I serien ”Aktuella artiklar för ett eller flera år sedan och idag” återpubliceras denna artikel. Spännande fråga!
Ingress: Den nya stormakten Kina, världens folkrikaste stat diskuteras och kritiseras mycket.
Vad vill Kina egentligen?
Vilket samband finns mellan kolonialisering av Kina och dagens politik?
Är Nya Sidenvägen ett fredsprojekt – eller en slags imperialism?
Hur ser Kinas ekonomi ut egentligen? Kapitalism bara, eller ”Socialism med kinesiska förtecken?”
Vad händer i Xinjiang?
Är vi på väg från en USA-dominerad värld mot en bipolär värld med Kina & Ryssland i andra polen? På väg mot multipolär värld?
Vad kan man tro om allt man hör/läser om Kina?
Berättigad kritik och/eller bara förtal och demonisering?
Folket i Bild Kulturfront, Stockholmsavdelningen ordnade 8 juni ordnade ett unikt webbinarium via Zoom, som besöktes av drygt 60 personer.
”Kinas plats i världen” presenterades i 5 föredrag med plats för frågor och diskussion.
Program.
- Kinas historiska utveckling senaste 300 åren. Lennart Lundberg, sinolog med många Kina-resor sedan 1966.
- Kinas ekonomi. Ulf Karlström, miljöexpert, antiimperialistisk folkrörelseaktivist
- Är Nya Sidenvägen ett imperialistiskt projekt? Karl Lötberg, journalist, f.d. chefredaktör
- Leder Kina utvecklingen mot en multipolär värld? Anders Romelsjö, bloggare, forskare.
- Kritiken mot Kina Torbjörn Wikland, ekonom som följt och skrivit om Kinas utveckling och Sveriges förbindelser med Kina sedan slutet av 1960-talet och som besökt Kina många gånger.
Av föredragshållarna på webbinariet har Lennart Lundberg och Torbjörn Wikland besökt Kina många gånger. Lennart Lundberg har bott en tid i Kina, kan kinesiska och översätter skrifter från kinesiska till svenska.
Vi kommer presenterar här de fem föredragen. Här är det tredje i ordningen, av Karl Lötberg.
Det föregicks närmast av Ulf Karlströms föredrag Kinas ekonomisk-politiska utveckling under 40 år – mirakel eller planering? Från webbinariet “Kinas plats” i världen. Första föredraget, av Lennart Lundbergs föredrag Kinas historiska utveckling senaste 300 åren. Från webbinariet “Kinas plats i världen” finns också att läsa.
Karl Lötberg: Är Nya Sidenvägen ett imperialistiskt projekt?
Kinas nya Sidenväg håller på att omskapa den geopolitiska kartan. Hela den väldiga eurasiatiska kontinenten knyts samman i ett enda handels- och infrastruktur-nätverk, och drar samtidigt med sig Afrika, Sydamerika och Oceanien.
I all praktisk mening är det ett globalt projekt. Av världsdelarna är det bara Nordamerika och Australien som ställer sig utanför. Åtminstone än så länge.
Den nya Sidenvägen har flera olika namn. Från början – när Kinas president Xi Jinping presenterade idén 2013 – kallades den ”One Belt, One Road”, förkortat till OBOR. På senare år har man övergått till att kalla projektet Belt and Road Initiative, BRI.
BRI syftade från början till att utveckla infrastruktur och påskynda den ekonomiska integrationen i länder längs de farleder som bildade den historiska Sidenvägen. Den 28 mars 2015 utfärdade Kinas myndigheter den officiella översikten av initiativet.
Enligt detta syftar BRI till att citat ”främja anslutningen mellan de asiatiska, europeiska och afrikanska kontinenterna och deras intilliggande hav, upprätta och stärka partnerskap mellan länderna längs den nya Sidenvägen, skapa en all-dimensionell, flerdelad och sammansatt anslutning av nätverk samt förverkliga diversifierad, oberoende, balanserad och hållbar utveckling i dessa länder”. Slut citat.
