Charles III och hans ”Global Reset”-imperium

8
1670
Klaus Schwab och Prince Charles. Bild: World Economic Forum

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad.

Den brittiska organisationen Winteroak publicerade våren 2022 en intressant artikel om tronarvingen Charles, Prince of Wales, och hans globala Great Reset-imperium. Winteroak beskriver sig själv som ”en helt oberoende ideell organisation med en allvarlig motvilja mot den globala maffians ’utvecklingsagenda’ och ett engagemang för sanning, frihet och social rättvisa.” Även återgivet av https://steigan.no/2022/09/kong-charles-iii-og-hans-global-reset-imperium/. Översättning av ett utdrag där av Rolf Nilsson.

Kung Charles III och hans ”Global Reset”-imperium

CHARLESIMPERIUM: THE ROYAL RESET RIDDLE

  1. Karl den store återställaren
  2. Globala mål
  3. Påverka imperialismen
  4. Kraftfulla spelare
  5. ’Banksters’ (kriminella finansmän, ö.a.), svindlare och agenter
  6. Ljusbringaren?
  7. Nykolonial landgrabbing (att ta över jordbruksmark i andra länder genom köp och skuldsättning, ö.a.)
  8. Forma historien

1. Charles, den store återställaren (resetter)

När The Great Reset officiellt lanserades 2O2O gjordes det inte av Klaus Schwab eller Bill Gates, utan av Charles, Prince of Wales, arvtagare till den brittiska tronen.

Född i Buckingham Place 1948, är Charles mest känd över hela världen för sitt misslyckade äktenskap med Lady Diana Spencer, som dog i en trafikolycka i Paris 1997, ett år efter deras skilsmässa.

Hans officiella webbplats meddelade den 3 juni 2020: ”I dag, genom HRH:s (is Royal Highness, ö.a.) Sustainable Markets Initiative och World Economic Forum, lanserade Prinsen av Wales ett nytt globalt initiativ, The Great Reset.”

En kunglig tweet förklarade: ”#TheGreatReset-initiativet är utformat för att säkerställa att företag och samhällen ”byggs upp bättre” genom att sätta hållbara affärsmetoder i hjärtat av deras verksamhet, när de börjar återhämta sig från coronavirus-pandemin.” (Notera formeln ”Build Back Better”, som hela den globala överklassen och deras marionetter har upprepat så många gånger efteråt. o.a.)(inkl. vår egen f.d. statsminister, Stefan Löfvén, ö.a.)

Detta kan komma som en överraskning för dem som ser Charles som en tråkig men vänlig figur, som pratar med sina växter, älskar traditionell arkitektur, skyddar naturen och försöker hjälpa unga människor att komma vidare i livet.

Men verkligheten, som vi kommer att visa här, är att han är överhuvudet (eller den mycket villiga galjonsfiguren) för ett enormt imperium av illvilliga ekonomiska intressen som hycklande gömmer sig bakom en fasad av välvillig filantropi.

2. Globala mål

Charles har varit mycket upptagen under de senaste 50 åren eller så med att etablera en allians av organisationer som kallas The Prince’s Charities, som beskriver sig själv som ”den största mångsidiga välgörenhetsorganisationen i Storbritannien”.

Dessa har också spridit sig utomlands för att skapa en förvirrande global väv av truster, stiftelser och fonder.

För att göra det enkelt kommer vi här att fokusera på bara några av de mer kända organisationerna, med början i Storbritannien med Business in the Community.

Detta organ beskriver sig själv som ”den största och längst etablerade företagsledda medlemsorganisationen, dedikerad till ansvarsfullt företagande”, efter att ha etablerats 1982 som The Prince’s Responsible Business Network.

Dess agenda är mycket i linje med alla nyckelelementen i Great Reset.

Till exempel förklarar den: ”Business in the Community (BITC) samarbetar med näringslivet för att påskynda takten och omfattningen av åtgärderna för att uppnå FN:s globala mål, även kända som Sustainable Development Goals (SDG)”.

