Den svenska kronkursen – ett exempel på kapitalismens anarki?

17
5612
Riksbanken

I kvälls-serien “Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel, som är lika aktuell. Kronkursen ligger ju på ungefär samma nivå.


Den svenska kronkursen – ett exempel på kapitalismens anarki?

Den svenska kronan når extremt låga nivåer gentemot dollarn och euron. Svenska kommentatorer, såväl journalister som nationalekonomer, är splittrade i bedömningen av orsakerna. Mest handlar debatten huruvida Riksbankens minusränta är boven i dramat eller inte.

Konsekvenserna av den låga kronkursen verkar däremot allt klarare; det upplever var och en när de skall handla.

– Varje konsument upplever hur importerade varor, t ex livsmedel blivit dyrare, allt medan löneökningarna skall hålla sig inom det låga ”märket”.

– För fattig- och låginkomstpensionärer, vilka inte ens kan drömma om ”märket”, blir det allt mer brydsamt. Och prisökningarna ger ökad inflation, dvs. mindre varor för samma mängd pengar.

– Kommunerna pressas alltmer av ökade KBT, Kommunala bostadstillägget, när priserna stiger och pensionerna är miltals efter.

– Exportföretagen tjänar pengar, om kontrakten är skrivna i dollar eller euro, men samtidigt är det ett faktum att svenska exportvaror innehåller många importerade komponenter, vilka måste upphandlas för svaga, dvs. dyra kronor.

För arbetare och tjänstemän med låg- och mellaninkomster gäller dessutom:

– Vi som har för lite pengar för att placera dem i aktier eller fonder, utan att varje dag, likt en slav, tvingas kolla om de sjunker eller stiger i börsens dagliga berg-och-dalbana är de stora förlorarna.

– Våra futtiga bankkonton ger ingen ränta, men tappas varje år på 2 %-inflation och ger de liten ränta skärs den av med 30 % skatt. Att ha 50-100 tkr på banken – som en reserv – är en ren förlustaffär.

Hur förklarar då de så kallade experterna kronfallet? Låt mig ge några exempel, innan jag diskuterar dem, mer i detalj:

* Radions P1 (18/5, kl 8-12.30) basunerade ut budskapet från en ekonom på Danske Bank: Det sägs att svenska kronan är undervärderad, men den kanske hamnat på rätt nivå? Vem vill investera i Sverige (och köpa svenska kronor) med en minusränta, och dessutom har det tidigare enorma handelsnetto krympt ihop. Det är en helt annan situation nu, än tidigare!

* SvD publicerade en debattartikel (24/1 2019) av prof Lars Oxelheim, IFN. Denne menade att det råder så stor konsensus att man får ”ett flockbeteende där alla marknadsaktörer anammar föreställningen om blygsamma ränteuppgångar under de kommande åren”. Vidare att ”ränteutvecklingen är, med tanke på dagens historiskt höga skuldsättning i alla sektorer, långt allvarligare än tidigare”. ”Sårbarheten för en ränteuppgång är därmed hög”, även för storbolag i USA.

* Johan Karlström skriver i SvD SvD (22/3 2018) att ”Riksbankschef Stefan Ingves har blivit exportföretagens bästa vän när han sänkt räntan till under noll. Eftersom investerare flyr valutor som erbjuder dålig avkastning har låga räntor nämligen fått kronan att falla till den svagaste nivån sedan efterdyningar av den globala finanskrisen. Exportföretagens varor och tjänster har blivit billigare…”

* Men flera experter varnar nu alltså för att den svaga kronan kan få stora negativa konsekvenser för svensk ekonomi. En av dem är Anna Öster, chefsekonom på Länsförsäkringar.

* Hon menar att den svaga kronan visserligen gör det lättare för företagen att konkurrera med låga priser här och nu. Men på sikt minskar den svaga kronan företagens incitamenten att i stället öka sin konkurrenskraft genom att bli mer produktiva… Att under en lång tid ha en dopad krona som är svagare än vad den brukar vara, borde vara negativt för svensk ekonomi längre fram [genom att det skapar] ett lägre omvandlingstryck och lägre produktivitetstillväxt och därmed mindre konkurrenskraftiga företag”.