BRI har därefter svällt ut långt över sina ursprungliga ramar. Men det bygger ändå på den historiska Sidenvägen, så stort fokus läggs därför på länder i Asien, östra Afrika, Östeuropa och Mellanöstern – ett område som huvudsakligen består av utvecklingsländer. Enligt internetsajten Belt and Road Portal (lätt att hitta på nätet) deltar för närvarande mer än 140 länder i initiativet, däribland även ett stort antal länder i Sydamerika.
Den landbaserade Sidenvägen omfattar sex korridorer, en till Europa, en till Västasien (det vill säga Mellanöstern), en via Mongoliet till Ryssland, en genom Pakistan, en som ämnar att koppla ihop Bangladesh, Indien, Kina och Myanmar, samt en som omfattar Indokina.
Den maritima delen av BRI består av en sydlig sjörutt som kopplar ihop Kina med Sydostasien, Indonesien, Indien, den arabiska halvön, Somalia, Egypten och Europa.
Den nordliga sjörutten – Polarsidenvägen – knyter ihop Kina med Ryssland och Europa via Behrings sund, Rysslands nordkust mot Arktis, Nordostpassagen och vattnen utanför Norge ned till Centraleuropa.
Initiativet omfattar även en digital Sidenväg; länderna ska kopplas ihop genom ett omfattande nät av fiberkablar och 5G-apparatur.
USA försöker att på alla vis stoppa initiativet. Nyligen hoppade Australien av från ett projekt, efter påtryckningar från Washington. Av samma skäl har Litauen beslutat sig för att hoppa av.
Finansieringen av BRI-initiativet ska säkras med hjälp av olika institutionella mekanismer, bland annat ett antal kinesiska banker, samt av internationella finansieringsinstitut – framför allt Asian Development Bank, Asian Infrastructure Investment Bank och New Development Bank.
Det är alldeles uppenbart att initiativet gynnar Kinas relationer med omvärlden, att det ökar handeln och landets inflytande. Och det är ingen hemlighet – det var det uttalade motivet redan från början.
Kina är världens näst största ekonomi, efter USA – om man ser till landets nominella bruttonationalprodukt.
Om vi i stället ser till den köpkraftsjusterade bruttonationalprodukten, så är Kina världens största ekonomi, och blev det redan 2015.
Många marxister i väst har länge sett Kina som ett kapitalistiskt land, och hävdar nu att Kina även blivit imperialistiskt.
Det är en begriplig ståndpunkt, eftersom Lenin definierade imperialismen som kapitalismens högsta stadium.
Har detta redan skett, eller kommer det att ske i Kina?
För att försöka svara på frågan ska jag först kortfattat gå igenom Lenin definition av imperialism – i fem punkter – som han presenterar i ”Imperialismen som kapitalismens högsta stadium”.
Första punkten: Koncentration av produktion och kapital, vilken uppnått ett så högt utvecklingsstadium, att den skapat monopolen, vilka spelar en avgörande roll i det ekonomiska livet.
Är detta sant i Kina? Ja, till viss del. Huawei, Alibaba och flera andra är tillräckligt stora för att passa in i definitionen, men den stämmer även in på alla hittills existerande socialistiska samhällen – vilket inte är så konstigt, eftersom jätteföretagen är de mest socialiserade.
Lenins andra punkt: Bankkapitalets sammansmältning med industrikapitalet och uppkomsten av en finansoligarki på grundval av detta ”finanskapital”.
Denna definition stämmer inte in på Kina. Centralbanken är statsägd, och nästan alla andra banker ägs av småstäder eller provinser. Dessa har inte sammansmält med industrikapitalet på något sätt som ens avlägset liknar vad som skett i de monopolkapitalistiska länderna.
Lenins tredje punkt: Kapitalexporten, till åtskillnad från varuexporten, erhåller synnerlig betydelse.
Detta är den mest intressanta punkten, av följande skäl:
I Kina är varuexporten fortfarande av avgörande betydelse.
