För V är rasism inget problem om den bara kommer från rätt håll

8
1349
Jan Guillou. Bild: Nyhetsbanken

För dryga 2 månader sedan publiceras här en artikel där han diskuterade rasism riktat mot vita människor, något som vissa kallade “omvänd rasism”. Det handlade om kritik av den färgade kolumnisten Bilan Osman som uttryckt sådan rasism. Jan Guillou lyfta fram det genanta att en etablerad högerman som Gunnar Hökmark påtalat detta, instämde i kritik och utvecklade en mer programmatisk diskussion i frågan.

Han har inte oväntat fått kritik för sin kritik och bemöter den på


För V är rasism inget problem om den bara kommer från rätt håll

 

Aftonbladet: För V är rasism inget problem om den bara kommer från rätt håll

Det är inte helkul att bli stämplad som rasistisk idiot och politisk fiende av en höjdare i Vänsterpartiet.

Jag tillät mig att kritisera några uttalanden av debattören Bilan Osman, verksam inom den antirasistiska organisationen Expo, när hon hävdade att hon för var dag som gick fick allt svårare att stå ut med vita människor och börjat känna förakt för dem.

Det föreföll mig som högst uppseendeväckande ståndpunkter i nutida politisk diskussion. Däri tycks jag ha haft fel.

Först attackerade Bilan Osman själv med ett inlägg i Expressen (var annars?). Hon anförde där en del nedlåtande synpunkter på min person, samt framhöll att hon själv var klok och god. Dock hade hon ingenting att säga till försvar eller förklaring till det saken gällde. Nämligen att hon fick allt svårare att stå ut med vita människor och till och med börjat förakta dem. Eller för att ta de otympliga citaten ordagrant: ”För var dag som går så pallar jag inte med vita människor” och ”… börjat känna förakt för vitheten”.

Bilan Osman. Av Fotorama65 – Eget arbete, CC BY-SA 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=47336929

Pinsamheten hade likväl kunnat täckas över med en tystnadens slöja. Om det inte vore för ett än mer rasande inlägg i Expressen. Den här gången av Hanna Cederin, ordförande i Vänsterpartiets programkommission, alltså en sorts chefsideolog.

Kamrat Hanna menade bland annat att jag skulle ha hävdat att dagens ungdom ledde oss i fördärvet, att jag reagerade primitivt och biologiskt, att jag skulle ha ”avfärdat Black Lives Matter-rörelsen som kontroversiell” samt levde i vanföreställningen att det var ”farligt att prata om hudfärg och svarta liv”.

Minsann. I vad mån man skall bemöta den sortens argumentation, vilket man vanligtvis bör avstå från, kan jag bara neka. Mig veterligen har jag inte skrivit en rad om hur ”dagens ungdom leder oss i fördärvet”, även om jag erkänner att såväl kamrat Hanna som Bilan Osman är betydligt yngre än jag själv. Och jag har definitivt inte avfärdat Black Lives Matter-rörelsen som ”kontroversiell”.

För typiskt är ju att inte heller chefsideolog Hanna Cederin hade ett ord att säga om det där med att förakta vita människor när hon ilade till Bilan Osmans försvar och rentav beskrev hennes aparta text i Expressen som ”lysande”.

Här blottas kanske Vänsterpartiets största ideologiska svaghet. Trots att de är vårt sista socialdemokratiska parti och har den populäraste partiledaren får de inte opinionen på sin sida. Det kunde vara ett politiskt mysterium.

Men ur Vänsterpartiets synvinkel är Bilan Osmans flagrant rasistiska språkbruk ursäktat. Det behöver inte ens beröras i diskussionen, bör snarare förtigas, av den enda anledningen att Bilan Osman är svart.

Och när alltfler förorter terroriseras av kvinnofientliga religionsfanatiker blundar Vänsterpartiet, för att dessa reaktionärer, som står för allt som V inte står för, är icke-vita, eller, med det löjliga nyordet, ”rasifierade”. Som om det vore en ursäkt.

Att bekämpa hederskulturen borde vara en huvuduppgift för Vänsterpartiet. I stället har de ställt sig på kvinnoförtryckets sida med hänvisning till att annat ställningstagande vore ”rasism”. Minns hur de behandlade aktivisten Amineh Kakabaveh.

Tvångsäktenskap, barn- och hustrumisshandel och grynkoll på kvinnors kläder och sexualitet är lika förkastligt om det tillämpas av bruna som av vita. Och det är sannerligen inte ”vänster”.

Men vem är jag att ge Vänsterpartiet råd? I partiets tradition vore jag nu en politiskt död man efter brännmärkning från chefsideolog. Fast komiskt nog, och som tur är, i Expressen och inte i Pravda.

För övrigt anser jag att…

… kolumnistkollegan Daniel Suhonen på ledarsidan dessvärre kan ha helt rätt när han fruktar att fängelserna kan bli nästa mål för privatiseringsdillet om högern röstas fram till makten. Oavsett om Jimmie blir justitieminister eller ej.

