Eurasiens mellersta korridor: En atlantisk frenesi för att kväva integrationen mellan Europa och Asien

4
706

 

https://media.thecradle.co/wp-content/uploads/2023/01/Global-East.jpg

Källa: https://thecradle.co/Article/analysis/19949

Artikeln har upphittats på The Cradle och översatts av en läsare. Tack!

Författare är Matthew Ehret

 

Matthew Ehret är journalist, Senior Fellow/välmeriterad forskare/ vid American University of Moscow och BRI Expert for Tactical Talk. Han är en regelbunden författare på flera politiska/kulturella webbplatser inklusive Los Angeles Review of Books: China Channel, Strategic Culture och Oriental Review. Han har också skrivit tre böcker i serien the Untold History of Canada.

__________________________________________________________________

USA:s frenesi för att kväva integrationen mellan Europa och Asien

Den 12 december 2022 var United States Agency for International Development (USAID) värd för en konferens om framtiden för Eurasiens Mellersta Korridor, den handlade om ett utvecklingsprojekt för transport- och energiinfrastruktur som sträcker sig från det resursrika Kaspiska havet till Europa. 

Vid mötet ägnade ledande atlantiska tjänstemän särskild uppmärksamhet åt hur man snärjer detta strategiska globala transportnav som håller på utvecklas utanför deras kontroll.

 De betonade att de nationer som har mest att vinna på den oundvikliga tillväxten i Mellersta Korridoren inte bör karakterisera sig själva som ett öst-västligt ”regionalt nav” som förbinder Europa med Kina, utan snarare som en fristående zon med stora tillgångar – oberoende av Kina och som erbjuder stöd åt ett EU som är  tillbakagång.
 

Värdet av Mellersta Korridoren har ökat avsevärt under det senaste året på grund av två huvudfaktorer. För det första det ryska militära ingripandet i Ukraina, och för det andra brådskan av ”avkolning [ dvs minska koldioxidutsläpp till atmosfären öa] i de nationer som fortfarande sitter fast i den atlantiska inflytelsesfären. 

Map of the Middle Corridor (Photo Credit: The Cradle)

Karta över Mellersta Korridoren 

Mellersta Korridoren får sitt namn av Kinas Belt and Road Initiative (BRI), som lanserades 2013. Den består av tre utvecklingskorridorer, utformade för att främja handel och inter-civilisatorisk kommers på öst-västlig basis. Dessa korridorer är den Norra Korridoren, den Södra Korridoren och den Mellersta Korridoren. [The Northern Corridor, the Southern Corridor and the Middle Corridor] 

Karta över BRI Korridorerna  

De tre artärerna på den nya sidenvägen 

Den Norra Korridoren: För närvarande den mest utvecklade och utnyttjade av de tre korridorerna, den består av järnvägar och pipelines som går från Kina till Kazakstan, Ryssland och Europa. Vissa atlantiska geopolitiker skulle vilja se denna korridor stängas av för att ytterligare isolera ” den nya fiendens”, Rysslands, transport- och kommersiella vägar. 

Den Södra Korridoren: Denna korridor är mindre utvecklad men ändå viktig och omfattar byggandet av sammanhängande järnvägsförbindelser från Kina till Pakistan, Afghanistan, Iran, Irak, Syrien, Libanon och eventuellt Turkiet, innan de når Europa via hamnar i Libanon och Syrien, och via landbaserade förbindelser i Turkiet. 

Denna färdväg har potential att främja hållbar fred och återuppbyggnad i västasiatiska länder, och kan möjligen utvidgas för att integrera och industrialisera staterna vid Persiska viken, genom storskaliga höghastighetsjärnvägs-projekt, som den 2000 km långa Persiska viken-Röda havet höghastighetsjärnvägen,  och att påskynda utvecklingsmöjligheterna för det strategiska Afrikas horn. 

Den Mellersta Korridoren: Den mest komplicerade, men inte mindre viktiga av dessa artärer, är den transkaspiska internationella transportvägen (TITR), kallad “den Mellersta Korridoren”, som erbjuder järnvägs- och sjötransport av varor från Kina till Europa via Kirgizistan, Turkmenistan, Azerbajdzjan, Armenien, Georgien och Turkiet. 