Kinesiska företag – både statliga och privata – exporterar kapital och köper utländska företag, exempelvis Volvo Personvagnar i Sverige, köpt av Geely. Det kan – om man vill – ses som åtminstone början till någon slags kinesisk imperialism. Att påstå att kapitalexporten erhållit en synnerlig betydelse är dock helt fel.
BRI-projektet bygger på samförstånd med de olika länder som Kina förhandlar med. Det är ett initiativ med många bottnar:
För det första: Det är ett win-win-projekt, och inte kapitalistisk annektering och exploatering. Kina vill dra nytta av dessa projekt, men de ska även gynna utvecklingen av de lokala ekonomierna.
För det andra: Finansieringen, lånen som erbjuds, är inga skuldfällor – vilket USA och väst påstår. I de fall – bara några få hittills – när låntagarlandet inte klarat av att betala, har Kina omförhandlat hela det lokala projektet för att lösa problemen till alla parters nytta.
För det tredje: Dessa lån är raka motsatsen till de lån Internationella Valutafonden och Världsbanken erbjuder fattiga länder, där motkraven är att mottagarlandet tvingas till nedskärningar och privatiseringar, där statliga tillgångar säljs ut till USA-bolag eller andra väst-monopol för en spottstyver. Kraven omfattar även antifackliga åtgärder, lönesänkningar och andra nyliberala åtgärder enligt känd Washington Consensus-modell. Åtgärderna utarmar mottagarlandet, och deras skulder växer år från år och gör dem beroende av de imperialistiska institutionerna.
De kinesiska lånen innehåller inga sådana krav.
För det fjärde: De olika projekten har stor betydelse för Kinas fortsatta utveckling, eftersom det i hög grad handlar om att säkra råvarutillgångar för kinesiska företag. Till saken hör att den USA-ledda internationella imperialismen redan lagt beslag på råvarutillgångarna i flertalet av de före detta kolonierna, länder som numera ingår det neo-koloniala systemet – och som hålls nere med hjälp av skuldslaveri gentemot IMF och Världsbanken, och genom systematisk korruption av de ledande politiska eliterna i dessa länder. Färgrevolutioner och rena kupper används för att uppnå dessa mål, i de fall då folket inte valt en ledare som passar Triadens intressen, (det vill säga de tre imperialistiska centrumen USA, Europa och i Asien, framför allt Japan.
Jag vill i sammanhanget citera den marxistiske ekonomen och bloggaren Michael Roberts. Han deltog i en konferens i London 2018 på temat ”Den kinesiska omvandlingens politiska ekonomi”.
Han refererar konferensen och skriver följande:
Citat ”… Det stora ’One belt, One road’-projektet för Centralasien syftar inte till att skapa profiter. Det handlar i sin helhet om att expandera Kinas ekonomiska inflytande globalt, och att utvinna naturresurser och andra tekniska resurser för den inhemska ekonomin.
Detta tillbakavisar också den vanliga tanken bland vissa marxistiska ekonomer att Kinas export av kapital för att investera i projekt utomlands, är en produkt av behovet av att absorbera ’överskottskapital’ i hemlandet – liknande den kapitalistiska ekonomins export av kapital före 1914, som Lenin presenterade som nyckelfunktion i imperialismen. Kina investerar inte utomlands genom sina statliga företag på grund av ’överskottskapital’ eller ens för att profitkvoten i de statliga och kapitalistiska företagen har fallit.” slut citat (Min översättning)
Michael Roberts, som med hjälp av statistik forskar i marxistisk ekonomi, betonar på flera ställen i sin blogg att Kina inte är ett imperialistiskt land.
Lenins fjärde punkt: Internationella monopolistiska sammanslutningar av kapitalister, vilka delar världen mellan sig, bildas.
Sedan andra världskrigets slut har USA haft den totalt dominerande rollen, och alla övriga imperialistländers tillgång till råvaror och territorier har varit beroende av USAs politiska och ekonomiska välvilja och godtycke, vilket sammanhänger med dess globala ledarroll.
Lenins femte punkt: Jordens territoriella uppdelning mellan de kapitalistiska stormakterna är avslutad.
