Hur Polen försökte vinna, men förlorade spelet om gasen

12
1549
Bild: Moon of Alabama.

Den här artikeln av ”Moon of Alabama”: https://www.moonofalabama.org/2021/10/how-poland-tried-to-win-but-lost-the-gas-game.html#more den 29 oktober 2021 har uppletats och vänligen översatts av Rolf Nilsson. En viktig aspekt på ”gaskriget” i Europa.


Hur Polen försökte vinna, men förlorade spelet om gasen

Energileveranser från Ryssland till Västeuropa har alltid varit på långtidskontrakt med mestadels fasta priser. Dessa avtalskonstruktioner gjorde det möjligt för Ryssland att göra stora investeringar i den nödvändiga infrastrukturen, samtidigt som köparna fick energisäkerhet.

Europeiska unionen, under USA:s inflytande, har försökt förstöra den modellen. Men dess försök att ”öppna energimarknaderna” har lett till osäkra leveranser och extrema priser.

Polens nuvarande situation kan ses som ett exempel på ”framgången” hos en sådan politik.

1992 kom Ryssland, Vitryssland, Polen och Tyskland överens om att bygga Yamal-Europe-rörledningen, för att föra naturgas från nya gasfält i Ryssland till Polen, Tyskland och vidare.

Rörledningen har en kapacitet på cirka 33 miljarder kubikmeter (1,2 biljoner kubikfot) per år. 1996 kom Polen och Gazprom i Ryssland överens om ett kontrakt som under 25 år skulle leverera upp till en tredjedel av rörledningens kapacitet till Polen. Priset var, som vanligt vid den tiden, bundet till oljepriset, med en definierad eftersläpning i höjning och sänkning av gaspriset, men i princip efter rörelsen på de globala oljemarknaderna. Gazprom, som var tvungen att investera miljarder för att utveckla Yamal-fälten och rörledningarna, insisterade på en minimibelopp på 85 % (’ta-eller-betala’) gas som Polen skulle behöva betala för, oberoende av dess faktiska efterfrågan på den.

Allt fungerade bra fram till november 2014, när Polens största gasoperatör PGNIG plötsligt ansåg att man betalade ett för högt pris för gasen som kom från Ryssland. (Det är inte bara en slump att detta inträffade några månader efter att USA arrangerade kuppen i Ukraina och återtagandet av Krim till Ryssland.)

I mars 2015 stämde Polen Gazprom för att få lägre gaspriser:

PGNiG har lämnat in en stämningsansökan mot Gazprom och Gazprom Export till Stockholms skiljedomstol och säger att de vill ha villkor som motsvarar den europeiska gasmarknaden.

”De åtgärder som PGNiG vidtagit syftar till att få kontraktet i linje med de nuvarande förhållandena på den europeiska naturgasmarknaden”, sade företaget i ett uttalande, som publicerades på torsdagen. Den betonade också att kravet inte utesluter ett förhandlat resultat eller ett nytt avtal med leverantören.

Polen anser att oljeprisfallet är ett skäl till att kräva en större sänkning, eftersom den ryska gasprisformeln är baserad på oljepriset. Landet är också emot ”ta eller betala”-systemet, som tvingar kunder att betala för leveranser som de inte nödvändigtvis behöver eller använder.

Det tog skiljedomstolen fem år att komma fram till ett slutgiltigt avgörande. I mars 2020 ansåg Polens gasbolag att de hade vunnit och firade resultaten:

”Skiljedomstolen har ställt sig på PGNiGs sida och bekräftar därmed att priset på gas i Yamal-kontraktet inte reflekterade prisnivån på marknaden och var för högt”, säger Jerzy Kwieciński, ordförande för PGNiGs styrelse, och tillade: ”Tribunalen ändrade beräkningsformeln för priset på den ryska gasen, genom att knyta den mycket nära till prisnivån på den europeiska marknaden, vilket för PGNiG innebär en enorm förbättring av villkoren för vår gasimport.”

