Björn Lomborg – en miljö- och klimatförnekare i nya kläder

5
873
Bild Pixabay.

Björn Lomborg är en dansk statistiker, som blev känd för en större allmänhet med boken ”Världens verkliga tillstånd” (1998, på svenska 2001 SNS Förkag). Boken tog ett stort grepp över alltför många kunskapsområden som energi, resurshushållning, föroreningar, naturvård, biodiversitet, samt människans villkor i form av välstånd, livlängd, hälsa, födoproduktion och global svält.

Schematiskt kan man säga att han liknade långt före den avlidne Hans Roslings framställningar: “Allt blir bara bättre.” Dessutom la Lomborg till att ”klagomålen” om miljöförstöring m m var felaktiga. Det var troligt att han hämtade inspirationen från ”over there”.

Med början på 1980-talet bedrevs i USA en framgångsrik lobbying från Storföretag med bas i kemikalier, olja och fordon. Red: Hur Exxon lurat alla om oljans klimateffekter i 40 år – nu inför USA:s kongress.

Teserna som spikades upp påstod att miljöproblemen var små eller obefintliga och under alla förhållanden konstruerade av ”alarmister”. På svensk botten publicerade Kurt och Viveka Wickman Det gröna (1989) och Nils-Gösta Vannerberg Ragnarök inställt (1997). Dessa skrifter brukade sammanföras till genren ”contrarians”.

För ett antal år sedan bytte Björn Lomborg fot. Kanske kände han att han stod ostadigt och vinglade? Nu erkändes industrisamhällenas påverkan på klimatet. Med bas i Copenhagen Consensus Center blev statistikern ”miljö- och klimatekonom” och i fortsättningen handlade allt om ”kostnadseffektivitet”. Inte oväntat kom nu en strid ström av rapporter och debattartiklar om att olika föreslagna åtgärder för att reducera utsläppen av växthusgaser, framför koldioxid, inte var ”kostnadseffektiva”.

Det är nu också temat för en stort uppslagen debattartikel i SvD (15/10); ”i stället nå framgång genom [att satsa på] smartare, billigare och mer effektiva gröna forskningsinvesteringar”. Lite hårdraget kan man säga att det är samma tema som anslås av t ex Stefan Fölsters Farväl till världsundergången (2008, AB förlag) och Lennart Bengtssons Vad händer med klimatet? (2019 Karneval förlag). Den senare trycker mest på synsättet forskning och ”skynda långsamt framåt” till följd av osäkerhet i meteorologiska data och klimatmodellering.

Lomborg tar i debattartikeln i SvD sin utgångspunkt i EU:s nya förslag om ”en 55-procentig minskning av 1990 års utsläppsnivåer”. Åtgärder för att nå den reduktion sägs uppgå till 1,3 biljoner euro, men eftersom ”EU underskattat kostnaderna, som i tidigare fall”, så är kostnaden rimligen 4-5 bilj euro. Effekten påstås uppgå till ”vid århundradets slut, om 0,004 °C”.

Jag har inte granskat den eller de rapporter som ligger till grund för debattartikeln. Och jag är heller inte säker på om jag klarar att göra en kritisk granskning av de modellberäkningar statistikern Lomborg excellerar med.

Däremot kan jag resa ett antal invändningar.

Lomborg hänvisar till FN-beräkningar (IPCC?) som visar ”att vi vid den tidpunkten [2070-talet] i genomsnitt kommer att ha en inkomstnivå som är knappt 400 procent högre än den vi har i dag.

“Även med värsta möjliga utfall innebär klimatförändringarna en väldigt liten påverkan på vår ekonomiska standard. Det är ett problem, men det är inte jordens undergång. Vi glömmer ofta att klimatpolitiken också har kostnader, eftersom den innebär att vi använder dyrare och mindre pålitliga energislag”. Lomborg fortsätter att relativisera effekterna av klimatförändringar och tona ned värdet av icke-fossila energislag. Att motsvarande kritik i högsta grad kan riktas mot kärnkraft och fossila bränslen vill han inte kännas vid. Kallar man inte sådan argumentering för ”mörkning”?

SvD upplät 29/5 2017 ledareplats åt Lomborg där han med anledning av nordiska statsministrarnas möte om FN:s nya mål för uthållig utveckling, Sustainable Development Goals, SDG, skrev: .

”Det är välment att fokusera på grön politik. Men undernäring kräver minst 1,6 miljoner barns liv varje år, 700 miljoner människor lever i extrem fattigdom och 2,6 miljarder saknar rent drickvatten och sanitet. Det budskap som de nordiska ledarna riskerar att förmedla, är att det är mindre viktigt att fokusera på mål som att radera ut tuberkulos och malaria, eller att minska den globala mödradödligheten, än vad det är att driva SDG-mål”.

Förvisso är det så att termen hållbar utveckling missbrukas mycket ofta. FN:s mål här omfattar en hel palett av åtgäder, inkl miljö coh klimat. Rimliga, omedelbara mål blandas med långsiktiga, delvis utopiska mål, med tanke på USA och NATO:s krigspolitik och den enorma, globala krigindustrin. Ändå får man konstatera Lomborg som vanligt är ute i tassemarkerna. Han är på det hela inte trovärdig.

