Norra Bantoget 1 maj 1917. Bild på Knut Lindelöfs blogg
Knut Lindelöf har nyligen publicerat en mycket intressant och tankeväckande artikel om ”civilsamhället” och folkrörelsernas förstatligande. Folkrörelserna har av myndigheterna förvandlats till “civilsamhället”
Jag återge början av artikeln och hänvisar till hela artikeln på Knuts blogg.
Folkrörelserna har av myndigheterna förvandlats till “civilsamhället”
Staten delar årligen ut 14 miljarder till folkrörelser (det fria föreningslivet) – som man sa för ett par år sedan. Utöver det kom presstödet och partistödet och en mängd andra stödformer till “kultur”. Allt det här för att – som man sa – stärka mångfald, och den fria åsiktsbildningen, alltså att stärka folkrörelserna – som i ett århundrade utgjort demokratins själva mylla.
Men perspektivet har nu svängt. I takt med att politiker och folkrörelseidkare (ett utmärkt låneord från Jan Myrdal) förlorat sitt medlemskapital har de blivit allt mer positiva till statliga stödpengar i olika former.
Det gäller emellertid inte bara arbetarrörelsen, utan alla politiska rörelser från yttersta högern till yttersta vänstern. Alla är idag beroende av bidrag finansierade med skattemedel.
Knut Lindelöf skriver vidare ”Men kära läsare, det är omöjligt att rädda demokratin med styrda statsbidrag. Att detta självklara ska vara så svårt att förstå?”
Intressant inlägg. Jag läste hela via länken till Lindelöfs blogg.
Jag tror partiet Sverigedemokraterna kommer rösta ja till förslaget om bidrag till ”civilsamhället”.
Det är det enda alternativet sett ur ett pragmatiskt perspektiv.
Det gäller att inte hamna utanför flocken. Bättre vara med och där försöka komma upp i täten där de främsta bestämmer färdriktningen. Demokrati handlar om att kunna påverka.
Folkrörelser blir civilsamhället.
Signaturen ”arbetarklass” funderar vidare.
Något jag minns från det nyligen avslutade EU-valet är att partiledaren Jimmie Åkesson utropade sitt parti Sverigedemokraterna som en folkrörelse. ”Vi har blivit en folkrörelse” sa Jimmie Åkesson på partiets valvaka.
Sedan längre tid tillbaka har partiet Sverigedemokraterna övertagit rollen som representanter för ”folkhemmet”. En idé som ursprungligen kommit från arbetarrörelsens parti Socialdemokraterna men som de blivit tvungna att lämna från sig då de istället fokuserat på den internationella solidariteten som svårligen kan placeras i folkhemmet.
En annan bärande och högst grundläggande idé för arbetarrörelsens maktparti Socialdemokraterna är just folkrörelserna, därför det är ju dem som, åtminstone tidigare, burit upp partiet och gjort det till ”var mans röst”. Om nu Socialdemokraterna berövas även ”folkrörelserna”, vad finns då kvar? Visionen om det mångkulturella samhället kanske men är det ”var mans röst”?
Min fundering om ”folkrörelsernas” eliminering och ersättning till civilsamhället grundar sig Socialdemokraternas jakt på partiet Sverigedemokraterna som är det största hotet att ta deras väljare. Åtminstone manliga men även kvinnliga. Jag tror utredningens förslag närmast syftar till att undergräva partiet Sverigedemokraternas möjlighet till folkrörelse. Hellre då eliminera begreppet ”folkrörelse”. Den brända jordens taktik är fortfarande gångbar.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Br%C3%A4nda_jordens_taktik
Så du köper rakt av SD:s proklamation att det är en folkrörelse?
Enligt Wikipedias definition av folkrörelse så gör jag faktiskt det. Den socialkonservativa rörelsen är ingen liten folkrörelse heller. Från att för något femtontal år sedan varit något som kunnat jagas bort av aktivister har den blivit något som satt hela det politiska etablissemanget i en klämma. Inklusive vänstern som tvingats liera sig med borgerligheten. Låt mig påminna om Jonas Sjöstedt som helt nyligen tvingades acceptera mittenpartiernas attacker mot strejkrätten (tror jag det var). Krypa för Socialdemokraterna som i sin tur antagit en borgerlig politik. Förstår du?