Här vill jag bara tillägga att det fortfarande – i den dag som idag är – handlar om i stort sett samma dryga tiotal länder som Lenin tog upp i sin skrift: England, USA, Japan, Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien, Belgien, Nederländerna och så vidare – länder som idag ingår i Triaden, och som skildras så väl i den viktiga boken ”USA som världspolis”.
På den tiden startade dessa länder krig mot varandra för att omfördela världen.
Den stora, stora skillnaden idag är att alla dessa imperialistiska länder samlats bakom en enda ledande makt, nämligen USA. Detta var ett resultat av USAs oerhört starka ekonomi och militärmakt efter andra världskriget, och formaliserades i Bretton Woods-överenskommelsen 1944.
Boken ”USA som världspolis” finns för övrigt att köpa via bloggen Global Politics, som Anders Romelsjö driver.
Viktigt är också vad Lenin skriver strax innan han presenterar ovanstående definition:
Citat”… alltför korta definitioner är, om också bekväma, ty de sammanfattar det viktigaste, dock otillräckliga så snart man ur dem måste speciellt härleda ytterst väsentliga drag hos den företeelse, som det gäller att definiera. Vi måste därför – utan att glömma, att alla definitioner överhuvud taget har en villkorlig och relativ betydelse, då en definition aldrig kan omfatta de allsidiga förbindelserna hos en företeelse i full utveckling – (vi måste därför) ge en sådan definition av imperialismen, som innefattar dess följande fem viktigaste kännetecken… ” Slut citat
Därefter följer punkterna jag nyss citerade.
Jag antar att Lenin här syftar på att beskrivningen av en företeelse som imperialismen också måste innefatta dess uppkomstsätt, historia och historiska begränsning. En viktig fråga i det sammanhanget är hur den moderna imperialismen hänger samman med de europeiska ländernas kolonialism under 1500-talet och framåt, då finans- och monopolkapitalet ännu inte existerade.
Kapitalismen – som historiskt fenomen och i dess mer utvecklade form – uppstod i England och utvecklades där, för att sedan sprida sig till Europa och USA. Det klargör Marx i det brev han skrev till Vera Zasulitjch 1881.
Vi ser här att dessa länder senare blev kärnan i det imperialistiska läger som uppstod runt sekelskiftet 1900. Och det är samma stater som figurerar än idag, och det är dessa som nu utgör det världsomspännande imperialistiska systemet. Kina ingår inte i detta.
Det finns mycket mer att säga, men jag avslutar här.
Länkar:
Lenin: Imperialismen som kapitalismens högsta stadium (på svenska):
https://www.marxists.org/svenska/lenin/1916/imper.htm
Karl Marx: Brev till Vera Zasulitjch 1881 (på svenska):
https://marxists.info/svenska/marx/brev/zapiski.htm
Michael Roberts blogg (på engelska):
Michael Roberts referat av seminariet om ”Den kinesiska omvandlingens politiska ekonomi” 2018 (på engelska):
Belt and Road Portal:
https://beltandroad.hktdc.com/
Ordet imperialism är definierat som att en stat expanderar sin makt, att kolonisera, politiskt, ekonomiskt, och militärt för att kontrollera och styra andra stater, att förhindra inflytande från dessa stater, ofta mot deras vilja. Amerikanska NATO är ett typisk exempel, och så är aktioner är Huawei förbudet, kärnvapenavtalet, eller värdlandsavtalet.
Ordet ”imperium” kommer från latinet och betyder ”befallning”, ”myndighet”, ”herravälde”.
Kina skapade nya Sidenvägen som en handelsled, alla kan använda den, eller avstå från att använda den, och Kina ställer inga krav eller villor på kolonisation, politik, ekonomi, eller militära krav. Medlemmarna behöver inte ens handla med Kina utan är fria att handla med varandra.
Alltså faller nya Sidenvägen helt utanför begreppet Imperialism.
Amerikansk imperialism är som bekant mycket olika, med absoluta krav på underkastelse, som Huawei förbudet, kärnvapenavtalet, värdlandsavtalet eller militärt med NATO. Den som inte är följsam mot USA utsätts för lamslående åtgärder som sanktioner, eller militära ingrepp, färgrevolutioner, eller rena militära invasioner.
