EU stödjer Israels folkmord  i Gaza

31
1140
Biden, Ursula von
der Leyen och Charles Michel. Bild:EU-debates. TV.

Denna artikel av Jan-Erik Gustafsson har tidigare publicerats i ”Kritiska EU-fakta” nr 43 i december som utges av ”Folkrörelsen Nej till EU.” Den skrevs i slutet av oktober och inget talar för att EU ändrat uppfattning.

Jan-Erik Gustafsson.

När kriget mellan Israel och Gaza bröt ut 7 oktober reste EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyens omgående till Israel och träffade Benjamin Nethanjaou. Ursula von der Leyen  beslutade utan konsultation med övriga EU-ledare  erbjuda ett ovillkorligt stöd till Israel utan att ta hänsyn till internationell rätt, och dessutom låta Israels flagga projiceras på Europeiska kommissionens högkvarter. Detta fick EU-regeringarnas ordförande Charles Michel att efteråt offentligt tillrättavisa Ursula von der Leyen och över av 800 hennes anställda påpekade i ett öppet brev att hon inte är EU:s självsvåldiga utrikespolitiska talesperson.

De flesta vet att von der Leyen är en obotlig, neokonservativ och transatlanticist som på egen hand undergräver EU:s autonomi, respekt och utrikespolitiska status genom att aktivt arbeta för att göra blocket underordnat USA på flera områden, samtidigt som hon försöker visa upp sig själv som en sann regional ledare. När EU nu alltmer ser sig själv vara i en grundläggande konkurrens med Kina och Ryssland kan det inte finnas en värre reklam till resten av världen än hennes ledarskap, och hennes besök i Israel kan vara hennes mest skadliga beslut hittills.

När EUs 27 ledare tre veckor efter Hamas överfall utlöste det allt mer brutala Gazakriget kunde de inte förmå sig att skydda civilbefolkningen genom att uppmana Israel att inte bomba Gaza till en grushög av förstörda bostäder, sjukhus, universitet och utan elektricitet, vatten, mediciner och livsmedel.  När detta skrivs har över 11 000 dödat varav en stor andel barn.  Den tidigare EU-journalisten Ylva Nilsson skriver i Expressen 4 november att EU-ledarna inte ens kunde enas om en paus i bombandet . Tysklands förbundskansler Olaf Scholtz vägrade att låta EU använda några ord som kunde försvåra Israels pågående folkmord och oproportionerliga hämnd.

Bland makthavarna i EU hörs ingenstans krav på att sätta in sanktioner mot Israel för hämndbombningarna, invasionen eller folkfördrivningen. Istället är det återkommande berättelse alltjämt att apartheidstaten  ”Israel har rätt att försvara sig” – oavsett vad kostnaden blir i lidande eller människoliv eller om ”självförsvaret” i praktiken innebär att hela Gaza ödeläggs.

Dessutom framställer media det som att det hela handlar om ett krig som utlösts av Hamas attacker den 7 oktober. Medierna utelämnar i stort sett att de sionistiska grundarna  vid Israels tillkomst 1948 systematisk förstörde byar i dagens Israel och militärt fördrev över 700 000 palestinier till olika flyktingläger i regionen under vad palestinierna kallar katastrofen,  Al Naqba.

al-Nabka-dagen.

En stor andel av de över 2 miljoner invånarna i Gaza idag är familjer och ättlingar till denna fördrivna befolkning. Därefter har Israel under de senaste årtionden på den ockuperade Västbanken fördrivit palestinier och på stulen mark byggt ut illegala judiska bosättningar för 700 000 israeliska judar och byggt en olaglig makaber separationsmur som markerar gräns mellan Israel och Västbanken.  Under årtionden har ockupationsmakten Israel brutit mot internationell rätt med västländernas goda minne och kränkt mänskliga rättigheter utan att någonsin ha ställts inför internationell tribunal.

EU håller ockupationsmakten Israel bakom ryggen genom ett associationsavtal för att gynna handel och samarbete inom industri och forskning, bl.a. inom det militära området. Detta avtal stipulerar att samarbetet skall ske med respekt för de mänskliga rättigheterna, vilket med den nu pågående etniska rensningen i Gaza framstår som rena skämtet.

