Kapprustning till döds

1
1404
SIPRI militärutgifter 1988-2020.( https://www.sipri.org/media/press-release/2021/world-military-spending-rises-almost-2-trillion-2020).

https://www.sipri.org/media/press-release/2021/world-military-spending-rises-almost-2-trillion-2020

Denna artikel har skrivits av Ola och Erni Friholt som sedan länge är aktiva i Fredsrörelsen på Orust . Den har publicerats i Bohuslänningen.

Fredsrörelsen på Orust startades 1983 med ett stort fredsspel, som aktiverade cirka 400 Orustbor i alla praktiska delar. Det handlade om kalla kriget, som slutade i försoning.
Efter en tids nedgång kom vi igång med föreläsningar i Henåns bibliotek. Dessa växte ut till cirka tio per år med allt större tillströmning ända upp till 120 personer då Pierre Schori besökte oss.
Mest har vi dock anlitat fredsforskarna Johan Galtung, Jan Öberg, Jörgen Johansen och Stellan Vinthagen. Johan Galtung har lett flera veckoslutsseminarier på olika teman. Vi har en aktiv flyktingstödjargrupp.
Erni och jag har varit planerare, grundat på våra kontakter från fredsaktivism i bl a Stockholm, Botkyrka, Lund, Göteborg från slutet av sextiotalet. Dessutom volontärarbete i indisk slum i norra Madras (nu Chennai).
Arbetade med biologiskt jordbruk i södra Indien med Albert Howards metod. Ledde ett byprojekt i Bangladesh och avslöjade Cityvarvets projekt med militären där. Sk rescue boats, som fördrev stamfolk vid Kaptai Lake. Skrev mycket bl a om skogsprojekt i Indien i Sidas tidning Rapport osv osv. Bokprojekt med Johan Galtung.
I Fredsrörelsen på Orust gör var och en det han/hon är bäst på. Vid fredscafé på lokala marknaden blir det bakning, liksom vid utdelning av Folkets fredspris i enlighet med Nobels testamente. Lokaler ska möbleras och dekoreras m m, m m Prisutdelning i år 4 dec i Ellös Folkets hus. Pristagare Berit Ås, Gudrun Schyman och Maj Wechselmann.
Vårt motto är ”Det finns ingen väg till fred. Fred är vägen”. (M K Gandhi)
Den artikel du fick är inne i Bohusläningen nu. Har gått till cirka 30 adresser.

_____________________________________________________________

Kapprustning till döds

Det förgångna Sovjetunionen försökte i det längsta hålla jämna steg med Natoländernas upprustning. I längden höll inte den Sovjetiska ekonomin för detta. Sedan allt annat länge fått stå tillbaka föll unionen samman då Gorbatjov lättade på trycket med demokratiska reformer.

Idag sker samma process, då Ryssland flyttar trupper till varje nytt gränsavsnitt som testas av Natos truppsammandragningar. Senast gäller det södra Ryssland vid Ukraina, då Natos flottenheter kryssar i Svarta Havet, och hangarfartygens flyg möjligen kan nå Moskva.

Ryska defensiva åtgärder basuneras ut av Nato som aggressiva manövrar vid grannstaten Ukrainas gräns. Samtidigt samordnas militära insatser från EU-staterna i och utom Nato för att i form av hjälp till militär utbildning stegvis inlemma Ukraina i Nato och EU.

Det förr neutrala och diplomatiskt fredsarbetande Sverige är nu glömt. Försvarsminister Hultqvist lovar att även Sverige i utbildningssyfte ska delta i en ukrainsk militärmanöver. Samma idé motiverar de årliga manövrarna i Sverige med Natos flyg och sjöstridskrafter, som öppet riktas mot Ryssland. Alla sidor rustar med allt större resursförbrukning.

Vid Sovjets sammanbrott 1991 följde kaos i Ryssland, som dock fick hjälp att övergå till kapitalistisk marknadsekonomi, bland annat via ekonomiprofessorn Anders Åslund. Staten avlövades sina företag och sin betalningsförmåga, arbetslöshet uppstod och folket inbjöds bli delägare i företagen via en s k ”folkaktie”. Nöden och vintern ledde till att folkaktien såldes till smarta affärsmän som övertog all betydande industriell verksamhet. Ryssland var på väg att bli en lydstat under västkapitalet.

Jeltsin utsåg då Putin till sin efterträdare. Med hjälp av den befintliga säkerhetstjänsten återtogs de råvarubaserade industrierna från oligarkerna. Det av enskilda drivna datjasystemet utvidgades och försörjer nu halva folket med mat. Rostiga vapen från Sovjettiden togs i bruk och nya skapades. Lärare, läkare, sjuksystrar, socialarbetare, pensionärer och andra fick löner igen och Putin blev populär.