Att Kina har utvecklat teknologi och metoder som vida överglänser vad de flesta andra nationer har åstadkommit är inte imperialism. Andra nationer har det fria valet att inte använda dom.
Imperialistiskt objekt? Eller nya möjligheter i en ny värld?
ST. PETERSBURG, 18 juni /TASS/. Mer än 690 avtal värda totalt över 5,6 biljoner rubel (99,8 miljarder USD) har slutits vid St. Petersburg International Economic Forum (SPIEF), sa rådgivare till Rysslands president, verkställande sekreterare för SPIEF:s organisationskommitté Anton Kobyakov till reportrar på lördagen.
691 avtal värda 5 639 biljoner rubel har undertecknats. Naturligtvis tillkännager vi bara siffror som inte är kommersiellt sekretessbelagd information.
Omkring 14 000 personer som representerar 130 länder, inklusive Ryssland, deltog i forumet, 79 länder skickade officiella representanter.
St. Petersburg International Economic Forum som anordnas av Roscongress Foundation pågår från 15 till 18 juni. Årets forum kallas för ”Nya möjligheter i en ny värld”.
Något om den imperialistiska västvärldens ”straffsanktioner” mot Ryssland, som tvärtemot vad de tänkt sig, visat sig resultera i ett stort lyft för rysk inhemsk industri och ekonomi.
Chefen för Federal Antimonopoly Service (FAS) i Ryssland, Maxim Shaskolsky, sa i en intervju med RBC att det svenska företaget IKEA,s avgång kommer att utveckla en sund konkurrens bland ryska möbeltillverkare.
Han noterade att IKEA ”klämde” marknaden under sig och den ryska produktionen och handeln med möbler inte fick ordentlig utveckling. Enligt Shaskolsky finns det separata bra produktionsanläggningar i Ryssland, men kompetensen för handel genom specialiserade köpcentrum, med en uppsättning relaterade tjänster på IKEA-nivå, är inte utvecklade.
”Å ena sidan tillför utländska företag konkurrens. Men de skapar också ofta risker för marknadsmonopol”, betonade chefen för FAS.
Efter det svenska företagets avgång, påpekade chefen för FAS, kommer konkurrens att uppstå på den ryska möbelmarknaden och tillverkare kommer att utveckla sina försäljningsområden och tjänster.
I mars 2022 avbröt IKEA verksamheten i Ryssland. Enligt företaget kommer kedjans butiker att vara stängda till slutet av augusti. Den 15 juni blev det känt att företaget sålde fyra fabriker i Ryssland och minskade omfattningen av verksamheten i Ryska federationen.
Jag tycker ärligt talat, de EJ MINSTA lilla imperialistiskt av Kina detta Mega projekt. Att den nyttiga dvärgen Litauen och även Australien hoppat av, gör inte att projektet skadas eller så. Kanske är de bättre också faktiskt att högljudda dvärgen Litauen EJ är med enligt mej, de deras förlust. Australien har på på senare åren nu, efter hårda Usa påtryckningar helt försämrat relationen till Kina. Vilket jag tycker är KORKAT ärligt talat. Kinas meriter talar för sej själv. Det man gjort på Afrika kontinenten senaste decceniet bara nu, saknar ju motstycke. Kina verkligen hjälper så många andra länder ur fattigdom. Och med olika livsviktiga infrastruktur projekt, som gjort livet mycket bättre för befolkningarna där. Kina bygger järnvägar, broar, olika byggnadsprojekt, från skolor till sjukhus mm. Medans Usa är HELT insatta på att härska, äga och förolämpa. Då utan att ens gå in på militära krigsindustrin OCH Nato här. Kina söker självklart vänskap med dessa länder, det är ändå över hälften av världens länder vi talar om. Men Kina har EJ härska/äga och kalla krigets mentaliteten som Usa har. Usa är HELT insatta på kalla krigets mentaliteten, och söker ständigt nya offer att mörda, råna, plundra, äga eller förolämpa. Sedan har