Även om denna väg innebär det kortaste avståndet uppstår svårigheter och  extra kostnader med den komplexa processen vid övergång från landvägar till sjövägar via hamnar i Kaspiska havet. 

Under de senaste månaderna har nationerna längs Mellersta Korridoren arbetat för att harmonisera sina intressen och samordna sina ansträngningar för att utnyttja, bearbeta och transportera energiresurserna i Kaspiska havet (som innehåller de fjärde största naturgasreserverna  i världen). 

Den 30 mars 2022 undertecknades ett fyrpartsavtal mellan Turkiet, Azerbajdzjan, Kazakstan och Georgien för att påskynda byggandet av järnvägssystemet Baku-Tbilisi-Kars, gasledningen Baku-Tbilisi-Ceyhan och Trans Anatolian National Gas pipeline (TANAP), som redan är i drift. TANAP är en del av den större Södra Gaskorridoren, som omfattar sju länder och består av 3500 km rörledningar till ett värde av 35 miljarder dollar. 

Karta Gasledningar från Ryssland och södra Kaukasus till Europa, via Turkiet (Photo Credit: The Cradle) 

Några av nyckelprojekten som ingår i den Södra Gaskorridoren:

1. Shah Deniz 2 offshore gas- och oljebrunnsverksamhet i Kaspiska havet, där Azerbajdzjan,        Iran, Turkmenistan och Kazakstan arbetar för att slutföra ett mer omfattande avtal för att lösa långvariga tvister.
2.Utbyggnaden av naturgasbearbetningsanläggningar vid Sangachal-terminalen i Kaspiska havet.
3. Utbyggnaden av gasöverföringsnät i Italien.
4. Utveckling av nya anslutningar till gasnäten i södra och västra Europa. 5
5.Fyra stora pipelines, inklusive South Caucasus Pipeline (SCPX) som involverar Azerbajdzjan och Georgien, TANAP som involverar Turkiet, Trans Adriatic Pipeline (TAP) som involverar Grekland, Albanien och Italien, och Grekland-Bulgarien Gas Interconnector. 

Betydelsen av INSTC  

Utöver dessa tre öst-västliga korridorer har den mycket efterlängtade Ryssland-Azerbajdzjan-Armenien-Iran-Indien Internationella Nord-Sydliga Transportkorridoren (INSTC) också sett en betydande tillväxt under de senaste åren, med en ytterligare östlig förlängning som nu sträcker sig från Ryssland till Kazakstan, Turkmenistan, Kirgizistan, Iran och Indien. 

Karta över INSTC (Foto: The Cradle) 

 När varor från Ryssland når Iran via antingen de västra eller östra grenarna av INSTC, kan de levereras till marknader i Indien, Sydasien och Östafrika genom hamnarna Chabahar och Bandar Abbas i Indiska oceanen. 

I motsats till vad vissa analytiker som är anslutna till Atlantic Council hävdar, samverkar de öst-västra BRI-korridorerna och nord-sydliga INSTC mycket, och de är förenade i en storslagen strategisk vision om bred eurasisk tillväxt och integration efter att en världsordning med nollsummespel har upphört [ett spel mellan två parter där vinst för den ena betyder en lika stor förlust för den andre öa] 

” The Green Belt Initiative 

Efter USA:s president Joe Bidens installation i januari 2020, introducerades ett nytt koncept kallat ” Build Back Better ” från  högbetalda kommersiella organs korridorer. Den ofta upprepade termen var tvetydigt definierad, men den omfamnades av teknokratiska ledare i atlantistiska stater, inklusive Kanadas Justin Trudeau, Storbritanniens Boris Johnson och EU:s Ursula von der Leyen. Konceptet ändrades senare tillBuild Back Better for the World” (B3W). 

Trots sin inbjudande och svävande image lyckades inte Global Green New Deal och B3W få draghjälp, på grund av brist på konkreta handlingsplaner eller detaljer om hur man finansierar och åskådliggör hur man genomför den stora visionen. 

I mars 2021 presenterade Biden och Boris Johnson ett nytt program kallat ”Green Belt Initiative, som de beskrev som ett svar på Kinas Belt and Road Initiative. På den detaljerade frågan om hur man skulle finansiera investeringarna på de 3 biljoner dollar som krävdes för att förverkliga den ”gröna övergången” till en värld som är beroende av solpaneler och vindkraftverk, gavs inget konkret svar.

