Behövs socialism för att rädda klimatet??

34
3495

Här har publicerats flera bloggartiklar om klimatet, med olika skribenter som har litet olika åsikter. Mina egna åsikter finns i artiklar som jag publicerar i eget namn, samt i kommentarer.
Syftet är att återspegla intressanta delar av en pågående diskussion, samt så mycket fakta som möjligt. Här en artikel av John Molyneux som uppger sig vara marxist. Vill då nämna att olika marxister kan han olika uppfattningar, liksom olika socialdemokrater. Flera skribenter har jag rest frågan om någon slags socialism behövs för att kunna ”möta klimathotet” tillräckligt. Här en artikel som jag fått översatt av en läsare.

* Jag efterlyser en bra analys av olika möjliga insatser mot klimatförändringen och uppvärmningen idag, och dessas sannolika effekter (med osäkerhet).


Behövs socialism för att rädda klimatet?

 

Artikeln.

Det har skrivits mycket, även av mig själv (John Molyneux), varför kapitalismen inte kan ta itu med eller stoppa klimatförändringarna.
Syftet med denna artikel är inte att upprepa dessa argument utan att visa på det positiva med socialism som är nödvändigt för att hantera denna mänsklighetens existentiella kris .

Med socialism menar jag helt enkelt kombinationen av två saker: offentligt ägande och demokratisk kontroll av produktion och samhälle.

Med offentligt ägande menar jag inte eliminering av personlig privat egendom eller nationalisering av vartenda litet företag och varje hörnbutik utan av de viktigaste bankerna, företagen, industrierna, tjänsterna och affärsdrivande verk. Till exempel, offentligt ägande av buss- och transportnät, hälsovården, en stor statlig (national)bank och ett stort statligt försäkringsbolag, offentligt ägda bostäder, avfallshantering, vatten, el, gas, vind- och solkraftsproduktion, Larry Goodmans ABF Food Group, Denis O’Brien’s Communicorp och så vidare.

Med demokratisk kontroll menar jag att varje större arbetsplats – varje sjukhus, fabrik, järnvägsstation, skola, universitet, byggföretag etc. – bör drivas av valda och avsättningsbara representanter för dess arbetskraft, inom ramen för en demokratisk plan för ekonomin och samhället som helhet. Detta skulle behöva föreslås av regeringen baserat på och ansvariga för demokratiskt valda riksdagsledamöter (popular assambleys..nationella församlingar).

Utan storskaligt offentligt ägande, kommer kapitalismen och lagarna på den kapitalistiska marknaden att fortsätta att dominera och detta kommer att få katastrofala konsekvenser för miljön, som det redan har inneburit. Utan demokratisk kontroll har man ingen socialismen utan statskapitalismen [1] med en ny härskande klass av statliga byråkrater som, som man kunde se i det stalinistiska Ryssland och i Kina, också fick fruktansvärda ekologiska konsekvenser eftersom det underordnade folkets och naturens behov för att man skulle ackumulera för ackumuleringens skull i konkurrens med andra stater. (ackumulation=tillväxt)

Endast genom socialism kommer det att vara möjligt att få både den politiska viljan i toppen och det genuina folkliga stöd och samarbete för att uppnå en enorm samordnad omvandling av den nationella och internationella ekonomin som är nödvändig i den nuvarande krisen. Endast offentligt ägande och demokratisk planering kan samordna etablering och utvidgning av gratis kollektivtrafik, den brådskande övergången till förnyelsebar energi, anpassning av alla bostäder och ett stort program för skogsplantering och ombyggnader.
Bara en övergång
De flesta klimat- och miljörörelserna stöder idén om en rättvis övergång men bara socialismen med sitt åtagande att göra slut på en överklass privilegium och ojämlikheten kan faktiskt leverera detta. I alla samhällen där det finns miljardärer tillsammans med hemlösa människor, och enorma uppdelningar mellan rika länder och fattiga länder som ett resultat av imperialism och en globaliserad kapitalism, kommer alla försök att få slut på koldioxidutsläppet, även där de görs, oundvikligen att formas om och försvinna på grund av denna ojämlikhet. De rika kommer att se till att skydda sig själva och sina livsstilar i ”gated communities” på höglänta områden medan de försöker lämpa bördan för kostnaden av övergången på vanliga människor.


Ta exemplet med transport. Om vi, som det är absolut nödvändigt, tvingas att sluta använda privatbilar, och genomför gratis kollektivtrafik, vad kommer konsekvenserna av detta att bli? Under kapitalismen kommer det att betyda cheferna för de gigantiska bilföretagen (Volkswagen, Toyota, General Motors osv) kommer att ha koll på hur vinden blåser, plundra sina företag och sätta in intäkterna på sina schweiziska bankkonton, medan de kastar ut sina hundratusentals arbetare till arbetslöshet. Under socialismen kunde bilindustrins verkställande direktörer och stora aktieägare befrias från sina vinster( som de egentligen kommit över tack vare arbetarnas arbete- översättarens anmärkning) medan branschens nedläggning hanteras på ett sätt som omskolar och återanställer arbetarna i socialt användbara arbeten, t.ex. som att bygga vindkraftverk eller bussar.

