Julian Assange – Sveriges stora rättsskandal

8
617
Lyssna på och läs om journalisten och författaren Helene Bergmans 12-åriga arbete med Assange – från mötet 9 oktober på ABF i Stockholm. Detta är det första av flera korta föredrag jag kommer att presentera.

Assange och hoten mot yttrande-och pressfriheten

Program

Peo Österholm, journalist, författare, riksspelman, inblåsning
Helene Bergman, journalist, författare
Håkan Julander, Brev till riksdagsledamöterna från Stödkommittén
Staffan Dahllöf, frilansjournalist, undervisar i EU-rapportering vid Danmarks Medie- og Journalisthøjskole (DMJX) i Aarhus
Erik Halkjaer. ordf. Reportrar utan gränser
Jan Hammarlund, sångare
Håkan Julander, skådespelare, regissör, läser nyskriven dikt
Arne Ruth, mångårig chefredaktör DN
Moderator, Sigyn Meder


Arrangörer. Stödkommittén för Julian Assange i samarbete med Teater Tribunalen, Folket i Bild Kulturfront/Stockholm (avdelning 5), IrakSolidaritet,
Sveriges Fredsråd, Diem 25 Stockholm

Inspelat av Franz Smidek 

Läs talet även här.

Helene Bergmans tal


**Redan i augusti 2012 skrev min kollega Anders Carlgren och jag en artikel på DN Debatt med rubriken:
”Fallet Assange ett hot mot den svenska rättsstaten.”
Ingressen löd:
”Jagad man. Det svenska rättsväsendets behandling av Julian Assange kan närmast liknas vid trakasserier. Samtidigt har mediernas bevakning varit partisk till förmån för det politiska etablissemanget. Nu har JO avslagit vår anmälan av åklagare Marianne NY.”
Men inget hände utan tystnaden inträdde.
Och det mest effektiva vapnet mot yttrandefriheten är just tystnaden! Osynliggörandet!
Att tysta någon, att hindra en människa från att inte bli hörd – att inte få komma till tals – att inte få försvara sig – att inte bli lyssnad på- att tvingas att bli stum – att tystas! Det är det mest utstuderade sättet av censur.
Det sättet av censur praktiseras här i Sverige när det gäller Julian Assange. Det sättet har praktiserats av det svenska rättsväsendet, av svenska politiker och av svensk media.
Alla har de gått USA.s ärende och begäran att tysta Julian Assange och Wikileaks. Anledningen är att de avslöjat krigsbrott som utförts av Nato och USA.
Jag vet, eftersom jag som journalist har bevakat fallet Assange sedan augusti 2010, då jakten på honom och
Wikileaks nådde sin kulmen. En jakt iscensatt av USA på svensk mark med hjälp av svenskt rättsväsen, media och politiker.
Sakläget är mycket enkelt. Julian Assange hade sex med två kvinnor vid skilda tillfällen under sin vistelse här i landet i augusti 2010. De båda kvinnorna sökte upp en polisstation här i Stockholm med avsikt att förmå Julian Assange att ta ett HIV-test. Polisen på den aktuella polisstationen menade att Assange begått våldtäkt och då våldtäkt faller under allmänt åtal upprättade polisinspektören en anmälan om våldtäkt. En åklagare beslöt att begära Assange häktad i hans utevaro, trots att han befann sig i Sverige. Båda kvinnorna har senare hävdat via sms och på twitter att Julian Assange inte våldtog dem.
Det ena kvinnan säger till och med att:
”Det var polisen som ville sätta dit Julian Assange.”
När Expressen stolt tidigt på lördagen den 21 augusti 2010 gick ut med världscoopet att Julian Assange var efterlyst för våldtäkt spred sig nyheten snabbt över hela världen. Expressen hade tipsats, trots att alla inblandade fått löfte om att deras namn skulle hemlighållas till rättsmaskineriet sagt sitt.
Omedelbart efter publiceringen firade USAs försvarsminister Robert Gates nyheten med ett leende, medan han gjorde uttalandet :
”Låter som goda nyheter för mig.”
Dessutom spred olika twitterkonton som förknippas med Pentagon beskrivningar av Julian Assange som en våldtäktsman på rymmen.
Skadan var alltså redan skedd, trots att mindre än 24 timmar efter det att arresteringsordern utfärdats chefsåklagaren i Stockholm Eva Finné som övertagit utredningen hävde arresteringsordern och uttalade att:
”Jag tror inte att det finns någon anledning att misstänka att Julian Assange har begått någon våldtäkt.”
Det skulle alltså senare visa sig att ingen av kvinnorna ansåg att de blivit våldtagna. Det framgår av den sms-korrespondens som åklagare Marianne Ny gjorde allt för att hemlighålla i det längsta. Det var Marianne Ny som beslutade att öppna fallet på nytt.
Julian Assange skriver själv så här i sin vittnesutsaga som är undertecknad av Notarie Publicus och som jag i detalj redovisat på min blogg; Kärringbloggen:
