Den rådande klimatpolitiken är bankrutt, vad är det som egentligen krävs?

Ingress: Igår kom en ny klimatrapport – dyster som väntat. Vi har nu 3 år på oss för en drastisk omställning. DN exempelvis skriver ”Omedelbara och långtgående utsläppsminskningar är den väg som IPCC pekar ut mot 1,5-gradersmålet, menar världens miljöorganisationer.”
Enligt paraplyorganisationen Climate Action Network (CAN), som samlar omkring 1300 av världens miljöorganisationer, understryker rapporten att en utfasning av fossila bränslen är den viktigaste åtgärden i klimatomställningen.

”Vetenskapen i rapporten är kristallklar: spekulativa tekniska lösningar kan aldrig ersätta en snabb och kontrollerad utfasning av fossila bränslen”, skriver Climate Action Network i en första kommentar.
Världsnaturfonden (WWF) menar att 1,5-gradersmålet kommer att missas om inte ansträngningarna för att minska utsläppen av växthusgaser skalas upp dramatiskt.

– Klimatförändringarna rör sig snabbare än vad vi gör, säger Stephen Cornelius, klimatexpert på WWF.

Mot denna bakgrund publicerar jag denna artikel från Pål Steigans nättidning: Den rådande klimatpolitiken är bankrutt, vad är det som egentligen krävs?

______________________________________________________

Den rådande klimatpolitiken är bankrutt, vad är det som egentligen krävs?

Del 1 i en serie om natur, miljö, ekonomisk tillväxt och kapitalism.

I augusti förra året kom den första av de tre senaste klimatrapporterna från IPCC, Assessment Report 6 (AR6). FN:s generalsekreterare António Guterres beskrev det som ”en kod röd för mänskligheten”, men tillade att ”om vi förenar krafter nu kan vi avvärja klimatförändringarna”.

Några månader senare, i december 2021, samlades världens statschefer i Glasgow för den 26:e klimatkonferensen COP26. De hade då kunnat förena krafterna som Guterres kallade dem för att avvärja klimatkatastrofen. Men de svek fullständigt. COP26 var ett totalt misslyckande (se mina recensioner på steigan.no). Resultatet blev knappast ens en droppe i havet. I över 30 år har de visat att de varken kan, kommer eller har makt och auktoritet att lösa klimat- och miljöproblemen och säkerhetsställa en trygg framtid för mänskligheten. Kanske är det politikerna, utan det ekonomiska systemet i sig – kapitalismen – som är det verkliga hindret?

Kärnfrågan är om en verkligt grön ekonomi, som varken utsätter naturresurserna för rovdrift, eller förstör den natur som människor – och miljontals andra arter – är beroende av för att få en trygg tillvaro under överskådlig framtid, kan förenas med fortsatt ekonomisk tillväxt och fortsatt kapitalism.

Svaret på detta är enligt min mening Nej, vilket jag hoppas att denna serie kommer att visa.

Påfrestningen på naturen är för stor, vi lägger beslag på fler naturliga produkter än de ekologiska systemen kan leverera. Den ekonomiska tillväxten måste ersättas av ekonomisk nedtrappning och övergång till en ekonomi som fungerar i enlighet med naturen och de gränser som vi måste respektera för att kunna leva säkert på jorden under överskådlig framtid.

Måndagen den 28 februari kom den andra AR6-rapporten. Det är ett extremt grundligt dokument på över 3 500 sidor, men det finns en sammanfattning för beslutsfattare på endast 36 sidor.

Slutsatsen är inte munter läsning:

De samlade vetenskapliga bevisen är otvetydiga: Klimatförändringarna är ett hot mot människans livskvalitet och planetens hälsa. Om en samordnad, global insats för klimatanpassning och klimatåtgärder blir ännu mer utsatt, kommer det att vara för sent att använda sig av den kortvariga möjligheten till öppning – den håller snabbt på att stängas – för att säkerställa att en livskraftig framtid för alla kan upprätthållas.

Detta uttrycks tydligt i talspråk, men ännu tydligare som skriven text: Det är nu, under det kommande decenniet, möjligheten finns. Om denna period inte används är det för sent, då är det inte längre möjligt att trygga en säker framtid för mänskligheten.

”Planetens hälsotillstånd” definieras i rapporten som ”ett koncept baserat på en förståelse för att människan och den mänskliga civilisationen är beroende av ekosystemens hälsotillstånd och deras sunda förvaltning.”