* Enligt Riksbankchefen Stefan Ingves (SvD 3/5 2019) påverkar Riksbankens räntepolitik visserligen kronan, men även andra faktorer spelar roll. Det förvånar knappast att Ingves vill tona ned sin roll. Men fakta är räntebeskedet fick kronan att försvagas och under den senaste veckan har kronan tappat ännu mera mark. Kronan handlas nu på nästan 10,70 mot euron – trots att ekonomin går bra och sysselsättningen rekordstark. Vid samma hearing i Finansutskottet deltog även banken SEB:s chefsekonom Robert Bergqvist. Denne sa att ”så fort kronan har visat den minsta tendens till att stärkas så har vi fått höra kommentarer om att kronan inte får stärkas för mycket… att priset i form av en svag krona har varit för högt”.

* Anders Borg, finansminister i förra Alliansregeringen, intervjuades nyligen i SvD (15/5) om den svaga kronkurs. Han ryckte delvis ut till Ingves försvar. Han började med en raljant liknelse: Kronan handlas som en aktie i AB Sverige. Råder det osäkerhet om Sveriges ekonomi och vår konkurrenskraft, till följd av bakomliggande faktorer så faller kronan i värde. Som exempel på sådan faktorer angav Borg hög skuldsättning hos hushållen, starkt exportberoende inför en vikande konjunktur, fallande råvarupris (svensk massa/papper och stål), och att exportvolymen står och stampar.

* Borg har rätt i att handelsbalansen (export-import) t ex 1997 var 6,5 % och sedan har fallit till 2,1 % 2018. Förra året var varuhandelsbalansen negativ, men totala balansen räddades av tjänsteexporten.

* Det är också sant att Riksbankens katastrofala räntepolitik – med billiga lån till bostäder – drivit upp skuldsättningen, och därmed ökat sårbarheten vid en lågkonjunktur. Nu är inte den ökade privata skuldsättningen unik för Sverige, så varför skulle kronan försvagas av det skälet? Jag tror att man skall se Borgs analys som ett eko av Svenskt Näringslivs propaganda om behovet av strukturella reformer inom arbetsrätt och andra områden.

* Riksbankens stora skuld till kronfallet får nog anses var belagt. Vän av ordning kanske frågar varför Riksbanken väljer att skjuta sig själv i foten (läs: skada svensk ekonomi). Jag har inget heltäckande svar på den frågan, annat än att Riksbanken – måhända – representerar krafter som vill driva fram ett svenskt stålbad, för att skrämma arbetare och lägre tjänstemän till mindre krav och lägre lönenivåer.

Teckning av Carlos Latuffe

Eller så får vi hänföra galenskapen med räntepolitiken till den allestädes närvarande anarkin inom kapitalismen.
Det handlar inte om rationalitet och förnuft under kapitalismen, utan om något helt annat – den övergripande frågan om profitnivån.

17 COMMENTS

  1. Om man inte begriper att omvärlden ser hur den svenska ekonomin håller på att haverera under bördan av migrationspolitiken, politikers vidlyftiga utvidgning av byråkratin och annan slöseri med skattepengar m.m så har man ingen susning om ekonomi! Vi blir straffade av utlandet för oansvarig ekonomisk politik helt enkelt! Varför har t ex antalet bostadsbyggen skenat iväg vilket gjort det närmast omöjligt att höja räntorna? Jo, man ska ju bygga bostäder till alla inflyttare dvs ett nytt Norrköping varje år vilket svensk ekonomi inte klarar.