man jämt, under flera deccenier, missbrukat dollarns ekonomiska betydelse otroligt hårt och vidrigt. Vad gäller vidriga sanktionerna mot ALLT och ALLA som EJ dansar efter deras pipa. Kinas meriter talar för sej själva, man är ändå fredliga. De gäller EJ bara Afrika, finns länder i Latinamerika och övriga Asien också, ihop med arabländerna. Detta Mega projekt kommer såsmåningom att underlätta handeln och handelsutbytet med övriga, på så mycket effektivare och bättre sätt, när de klart. Med mycket annat också samtidigt. Kina går inte in och förolämpar eller äger dessa länder. Man har EJ kalla krigets mentaliteten. Men Kina är ändå en av 5permanenta FN medlemmar, och en av supermakterna. Det är bättre att Usa börjar fatta att Kina är ostoppbara och tar EJ mer skit. De vore bäst att sammarbeta istället när vi har så många kriser också, som klimatkrisen och att minska världens hunger, och andra konflikter. Ge upp kalla krigets mentaliteten och sammarbeta seriöst istället från Usa. Men det kommer EJ ske av världens största massmördare. Man tillåter inte multipolära världen fortsätta utvecklas, så som Kina och Ryssland satte igång med, för flera år sedan. Usa gör ALLT man kan för att stoppa multipolära världens utveckling, som redan sett dagens ljus. Och där är det vi EU, som är största nyttiga och renodlade nollorna som hjälper Usa. EU världens rikaste och fredligaste världsdel, har fortfarande ingen egen försvar/säkerhet och utrikespolitik, som inte är HELT i linje med Pentagon maffian. Där Nato också är en mycket stor del. Men nej Kina är EJ imperialistiskt enligt mej. Deras meriter också HELA 2000talet talar sitt tydliga språk. Man är fredligare och bättre för världen än vad Usa är, ALLA dagar i veckan. Detta Mega projekt är bara bra ju, för både världen, och alla dom berörda länderna
Som det har utvecklat sig har BRI istället blivit et motmedel mot imperialism, speciellt USAs imperialism. Förr kontrollerade USA all handel, dels genom dollardominansen, men även med hotelser och påtryckningar att skada ett lands handel om USAs order inte följdes. Nu kan enskilda länder fritt alltmer handla med varandra direkt via BRI utan att USA kan göra något. BRI gav också upphov till BRI som nu definitivt ser ut att stoppa USA imperialismen. Ordet ”imperium” kommer från latinet och betyder ”befallning”, ”myndighet”, ”herravälde”, set var det som USA förr utövade över världen, men nu går det inte längre.
Du skrev ”BRI gav också upphov till BRI som nu definitivt ser ut att stoppa USA imperialismen” Menar du ”BRICS gav också upphov till BRI som nu definitivt ser ut att stoppa USA imperialismen.”
@Anders Romelsjö (red) 14 juni, 2023 At 07:49
Tack för påpekandet. Felskriv av mig. BRIC startade 2001. BRI startade 2014 som OBOR, One Belt One Road, 一带一路. BRIC blev BRICS som behövde OBOR som blev BRI för att fungera.
USA har hela tiden försökt att skjuta allt detta i sank, både genom krigs- terroristaktioner, som i Xinjiang, och genom att via EU skapa ett alternativt BRI 2021 som kallades Global Gateway, vilket blev ett totalt fiasko.
Måste allting mätas i ”imperialistiska” eller någon annan benämning? Frågeställningarna är förvisso intressanta!
Kina, liksom Fastlandsasien, Centralasien och det vi känner av dagens Ryssland (åtminstone före det struligt och dåligt planerade kriget mot Ukraina) är att dessa länder satsar på handelsförbindelser.
Utrikespolitik i det nya 21:a århundradet kommer alltmer baseras på GEOGRAFI och inte de disiga, dimmiga och alltmer oklara ”amerikanska värderingarna” från allsköns övertänkande politiska tankesmedjorna i Amerika.