De goda nyheterna för Charles penga-glada entourage är att ”att bedriva sin verksamhet ansvarsfullt” i linje med UNSDGs ”öppnar också affärsmarknadsmöjligheter”.

Business in the Community har sin egen WEF-stil » Future Leaders Board » och insisterade redan 2017, liksom Klaus Schwab, på att ”företagen måste säkerställa en inkluderande digital revolution”.

Rapporten som heter »A Brave New World? ” innehåller alla välbekanta Great Reset-”prioriteringarna”, såsom inkludering (”Bygg digital tillgång, kapacitet och förtroende så att alla kan dra nytta av den digitala ekonomin”) och livslångt lärande (”Förbered arbetskraften. Tillhandahålla digitala färdigheter och livslångt lärande för att skapa en anpassningsbar arbetskraft”).

Den blickar framåt mot en fjärde industriell revolution (”Förutse automation. Skapa nya roller, där teknologi kompletterar människan, och stötta lokalsamhället med att hantera övergångarna”) med större vinstmarginaler som naturligtvis är målet (”Övergång till nya affärsmodeller som minskar slöseri och öka tillgångens produktivitet”).

Det finns ett tidigt omnämnande av ”track and trace”-frasen som blev så känd under avstängningarna (”Track, trace and resolve”) med en plugg för Blockverify , ”en London-baserad startup som använder teknik för att spåra, spela in och verifiera produkter på ett sätt som är permanent inloggad i blockkedjan… Blockverify har testat lösningar med läkemedels- och skönhetsföretag”.

Rapporten främjar smart jordbruk i form av Unilevers Marcatus Mobile Education Platform, ”ett samarbete mellan Unilever, Oxfam och Ford Foundation för att utbilda småbrukare på landsbygden” som syftar till att ”lägga till 1,5 biljoner pund i ytterligare jordbruksinkomst till 2030”.

Den avslutas med att framföra ett ”tack till våra företagspartners, Barclays och Fujitsu, för att de stöder vårt arbetsprogram för att skapa en inkluderande digital revolution”.

The Prince’s Trust Group utvidgar samma agenda över Samväldet, den enorma inflytandesfär som tidigare kallades det brittiska imperiet.

Den beskriver sig själv som ”ett globalt nätverk av välgörenhetsorganisationer” som levererar ”utbildning, sysselsättning, företagande och miljöprojekt som gör det möjligt för unga människor och lokala samhällen att frodas”.

Det handlar om att ”omvandla liv och bygga hållbara samhällen”, verkar det som.

En av rapporterna berättar för oss: ”Under loppet av 2020/2021, tillsammans med våra partners, stöttade vi 60 146 ungdomar i 16 länder över hela Samväldet och utanför: Australien, Barbados, Kanada, Ghana, Grekland, Indien, Jamaica, Jordanien, Kenya, Malaysia, Malta, Nya Zeeland, Pakistan, Rwanda, Trinidad och Tobago och Storbritannien. Vi påbörjade också vårt arbete i St Lucia och USA”.

Prince’s Trust får sällskap i denna uppgift av en annan viktig nod i Charles nätverk,

British Asian Trust, som vi snart kommer att se.

3. Imperialism

https://steigan.no/wp-content/uploads/2022/09/image-65.png

Effektindustrin är en olycksbådande enhet som vi under de senaste årens forskning har funnit lurar under varje tvivelaktig sten vi har vänt på.

För mer information, kolla in våra (Winteroks) artiklar om Extinction Rebellion, Ronald Cohen, intersectionality, WEF Global Shapers, Guerrilla Foundation, Edge Fund samt vår allmänna översikt.

Impact profiteering (Effektiv vinstjakt) är mycket kopplat till the Great Reset och dess fjärde industriella revolution, som syftar till att skapa den infrastruktur som kan påtvinga oss denna nya form av digital livegenskap.

Oundvikligen är därför inflytandeagendan mycket närvarande i hela Charles imperium, även om den är något dold för tillfälliga blickar.

Ibland är det bara själva ordet som röjer spelet.

