Hyllade Michail Gorbatjov – en global katastrof!?

17
454

Denna artikel har skrivits av Björn Nistad, doktor i rysk historia. Mikhail Gorbatsjov, en global ødeleggerDen har översatts av en jämförelsevis yngre tjej i trakten av Njurunda i mellersta Norrland.


Hyllade Michail Gorbatjov – en global katastrof!?

Det var i dagarna 30 år sedan Berlinmurens fall, och Michail Gorbatjov, den sista ledaren för Sovjetunionen, hyllas som den som gjorde slut på delningen av Europa och avvecklade kommunismen på ett fredligt sätt. I själva verket var Gorbatjov en katastrof som förstörde livet för tiotals miljoner människor och kastade in världen i krig och ödeläggelse.

Mickhail Gorbatjov, mannen som ödelade Sovjetunionen, kastade mänskligheten ut i krig och konflikter och fick Nobels fredspris av Nato-landet Norge.

När Gorbatjov kom till makten 1985 levde 290 miljoner människor i 15 sovjetrepubliker fredligt tillsammans. Den nationella frågan verkade löst. Och levnadsstandarden steg. Ekonomin växte inte lika snabbt som under de första decennierna efter andra världskriget, men det var inte alls fråga om någon kris. Sovjetunionen hade kärnvapen och en säkerhetszon av allierade stater i Östeuropa. För första gången i sin historia behövde människorna i Sovjetunionens enorma territorium inte frukta yttre aggression.

I Afrika och Asien hade Sovjetunionen bidragit till att befria ett stort antal folk från kolonialism och exploatering. Miljontals människor runt om i världen beundrade Sovjetunionen.

Gorbatjovs första åtgärder efter att ha utsetts till partiledare 1985 var troligen förnuftiga. Det var förnuftigt att 1987 ingå ett avtal med USA om borttagning av medeldistansrobotar. Och det var förnuftigt att bidra till lösningen av regionala konflikter, inklusive att dra tillbaka de sovjetiska styrkorna från Afghanistan. Sovjetunionen var tvunget att lägga mer av sina resurser på sin egen befolkning och att trappa ner vapenkapplöpningen med USA och konkurrensen om globalt inflytande.

Gorbatjovs kampanjer mot byråkrati och ineffektivitet och försök till ekonomiska reformer var också nödvändiga. Men de fick en destruktiv karaktär.

I en stat med dussintals nationer och folkgrupper var kommunistpartiet nödvändigt som ett förenande element. Men istället för att försvara partiets auktoritet uppmuntrade Gorbatjov och kretsen runt honom attacker mot kommunistpartiet.

Partiets auktoritet bröts ned. Och i olika delar av Sovjetunionen ställdes krav på autonomi och självständighet – med våldsamma sammandrabbningar och pogromer som resultat.

Försvagningen av myndigheternas och partiets auktoritet samt nationella konflikter fick ekonomin att kollapsa, vilket resulterade i ytterligare upplösning. Till slut var det bara maktbruk som kunde ha räddat Sovjetunionen. Men Gorbatjov ville inte ta till våldsamma åtgärder.

Sovjetunionen kollapsade och resultatet var en katastrof för samtliga unioners folk. Miljontals människor förvandlades till förföljda minoriteter eller migrantarbetare i det som hade varit deras eget land. Ekonomiska förbindelser kollapsade. Produktion och försäljning kollapsade. Miljontals blev arbetslösa. Oligarker tog över det som var av värde. I Tjetjenien och på andra håll utbröt krig.

Kontrasten till Kina är slående. Dagens Kina har knappast något gemensamt med Mao och kommunismen. Men myndigheterna tillåter inte kritik av Mao och kommunistpartiet. Därför har Kina sedan slutet av kulturrevolutionen upplevt fred och framgång och en mångfaldigt höjd levnadsstandard.

Om Gorbatjov hade varit en riktig statsman som Deng Xiaoping, skulle han ha behållit kommunistpartiets auktoritet och genomfört genomtänkta och gradvisa reformer. Det skulle förmodligen ha varit förnuftigt att rehabilitera den ortodoxa kyrkan.

Deng Xiaoping, mannen som skapade det moderna, välmående Kina.

Sovjetunionens allierade i Östeuropa lämnade Gorbatjov åt sitt eget öde under hans första år som partiledare. Och när de reformer som han inlett på hemmaplan utlöste krav på reformer i östblocksstaterna, förklarade Gorbatjov att sovjetiska soldater under inga omständigheter skulle användas till att försvara de lokala kommunistregimerna. Resultatet blev att hösten 1989 gjorde befolkningen i östblocket uppror och sopade bort kommunistregimerna.