 Återigen var konceptets villkor definierat, men bilden som presenterades var en av en grön revolution som förväntades inleda en ny era av ”ren infrastruktur utan koldioxidutsläpp” ledd av utopiska regelbaserade orderistas/beställare i det transatlantiska västern. 

Inom ramen för B3W-varumärket hyllades ”Global Green New Deal ” ofta som ett inbjudande och svävande koncept som Bank of Englands f d guvernör Mark Carney förkunnade som en 130 biljoner dollars (”130 trillion dollars) renässans in i en tidsålder efter kolväte-åldern. 

I september 2021 tillkännagav EU:s Ursula von der Leyen ” Global Green Gateway ” som Europas svar på BRI. Men detta initiativ fick kritik för att ha ignorerat de hundratusentals ingenjörer som utbildats i Afrika, av Kina, under det senaste decenniet, och för att det projicerade Europas historiska rovlånepraxis på Kina. 

Von der Leyen sa: ”Vi vill skapa länkar och inte beroenden… Det är inte vettigt för Europa att bygga vägar mellan en kinesiskägd koppargruva och en kinesiskägd hamn.” 

Trots detta misslyckades Global Green Gateway med att föreslå ett livskraftig utlåningssystem eller personal till det, och tynade snart bort , på liknande sätt som Build Back Better och Global Green New Deals hade gjort innan dess. 

Den 26 juni 2022 hade den globala situationen förändrats dramatiskt då Rysslands militära intervention i Ukraina redan var fyra månader gammal, och uppförandet av en ny järnridå som försökte skära av Europa från både Ryssland och Kina var i full gång. Trots denna utveckling, hade nationers  begäran att få  tillgång till prisvärd och tillförlitlig energi samt livsmedel ökat mer än någonsin.
 

Som svar släppte Vita huset sin senaste omprofilering av B3W i form av ett G7-ledd program nu med titeln ” The Partnership for Global Infrastructure and Investment ”. 

Detta program lovade 600 miljarder dollar under fem år till mottagarländer i Afrika, Sydostasien, Latinamerika, Östasien och Östeuropa för byggandet av digital infrastruktur, telekommunikation, grön energi och mjuk infrastruktur med fokus på jämställdhet mellan könen. 

Målet med detta program var att ge fattiga nationer ett alternativ till Kinas påstådda rovlåneambitioner. Hitintills har emellertid få nationer som erbjöds denna ”livflotte”  visat något större intresse. 

Three Seas Initiative 
I Östeuropa, Kaukasus och Centralasien bildades det Nato-ledda Three Seas Initiative (3SI) 2014 som ett ambitiöst försök att omintetgöra Mellersta korridoren. 3SI inkluderar 12 östeuropeiska stater inom Svarta havet-Adriatiska havet-Östersjöregionen. 

Även om många av de dussintals motorvägs-, järnvägs- och gasprojekt som presenteras i 3SI är objektivt fördelaktiga för deltagande nationer och hela Eurasien, så är verkligheten den, att de aktörer från Nato- och Atlantiska rådet som främjar den storslagna utformningen bara gör det utifrån en geopolitisk agenda som är anti-Eurasien.

 I juni 2022 gjordes Ukraina till partnermedlem i 3SI-gruppen, och fonder skapades för att samla ihop privat kapital för att investera i detta biljon- dollars investeringsprogram för integrering av energi– och transportkorridorer i regionen som ett knutpunkt för att försörja Europa med energi, samtidigt som man bygger en mur för att skära av de bredare New Silk Road-korridorerna. 

Under ett 3SI-toppmöte den månaden lät utrikesministrarna i Polen och Rumänien publicera ett gemensamt uttalande där de sa: 

”3SI är en del av vårt svar på behovet av att utveckla energi, transport och digital infrastruktur som kommer att vara mer klimatvänligt, helt i linje med Parisavtalets mål och The European Green Deal.” 

Medan 3SI är inriktat på att befästa kontrollen över de östeuropeiska EU-medlemsstaterna (plus Ukraina), har återigen väldigt lite information offentliggjorts om hur de olika infrastrukturprojekten kommer att finansieras. 