För att kunna fortsätta sitt stöd till ockupationsmakten Israel sprider EU-ledarna von det Leyen, Kristersson, Scholz eller Macron m.fl. tillsammans med dominerande media frekvent ett lika falskt som märkligt budskap till allmänheten.  Det säger att den som inte ger sitt stöd till Israels invasion av Gaza och fördrivningen av det palestinska folket per automatik också stödjer eller sympatiserar med islamiströrelsen Hamas. Den ödeläggelse och etniska rensning som just nu pågår skall få oss att uppfatta som ett nödvändigt ont vi alla kommer att gynnas av på sikt. Det en lika farlig som vansinnig föreställning.

Relaterat
En utvidgad definition av antisemitism hotar yttrandefriheten.

 

Föregående artikelTaiwan: Balansgång mellan länderna kommer att fortsätta
Nästa artikelNy firma för kontroll av berättelser försöker förstöra alternativa medier
Jan-Erik Gustafsson, Styrelsemedlem och tidigare under många år ordförande i Folkrörelsen Nej till EU.

31 KOMMENTARER

  1. Den bittra sanningen är väl snarast att Europa inte kan komma fram till en gemensam ståndpunkt mot apartheidstaten Israel.

    Det enda som biter på Israel vore just sanktioner och beslagtagande av denna stats och dess välgörares ekonomiska konton som krigsskadestånd till Palestina. För utrikespolitiska och utrikeshandelsbaserade sanktioner krävs enighet i Europa – och den finns inte.

    Jag tycker nog ändå att vissa länder i Europa just bedrivit en väldigt saklig och öppen debatt om sanktioner och bojkotter – liksom förespråkande om att ställa Israel inför internationell domstol – som Irland (premiärminister Leo Varadkar är en mycket klarsynt person i det avseendet), Spanien, Portugal, Belgien liksom Norge är länder som visat de etiska framfötterna.

    Det sätter ju den europeiska principen om enighet om handelssanktioner och bojkotter på sin spets: att ta bort enighetsprincipen och vetorätten för enskilda länder i just dessa frågor inom unionen och införa majoritetsbeslut. Det är denna princip som fullständigt handikappar denna världens största ekonomi och världens rikaste kontinent och världens fyrbåk i demokratiska, rättsstatliga och mänskliga rättighetsfrågor att faktiskt någonsin (hittills) ha någon utrikespolitisk röst och handlingskraft i världen.

    Sverige med det blåbruna säckgänget Kristersson, Åkesson och Busch har inga egna etiska åsikter. Men det var ju förväntat. Har man inte haft det tidigare mot apartheidstaten Israel, så införskaffar de inte dessa nu heller.

    Vi kan bättre i Europa! Följ Spaniens Sanchez och Irlands Varadkar liksom den norska regeringen – och det kan bara bli bättre.

    • Hyckla inte Nauclér,
      Vilka vi kan bättre i Europa?
      Saklig debatt? Herregud, skärpning, kallar du propaganda för saklig debatt…
      ja 90% är eniga, utan folkets röst och de länder som tycker annorlunda blir smidigt indirekt hotade, du vet med vad! Det handlar inte om det blå bruna…också socialdemokraterna med sin vänsterpartistiska svans och resterande smilfinkar är alla överens, utan svenska folkets röst…som inte får sanningen och inte ens bryr sig i sanningen

      • Det är för närvarande den enda legitima politiska representation vi har som kan accepteras av majoriteten av, respektive, de svenska och hos de europeiska folken. Riksdagen är vald med en klar majoritet av de vuxna svenskarna och i det här landet har vi representativ demokrati; d.v.s. landet styrs mellan valen av dem som är engagerade i partipolitiken – inte, tack och lov, av internetkollektivets kommentariat, och inte heller i över 30 år av landets bankirer och oligarker som i ett av våra stora östliga grannländer.

        Lundström vet mycket väl att för att europeiska länder skall införa sanktioner mot Israel (eller en annan stat) krävs enighetsbeslut inom unionen.

        Dessa detaljer är inte minsta propaganda – det är basala politiska kunskapsfakta.

