Insändare: En hyllning till Kinas kommunistiska partis 100 årsdag

Bakgrund: Det finns inte många politiska partier i dessa dagar som kallar sig marxist-leninistiska. Jag har fått denna hyllningstext översatt från Catarina Östlund. Där framgår bl.a. att ”Workers World Party”, som jag inte känner till närmare, anser att Kinas ekonomi och samhälle baseras på en ”socialism med kinesiska förtecken”. Denna artikel diskuterar denna fråga i viss mån. KKP – grattis till hundraåringen! Men är Kina socialistiskt?

Jag är väl medveten om att andra som anser sig vara marxist-leninister eller marxister anser att Kina helt övergett socialismen. Är Kina imperialistiskt? Denna diskussion utvecklas dock inte i anslutning till denna hyllningsartikel. Huruvida Kina utvecklas i en mer tydlig socialistisk eller imperialistisk riktning lär framtiden utvisa.

CPC=KKP (Kinas Kommunistiska Part).

Salute on the Communist Party of Chinas´s 100th Anniversary

En hyllning till Kinas kommunistiska partis 100 årsdag

Följande uttalande skrevs i kollektivt samråd med Workers World Partys verkställande kommitté och redaktionen inför firandet av det kinesiska kommunistpartiets 100-årsdag den 1 juli 2021.

Workers World Party som grundades 1959, är ett marxist-leninistiskt parti i USA. Workers World har ända från början varit en stark anhängare av den kinesiska revolutionen 1949, och har verkligen uppskattat Kinas kommunistiska partis ledande roll i revolutionen. Som ett revolutionärt arbetarklassparti i centrum för världsimperialismen är vi fast beslutna att försvara alla klassens framsteg ute i världen. Eftersom vi gör följande skrift tillgänglig för en bredare publik så vi har tagit med en del av historien som inte är allmänt känd i USA och som visar skillnaderna mellan USA och Kina.

I 5000 år var Kina ett av världens mest avancerade samhällen inom kultur, konst och teknik. På 1700- och 1800-talet attackerades landet av makter vars snabba kapitalistiska utveckling gett dem en tillfällig fördel i militär och industriell styrka. Denna fördel ledde till flera hundra år av kolonial plundring av Kina samt en stor del av Öst- och Sydasien. Ojämna fördrag och militär ockupation förvandlade Kina till ett land med ofattbar fattigdom, hungersnöd, socialt kaos, och tvingade på landet underutveckling och krig.

De flesta människor som är uppvuxna i USA vet nästan ingenting om USA:s och andra imperialistiska länders tidigare ingripanden i Kina. De vet inte att under 1800-talet tvingades kinesiska städer att lyda beväpnade enheter från USA, Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Japan. Den amerikanska flottan hade armador med bepansrade fartyg som patrullerade längs kinesiska floder och kustvatten. Den mest brutala kanonbåts-diplomati införde ojämlika fördrag för att stärka deras militära ockupationer, samtidigt som Kina tvangs betala stora ersättningar till dessa imperialistiska länder. Med deltagande av USA utlöste Storbritannien två Opium-krig * mot Kina för att genomdriva sin ”rätt” att sälja opium. De kallade det ”frihandel”.

De studenter som mobiliserade mot de kinesiska härskare som följde imperialisterna blev förtryckta. En nationalistisk rörelse växte fram. Trots de unga deltagarnas mod, kunde de inte sluta sig samman förrän 1921, till en rörelse som kunde mobilisera massorna för att befria Kina – som på den tiden bestod av en fjärdedel av världens befolkning.

Det som förändrades 1921 var grundandet av Kinas kommunistiska parti. Under det följande århundradet ledde CPC en stor revolutionär omvälvning av hundratals miljoner arbetare och bönder. Genom att leda, utbilda och organisera motstånd bland massorna ledde CPC den kinesiska revolutionen till seger. Det drev ut de imperialistiska ockupationsmakterna och bröt sig ur de korrupta krigsherrarnas, godsägarnas och feodalismens järngrepp.

CPC:s styrka

Kanske har CPC: s mest beundransvärda egenskaper genom dess historia varit (1) dess förmåga att ändra strategi och taktik när den konfronterats med ny utveckling; (2) som ett parti med statsmakt, förmågan att planera långt i förväg och dra nytta av den socialistiska organisationen av den kinesiska ekonomin; och (3) dess förmåga att mobilisera de kinesiska massorna för att stödja alla förändringar i politiken.

