Internationella sanktioner – ett medel för EUs utrikes- och säkerhetspolitik

5
1393

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel.

Artikeln skrevs i slutet av 2021 och har tidigare publicerad i Kritiska eu-fakta nr 1 2022. Alla de många hårda sanktionerna mot Ryssland finns inte med. Men den är en värdefull översikt över EU:s sanktionspolitik, som EU-landet Sverige förstås tillämpar.

Bild: shutterstock_436795972

____________________________________________________________

Internationella sanktioner – ett medel för EUs utrikes- och säkerhetspolitik

Internationella sanktioner är vad de rikare västländerna nu använder i allt större utsträckning för att gripa in och påverka andra länder som för en politik som de inte gillar. Svenska regeringen skriver på sin officiella hemsida att sanktioner är ett värdefullt instrument för att trygga fred och säkerhet samt främja demokrati och mänskliga rättigheter. Regeringen skriver att Sverige inte självt beslutar om sanktioner utan de sanktioner som gäller i Sverige är beslutade av FN eller EU.

Från början var det endast FNs säkerhetsråd som kunde besluta om sanktioner mot en stat, när säkerhetsrådet fann att det fanns ett hot mot fred och säkerhet. För FN-systemet gäller också den viktiga principen om icke-inblandning i varandras stater, dvs staternas ekonomiska och politiska förhållanden. Har säkerhetsrådet beslutat om sanktioner mot en stat tillsätter FN en sanktionskommitté för att genomföra och följa upp sanktionerna.

I säkerhetsrådet har de fem permanenta medlemmarna Frankrike, Kina, Ryssland, Storbritannien och USA vetorätt. De tio övriga väljs in på tvååriga mandatperioder. Vetorätten medför att sanktioner aldrig kommer på tal mot t.ex. Israel, vars ockupation av palestinska området i otaliga resolutioner fördömts av FNs generalförsamling, eftersom Israels ekonomiska uppbackare USA aldrig skulle tillåta det. Ej heller kommer sanktioner att kunna beslutas mot vetoländerna själva t.ex. mot USA för dess många hot mot fred och säkerhet genom militära angrepp på t.ex. Jugoslaven, Irak, Libyen, Syrien.

De länder som utsätts är i första hand i fattigare stater, vars, och ofta korrupta regimer och ledare, inte längre vill underkasta sig de rika ländernas ekonomiska- och handelsdiktat. Ett särskilt fall är Nord-Korea, som USA aldrig efter angreppskriget i början från 1950-talet slutit fred med.

Som medlem i FN är Sverige skyldigt att följa av FNs säkerhetsråd beslutade sanktioner. Men utöver FN-sanktioner har EU tagit sig rätten att fatta ”självständiga beslut om sanktioner” som det står på regeringens hemsida. EU-beslut motiveras allmänt inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i Lissabonfördraget (och tidigare traktat). Målet för sanktionerna är att använda unionens operativa kapacitet av civila och militära resurser ”för att bevara freden, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten i enlighet med principerna i Förenta nationernas stadga” (art. 42 FEU). Proceduren är att det Europeiska rådet fattar en som det heter en gemensam ståndpunkt om sanktioner, som sedan följs upp med en EU-förordning, som är direkt bindande för medlemsländerna.

På regeringens hemsida uppges följande länder med FN-EU sanktioner: Afghanistan (talibanregim); Centralafrikanska republiken; Guinea-Bissau; Irak; Iran; Jemen; Demokratiska Kongo; Libyen; Mali; Nordkorea; Somalia; Sudan; Sydsudan. För samtliga dessa länder utgörs sanktionerna av restriktioner som frysta tillgångar och reserestriktioner för enskilda personer och ibland organisationer som anses vara ett hot för fred och säkerhet. För vissa länder tillkommer förbud mot handel med vapen och ibland övervakningsutrustning (vapenembargo) med många länder (Afghanistan, Centralafrikanska republiken, Irak, Jemen, Libyen, Somalia, Sudan, Sydsudan). För Irak tillkommer tillgångar hos företrädare för den tidigare regimen och handel med kulturföremål. För Iran tillkommer sanktioner för handel med kärnteknik och för personer som är ansvariga för allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. För Nordkorea är sanktionerna så många att det i praktiken råder förbud mot handel och tekniskt bistånd mm samt kontaktförbud. Regeringen skriver att EU har i vissa avseenden skärpt restriktionerna mot Nordkorea utöver FNs sanktioner.

