Konflikten mellan Serbien och Kosovo – ett barn av USA/Nato?

6
1419

Bild: Serbisk flagga i Kosovo / © Sputnik / Marco Kuzhavic

DENNA ARTIKEL SKREVS FÖRE RAPPORT IGÅR OM MINSKAD SPÄNNING MELLAN KOSOVO OCH SERBIEN. INNEHÅLLET PÅVERKAS KNAPPAST AV DET. Serbiens president: Nu ska vägblockaderna tas bort.

DN skriver 28/12 ”Konflikt mellan Serbien och Kosovo eskalerar: ”Högsta stridsberedskap”. …” Protesterande serber i norra Kosovo har under tisdagen satt upp nya barrikader vid gränsen till Serbien. Detta efter att Serbien i uttalande i måndags sagt att armén är under ”högsta beredskap”, efter veckor av tilltagande spänningar mellan länderna, rapporterar bland annat Reuters.”…”Oroligheterna i norra Kosovo inleddes när de största serbiska partierna meddelade att de skulle bojkotta de lokala valen i december. ”…”Det har också rapporterats om en skottlossning vid gränsen mellan Kosovo och Serbien, men där ingen ska ha kommit till skada. Detta utreds av Natos specialstryka KFOR, som funnits i Kosovo sedan 1999 för att upprätthålla fred i området. Just nu finns cirka 3 700 fredsbevarande soldater i Kosovo.”…”Kosovo anklagar Serbien för att ”gå Rysslands ärenden” och att detta rör upp både känslor och problem på Balkanhalvön. Serbien har bland annat tecknat ett väldigt förmånligt gasavtal med Ryssland samt att de vägrar gå med på EU:s sanktioner mot landet.”…”Det har också skapats konflikt länderna emellan kring nummerplåtar på bilar. Politikerna i Pristina begärde att alla etniska serber skulle byta ut sina Serbien-utfärdade registreringsskyltar till Kosovo-skyltar. Detta ledde till upprördhet bland etniska serber i Kosovo, skriver BBC. Många serber som var statligt anställda i Kosovo lämnade då sina poster som bland annat poliser och domare.”

”DN Fakta”. Konflikten mellan Serbien och Kosovo

Spänningarna mellan länderna har funnits länge. 2008 bröt sig Kosovo ut från Serbien och utropade sig till en självständig stat, något som 112 av de 193 FN-nationerna har erkänt, däribland Sverige. Något som välkomnades av den albanska befolkningsmajoriteten, men som fått möta motstånd från den serbiska befolkningen i landet. Inom EU är det bara Spanien, Grekland, Rumänien, Slovakien och Cypern som inte erkänner Kosovo. I FN har Ryssland, i egenskap av permanent medlem i säkerhetsrådet, sagt att man med sin vetorätt aldrig kommer att släppa in Kosovo i världssamfundet.Sedan 1999 finns den Nato-ledda fredsbevarande styrkan KFOR i Kosovo.” (Slut på DN:s artikel).

Är DN:s artikel om konflikten och dess bakgrund helt korrekt?

____________________________________________________________________

 

Kosovo, Golanhöjderna och Krim: En studie i hyckleri och dubbelmoral

Jag återger utdrag ur en artikel av framlidne James O’Neill om Kosovos tillkomst och en jämförelse med Krim. Kosovo, Golanhöjderna och Krim: En studie i hyckleri och dubbelmoral.

”Kosovo är etniskt och språkligt sett albanskt, även om det var en del av det f.d. Jugoslavien. Det fanns en stark opinion i Kosovo för självständighet från Jugoslavien.

Den självständighetsrörelsen stöddes av USA. Mellan mars och juni 1999 bombade USA Serbien för att uppmuntra serberna att dra tillbaka sina militära styrkor från Kosovo.

Bombningen skedde utan säkerhetsrådets godkännande, följde inte bestämmelserna i FN-stadgan och var följaktligen en grov kränkning av internationell rätt.

