Den sega myten att Trump är motståndare till krig

3
1755

Caitline. Johnstone: The Persistent Myth That Trump Opposes War.
Originalartikeln har många referenser som vanligen inte anges i min version.


Den sega myten att Trump är motståndare till krig.

 

Varje gång jag kritiserar den nuvarande amerikanska regeringens utrikespolitik får jag alltid några påpekanden från Trump-anhängare som bestämt hävdar att denna president gör mer nytta än skada genom att ”slåss mot Deep State” och ännu vanligare är att de envisas med att säga att han gör det genom att ”hålla oss borta från krig”.

Denna uppfattning att Donald Trump är en slags fredspresident eller till och med uppfattningen att han bromsar den amerikanska krigsmaskinen mer än hans föregångare har gjort, motsägs av alla fakta och bevis som finns tillgängliga.

Trump har inte avslutat ett enda av de krig som hans föregångare har inlett, och han har bidragit med en farlig upptrappning mot Venezuela, Iran och kärnvapenmakten Ryssland.

En av svårigheterna med att komma till rätta med denna motståndskraftiga myt, förutom det uppenbara faktum att alla nu befinner sig i en väl skyddad informations-ekokammare där ens egen åsikt får bekräftelse som från ett eko, är att myten på visst sätt är tudelad.

När än Trump mumlar en av sina tomma vädjanden om icke-interventionistiska principer, hoppas hans anhängare på det, medan hälften av demokraterna börjar attackera presidenten för att han inte är tillräckligt mycket hök.

USA-soldater i Syrien.

Trumps tal om att dra sig ur Syrien är ett perfekt exempel på detta; trupperna är fortfarande kvar där, men demokraterna attackerar honom för ansvarslöst ”isolationistiskt” beteende och hans anhängare får sin saga om deras president som avslutade krig. Alla får vad de vill, inklusive det militärindustriella komplexet som Trump låtsas motsätta sig.

Fyra månader efter att det sista ISIS- området befriats finns det fortfarande nästan 1 000 amerikanska trupper i Syrien; den viktigaste amerikanska basen ligger i norra Syrien, där en remsa som är tillräckligt lång för att hantera jettransporter har karvats in i den syriska slätten

Men det faktum att liberala hökar attackerar Trump för att inte vara så krigisk som han skulle kunna vara på alla möjliga områden gör inte honom till en fredspresident, lika lite som Obama var det, då neokonservativas attacker mot honom gjorde honom till fredspresident.

Högerhökar attackerade ondskefullt Obama för att ha vägrat att beväpna Ukraina mot Ryssland, och för att han vägrade att attackera Damaskus för överträdelsen av förbudet om användning av kemiska vapnen, (vilka förresten båda är neokonservativa agendor som Trump helt har adopterat) men det motsäger inte Obamas vandaliserande interventionshandlingar i Libyen, Syrien och på andra håll.

Både Trump och Obama har ibland vägrat att gå så långt som de mest virulenta krigshetsarna ville att de skulle göra, men det betyder inte att någon av dem motsätter sig krig.

Om du vill ha en rättvis, korrekt och icke-partisk bild av hur mycket av en ”krigshora” den sittande presidenten är, klicka här för att komma till en aktuell kronologi om det insatser i Trump-administrationens utrikespolitik – ur ett anti-krigsperspektiv. Faktabladet på länken bevakar nyhetsrapporter om administrationens utrikespolitiska uttalanden och beslut och arkiverar dem under ”Bra” och ”Dåliga” kolumner. Det finns några saker i kolumnen ”Bra”, som Trumps möten med Kim Jong-un och hans påstådda vägran att attackera Iran för att ha skjutit ned en amerikansk drönare, men skrolla bara neråt och se själv hur mycket längre kolumnen ”Dålig” är än ’Bra’.