3SI-fonden, som skapades 2019 för att få stöd från den privata sektorn (som förväntas stå för huvuddelen av finansieringen för dessa gröna new deal-projekt), är fortfarande långt ifrån att uppnå ens en bråkdel av sina mål.

 Bygga en ”Green Barrier” för faktisk utveckling 

Den 7 december 2022 släppte Världsbanken en rapport med titeln ” Azerbajdzjan: Towards Green Growth” (“Mot grön tillväxt”) där författarna uppgav att: 

”Global omställning mot en ekonomisk modell med låga utsläpp erbjuder möjligheter för Azerbajdzjan att vara globalt och regionalt konkurrenskraftigt. För att göra det bästa av det måste Azerbajdzjan fokusera på att minska koldioxidutsläppen och diversifiera [bredda öa] ekonomin, stärka innovation och utveckling av naturligt och mänskligt kapital.” 

Från denna Green New Deal-agenda skulle Azerbajdzjan förvisso få finansiering, men genom att göra det skulle det hindras från att utveckla sina enorma resurser eller spela en positiv roll i antingen Mellersta Korridoren eller INSTC. 

Fem dagar senare betonades på nytt Världsbankens agenda av USAID vid en konferens som sponsrades av Azerbajdzjan-USA:s handelskammare, Vita huset och Azerbajdzjans ambassad. 

När Ian Rawlinson CCO:s ord vid APM Terminals i Poti, Georgien, talade kunde man höra att han var en av dem som ville skära av Ryssland och Kina från navet i Mellersta Östern : 

”Det [Georgien] har alltid betraktats som en satellitregion i Ryssland. Regionen är dock mycket västerländsk. Det finns många västerländska företag som har acklimateiserat sig  i Centralasien, och det finns ett starkt flyt för västerländska produkter… APM anser Centralasien vara den sista som kan regionen, och ha den största potentialen när det gäller logistik. Eftersom det är instängt, dvs saknar kust, kan det endast nås med järnväg. Kazakstan exporterar till exempel 60 miljoner ton last till Europa. Mycket av det rör sig fortfarande genom Ryssland, men det kan ändras till Mellersta Korridoren. Detta gäller även för östgående last till Kazakstan.” 

Försöken att skrämma, muta och hota nationer som Azerbajdzjan, Georgien, Kazakstan och Turkiet att överge konceptet med Mellersta Korridoren som ett centrum för Kina-ledd utveckling är både självdestruktiva och absurda. 

Genom att ignorera det faktum att Mellersta korridoren inte skulle existera utan i första hand Kinas ledning, uppmanas dessa nationer att se sig själva som slutet och början på ett nytt pro-atlantistiskt exklusivt centrum. 

Ledarna för nationerna längs den Mellersta Korridoren har gjort klart att de gärna gör affärer med Europa, men inte på bekostnad av deras relationer med vare sig Ryssland eller Kina. 

Den eurasiska integrationen går framåt 

Den 20 december lät Ryssland, Iran, Turkmenistan och Kazakstan publicera ett gemensamt uttalande som erbjuder alla offentliga och privata intressen över hela världen 20 procent rabatt på alla fraktkostnader för varor som rör sig längs den östra grenen av INSTC. 

Denna rabatt skulle gälla för alla varor som transporteras  över den Mellersta Korridoren (som involverar förbindelsen Ryssland-Kazakstan-Kina), såväl som den östra INSTC (inkluderande Ryssland, Turkmenistan, Uzbekistan, Kirgizistan och Kina), och även den sydöstra INSTC med Ryssland, Iran, Västasien, Östafrika, Indien och Sydasien. 

Även om många atlantister inte skulle älska något hellre än att se Georgien lossas ur greppet av eurasiskt inflytande, är det tydligt att Tbilisis intressen ligger i öster. 

Förra veckan rapporterades det att handeln mellan Georgien, Ryssland, Kina och Turkiet ökade med 32 procent (från januari till september) jämfört med samma period 2021, och att Georgien också åtnjuter fördelarna av att ha undertecknat ett viktigt frihandelsavtal med Samväldet av oberoende stater (CIS), som inkluderar Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Kazakstan, Moldavien, Ryssland, Tadzjikistan, Uzbekistan och Turkiet. 