När bombningarna upphörde gav säkerhetsrådets resolution 1244 den 10 juni 1999 självständighet åt Kosovo inom Förbundsrepubliken Jugoslavien. Den 17 februari 2008 förklarade Kosovo ensidigt sig oberoende från Jugoslavien. Ingen folkomröstning hölls, men det är rimligt att säga att deklarationen stöddes av majoriteten kosovaner, särskilt av de av albansk etnicitet som utgjorde 88 procent av Kosovos befolkning.

Den 8 oktober 2008 bad FNs generalförsamling Internationella domstolen om ett rådgivande yttrande beträffande Kosovos självständighetsförklaring. Beslutet meddelades den 22 juli 2010. Domstolen noterade den långa historien av ensidiga självständighetsförklaringar sedan 1600-talet, varav moderstaten motsatte sig de flesta.

Domstolen konstaterade att ”internationell rätt inte innehöll något förbud mot självständighetsförklaringar” (punkt 79) och att ”deklarationen av den 17 februari 2008 inte strider mot allmän internationell rätt” (punkt 84).

USA var speciellt intresserade av Kosovo, bland annat för att kunna upprätta en större militärbas där (Camp Bond Steel).

Den basen fungerar bland annat som en viktig transitpunkt för afghanskt heroin, som kontrolleras av USA och dess allierade styrkor i Afghanistan.

Inga sanktioner har utfärdats mot USA för dess olagliga bombning av Syrien eller mot Kosovo för dess ensidiga självständighetsförklaring. Majoriteten av världens länder erkänner nu Kosovo som en separat oberoende stat.

III. Med Krim var det däremot återigen annorlunda, men innehåller också flera relevanta punkter. Krim hade varit en del av det ryska imperiet sedan 1783. Den 18 februari 1954 utfärdade presidiet för Sovjetunionens högsta sovjet ett dekret som överförde Krim till Ukraina. Det genomfördes ingen folkomröstning bland Krim-befolkningen och hade det skett skulle överföringen med största sannolikhet ha avvisats.

Överföringen verkar ha varit den sovjetiska ledaren Chrusjtjovs idé, som själv var ukrainare. Frånvaron av demokratiska förfaranden förstärks av det faktum att överföringen i sig var en överträdelse av sovjetisk lag.

Under de följande årtiondena rådde ett oroligt förhållande mellan Krimborna och den ukrainska regeringen. Krim hade status som ”autonom republik”. Denna oro nådde sin kulmen i februari 2014, när den vederbörligen valda och internationellt erkända regeringen i Ukraina störtades i en USA-organiserad och finansierad statskupp.

Den nya ukrainska regeringen var anti-rysk och ohöljt fascistisk. Inget av detta var acceptabelt för Krimborna som, liksom albanerna i Kosovo, till överväldigande del hade samma språk, kultur och etnicitet, och identifierade sig med allt som var ryskt.

En folkomröstning organiserades snabbt (till skillnad från i Kosovo) med ett valdeltagande på 83,1 procent, varav 95,5 procent röstade för en återförening med Ryssland. Den ryska duman röstade i sin tur för att acceptera Krim tillbaka till Ryska federationen.

Västs media och politiker använder konsekvent begreppet ”annektering” för att beskriva återinförlivandet av Krim i Ryska federationen. The Oxford English Dictionary definierar annektering som synonymt med ”beslag, ockupation, invasion, erövring, övertagande, beslagtagande och expropriation”. Ingen av dessa termer beskriver korrekt händelseförloppet på Krim.

Det finns ingen skillnad i internationell rätt mellan vad Kosovo gjorde med den internationella domstolens godkännande och vad Krimborna gjorde. Det senare var förmodligen mycket mer demokratiskt, eftersom det följde på ett överväldigande folkomröstningsresultat till stöd för att lämna Ukraina och återinförlivas med Ryssland.

Konsekvenserna har emellertid varit mycket olika. Ryssland har varit föremål för oändligt förtal. Den ryska staten och många politiska och företagsledare har blivit föremål för sanktioner. Man måste bara fråga sig: skulle detta ha hänt om Krim hade röstat för att lämna Ryska federationen och bli en del av Ukraina? Den överväldigande sannolikheten är att Krim skulle ha välkomnats med öppna armar och dess folk applåderats för att ha gjort ”det rätta”.

