare.
– Ja, men jag äger ju verktygen och maskinerna.
– Hur blev ni ägare av dem då?
– Jag sålde huggen sten och fick in så mycket pengar på
den att jag kunde köpa in verktyg och maskiner.
– Vem hade huggit den stenen?
– Tig, dumbom”
/August Strindberg
Jag läste dikten nu. Det var på den tiden människor arbetade med kroppen. Även många kommunister skulle jag tro. Idag tror jag knappast någon kommunist har ett kroppsarbete. De arbetar istället med sina hjärnor inom staten men kanske mer på kommunala och landstingskommunala kontor. Möjligen också inom vård och omsorg. Vi som jobbat med kroppen är nog många gånger glada sluppit ansvaret för verktyg, maskiner, fordon m.m. vi använt i jobbet. Istället kan vi skaffa egna verktyg och maskiner om vi har det intresset. Men det är en annan sak. Vi som jobbat med kroppen jobbar för lönen och ingenting annat. Men de akademiska människor som har kreativa arbeten kan jobba för de tillför deras liv något. Ofta till en god lön som de inte behöver ha så stora bekymmer om. Precis som en brunn med friskt vatten som aldrig någonsin sinar. Herrefolk är alltid herrefolk vad de än utger sig för. De måste ställas mot varandra och se vem som har bäst att erbjuda. Internationell solidaritet och mångkulturella samhällsexperiment har jag numera förstått är knappast något som lockar mig. På sitt tal i Almedalen i söndags sa Jimmie Åkesson att de vänsterliberala partierna förstört Sverige. Jag häpnade när jag läste. Det är ju för f-n precis vad jag tänker.
Genom att dela dikten, försökte jag få dig att förstå, att kapitalismen inte är ”människan” som du skriver, utan ett ekonomiskt system i vilket en klass suger ut en annan, borgarklassen mot arbetarklassen. Varför just arbetarklassen? Jo, som du ser i dikten ovan, är det arbetarens arbete som har gjort/ gör så att kapitalisten överhuvudtaget kan vara kapitalist. Och det spelar ingen roll om arbetaren hugger sten eller står vid ett löpande band. Och till skillnad från Jimmie Åkesson och SD så vill vi kommunister ändra på det. Vårt mål är att nå ett klasslöst samhälle, dvs ingen klass ska kunna förtrycka eller suga ut en annan.
Problemet är att det inte blir några bra samhällen. Människan är inte funtad på det sättet. Bara för en liten stund sedan matade jag gräsänder. De har kommit tillbaka till stränderna nu efter häckningen. Ungarna börjar växa till sig. De får tidigt lära sig konkurrera om brödfödan (som jag ger dem). Mamma kan ta maten framför ögonen på sina barn. Då får de lära sig att bli snabba om de ska ha något. De blir så klart kraftfulla änder av det. Inte lata och loja. Marknad är konkurrens. Människan vill ha det så. Blir de fråntagna möjligheten kommer de förvandlas till zombies, samhället de lever i stagnerar och förmodligen förfaller i tvång och fattigdom. Utom för den styrande eliten som alltid ges förmånen att ta för sig.
Jag kan hålla med om att kommunismens lågkonsumtions-samhällen kan vara alldeles utmärkta i miljöhänseende men det blir svårt att hantera då människan alltid strävar efter mer. Alla migranterna på Medelhavet, vad är de ute efter tror du?
Kapitalisten tveksamt, därför de är fullt medvetna om att den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket. De har som regel en strategi, policy, för sin verksamhet. Men stora förändringar kan ha sin början vid ett middagsbord. Jag såg den här filmen tidigare idag.
https://www.youtube.com/watch?v=b3u2rlj4TxU
Tre kommentarer fångade min uppmärksamhet
—kapitalismen är dömd att gå under
—ägare blir mindre och mindre
—litet antal gigantiska ägarföretag samt globala riskkapitalbolag
Kapitalismen självdör idag i Kina, i alla fall den kapitalism där vi ser denna ökande ägarkoncentration. Teknologin, främst WeChat, driver en motsatt utveckling. Kanske därför USA och Sverige är så angelägna att motarbeta WeChat, helst förbjuda den. ”Kedjorna” dör, medan direkthandeln ökar. Kedjorna är bara mellanhänder som ökar priset.