        Det Carina Lundström anför är ju knappast politik, utan ett rent känsloutbrott – måhända helt korrekt berättigat, som jag helt till fullo kan sympatisera med rationellt och frustrerat. Vi får däremot inte heller här veta vilket svenskt politiskt parti Lundström anser borde styra låt säga i Sverige och vilken som borde vara regeringschef och därmed statsminister.

        Så vilket parti skall då styra i Lundströms Sverige och vem anser då som statsminister skall sköta detta jobb. Det torde väl vara mycket enkelt för Carina Lundström att svara på och klargöra för oss andra? Då gör det diskussionen klart mycket enklare. Om vi nu får veta? Är det helt hemligt? Är det den nordkoreanska modellen Carina Lundström vill införa i Sverige och Europa?

        • Det är just ”modellen” som jag anser det svåra.
          Du Johan, har tidigare väckt den frågan om vad ska vi ha för maktsystem om vi inte är nöjda med den så kallade demokrati vi har nu.

          Jag tror faktiskt på någon form av auktoritär makt.
          Därför det är Naturens egna samhällsorganisation bland vissa levande arter.

          En flock som för överlevnaden måste ha sin ledare.

          Västeuropén och Västvärlden har i några hundra år varit ledare för i stort sett ”världsflocken” av människor men den flocken är alldeles för utbredd och splittrad för att EN ledare ska få både berättigande och erkännande.

          Det måste då finnas fler och mer lokala flockledare som under förhållanden kan samarbeta för att alla människor (flocken på Jorden) ska kunna känna sig nöjda och trygga.

          Det är endast under dessa förhållanden som krig och konflikter kan undvikas.

          Flera flockar och ledare blir Konkurrens som är både nytta och en allvarlig fara därför måste konkurrens hanteras på något sätt som då gör en Fri Marknad utan begränsningar omöjlig.
          Där har då samtalet och överenskommelsen ett avgörande.

          Det problem som Världen står inför idag är att Västvärlden inte vill ha något samtal med viktiga länder i Orienten därför att dessa länder inte lever upp till Västvärldens krav och önskemål.

          Det är alltså Västvärlden som insisterar på att bestämma hur resten av Världen ska se ut.

          Det är vad som kan förklaras till Imperialistiskt förtryck och kommer framkalla motstånd och motståndsrörelser vilket i sin tur kan leda till krig.

          Det är efter dessa insikter jag övergivit libertarianen Henrik Jönsson även om jag fortfarande kan lyssna på honom någon enstaka gång i något särskilt ämne.

          Senast jag lyssnade till Henrik Jönsson var för några dagar sedan i en video om ”kärnkraftens fem myter” där till och med jag själv började att tvivla på min egna åsikt.
          Men efter senare insikt märkte jag Jönssons i det här fallet väldigt smarta sätt att göra en påverkansoperation i en kontroversiell politisk fråga.

          Då förstår man också att demokratin från Grekland aldrig någonsin gjort Borgaren besviken då den smarte alltid blir vinnaren i det demokratiska samtalet.

          Tänk också att demokratin från Grekland endast gällde de ”fria männen” alltså de som ägde något.
          Så är det i praktiken fortfarande även om omvägarna har blivit både längre, snirkligare och flera.

          • Demokratin förr innebar att familjens överhuvud röstade: d.v.s. mannen i huset. Samtidigt var också de flesta länders lagstiftningar inriktade så att äldste sonen ärvde mest och flest, och mindre bröder och systrar, liksom hustrur, ärvde mindre o.s.v. Förr var det konstruerat så för att släkten skulle överleva på den manliga linjen. Vi har en rest av detta kvar i Sverige i de så kallade fideikommisserna: där de mycket få kvarvarande adelsgodsen med ägor bara helt ärvs av den äldste sonen.

            Jämlikhet och frihet hör ihop siamesiskt i modern världspolitik och lagstiftning om det skall sluta upp i et demokratiskt rättsstatssystem. De kan inte skiljas åt om vi skall vara anständiga.

            Auktoritära samhällen är där det råder den starkes rätt. De blir till slut socialt och ekonomiskt instabila med hög vardagskorruption där medborgarna tvingas betala skatten två gånger, så att säga. Alla sådana samhällen brukar i sin moraliska majoritet vilja söka sig till den västerländska rättsstaten; d.v.s. hur ukrainska folket som en man i vår tid överger den putinistiska framtidslösa högerkonservativa gangsterkapitalismen, och till och med med krig står emot försöken att ”återmaffiosera” landet.

