EU ut ur Norden – för fredens skull

3
876
Bild: Shutterstock

De nationella ledningarna för Folkrörelserna i Norge, Danmark och Sverige träffades helgen 11-12 juni  i Oslo för att bl.a diskutera Norden i en ny geopolitisk situation. Här följer för publicering det gemensamma uttalandet EU ut ur Norden – för fredens skull

Jan-Erik Gustafsson

Ledamot Riksstyrelsen Folkrörelsen Nej till EU

___________________________________

EU ut ur Norden – för fredens skull

Rysslands invasion av Ukraina har satt raketfart på EUs planer om att bli en militär stormakt. Det är dåliga nyheter för freden. Och för Norden. Vår politiker blir i växande grad tvungna att välja mellan pengar och upprustning eller pengar till välfärd. Om EU får bestämma vet vi att den nordiska välfärdsmodellen blir förloraren. I värsta fall också freden.

I Norden har vi den senaste månaden sett flera exempel på att regeringarna överrumplat medborgarna med helt andra beslut och ståndpunkter än vad väljarna har uttryckt i val. Motiveringen är varje gång densamma: En helt ny säkerhetspolitiskt situation i Europa.

I Sverige användes argumentet för att söka medlemskap i NATO, i Danmark hörde vi samma argument för att integrera landet fullt ut i Unionens militära projekt genom att avskaffa försvarsundantaget. Och i Norge talas det ständigt högre om att använda EES-avtalen som en ”möjlig plattform för utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete med EU” i ljuset av kriget i Ukraina.

Det underförstådda budskapet är att EU är en stabiliserande faktor för fred och säkerhet.

Det är det motsatta som gäller. I EU säkras fred och fördragsamhet i bästa fall mellan medlemsstaterna inom unionen. I resten av Europa och globalt bidrar EU icke till fred, men till spänning och en högre konfliktnivå. ”EU måste lära sig att använda maktspråk”, som unionens utrikeschef Josep Borrell formulerar det. Det gäller att säkra ”våra europeiska värden” på ett globalt plan.

De här europeiska värden blir särskilt påtvingade det resursrika Afrika, en kontinent full med mineraler som EU har behov för sitt ”gröna skifte”, om detta nu blir av, samt olja och gas. Unionen planlägger tre nya militära operationer i uranrika Mali, Niger och Burkina Faso. Dessa kommer i tillägg till de som redan pågår i Somalia, Centralafrikanska republiken och Mocambique. Detta fortsätter den europeiska exploateringen av kontinenten som de gamla kolonialmakterna har ägnat sig åt.

EU intensifierade sin upprustning långt före Rysslands inmarsch i Ukraina. Den europeiska försvarsfonden (EDF), nya stridsgrupper, militärpakten PESCO och Det europeiska ”fredsverktyget” (EPF) är alla tillsammans ett led i planerna för att förverkliga en militärunion före 2025. Tyskland kommer nu att öka sin försvarsbudget till två procent av BNP och avsätter 100 miljarder euro till upprustning. Detta betyder att de tyska försvarsutgifterna ensamt kommer att bli lika stora som Rysslands. Bara USA och Kina vill ha större militära muskler än EU som en militärunion.

En ny militär stormakt gör icke Norden och världen tryggare. EU är en garant för flera utlandsoperationer i avlägsna områden och ett motsvarande försvagat territorial försvar hemmavid.

Ett Norden utanför EU är vårt långsiktiga mål. För freden och välfärdens skull.

Folkebevaegelsen mod EU, Danmark v/Susanna Dyre-Greensite

Folkrörelsen Nej till EU, Sverige v/ Per Hernmar

Nei til EU, Norge v/Roy Pedersen

Redaktören: Jag är ansvarig för svärtningarna av texten.

 

 

Föregående artikelBeslut om utlämning av Julian Assange till USA visar på yttrandefrihetens döende. Kom till Sergels torg lördag kl. 14!
Nästa artikelSjälvklart ska FN:s Michelle Bachelet kritiseras för sitt besök i Kina!
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

3 KOMMENTARER

  1. Här på Global Politics finns många högst intressanta artiklar och skriverier just nu och så har det varit än längre tid nu sedan oroligheterna och de strategiska omvälvningarna för Europa börjat gälla.