Priset har varit bindande för båda parter, från det att det offentliggjordes. Priset som PGNiG kommer att betala till Gazprom för naturgas kommer från och med nu att baseras på den nya prisberäkningsformeln, som är mycket nära och direkt kopplad till gasprisnivån på den västeuropeiska marknaden. Domstolens beslut gäller från den 1 november 2014, det vill säga det datum då PGNiG skickade sin begäran om översyn av kontraktspriset till Gazprom. Det innebär att det ryska företaget kommer att behöva betala tillbaka till PGNiG uppskattningsvis 1,5 miljarder USD, vilket är skillnaden mellan priset som beräknats utifrån den nya formeln och de belopp som faktiskt betalats av PGNiG sedan 1 november 2014 till 29 februari 2020.

Under de fem och ett halvt åren hade PGNIG tagit emot cirka 50 miljarder kubikmeter gas, till ett pris av cirka 500 dollar per tusen kubikmeter. Av cirka 25 miljarder USD, som det hade betalat under den tiden, fick det tillbaka cirka 1,5 miljarder USD eller 6 %.

Vinsten var ganska marginell men Polen trodde att den nya prismekanism, som skiljedomstolen hade lagt in i kontraktet, skulle ytterligare fungera till dess fördel. Europeiska unionen hade arbetat för att ”liberalisera” de europeiska energimarknaderna, genom att avskräcka från långtidskontrakt och genom att införa råvarubyten mot energi. Istället för att bestämmas av långsiktiga investeringar och avtalsförpliktelser skulle energipriserna nu följa kortsiktiga spekulationer.

Sedan kom pandemin, dåligt väder för vindenergi, en ökning av energiefterfrågan från Kina och marknaderna blev som galna. Priserna på den europeiska råvarubörsen för naturgas gick från cirka 400 USD till 500 USD till upp till 2 000 USD per tusen kubikmeter. De vanliga misstänkta anklagade Ryssland för prishöjningen men, som den tyska regeringen bekräftade, uppfyller Ryssland och Gazprom alla sina avtalsenliga skyldigheter. Det är inte Ryssland som höll inne gas till Europa, utan USA, som nu glatt säljer till Kina till ännu högre priser än vad det kan uppnå i Europa.

Som Rysslands president Vladimir Putin beskrev situationen i sitt senaste tal på Valdai Club: Så allt började föras till denna spotmarknad, men den innehåller till stor del gas på papper, inte riktig gas. Dessa är inte fysiska mängder, som inte ökar (jag ska förklara varför om en minut). En siffra är skriven på papper, men det finns ingen fysisk mängd, den minskar. Så en kall vinter kräver gas från underjordiska lager; en vindfri varm sommar innebär en brist på vindproduktion i nödvändig omfattning. Jag har redan nämnt de makroekonomiska skälen, och dessa är de sektorsbaserade skälen.

Vad hände sedan på den europeiska marknaden? För det första en nedgång i produktionen i de gasproducerande länderna. Produktionen i Europa minskade med 22,5 miljarder kubikmeter under första halvåret. För det andra var gaslagringsanläggningar underfyllda med 18,5 miljarder kubikmeter och är bara till 71 procent fulla. Gaslagren var underfyllda med 18,5 under årets första sex månader. Ser man till årsförbrukningen måste denna siffra fördubblas.

Främst företag från USA drog tillsammans med företag från Mellanöstern bort 9 miljarder kubikmeter från den europeiska marknaden och dirigerade om gasen till Latinamerika och Asien. Förresten, när européerna formulerade principerna för bildandet av gasmarknaden i Europa, och sa att all gas måste handlas på spotmarknaden, utgick de från antagandet att den europeiska marknaden är en premiummarknad. Men den europeiska marknaden är inte längre en premiummarknad. Det är inte längre en premiummarknad. Gas omdirigerades till Latinamerika och Asien.

Jag har redan sagt att 18,5 miljarder kubikmeter, plus den dubbla siffran, 9 miljarder (undertillförsel till den europeiska marknaden från USA och Mellanöstern), plus en nedgång i produktionen på 22,5 miljarder – underskottet på den europeiska marknaden kan uppgå till till cirka 70 miljarder kubikmeter, vilket är mycket. Vad har Ryssland med det att göra? Detta är resultatet av Europeiska kommissionens ekonomiska politik. Ryssland har inget med det att göra.

Ändå ingrep Putin och sa till Gazprom att pumpa mer gas mot Europa. Grossistpriserna i Europa har sedan dess sjunkit till 1 000 dollar per tusen kubikmeter, vilket fortfarande är mer än dubbelt så mycket som Polen betalade enligt den gamla prisformeln.

