Globaliseringens följder – med utgångspunkt i “Det individualiserade samhället” av Zygmunt Bauman

8
867
Global financial crisis.

Detta är en artikel av en ny skribent som tagit kontakt – Anna Gryningstjerna.

Anna Gryningsstjerna

Globaliseringens följder – med utgångspunkt i
“Det individualiserade samhället” av Zygmunt Bauman

Zygmunt Bauman 1925-2017.

Coronakrisen klär av globalismen in på bara skinnet. Vi tvingas inse den hårda vägen att det kanske inte var så lämpligt att förlägga viktig läkemedelstillverkning och sjukvårdsmaterial i länder tusentals mil bort. Det kanske inte var så lämpligt att inte ha viktiga komponenter på lager utan att allt sker just-in-time.

Med samma snabbhet som viruset, färdades även den ekonomiska oron. Börserna föll världen över. Företag varslar och spår sin egen undergång. När produktionsleden bryts slås allt sönder och samman på ett ögonblick. Allt är brickor i ett dominospel – faller en faller alla. Världsekonomin står nu och gungar på sin globalistiska lerfötter.

Jag har den senaste tiden läst boken “Det individualiserade samhället” av Zygmunt Bauman.Boken har snart 20 år på nacken, men den känns mer aktuell än någonsin.
I denna artikel kommer jag att belysa hur Bauman ser på globalismen och dess konsekvenser. Jag gör inga anspråk på någon heltäckande beskrivning av han tankegångar, utan detta kommer att vara några axplock och ett par reflektioner kring det han skriver.
I boken är han uppenbart starkt kritisk till globaliseringen och dess följder. Jag instämmer i hans kritik. Men de allvarliga avigsidorna med globaliseringen måste belysas starkare och kritiseras mycket hårdare.

Politik handlar idag i stora stycken om att locka och pocka med kapitalet. Man vill stryka medhårs på alla sätt och vis och underlätta för fri företagsamhet. Bauman menar att regeringar underdånigt går med på kapitalets krav och lättar upp regler tills det snart inte finns några kvar. Till varje pris vill man få kapitalet att inte bryta upp och flyga vidare. För vad händer med landet och folket om kapitalet drar vidare?

Politikerna är låsta i kapitalets järngrepp och i princip är det kapitalet som styr. I praktiken har varken folket eller regeringen något att säga till om, makten är för länge sedan förlorad till den globala eliten.

Just detta tror jag är av stor vikt att folk börjar inse. De globala multinationella företagen har idag en makt som sträcker sig långt bortom regeringar, vilket gör att demokrati i praktiken är en illusion, vars syfte är att hålla massorna i schack.

I boken belyser Bauman skillnaden i arbetarens villkor innan globalismens segertåg över världen. Under industrialiseringen fanns ett tydligt beroende mellan företaget och arbetaren. Visserligen var arbetaren, som alltid mer beroende av företaget för sin överlevnad än tvärtom. För företaget fanns det nästan alltid någon annan som kunde träda i arbetares ställe, men det var ändå uppenbart att de var i beroendeställning av varandra.

Idag har kapitalet befriat sig från sitt beroende av arbetare. Den ökande rörligheten och det faktum att vi lever i en global värld innebär att man utan dröjsmål kan hitta arbetare någon annanstans. Denna frihet har fått långtgående konsekvenser inte minst för politiken och självfallet även den enskilda människan.

Idag är det en flexibel arbetsmarknad som gäller och målet är att helt luckra upp anställningsrätten och strejkrätten. Kapitalet vill inte ha några förpliktelser någonstans. Vad innebär då detta för den enskilda människan? Bauman visar på ett antal konsekvenser.

Det leder till en otrygg arbetsmarknad med korta anställningar och med få rättigheter. När som helst kan den fruktade katastrofen inträffa och den slår blint. En omorganisering eller en visstidsanställning som inte förlängs och livet kastas omkull i ett nu.

Bauman jämför med vår kulturs övergång från äktenskap till samboskap. När det inte passar längre kan man enkelt bryta förbindelsen. En frihet utan förpliktelser.
Denna frihet är kapitalets dröm, men arbetarens mardröm. All förutsägbarhet går förlorad och framtiden framstår mer som ett hot än en möjlighet.

Bauman beskriver hur kraven på människan har ökat enormt. Det räcker inte längre att utbilda sig och få tag i ett jobb. Du måste dessutom ständigt uppdatera dig och ligga i framkant. Du ska var flexibel och kunna byta jobb, kunna hantera korttidsanställningar med all den ovisshet det innebär och vara beredd på att du när som helst är överflödig.
Vi ska tävla och ständigt vara på topp. Arbetet har blivit en “elitidrott” (Geert van der Laan) som helt enkelt överskrider de flesta arbetssökandes förmåga.