” You can imagine my disbelief when I woke the next morning to the news that I had been arrested in my absence for rape and that the police were hunting all over Stockholm for me.”
Att hans förvåning var äkta bevisas alltså av de SMS som en av kvinnorna skickat till sina vänner. SMS som alltså den svenska åklagaren Marianne Ny gjorde allt för att dölja.
Det första åtalet om våldtäkt lades ner 2015 och det andra 19 november 2019.
Men vad var det då det hela handlade om? Jag gått igenom och läst vad Julian Assange själv skriver i sin affidavit, en av bilagorna till förhöret på Ecuadors ambassad i november 2016. En affidavit är en juridisk handling som upprättas under ed inför Notarius publicus. Affidaviten betraktas som ett vittnesmål. Här har Julian Assange angett källor vilket gör det lätt att verifiera sanningshalten av vad han säger.
Följande berättade han även för mig när jag träffade honom i London på våren 2012:
Hans tre krypterade laptops togs i beslag på Stockholm/Arlanda precis när han skulle lämna Sverige 27 september 2010. Då hade han väntat i Stockholm under fem veckor för att bli förhörd av Marianne Ny, som aldrig hade tid.
Nåväl på en av datorerna fanns videobevis på att US Air Force B-1 Bomber i maj 2009 bombade byn Grani södra Afghanistan. Drygt ett hundratal civila, 60 kvinnor och barn dödades.
Datorerna har aldrig återfunnits, trots att Wikileaks begärt ut dem hos svensk polis, flygbolaget SAS, på Arlanda flygplats eller Berlin Tegel dit Assange flög för att hålla föredrag.
Efter det att Julian Assange fått lov att lämna Sverige och hans tre krypterade laptops med videobevis på krigsbrott beslagtagit utfärdade Marianne Ny en europeisk arresteringsorder.
Redan innan i augusti 2010 hade Marc Thissen, presidentskribent skrivit i Washington Post:
”FBI kan använda lagstadgad auktoritet att utreda och arrestera individer för brott mot USAs lag varhelst i världen. Med andra ord behöver vi inte tillstånd från något annat land att gripa Assange på det landets territorium, Men att ta honom från gatan räcker inte; vi måste återställa dokumenten som han olagligen har.”
Obamaadminstrationen ville också påverka media:
New York Times rapporterade att Vita Huset mailat reportrarna och föreslagit en ny negativ vinkling på Wikileaks avslöjanden. Wikileaks var ingen objektiv nyhetskälla, tvärtom var de emot USAs utrikespolitik.
Julian Assange skriver i sin affidavit:
” Amerikanska regeringstjänstemän ansträngde sig för att påverka hur media rapporterade om våra publiceringar. Syftet var att avlegitimisera Wikileaks utgivarskydd under USAs första tillägg. T ex försökte USA falskeligen förvandla Wikileaks till en motståndare för USA:s nationella intressen. Ett falskt påstående som jag senare skulle få se eka i svenska medier.”
Julian Assange har mer eller mindre bannlysts för att göra sin röst hörd och få berätta sin version i svenska medier. Jag har otaliga gånger tagit kontakt med de stora tidningarna i det här landet. Jag får tillbaka att man inte är intresserad.
Därför har jag på min egen blogg Kärringbloggen (karringbloggen.se)publicerat åtta artiklar som alla bygger på Julian Assange egna ord. Jag har därmed låtit honom komma till tals vilket är brukligt i en demokrati som har yttrandefriheten som sin grund.
Jag avslutar med att läsa upp vad Julian Assange själv skrivit om den rättsprocess som han sedan 7 december 2010 då han förlorade sin frihet, har blivit utsatt för.
Han skrev detta i samband med förhöret på Ecuadors ambassad 2016:
” Ni har utsatt mig för sex års olaglig, politiserad internering utan åtal – i fängelse, husarrest och fyra och ett halvt år på Ecuadors ambassad.
Ett agerande genom att vägra att ta emot mitt skriftliga svaromål under de senaste sex åren har varit olagligt enligt FN:s grupp ör godtyckligt fängslande, men även av Svea Hovrätt.
Ni har utsatt mig för grym, omänsklig och förnedrande behandling.
Ni har förnekat mig effektiv juridiska representation i denna juridiska process. De svenska advokaterna fick inte närvara vid förhöret)
Trots detta känner jag mig tvungen att samarbeta även om ni inte värnar om mina rättigheter.” Julian Assange.
Och själv säger jag:
Fallet Julian Assange är ett hot mot den svenska rättsstaten och också mot den fria journalistiken och vår yttrandefrihet.
Helene Bergman
Www.karringbloggen.se**