  2. Johan, känsloutbrott ja varför inte, i jämförelse med de vulkaniska känsloutbrotten du demonstrerat här på Globals, då speciellt mot kvinnor, så är mitt änglalikt. Naivt kommenterat av dig. Johan, du blir arg och det får Lundström att känna som om hon lyckats skicka pilen mitt i prick. Jag ska stilla din nyfikenhet och berätta för alla som läser denna kommentar att Lundström har två partier hon gärna skulle vilja styra Sverige men endast om dessa partier slår ihop sig till ett och där finns också en man jag kan tänka mig bli Sveriges ledare, enastående sådan.

      • Det är ganska lätt att förstå om du läser alla mina kommentarer. Den enastående mannen som ledare, håller jag hemligt…

          • Jonny
            Exakt! Och hur många utomparlamentariska partier finns i Sverige? Du har väl förstått vilken ideologi jag förespråkar?!

          • Alla politiska partier börjar ju de facto som just utomparlamentariska (mig veterligen finns inga undantag i historien kring detta) och kan med lite framgång och röstetal bli ”innerparlamentariska”. Ordet ”parti” betyder ju helt enkelt ’del’ (så klart), man är en del av den politiska trädgårdens uppsjö av alla idériktningar man kan finna i diverse parlament och deputeradekammare. Politiska beslut tas tillsammans med andra politiska partier i den församlingen de är invalda i. Utomparlamentariska partier fattar ju därför inga som helst POLITISKA beslut alls, eftersom de inte är invalda någonstans (ännu); de beslut de tar är idéfilosofiska, ideologiska, praktiska, kaffe- och kanelbullepausartade, personval till poster, ekonomiska, kampanjinriktade – men aldrig just politiska. Det blir de först som invalda deputerade.

  3. Jonny Wester och Carina (heter du Lundström eller är ni två olika Carinor?)…inget av dessa båda partier K och SKP har ex gjort rätt analys av Rysslands SMO i Ukraina, svida inte K har ändrat sig på allra senaste tiden. Jag tror att man kan säga att K hemföll åt samma slags politik som SKP, nämligen den sk identitetpolitiken.
    En som hade kunnat bli en väldigt bra ledare för K, är snickaren Pär Lundström (din namne Carina?). Han var en av många arbetare i partiet, han lyckades ex samla 700 arbetare i en spontan demonstration till Börsen (kommunfullmäktige) i Göteborg. Han satte klass före identitet. Han var inte enbart bokligt lärd.

    • Har då Östlund gjort rätt klassanalys av den mest hårdföra, brutala och hänsynslösa kapitalistiska rövarklass som bara för att överleva ryskt inrikespolitiskt (där de redan infört diktatur) inleder ett krig mot ett (nu) före detta broderfolk som de haft hjärtliga förbindelser med i 400 år?

      Det är dags för politiskt förvirrade avdankade och dammiga gammalkommunister att inse att den kriminella kapitalistiska maffian styr i Kreml. De är inget annat än socialismens ärkefiender.

      Som en äldre man uttalade vid Lenins 100-årsdödsdag (21 januari 2024) vad han tyckte om situationen i landet: ”Vi behöver mer än någonsin en Lenin”. Det vill säga det ryska samhället behöver mer just än någonsin en socialistisk revolution som kan hugga huvudet av putinismen.

      Да здравствует российская социалистическая революция!

      • Kommunistpartiet fick 13 % vid senaste allmänna valet valet 2021, och sitter som ett av 5-6 partier i duman. Du skriver att Ryssland infört diktatur, vilket inte stämmer. Men det hävdas av de två personer med bakgrund i MUST som skrivit en rapport om ”Demokrativillkor”. Känner du till MUST väl?

        Du skriver att kriget mot Ukraina startades av ”en kapitalistisk rövarklass för att överleva inrikespolitisk”. Nu är det väl så att presidenten i upprepade opinionsundersökningar av fristående Levada har stöd av 70-80%, klart mer än de flesta statschefer i Väst. Förefaller ganska stark inrikespolitiskt.