Och det är precis detta vi ser idag med en allt större del av befolkningen som står utanför arbetsmarknaden, en del på grund av att de aldrig ens givits tillträde och en del på grund av att de helt enkelt inte klarar det höga, omänskliga tempot. De blir utbrända och vägen tillbaka är lång och svår. Många bannar sig själva för att de inte orkade, men hur skulle de kunna orka när kraven är groteska?

Att arbetslivet är så otrygg får konsekvenser när det gäller förtroendet för arbetsplatsen. Bauman menar att tilliten sjunker när man vet att det inte finns någon fasthet och att allt är flytande. Det får också konsekvenser för gemenskapen på en arbetsplats. Varför bygga relationer när allt snart kommer att ändras och upplösas i nästa omorganisering eller omplacering?

Konsekvenserna av kapitalets frihet och rörlighet är också att möjligheten för arbetarna att förhandla i det närmaste har omöjliggjorts. Förr fanns det en möjlighet för arbetarna att gå samman och tvinga fram bättre villkor. Idag kan företagsledningen bestämma att fabriken flyttar om inte arbetarna tycker att villkoren passar. Förhandlingsutrymmet har krympt betänkligt och många människor upplever en maktlöshet över situationen.

I den globala världen är ledorden: snabbare, effektivare och smidigare.Rörelsehastigheten är avgörande för framgång. Alla förpliktelser utgör hinder på vägen som sinkar och detta misshagar aktiemarknaden. Halkar företaget efter är det helt enkelt hjälplöst förlorat.

Bauman skriver så träffande:
“Efter att ha gjort sig av med de skrymmande maskinerna och de väldiga arbetsstyrkornas barlast färdas kapitalet enbart med handbagage-portfölj, bärbar dator och mobiltelefon. Denna nya flyktighet har gjort förpliktelsen både överflödig och oklok: en ingången förpliktelse skulle hämma rörelsen och därmed reducera konkurrenskraften…”

Att företagen inte har några förpliktelser skapar en stor otrygghet för arbetaren. Bauman menar att otryggheten är den viktigaste byggstenen i den globala makthierarkin. Människan blir helt enkelt handlingsförlamad. Till på köpet står hon ensam i allt detta. Den gemensamma kraft som förr fanns när människor gick samman, har gått om intet i vår individualiserade och globala värld.

Visst stämmer det som Bauman säger att både viljan och möjligheterna att gå samman för att skapa en bättre morgondag, har minskat i takt med globalisering och individualisering, men “Gula västarna” i Frankrike kan trots allt ses som ett exempel på att människor ännu kan gå samman, ännu kan förena sig.

I boken ställer Bauman kultur och globalisering mot varandra.
Kultur står för ordning, förutsägbarhet, indelning och klassificering.
I motsats till detta ställer han globalisering som kännetecknas av instabilitet, förändring utan fast styrning och förutsägbart resultat. Globaliseringen kan ses som en nedvärdering av ordningen som sådan.

Denna nedmontering av ordningen är som vi tidigare konstaterat fullt uppbackad av regeringarna. De röjer ständigt bort hinder och rullar ut mattan för kapitalet och inför regellättnader, men i sin iver skapar de en oordning som få av oss kan leva i.

För att kunna leva och dra nytta av globaliseringen krävs att du klarar av att leva under oordnade förhållanden och att du trivs i turbulensen. Vilka människor platsar i denna kategori? De rörliga människorna. Människor som har ytliga relationer, människor som inte binder sig eller har några förpliktelser. Människor som värderar makt och rikedom som det högsta goda att sträva efter. Här finns vi den globala eliten.

Bauman menar att förlorarna i detta spel är människor som trivs med förutsägbarhet och ordning. De som är bundna till människor, som har familj och barn att tänka på. De som inte kan rycka upp sina barn från skolor och kompisar eller överge sina gamla föräldrar. De sjuka och resurssvag som helt saknar möjlighet till att förflytta sig. Kort sagt: de människor som är bundna till den lokala platsen och till gemenskaper. För dessa människor är hotet om ständig förändring en klump i magen, hotet som kan krossa deras lilla värld.

För eliten saknar allt detta betydelse. Eliten befinner sig helt enkelt högre upp ” …och hyllar vad andra genomlider.” (Bauman)

Sammanfattningsvis kan sägas att Bauman menar att globaliseringen slår undan den lilla människans möjligheter till ett drägligt liv. Under globaliseringen har demokratin havererat och makten ligger nu hos den globala eliten. Sist men inte minst slår globaliseringen och individualismen sönder verklig gemenskap människor emellan. Vi tvingas ensamma möta alla hot.

