Det historiska sveket och demokratins urholkning

14
1273

Det historiska sveket och demokratins urholkning

Den socialdemokratiska partistyrelsen beslutade 15 maj att förorda en medlemsansökan i NATO. Efter en särskild s.k. debatt mellan partiledarna i riksdagen (förutom Allan Widman för liberalerna) dagen efter om ”den säkerhetspolitiska situationen” gladde sig statsminister Magdalena Andersson och moderatledaren Ulf Kristersson båda i en gemensam presskonferens åt att regeringens NATO-ambassadör tillsammans med Finland redan efter ett par dagar kommer att lämna en NATO-ansökan till NATO-chefen Jens Stoltenberg. Svenska Dagbladet ger Magdalena Anderssons uttalande ”Vi lämnar en era och går in i en annan” utrymme på hela sin förstasida.

Bild Sveriges Radio

Media hade sedan i början av mars förberett den allmänna opinionen på socialdemokraternas svek att kasta den över 200-åriga politiken om alliansfriheten i graven med hänvisning till att den av västländerna och NATOs utropade europeiska säkerhetsordning fallit samman efter Rysslands militära invasion i Ukraina 24 februari.

Svenska Dagbladets ledarskribent Tove Lifvendahl förberedde marken och skriver pompöst samma dag som s-partistyrelsens beslut att ”Socialdemokraterna och därmed regeringen (den reella och signifikanta ordningsföljden) tar ansvar för Sveriges säkerhet genom att göra gemensam sak med Finland. Det är viktigt och riktigt steg för mänskligheten, men ett gigantiskt utvecklingskliv för den svenska självbilden”. Hon fortsätter med att döma ut att ”det finns personer och partier som motsätter sig ett svenskt NATO-medlemskap. Men argumenten för att Sverige skall stå kvar ensam i Norden, utanför den enda försvarsalliansen som på allvar kan utgöra ett trovärdigt skydd mot angripare (läs Ryssland) är helt enkelt inte trovärdiga”.

Det Lifvendahls skriver är bara ett av otaliga exempel på den ensidiga propaganda för en NATO-ansökan i media som stämplat oss som försökt framföra en seriös bakgrundsanalys till det pågående Ukrainakriget och NATOs politik att med utvidgning österut och medföljande militär upprustning hota och ringa in Ryssland.

Senast 8 mars uttalade Magdalena Andersson att ett NATO-medlemskap skulle destabilisera säkerhetsläget. Både Sveriges statsminister och Finlands statsminister Sanna Marin är grovt insyltade i den globala västerländska eliten. Andersson är ordförande Internationella Valutafondens högsta rådgivande organ och nära i kontakt med Världsekonomiskt Forum (WEF). Marin är en av Klaus Schwabs, ledaren för WEF, adepter ingående i WEFs program för unga globala ledare (Young Global Leaders). Det är mycket sannolikt att båda efter Ukrainakrigets utbrott har utsatts för starka påtryckningar för att ta Finland och Sverige in i NATO, en krigsallians som helt domineras av USA. Så efter 8 mars har Andersson helt plötsligt blivit kompis med Ulf Kristersson vars parti i årtionden har propagerat för en NATO-anslutning.

Det socialdemokratiska sveket har föregåtts i all hast av ett bisarrt rådslag och s.k. intern debatt. I all hast tillfrågades de 26 partidistrikten, särskilt dess ordföranden, att lämna synpunkter på en eventuell NATO-ansökan. Därutöver har partiet haft två zoom-möten med som det sägs 900 personer, vars de flesta frågor förblev obesvarade.

Svenska Dagbladets kulturchef Anders Björkman gör, också 15 maj, en parallell till hur EU-ansökan kom till. I Dagens Nyheter 27 maj 1990 skrev den dåvarande statsministern Ingvar Carlsson ”Omsorgen om neutralitetspolitikens trovärdighet är alltså skälet till att vi inte söker medlemskap i EG”. Men denna annorlunda trovärdighet än Lifvendahls förändras ett par veckor senare skriver Björkman till att ”de som påstår att jag har stängt dörren för svenskt EG-medlemskap har fel”. Ett halvår senare förespråkade socialdemokraterna ett svenskt medlemskap i EG, nuvarande EU efter Maastrichtavtalet 1992.

