Detta proxykrig kan inte vara både ”oprovocerat” OCH en stor strategisk investering

This Proxy War Can’t Be Both ‘Unprovoked’ AND A Great Strategic Investment

Av Caitlin Johnstone, 3 oktober, https://caitlinjohnstone.com.au/2023/10/03/this-proxy-war-cant-be-both-unprovoked-and-a-great-strategic-investment/

 Red: Mina svärtningar.

__________________________________________________

I takt med att motståndet mot att finansiera USA:s proxykrig i Ukraina ökar på Capitol Hill, har imperiets apologeter frenetiskt slängt ut tankestycken om hur mycket kriget tjänar USA:s strategiska intressen, i syfte att skapa stöd för dess fortsatta uppbackning av Washington. Sådana argument motsäger helt och hållet de propagandamedelanden vi överöstes med i början av kriget om att detta var en ”oprovocerad invasion”, men imperiets chefer verkar inte längre särskilt intresserade av att försvara den berättelsen.

Det senaste framträdandet i denna nya genre av ”vår proxykrigföring i Ukraina främjar i hög grad USA:s strategiska intressen” kommer från den ökände krigspropagandisten Max Boot via The Washington Post. Boots artikel hade ursprungligen titeln ”Ukraina-stöd är en bra investering. Låt inte MAGA-republikanerna stoppa det.”, men rubriken har sedan dess ändrats till den något mindre läskiga ”Det här är vad USA får genom att hjälpa Ukraina.”

Boot hävdar att finansieringen av kriget är ”det rätta att göra strategiskt” och att ”det är svårt att tänka sig något amerikanskt utrikespolitiskt initiativ sedan slutet av det kalla kriget som har varit mer framgångsrikt eller viktigare än USA:s stöd till Ukraina”.

Supporting Ukraine is the right thing to do not only morally but also strategically. It is hard to think of any U.S. foreign policy initiative since the end of the Cold War that has been more successful or more important than U.S. aid to Ukraine. https://t.co/OCVxzIPjcQ

— Max Boot 🇺🇦🇺🇸 (@MaxBoot) October 2, 2023

”Ryssland har förlorat uppskattningsvis 120.000 soldater och 170.000 till 180.000 har skadats”, skriver Boot. ”Ryssland har också förlorat uppskattningsvis 2.329 stridsvagnar, 2.817 infanteristridsfordon, 2.868 lastbilar och jeepar, 354 pansarfordon, 538 självgående artilleripjäser, 310 bogserade artilleripjäser, 92 flygplan och 106 helikoptrar.” 

 ”De ryska väpnade styrkorna har förstörts, vilket minskar risken för NATO-länder i frontlinjen som Polen och de baltiska republikerna som USA är fördragsbundet att skydda”, fortsätter Boot. ”Och allt detta har åstadkommits utan att en enda amerikansk soldat har behövt utsättas för risker vid frontlinjerna.” ”Det är en otrolig investering”, skrockar Boot. 

 Inte vid något tillfälle i sitt frossande i hur många ryssar detta krig har hjälpt till att döda nämner Boot något om den enorma tribut som detta avsiktligt provocerade och helt onödiga krig har tagit på ukrainska liv. Deras död, lemlästning och fördrivning är det överlägset största priset som betalas för denna ”investering”, men Boot anser inte att de är värda ens en fotnot. 

 Vi har sett hur denna ”investerings”-linje har förts fram allt oftare av amerikanska imperiechefer och deras apologeter. I en artikel som publicerades i Connecticut Post förra månaden försäkrade senator Richard Blumenthal amerikanerna att ”vi får valuta för våra investeringar i Ukraina”. Några dagar tidigare hade senator Mitt Romney beskrivit proxykriget som ”den bästa nationella försvarsutgift jag tror vi någonsin har gjort”, eftersom ”vi minskar och förstör den ryska militären för en mycket liten summa pengar … ett försvagat Ryssland är en bra sak.”  