Business in the Community säger till exempel på sin sida att de arbetar med sina medlemmar ”för att kontinuerligt förbättra deras ansvarsfulla affärsmetoder och utnyttja deras kollektiva påverkan till förmån för lokalsamhällen”.

”Impact” påverkan, visas tre gånger på introduktionssidan.

Det dyker upp igen på sidan som ägnas åt BITC:s helt förutsägbara engagemang för FN:s mål för hållbar utveckling, dessa hörnstenar i effektkapitalismen. Termen ”positiv påverkan” är här kopplad till ett annat relaterat modeord, ”purpose” – ”syfte”.

Effekttemat är också mycket omfamnat av The Prince’s Trust, som är mycket upptagen med ”digitala och blandade program” och ”online business simulation games”.

I enlighet med The Great Reset, som främjades av dess grundare, använde den Covid för att främja en hyperindustriell agenda, och beskrev i ett inlägg hur den hade mätt dess ”digitala påverkan”.

Den hävdade att 61 % av de tillfrågade sa att ”nätbaserad inlärning hade stött dem att göra förändringar i sina liv, med ett flertal som utvecklat nya färdigheter och gjort upp planer för framtiden”.

Ett av verktygen som Trusten använder för vad man oroande nog kallar ”digital programmering” är något som kallas Vibe Check.

Det här skräddarsydda programmet, riktat till unga människor, är ett ”gratis (fancy that!) interaktivt personligt utvecklingsverktyg som levereras via WhatsApp, vilket skapar ett säkert och stödjande onlineutrymme för dem att utveckla viktiga livskunskaper”.

”Programmet har testats i Barbados och Ghana under 2020 och början av 2021, med hjälp av innovativ automationsteknik för att skräddarsy varje ung persons erfarenhet av tjänsten.

”Utformat för behoven hos ungdomar i varje land det lanseras i, fokuserar Vibe Check på självtillit, kommunikation och hantering av känslor i Barbados, och egenföretagande och entreprenörskap i Ghana.”

Denna besatthet av att utveckla ”nya digitala processer för att samla in data”, dolt bakom en ’do-good’-fasad, är klassiskt effekttänkande.

https://winteroakpress.files.wordpress.com/2022/04/diletta-morinello.png?w=637

Faktum är att Prince’s Trust International kan skryta med att ha sin egen Head of Impact, Diletta Morinello, en professionell ”effekt-kartläggare”.

I januari 2020, strax före Covid-ögonblicket, rekryterade Morinello en dataanalytiker ”när vi lanserar vår spännande nya 5-åriga strategi” och ”avsevärt skalar upp vår verksamhet”.

Rollen var ”att säkerställa att vår data är robust och stödjer vår förmåga att noggrant och effektivt övervaka vår inverkan på ungdomars [sic] erfarenheter av utbildning och sysselsättning, så väl som våra ekonomiska resultat och penninginsamlingar.

”Inverkan måste mätas över en rad program eller interventioner, med en rad intressenter runt om i världen.”

Påverkan, data, intressenter… tre termer från samma välkända ursprung.

Det är dock med sin British Asian Trust som Charles till fullo avslöjar sitt engagemang i effekt-imperialismens lömska värld.

Han grundade denna organisation 2007 med en grupp brittisk-asiatiska affärsmän med starka förbindelser.

Även om British Asian Trust föredrar termen ”social finans”, gör det inte mycket för att dölja sin påverkans-agenda.

Sajten visar till och med stolt upp ett vittnesmål från ”pappan” till effektinvesteringar, Ronald Cohen, som förklarar: ”Det British Asian Trust gör inom social finans är verkligen banbrytande: det kan leverera viktiga sociala förbättringar i stor skala.”

https://winteroakpress.files.wordpress.com/2022/04/bat-cohen-quote.png?w=1024

 

I själva verket, som vi tidigare rapporterat, ger Cohen Charles och British Asian Trust ett godkännande i sin bok Impact: Reshaping Capitalism to Drive Real Change från 2020.

Trusten hävdar förstås att man vill ”förbättra” livet för barn och unga i Asien ”i linje med FN:s hållbara utvecklingsmål 4 om utbildning av hög kvalitet”.