Det har skett flera tumultartade historiska epoker sedan grundandet av Kinas kommunistiska parti. Historiska förändringar sker aldrig längs en rak linje. Förändring är dialektisk, fylld med motsägelser, med skarpa, ibland oväntade vändningar baserade på materiella förhållanden. Under de senaste 100 åren har Kinas kommunistiska parti bibehållit sin förmåga att röra sig i revolutionär riktning, även genom de svåraste perioderna.

CPC övervann sin första stora utmaning att anpassa sig när Chiang Kai-sheks nationalister drev ut dem från deras basområde och de gick den långa marschen på 1200 mil och skapade en ny bas.
Trots stora förluster stärkte detta organisationen. Som svar på den japanska invasionen prioriterade CPC kampen mot den japanska imperialismen framför kampen mot nationalisterna. CPC reagerade på det globalt förödande andra världskriget och utnyttjade motsättningarna mellan de imperialistiska makterna – särskilt kriget mellan USA och Japan – för att hjälpa till att befria Kina.

I slutet av kriget befriades Kina från de japanska imperialisterna, men det mötte en ny imperialist som skulle bli exploatör. CPC trotsade dock den segrande amerikanska militären och drev på ett klasskrig med bönderna och arbetarna mot den nationalistiska (Kuomintang) regeringen. I oktober 1949 återställde Röda armén slutligen nästan hela landets suveränitet och placerade då kommunistpartiet vid makten i Folkrepubliken Kina.

Oktober 1949: Folkrepubliken Kina

CPC:s ordförande Mao Zedong lovade att den nya kommunistiska regeringen skulle säkerställa en stabil utveckling och ett brett välstånd samtidigt som den motsatte sig utländsk intervention.

Mao förklarade: ”Det kinesiska folket, som består av en fjärdedel av mänskligheten, har nu rest sig! Kina har alltid varit en stor, modig och uthållig nation; det är bara i modern tid som det har blivit efter. Och det har helt och hållet berott på utländsk imperialisms och inhemska reaktionära regeringars förtryck och exploatering. Våra förfäder upphörde inte på ett helt sekel att föra orubbliga strider mot inhemska och utländska förtryckare.”

Mao varnade: ”Varje dag och varje minut kommer imperialisterna att försöka komma tillbaka. Detta är oundvikligt och om det råder det inte några som helst tvivel.”

“Det är för att vi har besegrat den reaktionära Kuomintang-regeringen som stöttades av USA: s imperialism, som vi har uppnått denna stora enighet i hela folket….. Vi kommer att dyka upp i världen som en nation med en avancerad kultur. Vårt nationella försvar kommer att befästas, och inga imperialister får någonsin tillåtas invadera vårt land.”

Kinas kommunistiska partis roll var avgörande för att upphäva kolonial ruin och imperialistisk ockupation och plundring. CPC: s fasta ledarskap förvandlade landet till ett enat, välorganiserat samhälle som utvecklades.

Under de första åren efter segern 1949 ägde en enorm omorganisation rum på alla nivåer i samhället. De revolutionära förändringarna i markfördelning, kollektiviseringen, omorganisationen av industrin och femårsplanerna innebar dramatiska förändringar för miljoner som fortfarande kämpade för att befria sig från ett feodalt klassamhälle. Infrastruktur, läskunnighet och hälso- och sjukvård lades på en ny grundval. Detta var en ständig process av försöksverksamhet med snabba förändringar.

Efter 1949 mötte den nya republiken amerikansk imperialistisk fientlighet, som innebar ett embargo mot all handel och investeringar i ett försök att ekonomiskt kväva den nyfödda folkrepubliken Kina.

USA inrättade en Kuomintang-regering på Kinas ö Taiwan och hotade samtidigt som de invaderade den koreanska halvön 1950 att invadera Kina. Trots denna amerikanska fientlighet inspirerade Folkrepublikens framgångar befrielserörelser i Asien, Afrika och Latinamerika och inspirerade till och med många revolutionära ungdomar i de imperialistiska länderna.

1979: Öppnandet för utländskt kapital

Även om det var långt ifrån det enda vägskäl som CPC stod inför under de första decennierna i Kina, innebar beslutet från 1979 att öppna upp landet för utländska kapitalinvesteringar och tillåta individuell kapitalistisk utveckling ett inflytande som fortsätter än idag.