Detsamma gäller för flyg. Om flygresor skulle reduceras, som det måste för att rädda planeten, [2] under kapitalismen skulle detta troligen göras med en prismekanism så att chefer skulle fortsätta att flyga sina jetplan runt världen till sina konferenser medan vanliga människor måste ge upp sina semester till Spanien och de grekiska öarna. Det i sin tur skulle innebära arbetslöshet för flygarbetare och kris i den spanska och grekiska turistindustrin. Återigen skulle bara bara socialistisk planering kunna lösa detta.

Och det skulle vara samma sak för den fullständigt livsfarliga kolindustrin. När Margaret Thatcher förstörde den brittiska kolindustrin 1984-5 gjorde hon det av helt kapitalistiska ’ekonomiska’ skäl – det fanns inte ett uns av miljöhänsyn i det – men effekten på gruvsamhällen och byarna var förödande; många har fortfarande inte återhämtat sig. Att undvika en sådan gemensam förstörelse i mycket större skala kräver socialistisk planering.

Detta mönster har förändrats något under de senaste decennierna med en massiv kapitalistisk utveckling i Kina och andra delar av Syd- och Östasien, men det är fortfarande en solid verklighet för stora delar av världen.

Historiskt och fram tills nu har folken i Asien, Afrika och Latinamerika bidragit minst till klimatförändringarna men kommer att påverkas enormt oproportionerligt av det.

Till exempel kommer en global temperaturökning på 1,5-2 C att vara en dödsdom för stora delar av Afrika eftersom det kommer att förstöra deras jordbruk. smälta Himalayas glaciärer och stigande havsnivåer kommer att förstöra det djupt fattiga Bangladesh.

Detta kan inte utmanas eller hanteras utan socialistisk omfördelning av välstånd och internationell socialistisk planering. Endast socialistisk internationalism baserad på världens arbetande människors gemensamma intressen skulle kunna uppnå ett sådant internationellt samarbete; alla kapitalistiska alternativ, oavsett hur ”gröna” dess avsikter än är, skulle degenerera till nationell och internationell rivalitet som skulle förstöra all sammanhängande internationell planering (eftersom ett företag kräver maximal vinst för att inte tvingas att gå under – översättarens anmärkning)


Att tänka globalt

Rättvisa på global nivå när det gäller klimatet är helt otänkbar utan socialism. För femhundra år sedan var de olika kontinenterna och regionerna i världen ungefär på samma nivå av ekonomisk utveckling; till exempel var Kina lika ekonomiskt avancerat som Europa och Indien sågs som ett rikt land. Århundraden av kapitalism, slaveri och imperialism, där den senare växte ut från det förra, skapade en oerhört ojämlik värld; industriproduktion, rikedom och makt koncentrerades i det så kallade avancerade ’väst’ – i huvudsak Europa och Nordamerika – med fattigdom, svält och brist på industriell utveckling koncentrerades till Asien, Afrika och Latinamerika, nu vanligtvis kallad Global South.

Sedan är det frågan om den totala ekonomiska tillväxten. Det finns en växande insikt inom miljörörelsen att idén om kontinuerlig ekonomisk tillväxt är helt ohållbar. Greta Thunberg talade i sitt tal till FN om ”sagor om evig ekonomisk tillväxt.”

Men under kapitalismens stagnation eller, ännu mer, tillbakaväxt (de-growth) kommer en omedelbar kris, en lågkonjunktur när den är kort och en ”stor depression” när den utvidgas , med det menas massarbetslöshet, fattigdom och åtstramning (med risk för att fascismen tar plats ). Detta beror på att kapitalismen drivkraft ”tillväxt” är invävd i dess väldiga struktur. Att uppnå en icke-tillväxtekonomi (mätt i BNP) eller, om det skulle visa sig nödvändigt, en kontraktion /tillbakagång i tillväxten inom vissa områden skulle också bara vara möjlig på grundval av socialistisk planering i kombination med det allmänhetens samtycke som skulle komma från medverkan av den stora massan i den demokratiska planeringsprocessen.

Ökenlandskap. Pixabay.