Även efter regimskiftet 1989 gjorde /närvaron av/ hundratusentals sovjetiska soldater i Östtyskland och andra östblocksstater att sovjetledningen kunde ha krävt omfattande säkerhetsgarantier för att dra tillbaka dem. Till exempel alliansfrihet, förbud mot utländska baser och begränsning av de tidigare östblocksstaternas väpnade styrkor. Gorbatjov lät sig avspisas med oklara löften, drog tillbaka de sovjetiska soldaterna och tillät en förening av de två tyska staterna.

Idag har Nato expanderat ända fram till Rysslands gränser, de baltiska fd sovjetrepublikerna har blivit medlemmar i militäralliansen, och i Ukraina har en anti-rysk regim kommit till makten genom en väststödd statskupp.

De globala följderna av Sovjetunionens sammanbrott var fruktansvärda. Jugoslavien kunde västländerna på 1990-talet använda som skjutbana. Irak, Syrien och andra stater som levde i fred och stabilitet tack vare sovjetiskt stöd har förstörts, med hundratusentals dödade människor, miljontals flyktingar och en enorm ödeläggelse som resultat.

Michail Gorbatjov var en katastrof. Få människor har lyckats åstadkomma lika mycket död och förstörelse som han.

I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.

17 KOMMENTARER

  1. En del ryssar anser att Gorbatjov borde ställas inför rätta som landsförrädare. Tyvärr kommer detta inte att ske.
    Men som Björn Nistads analys visar vore det rätt väg att gå. Han var en katastrof. För sitt eget land. Och ett antal andra länder drogs med i katastrofen. Vi ser Syriens öde idag.
    Ulla Johansson

    • Men jag förstår inte riktigt varför Sverige ska vara med.
      Jag kan misstänka det beror på jag inte tänker på det sättet.
      Jag är ingen vän av Sverige som dominant internationell aktör.
      Av flera anledningar. En är att Sverige är för litet till att mäkta uppgiften.
      Vad lilla Sverige har i FN säkerhetsråd att göra kan jag inte alls förstå.

  2. Redan på 50-talet noterade CIA att produktivitetsutvecklingen i Sovjetunionen var mycket svag. Sedan kom 60- och 70-talets tunga satsningar på militären som dränerade resten av ekonomin. Ekonomin sänkte Sovjetunionen, enligt mig och VVP. Den sistnämnde är även mycket kritisk till kommunistpartiet och dess ekonomiska politik, om han direkt kritiserat Gorbatjov känner jag inte till. Detta ständiga sökande efter förrädare och syndabockar leder ingen vart. En enskild person kan inte sänka vare sig ett parti eller ett land om detta i övrigt är i sund kondition. Vad skulle det tjäna till att kämpa för jämlikhet och rättvisa om första bästa förrädare bara genom en nyck kunde omintetgöra alla vinningar.

    Reformerna borde ha kommit redan på 60-talet och inte sedan när folkets stöd inte längre fanns. Därmed försvann möjligheten att besvara den fortsatt aktuella frågan huruvida en medelväg annan än Kinas drastiska vändning hade varit möjlig. Hur skulle den kunna se ut med den teknologiska utvecklingen mot allt större specialisering. Under sådana villkor måste företagen kunna handla självständigt, hur löser man den frågan utan att ta ibruk marknader som styrmedel ?

    Gorbatjov administrerade slutfasen på ett projekt som sedan 60-talet var på väg nedåt. Skall någon beskyllas för att det skedde under oreda bör det vara kuppmakarna som i fyllan och villan satte Gorbatjov i husarrest och därmed underlättade för Jeltsin att kapa makten. Jeltsin var den som satte igång kaoset på 90-talet med utförsäljning av nationalrikedomen till oligarkerna.

    Vad beträffar Östeuropa bör det sägas att det redan var en prestation att Sovjetunionen lyckades hålla samman dessa djupt antikommunistiska samhällen under så ordnade former som skedde. Dessa länders folk hade krigat med Hitler för att utplåna Sovjetunionen. Stalin hade säkerligen nöjt sig med mildare styrning om inte USA hade inlett det kalla kriget. Tyskland hade erbjudits enhet under neutralitet men det passade inte Västmakterna. Att Gorbatjov ansåg att de måste få gå sina egna vägar var begripligt.