Krim är av strategisk betydelse, vilket är anledningen till att britterna stred mot ryssarna där i Krimkriget (1853-1856), och en viktig geopolitisk anledning till USAs inblandning i Ukraina var att beröva ryssarna flottbasen i Sevastopol.” (Slut på utdraget ur O’Neills artikel.)

_____________________________________________________________________

Övergår nu till utdrag ur en artikel av redaktören för Steigans nättidning 28/12 https://steigan.no/2022/12/serbia-setter-haeren-i-kampberedskap-pa-grunn-av-konflikten-med-kosovo/?utm_source=substack&utm_medium=email

Den här videon visar transporten av serbisk militär utrustning:

Reuters rapporterar att Kosovos inrikesminister har anklagat Serbien för att försöka destabilisera Kosovo.

Bandit State och American Protectorate

Kosovo är en stat skapad av Nato genom krigen för att skilja den tidigare socialistiska republiken Jugoslavien. Området drivs som ett protektorat under Nato och EU.

Krigsförbrytaren och tidigare UCK-ledaren Hashim Thaçi var president i Kosovo från 2016 till 2020. Han var tidigare utrikesminister och premiärminister. 2010 presenterade den schweiziske senatorn Dick Marty en rapport på uppdrag av Europarådet där han kopplade Thaçi till organiserad brottslighet, inklusive omfattande narkotikahandel och smuggling av organ och vapen. Joe Biden, å sin sida, kallade Thaçi för ”Kosovos George Washington”.

USA:s jättebas Camp Bond Steel i Kosovo.

Kosovo är i praktiken en banditstat och ett amerikanskt protektorat skyddat av den enorma amerikanska basen Camp Bondsteel.

Konflikt med långa historiska rötter

Första världskriget startade i detta område.

För att citera från Salomonsens Lexicon (Köpenhamn, 1928):

”…den 23 juli kl. 18.00. Den serbiska regeringen fick sedan ett ultimatum av sådant innehåll och form att ingen
serbisk regering kunde gå med på dess krav. … Ententemakterna försökte få Serbien att förlänga tidsfristen med 48 timmar, och när detta misslyckades, rådde de Serbien till största överseende. Den serbiska regeringen gick då med på allt. Vad Österrike hade krävt, förutom de kraven, som stred mot Serbiens status som självständig stat. Österrikaren Gesandt
förklarade dock det serbiska svaret, .. vara otillfredsställande och lämnade Belgrad på kvällen med hela legationen. … – Från och med nu utvecklades händelserna från dag till dag med rasande fart: Den 26 juli föreslog den engelske utrikesministern Sir Edward Grey att England, Frankrike, Tyskland och Italien skulle medla; men detta avvisades i Wien. – Den 27 juli uppmanade Gray den tyska regeringen att påverka den österrikiska regeringen, så att Serbiens svarsnotis kunde användas som grund för
förhandlingar. – Den 28 juli gick detta förslag från Berlin till Wien. men samma dag förklarade Österrike-Ungern krig mot Serbien.”

Och så började det vi idag kallar första världskriget.

Detta behandlas i häftet War in our time – artiklar om Balkankriget . Du kan ladda ner den här i pdf.

När Jugoslavien skapades efter första världskriget var det som en kompromiss mellan segrarna och ett försök att putsa över de underliggande etniska, religiösa och sociala motsättningarna i regionen.

Både Nazityskland och Mussolinis Italien gjorde sitt för att dela Jugoslavien under andra världskriget, men genom partisankriget och alliansen med Sovjetunionen lyckades Jugoslavien överleva som en stat mellan blocken.

Men när Sovjetunionen sönderföll var det redo för en ny omgång av uppdelning och kolonisering. Varken Versaillesfördraget eller Jaltaavtalet gällde längre och det var fritt fram.

1999 gick Nato i krig mot det då redan splittrade Jugoslavien för att avskilja Kosovo.

Natos krav formulerades i Rambouillet-dokumentet.