Samtidigt har handelsvolymerna Turkmenistan-Azerbajdzjan ökat med över 620 procent (från 48 miljoner USD 2021 till 305,5 miljoner USD 2022) med mycket mer utrymme för tillväxt eftersom utvecklingen i Kaspiska havet fortsätter att växa med flöden av energiresurser till både Europa och Kina som ökar markant. 

Om Europa vill överleva de kommande decennierna måste ett ledarskap uppstå som rycker undan det påträngande trycket från det angloamerikanska etablissemanget, som försöker stoppa det potentiella europeiskt-ryska-kinesiska ekonomiska samarbetet till varje pris, även om det innebär det medvetna mordet på miljontals europeiska medborgare genom införandet av konstlad energibrist, livsmedelsbrist och krig.  

Nationer i Centralasien och Sydostasien har under alldeles för lång tid bränt sig på det transatlantiska imperiets stora strategi och har alltmer kommit att inse vilken framtida väg som passar deras verkliga intressen – den eurasiska integrationen. 

De åsikter som uttrycks i den här artikeln återspeglar inte nödvändigtvis The Cradles. 

Föregående artikelTre gånger som Soleimani räddade amerikanska liv.
Nästa artikelEn rak protest från Svenska Dagbladets politiska chefredaktör mot Folk och Försvar
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

4 KOMMENTARER

  1. Den eurasiska superkontinenten är mångfaldens framtida politiska och ekonomiska nav i världen. Kostnaden som världen och regionala makter måste betala för en sådan utdelning är att undvika den fientliga blockpolitiken och gå över till det sunda spelet med konvergenser.

    Den geografiska mångfalden på kontinenten är så enorm att den omfattar rev och regnskogar i Fjärran Östern, slätter och våtmarker i södra Asien, höga berg i Himalaya, vidsträckta stäpper i Centralasien och södra Caucasus, karga öknar på den arabiska halvön och minusgrader i Europa.

    Den kulturella och religiösa mångfalden i denna landmassa är så energisk att dess pluralistiska nyanser och färger praktiskt taget förstorar hela det mänskliga tänkandets oändlighet.

    Kina, Ryssland och USA – har planer för den eurasiska korridoren, var och en efter sina intressen.
    Det som återstår är att utforska den gemensamma grunden mellan dessa världsmakter för ett gemensamt och kollektivt bästa för att göra Eurasien till verklighet i fredens och mänsklighetes tecken.

  2. Kanske översättningsfel?
    ”Mark Carney förkunnade som en 130 biljoner dollars renässans” kanske skall vara …130 miljarder dollar …?
    Engelskans ”billion” översättes till svenska som ”miljard”, detta översättes ofta fel.
    Redaktören kanske bara kan korrigera efter kontroll?

  3. Som artikeln säger, USA arbetar fanatiskt för att stoppa integration, handeln, och samarbete mellan Europa och Asien, främst Kina. Problemet USA har är att det händer och framskrider snabbt. Europa har inget val om dom vill undvika att sova och duscha kallt och äta kall hundmat till middag. Energi, teknologi, råmaterial, kunskap, kultur, och framtid kommer nu från öster. De symtomen är vad även ser i fallet Ukraina. USA är helt desperat. Att USA beordrade sprängningen av Nordstream, vilket alla vet men få vågar säga, har fått den rakt motsatta effekten som USA avsåg.

    Det märks inte minst på USA propagandan i media och aktiviteten av USAs och CIAs arméer av internet troll och bots. Bara idag (230110) hade DI, som annars är en av de mer moderata, två nästan komiskt virriga och motsägelsefulla artiklar som kunde vara direkt kopierade ur Tredje Rikets rasist propaganda.
    —Vi måste ta vara på Kinas öppnande
    —Slagläge för Singapore efter Kinas misstag
    Tror skribenterna verkligen att Kina bara kommer att sitta still och passivt gapa och svälja vad Sverige vill att dom betalar för. Nu är det dags att sluta med rasist dreven och skapa goda förbindelser. I alla fall om svenskarna vill göra affärer och sälja något.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here