För att ytterligare vara säker på att partistyrelsen skulle säga ja till en NATO-ansökan och medlemmarna fås att tro att nu är det dags av skrota alliansfriheten så dammades ett antal äldre s-profiler av som EU-kommissionens tidigare vice ordförande och senare svensk utrikesminister och feministen Margot Wallström och FNs tidigare vice generalsekreterare och även f.d. svensk utrikesminster Jan Eliasson. Båda har i media fått framföra sin stora vånda och självömkan inför beslutet, men att det nu var dags att och utan några verkliga argument att gå med i NATO – för Sveriges och västvärldens bästa. Wallström har de senaste veckorna fått spela samma ”judasroll” som Kommunals dåvarande ordförande Lillemor Arvidsson som i sluttampen inför EU-omröstningen 1994 fick framförallt många kvinnor att ändra sig och stödja ett EU-medlemskap. Wallströms trovärdighet går också till historien när hon som vice ordförande i EU i media förklarade att Irlands folk i en första folkomröstning röstade fel när det ännu idag alliansfria landet röstade nej till det som idag är Lissabonfördraget, och måste rösta en gång till!

Svenska Dagbladets krönikör Torbjörn Nilsson skriver 16 maj om dagen D (15 maj) som när trojkan Magdalena Andersson, Ann Linde och Peter Hultqvist når fram och säger ja till NATO ”det är ett nederlag. Förstås. Ut ryker nu det mesta som Olof Palme sagt och allt som Östen Undén tänkt. En bro mellan öst och väst, någon som kan tala med alla, balansakten från från de stora krigen, att klara den egna befolkningen i första hand, anpassa sig”, skriver han. Nilsson skriver också att vi aldrig lär få veta hur diskussionen gick i partistyrelsen, om nu inte någon läcker som på Håkan Juholts tid.

Det socialdemokratiska partiets och övriga partiers gemensamma historiska svek är att efter den s.k. debatten i en halvtom riksdag den 16 maj, så formulerar regeringen i den stora enighetens namn (med undantag för vänsterpartiet och miljöpartiet) nu en NATO-ansökan som inte ens underställs de riksdagsledamöter vi valt. Inför valet 2018 låg politiken om alliansfriheten fast. Nu får vi väljare inte ens veta hur den enskilde riksdagsledamoten skulle ha röstat.

Bild: Shutterstock

Det svenska folket har blivit fullständigt överkört, skall inte ha någon annan åsikt än partielitens och får inte folkomrösta, vilket inte kan betecknas som något annat än en statskupp i en så viktig fråga som att en NATO-ansökan likviderar den historiska alliansfriheten, vilket strider både mot regeringsformen och riksdagsordningen.

Så Sverige med ett åtminstone tidigare globalt rykte som ett fredsbefrämjande land påbörjar nu en militär upprustning med NATO-länderna och EUs medlemsländer (som är desamma med några undantag.) Just nu behandlas i USAs representanthus ett förslag att ge Ukraina ytterligare 40 miljarder dollar i framförallt militärt stöd till Ukraina. Det är en summa som är ungefär lika stor som försvarsbudgeten i enskilda länder som Sydkorea, och mer än för Italien, Australien, och Iran. Summan är också lika stor som kostnaden för de första åtta åren för Washington (och NATOs) krig i Afghanistan. Och den transatlantiska länkens lillebror EU och dess utrikespolitiske chef Joseph Borell (utrikesminister Ann Lindes överordnade) uttalade på senaste G7-mötet för någon vecka sedan att EU skall trappa upp sitt militära stöd till Ukraina till 2 miljarder euro. Dessutom har samtliga Sveriges riksdagspartier skickat militär utrustning till Ukraina och uttalat sig för NATOs krav att snabbt öka försvarskostnaderna till 2 procent av BNP.

De ”krigsromantiker” till vänster och höger som främjar denna militarisering har inte förstått att Ukrainakriget nu har övergått i ett proxykrig, där USA, NATO och EU har målet att förgöra Ryssland och till varje pris vinna kriget där tragiskt nog Ukraina och dess folk är krigets bondeoffer. Denna utveckling för att ringa in Ryssland militärt för komma åt det råvarurika Rysslands naturresurser skisserade redan Zbigniew Brezinskis i sin inflytelserika geostrategiska bok The Grand Chessboard. Men detta är en strategi, som förkastats av andra inflytelserika amerikaner som George Kennan, William Burns, Jack Matlock, Stephen F. Cohen och John Mearsheimer m.fl., vilken förr eller senare skulle leda till ett krig med Ryssland, kanske t.o.m. ett kärnvapenkrig. Där är vi nu. Varken NATO, USA eller EU är intresserade, tragiskt nog, att med hjälp av diplomati och fredsförhandlingar eller med hjälp av Minskavtalet som utgångspunkt, som garanterats av NATO- och EU-länderna Frankrike och Tyskland, få slut på kriget.