Det fanns tillfällen då stora strömmar av utländskt kapital och växande ojämlikhet inom Kina tycktes hota dess socialistiska system. Som det skulle visa sig, så bibehöll ett organiserat och centralt planerat fokus att höja den ekonomiska nivån för hela befolkningen, särskilt på landsbygden och i de mest eftersatta områdena, en socialistisk inriktning.

Det råder ingen tvekan om att en enorm ekonomisk utveckling har ägt rum sedan 1949 och accelererat under de senaste decennierna. Kina har uppfyllt och överträffat de grundläggande materiella behoven för dess 1,4 miljarder invånare. Mer än 800 miljoner människor har dragits ur djupaste fattigdom, något som aldrig tidigare hänt i modern historia. De flesta människors liv och förväntningar har förändrats. Denna revolutionära prestation förtjänar att firas och studeras.

Från en analfabetism på mer än 80% 1949, är nu alla läskunniga. Kina examinerar fler studenter inom naturvetenskap, teknologi, ingenjörsvetenskap och matematik (STEM utbildning) från sina egna universitet än resten av världen tillsammans.

Icke desto mindre nämner CPC-ledningen med rätta att Kina ”fortfarande utvecklas.”

Den nya Sidenvägen (Belt and Road Initiativet)

Medan Kinas ekonomi nu framgångsrikt kan konkurrera med världens länder förespråkar CPC att ”bygga en gemenskap med en gemensam framtid för mänskligheten.”

Kinas biljonsdollars-Belt and Road Initiativ ger lån till infrastruktur, utrustning och utbildning åt länder i Afrika, Asien och Latinamerika för ett nätverk av handelsvägar. Den planerar nya järnvägslinjer, hamnar, motorvägar, rörledningar, telekommunikationsanläggningar och energicenter som förbinder mer än 60 länder på fyra kontinenter. Det inkluderar finansiering för att främja stadsplanering, dricksvatten, sanitet och livsmedelsutveckling. Kina kallar det ”århundradets plan”.

Amerikanska imperialismens strateger fruktar att Kinas enorma, globala infrastrukturprojekt som breder ut sig kan utmana den USA-ledda världsordningen. Oförmögna att matcha det kinesiska biståndet, ser USA-finansierade icke-statliga organisationer och massmediekanaler till att bedriva skrämselpropaganda mot dessa utvecklingsprojekt som behövs i högsta grad.. De syftar till att förstöra för de länder som är inblandade i Belt and Road Initiativet.

Försvara jämställdhet, hälsa och miljö

CPC har tagit ledningen när det gäller att hitta lösningar på två av de viktigaste frågorna som mänskligheten står inför idag: COVID-19-krisen på kort sikt; och på lång sikt miljökrisen. Och CPC har fattat beslut som försvarar jämlikheten i Kina.

Den kinesiska arbetarklassen består numera av 623 miljoner människor. Dess sociala betydelse och politiska medvetenhet växer. Tusentals jobbåtgärder har konsoliderat nya och stabila löneökningar och förbättrade arbetsvillkor. Arbetarklassens förmåga att organisera hela det framtida samhället kommer att vara avgörande. Som en jämförelse, i USA, har under de senaste 40 åren lönekurvan inte stigit trots att arbetarklassens produktivitet konstant har ökat, och anslutningen till fackföreningar har krympt till 10,8%, på grund av deras årtionden av misslyckanden och utlokalisering av arbeten från industrier som tidigare haft fackföreningar.

Den 4 mars 2014 röstade de 3000 delegaterna i Kinas nationella folkkongress för att större nationell kontroll över utvecklingen genom medvetna planer för att minska fattigdom, öka sociala program och fördelar, bekämpa extrema föroreningar och främja uppbyggandet av en hållbar miljö.

Till och med World Economic Forum säger att världen kan lära av Kinas exempel. Cirka 90% av världens beräknade 385 000 elektriska bussar finns i Kina idag. Endast 1,6% av världens elektriska stadsbussar finns i Europa och mindre än 1% finns i USA.

Idag är Kina världsledande när det gäller investeringar i ren energi. Dramatiska förändringar i större befolkningscentra visar att det är möjligt, om avgörande åtgärder vidtas, att börja återställa miljön och dramatiskt förbättra livskvaliteten.