Rapporten riktar skarp kritik mot den rådande klimatpolitiken. Guterres lade inte heller fingrarna emellan och kallade den ”en atlas över mänskligt lidande och en förödande anklagelse om ett misslyckat ledarskap i klimatfrågan”. Han fortsatte:

Världens största förorenare gör sig skyldiga till att medvetet tända eld på vårt enda hem. En av rapportens kärnsanningar är att kol och andra fossila bränslen stryper mänskligheten. Istället för att ta det lugnt och göra den globala ekonomin fri från koldioxid, är det nu dags att påskynda övergången till en framtid baserad på förnybar energi. Fossila bränslen är en återvändsgränd för planeten, för mänskligheten och ja, för ekonomierna.

Klimatministern ligger inte precis i framkanten

”Utveckla, inte avveckla petroleumsektorn”, står det i Hurdal-plattformen för AP och SP. “(Arbeiderpartiets og Senterpartiets nye regjeringsplattform.)

Tillstånd kommer att fortsätta att ges för att söka efter olja och gas i nya områden.” Man kan förvänta sig att IPCC:s brådskande varningar och Guterres tydliga tal skulle få de fossildrivna norska politikerna att tänka efter en extra gång. Men, nej.

– Nu är det verkligen bråttom. Vi måste först begränsa den globala uppvärmningen. Men vi måste också bli mycket bättre på att planera för en oregerligare, blötare och varmare värld, och konstruera våra liv så att det fortfarande ska vara möjligt att leva på planeten i ett varmare klimat, sa klimatminister Espen Barth Eide till NRK den 28 februari. när rapporten lämnades in.

– Utvecklingen har gått från ”det här kan hända i framtiden” till ”det här händer nu”, sa Barth Eide om regeringens nya klimatstrategi. Staten och kommunerna måste planera och bygga för en annan framtid. För att stärka detta arbete startar vi bland annat arbetet med en ny stortingsrapport om klimatanpassning, säger han i ett pressmeddelande från regjeringen.no .

Helt till intet förpliktigande och verkligen otroligt tillbakalutat med tanke på att krisen redan är över oss. Det kommer att bli värre, det kommer att komma snabbare än IPCC har varnat, det är globalt, effekterna är nästan allomfattande, och viktigast av allt, det kommer inte att gå över, det kommer att bli det nya onormala normala, och det kommer att vara oförutsägbart i omfattning och övergripande effekter. Som vi nu ser i samband med kriget i Ukraina: Kris inom ett område sprider sig till andra, en naturlig kris leder till sociala kriser som leder till ekonomiska kriser som leder till politiska kriser som inte precis bidrar till att dämpa krisen i naturen.

Vi har ett politiskt system som är inriktat på relativt stabila förhållanden, och där fortsatt ekonomisk tillväxt – fortsatt avkastning på kapital – är ett överordnat mål. Detta system upprätthålls av ett enormt nätverk av lagar, förordningar, internationella överenskommelser och fördrag, sedvänjor och normer, allmänna uppfattningar och förväntningar, infrastruktur, investeringar som kommer att löna sig, ekonomiska förutsättningar etc. – och inte minst, privat äganderätt till kapital. Detta gör det extremt krävande att genomföra genomgripande förändringar om de utmanar kapitalets tillväxtkrav.

Men nu är förhållandena inte längre stabila, och de kommer inte att vara det inom överskådlig framtid. Det överordnade målet kan inte längre vara ekonomisk tillväxt, det måste så långt det är möjligt vara att återställa en natur som kan ge oss och kommande generationer en trygg livsgrund. Om ekonomisk tillväxt står i kontrast till detta, vilket jag anser är väldokumenterat att det gör, så måste tillväxten ge vika. Men dagens politiker klarar inte av att genomföra det och de vill det inte heller.

Efter mer än 30 år av varningar för döva öron har klimat- och miljökrisen bara kommit närmare och närmare och blivit mer och mer allvarlig

Åtgärderna för att anpassa sig till de nya onormala förhållandena är lika besvärliga som åtgärderna för att avvärja krisen. ”Detta kräver en förklaring”, skrev jag i inlägget Tomma klimatlöften :

Varför har de verkligt effektiva åtgärderna misslyckats? Är det fossilindustrin som har för mycket makt? Eller är de flesta, väljarna, inte redo att avstå från alla fördelar som följer med obegränsad tillgång till billig, fossil energi? Eller är det media som misslyckas, eller kanske vänstern som inte har förmågan att framhäva de rätta parollerna och mobilisera massorna bakom dem? Vilken roll spelar egentligen politikerna? Är det brist på vilja, är det förmågorna som inte räcker till eller har de helt enkelt inte den kraft som krävs?