Georg Kennan

Till och med den amerikanske krigshöken i Vietnamkriget Henry Kissinger varnade upprepade gånger för att Ukrainas anslutning till NATO inte låg i Europas säkerhetsintresse. Hade USA, EU inklusive Sverige ställt upp på Rysslands krav i december på säkerhetsgarantier att Ukraina skulle bli en buffert och alliansfri stat (som Sverige) och aldrig anslutas till NATO hade Ukrainakriget inte brutit ut, vilket den amerikanska kongressledamoten Tulsi Gabbard konstaterade långt före Magdalena Anderssons svekfulla omsvängning.

Men Sverige och Finland är ännu inte medlemmar. Det krävs att NATOs samtliga medlemsländer godkänner ansökan, och det kan komma grus i maskineriet. De av USA, EU och Japan införda, av i FN icke förankrade sanktionerna, har börjat få allvarliga återverkningar, som stigande inflation, energi- och livsmedelsbrist i EU-länderna och hela det globala samhället, och leder till växande motsättningar och oenighet.

Om samtliga länders parlament godkänner ansökan, som kan ta kanske ett år, kommer ansökningsavtalet tillbaka till Sverige och riksdagen för ett slutligt avgörande. Så kampen kommer att fortsätta för att återta den svenska alliansfriheten. Låt det bli en prioriterad fråga i riksdagsvalet i september. För fredens skull!

Jan-Erik Gustafsson
Aktiv i Folkrörelsen Nej till EU

Föregående artikelKapitalet, läkemedelsindustrin och mutade läkare orsakar kraftig ökning av heroinmissbruk och dödlighet
Nästa artikelGör inte Sverige till ett bombmål för kärnvapen!
Jan-Erik Gustafsson, Styrelsemedlem och tidigare under många år ordförande i Folkrörelsen Nej till EU.

14 KOMMENTARER

  1. Frågan om utplacering av kärnvapen i Finland efter anslutningen till Nato finns inte på dagordningen. Så talade landets premiärminister Sanna Marin om detta, rapporterar TASS .
    Enligt politikern diskuteras inte detta ämne i nuläget. ”Och allt beror på våra nationella beslut. Ingen kommer att påtvinga oss baser eller kärnvapen om vi inte vill ha det”, förklarade hon.
    Chefen för det finska kabinettet tillade att enligt hennes uppfattning har Nordatlantiska alliansen nu inget intresse av att placera sina baser och vapen i Finland. Samtidigt hoppades hon att Helsingfors skulle behålla den status som medlare i internationella processer, vilket den finska sidan hade med bibehållen neutralitet. ”Att gå med i NATO är en fredshandling, inte en krigsförklaring”, sammanfattade politikern.
    Marin sa att Finland redan har en hög försvarsförmåga och försvarsutgifterna är mer än två procent av landets BNP. Hon påpekade också att det är nödvändigt att föra en dialog med Turkiet, som inte stödjer landets inträde i Nato.
    Tidigare sa den officiella representanten för det ryska utrikesministeriet , Maria Zakharova , att Rysslands svar på de finska myndigheternas beslut att gå med i Nato skulle vara en överraskning. ”Baserat på alla dessa parametrar kommer ett beslut att tas, men först och främst är det naturligtvis upp till militären”, avslutade hon

  2. ”Svenska Dagbladet ger Magdalena Anderssons uttalande ’Vi lämnar en era och går in i en annan’ utrymme på hela sin förstasida.” Helt riktigt att vi är i en ny era. Ingen utanför Väst kommer längre att ens fundera på att lyssna på vad regeringsföreträdare i Sverige har att säga (förutom möjligen Recep Tayyip Erdoğan som försöker ha ägg i alla befintliga korgar). Detta bekymrar inte den svenska politikerklassen, för den verkar inte ens ana, att det som är av intresse för den fortsatta utvecklingen på jorden till avgörande del (mer än 90%) sker utanför Väst, i det som ofta kallas det Globala Syd. Den svenska politikerklassen ser inte heller, att inom Väst är det framför allt länderna i Europa som kommer att hårt drabbas av det självskadebeteende som det kollektiva Väst i form av sanktioner bedriver mot många länder, nu framför allt mot Ryssland. En ny era; javisst!
    Jan-Erik Gustavsson skriver vidare: ”Det svenska folket har blivit fullständigt överkört, skall inte ha någon annan åsikt än partielitens och får inte folkomrösta, vilket inte kan betecknas som något annat än en statskupp i en så viktig fråga som att en NATO-ansökan likviderar den historiska alliansfriheten, vilket strider både mot regeringsformen och riksdagsordningen.”
    På flera ställen, tidningar och Public Service, har jag under kampanjen för att få med Sverige i Nato sett olika företrädare ur svensk politikerklass klart visa, att jag av dem inte betraktas som en medborgare utan som en undersåte. Ett viktigt argument för att inte ha en folkomröstning har nämligen varit att det skulle kunna innebära att ”främmande makt” eller ”fel idéer” skulle kunna få mig att rösta fel. Eftersom sådana politiker inte ser mig som en medborgare, kan de omöjligtvis veta grundläggande fakta om vad en demokrati är.

