Har fjärde världskriget redan börjat?

1
562
Imperialism. Bild från Monthly Review. Vald av mig här..

Dett bidrag har jag fått som kommentar av läsaren “Ivan”. Jag publicerar det som artikel pga dess längd och då en artikel vanligen läses av fler än en kommentar. Det var en kommentar till artikeln Har DN verkligen rätt om Syrien? Och hur se på avtalet i Moskva igår?

Ivan skriver att detta är en fri översättning av några valda stycken ur en lång artikel. Jag har förkortat något mm. Don’t Hold Your Breath for ‘World War III’: World War IV Has Already Begun. (Förfasas inte för “Världskrig III”: Världskrig IV har redan börjat.)

Jag tycker att dess betoning av Väst överlägsenhet då det gäller information och desinformation i stora delar av världen är viktig att ta till sig. Kan glömmas bort då man fokuserar för mycket på att “USA-imperialismens dagar är räknade”.

 


Förfasas inte för “Världskrig III”: Världskrig IV har redan börjat.

AB Abrams är författaren till boken “Power and Primacy: A History of Western Intervention in the Asia-Pacific”. Hans andra bok som täcker historien om USA:s konflikt med Nordkorea är planerad att publiceras 2020. Han är skicklig på kinesiska, koreanska och andra östasiatiska språk, har publicerat mycket om försvars- och politikrelaterade ämnen under olika pseudonymer och har två magisterexamina från University of London.”’

Världen befinner sig idag i en period med förnyad stormaktskonflikt. Västblocket som USA leder mot fyra ”stormaktsmotståndare” – nämligen Kina, Ryssland, Nordkorea och Iran. Konflikten har under de senaste 15 åren eskalerat till att omfatta militära, ekonomiska och informations-områden med globala konsekvenser – och verkar öka.

Medan termen ”Världskrig III” har varit vanlig sedan 1940-talet, med hänvisning till möjligheten till ett globalt stormaktskrig i större skala än det första och andra världskriget, var det kalla kriget mellan väst- och sovjetblocken på sin höjdpunkt mycket varmt.

I takt med att vapentekniken har utvecklats har risken för ett direkt krig med vapen minskat avsevärt. Detta har tvingat stormakter att söka alternativa medel för att hävda sin egen dominans. Detta har återspeglats i att den uvarande fasen av den globala konflikten som vissa kallas ”kalla kriget 2” har skiljt sig från de två första världskrigen trots att de slutliga målen för de berörda parterna delar många likheter.

Från och med 2020 är det uppenbart att den stora maktkonflikten har blivit blivit så uppvärmd att den kan övergå i ett allvarligt hett krig – där västblocket tillämpar maximalt tryck på olika fronter för att undergräva inte bara mindre motståndare som t.ex. Venezuela och Syrien och medelstora sådana som Nordkorea och Iran, men också Kina och Ryssland.

“Världskrig IV” kommer troligtvis inte ta slut under överskådlig framtid, och dess slutliga resultat är fortfarande svårt att förutsäga. Precis som under det kalla kriget, behåller västblocket betydande fördelar – idag mest framför allt inom området informationskrig som gör det möjligt att i stor utsträckning forma uppfattningar som når fram till den stora majoriteten av världens befolkning. Detta har inkluderat demonisering av motståndare, rentvättning av västs brott både inhemskt och internationellt, samt en skildring  av ökat västerländskt inflytande som en lösning på människors frustrationer från korruption till ekonomisk stagnation. Detta har varit en viktig stimulans för de pro-västra protesterna i stater från Sudan och Algeriet till Ukraina och Thailand.

En annan ledande katalysator för utvecklingen mot stormaktskonfrontation var Barack Obama-administrationens initiativ ”Pivot to Asia”, under vilket huvuddelen av USA: s militära styrka dominans i Västra Stilla havet. Detta kopplades ihop med både ekonomisk och informations-krigföring, de senare som alltmer demoniserade Kina och Nordkorea över hela regionen och utanför och aktivt försökte sprida pro-västerländska och anti-regerings berättelser bland dess befolkningar med ett brett spektrum av sofistikerade medel.

Det är dock utan tvekan i Mellanöstern där den nya fasen av den globala konflikten hittills har varit mest uttalad. Den nioåriga konflikten i Syrien, även om det är mycket mindre destruktivt eller brutalt, ger “Världskrig IV” något av en analog till Koreakriget under kalla kriget. “Världskrig IV” kommer troligtvis inte ta slut under överskådlig framtid, och dess slutliga resultat är fortfarande svårt att förutsäga.