        Kriget startades knappas av inrikespolitiska skäl.
        Bakomliggande orsak till kriget är Natos utvidgning som Stoltenberg medgav i höstas. Ingen annan stormakt skulle acceptera att hamna i samma situation som Ryssland. Antag att Ryssland börja bygga baser runt USA via allians med Mexiko, Venezuela, Kuba etc. När Sovjet ville placera missiler på Kuba 1962 hotade USA med kärnvapen. Natos utvidgning skedde i strid med muntliga och skriftliga dokument och är i strid med avtal om ”gemensam säkerhet”. Nato/USA avvisade Rysslands krav på säkerhet, med hänvisning till internationell rätt – annars hade kriget kunnat undvikas. Dessförinnan nonchalerades Minsk II som skulle ge Donbass ökad självständighet, stött av FN och mycket av Ryssland. Ersattes av inbördeskrig av Kiev mot Donbass med 14 000 dödsfall före 2022 enligt FN. USA & UK förhindrade fredsavtal mellan Ukraina och Ryssland som var nära i april 2022 enligt Israel, Turkiet m.fl medlare. Alla oppositionspartier förbjöds för övrigt i Ukraina i mars 2022 (Guardian), Regeringen är påtagligt nazitolerant och har rest nya statyer över nazikollaboratören Bandera enligt bl.a. SvT, mot israeliska protester. USA:s mål officiellt är att försvaga Ryssland. Livsfarligt för Sverige att följa USA:s policy

      • Johan
        Som tidigare nämnts är dina utbrott mot kvinnor här på Globals vulkaniska, idag visar du ett förnedrande utbrott mot Catarina. Konstigt nog publicerar redaktören dem, det häpnas jag över.

        • Kära Carina – jag bryr mig inte om huruvida en debattkollega är kvinna, man, hen, nudist, kommunist eller filatelist.

          Men med tanke på hur okunnig Catarina Östlund är om dagens ryska inrikespolitik och helt och hållet svalt den putinistiska propagandan (i vilket hon har full rätt till att göra, och inte ens kan benämna det som sker i Ukraina i dag som krig utan med det för många helt obegripliga ordet ”SMO”) måste man väcka upp folk intellektuellt från denna synnerligen märkliga position fru Östlund intar: en kommunist som är för högernationalistiska rövarkapitalister.

          Då är det något fel i den intellektuella världsbild som Östlund intar. (Ärligt talat kan vi ju inte veta att inskrivaren Catarina Östlund till 100% är kvinna – det kan ju vara ett n-d-g eller en pseudonym).

          Jag hyser den allra största respekt för kvinnor. De är mänsklighetens bättre halva som det täcka könet, till skillnad från oss ”det otäcka könet”. Jag kan försäkra Carina att jag idogt genom åren läst såväl Kollontaj, Svetlana Aleksijevitj, Sapfo som de Baeuvoir – och inga kvinnor jag känner håller mig för en usel förtryckande man.

          • Johan, du har mycket kritiska kommentarer om rysk inrikespolitik, om ”den putininistiska propagandan”. Men du har sällan några belägg för din bedömning tyvärr.

          • Jag får bara denna typ av kritiska motkommentarer när det just gäller ”putinismen”. Hade jag skrivit motstående om Bidens politik eller Netanyahus – så avkrävs ingen skribent denna typ av insikt och ”belägg”.

            Jag vet inte vilka ”belägg” som i just de putinistiska sammanhangen som skall läggas fram. Alla torde väl klart kunna se i vilken media som helst (förutom i just rysk stats-tv, som jag väl är en av de /mycket/ få här som följer på daglig basis) att de ryska medborgerliga, personliga och mediala friheterna är idag princip helt avskaffade (de facto) men så klart inte de jure, i dagens Ryssland.

            Det ryska samhället idag har uppgivit i princip all aktiv arbetande politik, och är idag enbart ett styre av enbart putinlojala pseudo-skuggpartier.

