Återförstatliga apoteksväsendet! En lärdom förstärkt i coronatider

26
1012

Denna artikel som jag har förmånen att få publicera har skrivits av Göran Wahlén, som nu är pensionär. Han har tidigare varit som industriarbetare, gymnasielärare och arkeolog. Han har gjort en mycket intressant research som framgår av artikeln.

Göran Wahlen.

Problematiken med läkemedelsförsörjningen har verkligen blivit akut i dessa tider. DN skrev i början av april “Sverige saknar lager av livsviktiga mediciner – trots att myndigheter och experter har varnat för riskerna i flera år. Redan före epidemin fanns medicinbrist som hotade patientsäkerheten. Nu kan coronakrisen få läkemedelsindustrins globala leverantörskedjor att haverera snabbt. Hur blev det så?”
DN: Därför finns inga läkemedelslager i coronakrisens Sverige.

Morgonnyheterna rapporterar nu på morgonen att det är akut brist på narkosmedel för att söva bl.a. coronapatienter. Man ska nu använda ett liknande medel som används för att söva djur. Sveriges Radio 10/4 kl 07.


Återförstatliga apoteksväsendet! En lärdom förstärkt i coronatider

En gång hade Sverige ett fungerande apoteksväsen. Stat och landsting drev apoteken och de byggde tillsammans upp lager av läkemedel, sjukvårdsutrustning och sjukhussängar. Personal krigsplacerades i denna beredskapssjukvård. Detta ändrades 2009 då Alliansregeringen Reinfeldt upphävde det statliga apoteksmonopolet. De 900 apoteken blev visserligen 1400 stycken men mängden medicin blev densamma. Ändå gjorde avregleringen att medicinerna blev mer svåråtkomliga för brukarna. Orsaken är att apoteken och levrantörena till apoteken skar ned på sina lager.

Apotekets ansvar för läkemedelsförsörjning vid höjd beredskap och kriser avvecklades då Socialstyrelsen skar ner på sin beredskapslagring.

Det blir allt vanligare att olika mediciner tar slut på apoteken, orsakerna är flera. Skälen är lika många som det finns pengar i läkemedelsbranschen. “Detta är en förtroendefråga, våra patienter ska kunna lita på att läkemedel fungerar bra och är säkra, och att de kan levereras i rimlig tid”, skriver Jan Calissendorff vid Karolinska universitetssjukhuset och Mikael Lehtihet vid S:t Görans sjukhus. Många av de privatiserade apotekskedjorna håller sig med små lager.
Men när det gäller avgörande viktiga läkemedel som adrenalin, kortison och pilokarpin är det snarare de stora läkemedelsbolagen som sviker patienterna.

Ett läkemedel kallas restnoterat när det under en period inte går att beställa från tillverkaren.
Mellan 2015 och 2017 fördubblades antalet anmälda restnoteringar från 148 till 300. Under 2018 steg siffran explosionsartat, till 680 restnoteringar, vilket var en fyrdubbling jämfört med 2015. Bland de preparat som finns restnoterade kan vi finna olika antibiotika, blodtrycksläkemedel, antidepressiva och läkemedel vid allvarliga ovanliga diagnoser. Patienter kan tvingas åka flera mil för att få tag på medicin, ta alternativa preparat eller vänta på läkemedel från utlandet.

Nya aktörer – utan några som helst kunskap om medicinska frågor trädde in på läkemedelsmarknaden. En sådan aktör var familjen Versteegh.
Deras företag Apotekstjänst vann upphandlingen av leverans av Apoteksvaror eftersom deras anbud var lägst. EU:s regelverk tvingade svenska staten att anta Apotektjänst anbud.

I slutet av 1800-talet kom tre bröder från Nederländerna till Sverige och blev företagare i skogsindustrin. De saknade tekniskt kunnande, men de kom till dukat bord. Skogarna i Bergslagen var skyddade av statliga regleringar och i norra Sverige var skogsmarkerna nästan orörda. Samtidigt fanns en stor efterfrågan i länder där den framväxande industrin skapade växande städer. Bröderna Versteegh sällade sig till handelshusen från Göteborg och grosshandlare från norrländska kuststäder. De gjorde sig snabba förtjänster på export av trävaror och pappersmassa och levde ett vulgärt lyxliv samtidigt arbetarna levde i djup fattigdom. Det var inte slump att en av landets första stora arbetarkonflikter inträffade i Sundsvall.