Lomborgs pyramidala fel är att klimatåtgärder har bara kostnaderm, inte inkomster och arbetstillfällen. Det verkar idag som den europeiska fordonsindustrin satsar på fossilfri drift.

Och Svenskt Näringsliv under den nya VD:n Jacke har bytt fot – fossilberoendet skall avvecklas. Detta har skett, trots Lomborgs och meddrabanters predikningar om världens, närmast ekonomiska undergång, vid satsningar på reduktion av klimatgaser.

Nu kvarstår dock ett reellt problem med elektrifieringen av fordonsflottan och andra sektorer.

Hur skall den ökade mängden elektricitet produceras?

Svenskt Näringsliv pekar med hela handen: Kärnkraften. Och där står vi, med luddiga, statliga globala åtaganden om avveckling av fossilenergin, och med de som uttryckligen biträder avvecklingen förlitande sig på kärnkraften.

Hur skall vi bära oss åt för att kryssa fria från Scyllas fångstarmar och Karybdilis förrädiska tidvattenvirvlar?

 

5 COMMENTS

  1. Använder man “fossil-” som ett ursprungssignum för alla kolväten som hämtas från underjorden negligerar man de fakta som talar för att de inte alls har sitt ursprung i utdöda levande organismer., utan från pågående processer på djupare nivåer. Har en av Saturnus månar haft dinosariebesök?
    Man avslöjarsin ignorans – och jag slutar ta det övriga på allvar. Bara så du vet…
    Om du dessutom kallar mig och andra som även observerat kurvor som pekar på att det snart är hög tid för nästa istid, för “klimatförnekare”, har du alldeles hamnat utanför den krets jag har något att lära av.
    Bara så du vet….

  2. “Nu kvarstår dock ett reellt problem med elektrifieringen av fordonsflottan och andra sektorer.

    Hur skall den ökade mängden elektricitet produceras?

    Svenskt Näringsliv pekar med hela handen: Kärnkraften. Och där står vi, med luddiga, statliga globala åtaganden om avveckling av fossilenergin, och med de som uttryckligen biträder avvecklingen förlitande sig på kärnkraften.”

    Här är det läge för en påminnelse om vad som för länge sen har påpekats: CO2-valsen uppfanns av kärnvapenlobbyn, som har kärnkraften som fikonlöv.
    If you want to go green, go nuclear (eller någonting liknande) proklamerade Barack Obama medan hans regering rustade upp kärnvapenarsenalen och förberedde de utträden ur avtalen som Donald Trump verkställde.
    “Atoms for peace” har alltid varit en oförskämd lögn. Avfallsfrågan är dessutom inte löst.

    Att allt skall bli elektriskt är farligt, ty man skall aldrig lägga alla ägg i samma korg. Vi vet dessutom inte hur stor nästa solstorm blir.
    Det är extremt lätt att slå ut elsystemet, i synnerhet om den är datoriserat. Det öppnar för utpressning, såväl politisk som kriminell.

    Energifrågan bör utgå från beredskapsperspektivet, och denna inte kan utgå från “just in time”, vilket plandemin har bevisat med all önskvärd tydlighet.

    Det rådande socioekonomiskt system, cancerekonomin, duger alltså inte.

  3. I vilken kontext skall man förstå dessa kommentarer. I den förtransformativa tidsepok vi lever i, kan man sväva iväg riktigt ordentligt. Vi måste förstå att vi lever i en tid som inte på något sätt är planetärt hållbart varken för människor, djur eller natur. Det blir allt varmare och vi måste ta ett djupt andetag och sansa oss inför framtiden

  4. Vi kan oavsett åsikt om klimatets förväntade riktning, efter öppna skeptiska undersökningar av data, enas om att ha en god beredskap både för värme och kyla. En god nationell beredskap får vi genom utspridd elproduktion och lokala odlingar som inte är beroende av GMO-gifter, följaktligen ekologiska odlingar.

    Kärnkraft är lätt att slå ut och ger följaktligen en dålig beredskap. En god beredskap kan byggas upp enkelt på några års tid om vi går ur EU, d.v.s. inte ingår i välfärdsracet mot bottnen (frihandeln). Vi hade en liten beredskap på Olof Palmes tid, men den har raserats av 30 år med idiotisk politikeradel av alla olika färger som EU-vurmar.

    Överbefolkning är också förödande för all beredskap naturligtvis. Följaktligen bör man inte importera/göda överbefolkande sekter/kulturer som förstör sekularismen/vetenskapen. Där ligger många partier helt fel och hycklar först om klimatet och förorsakar sedan ökade utsläpp genom sin vurm för massmigration och barnavlande “mångkultur”, trots att detta strider mot vetenskapliga rekommendationer om vad vi bör göra, d.v.s. komma i balans med naturen.

    Allt högre nivåer av barnavel kommer på sikt vara förödande för den ekologiska hållbarheten. Folk måste lyssna på vetenskapliga evidens, inte på sekter, media eller IPCC, samt analysera data, OM de inte ska bli manipulerade av olika intressenter som profiterar kortsiktigt på det tillväxt-kaos som de skapar genom olika former av lögn.

  5. Klimatförnekare är en klimatreligiös term som försöker göra religion av vetenskapen. En opartisk beteckning vore klimatoptimist och klimatpessimist. De senare är i majoritet, det betyder inte att de har rätt, utan att pessimism och riskaversion ingår i det mänskliga arvet.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here