”Ingen regering borde skriva under ett sådant dokument som världen försökte få Jugoslavien att acceptera i Rambouillet”, skrev Kjell Magnusson, forskare vid Centrum för multietnisk forskning i Uppsala. Fredsforskaren Jan Öberg säger att
Rambouillet-avtalet gör Nato till den högsta myndigheten i Jugoslavien, och att han förstod att serberna inte hade accepterat det.

I en ledare om Natos krig mot Jugoslavien skrev Le Monde Diplomatique i maj 1999 att västmakterna ville tvinga sin närvaro i Kosovo genom detta avtal, ett avtal de visste skulle förkastas i Belgrad, så att de hade en förevändning att gå till krig .

Tilläggen till Rambouillet-avtalet gör det klart att Natos kontroll inte skulle begränsas till Kosovo. Viktigast är följande som Jugoslavien måste acceptera: Natos personal, inklusive fordon, fartyg, flygplan och utrustning måste ha obehindrat tillträde till hela Jugoslavien (bilaga B, punkt 8). Det slås vidare fast att Nato har rätt att använda flygplatser, vägar, hamnar och järnvägar utan att behöva betala för det (punkt 11). I punkt 15 anges att Nato har rätt att ta över kontrollen över och använda all tillgänglig kommunikationsutrustning. Detta inkluderar all sändning i landet.

Ingen folkomröstning i Kosovo

I en skarp polemik mot folkomröstningen om Krimhalvön 2014 och mot att Krims utbrytning jämfördes med Kosovos utbrytning från Serbien, sa Barack Obama:

…Kosovo lämnade Serbien först efter en folkomröstning som inte organiserades utanför internationell rätt, utan i nära samarbete med FN och med Kosovos grannar. Inte nästan något av detta hände på Krim.

Nu blev det ingen folkomröstning i Kosovo . Självständighetsförklaringen antogs av provinsförsamlingen i Kosovo – utan föregående folkomröstning. Omröstningen i provinsförsamlingen fördömdes av den serbiska minoriteten och av Serbien. Det fanns alltså inte heller något samarbete med FN eller med Kosovos grannar.

Så utträdet av Kosovo är inte rotat i internationell rätt, utan i en rättighet som Nato har mycket mer känsla för: den starkastes rätt.

Det ryska utrikesdepartementet fördömer FN:s passivitet mot vad man beskriver som Pristinas missbruk av serbiska rättigheter.

Att denna konflikt har ett nära samband med kriget i Ukraina kan det knappast råda någon tvekan om. Kommer Nato att utnyttja det faktum att Ryssland har händerna fulla på östfronten?” (Slut på utdraget ur den artikeln).

Den erfarne geopolitiske analytikern Larry Johnson skriver ”De viktigaste drivkrafterna, USA och Storbritannien, som inte längre nöjer sig med att provocera Ryssland att invadera Ukraina, rör nu om den serbiska potten och uppmuntrar Kosovo att öppna en ny front i hopp om att avleda Moskva från att slutföra sin speciella militära operation i Ukraina. Det här är inte första gången Balkan har spelat en roll i att tända den tändstift som detonerar en brand i Europa.

När Gavrilo Princip mördade ärkehertigen av Österrike-Ungern den 28 juni 1914 utlöste det det efterföljande ”världskriget” som ställde England, Frankrike och Ryssland mot Tyskland, Italien och Österrike-Ungern.
Historien upprepar sig inte exakt. Det nuvarande upplägget ställer Ryssland mot större delen av Europa (förutom Serbien och Ungern) och USA. Om spänningar längs gränsen mellan Serbien och Kosovo bryter ut i öppet krig kommer det att förstärka Moskvas övertygelse om att västvärlden är helvetet inställd på att förstöra Ryssland och kommer att omöjliggöra fredsförhandlingar.” https://sonar21.com/on-the-precipice-of-world-war-iii/
Föregående artikelInte en part i konflikten?… USA:s statliga medieföretag dirigerar flygattacker mot Krim
Nästa artikelRapport från aktuell resa i Syrien. Hur länge ska USA:s (des)information dominera?
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