Relaterat.

För närmare 3 veckor sedan kunde vi publicera en intressant artikel av Ulf Karlström om Jan Guillous ställningstagande i olika politiska frågor under åren. Ständigt denne Jan Guillou.

8 COMMENTS

  1. Kan vi inte sluta tjata om raser, som ju i alla fall inte fínns. Vi härstammar ju alla från förfäder som var mörkhyade och brunögda. Att några av oss förlorat detta solskydd har ju både fördelar och nackdelar, men under ytan är vi ganska lika. Det som kan skilja oss åt är att några inte fått tillräcklig utbildning/bildning, andra har inte fått riktig uppfostran/hyfs. Ingen har egentligen fått tillräcklig utbildning för att bli allsmäktig. Tro är inte att veta. Så lite ödmjukhet, Tack!

  2. I stället för att säga “omvänd rasism” så kan man väl rätt och slätt säga “rasism”, och därmed inkludera rasister av alla kulörer + svarta, bruna och gula slavhandlare? Och i stället för det fånigt akademiska “rasifierad” säga något om “fördomar”, för det är väl det “rasifiering” handlar om? Samt erbjuda Bilan en enkelbiljett till Somalia så kan hon kanske känna sig mer hemma och inte behöver besväras av så många människor med fel utseende? V lider av snällism som gör att partiet inte kan ta itu med medlemmar av Bilans typ, samtidigt som man utövar “omvänd snällism” (elakhet) mot andra som har vettiga synpunkter.

  3. Problemet är att förvirringen är total, sedan mycket länge.

    För att antal år sedan mötte jag en bekant på gatan, som hade just kommit hem från ett riksmöte av Ung Vänster. Han var bedrövad, ty det hade varit på håret att veganerna hade tagit över. (På den tiden hade veganer bränt ner en lastbil tillhörande ett slakteri i Umeå.) Nog för att klasskampen hade upphört att vara ett relevant ämne bland bortskämda ungar…

    Problemet är inte unikt för UV.
    Vid Uppsala LS jubileumsfest satt jag mittemot en ung man som åt vegomat. När jag påpekade det löjliga med vegokorvar blev svaret “jag gillar köttsmaken”.
    För mig som gammalt svin (= allätare) som frossar i grönsaker sen barnsben är det fullkomligt barockt att lägga pengar på vedervärdiga (och hälsovådliga) köttimitationer, när man i stället kan äta ett utsökt entre-côtes (eller nöt hjärta, om man är fattig).
    Översatt i politiska termer betyder det att man ansluter sig till en ideologi men att fasaden inte motsvarar innanmätet.
    Förra generationen “revolutionära marxister” visade sig i själva verket bestå av ganska många pengakåta karriärister. Syndikalisterna var ganska ensamma om att i praktiska löneförhandlingar verka för likalöneprincipen, som är den praktiska tillämpningen av “alla människors lika värde”.

    Sen har vi det här med Sjöstedts stöd för NATO-angreppet på Syrien, och annat hårresande.

    Plus Amineh Kakabavehs kurdnationalism. I “Rojava” (och inte bara där) praktiserar kurderna etnisk rensning…
    Att Amineh Kakabaveh däremot föll i stället på sitt berättigad och beundransvärd kamp mot vanhederskulturen tycks mig vara den slutliga bevisen för ett förfall bortom räddning. Bilan Osmans slöja är kvitto på det.

  4. Rasism, rasism, rasism och återigen rasism. Om man lyssnar på den s.k vänstern i Sverige och utomlands så kan man ju tro att man hamnat på något Ku Klux Klan-möte. Men denna gång så är det den vite mannen som är orsaken till all världens olycka.
    -Den vita rasen är underlägsen på alla plan. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande.
    Leve det mångkulturella, rasblandade och klasslösa ekologiska samhället.
    Tobias Hübinette.
    Forskare, lärare och skribent i frågor som rör ras, vithet och svenskhet.
    Grundare av EXPO, och av Erik Ullenhag utvald expert på rasism.
    Det är nästan bara ett Heil! som saknas.
    Man kan ju ta de här utgjutelserna för vad de är; “en komplexfylld människa som irrar omkring i tillvaron och söker någon form av bekräftelse.”
    Psykologerna kan säkert förklara det bättre.
    Det värsta är emellertid att när invandrare hör sådant här svammel så börjar många tro att alla svenskar i grund och botten är rasister.
    Många köper det här fullt ut. Det bidrar till en olycklig spiral där förnuft och sans får ge vika för ideologisk fanatism och trångsynthet.
    Det svenska folket är ett praktiskt sinnat folk. Extrema politiska rörelser antingen de kommit från höger eller vänster har alltid haft svårt att få någon större uppslutning i vårat land.
    Det svenska folket bryr sig inte så mycket om den eller den är svart, gul, rutig eller randig bara att det fungerar.
    Detta är väldigt svårt för vänstern att förstå. Man lever lycklig i sin egen bubbla och har mer eller mindre tappat kontakt med verkligheten.
    En gång i tiden så stod vänstern för en utopi om ett bättre samhälle.
    Idag så har vänstern tappat fotfästet och hänger sig åt genusforskning (hen, det senaste modeordet) eller för “djupsinniga” samtal om det bara finns 15 olika kön eller kanske så många som 51 kön? Knepig fråga? Och naturligt vis, icke att förglömma, rasism.
    Vänstern står nu för en dystopi som man varken har vilja, förmåga eller kunskap att ta sig ur.
    Man har gjort både politisk och moralisk bankrutt.