Upptrappande naturkatastrofer
Sedan är det faktum att av extrema väderhändelser i samband med klimatförändringar redan har börjat, vilket framgår av de många katastrofer som för närvarande kan observeras runt om i världen. Detta kommer helt klart att intensifieras under de kommande åren. Även i händelse av att världens ledare vill inledda en förändringsprocess – som det inte finns några som helst tecken på – är det oundvikligt, på grund av de klimatförändringar som redan är inbyggda i systemet, att vi kommer att se en dramatisk upptrappning av ”naturliga” katastrofer – stormar, översvämningar, torka, bränder etc – under de kommande 5-10 åren. Men vi vet p g a rik erfarenhet att kapitalismens reaktion på sådana händelser uppvisar en kombination av krokodiltårar (för en mycket kort stund), följt av kall likgiltighet och sen ”låtsas som att det inte har hänt”.
Detta mönster har upprepat sig när Bush-administrationen har svarat på orkanen Katrina i New Orleans 2005, samma sak hände med superstorm Sandy 2012 under Obama och orkanen Maria i Puerto Rico 2017. I samtliga dessa fall gavs alla typer av löften om stöd och återuppbyggnad omedelbart efter katastroferna bara för att dessa löften sen skulle försvinna upp i rök när det kom till leveranser. Många år senare kunde människor som förlorade sina hem och hela sitt bohag fortfarande inte återvända.

Fallet med orkanen Maria var särskilt avskyvärt. Ursprungligen hävdades officiellt att antalet döda var 64. Ett år senare medgavs att det var 2 975 [3] och många kritiker hävdar att de i verkligheten var många fler som hade omkommit.. Bitterheten mot den omänskliga responsen på orkanen, både från Trump-administrationen och den lokala guvernören, var en viktig faktor när den stora folkliga Puerto Ricanska revolten ägde rum tidigare i år.

I mindre skala spelades liknande scenarier upp när det gäller Grenfellbranden och i förhållande till översvämningsoffren på Irland. Dessutom kommer klass- och ras privilegier att fortsätta att fungera även inom de extrema väderhändelserna som skedde med Katrina i New Orleans, och ju mer frekventa och omfattande dessa är desto mer kommer detta att vara fallet. De rika och vita kommer att räddas, medan de fattiga och svarta offras och demoniseras som ”farliga tjuvar”.

När vi inser det faktum att upptrappande klimatförändringar kommer att ske regelbundet, händelser som Kalifornien bränder, orkanen Dorian i Bahamas och översvämningar i Bangladesh kommer att vara en del av vår verklighet – oavsett vad som görs för att stoppa det nu – är det uppenbart att ett socialistiskt svar på statlig och samhällelig nivå är nödvändig för att hantera dem och minimera dödstalen människors lidande. Med andra ord kommer vi att behöva stora statliga ingripanden som grundar sig på folkligt deltagande och solidaritet för att rädda offren, mata de hungriga och hysa de hemlösa.

Om man talar om bostäder till hemlösa är det värt att notera att rika samhällen som USA, Storbritannien och Irland, som verkar på kapitalistisk basis, inte ens kan göra detta i normala tider: hur kommer det då att se ut i katastroftider?

Dessutom kommer stigande temperaturer och extrema väderförhållanden oundvikligen att öka strömmen av flyktingar – förmodligen mycket starkt – eftersom delar av planeten kommer att bli obeboeliga och det under det kommande decenniet, och inte i slutet av seklet. Hur kommer de länder som ligger bättre till att svara på det? Eftersom de grundar sig på en kapitalistisk ekonomi, en ekonomi baserad på jakt efter vinst, är det svårt att se hur de ens kommer att ge ett måttligt humant svar.

Återigen är det bara en socialistisk ekonomi och ett socialistiskt samhälle kommer att svara med värdighet och mänsklighet, och som använder det kollektiva arbetet och alla krafter och förstår att med varje ny person kommer en ny och jämlik bidragsgivare till samhället oavsett nationalitet, färg eller etnicitet.

Slutligen föreställer sig vissa att det kan finnas ett tredje alternativ, varken kapitalism eller socialism, men en återgång till ett slags för-kapitalistiskt samhälle baserat på småskaliga ekologiska sunda självförsörjande byar eller kommuner. Oavsett vad man tänker om det moraliska värdet av sådana samhällen som experiment eller visioner om livet i en föreställd framtid, är det ett faktum att en sådan livsstil helt enkelt inte är ett alternativ för de allra flesta vanliga människor i vårt samhälle, och kommer inte att attrahera den stora allmänheten.

Och när vi tänker på en värld med sju miljarder människor i kris, är tanken på att ett sådant ”tredje” eller ”djupt grönt” alternativ skulle vara livskraftigt för majoriteten helt ohållbar. Menar vi på fullt allvar att 100 miljoner människor i Guangdong (den hyperindustrialiserade och urbaniserade regionen i Sydkina) eller de 24 miljoner människorna i Shanghai bör gå tillbaka till landsbygdskommunerna? Det vore ju fullkomligt omöjligt.