6 KOMMENTARER

  1. Lavrov varnar för att Ryssland kommer att störa västerländska vapenförsörjning
    Han säger att Ryssland kommer att rikta in sig på ”järnvägslinjer, broar och tunnlar”, vilket signalerar fler ryska attacker mot ukrainsk infrastruktur
    av Dave DeCamp Postat på29 december 2022KategorierNyheterTaggarRyssland , Ukraina
    Rysslands utrikesminister Sergey Lavrov varnade på onsdagen för att Ryssland arbetar på nya sätt att störa västerländska vapenleveranser till Ukraina, vilket signalerar att Ryssland kommer att börja rikta in sig på mer ukrainsk infrastruktur.
    ”Vi observerar att Ukraina tar emot fler och fler och bättre västerländska vapen,” sa Lavrov i en intervju på rysk TV, enligt Al Jazeer a. Han sa att angrepp på ”järnvägslinjer, broar och tunnlar” övervägs.
    Ryssland har tjatat på ukrainsk energiinfrastruktur sedan oktober, vilket lämnar miljontals ukrainare utan ström och värme för vintern. Men Lavrovs kommentarer tyder på att Ryssland kommer att slå mot andra typer av infrastruktur.

    Den ryske diplomaten sa att attackerna mot Ukrainas energinät redan har bidragit till att störa vapenförsörjningen men tillade att mer kommer att göras. ”Och jag är övertygad om att det finns andra planer som tillämpas i detta avseende,” sa han.
    Lavrov och andra ryska tjänstemän har betonat att mer amerikansk och annan västerländsk militär hjälp kommer att eskalera och dra ut på kriget.
    På torsdagen lanserade Ryssland ytterligare en störtflod av attacker mot Ukrainas elnät och slog mål med missiler och drönare. Ukrainas försvarsdepartement antydde att det var en av de tyngsta ryska bombningarna i kriget, och skrev på Twitter att ”Ryssland hade räddat en av de mest massiva missilattackerna sedan början av den fullskaliga invasionen under årets sista dagar. ”
    Rysslands bombangrepp mot Ukrainas energiinfrastruktur började efter bombningen av Kerchbron, som förbinder Krim med det ryska fastlandet. Under de senaste veckorna har Ukraina intensifierat drönarattacker djupt inne i Ryssland och Moskva har intensifierat sitt bombardemang.
    https://news.antiwar.com/2022/12/29/lavrov-warns-russia-will-disrupt-western-arms-supplies/

    • Kommentar ovan i fel ämne? Kanske moderator kan flytta kommentaren ovan till korrekt ämne om vapensändningar till Ukraina och utrikesminister Lavrov syn på det. (Då ämnet här just berör den serbiska regionen Kosovo-Metohija -jag tycker vi skall använda den fullständiga serbiska officiella benämningen på denna region).

      Man kan alltid fråga sig vad är ”internationell rätt” och när och för respektive mot vem skall den användas?

      Mig veterligen har inga sanktioner vare sig införts eller trätt i kraft mot till exempel staten Israels ockupation och närmast annektering med ockuperade bosättningar på Västbanken i Palestina, trots att staten Israel har internationella domar emot sig. Var är Washingtons argument för internationella lagar där? Sionismen prioriteras där tveklöst alltid högre.

      I 55 år har det nu hetat att ”vi skall invänta resultaten av ’förhandlingarna’ (d.v.s. mellan ockupant och förtryckt) o.s.v….”

      Kosova eller Kosovo-Metohija får ”gärna bryta sig ur” (en suspekt och opålitlig stat som Jugoslavien) men klassisk rysk region får inte bryta sig ur ett fientligt Ukraina; inte heller får katalaner och skottar ens teoretiskt rösta om självständighet, fast de enligt internationella principer torde ha rätt till det i dessa multietniska och federala statstyper.

      När följer de amerikanska Förenta staterna internationella lagar och rättigheter, och när det går dem emot?

      Det är väl den frågan vi torde måsta besvara först.