            Vi måste noga komma ihåg det klassiska ryska mentala dubbeltänkandet de enskilda ryska individerna kunnat upprätthålla ända sedan Stalins tid; där man bär på två sanningar i sin person: d.v.s. det man inte tror på (det systemet säger är helt rätt, och jag tycker så fast jag tycker illa om det) respektive de egna åsikterna och dåliga erfarenheterna i livet av samma system – Ryssland är som vi alla vet och minns Potiomkinkulissernas land – och dagens ryska propagandamedia håller denna bild mycket effektivt – långt bättre och skickligare än någon tafflig systempropaganda från Brezjnevs dagar (som naturligtvis ingen trodde på och alla fnissade i bästa fall åt).

            Vi måste komma ihåg att den ryska politiska propagandan har nu verkat i snart över 25 år i det egna landet.

            En rysk bekant i ett sakämne skrev för något år sedan till min meddelandelåda på internet och anklagade mig (anonymt – jag har dock fått veta vem det är) att jag var en ”förfärlig och hyllande putinist” som inte fattade något. Vid krigsutbrottet i februari 2022 ansåg han mig vara en ”Nato-agent” – trots att vi samarbetar i precis samma forskarämne. Jag konfronterar senare denne person med vad han sagt och skrivit och jag får till svar ”att jag har inte på ett halvår kunnat ha en seriös mänsklig diskussion med en enda medmänniska, som jag nu har med dig”. Det kanske säger en del om sakernas tillstånd i det ryska landet.

            Fakta i dagens Ryssland är att läsa mellan raderna och analysera det SOM INTE SÄGS och INTE SKRIVS eller INTE UTTALAS på rysk propaganda-tv. Att dra analyser och finna källor i ett sådant orwellskt potiomkuliss-land är så att säga allt annat än lätt.

          • Jag fick följande meddelande från en engelsktalande journalst

            ” I just got back from Ukraine, where I was visiting some friends.

            Everything we have heard about what’s happening in Ukraine is a lie.

            The reality is darker, bleaker, and unequivocally hopeless. There is no such thing as Ukraine ”winning” this war.

            – By their estimates, they have lost over one million of their sons, fathers and husbands; an entire generation is gone.
            – Even in the Southwest, where the anti-Russian sentiment is long-standing, citizens are reluctant or straight-up scared to publicly criticize Zelensky; they will go to jail.
            – In every village and town, the streets, shops, and restaurants are mostly absent of men.
            – The few men who remain are terrified of leaving their homes for fear of being kidnapped into conscription. Some have resorted to begging friends to break their legs to avoid service.
            – Army search parties take place early in the morning, when men leave their homes to go to work. They ambush and kidnap them off the streets and within 3-4 hours they get listed in the army and taken away straight to the front lines with minimal or no training at all; it is ”a death sentence.”
            – It’s getting worse every day. Where I was staying, a dentist had just been taken by security forces on his way to work, leaving behind two small children. Every day, 3-5 dead bodies keep arriving from the front lines.
            – Mothers and wives fight tooth and nail with the armed forces, beg and plead not to have their men taken away. They try bribing, which sometimes works, but most of the time they are met with physical violence and death threats.
            – The territory celebrated as having been ”won back” from Russia has been reduced to rubble and is uninhabitable. Regardless, there is no one left to live there and displaced families will likely never return.
            – They see the way the war has been reported, at home and abroad. It’s a ”joke” and ”propaganda.” They say: “Look around: is this winning?”.
            – Worse, some have been hoaxed into believing that once Ukrainians forces are exhausted, American soldiers will come in to replace them and “win the war”.

            There is no ambiguity in these people. The war was for nothing – a travesty. The outcome always was, and is, clear. The people are hopeless, utterly destroyed, and living in an unending nightmare.

            They are pleading for an end, any end – most likely the same ”peace” that could have been achieved two years ago. In their minds, they have already lost, for their sons, fathers and husbands are gone, and their country has been destroyed. There is no ”victory” that can change that.

            Make no mistake, they are angry with Putin. But they are also angry with Zelensky and the West. They have lost everything, worst of all, hope and faith, and cannot comprehend why Zelenky wishes to continue the current trajectory, the one of human devastation.

            I didn’t witness the war; but what I saw was absolutely heart-breaking.