Olyckligtvis finns det ett annat möjligt ”tredje alternativ” till både socialism och kapitalistisk verksamhet, som är vanligt för ett samhälle i extrem kris. Det alternativet är fascism eller någon annan form av ultra-höger autoritär diktatur. Detta skulle inte avskaffa varken klassojämlikheten eller kapitalismen, men det kan delvis föra det privata kapitalet under statlig kontroll och det skulle säkert avskaffa demokratin, även i sin nuvarande mycket begränsade parlamentariska form.

Och i förhållanden med akut klimatkris skulle det betyda, och skulle utgå ifrån, ett rasistiskt barbari som globalt skulle överstiga dem som förintades och dog under Andra världskriget. Detta har inte hänt ännu men vi kan se en antydan av det med Trump, Bolsonaro och Salvini.

Parlamentarisk demokrati och de begränsade demokratiska rättigheter som tillkämpats av arbetande människor bör naturligtvis försvaras mot detta fascistiska hot, men i den enorma kris som vi är på väg in i kommer det kapitalistiska ”Business as usual” att bli mindre och mindre ett gångbart alternativ.
En socialistisk lösning är en historisk nödvändighet.

Noter.
[1] Som James Connolly uttryckte det i ”State Monopol versus Socialism” redan 1899, ”innebär socialism framför allt medarbetarnas samarbetskontroll av produktionsmaskinerna; utan denna kooperativa kontroll är statens allmänna ägande inte socialism – det är bara statskapitalism. ”
[2] Det finns för närvarande inga tecken på att detta händer – bevittna utvidgningen av Heathrow flygplats och det faktum att Leo Varadkar öppnade en ny landningsbana vid Knock på dagen för Global Climate Strike.
[3] Baldwin, Sarah Lynch; Begnaud, David. ”Orkanen Maria orsakade uppskattningsvis 2 975 dödsfall i Puerto Rico, nya undersökningsresultat”. CBS News. Hämtad 28 augusti 2018.



Politik

Föregående artikelKommer Trump lämna Syrien? ”Det är dags för USA att ”dra sig ur dessa löjliga oändliga krig”. ”Fan tro’t, sa Relling”
Nästa artikelKritiskt möte om hälso- och sjukvården i kväll! Kom!
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

34 KOMMENTARER

  1. Börja med att söka sanningen bakom fenomenet Greta Thunberg!
    Vad är det egentligen som ligger bakom att Greta skolstrejkade som hon gjorde?
    Var det klimatet, eller finns det andra kopplingar?
    ttps://www.youtube.com/watch?v=P9sNMY1vIAo

      • https://www.nyhetsbanken.se/2019/10/klimatfragan-och-penningsparet.html#more

        Den amerikanske debattören F. William Engdahl menar att megamultisarna, de internationella storbolagen, ligger i startgroparna för att tjäna storkovan.
        Flera år innan Al Gore och andra bestämde sig för att använda en ung svensk skolflicka som affischbarn för klimatåtgärder, började faktsikt finansjättarna utforma planer för att i framtiden kunna styra hundratals miljarder till investeringar i ofta värdelösa ”klimatföretag”.
        I november 2013 annonserade Elon Musks problemfyllda bolag Tesla Energy de första obligationerna med säkerhet i solkraft. I dag har mer än 500 miljarder dollar investerats i sådana ”Green Bonds”, enligt något som kallas Climate Bonds Initiative.
        Skaparna av obligationsidén uppger att deras mål är att vinna över en stor andel av de 45 tusen miljarder dollar av tillgångar över hela världen där ägarna lovat att investera i ”klimatvänliga” projekt.
        Ett av de mest inflytelserika initiativ som tagits är Financial Stability Board:s Task Force för klimatrelaterade finansiella upplysningar till den privata sektorn (TCFD), initiativet stött av Mark Carney och med Michael Bloomberg som ordförande. Detta initiativ har godkänts av institutioner som representerar tillgångar på 118 biljoner dollar globalt.
        Det verkar finnas en plan här. Planen är lägga hela världsekonomin under storfinansen genom att skrämma människor med ett skräckscenario där världen går under om inte godtyckliga mål som ”noll nettoutsläpp av växthusgaser” uppnås.
        Det nya indexet, CDP Environment EW och CDP Eurozone EW, syftar till att locka investeringsfonder, statliga pensionssystem som CalPERS (Kaliforniens offentliganställdas pensionssystem) och CalSTRS (Staten Kaliforniens lärares pensionsfonder), med sammanlagt mer än 600 miljarder dollar i tillgångar, att investera i indexets noggrant utvalda investeringsmål.
        De högst rankade företagen i indexet inkluderar Alfabet som äger Google, Microsoft, ING Group, Diageo, Philips, Danone och, så lämpligt, Goldman Sachs.
        In kommer Greta, AOC & Co.
        Händelserna tar nu en cynisk vändning när vi konfronteras med mycket populära, starkt PR-uppbackade klimataktivister som Sveriges Greta Thunberg eller New Yorks 29-åriga Alexandria Ocasio-Cortez och Green New Deal.
        Hur uppriktiga dessa aktivister än är, finns i bakgrunden en väloljad finansiell maskin som marknadsför dem för att skapa profiter.
        Greta Thunberg är en del av ett nätverk tätt knutet till Al Gores organisation där hon marknadsförs och cyniskt och professionellt utnyttjas av sådana organ som FN, EU-kommissionen och de ekonomiska intressen som ligger bakom den nuvarande klimatagendan.