Detta är i sig ett ganska vederhäftigt tillbakavisande av tanken att denna president är någon som kan stöttas av anti-krigs-skäl. Närhelst en Trump-anhängare argumenterar mot min kritik av Trump administrationen kommer deras argument alltid från kolumnen ”Bra” medan de ignorerar det ”Dåliga”. Detta kan bara ske tack vare den eko-kammardynamik som gör det möjligt för politiska partianhängare att endast ta till sig positiva nyheter om sin politiska favoritfraktion utan att ta del av om något av det negativa.

Ekokammarväggarna är så tjocka att när jag berättar för Trump-anhängare om deras presidents krigiska beteende blir jag ofta anklagad för att ljuga, tills jag ger dem bevis för mina påståenden. Även då hittar de fortfarande ibland på ett sätt att dela upp påståendena och agera som om de inte bara såg en fullständig och total motbevisning av sitt ställningstagande.

Det andra argument jag får från dem som vill försvara Trump på anti-krigs-grunder är att Hillary Clinton skulle ha varit en värre krigshetsare, och om hon hade valts skulle vi ha sett ett Tredje världskrig starta på grund av hennes vanvettigt krigiska planer för Syrien. Jag håller faktiskt med om båda punkterna men det betyder inte att det är ett berättigat argument.

Hillary Clinton. Bild: Pixabay

Att Hillary Clinton är dålig gör inte Trump bra, mer än att ”eftersom cancer finns, är det bra att ha hjärtsvikt”. Trump är överbefälhavaren för den mäktigaste militära styrka som någonsin har funnits, och agerandet hos denna militära styrka är det vi pratar om just nu. Att prata om någon alternativ president Hillary Clintonär vilseledande.

Denna administration arbetar för närvarande med att utlämna Julian Assange och låsa in honom för resten av livet för att han avslöjade USA: s krigsförbrytelser.

Den har dödat tiotusentals människor i Venezuela med sina svält-sanktioner i ett försök att genomföra regimbyte i den mest oljerika nationen på jorden, och många gånger det antalet kan lätt komma att dö till följd av det nya totala ekonomiska embargo som Trump undertecknade i måndags.

Administrationen främjar sedan länge samma agenda som John Bolton står för, att genomföra regimförändringar i Iran medelst sanktioner som gör att folket svälter, och via hemliga CIA-operationer och militär upptrappning.

Trots fake-brottnings-dramat Russiagate, har Trump ökat spänningen gentemot Moskva mer än någon annan amerikansk president sedan Berlinmurens fall. Den ledande experten på relationen mellan USA och Ryssland, Stephen Cohen, har sedan 2017 varnat för att vi nu ligger i riskzonen för ett utplånande orsakat av kärnvapen på grund av att dessa upptrappningar som är på en nivå som vi inte har sett sedan kulmen av det senaste Kalla kriget.

Trump och Putin juli 2018

Denna administrations många, många aggressiva handlingar mot Ryssland inkluderar också:
– den tidigare nämnda beväpningen av Ukraina;
– ansamlingen av ett ökande antal trupper nära Rysslands gräns;
attackerna mot rysk-allierade Syrien och Venezuela;
– uppsägningen av av INF-fördraget;
– revisionen av det amerikanska kärnvapenprogrammet (Nuclear Posture Rewiew) med en mycket aggressivare hållning gentemot Ryssland;
– påstående att RT och Sputnik är utländska agenter;
– utvisandet av dussintals diplomater;
– utvidgandet av NATO med anslutningen av Montenegro;
– utnämningen av Rysslandshöken Kurt Volker som särskild representant för Ukraina ;
– motståndet mot att Tyskland får köpa billigare ryskt fossilt bränsle i stället för dyrare från USA;
– Stöd för den saudiledda slakten i Jemen;
– omfattande vapenförsäljning till Saudiarabien;
– utökat kriget i Somalia;
– möjliga infiltreringen av Rysslands kraftnät;

Den har drivit upp den redan galet uppblåsta amerikanska militärbudgeten för att möjliggöra en mer global militär expansionism.
Den har kraftigt ökat antalet bomber som släpptes per dag av den tidigare administrationen, dödat ett rekordantal civila och modererat det militära ansvaret för dessa flygattacker.