”Scrantons framskrivning i närtid av den totala klimatdystopin inbjuder till total handlingsförlamning.” Och därför är boken de facto snarast ett led i att göra vaddå? Just ingenting, ”låt dem härska, vi kommer ju alla ändå att dö!” Ytterligare en bok som Imperiet måste gilla!
Lösningen ligger i makten över penningen. I nu läget ligger det i bankirens händer. Det är detta som leder till skuldslaveri, krav på ökade profitkvoter och nya marknader att erövra. Alla har skuld till bankiren, inklusive stater – varför stater ska sätta sig i skuld är en ”gåta” (Varför ska Saudiarabien som tillsynes badar i oljerikedomar ändå ha stora skulder) Hur kommer det sig? Ja däri ligger kruxet.
Vill man rädda planeten? Börja med att avskriva alla skulder, ta makten över penningen från bankiren, avskaffa centralbanker. Återinföra det hos folket och endast folket. Tidigare experiment med det (Abraham Lincoln, Andrew Jackson) visar att detta med att beröva bankiren makten över penningen var ett dunder succé. Bankirvampyrens skuldkarusell kan stoppas endast via kontroll över finanskapitalet. Alla idéer om jämlikhet, miljövänlighet, rättvisa, mm., som inte börjar med att förstöra finanskapitalets ofantliga makt är dömda att misslyckas.
Läs mer om de åtta familjer som äger världsekonomin.
https://www.globalresearch.ca/the-federal-reserve-cartel-the-eight-families/25080
även detta https://www.globalresearch.ca/the-federal-reserve-cartel-freemasons-and-the-house-of-rothschild/25179
Vem styr världen?
https://www.globalresearch.ca/who-rules-the-world-bilderberg-2019-and-the-global-power-elite/5679945
Vilka annars?
Vem som helst har inte förmågan att äga. Ägande är ansvar. Ansvaret är förvaltning.
Vid Sovjetunionens upplösning delades mycket av det gemensamma ägandet ut till folket i form av värdepapper. De flesta sålde värdepappren tämligen omgående. Vissa bytte bort dem mot en flaska Vodka. Några sparade och köpte. De blev vinnarna. Jag ser inget särskilt problem med ägandet när jag vet vilket ansvar som ligger bakom. Den som inte förvaltar sitt pund kommer förlora det. Det står i Bibeln.
Problemet är väl att många förmögenheter skapats och skapas genom ren stöld! Men ”arbetarklass” verkar vara nöjd med att så sker! Givetvis måste världens finansiella system ändras och att ta ifrån bankerna rätten att skapa krediter ur tomma luften är en början. För övrigt borde du nog läsa på bättre om hur vissa förde över ägandet av statliga företag i Ryssland i privat ägo…Och det gick INTE ärligt till om du nu tror det!
arbetarklass…du skriver att människan är en egoist, och helst vill konkurrera med andra. Det är en borgerlig myt som kapitalisterna har lyckats lura på dig…Människans samarbetsförmåga har en evolutionär bakgrund. Den som kunde samarbeta förbättrade sina överlevnadschanser.
Detta diskuteras här God Jul – låt oss arbeta för en bättre värld. ”Forskning har visat att handlingen att ge något åt någon ofta medför större lycka, större självtillfredsställelse än då man får något från någon. Man har funnit ungefär samma förändringar i hjärnans belöningssystem av osjälviska handlingar som av annat som ger tillfredsställelse, alltifrån sex till fysisk träning, god mat och fina naturupplevelser. Detta har bekräftats vetenskapligt, bl.a. i ett experiment av professor Martin Ingvar och medarbetare på Karolinska Institutet. Detta är ett tema i Stefan Einhorns böcker och i en debattartikel i DN. DN Debatt 24/12 2013 Stefan Einhorns inställning om ökad givmildhet, tolerans och förståelse är tilltalande, men han saknar enligt min mening anknytning till dagens ekonomiska system, klasser och socioekonomiska förhållanden.”