  5. Ras- invandrarfrågan körs fram hela tiden i media. Enligt mig i polariserande syfte. Det gäller att splittra främst LO-kollektivet och här drar man från två håll… Än så länge. Det kan bli fler håll framgent. Främlingsfienderna med SD i spetsen drar från ett håll. “Antirasisterna” drar åt andra hållet. Det gäller att skuldbelägga. Invandrare i förorterna beskylls för än det ena och än det andra. De “svenska” eller “vita” arbetarna beskylls för att vara rasister. Det viktiga är att man inte skuldbelägger uppåt. Dvs arbetsköpare och det politiska och ekonomiska etablissemanget får inte nämnas. De nämner heller inte krigspolitiken som en del i sammanhanget. Så länge arbetarklassen ser sina fiender inbördes mellan etniciteter är etablissemanget säkra. Alltså Integration är enbart i LO-kollektivets intresse. Etablissemanget har inget intresse av det. Helst skulle de olika invandrargrupperna också separeras i olika bostadsområden. Då skulle det bli ändå svårare att ena grupperna enligt ekonomiska, politiska och sociala intressen..

    • Instämmer, beteckningen ras är enbart en dimridå för att dölja den grundläggande motsättningen mellan kapital och arbete.
      Så länge den s.k vänstern fortsätter att i tid och otid tjata om ras så springer man kapitalets ärenden.
      De är enbart nyttiga idioter.

      • Vissa saker märks inte av den kulturella majoriteten, men upplevs desto tydligare av de som är ansatta /utsatta /uteslutna.

        De är anledningen till att det startades “onödiga” kvinnoförbund, av tanter som var trötta på att anses dugga blott till att koka kaffe på möten.

        Det är anledningen till att homosexuella organiserade sig (inte så värst kul att hamna på hispan eller i fängelse för att man råkar tända på någon av “fel” kön).

        Det är anledningen till att sekularister, ateister och agnostiker organiserade sig (inte nog med att vara tvungna till att betala kyrkoskatt, man var uteslutna från ordinarie tjänster, och riskerade böter eller fängelse – döden i många länder – om man vågade hävda “störande” självklarheter).

        Det är anledningen till att nykterhetsrörelsen uppstod, och att den än idag driver ett stundenthem i Uppsala.

        Var man agnostiker, bög och nykterist var det i Sverige rätt kämpigt länge, socialt sett, oavsett yrke och politisk hemvist. Lagstiftningen ändrades mycket långsamt. I praktiken lever många fortfarande i garderoben, relativt sin släkt.

        På många andra ställen i världen gäller fortfarande dödsstraff för apostasi, blasfemi eller “otukt”.
        Detta uppmärksammades på Sergelstorg i lördags (att talaren och demonstranterna var nästan alla “färgade” är inte förvånande).

        I många länder går det inte att gifta sig med någon som har en annan religion.
        I Japan har en utländsk fru inte samma juridisk status som en japansk fru; det finns till och med olika ord för dessa kvinnor.

        Vad gäller inställningen till olikheter finns företeelser som inte får förväxlas:
        – främlingsrädsla kommer från ovana att möta främlingar
        – främlingsfientlighet är en avog inställning till främlingar
        – rasism är en avog inställning till främlingar som har ett annat utseende (numera används termen för allt möjligt)

        Dessa tre företeelser bekräftar att vi är djur, i botten. Att växa upp tillsammans torde vara det främsta botemedlet. Det tar dock en evighet.

        Ideologisk rasism är någonting helt annat, och har sin grund i någon av de trosystem som anser att en viss grupp, på ett eller annat sätt eller/och en eller annan grund, tillhör en utvald skara.

        Många växer upp i sådana miljöer, jorden runt.
        Det är det stora problemet, eftersom det är påfrestande att komma ut som avfälling, den dag man till äventyrs skulle bli det.

        Kapitalismen är inte bara ett ekonomiskt system, det är i första hand en praktisk följd av en mångfasetterad ideologi, som gör det berättigat att någon anse sig ha rätt att äta mer och bättre än alla andra.

        För många år sen blev det rabalder när det blev känd att Transportarbetareförbundets bas levde flott. En medlem kommenterade då med påståendet “bra karl skall ha bra mat”. Det är Sverige i ett nötskal. Tänkesättet är grundbulten i kapitalismen.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here