        Den verkliga agendan är ekonomisk
        Kopplingen mellan världens mäktigaste finansgrupper, centralbanker och globala företag, och de växande kraven på en radikal klimatstrategi för att överge fossilbränslena till förmån för en vag, opreciserad grön ekonomi, handlar, tycks det, inte så mycket om äkta oro och viljan att göra vår planet till en ren och hälsosam livsmiljö.
        Det rör sig snarare om en agenda, intimt kopplad till FN:s Agenda 2030 för en ”hållbar” ekonomi, med syftet att bokstavligen skapa nya biljon-förmögenheter åt de globala bankerna och finansjättarna, det vill säga åt dem som är vår tids verkliga makthavare.
        Medlemmarna i Breakthrough Energy inkluderar Virgin Airs Richard Branson, Bill Gates, Alibabas Jack Ma, Facebooks Mark Zuckerberg, Hans kungliga höghet prins Al-waleed bin Talal, Bridgewater Associates Ray Dalio; Julian Robertson från hedgefondsjätten Tiger Management; David Rubenstein, grundare Carlyle Group; George Soros, ordförande för Soros Fund Management LLC, samt Masayoshi Son, grundare av Japans Softbank.
        Lägg märke till! När de mest inflytelserika multinationella företagen, världens största institutionella investerare inklusive BlackRock, Goldman Sachs, FN, Världsbanken, Bank of England och andra centralbanker i BIS ställer sig bakom finansieringen av en så kallad grön agenda, kalla den Green New Deal eller vad du vill, då är dags att närmare börja granska de offentliga klimataktivistkampanjerna och försöka se vad det faktiskt handlar om.
        Bilden som framträder är ett försök att omorganisera världsekonomin med hjälp av klimatet, – ett klimat som är oerhört mycket mer beroende av solen och dess energi än av något som mänskligheten någonsin har för sig -, att försöka få oss vanliga människor att göra extrema uppoffringar för att ”rädda planeten.”
        Redan 2010 berättade chefen för arbetsgrupp 3 inom FN:s internationella panel om klimatförändringar (IPCC), dr Otmar Edenhofer, för en intervjuare:
        ” … man måste säga tydligt att vi genom klimatpolitiken de facto omfördelar världens rikedomar. Man måste frigöra sig från illusionen att internationell klimatpolitik handlar om miljöpolitik. Den har nästan inget alls längre att göra med miljöpolitik”.

        • Jag har publicerat hans artikel De rika i “den gröna klimatpolitiken” – vad vill de?

          Liksom Nyhetsbanken:

          Där har Ulf Karlström en lång intressant kommentar:

          ” Jag hinner inte – inom ramenför en kommentar på Nyhetsbanken – gå in i detalj. Här får det bli några snabba nedslag, i punktform.

          1) ” megaföretag och megamiljardärer… de främsta understödjarna av “gräsrots-“ rörelsen mot koldioxidökningarna”. De främsta? Ja, det går pengar till både professionella, betalda lobbyister, och andra, mer ideella organisationer. Nordangårds bok styrker det bortom allt tvivel. Och vilken är orsaken?

          2) Det har länge funnits fonder och gröna företagsobligationer med inriktning på ”grönt, rättvisa, humanism – you name it – men vad säger det?

          3) BIS har tagit ett klimatinitiativ. Förvisso ovanligt från det hållet, men spekulationer i ”grönt” får lite vagt sägas ”ligga i tiden”. So what?

          4) Konspirationen tycks får blomma fritt: ”Bilden som framträder är ett försök att omorganisera världsekonomin med hjälp av klimatet… att försöka få oss vanliga människor att göra extrema uppoffringar för att ’rädda planeten’.”

          Jag har i olika artiklar pekat på att det ”råder stor oordning” i den borgerliga och kapitalistiska himlen. Olika aktörer inom de lägren springer ut olika håll. Så ligger i pipan att kärnkraften behövs om det ”gröna” samhället skall skapas. Kärnkraftsvärlden och dess stora underleverantörer var tidiga att spilla över pengar på delar av miljörörelsen. Motsättningarna inom Rockefellerklanen över miljösatsningarna bär också syn för sägen. Så den stora konspirationen är inte större än att kapitalistklassen, och dess vasaller, är splittrad.