Jag ifrågasätter inte samarbete. Det ingår i arbetet som en naturlig del. Samarbete ger styrka. Filmen jag länkade till påvisade just det. Svenska Volvo BM gick ihop med finska Valmet för att kunna prestera produkter som konkurrensen och marknaden krävde. Ensamma var Volvo för svaga. Finska Valmet var dessutom en statligt företag enligt filmen. Samarbetet hade sin start vid ett middagsbord med direktörerna bl.a. med dåvarande Volvodirektören Pehr G Gyllenhammar. Ett bra resultat för arbetet kräver fri företagsamhet och konkurrens men även samarbete. Jag tycker mig se samarbetet ökat mellan arbetsgivare och arbetstagare. ”Klassfientligheten” som var så typisk för några decennier sedan verkar ebbat ut. I dag tycks arbetarna vara mer solidariska mot sina arbetsgivare. Åtminstone om de är privata. Som arbetstagare är nog det som är det mest lönsamma tror jag. Göra sitt arbete och visa lojalitet. Då kan man förvänta sig förmånerna.
Din kommentar är speciellt intressant för mig för det tycker jag stämmer i Sverige, det gäller hela tiden att roffa åt sig till max, bara någon annan betalar. Det är ju kärnan i den svenska variationen av socialismen, fackföreningsrörelsen, bidragssystemet, osv. Jag upplever en helt annan bild i Asien där ”socialism” betyder, och bokstavligen ”stavas”, att dela med sig. Det sker verkligen på alla nivåer, och staten är inte mellanhanden, man behöver inte betala kadrer av sovjetsocialistiska byråkrater. Filosofen Kongfuzi (551–479 f.Kr.) skrev: ”Om ledare styr sitt folk med många hårda regler och hårda bestraffningar, då flyr folket och ledaren förlorar all respekt. Men den som leder folket med gott föredöme, dygd, goda egenskaper, och god moral, då blir ledaren respekterad och folk vill följa honom.” Hur är det med Sverige, det går inte en dag utan att man hittar ytterligare något som måste ”regleras”, idag ”elsparkcyklarna”. Segway kom 2001, 18 år senare är dom fortfarande ”oreglerade”, läs förbjudna, i Sverige. I Kina är dom vardagen. Kanske världens mes efterblivna land och verkliga diktatur idag.
Karl, du missar regelbundet målet.
Sverige är inte och har aldrig varit ett socialistiskt land, det är ett gammal kristet – lutherskt/kalvinistiskt – rike, en gammal diktatur.
Fram till 60-talet fick man inte ha en ordinarie tjänst om man inte var medlem i statskyrkan. Det dröjde ännu längre innan man fick lämna kyrkan, varför många frikyrkomedlemmar var dubbelt organiserade. Som ateist fick jag länge betala kyrkoskatten.
Folkhemsbegreppet kommer högerifrån.
SAP och LO skapades på grundval av nykterhetsrörelsen, som var kristen i betydande omfattning. Det var där som man lärde sig att föra protokoll m.m.. Går man med i en svensk förening gällde länge att man fick begära – inte anmäla – utträde, man var i princip livegen, som i kyrkan.
Kristna européer – puritaner – tog med sig diktaturfasonerna till andra sidan av Atlanten, till det som numera är ”förbuds Amerika”. Det gick en serie i svenska medier om alla vansinniga förbud och märkliga påbud som gäller på olika ställen ”over there”. ”Frihetens land” USA är en oförskämt myt. Det är bara slavägarna som var fria, och dagens kapitalister som är det. De flesta andra är skuldslavar.