  2. Dessa är frågor som bör studeras över en längre tidsperiod och inte bara här och nu. Jag tar detta ur minnet men har för mig att Sveriges ekonomi utvecklats klart snabbare än euroländernas efter krisen 2008. Det är inte bara Sydeuropa som släpar efter utan även bl.a Finland. Två tredjedelar av den finska kåren av nationalekonomer bedömer att en egen valuta hade varit bättre än euron. Att allmänheten fortsatt är positiv till euron beror på två faktorer. Dels har de i gott minne den självförvållade krisen på 90-talet och gör den felaktiga slutledningen att euron behövs som en garanti för att en sådan inte återkommer. Den andra är bekvämlighetsfaktorn, för visst är det lättare att vara turist i alla euroländer utan att behöva växla valuta.
    De låga räntorna är ett internationellt fenomen. Sänkt ränta är centralbankernas metod att stimulera den ekonomiska aktiviteten medan räntehöjningar fungerar som en broms. Sedan är det en mer komplicerad fråga att utröna varför man kommit så nära bottennivån att detta instrument inte längre verkar fungera som det gjort tidigare. Å andra sidan verkar det som att de svenska regeringarna alltmer frångått keynesiansk stimulanspolitik och i stället eftersträvar budgetöverskott. Återstår således endast centralbankens stimulans.
    Skuldsättningen kan vara ett större eller ett mindre problem. Att Japan klarar den stora skuldbördan beror på att den i huvudsak är intern. Därför är USA:s skuldbörda heller inget omedelbart problem, skulderna är nominerade i dollar, speciellt statsskulden kan i ett krisläge regleras genom inflationär politik. Men om värdet på den egna valutan faller och skulderna är i utländsk hårdvaluta, då bankar krisen på dörren. Detta var vad som hände då företag på 80- och 90-talet lockades att ta valutalån som de inte kunde betala när kursen på den egna valutan rasade.
    Euron har gynnat den tyska exportindustrin genom att kursen legat på en lägre nivå än vad en separat tysk mark skulle ha gjort. Tyskland har stärkt denna effekt genom att dämpa löneutvecklingen. Denna borde i Tyskland ha varit snabbare och i Sydeuropa långsammare. I stället har det omvända varit fallet, en katastrof för sydeuropeisk konkurrenskraft.
    Men det kan givetvis vara riktigt att det inte är bra att kronkursen är alltför låg. Denna stimulerar exportindustrin på kort sikt men kan som det sägs i artikeln leda till svagare incitament att förbättra produktiviteten. Däremot tyder det mesta på att Sverige gjort ett klokt val i att behålla den egna valutan. Ett frågetecken är hushållens skuldsättning som lär vara nära Europarekord och ett annat är kravet på budgetbalans. Detta bidrar till att de relativt sett goda tillväxtsiffrorna sedan 2008 inte kommer svagare grupper tillgodo.

  3. Jag vill påminna om en artikel som analyserar hur några olika större länders ekonomi påverkats av euron. Tyskland har tjänat mycket på euron medan Italien och Frankrike har tappat rejält.

    “Ekonomiekot på Sveriges Radios P 1 rapporterar (något avkortat av mig) “20 år efter att euron infördes pekas Tyskland ut som den främsta vinnaren. De största förlorarna på den gemensamma valutan är Italien och Frankrike, enligt en aktuell studie från den tyska tankesmedjan Centrum för europeisk politik (Centrum für europäische Politik) i Frankfurt. Rapporten “Euro: Winners and Losers”.Tyskland har tjänat 1,9 biljoner euro på den gemensamma valutan mellan 1999 och 2017, och mest efter finanskrisen 2011.Bland åtta undersökta länder har bara Nederländerna haft en betydande tillväxtökning tack vare euron.Grekland hade stora fördelar av den gemensamma valutan när den infördes men efter 2011 har euron inneburit årliga förluster.De stora förlorarna är Italien, minus 4,3 biljoner euro, och Frankrike, minus 3,6 biljoner över hela 20-årsperioden. Detta sägs bero på att dessa länder inte längre kunde devalvera valutan som tidigare för att upprätthålla sin konkurrenskraft och att de inte har genomfört nödvändiga strukturreformer för att väga upp den bristen.Resultaten bygger på en jämförelse mellan ländernas faktiska bruttonationalprodukt och en hypotetisk uppskattning av hur BNP hade utvecklats om den nationella valutan hade behållits. Beräkningen baseras på utvecklingen i flera jämförbara länder utanför euro-zonen.” (Slut utdraget).