Till och med för tre år sedan rapporterade en artikel i tidningen Economist den 15 mars 2018 att Kina ”genom en kombination av subventioner, politiska mål och tillverkningsincitament hade spenderat mer på att se till att komma till rätta med sitt energisystem än USA och EU tillsammans.” Att lära sig mer om vad Kina gör för att rena miljön och förstå varför det är strukturellt och politiskt kapabelt, borde öppna ögonen på miljöaktivister om vad som är möjligt att göra.

Problemet i USA som håller tillbaka och till och med upphäver program för att begränsa föroreningar och klimatförändringar är att detta högt utvecklade land domineras av ett kapitalistiskt system i förruttnelse och en härskande klass som desperat vill maximera sina kvartalsvinster på bekostnad av långsiktig planering.

COVID-19 bekräftade skillnaden i sociala system

Den starkaste jämförelsen mellan dessa två sociala system återspeglas i den globala pandemin. Kinas framgång med att bekämpa viruset och tillhandahålla vacciner till världen är en enorm vetenskaplig, social och medicinsk prestation. Dess kontroll av sjukdomen, på grund av dess centralt planerade ekonomi, har gjort det möjligt för Kina att bli en makt som kan tillhandahålla medicinsk utrustning och nödvändig personlig skyddsutrustning på global nivå.

Kina kan nu erbjuda hundratals miljoner doser livräddande vacciner. Kina delar inte bara vaccinerna globalt; ännu viktigare är att det delar den teknik som är inblandad i framställningen av vaccinerna med världen.

Den privata äganderätten i kapitalismen är det största hindret för att lösa alla globala problem som äventyrar allmänhetens bästa. Detta bekräftas av COVID-katastrofen i USA. Bristen på avgiftsfri, tillgänglig nationell vård och den uppdelade konkurrerande vinstdrivande medicinska / läkemedelsindustrin är en dödlig kombination.

Det är av historisk och avgörande betydelse att CPC-ledningen vägrar att ge upp sin inriktning på utveckling av det kinesiska samhället och ekonomin. Kina är fortsatt engagerat i att använda central planering för att styra viktig infrastrukturers utveckling och centralbanker.

USA: s imperialism är oförmögen att matcha Kinas otroliga humanitära insatser. Så det är knappast förvånande att Kinas globala bistånd upprepade gånger kritiseras av amerikanska företagsmedier och Washingtons tankesmedjor.

USA trappar upp ekonomiska- och krigshot

Varje socialt förhållande är föremål för ständig förändring, motsättningar och strider – i detta fall en kamp mellan två stridande sociala system. USA: s imperialismens miljardärers beslutsfattare och politiska påtryckare är totalt fientliga mot de dramatiska förbättringarna för hundratals miljoner människor i Kina. Om den fantastiska tillväxten kommer att fortsätta – trots den amerikanska imperialismens beslutsamma ansträngning att stoppa den med tullar, ett handelskrig och militär omringning – diskuteras nu i USA: s härskande klasskretsar. Som Washington Post har förklarat: ”Handelskriget handlar inte om handel. Handelskriget handlar om att USA försöker begränsa Kina och motverka dess uppgång. ” (24 september 2018)

Företagsägarna, deras strateger och tankesmedjor tvingas erkänna att de flesta av deras förhoppningar och drömmar om att den kinesiska regeringen lätt skulle kunna besegras, och att Wall Street skulle hitta en öppen väg in i Kina är nu modlösa, på grund av att verkligheten visar en stabil regering som har brett stöd av massorna som upplever ett ökande välstånd.

Amerikanska, brittiska och andra västerländska politiska strateger har varken kunnat överträffa eller störta socialismen i Kina. De har grundat sina antaganden på att den kapitalistiska marknaden snabbt skulle besegra Kinas socialistiska revolution. Den förutsättningen visade sig vara felaktig.

Likväl har de förlängt handelskriget genom att införa ett förbud mot programvaror och elektroniska komponenter i ett försök att stänga ute Kinas företag från alla globala marknader. Konsekvenserna är mycket omfattande..

Amerikanska krigsfartyg har intensifierat sina så kallade ”Freedom of Navigation” -övningar och seglat genom de livligt trafikerade vattenlederna i Sydkinesiska havet. Den amerikanska flottan har skickat robotjagare genom Taiwans smala sund. Det förekommer nu regelbundna månatliga offensiver.