 I december sade senatens minoritetsledare Mitch McConnell att finansieringen av proxykriget är ”en direkt investering i att minska Vladimir Putins framtida möjligheter att hota Amerika, hota våra allierade och ifrågasätta våra kärnintressen”. I november förra året publicerade den imperialistiska krigsmaskinfinansierade tankesmedjan Center for European Policy Analysis en rapport där man hävdade att ”USA:s utgifter på 5,6 procent av sin försvarsbudget för att förstöra nästan hälften av Rysslands konventionella militära kapacitet verkar vara en helt otrolig investering”. 

 Video 

 Vi såg ett av de mest flagranta exemplen på denna nya typ av apologi för imperiet förra veckan, när den Bill Kristol-ledda gruppen ”Republikaner för Ukraina” lade ut en TV-reklam som förklarade hur mycket detta krig är en fantastisk investering som tjänar USA:s strategiska intressen.  

”När Amerika beväpnar Ukraina får vi mycket för lite”, hette det i annonsen. ”Putin är en fiende till Amerika. Vi har använt 5% av vår försvarsbudget för att beväpna Ukraina, och med det har de förstört 50% av Putins armé. Vi har gjort allt detta genom att skicka vapen från lager, inte våra trupper. Ju mer Ukraina försvagar Ryssland, desto mer försvagar det också Rysslands närmaste allierade, Kina.” 

 Propagandisterna för det USA-centraliserade imperiet ber oss att tro på många mycket dumma saker, men en av de allra dummaste är påståendet att detta krig samtidigt (A) var helt oprovocerat och (B) bara av en tillfällighet råkar gynna USA:s strategiska intressen på ett enormt sätt. 

 Det kan verkligen inte vara både och. Om man accepterar att detta krig är ett mycket billigt och lönsamt sätt för USA att främja sina strategiska intressen utomlands, då måste man ha tapioca som hjärna för att också tro att USA inte skulle ha gjort allt för att se till att kriget blir av. Och det var faktiskt precis vad som hände, vilket är anledningen till att amerikanska underrättelseagenter och västliga utrikespolitiska analytiker ägnade åratal åt att säga att USA:s och dess allierades agerande skulle provocera Ryssland till krig. 

Anledningen till att det spelar så stor roll att kriget i Ukraina provocerades fram av det USA-centraliserade imperiet är att det visar var vägen till fred går. När imperiets dumskallar invänder mot kritik av västlig krigföring genom ombud i Ukraina med ”Åh, så du säger att vi bara ska ÖVERGE UKRAINA och låta Putin ta över landet???”, vad de missar är att detta inte är ett krig mellan bara Ryssland och Ukraina, och Ryssland ser det inte som sådant. Ryssland anser att det utkämpar ett krig mot Nato-alliansens aggression och expansionism, vilket Nato-chefen själv nyligen bekräftade. Vad detta innebär är att Nato-alliansen kan underlätta freden i Ukraina genom att gå med på att dra tillbaka de aggressioner som ledde till detta krig från första början.  

Nato-makterna har alltid varit fullt medvetna om att de kan skapa fred i Ukraina på detta sätt, men de väljer att inte flytta Natos krigsmaskineri bort från Rysslands gränser och ge Moskva samma frihet från militära hot i dess omedelbara närhet som Washington insisterar på i sin egen omedelbara närhet. Imperiets ledare valde att inte göra detta, och saboterade faktiskt fredsförhandlingarna i början av konflikten, eftersom de är fast övertygade om att detta krig gynnar deras intressen. 

 Det är detta som imperiets försvarare utelämnar från historien när de hävdar att Putin kan avsluta kriget genom att dra tillbaka trupperna från Ukraina; de utelämnar sin egen regerings roll i att starta och vidmakthålla detta krig. Att kräva att Ryssland upphör med sina aggressioner, utan att det västerländska imperiet upphör med de aggressioner som provocerade fram kriget från första början, är att kräva att Ryssland lägger sig ner och underkastar sig imperiets diktat.  

 Människor som kräver ett slut på de ryska aggressionerna men inte på de västliga aggressioner som Ryssland reagerar på vill egentligen inte ha fred, de vill bara att imperiet skall erövra och underkuva den oförskämda förbannelse som vågade trotsa det. 

 Det är bra att vara tydlig med detta, eftersom det visar vilka hindren för fred egentligen är. Ju längre vi låtsas att de enda som håller igång detta krig sitter i Moskva, desto längre kommer vi att sakna en väg mot fred.