    Organisationen ”Nej till Nato” borde nu byta namn. Organisationens avdelning i Kronobergs län heter ”Kronoberg för fred och alliansfrihet (KFA)”, ett mycket positivare och framåtpekande namn än vad ”Nej till Nato, Kronoberg” skulle ha varit. Eftersom nu Sverige går in i en ny era, vore ”Sverige för fred och alliansfrihet (SFA)” ett bra namn.
    PS.
    ”Nej till Nato” har kommit ut med nummer 4 av sin tidning. ”Sverige behöver inte Nato för fred, det är Nato som behöver Sverige för krig” är rubriken. Det är en mycket läsvärd tidskrift som alla som vill betrakta sig som antiimperialister bör läsa.
    DS.

    • Greger, du har helt fel där.
      Det är USA som har rekryterat Sverige till NATO.
      Något som skedde med den svenska groteska migrationspolitiken efter USA:s brutala invasioner i främst Afghanistan, Irak och senast hybridkriget i Syrien.
      En enorm ekonomisk och social kostnad som gör att Sverige inte har råd att hålla något eget militärt försvar eller ens längre försörja sina pensionärer.
      Ryssland har inte kostat Sverige någonting vad jag vet.
      Istället har Ryssland bidragit Sverige med billig olja som gjort att svenska staten har kunnat hålla energiskatterna på rekordnivåer för att bland annat kunna bekosta massinvandringspolitiken framkallad av krigarstaten USA.
      Det är du som är blind istället.
      Läs mera på den här bloggen Global Politics.
      Den är faktiskt en ganska bra ögonöppnare.

    • Greger förstår inte att Sverige varit smygansluten till Nato sedan det bildades och att Ryssland inte har några som helst illusioner om detta! Skillnaden är att Nato kan placera ut missiler med kärnvapen och trupper på svensk mark utan att Sverige kan göra något åt det! Men huvudsyftet med Nato för regimen i Stockholm är ju att ha tillgång till utländska trupper som kan slå ner de kommande upproren mot vanstyret från Stockholm och det alltmer instabila läget som den hejdlösa invandringen skapat i Sverige! Svenska värnpliktiga har nog svårt för att ta till våld mot folket det är därför man brukar hyra in legionärer för att slå ner uppror, precis som det vi sett ske i östra Ukraina sedan 2014. Förstår man inte detta är man både blind och dum!

  3. Jag har en fråga till Jan-Erik Gustafsson.
    Du skriver ”Det svenska folket har blivit fullständigt överkört, skall inte ha någon annan åsikt än partielitens och får inte folkomrösta, vilket inte kan betecknas som något annat än en statskupp i en så viktig fråga som att en NATO-ansökan likviderar den historiska alliansfriheten, vilket strider både mot regeringsformen och riksdagsordningen.”
    Jag tvivlar inte på att det stämmer. Att vi sett en kupp äga rum. Utstuderat genomförd. Men vill du mer utförligt redovisa hur likvideringen av alliansfriheten strider mot regeringsform och riksdagsordning?

  4. Nato är en allians för länder numerärt underlägsna den gamla sovjetunionen,förtryckarstaten som föll samman av sig själv. Om Ryssland skulle gå till angrepp mot Finland och Sverige hamnar de i krig med USA direkt, och avhåller sig därför, det är tanken alla förstår, men som inte uppskattas i Moskva.

    Givetvis ställer man inga kärnvapen i norden, de finns på ubåtar, på franska högplatån och i Storbritannien. Ryssarna vet mycket väl att de inte hotas av Nato, utan att det är deras underlägsna samhällsorganisation som tär på dem själva. Nato har vare sig planer eller kapacitet att ta ryskt territorium, men däremot är den imperialistiska ryska statsbildningen samtidigt irrationell och expansionistisk.