Läs talet även här.

Föregående artikelJeffrey Sachs: Är våra media propaganda eller inte?
Nästa artikel”Hög tid att granska Sveriges Syrienbistånd”
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

8 KOMMENTARER

  1. Fruktansvärt! Jag såg wikileaks som en motkraft. Den personliga upplevelsen av denna häxjakt går inte riktigt att föreställa sig.
    Sveriges (media och rättsväsende) agerande går dock helt i linje med nu rådande omständigheter.

  2. Och bakom allt ligger som vanligt USA. Jag kan inte i ord beskriva hur trött jag är på detta USA. Jag hoppas och tror att jag lever och får uppleva USAs totala fullständiga fall inom en relativ snar framtid. Det kommer bli en obeskrivlig befrielse.

  3. Yttrandefriheten har blivit vad de västerländska diktaturerna, som kallar sig demokratier, ser som ett gissel som man vill tysta. I Jacinda Ardern’s, Nya Zeelands premiärminister, tal i FN uttryckte hon klart att man borde införa lagar som medför att all information kan kontrolleras av regimerna. Det är precis vad naziregimen i Kiev redan nu har genomfört 2022. Det är precis vad naziregimen i Berlin 1933 in gång genomförde. Jag håller kontakt regelbundet med Nya Zeeland och gamla vänner där, och dom berättar om hur det en gång mycket fria landet Nya Zeeland allt mer förvandlats till en diktatur. Man berättar om trakasserier av polisen, konfiskeringar av egendom, hur visa extremgrupper får allt mer makt, om dom gynnar regimen, och hur man diktatoriskt helt enkelt stänger ner delar av landet med Covid som ursäkt.

    Jag själv är uppenbart även ett gissel mot propaganda i media, jag är ju på plats i Kina och kan rapportera hur det verkligen är i Kina, och det stör propaganda arbetet. Allt oftare blockerar man min tillgång till just Globalpolitics. Lyckligtvis har jag som gammal IT räv redan system på plats för att snabbt runda blockeringen, men alla har inte den fördelen.

  4. Clare Daly gör ett sista försök, hon har gjort många tidigare för att påverka EU att ge Sakharovpriset till Julian Assange.
    För en gångs skull har vi möjlighet att göra något meningsfullt med priset, säger hon.

    Att erkänna Julian Assange med detta pris kan göra en verklig skillnad och bli en verklig seger för yttrandefriheten.

    I dag får vi veta vem som får priset.

    https://twitter.com/ClareDalyMEP/status/1582649190467145728?ref_src=twsrc%5Egoogle%7Ctwcamp%5Eserp%7Ctwgr%5Etweet

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here