            Shame on the people, regardless of their intentions, who have supported this war. And shame on the media for continuing to lie about it.
            https://twitter.com/MariaMateiciuc/status/1743658029893984735?t=hmjG85gd6xcm3b0qDXHRIQ&s=19

          • Jag håller helt med. Ukrainarna (som jag känner själv personligen) uttrycker just hopplöshet och pessimism. Men det sägs också i klartext i ukrainsk media, som är just mycket pessimistiskt. Uttrycker man sig kritiskt i ukrainsk media hamnar man inte i fängelse -som jämförelsevis i Ryssland.

            Men man kan också fråga sig -vad har ukrainska folket idag för alternativ än att kämpa för sin frihet och sitt öppna samhälle: skall det bli en nykolonial utpost i ett alltmer totalitärt (för att inte säga HELT totalitärt) ryskt putinistiskt, reaktionärt, intolerant och högernationalistiskt förtryck?

            För det är det som är de dystra alternativen för Ukraina idag: att välja bort en egen frihet eller förlora kriget och få en komplett totalitär förtryckande putinism.

    • Catarina 
      Jag heter Lundström, är inte två olika Carinor, jag är flera olika Carinor och var och en av dem har sitt speciella särdrag, i en och samma Carina.

      På den tiden jag var aktiv i ”svängen” ställdes ofta frågan, vad har du för yrke och svaret mitt blev lika ofta, gissa. Det blev gissningar som – högt uppsatt militär, domare, präst, barnläkare, psykolog, lärare, konstnär och komiker.
      Ngr kollegor tyckte jag borde extraknäcka som Ståuppkomiker.

      Det där med identitetspolitik är ett diskutabelt ämne därför undviker jag be dig precisera åsikten om att SKP för en sådan politik. Arbetarklassens utsatthet är under all kritik i ett kapitalistiskt system även om det så är ett statskapitalistiskt som i Ryssland  t.o.m. monopolkapitalistiskt. Ryska inrikespolitiken är inte att förespråka och det är ryska folkets sak att förändra, vi svenskar borde engagera oss mer i Sveriges inrikespolitik, det gör SKP och K, tyvärr i två olika ”kroppar”. Båda partier har bra och dåliga drag, viktigast är att det finns en medvetenhet om vad att göra…
      genuina marxister måste arbeta tillsammans för att åstadkomma en storskalig förändring i balansen mellan klasskrafter. När den ekonomiska krisen fördjupas och krigsdriften accelererar ökar möjligheterna för kommunister att göra meningsfullt arbete bland arbetarklassen.

      Per Lundström skulle kunna vara en okänd släkting om han har rötter från Vännäs i Västerbotten. Det vackra efternamnet Lundström kan ju vara taget, inte mitt….gammelfarfar hette Johan Lundström.

      • Carina, det är allt bättre att du håller dig till en och samma Carina, då blir det liksom lättare att förstå vad du egentligen vill säga.

        • Catarina
          Känns det lättare att ha en eller två syndabockar….jag är en och samma Carina, ni förvirras av flexibiliteten, olikheten i en och samma person, inget ovanligt alls när likheten förespråkas av majoriteten. Filosofera mera Catarina.

          • Carina, det beror ju liksom på vad man vill med att gå in och diskutera här, är du ute efter att förvirra debatten som Johan de Naucler, eller att bara roa dig själv och andra. Ett par Carina-kommentarer fick mig absolut att tänka att det var chefredaktören på Grönköpings Veckoblad som hade förvirrat sig hit. Hon heter nästan som du, fast Karin. Och det är minsann inget dåligt betyg! För mig får du gärna fortsätta att skriva som hon gör, men du kan ju berätta att du kommer från Grönköping! Alltså allvarligt talat, du var riktigt bra på det! Uppriktigt sagt så vet jag inte om jag har fel, är det bara en krydda för det här kommentatorfältet att någon raljerar. Eller är det bra om alla vet spelreglerna. Vad tycker ni andra? Nej, f-n, jag tycker att man ska ska använda sig av samma signatur, så att man som läsare kan tänka på viktigare saker… dvs du kan ju skriva som två personer Carina Lundström och Carina Lundström från Grönköping (eller något som du tycker passar) eller Carina osv osv…