När konjunkturen på 1930-talet vände gick Vesteeg i täten för träbaronerna. 1931 var det fattigt och eländigt för de arbetande i Sverige. Två år tidigare hade börsen på Wall Street kraschat och den ekonomiska depressionen spridit sig snabbt över hela den kapitalistiska världen. När profiterna inte längre var tillräckligt höga beslöt träpatronen Gerhard Versteegh i juli 1930 att lägga ner delar av den nybyggda sulfatfabriken. Folk förlorade sina jobb och de som fick stanna kvar erbjöds en mycket sämre lön. Enligt det rådande avtalet skulle arbetarna få 1:18 kronor timmen. Nu erbjöds de i stället 91 öre.

Arbetarna som redan hade det svårt att få pengarna att räcka fick det nu ännu svårare. Vartenda öre var viktigt för att försörja en hungrande familj. Arbetarna svarade med att gå i strejk. Direktören Gerard Versteegh lejde i maj ett 60-tal strejkbrytare genom Ångermanälvens stuveriaktiebolag. Många av strejkbrytarna var professionella strejkbrytare medan andra var studenter. Tillsammans med strejkbrytarna fanns två poliser och en polischef som extra skydd.

Ådalen 1931

Strejkbrytarna skyddades även av militär, som den 14 maj 1931 öppnade eld mot en demonstration och dödade fem arbetare.

1978 tog en släkting, Gerard Versteegh över bensinmacken Shell på Strandvägen i Stockholm.
Gerard Versteegh kom på idén att hyra ut videofilm på macken. 1983 startar familjen Versteegh bolaget Bonver Videodata. De distribuerade filmer till OK, KF, BP och Statoil och skötte logistik åt såväl Warner som Disney. Bonver grundades 1983 som Europas första uthyrare av videofilm. Bolagsnamnet uppstod då familjerna Bonnier och Versteegh skapade bolaget tillsammans. Familjen Versteegh behöll namnet när Bonnier senare köptes ut ur bolaget. Bolaget växte kraftigt och blev under 1990-talet ett av Nordens största distributionsföretag, specialiserat på nöjesprodukter. 1996 flyttade bolaget till ett nytt huvudkontor i Margarinbolagets gamla lokaler i Gåshaga på Lidingö. Bolaget blev stort inom videodistribution och fick besök av kungaparet 2003. Expressen avslöjade att personalen fått ägna en och en halv vecka åt att gömma undan 72 pallar med 43 000 porrfilmer inför besöket.

När användarna började ladda ner filmer från Internet bytte Bonver fot och gick över till att distribuera kaffe och glass.
När vinsterna från denna verksamhet inte blev tillräckliga beslöt familjen Versteeg att profitera på avregleringen av läkemedelsbranschen genom att bilda bolaget Apotekstjänst, som skulle ta över distributionen av sjukvårdsartiklar till sjukvården i Mellansverige. Upphandlingen gjordes av Varuförsörjningen styrd av politikerna i varuförsörjningsnämnden (från fem regioner). Resultatet blev kaos, sjukhus i stabsläge och inställda operationer. Apotekstjänst skyller ifrån sig på tidigare leverantör och att sjukvården har beställt för mycket.

Förra året gjorde Apotekstjänst AB en rörelsevinst på 52 miljoner kronor. Men de 52 miljonerna stannade inte i verksamheten.
I stället har ägarna Versteegh Gruppen AB och dotterbolaget Bonver Videodata AB, som äger Apotekstjänst, flyttat i stort sett hela vinsten från Apotekstjänsts verksamhet till en annan del av koncernen.

10 miljoner kronor gick det senaste offentliga räkenskapsåret till att täcka mångmiljonförluster i ett annat bolag i koncernen, Bonver Entertainment Group AB.
I april i år bytte bolaget namn till Gåshaga Kafferosteri, ett rosteri på Lidingö där företag kan beställa en egen kaffeblandning till sina kontor.
Vinster från Apotekstjänst har alltså gått till att täcka mångmiljonförluster i ett exklusivt kafferosteri på Lidingö.