På regeringens hemsida uppges följande länder med enbart EU-sanktioner: Bosnien-Hercegovina; Burundi; Guinea (Conakry); Libanon; Myanmar; Ryssland/Ukraina; Syrien; Transnistrien/Moldavien; Tunisien; Belarus; Zimbabwe; Venezuela; Kina; Nicaragua. Det är lätt att se ett mönster för att de allra flesta av dessa sanktioner skulle ha blockerats av antingen Ryssland eller Kina i FNs säkerhetsråd. Sanktionerna motiveras nu inte primärt med fred och säkerhet utan med problem med mänskliga rättigheter, demokrati och t.o.m. rättsstatsprincipen. Detta kan också tolkas som att sanktionerna kommit till för att staterna begränsar EUs handelspolitik. Även EUs egna sanktioner är i första hand sanktioner mot enskilda individers tillgångar och resor. För vissa länder tillkommer vapenembargo (Belarus/Vitryssland; Kina; Myanmar; Zimbabwe; Venezuela). För Kina motiveras vapenembargot till följd av händelserna på Tiananmen Square i Peking 1989.

Bland EU-sanktionerna är det framför allt Syrien och Ryssland/Ukraina som skiljer ut sig. För Syrien precis som för Nordkorea är sanktionerna så omfattande att landet i praktiken har satts i blockad av EU. Detta kan svårligen motiveras med att Syrien hotar fred och säkerhet, när det är de facto EU och USA som militärt har stött uppsplittringen av landet, och som har lett till en omfattande flyktingkris bl.a. för EU. Sanktionspolitiken mot Syrien försvårar även nu återuppbyggandet av landet som en suverän stat.

Sanktionerna mot Ryssland handlar om sanktioner mot enskilda personer och organisationer efter att Ryssland sägs hota den ”europeiska rättsordningen” genom händelserna i Ukraina 2014. Sanktionerna är uppdelade i tre grupper. Den första avses personer tillhörande den tidigare Janukovytj-regimen som västländer anklagar för ”den våldsamma utvecklingen i Ukraina, då ukrainska säkerhetsstyrkor besköt fredliga demonstranter på Majdan-torget i Kiev och hundratals människor dog”.

Den andra riktade restriktiva åtgärder (sanktioner) mot personer (troligen främst ryska medborgare) som är ansvariga för åtgärder ”som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, samt till dem kopplade fysiska och juridiska personer”. Sanktionerna omfattar reserestriktioner och frysning av tillgångar. Dessutom infördes sektorvisa sanktioner bl.a. ett vapenembargo, embargo på export m.m. av produkter med dubbla användningsområden till militären i Ryssland samt tillståndskrav för export m.m. till Ryssland av vissa varor och teknik som används av oljeindustrin. Tillstånd ska vägras när produkterna är avsedda för prospektering och utvinning av olja på djupt vatten, i arktiska områden eller för skifferoljeprojekt. De nya restriktiva åtgärderna innebär också ”ett förbud mot hantering av vissa finansiella instrument utgivna av fem förtecknade ryska finansinstitut med stort offentligt ägande”.

Den tredje avser import och exportförbud, förbud mot investeringar, tekniskt bistånd och turismtjänster efter att Krim 2014 efter en folkomröstning återgått till Ryssland. Liksom med Syrien kan dessa sanktioner svårligen motiveras med ett hot mot fred och säkerhet utan är ett uttryck för EUs, Natos och USAs aggressiva inringningspolitik gentemot Ryssland.