”Pivot to Asia” är en stor militär omorientering av Pentagons krigsmaskin för att fokusera på Kina. Hangarfartyg med kärnvapen, jagare,och kärnkraftsubåtar och Terminal High Altitude Area Defense missil batteries (ett amerikanskt anti-ballistiskt missilförsvarsystem Wikipedia) har flyttas till platsen.

Biden-administrationen intensifierar Trump-administrationens fientlighet. Det har bett kongressen om mer än 27 miljarder dollar under en tidsrymd av fem år för att bygga en ridå av missilbaser och satellitsystem runt Kina, inklusive ett system av radar på rymdplattformar.

Det svåra kaoset i Hong Kong orsakas av imperialismens försök att skapa en kris för att stoppa Kinas stabila utveckling. Fientlig propaganda som anklagar Kina för folkmord i Xinjiang är ytterligare ett försök att attackera Kinas internationella ställning och rättfärdiga en ny omgång av amerikanska sanktioner.

Mäktiga krafter i USA, både republikanska och demokratiska, är fast beslutna att utöva tungt politiskt, militärt och ekonomiskt tryck på Kina för att undergräva nationell planering och statligt ägda industrier.

Internationell solidaritet

Opposing imperialist war and anti-communist propaganda is never a popular position in the imperialist center.

Att opponera sig mot imperialistiska krig och antikommunistisk propaganda är aldrig populära ståndpunkter i det imperialistiska centrumet. I det kapitalistiska Förenta staterna förgiftas alla sociala förhållanden med systemisk rasism, djupt inrotad trångsynthet, rivaliserande arrogans och fördomar mot arbetarklassen. Klassmedvetenhet kan inte byggas upp utan att arbetarklassens solidaritet riktas mot alla världens kämpar.

Den historiska förlusten av socialistisk planering i Sovjetunionen och Östeuropa har haft globala konsekvenser för arbetarklassen. Denna förlust bekräftar på nytt att ett kommunistiskt parti måste tillhandahålla ett viktigt skydd mot den imperialistiska bålverket.

USA: s imperialism kämpar för att behålla sitt vacklande grepp om världsherraväldet och förhindra framsteg för Folkrepubliken Kina – det Kina som leds av CPC och som erbjuder en alternativ världsordning som grundar sig på multilateralism, ömsesidigt fördelaktiga ekonomiska förbindelser och icke-inblandning i interna angelägenheter.

USA: s krig i Afghanistan, Irak, Libyen och Syrien under de senaste 20 åren, har på alla sätt visat sig vara en absolut katastrof för den amerikanska imperialismens drömmar om erövring och återkolonisering.

Kina – med en befolkning som är många gånger större än alla dessa länder tillsammans – med avancerad teknik, intern sammanhållning och många handelspartner, befinner sig nu i en starkare position för att kunna stå emot arroganta amerikanska krav. Likväl är klarsynthet och den militanta arbetarklassens solidaritet fortfarande nödvändiga för att motsätta sig alla hot mot Kina från USA: s imperialism och dess gigantiska militära maskin. Kinas allierade inbegriper dem som motsätter sig imperialismen inifrån.

Workers World Party hyllar Kinas kommunistiska partis 100-årsjubileum. Vi har mycket att lära oss och en värld att vinna. U.S. imperialism – Hand off China!

* Opiumkrigen “var två krig i mitten av 1800-talet genom vilka Storbritannien och Frankrike tvingade Kina att acceptera opiumhandeln och ge handelsprivilegier åt segrarna….. Efter brittiska påtryckningar i form av krigshandlingar slöts 20 januari ett preliminärfördrag, enligt vilket Kantons hamn åter öppnades samt britterna fick Hongkong och sex miljoner dollar i skadeersättning…..{Det andra kriget ]…..fann kineserna vidare motstånd fruktlöst och öppnade förhandlingar, som i slutet av oktober ledde till fred (undertecknad av kejsaren 2 november), Pekingkonventionen, på samma villkor som i fördraget 1858, men med ökad krigsskadeersättning (60 miljoner francs till Storbritannien och 30 miljoner till Frankrike). De engelska och franska sändebuden tog i mars 1861 sin bostad i Peking och i juli även Förenta staternas.”