Den säger: ”The Quality Education India Development Impact Bond (QEI DIB) är en innovativ resultatbaserad finansieringsmekanism som syftar till att förbättra läranderesultat för mer än 200 000 grundskolebarn”.

Och sedan lägger den till: ”Efterhand som  QEI DIB fortskrider, siktar vi på att skapa en kurskarta för utbildning, som anger kostnaderna för att leverera specifika resultat i stor skala. Ett sådant kort kan användas av regeringar och finansiärer för att fatta välgrundade policy- och utgiftsbeslut och förbättra utbildningen över hela landet.

https://www.britishasiantrust.org/our-work/education/quality-education-india-dib/

Det är detta som påverkan handlar om. ”Kostnaden” för att uppfylla UNSDGs beräknas och ”intressenter” tar på sig denna kostnaden från offentliga medel. Om ”resultaten” ger kryss i alla de rätta rutorna kommer de att återbetalas, plus lite extra för att göra ”investeringen” värd besväret.

Samtidigt förvandlas dessa barns liv, kollektivt ”i stor skala”, till finansiella råvaror – som buntarna av sub-prime-bolåneskulder som ledde till kraschen 2008 – som kan spåras, hittas och handlas med i realtid via 5G /6G och det ”inkluderande” globala digitala panoptikonet.

Spekulanter kan satsa på ”framgången” för dessa barns liv eller mot det – liten sak, så länge de finns tillgängliga som produkter för denna enorma nya lönsamma marknad.

Som vi tidigare har varnat för, reducerar ”social finance” eller effektinvesteringar människor till status som potentiella investeringar, källor till profit för rika styrande vampyrer.

Det är en digital slavhandel.

Läs resten av artikeln här:

 

1    Powerful players

2    Banksters, cheats and spooks

3    The bringer of light?

4    Neo-colonial land-grabbing

5    Shaping history

Föregående artikelEn konspirationsteori. ”Eftersom okunnighet är styrka”.
Nästa artikelOm den dubbla staten: Fallet Sverige. Del I
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

8 KOMMENTARER

  1. Charles III är en miljöpartist ut i fingerspetsarna. ANDRA ska sluta flyga, sluta åka bil, beskattas till döds, frysa och inte äta. Han är säkert ”feminist” också.

    Miljöpartist i sin prydno.

  2. Säga vad man vill om den gamle prins Charles eller den nye kung Karl III (som den gamla svenska namnformen blivit förr för engelska regenter), eller då kung Charles III – att särdeles stockkonservativ och reaktionär verkar han faktiskt inte vara. Och jag själv är ändå in i hjärtroten republikan. Han avskyr miljöförstöring, industriell rovdrift och är för snygg folklig arkitektur. Han kunde lika gärna gå med i Greenpeace och göra succé även där, om han nu inte redan är hedersmedlem hos dem?

    Det är för övrigt inte lätt att ingå äktenskap med hela världens presskameror och ständigt en aggressiv paparazzo med smattrande presskamera i varenda buske. Ingen normal privatperson skulle vilja byta till ett sådant 24-timmars offentligt arbete -vid 74(!) års ålder, dessutom.

    Frågan är vad det politiskt kan leda till. Många i det numera brittiska samväldet som stått under den brittiska (eller rättare sagt engelska) kronan har ändå sagt att när drottning Elizabeth II lämnar så blir det republik i åtminstone vissa av de länderna. Australien leds av en republikan numera, Gröna partiet i landet skickade sina kondoleanser och uttryckte samtidigt republikanska yttringar. Det finns en republikansk rörelse även i Kanada, liksom Nya Zeeland. Öriket Barbados blev just nyligen en republik. Flera andra karibiska nationer är inne i samma republikanska process.