Det besvikna väst införde sanktioner mot Putins hårda nävar. Sverige slutade sälja smör och ost till Ryssland. Putin utmålas som ett hot mot Östersjöregionen, trots att Ryssland fortsatt är i kris. Hur lätt kan landet nu utveckla demokrati för första gången i historien?

Aktivisterna

 

Föregående artikelFrån Pegasus till Blue Wolf: Hur Israel sprider och tjänar pengar på sina säkerhetsexperiment på palestinier
Nästa artikelDen moderna amerikanska krigsmaskinen dödar mer som en pyton än som en tiger
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

1 KOMMENTAR

  1. Intressanta aspekter i en för sig behövlig artikel i ett synnerligen angeläget tema.

    Men det västliga -och galna- påståendet att det sovjetiska systemet skulle ”rustats sönder till döds” är dock helt statistiskt felaktigt, och inte på långa vägar sant. Tvärtom.

    De sovjetiska militäritgifterna var närmast tre gånger så stora av den sammanlagda nationalbudgeten de 15 första åren efter fascismen besegrats 1945, därefter sjönk de dramatiskt. Att de skulle ha stigit under 1980-talet jämfört med 1950-talet är helt enkelt ett amerikanskt påhitt för att sätta in det i den neokonservativa världsbilden: alltför många, till och med historieprofessorer världen över har svalt denna falska politiserade fakta, och tror på den som ett upprepat mantra.

    En person som vet vad han talar om och som levt utan och innan i det sovjetiska systemet är den främste dissidenten men tillika reformsocialisten och kommunistpartimedlemmen, och författaren som inte är okänd för enklaste slavist och forskare: nämligen Roj Medvedev, som jag tror likt sin tvillingbror författaren Zjores Medvedev(avliden för något år sedan) ännu är i livet vid närmare 100 års ålder och säkert har lika många böcker publicerade.

    Den sovjetiska nedgången i ekonomin var en helt intikesbaserad problematik. De närmast ofattbara statliga subventionerna av livsmedel (i Centralasien var bröd i princip gratis under hela sovjetmakten), kommunikationer, helt gratis utbildning och närmast symboliskt fria bostäder blev till slut så omfattande att den sovjetiska ekonomin måste på 1980-talet endast betecknas som en ren ”gratisekonomi”. Vid varje givet år på 1980-talet var statsbudgetens subventioner för mjölk- och mejerivaror till och med avsevärt större än militärutgifterna. Alla rimliga marknadsprinciper hade försatts ur spel. Ekonomin förblödde.

    Varje nordbo, och jag har sett sovjetiska systemet inifrån, slogs av de många(!) olika sorternas smörtyper att inhandla: alltifrån hårt syrade till osyrade, något skandinaver, förutom finländare, vet föga om.

    Man kan säga att den sovjetiska ekonomins stilla avlidande gick sakta från 1970-talet fram till slutet på 1980-talet på grund av de ofantliga livsmedels- och bostadssubventionerna hemmavid. Man gick helt enkelt i en slags inrikes konkurs som ledde till stagnation. De löner som utbetalades var närmast att beteckna som de gamla svenska rikskupongerna på sin tid: de gick att inlösa mot mat och annat.

    Skulle den sovjetiska ekonomin kunnat hämta sig som den kinesiska började långsamt göra i och med Deng Xiaopings reformer påbörjade redan 1978 efter Maos död året 1976?

    Det är däremot tveksamt: SSSR var till skillnad från Folkrepubliken väl indraget i kalla krigets hårda principer och militära rustning, Kina kunde däremot utvecklas positivt i sin drabbade sovjetiska grannes skugga. Upprustningen drevs i huvudsak av amerikanarna på lånade pengar som än idag inte är betalda. Om inte dollarn vore resevaluta i världen skulle den amerikanska statsekonomin vara i det närmaste ett konkursbo.

    Sovjetunionen rustades inte sönder enligt all tillgänglig modern rysk statistik, däremot rostade systemet sönder av osannolika och omöjliga ekonomiska förhållanden.

    Långsiktig historieskrivning kommer att visa att det sovjetiska systemet drog med sig ett annat system i detta fall, nämligen den långsamma kollapsen för det amerikanska, precis som det nazistiska systemet också samtida drog med sig det (ytligt) segrande brittiska imperiets system i stort sett samtidigt.

    Fredsforskarprofessorerna får tänka om; någon amerikansk rustningsdöd mot SSSR har helt enkelt inte ägt rum, den sköttes alldeles utmärkt av det sovjetiska systemets inrikesfaktorer helt på egen hand.

    Det var de sovjetiska kossorna och mejerierna som tog, helt enkelt, kol på den sovjetiska ekonomin. Reagan har precist inget med den saken att göra, hur mycket de vilsekomna neokonservativa troende ber för sakens riktighet.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here