På senare tid har EU utökat sin arsenal av sanktioner till att även gälla personer och organisationer som sägs ansvariga för kemiska attacker, cyberattacker och allvarliga brott och kränkningar av mänskliga rättigheter.

 

Som numera är brukligt förekommer ingen allmän och politisk diskussion om grunderna för EUs sanktionspolitik i Sverige.

 

Föregående artikelHemskt uttalande av Rysslands ambassadör – eller hur?
Nästa artikelPresident Biden ber om ursäkt, inbjuder presidenterna Putin, Xi Jin Ping och al-Assad till galamiddag i Vita huset
Jan-Erik Gustafsson
Jan-Erik Gustafsson, Styrelsemedlem och tidigare under många år ordförande i Folkrörelsen Nej till EU.

5 KOMMENTARER

  1. ”Sanktioner från helvetet” visade sig vara inte så helvetiska so EU/USA önskade sig. Istället blev det ett sanktionsbumerang som nu drabbar EU/USA hårdare än det tänkta föremålet. EU och USA måste hantera galopperande inflation, ökade arbetslöshet och en stor finansiell och ekonomisk kris, tack vare sina egna sanktioner. Snacka om karma is a b***h.

    Plus från och med idag är det RUBEL som gäller. Läs nedan om ack så icke-klädsamma detaljerna med anledning av att Ryssland kräver införde betalt i RUBEL: ”… even before industrialists from Ruhr to Bavaria staged a mass revolt. Scholz, the puny Chancellor, called Putin, who had to explain the obvious: payments are being converted into rubles because the EU froze Russia’s foreign exchange reserves – in a crass violation of international law.”🤣🤣🤣

    https://www.strategic-culture.org/news/2022/03/31/meet-the-new-resource-based-global-reserve-currency/

  2. Artikeln är lite av historieskrivning. Just nu slår utvecklingen undan benen på denna EU-USA maktbas.
    —Ryssland har just sagt, betala i rubel, eller ät kall mat och sov i en kall säng med skenande priser och levnadskostnader. Det finns egentligen inget att ersätta den ryska gasen med, inte tillräcklig produktion, transport eller terminaler i EU. Ryssland har signalerat att dom kommer att utöka detta till all energi och alla varor.
    —Kina och Indien har just kommit överens om att handla i egna valutor, och utan SWIFT, vilket betyder att både EU och USA stängs ute från att veta vad som pågår och kan inte sanktionera.
    —Liknande gäller för handel mellan Kina och Ryssland.
    —USA har just börjat tära på sin oljereserv, vilket är lite av att slakta hönsen för en fest, sedan blir det varken kycklinggryta eller omelett mera.
    —Liknande gäller för Tysklands gasreserver.
    —Detta betyder även att dollardominansen falnar. Den var basen för USAs kontroll av världens handel, och att USA fritt kunde köra ”sedelpressarna” med liten risk för inflation typ Weimar Republiken. I och med att dollardominansen nu körs över betyder det att locket har flugit av, och länder höjer räntan i ren panik för att kontrollera ekonomin och inflationen.
    —Kina har dessutom sin kryptovaluta klar, och den medför stora möjligheter till kontroll av nationalekonomin.
    —Dollarn saknar helt värdereferens. Kina kan använda sin tillverkningsindustri, sina omfattande investeringar som BRI, Ryssland sina naturtillgångar, Venezuela sin olja, men USA har baserat sin valuta på plundringar av andras värden. Det gör valutan instabil när dollardominansen upphör.
    Det kommer att ta två till tre månader innan vi kan börja se effekterna av allt detta, men effekterna kan bli dramatiska.

    Vi skall även komma ihåg att Kina ligger decennier för i teknologi och än mer i teknologins tillämpning och integration i affärer och samhället.

    En ny världsordning är definitivt på gång. Den kommer att bli distribuerad, och den nuvarande USA centriska kommer att rasa

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here