Ansvariga talar om att den akuta situationen måste lösas först och att en utredning av vad som gått fel ska göras ”så småningom”. Det finns ingen säker prognos för när problemen kommer att vara över. Avtalet med Apotekstjänst måste hävas omedelbart och företaget ställas till svars. Ansvariga talar om att den akuta situationen måste lösas först och att en utredning av vad som gått fel ska göras ”så småningom”. Vi patienter ska inte behöva vänta.

Den grundläggande orsaken till problemen är att Varuförsörjningsnämnden (upphandlaren) i strid med förfrågningsunderlaget har upphandlat en leverantör vilken tidigare inte har distribuerat sjukvårdsmateriel (åtminstone inte i den omfattning som krävs enligt förfrågningsunderlaget – en årsomsättning på över 100 miljoner).

Apotekstjänst har i sitt anbud beskrivit att de har levererat dosförpackade läkemedel till över hundratusen patienter, men de har inte visat att de har levererat sjukvårdsmateriel. De vill sålunda slå sig in på en ny marknad. Trots att Apotekstjänst har haft nästan ett år på sig att förbereda övertagandet så fungerar det inte.

De som får ta konsekvensen är våra patienter och sjukvårdspersonal som blir förtvivlade när de inte kan göra sitt jobb.
Man måste brännmärka individer och företag som försöker slå sig in på hälsovården utan tillräcklig förmåga.

Det gäller en viktig samhällsfunktion som samhället borde sköta. Huvudansvaret ligger dock på upphandlaren som inte kontrollerat själva kärnpunkten, det vill säga att Apotekstjänst förfogar över nödvändiga personalresurser, tekniska resurser samt rätt erfarenhet.

Om vi söker grundorsaken till den leveranskris som har drabbat vården i fem regioner stavas det marknadskaos som avregleringar, den nyliberala lagen om offentlig upphandling och regionernas kostnadsjakt.

Redan 2013 larmade vårdcentraler om allvarliga brister i leveranserna av medicinpåsar från Apotekstjänst. Tusentals narkotikaklassade tabletter ”försvinner” ur hanteringen- förmodligen hamnar dessa hos rika på Lidingö, Östermalm och Danderyd. Kommunistiska Partiets förre ordförande Ulf Nilsson gjorde helt rätt när han polisanmälde Apoteksbolagets fd VD Thomas Hilmo och ägarfamiljens huvudman Jakob Versteeg.

Ovanpå brist på vårdplatser, flykt av sjuksköterskor med svårigheter att rekrytera nya, ständiga krav på besparingar, vanskötta lokaler, nya lokaler för miljardbelopp, som inte kan tas i bruk och nu upphandling av en leverantör som inte klarar att leverera sjukvårdsmateriel. Under Corona krisen har sjukvårdpersonalen drabbats av brist på skyddshandskar, munskydd och visir.

Även om det grundläggande ansvaret till materialkrisen ligger på upphandlaren har bristen på reservlager ute i regionerna även bidragit till krisen liksom att personalen uppmanats att hålla låga lager –för att spara pengar. En kortsiktig ”besparing” har gjorts på flera sjukhuslager, vilket ökat sårbarheten i lägen som detta.

Den liberala politiken att marknaden och EU ska svara för beredskapslagringen har visat sig ohållbar. Apoteksverksamheten måste åter bli statligt.

26 COMMENTS

  1. Lysande researcharbete! Och självklart finns det ingen ansvarig att ställa till svars. Ingen offentlig debatt värd namnet och ingen riksdagspolitiker som kräver återförstatligande. Vi borde ha folkomröstningar som i Schweiz.