    Det yttre brittiska statschefsstyret över avlägsna stora som små länder kan mycket väl vara på väg att helt enkelt implodera stilla och sakta, och förmodligen värdigt, lagligt och civiliserat. Dagens Storbritannien är en marginaliserad politisk kraft och ett närmast glömt land ute i världen. I och med Brexit har de styrande Tory-kretsarna mycket lite innovativt politiskt att erbjuda sin omvärld. Man lever helt i otakt med resten av Europa, och uppfinner en egen märklig parallellutveckling med de konservativas ”Global Britain”. Fast ingen vet vad det är och vad det skall vara bra för, och allra minst hur det skall fungera.

    Hemma på de regnälskande öarna ser det inte heller ljust ut. Det är en tidsfråga innan Skottland blir både självständigt och en republik. Något större intresse bland skottarna att husera de ”engelska” kärnvapnen som bara finns på ubåtar på skotska flottbaser är i det närmaste obefintligt. Motståndet mot brittiska militära baser är massivt. Ett fritt Skottland har vinden i seglen, Tories är hjärtligt avskydda norr om Hadrianusmuren.

    Opinionen i Nordirland håller ännu märkligare på att slå över till att majoriteten är för att integreras med republiken Irland och liksom Skottland på nytt få bli en aktiv del av ett modernt Europa. Tory-isolationen från Europa tilltalar inte.

    Kung Charles kan mycket möjligt bli som sin föregångare Johan utan Land: en kung Charles utan allt annat än ett av de konservativa Tories fullständigt isolerat England. ”Kung Karl utan land” helt enkelt.

    Det är tur att trädgårdsintresset är stort i just England! Det finns många högresta och sällsynta växter att tala med för kung Charles, om han tröttnar på att gnabbas med krukväxterna hemma hos drottninggemålen Camilla.

    Storbritannien står inför sin decimering. Kvar kommer att bli ett England, helt omgivet av den europeiska unionen. Kung Charles kanske är den nya kungen av Lillbritannien helt enkelt.

    • Charles är en i mängden av aristokrater som säger sig bry sig om såna miljöfrågor som du tar upp men det har hela tiden handlat om att imperiet vill mota teknologisk utveckling av fattiga länder så att deras resurser kan utvinnas billigt till imperiets förmån.
      Han behöver inte bluffa om sitt miljöintresse.
      Precis som de övriga inte minst den bortgångne prins Philip och många andra räcker det att bara blunda för den utvecklingsfientliga agenda som imperiet konsekvent driver.
      Men en intressant detalj hos Charles är hans sen länge omviskade koppling till Islam.
      Inte i första hand för att han ju framträtt skrudad i till synes ålderdomlig arabisk krigarmundering utan speciellt eftersom han sägs privat ha tillämpat traditionellt muslimska sedvänjor beträffande klädedräkt och böneprocedur.
      Det ryktades tom om att han 2006 skulle ha låtit sig konverteras till Islam då.
      Det verkar för mig osannolikt att han verkligen skulle ha konverterat men inte lika långsökt att han med anledning av det så kallade kriget mot terrorism bidrog till imperiets ’diplomati’ med en sån teater(?).
      Dvs där en sån obekräftat ryktesspridning var önskvärd för att underlätta överenskommelser med de proxystyrkor av jihadister som med full visshet kan hävdas ha använts av speciellt anglosaxerna och deras partners i MÖ.
      Hans dragning till Islam går tillbaka till 1980-talet enligt en bok av Ioan Ratiu från 2003.
      Och till det kan man nämna att London på 1990-talet gick under epitetet Londonistan eftersom minst 12 länder anklagade britterna för ihållande stöd till terrorism.

      • Nå bäste Peter. Vi får väl se när han gör sin första Hajj till Mecka och när han odlar helskägg.

        Ärligt talat tror jag inte man i över 73 år kan dölja sina intressen; de lantliga hos Charles med hästar och miljö förefaller nog ganska äkta. Charles sägs vara urdålig på att dölja sitt ointresse när det visar sig. Men vad vet jag, en enkel republikan – men jag tycker nog den nye herrn har mänskliga kvaliteer. Det är britternas sak att ha och föra fram den statschef de vill ha och leva med, med eller utan hästar och prat med krukväxterna. Han kanske rentav funnit många goda vänskapliga tankar med dem?

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here