Polen, som 2015 stämde Gazprom för att få den nya prisformeln, som försökte förhindra installationen av North Stream 2-rörledningen mellan Ryssland och Tyskland och som meddelade att man inte kommer att förnya det befintliga Yamal-kontraktet med Gazprom, ber nu Ryssland att sänka priset på gas som den måste betala enligt den reviderade formeln:

Den polska olje- och gaskoncernen PGNiG meddelade att de hade skickat ett brev till Gazprom med en begäran om att sänka priset på gas som levereras till Polen, och där man motiverade begäran med ett aldrig tidigare skådat plötsligt hopp på den europeiska grossistmarknaden.

”Den 28 oktober 2021 skickade PGNiG ett brev till PJSC Gazprom och OOO Gazprom export, som ändrar PGNiGs uttalande från februari 2020 för att ändra priset på gas som levereras under kontraktet för försäljning av naturgas till Polen, daterat den 25 september 1996 ( som kallas Yamal-kontraktet), i riktning mot dess minskning, så att revideringsprocessen kan ta hänsyn till den nuvarande situationen på marknaden, ”- sa man i ett uttalande.

Polsk chutzpah (överdrivet självförtroende, ö.a.) har inga gränser. ”Vi vill ha tillbaka den gamla prisformeln”, säger Polen nu.

Tja, det är återbetalningstid och jag tror inte att Gazprom kommer att överväga att nämnvärt ändra prissättningen för Polen. Enligt ”betala eller ta”-klausulen i kontraktet måste Polen betala för eller köpa 8,7 miljarder kubikmeter per år. Med nuvarande växlingspriser på 1 000 USD finns det nu en prisskillnad på 500 USD per tusen kubikmeter mellan den gamla kontraktsprisformeln och den nya. Om inget förändras kommer Polen att behöva betala cirka 5 miljarder dollar mer än enligt den gamla formeln, tills kontraktet löper ut i slutet av 2022. Den lyckliga vinsten i skiljedomstolen på 1,5 miljarder dollar för ett år sedan ser inte bra ut i jämförelse.

Enbart av politiska skäl står Polens antiryska regering fast vid att den efter 2022 inte längre kommer att köpa naturgas från Ryssland. Men Polen kommer att ha betydande svårigheter att få naturgas från andra källor. Dess planer på en ny rörledning från Norge till Polen har tillfälligt blockerats av miljöskäl. Man kan köpa LNG från USA och Qatar, men man kommer att behöva betala premiumpriser, vilka kommer att baseras på spekulativa råvarubörspriser, istället för den långsiktiga prisformeln Ryssland föredrar.

Det är ganska troligt att Polen år 2023 kommer att hamna i samma läge som Moldavien, som för två månader sedan lät sitt gaskontrakt med Ryssland löpa ut, utan att ha säkrat alternativa leveranser till ett rimligt pris. Ett nytt kontrakt med Gazprom kommer, enligt EU:s föredragna prisformler, att ha högre priser, medan Moldavien är ovilligt eller oförmöget att ens betala pengarna som man fortfarande är skyldiga från det gamla kontraktet. Det kommer att bli en mörk och kall vinter för den nya anti-ryska regeringen i Moldavien, som EU och USA har hjälpt till att installera.

Man kan hoppas att Europeiska unionen och regeringarna i dess länder kommer att lära sig av detta. Energiförsörjning kräver alltid långsiktiga investeringar, långsiktiga kontrakt och prisstabilitet. De borde aldrig bli till politiska fotbollar.

Att följa USA:s hyckleri, som kräver mer rysk gas till Europa, samtidigt som det motsätter sig nya ryska rörledningar, ligger inte i Europas medborgares intresse.

 

 

Föregående artikelDet är alltid viktigt att kämpa för yttrandefriheten! Tal vid riksdagshuset
Nästa artikelBara klasskamp kan stoppa klimatförändringar?
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

12 KOMMENTARER

  1. Igår (måndag den 6 december 2021) krävde för övrigt Ukrainas ambassadör i Berlin ett totalt stopp för ALLA ryska exportprodukter till Europa, inklusive bekanta nämnda naturgasleveranser.