    Enligt Wikipedia har Tyskland BNP på c:a 3,1 biljoner euro, Frankrike på c:a 2,2 biljoner euro, medan Italiens BNP uppgår till c:a 1,7 biljoner euro. Italien har alltså förlorat ungefär 2 BNP, Frankrike 1,5 BNP medan Tyskland vunnit omkring 0,6 BNP i runda slängar. Wikipedia.Uttryckt på annat sätt så har Italien förlorat 74 000 euro per invånare, Frankrike 56 000 euro, medan Tyskland vunnit omkring 23 000 euro per invånare.

    • Och jag vill påminna om att det var Frankrike som tvingade Tyskarna att acceptera Euro för att tillåtas att återförenas med DDR.

  4. På den spelmarknad som de stora spekulanterna befinner sig, är man alert och finner snabbt köp- och säljtillfällen. De har hjälp av AI och kompetenta datorer som reagerar lika på kursers ändringar. Därför blir den s.k. volatiliteten hög. D.v.s. “Följa John”-mentaliteten gör att trender skapas utan yttre orsaker. Efterfrågan skapar efterfrågan och vice versa. Och då förtjänster bara kan göras då kurser ändras, ändrar man kursen, samfällt. Då drevet har begränsat fokus, styrt av flocken, kan vissa bolag eller valutor, utan yttre, rationella förklaringar bli föremål för spekulation.
    SEK tror jag kan ha drabbats av det. Det har skett förr, som ni kanske minns…

  5. Det är inte utan man drar lite på smilgroparna när det på den här webbsidan framförs Dollarns och USA:s stundande undergång samtidigt som SEK sjunker i värde och Dollarn ökar sett från svenskar sida. Jag har noterat att Sveriges rykte i omvärlden sjunker samt likaså i diverse undersökningar. Det skulle ju faktiskt vara underligt om sådana negativa omständigheter skulle lämna den svenska valutan opåverkad.

  6. Kronkursen är en bild av utlandets förväntningar på kronans fundamenta. Staten har för stora utgifter relativt inkomsterna. Det handlar om migrationspolitiken och bidragen.

  7. I den postindustriella tiden som varit gällande för Sveriges del särskilt efter finanskraschen strax efter järnridåns fall sattes tilltro för en växande handel som skulle ge fortsatt ekonomisk tillväxt samt arbetstillfällen. I städernas utkanter växte det upp stora köpcenter enligt förebild från USA. Även vi fick ett stort sådant i staden där jag bor.

    Nu börjar någonting nytt få genomslag och som påtalats i ett antal år. Kanske något tiotal år vad jag kan minnas. Det nya är att internethandeln börjar konkurrera ut butikshandeln. Branschorganisationen varnar för att tiotusentals arbetstillfällen kan försvinna om inte lämpliga politiska åtgärder vidtages. Det här ska bli intressant att följa och hur vänsterregeringen och eventuellt kommande vänsterregeringar kommer att hantera den här saken när arbetstillfällena börjar försvinna. Som ung minns jag 70-talets politiska panikåtgärder och inte minst borgarnas och industriminister Nils Åslings politiska “industriakut”.