  2. I staden där jag bor skapade avregleringen av apoteken fler apotek. Flera i köpcenter så behoven blev mer lättillgängliga för t.ex. handikappade och äldre som har svårare att röra sig. Vissa också med generösare öppettider. De fåtalet som förut var statliga finns också kvar men med andra namn.
    Jag provar båda för mina medicininköp men märker ingen skillnad. Ej heller har jag hört någon som klagat att apoteken blivit sämre sedan avregleringen.
    För en socialist kan det möjligen kännas som en förlust när någon statlig verksamhet blivit privatägd.
    Men irl känner jag inte några så där direkta socialister. Däremot flera socialdemokrater. Eller socialdemokratiska sympatisörer för att vara mer korrekt.
    Men just en avreglering bryr de sig inte särskilt mycket om. I varje fall inte för principens skull.

    • Sedan länge rapporteras betydande problem med läkemedelsförsärjningen från vården och enskilda.

      • En annan positiv följd av apotekens avreglering är att många nya arbetstillfällen skapades i samband men nyetablering av apotek.
        Riktiga arbeten med lön och skatteintäkter som det bör vara i en sund välfärdsstat där tryggheten är självförsörjande. Lite “back to basic” liksom.
        Sedan finns det ju alltid kverulanter. Men i det stora hela tror jag den reformen blev riktigt bra.
        För bara någon vecka sedan talade jag med en granne som varit och besiktigat bilen. Han hade fått ett erbjudande från en konkurrent till de som var den statliga bilprovningen tidigare. Ett lägre pris för samma arbete så han var väldigt nöjd. Han tillhör inte någon speciell politisk uppfattning vad jag vet. En i mängden typ….

    • Problemet med fri privatisering är att Apoteken blir vinstdrivande, alltså vill dom sälja allt med stor omsättning och höga marginaler, och gör det så dyrt och svårt som möjligt med allt annat. Dom konkurrerar med varandra, men försöker samtidigt putta över allt som inte ger god vinst på konkurrenterna. Lösningen är att införa ett regelverk. De flesta behöver en viss medicin regelbundet, och man kan införa ett JIT (Just In Time) datadrivet system som är tvingade för alla som vill driva att apotek. På ett företag jag en gång drev införde vi ett rabattsystem. Återförsäljarna, det var inte apotek, försökte driva sina rörelser med minimalt eller inget lager av bara profitabla produkter, och ville att vi skulle leverera på dagen när dom ringde. Som exempel, hade dom tre produkter i lager blev deras inköpspris med 30% i rabatt, två i lager 20%, en i lager 10%, inget lager ingen rabatt. Det fungerade rätt bra men det blev mycket gnäll på vägen. Dessutom vill man pressa kostnader, och antalet anställa och deras löner är stora kostnader, så det betyder att man anställer den billigaste arbetskraften, vilken ofta är den minst erfarna och kunniga. En hel del kan dessutom säkert flyttas till en centraliserad postorder modell. Som vanligt saknas kompetens i Sveriges ledning.

  3. Göran Wahlen dryftar en del av grossitleden, den i fem regioner. Gott så.
    Jag skulle gärna läsa dels om hur det gick i andra regioner, dels en undersökning av hur detaljhandeln utvecklades, dels vad som hände på producentsidan.

    Fler apotek samtidigt som ett antal storsäljande receptfria läkemedel säljs lite varstans har lett i mina ögon till att apoteken säljer saker som inte har på apotek att göra, som godis, smink och andra tveksamma produkter, samt slösar mycket pengar på reklam.
    Det har redan förekommit konkurser och ägarbyten, och fler torde komma eftersom Sveriges befolkning inte har ökat i proportion till den enorma ökningen av antalet försäljningsställen (därtill med konkurrens från nätförsäljningen).
    På andra håll, där apoteken aldrig har varit statliga (som i Frankrike) finns en etableringskontroll. Det finns en licens per x antal invånare, dels för att apoteken inte skall behöva sälja en massa skräp för att gå runt, dels för att glesbygden inte skall bli helt utan apotek.

    Marknadsfanatikerna bryr sig inte om landsbygden (eller om “svåra” kvarter) och det blev därför fri etableringsrätt för vårdcentraler även i Sverige. Båda dessa verksamheter på detaljhandelssidan (primärvård inklusive tandvård, respektive apotek) borde belysas gemensamt.
    Får vi hoppas att Göran Wahlen mäktar med bedriften?