    Ambassadören fortsatte dock att kräva fortsatt rysk transitgas via just Ukraina.

    Man undrar just hur dessa ukrainska krav går ihop? Inga fortsatta gasleveranser till Europa men ändå gastransitering via de gamla ukrainska gasledningarna.

    Till vem?

    Anar man att en amerikansk tankesmedja, som hjälper Ukraina att tänka politiskt och strategiskt, kommit fram till denna geografiskt krångliga formel?

  2. Tycker det är för jävligt måste jag säga, bra artikel förresten. Det är för jävligt hur den anti-ryska regeringen betett sej sedan dom kom till makten från 2015.Inte bara här,allt allt har man öppet skyllt på ryssarna.Dom andra regeringarna har varken brytt sej eller nånsin sagt emot över dessa 6åren. Anti-ryska regeringen har verkligen betett sej bedrövligt måste jag säga, för att ständigt dölja sina egna brott.Jämt skrika gnälla och flytta bort fokuset direkt ständigt från egna brotten man begår och begått själva dessa åren på så många punkter

  3. Dagens politiska klimat -och tidsanda- är väldigt emotionellt och irrationellt känslostyrt. Delvis har det att göra med religionens och den lite äldre traditionella icke-liberala konservatismens återkomst till politiken, som vi inte sett sedan fascismens fall år 1945.

    Det är i sig ganska lustigt i den politiska triangeln Polen-Ungern-Ryssland att de alla tre styrs av herrar som anser sig konservativa (för den som missat det så kom president Putin ut som konservativ i ett hyllningstal till konservativa värden i höstas).

    De ungerska, liksom många amerikanska, konservativa både berömmer och delvis beundrar Putin, medan de polska och ryska konservativa, som traditionen bjuder, av historiska och delvis religiösa skäl, knappast tål varandra. De ukrainska nationalkonservativa, däremot, tål i princip vare sig polacker eller ryssar. Under fascismen bekämpade polacker och ukrainare varandra hårt, till gränsen på blodbad och etnisk rensning.

    Så dagens rationella samhällsbehov av elektricitet och gas, liksom dess avtal, prissättning och leveranssätt i regionen styrs därför av väldigt många irrationella politiska känslor.

    Högern trasslar som vanligt till allt bortom det logiska och lösningsbara, och där har regionen mellan floderna Oder, Donau och Dnjepr hamnat sedan ungerska Fidesz-partiet kom till makten år 2010. Inre kontinentalmakter är ju ofta, historiskt sett, ganska ordentligt konservativa.

    Det går som vanligt i cykler, och om 5-10 år kan läget vara det närmast rakt motsatta.

  4. Tre påpekanden som jag tidigt fått mig till livs kommer för min inre syn.
    ”Med sådana vänner, vad skall man då med fiender till?” är det första. Det andra, som jag av en polsk kollega fått konfirmerat som autentiskt är ”Där det finns tre polacker finns det minst fem åsikter.” Det tredje fick jag av min svärfar på 1980-talet ”Kom ihåg Bertil, det är inte förbjudet att göra dåliga affärer.”

    • Ja, polackernas förmåga att skjuta sig i foten hela tiden är ju legendarisk genom historien. Nu när Polen fått så ”fina” vänner i Washington som ska placera ut kärnvapen så kommer Polen per automatik att bli föremål för en massiv kärnvapenattack vid ett storkrig. Polackerna är säkert ”tacksamma” att som vanligt bli lurade av sin ”allierade”. Märkligt att de inget lär av historien…Problemet med Polen är att eliten i Polen när på imperiedrömmar och man väntar bara på att få kasta sig över grannländer för att stjäla mark..Ränderna går aldrig ur!

      • Polackerna har i princip aldrig kunnat skilja politisk rationell realitet och politikens känslor, och därmed ofta valt fel väg och hamnat på fel sida en nödvändig utveckling.

        (För Polens bästa tror jag man behöver ett regimskifte, men de får de lösa på egen hand, alltför sent som vanligt….)

        Ett undantag finns: general Woiciech Jaruzelski.