    Det Gorbatjov kan förebrås för är hans godtrogenhet gentemot Västmakterna, tron att dessa skulle betrakta vare sig Sovjetunionen eller Ryssland som en jämlik partner. Att reducera spänningarna mellan de två militärblocken var välkommet men Gorbatjov borde ha krävt garantier och motprestationer och inte litat på Västledarnas verbala försäkringar. Min hypotes varför detta skedde är att USA hade ett militärt försprång på 80-talet och utnyttjade detta genom att leka med den röda knappen, den som kunde utlösa kärnvapenkrig. Gorbatjov befann sig under oerhörd press och ansåg att vad som helst var bättre än att utlösa ett kärnvapenkrig. Krisen inom det sovjetiska samhället var däremot inte en produkt av Gorbatjovs agerande utan hade en långvarig historia.

    Dagens Ryssland har av naturliga skäl en nyktrare inställning som förtjänar respekt. De har ju varit med om alla epoker. Därför har de alltmer börjat betona kontinuiteten på ett konstruktivt sätt. Sovjetunionen upplöstes och det borde ha skett under bättre reglerade former. När så inte skedde bör detta inte hindra att de prestationer som uppnåddes erkänns och att man likaså erkänner att Sovjetunionen agerade utifrån patriotiska utgångspunkter och i de flesta fall utsattes för geopolitiska provokationer som fortsatt och under likartade former riktas mot Ryssland. Kinas väg var emellertid inte Rysslands. Kina åstadkom en vändning som höll samman landet och fick ekonomin att lyfta som en raket. För Rysslands del kom vändningen efter år 2000. En tidigare vändning förblir ren spekulation men fastnade i den tröghet som rådde bland de ledande kretsarna i en tid då Gorbatjov sprang omkring i kortbyxorna.

    • Själv anser jag att Sovjet borde ha omstrukturerats till en federation. Problemet med Sovjet var detsamma som med Sverige av idag och demokratin Kina mellan 1912 och 1949. Hård centralstyrning. Sovjet föll sönder, i Sverige pågår sönderfallet just nu, Kina lyckades ställa om från en centralstyrd de facto diktatur i förklädnad av demokrati, till en federation med mycket stort lokalstyre.

  3. Gorbatjov var en mkt vänlig människa som ville väl och som inte blev någon profet i sitt eget land mkt på grund av att Sovjetunionens ekonomi var en katastrof.USA:s Ronald Reagan lovade och tog i hand på att Rysslands gränsländer inte skulle tillåtas att gå med i NATO men det löftet bröt USA nästan omgående.Jag tycker att artikeln är orättvis och förtalar honom på ett sätt som han absolut inte förtjänar.Att upplösa en stormakt som Sovjet innebar en stor smärta och ett administrativt kaos oavsett vem som som satt vid makten.Jag anser absolut att Jeltsin är den som är ansvarig för mkt av kaoset och att oligarkerna tilläts roffa åt sig hela den tunga industrin som egentligen tillhörde folket och ingen annan.

  4. Det stämmer helt när det gäller Kina. Jag var själv del av händelserna på 50-talet när vi pumpades fulla av hat, fejknyheter, desinformation och amerikansk propaganda mot Sovjet som framställde som expansivt, blodtörstigt, krigslystet, hänsynslöst och dominant. En gång man kom dit framträdde en helt motsatt bild. Idag ser vi en otäck upprepning när det gäller Kina och den falska propagandan om dessa ”läger”. Identiska propagandametoder då som nu använder förfalskade dokument och falska betalda vittnen, som kallas ”flyktingar” i Sverige av media, för att skapa en mycket grovt förfalskad bild. Tusentals besökare, bokstavligen, turister, diplomater, journalister, har besökt dessa internatskolor, som liksom alla andra skolor i Kina är mycket angelägna att bjuda in besökare, och ingen har rapporterat några övergrepp. Jag har själv ofta varit inbjuden. Dessa internatskolor är stora, hela fristående städer, med personal förläggningar, skolbyggnader, sporthallar, dormitorier, frisörer, butiker, restauranger, egna vakter, parker, osv och liksom samtliga skolor i Kina är dom inhägnade med vakter för de studerandes säkerhet. Uteliggare, tjuvar, försäljare och annat löst folk hålls ute. Det är inte eleverna som stängs inne. Även vilda djur. Det finns, tro det, faktiskt gott om kringströvande björnar, kameler, tigrar, och t.o.m. elefanter i Kina. Sedan har den amerikanska ljugarmedia, inklusive deras filialer i Sverige, vänt på det och kallat det fångläger. Lögn.