    • Och ändå är Nato-ländernas militära budget 15 gånger större än Ryssland. Och överlägsna vid jämförelser av antal soldater, antal vapensystem av olika slag…

    • Mycket komisk kommentar ”Roark” men din kommentar är ju en kopia av den löjliga USA-propagandan! ”Roark” kan ju fråga folken i Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien och ett oändligt antal andra länder vad de anser om USA och Nato? Där snackar vi förtryckare och förtryckarorganisation! Har ”Roark” varit i USA på senare tid och sett en ”nation” i förfall? Om du inte kan resa dit så kan du smurfa in på Youtube och se den osminkade sanningen om en helt underlägsen samhällsorganisation. ”Roark” ska veta att hade inte USA lyckats pressa på andra länder petrodollarn på 1970-talet hade USA varit bankrutt redan för 20 år sedan och alla krig som USA startar är för att bevara deras stora födkrok som varit petrodollarn i 50 år! USA:s planer är att via Nato komma åt världens största råvarutillgångar i Ryssland och det gör inte Neocons någon som helst hemlighet av, tvärtom de skryter gärna om det! USA på egen hand är ingen match för Ryssland det är därför som USA inte avvecklade Nato i början av 1990-talet när Warszawa-pakten gick i graven…

  5. Det är mycket snack från organisationer som Folkrörelsen Nej till EU och Nej till Nato, men mycket lite verkstad.

    De beskriver problemen, de repeterar dem till leda. De gaggar gång på gång på stadens gator, men inga alternativ som folket kan rösta på framträder. Dåliga talare som är långrandiga, mesiga, samt dålig organisering gör att folket passerar förbi så fort det går. Befintliga partier får heller inte kritiseras. Den konflikträdde svensken skulle ju kunna bli nervös då.

    Inga positiva konstruktiva lösningar som kan ersätta den befintliga korruptionen heller. Bara negativa ord med ”Nej” eller ”Förbjud” framför, istället för positiva ord som Fred och oberoende. Ingen valsamverkar för att komma förbi 4% heller, utom Vetenskapliga partiet, som de vill tysta om vi börjar tala om schweizisk direktdemokrati som skulle ge oss alla beslutande folkomröstningar om EU och Nato.

    KP, MP och V avskräcker uppenbarligen ca 85% av folket. Jag har varit medlem i både V och MP och förstår varför de avskräcker. Att KP avskräcker tycks ENBART ha med det besudlade namnet att göra, för nästan alla jag känner älskar ju Proletären, ja t.o.m. nazister älskar den.

    Ingen av partierna bryr sig dock om folkviljan. De ser ner på den patriotiska konservativa arbetarklassen, fungerar likt sekter och lyfter det bisarra som repellerar till skyarna, fastän de repellerande påhitten kommer från makteliten och deras bombliberaler som vet att det kommer splittra arbetarklassen.

    Klassisk vänster och kritik mot bisarr hederskultur utesluts. Populationen skall växa exponentiellt medelst extrema kulturer, så att allt tillslut blir öken, medan energisystemen skall förstöras så att alla måste cykla eller åka sparkstötting.

    Inte ens frågan om fred och oberoende kommer rubba deras cirklar. Inte ens när svampmolnen syns mot skyn och tryckvågen är på väg kommer de inse sin belägenhet. De är helt enkelt alldeles för inkompetenta för att förstå sin egen inkompetens. Dunning-Krüger-effekten.

    Att be om kritik och att utföra en självkritisk analys som skulle kunna göra att de faktiskt lyckas locka 85% av folket och räddar Sverige, samt kanske hela världen åt barnen och framtidens generationer, är otänkbart.

    Nej. De vill stoppa den som säger sanningen, om den är lite otrevlig att ta in, eller om förslagen hotar det funktionsodugliga invanda mönstret.

  6. https://radiosputnik.ria.ru/20220521/turtsiya-1789872556.html
    Chefen för US Middle East Forum: Daniel Pipes, ordförande för Mellanösternforumet, historiker och orientalist, på TVP World anser att Turkiet borde uteslutas ur Nato på grund av dess ställning till att Finland och Sverige går med i alliansen. Enligt Pipes är Ankaras agerande i denna situation ”utpressning”.
    Turkiet kan gå med på att utöka alliansen om det ges några fördelar. Experten kritiserade dessutom Turkiets internationella politik under de senaste två decennierna.
    Från 1952 till 2002 var Turkiet en mycket bra allierad till Nato, men under de senaste 20 åren har det blivit extremt dåligt. Inte ens en allierad.
    Ankara för en politik som är fientlig mot Natomedlemmar som Grekland, det invaderade Syrien, hotade Europa med syriska migranter, köper C-komplex -400 i Ryssland”, citerades Pipes enligt RIA Novosti.
    Han tillade att Turkiet faktiskt förlorade sitt medlemskap i alliansen på grund av sin ställning till Finland och Sverige .

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here