På de flesta områden har ”Eastern Bloc” pressats på defensiven och tvingats förhindra förluster snarare än att göra faktiska vinster. Samtidigt har Venezuelas suveränitet bevarats, att Krim kontrolleras inte av Nato. Syriens fall har hindrats.

Det är framgångar som hindrat Väst att ytterligare utvidga sin intressesfär, men har inte vänt Västs tidigare vinster eller hotat viktiga källor till västlig makt. Arbetet med regimbyte i Venezuela och Ukraina, krig i Donbass och i Syrien har kostat Västblocket relativt litet. Materialutrustning som används av västerländska stödstyrkor i båda krigen har, ironiskt nog, har till stor del bestått av Warszawapaktens vapen byggda för att motstå västerländsk expansionism – vapen som efter det kalla kriget föll i Nato-händerna och nu kanaliseras till “västliga ombud” och dess styrkor.

Medan västblocket verkar ha betydande styrka, till stor del på grund av dess dominans av informationsutrymme, som har gjort det möjligt att förbli på offensiven, kunde en plötslig vändpunkt där dess makt plötsligt minskar vara i sikte. Från narkotikamissbruk hos tonåringar till svindlande skuldnivåer och försämringen av partipolitiken och populära medier, för att bara nämna några av många exempel, verkar Västern idag ha mycket större risk för att kollapsa inifrån än det gjorde under Kalla kriget.

I slutändan verkar Kina vara inställt på en seger för “Eastern Bloc” som kunde vända eller minska västerländska framgångar under de senaste decennierna i en utsträckning som aldrig tidigare skådats. Medan USA motvilligt outsourcade mycket av sin höga konsumentteknologi till östasiatiska allierade under det kalla kriget – till Japan, Sydkorea och Taiwan – går Kina in för sitt “Made in China 2025” -initiativ. , som kommer att se några kritiska återstående fält av västerländsk teknisk primat övergå till östasiatiska händer. Coronavirus, påverkansarbete i Hong Kong, handelskriget och det stora utbudet av verktyg i Västs arsenal för destabilisering kan i bästa fall försena men inte förhindra detta.

Liksom nyckeln till västlig seger under kalla kriget var framgångsrika insatser för informationskrigföring och isolering av den sovjetiska ekonomin från större delen av världsekonomin, ligger sannolikt nyckeln till att bestämma segern i ”World War IV” i huruvida Peking eller inte lyckas i sitt försök att få dominans på avancerad teknik som är avgörande för att upprätthålla västerländska ekonomier idag. Baserat på Kinas tidigare framgångar och andra östasiatiska ekonomier, är sannolikheten hög för att Kina når sina mål – till nackdel för västerländska intressen.

Resultatet kommer att bli ett slut på världsordningen centrerad på västerländsk makt – status quo under de senaste hundra åren – och i stället framträder en multipolär ordning där Ryssland, Asien och Afrika kommer att få mycket större roll och välstånd.

1 COMMENT

  1. Kanske något malplacerat, men här en mycket kort version ur en artikel, som handlar om statsmakten i USA:s våta drömmar.
    https://zen.yandex.ru/media/id/5e48203ef2b93d016c1128f2/esli-kitai-napadet-na-rossiiu-kto-pobedit-5e4e7489c6e52572332e3e38

    Washingtons drömmar om ett krig mellan Ryssland och Kina kommer aldrig att förverkligas.
    Vem skulle vinna det? Svar, båda skulle förlora. USA skulle vara den stora vinnaren.
    De nuvarande förbindelserna mellan Moskva och Peking kan inte kallas annat än vänliga. Vid ett av de sista mötena i St. Petersburg enades Vladimir Putin och Xi Jinping om ett omfattande samarbete mellan Kina och Ryssland och bekräftade bara några dagar senare sina planer vid toppmötet i SCO-länderna.
    Långsiktiga gemensamma planer är nyckeln till goda förbindelser mellan Moskva och Peking, som Amerikas förenta stater kategoriskt inte passar, eftersom en stark kinesisk-rysk allians förr än senare kommer att beröva USA dess status som den enda världsmaktmakten.
    Amerikanska politikers mest uppskattade dröm är inte bara ett gräl utan ett fullfjädrade krig mellan Kina och Ryssland. Det är förmodligen anledningen till den militära experten i den inflytelserika amerikanska publikationen The National Interest, beslutade att åtminstone på papper förverkliga drömmarna om Vita huset och göra förutsägelser om den framtida rysk-kinesiska konflikten. Analytiker motiverade detta av att båda länderna har territoriella anspråk och därför inte underskattar sannolikheten för en potentiell konflikt i framtiden.
    Jag är nästan säker på att Moskva och Peking inte kommer att leverera sådan glädje till Washington.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here