    • Ingen aning, men det är ju valfritt och titta i hyllorna. Jag köper det jag behöver inte mera. Men har apoteket parfymfri schampo och flytande tvål så är det ingen nackdel för mig.
      Varför klaga på ett rikligt utbud? Hellre det än tomma hyllor….

      • Visst fungerade läkemedelsförsärjningen bättre förr… även om öppettiderna var mindre. Lätt öka i statsägt apotek.

        • Men statliga apoteket ökar inte sina öppettider. Det finns ingen motivation. Varför skulle de? Det finns ju ingen annanstans att gå.

          • Visst finns det det. Massor av exempel. Apotek och vård i privat omfattning fungerar sämre och sådan vård är dyrare. Typexempel USA.

          • Åkerblad
            Motivation fås genom att staten fastslår öppettider. Vi vet av erfarenhet att det fungerar, precis som vi vet av erfarenhet hur dåligt det fungerar nu.

            Allt som rör vården, även läkemedelsindustrin borde rimligtvis vara i statlig ägo. I dessa tider känns det som en ren självklarhet att inte kortsiktiga vinstintressen skall få sabotera en så grundläggande samhällsviktig verksamhet.

          • Två saker:
            – det har alltid funnits jourapotek

            – på den hemmafrutid när Apoteket var statlig fanns en affärstidslag som begränsade alla (även simhallarnas) öppettider rejält.
            Det har luckrats upp undan för undan, till glädje för konsumismen och till förfång för de handelsanställdas familjeliv.
            Som ungkarl var jag tvungen att ta kompledigt för att gå till posten (då behövde jag aldrig besöka apoteket), numera är jag tvungen att tänka efter när jag skall proviantera utomlands eftersom jag har blivit van vid att det går att handla nästan dygnet runt i Uppsala.

            Annars, hur ofta behöver man köpa receptbelagda läkemedel kvälls- eller nattetid?
            Har man tagits in akut på sjukhus får man med sig eventuellt behövda piller för en dag när man släpps ut, och sjukhusets apotek har jouröppet. Alvedon finns att köpa i stort sett när som helst ifall det inte redan finns hemma.

        • Anders Romelsjö (red) 10 april, 2020 At 18:38
          “Visst fungerade läkemedelsförsärjningen bättre förr… även om öppettiderna var mindre…”

          “Förr” var apoteken privatägda precis som de är idag.
          Apoteksmonopolet kom inte förrän 1970 och varade till 2009.
          En socialiserad period på cirka 40 år.
          Sedan återkom marknadsanpassade reformer.
          Precis som i det stora landet Kina i öst.

          Socialism verkar inte vara någon överlevare.
          Socialism blommar upp, blommar ut, vissnar och försvinner.
          För att sedan upprepa sig någon annanstans.
          Kommunism, ett ogräs svårt att utrota?

          • Nackdelarna med privatiserningen visades snabbt. Här bara en reaktion 2009 i form av en interpellation till riksdagen

            ” De fyra stora pensionärsorganisationerna som tillsammans representerar över 620000 medlemmar var starkt kritiska till Apotekets privatisering. Deras farhågor tycks olyckligt nog nu infrias.

            Många äldre har receptbelagda mediciner och oftast mer än en. Att veta att de kan få ut dessa i närområdet och utan problem är viktigt för de äldres känsla av trygghet. De som har lite längre avstånd och måste resa eller skicka bud för att få sina mediciner är i ännu större behov av att uthämtningen kan ske utan bekymmer.

            Våra äldre eller deras bud ska inte mötas av besked om att medicinen inte finns tillgänglig för tillfället eller frågor om de kan tänka sig att ta en annan medicin i stället om de inte tycker sig kunna vänta.

            För äldre har apoteksservicen försämrats. Tidigare kunde du bli hänvisad till ett annat närliggande apotek om en medicin var slut. När Apoteket brutits upp i fem olika konkurrerande kedjor så finns kanske inte något annat närliggande apotek i samma kedja. Apotekskedjorna har ingen gemensam, central information om sortiment och lager.” (https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/interpellationsdebatt/privatiseringen-av-apoteket-och-konsekvenser-for_GX10345)

  4. “Apotek och vård i privat omfattning fungerar sämre och sådan vård är dyrare.” Sant är vård är dyrare i USA, men skulle den vara sämre?
    Apoteken, eller drugstores fungerar utmärkt, ofta öppna 24h om dygnet. Vissa har servicen att levera med post med en dags ledtid.

