Under ledning av Kina och Indien: Globala Syd försöker fixa till FN

4
860
Putin, Modi, Xi

Denna artikel på Mintpress av Dr. Ramzy Baroud har hittats och översatts av Bertil Carlman. Tack Bertil!

Led by China and India: The Global South Is Trying To Fix the UN (mintpressnews.com)

I väntan på nästa månads samtal i FN:s säkerhetsråd om att reformera det i sig ålderdomliga och dysfunktionella politiska organet, uttalade Kinas utrikespolitiska chef, Wang Yi, sitt lands krav.

”En reform av säkerhetsrådet bör upprätthålla rimlighet och rättvisa, öka utvecklingsländernas representation och röst, så att fler små och medelstora länder får fler möjligheter att delta i rådets beslutsfattande”, sade Wang Yi i ett uttalande den 29 april.

Mer specifikt måste FN:s nya säkerhetsråd ”rätta till historiska orättvisor mot Afrika”.

Även om krav på reformer av FN:s säkerhetsråd har framförts många gånger tidigare är Beijings ståndpunkt särskilt viktig både i och timing.

När FN grundades efter andra världskriget 1945, var det tänkt att markera uppkomsten av en ny världsordning, en som till stor del dominerades av vinnarna i det fruktansvärda kriget, vilket gav större inflytande åt USA och dess västerländska allierade.

Faktum är att av de 51 grundande medlemmarna i FN valdes vid den tiden fem länder att tjänstgöra permanent i säkerhetsrådet – FN: s verkställande organ. Resten [av medlemmarna] fick medlemskap i generalförsamlingen, som spelade en marginell och ibland till och med symbolisk roll i världspolitiken.

Sex andra nationer tilläts tjänstgöra som icke-permanenta medlemmar i rådet, även om de inte beviljades samma vetorätt som endast innehades och utövades av de fem mäktiga medlemmarna i FN:s säkerhetsråd.

Några år senare, 1963, utökades den icke-permanenta medlemskapsstatusen, som tjänstgjorde genom årliga rotationer, till 10, vilket gjorde det totala antalet till 15 medlemmar i FN: s säkerhetsråd. Men ”reformerna” slutade där, för att aldrig ses över igen.

FN var nästan aldrig en demokratisk plattform som rättvist återspeglade världens realiteter, oavsett om den baserades på ekonomiskt inflytande, demografi eller andra indikatorer – naturligtvis bortsett från militär makt och politisk hegemoni.

Från de geopolitiska realiteterna efter andra världskriget, uttryckte FN dock på ett realpolitiskt vis ett sorgligt, orättvist men också ganska sant globalt maktförhållande.

Men det paradigmet håller nu på att förändras, och det snabbt.

Krav på reformer har pågått i åratal, vilket återspeglas i verksamheten i G4-gruppen – Brasilien, Tyskland, Indien och Japan – till exempel, och bland annat i Sirte-deklarationen från Afrikanska unionen (AU) från 2005. Men de förnyade kraven på att reformera FN, som kommit under de senaste månaderna, har blivit högre, mer betydelsefulla och, faktiskt, mer möjliga.

Kriget mellan Ryssland och Ukraina, som har delat upp världen i politiska läger, stärkte Kina ytterligare – världens snart största ekonomi – och uppmuntrade många länder i Mellanöstern, Afrika och Sydamerika.

Av de många indikatorerna på ett globalt maktskifte har BRICS-länderna – Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika – visat sig vara den största framgångssagan när det gäller att utmana västerländsk dominans över globala marknader och dollarns status som världens viktigaste valuta.

När BRICS förbereder sig för en stor medlemsutvidgning är det redo att bli världens ledande ekonomiska forum – före det kraftfulla G7.

En av BRICS-medlemmarna, Indien, gick i april 2023 om Kina för att bli världens folkrikaste land. Tillsammans med Kina och den kombinerade demografin och rikedomen i andra BRICS-länder, blir det oacceptabelt att en BRICS-medlem som Indien fortfarande inte är en permanent medlem av FN:s säkerhetsråd. Samma logik gäller för Brasilien.