  5. Instämmer i stort sett med Jan Nybondas. Men man får inte glömma den svåra situationen i Sovjet efter krigets ohyggliga förluster i människor och ett sönderbombat land. Gorbatjov väckte förhoppningar om en demokratisk utveckling i ett möjligen sammanhållet Sovjet, som skulle ha betytt oerhört mycket för den senare utvecklingen i världspolitiken och kanske ett helt annat, mer positivt världsläge idag.
    Jeltsin var en enda stor katastrof, som upplöste unionen, släppte nationalismen och rövarkapitalismen lösa och öppnade gränserna för utländskt kapital att vara med och roffa åt sig av resterna från den tidigare statsägda nationalrikedomen. Jag tror att man utan större överdrifter kan påstå att Putin räddade Ryssland från total upplösning.
    Visst, Gorbatjov var alltför godtrogen inför USAs och övriga västmakters maktspel. Men han hade mycket starka krafter emot sig, både de konspirerande ledarna för det gamla kommunistpartiet och de nya kapitalistiska oligarkerna med sina västliga glupska konkurrenter. Vanliga sovjetmedborgare kunde bara se på och fattade nog inte förrän efteråt vad som hände.
    Jag förstår inte logiken bakom de grova beskyllningarna mot Gorbatjov. Jag bodde själv i Moskva tre år under 50-talets senare hälft – en händelserik period – och anser det vara helt klart att den ekonomiska och politiska utvecklingen i landet inte rimligen kunde fortsätta utan mycket stora förändringar, som blev möjliga först efter Stalins död.

  6. Kerstin Stigsson,
    Vadå för sanktioner? Jag har inget minne av några riktade sanktioner mot Sovjetunionen tiden före upplösningen.
    Men ändå vill jag ge dig rätt att västvärlden hade press på Sovjetunionen. Sovjetunionens nederlag kanske delvis kan förklaras i den inte förmådde förnya sig.
    Till den absoluta saken hör nyliberalismens paradigmskifte i västvärlden som definitivt satte stopp för västvärlden som “vänstervärlden” åtminstone i ekonomiska termer.
    Du måste väl ändå minnas Margaret Thatcher?
    https://sv.wikipedia.org/wiki/Thatcherism

    Men västvärlden är fortfarande “vänstervärlden” kulturellt. Men med det senaste årtiondets migration från MENA länder
    https://sv.wikipedia.org/wiki/MENA
    har den västerländska så mäktiga kulturella vänstern börjat utmanas från de konservativa krafterna som lockat till sig arbetarklassen tack vare ett anpassat socialt patos.

    Ryssland, f.d. Sovjetunionens mäktigaste enskilda stat, har stått helt utanför den här processen och sönderfallet.

    Sovjetunionen var en stormakt men ingen ekonomisk sådan. En kommandoekonomi klarar aldrig det i konkurrens med den fria marknaden. I den tidiga Sovjetunionen kanske, men det var under helt andra förutsättningar.
    Idag är både Ryssland och Kina marknadsekonomier. Under de premisserna har västvärlden fått ekonomiska konkurrenter att räkna med. Något som inte var möjligt i vare sig Sovjetunionen eller Mao Kina.
    Om du tänker på Ryssland och Kina får du inte se allt så nattsvart efter kommunisternas tillbakagång. Tvärs om har länderna i Asien framtiden för sig. Redan nu har till exempel Kina börjat muta in sig i Afrika, på samma sätt som England och Frankrike gjorde under kolonialtiden fast i mer blygsam skala.

  7. Anders Romelsjö (red) 30 november, 2019 at 17:58
    Ett väl fungerande socialistiskt land ska väl klara sådant utan att falla ihop.
    Precis som ett välfungerande immunförsvar i våra kroppar klarar många yttre angrepp.
    Are wearland sa för länge sedan att: man botar inte en sjukdom utan en sjuk kropp.

    • Det har inget eller lite med att göra med politiskt system, det har allt att göra med om landet är välfungerande eller inte. Sovjet med sin allt starkare centralstyrning var inte välfungerande, inte heller demokratin Kina 1912 – 1949, eller Mao Zedong’s Kina, inte heller dagens Sverige.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here