    • Ja, sjukvården är sämre därför att många som behöver vård kan inte få adekvat vård av ekonomiska skäl.

      Klarar statliga apotek galant, med adekvat ansvar för läkemedelshantering och adekvat täckning i glesbygd.

      • Sjukvården i sig är inte sämre, snarare tvärtom. Att många saknar medel för att ha en bra sjukförsäkring har inte med kvalitén på sjukvården att göra.
        Av Sverige alla apotek är nästan 400 ägda av det statliga Apoteket AB. Finns det något som visar att dom klarat försörjningen bättre än de privata. Jag gjorde en snabbkoll på Apotekets öppettider i Stockholms län. Jag hittade ETT (!) som har öppet 24h. Det är Scheele som jag vill minnas alltid har haft denna service.

  5. Inte bara det. man ska ställa alla Allians politiker till svars för deras medvetna utarmningspolitik och det gäller inte bara Apoteket utan hela den samhällsviktiga och väsentliga infrastrukturen. Det finns fog för att kalla Alliansen som Sveriges i särklass mest skadliga och värsta fienden under 21:a seklet.

    Gunnar Wiklunds krönika i Proletären var prick rätt “Det enda hederliga hade varit att jaga Reinfeldt längs Stockolms gator”. Man borde tillägga men även efterföljarna

    http://proletaren.se/artikel/det-enda-hederliga-hade-varit-att-jaga-reinfeldt-langs-stockholms-gator

  6. mycket egendomligt med champo på apotek går till apoteket 4-5 gånger om året. går till affärer minst 100 gånger om året lika stort utbud av icke apoteksvaror som champo,profit är enda anledningen till detta löjliga tilltag,, mycket vill ha mer fan vill ha fler helvetet blir aldrig fullt ingen handsprit men massor med champo

    • Folk hamstrade handsprit därför tog den slut. Munskydden tog tidigt slut på Biltema. Det var något jag kollade noga. Likaså såldes dasspapper som aldrig förr.
      Men mängder av olika sorters champo jag håller med. Likaså deodoranter och andra “hygienprodukter”.
      Jag tror det är ett resultat av det “feminiserade” samhället där kvinnorna får allt större inflytande i olika positioner. Inte minst inom den kemiskt/tekniska industrin som svarar för all den här produktionen.

  7. Denna artikel av Johan Hakelius tycker jag är en bra beskrivning av läget:
    https://www.fokus.se/2020/04/forut-det-var-andra-tider-det/

    Ser heller inga principiella fel i hans slutledning: “Statens ansvar är att överse ekonomin, ställa upp rimliga spelregler och se till att de följs. Om staten misslyckas med det, är socialisering en tveksam lösning. Det vore att ge den part som misskött sin del av verksamheten ansvaret för hela verksamheten.

    Det främsta misslyckandet med apotekssystemet som diskuterats på senare tid är det som har att göra med bristande beredskap, lagerhållning och leveransförmåga. Det är precis de problem som staten själv skapat i än högre grad inom sina egna ansvarsområden genom att, till exempel, avveckla beredskapslager och civilförsvar.

    Kort sagt: det mesta man påstår sig vilja lösa genom att socialisera apoteken är vid närmare granskning en följd av att staten misskött sitt jobb.”

  8. Vården håller betydligt högre kvalitet än förr, beroende på tekniska framsteg, däremot finns det bara kvar en rännil av vårdplatser. Det beror på politiska beslut, pengarna tog slut på 70talet. Apoteken förstatligades 1971, redan i mitten av 70talet upphörde Palmes linjer att fungera, Pomperipossaskatter och bidragslinjen gick inte ihop, Persson fick stå med mössan i hand hos de internationella låneinstituten några år senare. Apoteken kommer inte att återförstatligas, kärnkraftverken kommer inte att återuppbyggas. Den socialdemokratiska kärringlinjen regerar, mp sitter i regering. Efterfrågad av ingen.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here