Vilka lösningar står till buds? Jag tror att vägen framåt först och främst är att klä av globalismen och visa på dess negativa följder. Detta har ju blivit uppenbart med all tydlighet under Coronakrisen. Redan nu börjar företag tala om att flytta hem produktionen. Och kanske det snart står “Made in Sweden” på fler produkter?

Vi måste också klä av hyperindividualismen. Den är en lögn och en illusion, som har bedragit alltför många och genomsyrat vårt samhälle alltför länge.
Hyperindividualismen bär inom sig ett frö som hotar att förgöra vår möjlighet till gemenskap och därför är den på sikt ett hot mot hela samhället och mot människan själv.

Vi måste sedan erkänna vårt behov av varandra och söka sann gemenskap.
Erkänna att vi vill och behöver höra hemma någonstans.

8 COMMENTS

  1. Zygmunt Bauman skildrar ett samhälle med en globaliserad kapitalistisk ekonomi, där finanskapitalet driver utvecklingen. Boken (har inte läst den själv) skildrar, om jag uppfattat rätt, den enskilda människans utsatta situation i detta samhälle som splittrar och omintetgör alla försök till gemenskap. En skildring vi känner igen oss i.

    Men vilka är orsakerna till att det individualiserade samhället ser ut som det gör? Om dem kan vi läsa i Mikael Nybergs böcker Kapitalet.se och den senaste, Kapitalets automatik. Rekommenderas.

  2. USA:s president Donald Trump förkastar globalism medan vår förra statsminister Fredrik Reinfeldt och hans son Gustaf (vem det nu kan vara?) förkastar Donald Trump och menar allt han gör är av ondo vilket får mig att tänka på Youtubefilmen “Orange man bad”

    https://www.friatider.se/trumps-valbudskap-jag-forkastar-globalism

    https://samnytt.se/reinfeldt-trump-ar-ett-hot-mot-demokratin/

    ………………………

    Den “moderna” individualismen tror jag kommit för att stanna. Åtminstone en längre tid.
    Det är så samhället ser ut idag.
    Bland de första gångerna jag hörde talas om individualism var faktiskt av vänsterikonen Åsa Lindergborg som upplevde sig själv som sådan i hennes bok “Mig äger ingen”.
    Sedan tror jag Coronaepidemin ändrat synen på gemenskap och folksamlingar.
    Det kommer dröja länge innan allt blir som förut.
    Jag tänker på smittrisken hela tiden. Med Coronan har det liksom blivit en del av tillvaron.
    Men livet går vidare ändå. För mig personligen, om vi kan kalla det “avhållssamhet”, så utgör den inget avgörande.
    Snarare en högst vardaglig anpassning. Där jag närmast stött på patrull är olika vårdbehov, personlig service och liknande.
    Jag måste snart gå och klippa håret. Men hur? Och var? För att känna mig säker?
    Det är också hög tid för tandläkarbesök och en grundlig genomgång av garnityret.
    Får ringa kliniken och höra vad de säger om saken.
    För mig får de gärna använda både munskydd, visir och handskar. Inga problem.

  3. Tack för en utmärkt skriven artikel som tar upp alla de problem som den ständigt ökande decentraliseringen och globaliseringen åstadkommer!!!
    Alla är vi människor, åtminstone innan allting blir robotiserat, vilket f ö är den globalistiska elitens våta dröm, som växer ur vår medmänsklighet och våra förutsägbara kulturella traditioner vilka hänger ihop med en stabil tillvaro där tid finns att bygga relationer och ett bra liv.

  4. Problemet med denna angreppsvinkel är att den osynliggör den våldsamma västimperialismen vars konvulsioner vi lever mitt i. Alla stormakter och övriga för den delen är likadana enligt detta synsätt.

    Det är att börja i fel ände. Först måste EU-ländernas medborgare få sina regeringar att frigöra sig från USA:s imperialistiska projekt i stället för att som nu stötta dem på alla sätt. Därefter blir det även lättare att ställa krav på ny organisation av arbetsfördelningen.

    Arbetarnas ställning har på flera områden förändrats till det otryggare, det kan inte förnekas. Å andra sidan finns det sektorer där arbetsprestationen försämras om arbetarnas välfärd försummas. Med ökad komplexitet i produktionen måste arbetarna vara väl skolade och vid god hälsa. Tjänstesektorn är den sektor som numera dominerar stort vad gäller sysselsättningen. Där är problemen ofta lokala eller nationsbestämda. Villkoren inom denna sektor kan variera stort mellan länder och regioner och endast en begränsad andel tjänster kan exporteras som varor.