Eller är det inte alls en fråga om politik? Kanske ligger problemet i det ekonomisk-politiska systemet? Är kombinationen av den kapitalistiska ekonomin och vårt dominerande liberal-demokratiska politiska system ett effektivt hinder för att genomföra en så kraftfull systemförändring att fler och fler människor inser att det är nödvändigt ? Vad måste det egentligen betyda? Och var finns kraften som kan tvinga igenom något så genomgripande? Det är angeläget att hitta de rätta svaren.

Tolv nyckelpunkter som denna serie kommer att ta upp

1. Global grön tillväxt är omöjlig i längden. Fortsatt ekonomisk tillväxt går inte att förena med att bevara klimatet och miljön och det är målet om fortsatt ekonomisk tillväxt kommer att dominera.

2. De rika länderna i norr, ledda och kontrollerade av de största imperialistiska makterna styrda av USA, använder militär, ekonomisk, politisk och social makt för att hålla resten av världen nere och säkerställa fortsatt tillväxt för sitt eget kapital. Detta mål varken kan eller kommer de att släppa taget om. Det är grundligt dokumenterat att fortsatt ”business as usual” leder till att naturen alltmer förstörs och så småningom kommer att undergräva grunden för vår civilisation.

3. Politiker har varken vilja eller förmåga att leda en så grundläggande och omfattande omvälvning som krävs för att prioritera klimat och miljö framför ekonomisk tillväxt.

4. De har inte heller den nödvändiga politiska och ekonomiska makten för att genomföra detta.

5. Hela samhällsstrukturen, som mödosamt byggts upp under flera hundra år, är inriktad på att öka den materiella levnadsstandarden och ekonomisk tillväxt, det vill säga att öka vinsterna för det privata kapitalet. Det förhindrar sådana grundläggande och omfattande förändringar som behövs för att prioritera natur och miljö framför ekonomisk tillväxt och materialkonsumtion.

6. De ledande kapitalkrafterna motsätter sig aktivt en verkligt effektiv miljöpolitik. Istället ser de mest avancerade kapitalkrafterna Green Shift , Green New Deal och liknande program som ett sätt att upprätthålla ekonomisk tillväxt, som nu stagnerar, men som är den främsta orsaken till miljökrisen.

7. Miljörörelsen domineras av hotet om att grön tillväxt är möjlig och lösningen på klimat- och miljöproblem. Men om det ska uppnå sina mål måste det konfronteras med det kapitalistiska ekonomiska systemet och de krafter som arbetar för att upprätthålla det.

8. Vanliga människor i hela världen, den enda kraft som kan klara av att gå över till en verkligt grön politik, är ännu inte redo för det, majoriteten (åtminstone i industriländerna i nord) inser uppenbarligen inte att det är nödvändigt, och folk är inte organiserade för det.

9. Länderna i söder, som drabbas hårdast av miljökrisen och har minst att vinna på den rådande globaliserade ekonomin, hålls tillbaka av de imperialistiska krafterna i norr.

10. Det är inte längre radikalt att kräva en systemförändring, som allt fler gör. Ett antal forskningsbaserade rapporter tyder på att det är nödvändigt. Det är däremot bakåtsträvande att tvivla på ”business as usual” och fortsatt ekonomisk tillväxt.

11. Systemförändringen måste ta itu med flera utmaningar: Konstruera en ekonomi som är demokratiskt styrd och som följer de ekologiska kraven för att bevara natur och miljö, säkerställa alla människor på jorden lika tillgång till naturresurser och bekämpa exploatering och förtryck. Det här är inga utmaningar för en avlägsen framtid. Kampen om ett systemskifte har bara börjat. De destruktiva naturliga processer som den kapitalistiska ekonomin har satt igång kan inte stoppas av ”grön tillväxt”. De väntar inte på att vi ska komma igång.

12. Kapitalkrafternas program för ”grön tillväxt” har fler mål än bara grön tillväxt. De kommer att skapa nya investeringsmöjligheter och nya vinstmöjligheter, och de kommer att avleda miljörörelsen från att kämpa för en systemförändring.

Du kommer så småningom att hitta alla publicerade artiklar genom att skriva @NaturVekstKapitalisme i sökfältet på steigan.no.
Recensioner av den senaste IPCC-rapporten finns i bl.a. här: Energy and Climate, Carbon Brief, MR Online, Climate & Capitalism och (kortfattat och punkt för punkt) World Resources Institute.

Fler artiklar om klimatet finns här