”Sanktioner är den enda form av krigföring där det anses helt acceptabelt och legitimt att medvetet rikta in sig mot en nations civilbefolkning med dödande kraft.”

Ni förstår, eller hur? Det finns ingen berättigad anledning för en tänkande person att tro att den här presidenten är något mindre krigshetsande än Obama. Har vi tur så kommer han att lämna sitt ämbete med ett lägre antal dödsoffer än George W Bush gjorde. Berättelsen om att saker har förändrats tjänar ingen annan än de mäktiga, och den garanterar att de som tror det, kommer att sluta kämpa för verklig förändring. Det skulle vara bra om amerikaner skulle utse en ansvarig för deras militärmakt som faktiskt motsätter sig krig. Att tro att det redan har hänt är vårdslöst och illusoriskt.

Föregående artikelGreta Thunbergs seglats via klimatförstörande miljonärer och PR-jippo.
Nästa artikelHårda attacker mot Tulsi Gabbard – säger ju sanningar!
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

3 KOMMENTARER

  1. Det finns mer intressanta iakttagelser. En är att Trump har omgett sig med två av värdens värsta bullrande krigshetsare, Pompeo och Bolton. Hittills mer ”bark than bite”. Trump drev retorik liknande den som föregick anfallet mot Irak, men jag vill minnas att kongressen stoppade honom med en lag. På samma sätt var han på väg att beordra ett anfall på Nordkorea, men då ställde sig militären i vägen och visade att det var rent vansinne. Enligt uppgifter skulle han ha beordrat ett raketanfall på Iran som vedergällning för att dom sköt ner drönaren, precis på samma sätt som han gjorde i Syrien. Iranierna uppmanades att flytta bort personal, precis som i Syrien, men Trump fick svaret att Iran böjer sig inte, sköt han några raketer var det första skottet i ett långt och stort krig. Trump backade. Här ligger det intressanta. USA har börjat backa överallt. Man invaderade inte Venezuela, man har inte attackerat i Sydkinesiska havet, Turkiet, Indien och Kina köpte ryskt, och inget väsentligt har hänt. Hela Asien och Ryssland börjar dumpa dollarn, Kina fortsätter att köpa från Iran, Kina utvecklat BRI (Sidenvägen) och USA kan inte göra något utan att skada sig själv. Nyligen satte Kina hela USAs ekonomisk system i gungning genom att bara sluta stödköpa Yennen, otvivelaktigt ett varningsskott mellan benen på Trump. Trump väsnas, gormar och skriker, agerar impulsivt och oplanerat, medan Kina spelar Schack med väl genomtänkta drag. Kina håller även på med att sy ihop en pakt av Indien, Nordkorea, Ryssland och Iran med ett handels och bankväsende som inte USA kan kontrollera. Intressanta tider. Den som försöker spela schack impulsivt mot en planerande spelare förlorar.

  2. Sverige kallas ibland ”lilla USA” och det finns paralleller. Vad jag förstår är urbaniseringen likartad. USA har en omfattande glesbygd liksom Sverige. I övriga Europa dominerar stadslivet. Åtminstone i västra delen. Den demografiska geografin talar för Donald Trump kommer bli omvald. Storstädernas omfattning är inte tillräckligt för den borgerliga vänsterns suveränitet. Trycket från landsorten bär fram president Donald Trump till Vita huset ännu en gång. Jag tror det blir så.

    Som ringar på vattnet sprids det här förhållandet till lilla USA Sverige som här givit storstadsvänstern kalla fötter. Nu visar det sig varför statsminister Löfven nobbade Almedalsveckan som storstadspolitikens nationella utpost och istället begav sig ut på landsorten för att söka upp väljarna som riskerar gå förlorade. Men bara löften räcker nog inte. Vill man verkligen ha något så brukar det också kosta. Frågan är bara om det inte gått så långt att väljarna inte längre är tillräckligt lättköpta?

    https://www.svt.se/nyheter/inrikes/analys-rika-kommuner-forlorare-nar-utjamningen-gors-om

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here