          I dag görs relativt litet på klimatområdet. Det sker positiva projekt, som t ex det svenska om fossilfri stålframställning. Samtidigt ökar emissionen av VHG och pågående & planerade oljeprospekteringar. Så, totalt sett, har ”vi” inte ens börjat måla på reduktion av VHG. Så denna giganska konspirationer med miljarder dollar i kassorna tycks inte ha avsatt några större spår. Är miljadärerna impotenta? Nej, men för att driva ”business as usual” behövs nya luftballonger.

          På lång sikt går det utmärkt att driva kapitalismen mer eller mindre fossilfri, med kärnkraft. Den visionen behöver man inte konspirera kring. Troligen måste dock olje & gasjättarnas investeringar först kapitaliseras. Kanske den frågan kan spelas ut politiskt, för att avleda folks engagemang?

          Det mest allvarliga med Engdahls artikel är relativiseringen av klimathotet. Här skall jag snabbt skjuta in att jag tycker att Lennart Bengtssons bok är mycket bra och lärorik Problemet med Bengtsson slutsats är att han genom sin ”skynda mycket långt” hamnar farligt nära klimatförnekarna. Och det är också Engdahls dilemma.” Nyhetsbanken: Klimatfrågan och penningspåret.

  2. Den här tråden skulle nog må bra av om vi struntar fossilindustrins utsända förvillare och har som utgångspunkt att lita på vetenskapen och därför utgå från att klimathotet är verkligt.

    Jag tror att det mest realistiska alternativet är att bygga starka folkliga rörelser som kan tvinga överheten till hård lagstiftning i miljö och klimatfrågor. Kommer sådan lagstiftning på plats så styrs marknadskrafterna till att tjäna sina pengar på mer miljöanpassad teknik. Antagligen finns det stora pengar i detta och marknadsekonomin är nog den starkaste ekonomiska förändringskraft vi känner till. Exemplet Kina visar oss detta med stor tydlighet. Kanske har en rejäl klimatomställning t.om. potential att skapa en världsomspännande högkonjunktur. En spekulation naturligtvis, men inte helt gripen ur luften.

    Att prata om socialism i samband med klimatfrågan riskerar att skapa sådan splittring så att tillräckligt stora folkrörelser blir omöjliga och inget konstruktivt kan genomföras på massor av år. Arbetarrörelsen, som skulle kunna vara bärare av socialistiska tankar i frågan är i all praktisk mening död och det är mycket svårt att sen någon annan social grupp träda i dess ställe. Det finns heller inget stöd för att inte marknaden skulle kunna genomföra en sådan förändring om den utsätts för tillräckligt hårt folkligt tryck.

    Har vetenskapen rätt så arbetar vi under stor tidsbrist här och då behöver allt fokus läggas på själva sakfrågan. Greta Thunberg ser ut att arbeta på det sättet och just nu är hon den enda person med genomslag i media som på allvar utmanar den fossilbaserade överheten. Låt oss sluta upp bakom henne istället och avslöja alla högerpopulister och förvillare i fossilindustrins tjänst.

    Social rättvisa kan vi arbeta för ändå, men vid sidan av klimatfrågan.

    • Jag tror du har rätt. Presentera väl underbyggda och då mycket radikala mål på olika områden.

  3. För att inte bli helt missuppfattad kan jag berätta att jag mycket starkt är för ”bilfria stadskärnor”.
    I min stad, som är socialdemokratiskt tillväxtstyrd, genomförs nu en omfattande nybyggnation i stadskärnan och alldeles intill vattnet. Ett stort park- och grönområde försvinner i tillväxtens namn då politikerna vill förtäta staden. Självklart är jag mot det här men vad hjälper det när ”alla andra” ser det positivt och framåtsträvande. Men nu till saken.
    Exploateringen har medfört att vissa huvudgator tillfälligt måste stängas av och s.a.s. blivit ”bilfria”. Bortsett från lastbilar, maskiner och annan byggtrafik så har det plötsligt blivit riktigt njutbart att vistas där. Man kan promenera eller cykla där utan att vara på helspänn för att råka ut för en olycka eller hela tiden bli utsatt för stress, bländande LED bilstrålkastare eller jobbigt vägbuller. Men det är som sagt tillfälligt. När byggnationen är färdig blir det garanterat ännu fler bilar och trafik där.
    Som sagt, bilfria stadskärnor är något som jag kunde tänka mig arbeta politiskt för.
    Jag tror de flesta skulle må bra av det om det kunde genomföras. Men en stark motståndare är handeln och affärsmännen. Dock tror jag inte de behöver vara så oroliga. Människor vänjer sig vid omständigheter. Möjligtvis kan det bli en dip i början men sedan hittar människor nya vägar tillbaka till affärerna eftersom de behöver och vill ha varorna som finns där.