    “-Det är en enorm utmaning för handeln, säger Karin Johansson, vd för Svensk Handel, till SVT Nyheter.
    Hon menar att handeln måste få bättre förutsättningar när den internationella konkurrensen ökar, till exempel genom sänkta skatter på arbete. Dessutom behövs en annan penning- politik, som ger en starkare krona.”

    https://www.svt.se/nyheter/snabbkollen/svensk-handel-30-000-jobb-och-11-000-butiker-forsvinner

  8. Det är inte bara den negativa räntan. Det är totalbilden av Sverige som ett alltmer instabilt och sönderfallande samhälle med ökande spänningar, osäkerhet och ekonomisk problem som döljs. Man ser även de intensiva amerikanska indoktrineringskampanjerna och propagandan via svenska media som blir alltmer statligt styrda, och det skapar en ökande klyfta mellan den artificiella uppfattningen av verkligheten och verklighetens realiteter. Sverige har blivit ett förbudsland som konserveras mot förändringar som yttre krafter alltmer kräver. Sverige har blivit ett sandslott som man uppfattar som en ökande risk. Sverige är som en mycket sjuk patient på ventilator, fungerar inte ventilatorn perfekt dör patienten. Sverige dyker ibland upp på trådarna på nätverken här i Kina och beskrivs som kufiskt, underlig, osäkert, och opålitligt.

    • Dessvärre inte bara i Kina…Cypern anser att svenskar inte får komma dit på semester efter Sveriges undermåliga agerande mot corona! Kronkursen visar hur andra länder bedömer den svenska ekonomin och dess utveckling! Det ser inte bra ut…

  9. Sverige är – såvitt jag vet åtminstone – fortfarande en monopolkapitalism. Möjligen bör man tillägga finans-monopolkapitalism även för Sveriges del med tanke på betydelsen av storbankernas kapitalexport exempelvis till Baltikum. I fall centralbanken lyckas eller misslyckas bör alltså bedömas utifrån detta. Speciellt då Sveriges Riksbank numera gjorts självständig gentemot alla folkvalda institutioner. Och när det gäller de allra största förmögenheterna och de allra högsta toppinkomsterna har Sverige lyckats lyfta sig från den europeiska utvecklingstakten till den anglo-amerikanska. Vilket är en rätt fantastisk prestation med tanke på att Sverige tidigare var en extremt utvecklad industri och försvarskapitalism, inte i första hand något finanscentrum.
    Att detta skulle bero på någon slags anarki från Riksbankens sida är givetvis bara dumheter. Riksbanken har tvärt om varit oerhört konsekvent lojala mot den svenska finansmarknaden. Faktiskt så pass lojala att en riksbanksdirektör som av allt att döma faktiskt trodde på de mera populistiska av skrivningarna har protesterat mot att man inte tillämpade teorin på ett riktigt sätt. https://ekonomistas.se/2013/09/02/facit-for-penningpolitiken-for-lag-inflation-for-hog-arbetsloshet-och-nagot-hogre-inte-lagre-skuldkvot/

  10. Att kronans värde sjunker är en slags laglig stöld av småspararnas pengar och en gåva till människor som har överbelånat sig för att köpa bilar och hus. Det driver dessutom upp aktiekurser till nivåer som inte motsvarar det värde som de kommer ha vid en normal räntenivå.

    Småsparare vet heller inte vilka aktier de bör köpa eller när de skall köpa eller sälja. Då gör de ofta felet att investera i fonder med höga procentuella årliga kostnader. Vinnarna är fondbolagen och de som vet när de skall köpa eller sälja aktier. Småspararna är de stora förlorarna. De flesta småsparare har dessutom röstat för den här politiken i tre decennier.

    Vissa i arbetarklassen tror att de är storkapitalister för att de har lite aktier. När politiken kommer under rött flagg inom EU sjunker värdet på deras svenska aktier och då röstar de villigt för blå och blågul politik, i tron att det kommer gynna dem. Det kan stämma, OM de får behålla jobbet eller om företaget de arbetar i inte går i konkurs eller de blir uppsagda och hamnar i en långvarig arbetslöshet på runt 10% och marknadshyrorna börjar skena. Då kan arbetarklassens “storkapitalister” bli tvungna att sälja sina kära aktier till låg kurs.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here