    Å andra sidan har det varit knäpp tyst om Venezuela som tidigare varit ett hett ämne här.
    Inte för jag har något till övers för SVT Public Service och deras korrespondenter men SVT korrespondenten och socialisten (?) Tigran Feiler har idag ett mycket intressant reportage från Venezuela.

    I Venezuela har tydligen under senare tid skett stora ekonomiska och politiska reformer, förmodligen av sådan art som inte så gärna redovisas här på Global Politics så möjligen därför tystnaden?

    Läs Feilers analys nedan och döm själva.
    Själv är jag inte särskilt besviken. Snarare tvärs om lättad.
    De senaste årens realsocialism i Venezuela har inte känts särskilt lyckad då miljontals människor flytt därifrån och dess ekonomiska kaos.
    Jag tror inte på en värld där människor har precis lika för sådan är inte naturen.
    En del tar för sig mer än andra. Jag ser det dagligen när jag matar fåglar.
    Men alla där tycks överleva ändå.

    Det positiva, ur bloggens perspektiv, är att jag får en beundrande inställning till presidenten Nicolas Maduro.
    En stor ledare och förmodligen ett politiskt snille.
    Med eller utan socialism så blir han kvar som landets rättmätige ledare.

    Venezuela går samma väg som Ryssland och Kina?
    I så fall är det bara Kuba och Nordkorea kvar som realsocialistiska stater i den här världen.
    Än så länge ser de båda ut att kunna överleva som sådana.
    Kanske den ”Fria Världen” vill ha det så?

    Dumpar Venezuela socialismen nu?
    https://www.svt.se/nyheter/utrikes/lyxbilar-rullar-pa-gatorna-dumpar-venezuela-socialismen

    • Jag har inte följt utvecklingen i Venezuela i år faktiskt. Noterar att Venezuela, Nicaragua och Kuba var uteslutet från deltagande i början av juni i ”the Ninth Summit of the Americas in Los Angeles the Biden administration sought to ostracize Cuba, Nicaragua, and Venezuela by excluding them due to an alleged “lack of democratic space and human rights situations”.

      ”Governments reject U.S. arrogance
      The exclusion of Venezuela, Nicaragua, and Cuba from the Summit of the Americas caused several heads of state to boycott the summit, with Mexican President Andrés Manuel López Obrador leading the way by saying that the selective invitations showed “disrespect of countries’ sovereignty and independence”.

      The presidents of Bolivia, Honduras, Guatemala, and St. Vincent and the Grenadines followed his example, while El Salvador and Uruguay stayed away for their own reasons. During the June 6-10 gathering, diplomats representing several governments used the podium to denounce the exclusion of the three countries and called for an end to sanctions, especially the blockade on Cuba. They also questioned whether any country has the right to judge the democracy of other nations, and called for a revamping of the OAS as an inter-American institution. These remarks were echoed by the heads of state of Belize, Argentina, Chile, and several CARICOM countries.It is as if Washington were unaware that there has been a second emancipation underway in Latin America for more than two decades, and that U.S. efforts to turn back the clock on the advance of regional independence and the diversification of trading partners only serve to further undermine its waning influence in the region.” (https://www.globalresearch.ca/summit-exclusion-backfires-biden/5783770).

      Men detta behandlar inte utvecklingen i Venezuela, söker svar på det.

  2. Nedstängningsligan har talat. Europa ska nämligen alltid styras av Washington – aldrig av oss européer själva. Alla organisationer där inte de amerikanska Förenta staterna ingår och ”leder” skall alltid motarbetas och läggas ned.

    Jag har en stark känsla att alla dessa ”Nej till Europa”-organisationer i själva verket arbetar för högerkretsarna i Washington och har sin allra största inspiration hos de politiskt alltid fantasirika brexitörerna i Tory-partiet i London. Deras intressen sammanfaller alltid.

    Visst är det märkligt?

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here