  5. Med viss kunskap om avtalsrätt så går man till skiljedom OM man inte är överrens om hur avtalet skall tolkas. Dvs en eller flera diskussioner/förhandlingar sker innan man går in i ett skiljedomsförfarande.
    Vad otydligheten i avtal består av är omöjligt att säga utan att läsa avtalet.
    Skiljedomen gav alltså Polen rätt i sin tolkning.
    Vanligen finns en exit-klausul i avtal där det regleras hur avtalet kan sägas upp och vilka konsekvenser det har för båda parterna. Igen utan att se avtalet är det omöjligt att göra en bedömning.
    Vidare kan ett avtal alltid ändras OM båda parterna är överrens om detta.
    Tydligen har Polen fått igenom en ofördelaktig ändring av avtalet och kan givetvis begära en omförhandling. Det går ju om motparten vill eller så får man kika på om avtalet går att sägas upp.
    Som någon redan sagt – Det är inte olagligt att göra dåliga avtal.
    Att som RT förhandla i media är både ovanligt och inte normal affärskotym. Ett skiljedomsförfarande innebär vanligen att inte media kopplas in.

    • Artikeln kommer inte från RT utan från Moon of Alabama. Av dess nio länkar går EN (1) går till RT.
      RT är för övrigt knappast part i de aktuella förhandlingarna och kan därför rimligen inte anses ”förhandla i media”.

      • JN, någon av parterna har alltså läckt till media (RT). Det är vad jag menar är att förhandla via media. Politiker gör det ständigt men det är synnerligen ovanligt att företag gör det.

    • Skiljedom används ofta mellan stora privata företag eller statliga aktörer och företag. Protokollet kan bli offentligt, eller förbli strikt hemligt. Det kan röra uppfinningar, patent, lösningar och transaktioner och andra företagsförhållanden som inte får komma ut, mestadels till konkurrenter, vilket i motsats till en vanlig domstols dom gör.

      Skiljedom går bara att använda en gång vid varje tvistpunkt, skiljedomen går inte att överklaga. Normalt måste båda parter vilja ha skiljedomsförfarandet. I vissa avtal står klart att tvist EJ skall lösas av offentlig domstol, utan i (helt sluten) skiljedom, och då blir det så. Man kan inte utan avtalsklausul tvinga en motpart till just skiljedom. Var part står då för sina processkostnader, bortsett från tilldömda skadestånd.

      Skiljedom och dess process kan också vara ytterst offentliga: den som har sett på tv t.ex. Judge Judy och den engelska motsvarigheten (som jag nu glömt vad han heter), är just skiljedomsförfaranden i småmål: kan tas upp en gång och inte överklagas. Den mycket erfarne anlitade domaren (de kan också vara flera) behöver inte heller ange vilket exakt lagrum man dömer efter, utan skiljedom sker efter överenskomna juridiska och vedertagna principer.

      Så om Du som privatperson och konsument läser detta, teckna ALDRIG ett avtal där det står att avtalstvist skall avgöras med skiljedom, eller om ”en part önskar skiljedom”. Detta går tyvärr inte att ändra på via t.ex. KO, ARN, andra konsumentinstanser eller ens (”vanlig”) offentlig domstol. Som privatperson ska man alltid i förväg undvika skiljedomstol.

      Riskabla ord att se upp med: skiljedom och skiljedomsförfarande.

      Men för stora parter som de statliga polska och ryska gasbolagen och andra bjässar är det ett snabbt, effektivt och pålitligt medel i en avtalstvist; det kan till och med skötas i absolut stängd hemlighet!

      • Johan, många rätt har du. En huvudsaklig anledning till att använda skiljedom är just att undvika offentlighet. Privatpersoner bör mycket riktigt undvika skiljedom, bla kostar det en hel del. I några av mina anställningskontrakt har jag haft skiljedom i avtalet med klausulen att arbetsgivaren står för mina rättskostnader oavsett utgång. Företagen vill alltså undvika publicitet. Av någon anledning vill i detta fall den ryska partnern ha publicitet. Ett typiskt politiskt förfarande

      • Förmodligen vill man ha så mycket transparens kring bränslepriser och avtal som möjligt från rysk sida för att undvika bli givet offer för politisk spekulation.

        Om båda parter begärt opublicerad skiljedom hade vi ju inte fått veta något. Det kan ju också vara så att skiljedomen har en stängd och publik del, det får vi inte veta…

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here