Indiens FN-ambassadör, Ruchira Kamboj, hänvisade nyligen till FN-stadgan som ”anakronistisk””Kan vi utöva ’effektiv multilateralism’ genom att försvara en stadga som gör fem nationer mer jämlika än andra, och ger var och en av dessa fem makten att ignorera den kollektiva viljan hos de återstående 188 medlemsstaterna?” sade Kamboj under en debatt om FN-stadgan.

Naturligtvis har hon rätt. Hennes logik väger dock mycket tyngre nu när hennes land – tillsammans med andra BRICS-nationer, Afrikanska unionens kollektiva makt bland andra nationer och politiska enheter – befinner sig i en mycket starkare position för att förhandla om väsentliga förändringar.

Kina, å andra sidan, är redan en permanent medlem av FN:s säkerhetsråd och innehavare av vetorätten.

Det faktum att Wang Yi kräver allvarliga förändringar i FN, särskilt i sammansättningen av säkerhetsrådet, är en kraftfull indikator på Kinas nya globala utrikespolitiska agenda. Som en växande supermakt med nära och fördjupade band med många länder i det globala syd anser Kina med rätta, att det ligger i landets intresse att kräva inkludering och rättvis representation för andra.

Detta är ett omisskännligt tecken på politisk mognad från Beijing, som säkerligen kommer att motarbetas av USA och andra europeiska makter.

Väst är angeläget om att antingen behålla FN:s säkerhetsråds västliga status som den är, eller, om den måste, engagera sig i ytliga eller egennyttiga reformer. Detta skulle vara oacceptabelt för Kina och resten av det globala syd.

FN: s rykte är redan i spillror efter dess misslyckande med att ta itu med internationella konflikter, klimatförändringar, globala pandemier och mer. Om FN inte reformeras för att ta itu med globala utmaningar, med mer demokratiska medel på ett meningsfullt sätt, kommer FN att riskera sin framtida relevans, om inte dess existens.

Funktionsfoto | Kinas utrikesminister Wang Yi talar vid FN:s generalförsamlings 77:e session, lördagen den 24 september 2022 vid FN:s högkvarter. Mary Altaffer – Sverige | AP

Dr. Ramzy Baroud är journalist, författare och redaktör för The Palestine Chronicle. Han är författare till sex böcker. Hans senaste bok, redigerad tillsammans med Ilan Pappé, är ”Our Vision for Liberation: Engaged Palestinian Leaders and Intellectuals Speak Out”. Hans andra böcker inkluderar ”Min far var en frihetskämpe” och ”Den sista jorden”. Baroud är en icke-bosatt Senior Research Fellow vid Center for Islam and Global Affairs (CIGA). Hans hemsida är www.ramzybaroud.net

Föregående artikelZelensky ”genomför Boris Johnsons instruktioner att kämpa till sista ukrainare”, säger Ukrainas tidigare premiärminister
Nästa artikelDen svenska kronkursen – ett exempel på kapitalismens anarki?
Anders Romelsjö (red)
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

4 KOMMENTARER

  1. De kommer aaldrig kunna göra ngt åt den geenomkorrupta rotschildska/rockefellska konstruktionen. Den måste packas ihop och förpassas till träsket dom bildades ur. Ngt helt Nytt måste byggas upp, efter att samtliga av dessa institutioner plockats bort, och det inkluderar (först och främst) deras ’finansiella’ monopolistsystem

    • @Rose Lennström 23 maj, 2023 At 19:33
      Från Kina håll har det framförts ett förslag att Kina kulle avstå ett stycke land. Det stycke land skulle bli en oberoende ny och erkänd stat, en FN-stat, och där skulle man bygga all den infrastruktur som skulle få FN att fungera, helt oberoende av USA eller andra länder. USA motsatte sig idén.

  2. Jag har jämt tyckt att FN skrapan i New York borde flyttas. Helst till ett neutralt land. Ett riktigt neutralt land. De vore de bästa. Så som de varit alla dessa decennier har det varit för enkelt för Washington att direkt muta flera medlemmar. Men även direkt hota med konsekvenser, som ekonomiska. Men man har även direkt portat länder oxå. Så nej flytta den helt därifrån och snabbt

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here