  4. Det har Bo som initialt orkestrerat Greta framfart, nu rullar den ideologiska industrin av sig själv när media kämpar om uppmärksamheten. Bo visade aldrig upp sig själv offentligt, utan marknadsförde Greta. Gamla män har inga gratispoäng, de blir automatiskt motsagda, de har fel därför att de är gamla. Ett barn ska sprida visionerna, det är mycket bättre.

    • Ha ha ha det var nog det mest patetiska jag sett hittills i klimatdebatten.
      Kommentatorn avslöjar med dramatisk stämma att Greta Thunberg minsann har inspirerats av en annan människa. Den mystiske och suspekte Thoren, spindeln i det hemska nätet! Huuu, vi darrar av skräck.

      Thoren visar sig dock vara en engagerad människa, som inser allvaret i det vetenskapen säger om klimatet och som också begriper hur viktigt det är att unga människor engagerar sig i sin egen framtid.
      En, som det verkar, klok och insiktsfull person som dessutom tycks ha gett ett positivt bidrag i debatten.
      Inte ens filmmakarna själva lyckas hitta något märkligt med honom.

      Man får hoppas att fossilindustrins förvillare med detta pekoral har kommit till vägs ände. Dom har nu tappat syretillförseln fullständigt och visar upp sin totala frånvaro av argument på det mest komiska vis. T.om. uppdragsgivarna själva borde inse hur kontraproduktivt det är att alla skrattar åt deras budbärare.

  5. Duon Anders Romelsjö och Anders Åberg verkar tro sig vinna poäng med att skjuta de budbärare, som vågar framföra åsikter som skiljer sig från deras så högt önskade ”verklighet”.
    De flesta läsarna/lyssnarna kan säkert själva bedöma vad som är sant eller falskt i kommentatorns intervju med Bo Thorén där han själv medger att han planerade tanken om Gretas skolstrejk.

      • Det är bra tycker jag. Det främjar bilden av socialism som demokratisk ideologi. Tillåts inte människor uttrycka sina åsikter framträder genast bilden av det totalitära samhället.

    • Hans.
      Vad får dig att tro att jag önskar mig en klimatkollaps?

      Att Thoren inspirerade Greta verkar ingen försöka dölja och det finns heller inget konstigt alls med det.
      Nästan alla mänskliga idéer hämtar inspiration från andra. Jag tror t.ex. inte att du har uppfunnit klimatskepticismen själv heller. Där finns det däremot större anledning att fundera över vem som i själva verket planerar.

  6. Vad menas med ”klimatskeptiker”? Jag känner inte till att det finns någon enda ”klimatskeptiker”.
    Vår planet har naturliga klimatcykler som växlar mellan kallare och varmare perioder, som de gjort i många millioner år. De kommer säkerligen fortsätta göra så i millioner år framöver.
    För övrigt håller jag med om att du lämnar stort utrymme för varierande åsikter i diverse ämnen, även om vädret. Tack för det.

  7. Vem har skrivit artikeln, och var har den varit publicerad tidigare? Det är sannolikt en engelsk eller irländsk författare för han hänvisar till James Connolly.

      • Fakta visar att en bra ekonomisk utveckling skedde i Sovjet, fast den avtog under 1970-talet. Hur kunde Sovjet utvecklas från efterblivet land 1917 till världens Andra stormakt trots ett förödande Andra Världskrig med 20 miljoner döda och förstörelse av en stor del av landet och trots egna, ibland stora misstag och övergrepp.

        Liknande kan sägas om Kina.

        * Tillväxten i Kina var mycket god även under en stor del av Maos tid, omkring 5-6 % per år, dvs. nästan lika bra som nu, enligt uppgifter jag sett. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960 , 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror i Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år.
        Källa: Världsbanken. World Development Indicators online.                                              I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008.

        * Ur en intervju med den kände vänstermannen och lingvisten professor Noam Chomsky i Counterpunch

        ”Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. 100 000 000 (100 miljoner) människoliv är inget litet antal (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Och om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979.” – Intervju med Noam Chomsky

        Mao Tse Tung noterade att hälso- och sjukvården främst var inriktad på de 15 % som bodde i städerna och initierade en ökad satsning på landsbygden och på förebyggande mediciner. Kinas system med barfotaläkare visade sig framgångsrikt och WHO såg de som ett mönster för utvecklingsländerna.


        Dessutom genomförde Mao omfattande jordreformer som frigjorde hundratals miljoner kineser från slaveriliknande förhållanden, vilket vi påminns om av Åsmund Egge i Klassekampen 15/12 2012, sid 33.

        Inget vet med säkerhet om Kina hade haft samma, bättre eller sämre BNP om Maos politik fortsatt. Men vi har all anledning att tro att tryggheten, jämlikheten hade varit större och arbetslösheten närmast obefintlig. Många menar att den statliga planekonomin och frånvaron av stor ojämlikhet varit en viktig förutsättning även för framgångar i Kinas kapitalistiska ekonomi. Vad finnas att lära av Kulturrevolutionen?