[…] Är det för sent? För kapitalismen, vår civilisation eller mänskligheten? dök först upp på Global […]
Jag ser inte det på det sätt som han betraktar det. Co2, som globalisterna har skrämt upp 80% av mänskligheten med, är nästa lockdown- förevändning. I Holland har det redan börjat. Vi ska komma ihåg att globalisterna vill reducera världsbefolkningen med 7mdr människor, så att de kan få full kontroll över resterande. Gör de det inte med krig, så med ’vccn’, så med svält el nu med co2hoaxen (hur gör folk med bubbelvatten el pilsner, det är ju koldioxid i gasform löst i vatten..). Co2 är livsnödvändigt för oss vilket vi alla vet, där fotosyntesen använder denna molekyl. Ergo, allt blir grönare vilket också skett, det blir ergo mer mat, ergo rakt motsatt vad banditerna har i åtanke, ergo för att deras sinistra planläggning för sin egen överlevnad (de riskerar ju annars att bli påkomna med vad de gjort mot mänskligheten) ska till varje pris genomföras. Tror dom. Dessutom, om författaren är sk krigsveteran, då vet han också hur mkt fossilt hato släpper ut (motsvarar väl 50% av världens alla länder, samt känner han säkert till begreppet chemtrails som supraskurkarna introducerat som en mysig liten företeelse i deras fortsatta kamp för att försöka göra sig av med så många som möjligt. Det är sannerligen dax att börja vakna för oss alla, om vi ska klara av att ta oss an dem
Är det försent för mänskligheten, kanske för en liten del av mänskligheten, USA 4% och EU 3%, den del av mänskligheten som ännu satsar på att fortsätta den klassiska metoden av kolonisation, att med hotelser, krig och överfall plundra andra folk och leva gott på bytet. NATO. Främst Europa, men även USA, är exempel.
Det råder knappas något tvivel om att USAs krigsförberedelser med expansionen av NATO är identiska med Hitlers före överfallet på Polen 1939, och svenska regimen deltar.
Samtidigt byggs en ny värld med Kina som centrum, både lokalt och internationellt, som västs propagandamedia aldrig talar om. Den byggs på ett helt annat sätt än den klassiska ”väst” modellen med enorm maktkoncentration i maktcentra som Den Djupa Staten kopplat med diktatoriska center som BlackRock, Vanguard och StateStreet. Slås en centra ut drar det med seg de andra. 2008 krisen, eller 20-talet depression.
Koncentrationen av makt gör systemet mycket sårbart. Samtidigt byggs nya system där makten är distribuerad, och systemen blir därmed flexibelt och motståndskraftigt.
Slås en del ut samverkar alla de övriga att återbygga den. Vi ser det mycket tydligt i Kina. Nyligen skulle jag köpa kläder. Det gjorde jag, inte genom att shoppa runt på olika stora köpcentra, utan genom ett nätverk på Weixin-WeChat. Ett enmansföretag levererade materialet, ett annat enmansföretag sydde, ett flertal agerade katalysatorer. Resultat, jag fick skräddarsydda kläder till 10% av priset i Sverige, och precis vad jag ville ha. Jag behövde inte spendera tid och pengar på att shoppa runt på olika storaffärer.
Vi vet inte så mycket om mekanismerna bakom den så kallade ”klimatkrisen”, men vad vi vet med säkerhet är att den drivs av planetrörelserna. Att människan skulle kunna styra klimatförändringarna är lika tokigt som att människan skulle kunna ändra jordens rotation så vi fick 25 timmars dagar.
Kapitalismen i väst är gjuten i betong, som nu vittrar söder, och går inte att ändra på. Den måste självförstöras. Detta medan samhällssystemet i öst får nya skepnader, utvecklas och framskrider .
När man säger att konkurrensen är naturlig betyder det inte att det handlar om att folk VILL konkurrera utan att de vill ha status(även i sammanhang med att locka äktenskapspartners) vissa varor eller tjänster och för ändamålet vanligen behöver anstränga sig för ändamålet.
Allt levande konkurrerar.
När det råder brist brukar det alltid finnas en priviligierad grupp som har tillgång.
Det finns en allvarlig avigsida med marknadsekonomin genom att somliga avsiktligt skapar brist för att pressa upp priser eller för att störta överheten för någons räkning.
Libertarianismen har ingen lösning på det utan det kräver en stark och välorganiserad gemensam sektor som har förmågan att eliminera såna dåliga sidor men utan att förstöra det som är bra med marknadsekonomi. Jag tror att Kina’s system är på väg i den riktningen medan väst tyngs av stor ofullkomlighet beträffande avigsidorna.