      • Carina, (alltså till den enda och riktiga dvs Carina Lundström) du skriver: ”det gör SKP och K, tyvärr i två olika ”kroppar”…
        —–
        Mark Twain sa ”Patriot? Alltid, när det gäller ens land. Patriot när det gäller ens lands ledare? När han förtjänar det.”
        SKP och K blandar ihop nation och ledare.
        SKP och K har samma inställning när det gäller ex Ukraina.
        En gång i tiden hade K rätt inställning, ex när det gällde Syrien.
        ——-
        SKP och K har varit fullt upptagna av identitetspolitik, ras, kön, eller ”dom som det var mest synd om” .
        Arbetarklassens villkor kom i sista hand.
        Med påföljd att många arbetare vänder sig till SD, som listigt nog lyssnar på stämningar i arbetarmullret.
        Det sker tyvärr i hela väst.
        ——–
        Som kommunist måste man fråga sig, vilken grupp i samhället det är som kan störta den kapitalism, som håller på driva hela mänskligheten till utplåning.
        Svaret blir då att man inte ska inrikta sin praktiska politik på kvinnojourer, eller invandrare eller för att försvara transsexuellas rättigheter, typ. Därmed inte sagt att man inte höjer sin röst om någon i dessa grupper utsätts för förföljelse.
        ——
        Dödsstöten för ett parti, är när det överlåter åt en eller ytterst få i partiets ledning, att bli uttolkare av marxismen-leninismen. Och när resten av partimedlemmarna låter sig styras av denna enda eller dessa få, för att de helt enkelt har inga eller mycket vaga begrepp om vad teorin egentligen säger…den teori som egentligen öser viktig kunskap ur ”arbetarrörelsens samlade erfarenhet i alla länder.”
        Det hände i K. Det var synd, för på ex Pär Lundströms tid fanns det många arbetare i partiet. Själv tänker jag just nu på hur väl politiskt medvetna arbetare hade behövts i Sverige, för genom sina strejker hade de kunnat stoppa EU:s nyliberalism. De hade kunnat stoppa Sveriges inbjudan till Nato att med ”våra soldater hjälpa denna krigsallians att med krig och våld införa samma nyliberalism i hela världen”, och till och med om det behövs, ”använda vårt land som krigsskådeplats för ett proxykrig mot Ryssland”, som gjorts med stackars Ukraina.

    • Är Anders Lundström bror till Per ? Anders var en av de stora teoretikerna och ideologerna i KPMLR i början av 70 talet. Catarina vet du var han befinner sig idag.

  4. Ja, du Johan de Naucler, att du måste ta till såna här ord ”Det är dags för politiskt förvirrade avdankade och dammiga gammalkommunister att inse ….” bevisar inget annat än att du av någon anledning känner dig mycket hotad av det som jag som kommunist skriver.
    Fast det är ju å ena sidan inte ett dugg konstigt, du skrev ju i ett glädjerus ”mina kära bröder ukrainarna” om den ukrainska armén som styrs av nynazister, när du trodde att denna armé som dödat 14 000 rysktalande ukrainare, var på väg att besegra Ryssland.

    • Men Catarina, nästan inga europeiska kommunister eller ens ett enda av de europeiska kommunistpartierna har tagit ställning för putinismen eller Putins krig mot Ukraina – inte heller i Sverige. Så den positionen kan vi lämna därhän.

      Men låt oss ställa en generell och ja, teoretisk men ganska enkel fråga till våra vänner som stöder det ryska krigsanfallet (tydligen) och Putins högernationalistiska, kapitalistiska liksom oligarkibaserade politik – om det nu skulle utbryta en socialistisk revolution i dagens Ryssland som bland annat kräver politiska friheter, sociala rättvisor, konfiskation av de rövarkapitalistiska oligarkernas översvämmade bankkonton (mestadels förvarade utomlands, vi utgår teoretiskt att dessa uppgifter från både ryska som västerländska källor någorlunda stämmer) – skulle ni då stödja denna nya ryska socialistiska revolution och Putins avlägsnande från makten?

      Frågan är principiell och teoretisk (vi struntar i de många komplicerade ingående detaljerna och diverse propaganda och sådant som inte helt kan styrkas i dagens mediaklimat etc. etc.):

      Vilken utveckling föredrar då mina herr redaktör Romelsjö, herr Tingström och fru Östlund: fortsatt putinism eller en socialistisk revolution i dagens Ryssland?

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here