De Nya Sidenvägarna är den nya aortan för handeln mellan världens absolut största ekonomier: Europa och Kina. Där är ett land på andra sidan Atlanten med drygt 300 miljoner invånare faktiskt en ”lätting”. Den europeisk-asiatiska och framförallt till Kina är och förblir världens viktigaste och starkaste handelsrelation.
Behoven av den kommer inte minska bara för att Washington vill -och naturligtvis- önskar det.
De amerikanska Förenta staterna befinner sig helt enkelt på fel kontinent för att kunna påverka detta givna faktum.
Det brittiska imperiet lät en gång stort och mäktigt men den som åser det på en karta finner en bild som ser ut närmast som månens kratrar vilka landområden detta imperium bestod av: alla mindre områden utkastade som mindre och större prickar på världskartan -som inte territoriellt satt ihop det minsta- var sönderdelat av ofta de bråkigaste vädren på världens oceaner och hav. Och det höll i drygt 100 år.
Den amerikanska imperialismen försöker sig på i princip samma version men med lika utspridda militära baser. Och det kommer inte heller att hålla.
Den anglo-amerikanska skräcken torde vara ett ihopvuxet Europa och Asien. Det kommer självklart att bli så, money talks, money is king – och det kommer den amerikanska vapenexportindustrin naturligtvis att försöka förhindra till varje pris.
Situationen blir i dagens värld tyvärr för Euroasien bättre att en våldsrenegat som Putin med våld och krig ger amerikanska tankesmedjorna ännu mer bränsle att slå sönder Europas och Asiens naturliga kontakt- och handelsvägar. Det ryska obegripligt klantigt taktiska kriget mot Ukraina har tyvärr slagit sönder mycket gott som Europa och Kina ömsesidigt byggt upp i decennier. Den europeisk-asiatiska integrationen kommer därför indirekt till följd av att Kreml styrts i över 30 år av tjuvaktiga oligarkiklaner som aldrig förstått hur man själv bygger upp fruktsamma och vinstgivande strukturer och företag, att försenas och kastar tillbaka den europeisk-asiatiska handeln och de goda perspektiven säkert mer än 10-15 år tillbaka i tiden; kanske är en del helt enkelt irreparabelt.
Beijing gillar innerst inne knappast de ryska krigsdumheterna i Ukraina som indirekt tyvärr stärkt den amerikanska ockupationen av Europa liksom den amerikanska militära imperialismen och dess vapenexportindustri.
Det är tyvärr den samtida ryska krigsidiotin som försämrat de europeisk-asiatiska förbindelserna. Den ryska ekonomin av idag är i BNP räknat ofta mindre än 2% av världens produktion, och Moskva kan inte därför ta ekonomiskt ansvar för något man inte direkt berörs av eller rentav objektivt förstår. Och det måste vi tyvärr alltid ha i baktanke. Allt går inte som planerat eller önskat i en multipolär värld. För den ÄR faktiskt redan här, och just nu, utan att vi märkt det särskilt tydligt.
Det finns ingenting som säger att en ny multipolär värld blir mer fredlig och samarbetsfylld, tecknen av idag kring Ukraina, den kinesiska ön Taiwan visar på motsatsen. Den amerikanska imperialismen har dock totalhavererat på just Fastlandsasien: i Irak, i Afghanistan och förlorat många allierade, som idag alltmer klokt -och mer stabilt- vänder sig just till de asiatiska marknaderna och samarbetsorganisationerna.
När det ryska våldet och den moderna ryska högernationalistiska imperialismen att skapa underordnade stater och intressesfärer kan faktiskt Europa, Ryssland, Centralasien och Asien växa ihop.
Washingtons värsta mardröm är naturligtvis ett fullt ekonomiskt, äkta demokratiskt och ekonomiskt effektivt Ryssland träder in på världsscenen. Putin är som det ser ut idag den mest optimale och mest önskade ”fiende” Washington kan ha i Kreml. Ty denne kontraproduktive ryske politiker hindrar effektivt Europa, Euroasien och Asien bygga ut by tillit och nya samarbetsstrukturer.