    Det är mest för att lugna det egna samvetet som “globaliseringen” utmålas som det största problemet. Globaliseringen har mer än hundra år på nacken även om IT-sektorns vinningar tillsammans med bättre transporter har främjat den. Men den kan utformas på flera olika sätt. Det krisläge som råder beror på att USA inte längre kan dominera som tidigare och har börjat gå bärsärkagång i stället för att rusta upp det egna landet med fredliga medel och samarbeta med andra på lika villkor, i stället för att utvidga sin jurisdiktion med diktat till att omspänna hela klotet.

  5. Priset på guld har stigit till nivåer som inte har setts sedan september 2011.
    Det har passerat $ 2000-märket för första gången och kan växa ytterligare, säger analytiker.
    “Det är ganska lätt att se guld gå till 4 000 dollar” , säger Frank Holmes, VD på värdepappersföretaget US Global Investors, till CNBC.
    Han pekade på de biljoner dollar som behövdes för att stimulera den amerikanska ekonomin under Covid-19-pandemin, och tillade att G-20-finansministrar och centralbanker “arbetar tillsammans som en kartell och de trycker alla biljoner dollar ”.
    Holmes sade: ”Vi har inte sett den här nivån där centralbanker skriver ut pengar till nollränta. Med nollräntor blir guld en mycket, mycket attraktiv tillgångsklass. ”
    ”Vi är bara försiktiga att extrapolera dessa nuvarande faktorer … särskilt när vi vet att det finns två stora händelser i horisonten som kan förändra allt. Det ena är naturligtvis vaccinutvecklingen, och det andra är valen, ” sade han och tillade: ” Vi tror … särskilt vaccinet har potential att förskjuta några av de positiva faktorer som fungerar just nu till förmån för guld. ”Chefsinvesteringsstrateg vid BMO Wealth Management Yung-yu Ma enades om att det finns många faktorer som stöder guld, men pekade på två stora händelser som kan ändra prisriktningen.
    Analytikerna noterade att beroende på hur USA:s val går, kan guldpriserna reagera i enlighet därmed. Efter Donald Trumps vinst i presidentvalet 2016 steg guldpriserna nästan fem procent.

  6. Jag håller med Jan Nybondas om att alla globaliserare inte är lika och att det är US/UK imperiets hegemoniska strävan som är problemet. Jag håller även med om att EU gjort fel som anslutit sig till det projektet. Tanken var att Usa skulle slå ner all konkurrens överallt och att det skulle vara lönsamt för EU.
    Jag vill tillägga att massinvandringen av muslimer också hade krigstaktiska motiv på längre sikt för att i samarbete med US/UK imperiet utmanövrera kvarvarande rivaler. Att det finns krigsmotiv bakom att Europa, Sverige och Tyskland, vill ha parallellsamhällen med hög barnproduktion belyses inte tillräckligt.
    Frankrike och England är kolonial och samväldescentra och har andra tvingande skäl till invandring än Sverige och Tyskland.

  7. Det där med prekariatet är en gammal historia. Minns statarna i Sverige.

    Den besuttna arbetskraften i Sverige har inte varit så värst solidarisk och Sverige dömdes i Europadomstolen för diskriminerande avtal. Ungdomen och deltidsanställda + vikarier fick exempelvis inga “avtalsförmåner” i form av avsättningar till något tilläggspensionssystem. (Jag blev utskälld i en debatt för att ha använd uttrycket besutten arbetskraft, naturligtvis av folk som inte hade någon egen erfarenhet av att tillhöra prekariatet.)

    I det här landet – precis som i Tyskland – har det aldrig funnits någon lagstadgad minimilön, vilket innebär att marginalarbetskraften kan sugas ut efter behag utan att någon organisation lyfter ett finger.
    Det fattade jag först runt 1972 när en engelsk au pair hade problem med husbonden. När jag tog upp saken med byråkrater på den ABF-avdelning där jag då verkade fick jag som svar att det var hennes bekymmer, eftersom inget svensk fackförening organiserade au pair. (Han ljög, för att SAC skulle förmodligen ha gjort det, men jag visste då inte ens att SAC existerade.)

    I Frankrike finns däremot en lagstadgad minimilön, vilket “sänker landets konkurrenskraft” men också gjorde – tillsammans med fasta anställningar i den offentliga sektorn – att kriser inte blev lika våldsamma som i exempelvis USA.
    När EU fattade beslut om att införa minimilöner där det inte finns branschavtal skyndade sig Tyskland (med sossar i styret) till att teckna kollektivavtal för exempelvis frisörer långt under EU-kravet. Saxfolket fick visserligen en höjning från typ 6 till 8 euro i timmen medan den franska minimilönen låg på 10 (alla tal är exempel ty jag hinner inte söka efter de faktiska beloppen).
    Det är på de som har svårt att organisera sig som Tyskland (och Sverige) byggde sitt klassvälstånd.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here