  8. Kanske inte, men något bör rädda oss från klimathysterin (se Club of Rome, CoM mfl ). Här ett anslag som visar på hysterins motsats = fakta. Hur förklarar man detta :
    Kenneth Richard på Twitter: ”A few more (of the many) temperature records from Sweden that undermine the ”climate crisis” narrative.… ” https://twitter.com/Kenneth72712993/status/1177305540139126786
    Och så klimatforskaren dr. Mototaka Nakamura, här finns en del länkar
    https://fabiusmaximus.com/2019/10/01/confessions-of-a-climate-scientist/

    Och så hur enkelt man kan se kopplingar mellan intressegrupperingar och en tidshorizont i följande text.
    https://standpointmag.co.uk/issues/june-2019/gretas-very-corporate-childrens-crusade/#
    Eftersom grupptrycket medialt är ganska påträngande, så bör man ha en viss förståelse för texter som vidgar synfältet något.

  9. Det är väl snarast så att halmstrået greppas trettio i år försent; ”klimatet” ska rädda socialismen.
    Den gjorde konkurs 1991.

      • Ron menar nog vänsterpolitiken skulle jag tro.
        Den socialkonservativa idéströmningen har det senaste decenniet spridit ut sig i västerlandet som en utmanare till efterkrigstidens helt dominerande vänsterpolitik. Man kan nog betrakta ”klimathotet” som ett sätt att mota Olle i grind då socialkonservatismen närmast riktar sig till arbetarklassen.

        Socialkonservatism står för bevarande. Adolf Hitler, Mussolini och andra extremister var inte socialkonservativa då de ville förändra samhället i grunden. De här personerna var snarare revolutionärer.

  10. Det verkliga hotet mot planeten är inte klimatförändringar utan en förestående invasion av rymdödlor. 97% av alla rymdödle-forskare är överens. Läget är akut! Om inte drastiska åtgärder vidtas omedelbart går planeten under i en invasion av ödlor om 10 år!

    För att förhindra invasionen krävs att samtliga medborgare ödle-kompenserar. Detta görs bl.a. genom att betala en mängd olika ödle-skatter (s.k. ödle-skatteväxling). Dessa skatter kommer oavkortat gå till att blidka den stora ödle-guden KRETA. Om KRETA blir tillräckligt blidkad kan invasionen hejdas.

    Samhället måste även bli av med alla ”rymdödle-förnekare”. Dessa obildade, oborstade individer är ett hot mot demokratin och hela samhället.

    SVT, SR, DN, SVD har alla bildat speciella rymdödle-avdelningar för att hela tiden hålla folket informerade om ”invasionskrisen” och ”invasionshotet”.

    Läget är akut!! Planeten går under om 10 år om vi inte gör något!!

  11. Jag tillhör inte bokläsarna men en och annan sida kan vara behändig t.ex. om man har svårt att somna. Som barn hade jag tidigt egen bokhylla. Ett par av de första böckerna var ett par exemplar ur Tekniken i dag-serien utgiven att facktidskriften Teknikens Värld. Tekniken i dag utkom en gång om året och jag hade 1955 och 1956 års upplagor. Den ena hade revy om årets bilmodeller och den andra årets mopedmodeller. Det var som intressanta uppslagsböcker för en teknikintresserad ung tonåring. I somras hittade årgång 1954 på en loppismarknad. I dag läser jag böckerna på ett helt annat vis och tycker textartiklarna väl mer intressanta än bilder. I går kväll läste jag en artikel om hur forskarna på den tiden slog larm om att mänskligheten överutnyttjade naturresurserna att det skulle bli kännbart redan om ett kvartssekel, alltså runt 1975. USA var den stora resursslukaren. Ensamt långt större än den övriga världen, och så kunde det inte fortgå. Därför lade vetenskapsmän i USA fram den så kallade Paley-rapporten för USA:s administration. Det här var i en tid då USA:s egna naturresurser började överutnyttjas på ett sätt som oroade vetenskapsmän och politiker. Man började då tänka på återvinning och användandet av andra material. Något som inte behövts tidigare då till exempel skrot bara kastats bort och gummi till däck och liknande kunnat hämtas från andra länder.

    Med facit i hand kan man fundera över hur mänskligheten löst problemet och det är väl inte helt utan framgång kan man tycka. Men vad som är intressant är att få reda på det inte är första gången forskare larmar om att mänskligheten lever över sina tillgångar och varnar för en kommande katastrof.

    Då som nu försiktigt antyds behovet om en planerad hushållning men på 1950-talet var ett sådant system inte aktuellt på något sätt åtminstone om man håller sig inom det man då kallade den ”Fria världen”.

    https://www.ifn.se/publikationer/bocker-pa-svenska_1/1939-1969_2/den_fria_varldens_ravaruforsorjning

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here