Boksläpp av ”Hotet från vänstern” den 26 februari

2
197

Jag publicerar fortlöpande information om möten och nya böcker, som jag tror kan intressera tillräckligt många läsare.

Här en sådan artikel. Nedan presentation av utgivaren Oktoberförlaget:

”Hotet från vänster” (originaltitel ”Heavy radicals”) av Aaron J. Leonard och Conor A. Gallagher utkom 2014 – nu översatt till svenska.
Boken beskriver FBI:s övervakning av Revolutionary Communist Party, ett maoistiskt parti, från slutet av 1960-talet och fram till slutet av 1970-talet.

Borgarklassen övervakar alltid via sin statsapparat de partier, som vill störta den genom en socialistisk revolution. Syftet är naturligtvis att förhindra att detta överhuvudtaget sker genom att i slutändan spärra in revolutionärerna eller till och med eliminera dem, om det behövs.
Sättet att övervaka skiljer sig självfallet från säkerhetspolis till säkerhetspolis. FBI, som hade stora resurser, var särskilt energiskt och drog sig inte för att använda både infiltratörer och provokationer. Men svenska Säpo skiljer sig inte kvalitativt från FBI.

Vad kan vi lära från FBI:s och Säpo:s övervakning av vänsteraktivister? Går det att skydda sig?
Kort inledning med efterföljande diskussions- och frågestund.

Boksläppet äger rum i Victor Jara-lokalen, Pontonjärgatan 36 B, Kungsholmen, onsdagen den 26 februari kl. 18.00 – 20.00. Förtäring och dryck.

Besökare får 30 procent rabatt på boken.

2 COMMENTS

  1. Ett mycket större hot mot överklassen än maoister är riktiga folkstyrevänliga, i vänsterns ögon, ‘borgerliga’ reformatörer.
    Den härskande oligarkin är ingen vän av riktig marknadsekonomi utan anser att konkurrens är en synd, och har genom sina stora resurser möjlighet att hindra att verkliga konkurrenter växer fram.
    Från den elitens synvinkel är därför radikala motståndare att föredra.
    Och radikaler understöds därför sen länge av västoligarkin. Såna upplevs med rätta som ett hot mot många inom medelklassen och är därför mycket lättare att bekämpa och mobilisera mot.
    Det är en ganska enkel logik men ni till vänster fortsätter att gå i fällan och saknar därför den folkliga uppbackning som behövs för att reformera samhället även om era ideer vore mer realistiska i övrigt.
    Maoismen var den önskade regimen i Kina av väst och den republikinriktade Chiang Kai Shek utmanövrerades för att förhindra ekonomisk framgång och välstånd i Kina som först senare växt fram efter det att maoismen avskaffats.
    Mao var inte ond bara lurad att inspireras av aristokratiska ideologer med imperialistiska avsikter att hålla Kina nere.
    Sun Yat Sen var en sån ‘borgerlig’ reformatör och i Kina, Hongkong och Taiwan åtnjuter han nu tydligen stor respekt.
    I Ryssland Tyskland och Frankrike fanns motsvarigheter som samtliga utmanövrerades av västimperiet.
    Att vänsterideer har starkare grepp är därför att den härskande klassen föredrar dom som motståndare.
    Dom goda alternativen finns inte på paletten. Vi väljer mellan orealistiska vänsterideer som indirekt och liberalism som direkt gynnar de rikas maktkarteller.

    • Utvecklingen i Kina under Mao var inte så dålig:

      h3>Kina under Mao

      * Tillväxten i Kina var mycket god även under en stor del av Maos tid, omkring 5-6 % per år, enligt uppgifter jag sett. Enligt uppgifter från Världsbanken var medellivslängden i Kina 36,3 år 1960 , 66,8 år 1980, 70,3 år 2000. Motsvarande siffror för Indien var 44,3 år, 54,2 år och 62,9 år. Medan medellivslängden i Kina ökade med 30,5 år mellan 1960 och 1980, en period då Maos politik i stort sett tillämpades uppgick ökningen i demokratiska, kapitalistiska Indien till 9,8 år.

      Källa: Världsbanken. World Development Indicators online.                                              I Minqi Li. The rise of China and the demise of the capitalist world economy. New York:Monthly Review Press, 2008.

      * Ur en intervju med den kände vänstermannen och lingvisten professor Noam Chomsky i Counterpunch

      “Se på det maoistiska Kina, som alla förväntas avsky. Om man ser på det så sparades 100 miljoner liv jämfört med det demokratiska kapitalistiska Indien, tack vare hälsoprogrammen på landsbygden. 100 000 000 (100 miljoner) människoliv är inget litet antal (motsvarar c:a drygt 15 % av befolkningen, dvs. c:a 1,5 miljoner av Sverige befolkning), och siffran innefattar den stora hungersnöden. Ingen kan tala om det. Och om man ser på de kapitalistiska reformerna så minskade dödligheten mycket kraftigt under Mao, men började plana ut 1979.” – Intervju med Noam Chomsky

      Mao Tse Tung noterade att hälso- och sjukvården främst var inriktad på de 15 % som bodde i städerna och initierade en ökad satsning på landsbygden och på förebyggande mediciner. Kinas system med barfotaläkare visade sig framgångsrikt och WHO såg de som ett mönster för utvecklingsländerna.


      Dessutom genomförde Mao omfattande jordreformer som frigjorde hundratals miljoner kineser från slaveriliknande förhållanden, vilket vi påminns om av Åsmund Egge i Klassekampen 15/12 2012, sid 33.

      Inget vet med säkerhet om Kina hade haft samma, bättre eller sämre BNP om Maos politik fortsatt. Men vi har all anledning att tro att tryggheten, jämlikheten hade varit större och arbetslösheten närmast obefintlig. Många menar att den statliga planekonomin och frånvaron av stor ojämlikhet varit en viktig förutsättning även för framgångar i Kinas kapitalistiska ekonomi.Kina 70 år – Vad har hänt?

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here