      Följer de amerikanska Förenta staterna någonsin själva i kritiska skeden denna ”internationella regelbaserade rättsordning”? Washington har då aldrig nämnt den i samband med de illegala anfallskrigen mot Vietnam, Irak, Kuba, Nicaragua eller annostädes.

      Eller som en amerikansk journalist en gång svarade i en debatt: ”internationell lag är för andra länder”.

      Säkert så.

  2. År 2022 har Rysslands territorium vuxit med nya regioner, Azovhavet har blivit inlandet och landets befolkning har vuxit med fem miljoner människor. Samtidigt har det ryska samhället, enligt sociologer, blivit mer enat, tvärtemot västvärldens förväntningar. Vilka andra viktiga resultat har Ryssland uppnått under det senaste året?
    Rysslands uppförande av en speciell militär operation (SVO) i Ukraina var inte bara årets viktigaste händelse , utan i dess betydelse – den viktigaste sedan Sovjetunionens kollaps. Den tillfälliga chefen för Folkrepubliken Donetsk (DPR), Denis Pushilin, sa i en nyligen intervju med TV-kanalen Rossiya 24 att behovet av att starta SVO var klart i slutet av 2021. ”Vi har sett att, tyvärr, krig är oundvikligt. Och vi är inte orsaken till det, vi är inte början på den här situationen. Och i slutändan fanns det inget annat alternativ än att inleda en speciell militär operation”, sa Pushilin.
    ”Ju mer press vi får, desto starkare blir vi”

    Att beslutet att genomföra en speciell militär operation togs på grund av oacceptabla hot mot Rysslands säkerhet skapade av de ukrainska myndigheterna och Nato-länderna sades i augusti på den första internationella antifascistiska kongressen av försvarsminister Sergej Shoigu.
    Beslutet om specialoperationen korrekt och lägligt, särskilt efter att den tidigare tyska förbundskanslern Angela Merkel avslöjat att de försökte lura Ryssland med hjälp av Minsk-avtalen.
    ”Vi har uttömt alla diplomatiska ansträngningar. Tyvärr gav de inget resultat. Alla våra initiativ för att garantera en gemensam europeisk säkerhet avvisades . Det var tydligt att västvärlden, i första hand amerikanerna och Nato, förberedde ett brohuvud från Ukraina för att attackera Donbass och Ryssland”.

    Under NWO:s lopp ökade Rysslands territorium. I slutet av september, efter resultatet av folkomröstningar i folkrepublikerna Donetsk och Lugansk, såväl som i territorierna i Zaporozhye- och Cherson-regionerna, röstade majoriteten av invånarna för att ansluta sig till Ryssland. Således har Azovs vattenområde, betonade samtalspartnern, blivit Ryska federationens innanhav. Men i allmänhet har Rysslands territorium ökat med mer än 100 tusen kvadratkilometer. Området i Schweiz, till exempel, är bara lite över 41 tusen kvadratkilometer.
    ”Flera miljoner invånare i Donbass och andra regioner har blivit ryssar. Detta ger deras familjer trygghet för framtiden. Den ekonomiska potentialen i dessa territorier är mycket viktig, bland annat genom den metallurgiska och petrokemiska industrin. De mål som Ryssland har satt upp kommer att uppnås. Frågan om befrielse av de territorier som är under ockupationen av Ukrainas väpnade styrkor kommer också att lösas”, är Dolgov säker.

    En av huvuduppgifterna för den särskilda operationen, betonar senatorn, är inte bara att säkerställa Rysslands säkerhet, utan också att stärka staten. ”Beslut som fattats av presidenten, inklusive de om utvecklingen av industrin, det militärindustriella komplexet, högteknologi – allt detta arbetar på allvar för att stärka landet. Detsamma gäller konsolideringen av samhället: ju mer de sätter press på oss, desto starkare blir vi”, sa Dolgov.
    ”Sammanhållning har blivit en naturlig reaktion i samhället”.

    Händelserna 2022 har lett till en större social sammanhållning än vad västvärlden trodde. Enligt resultaten från en undersökning i december av All-Russian Centre for the Study of Public Opinion (VTsIOM) noterade mer än hälften av de tillfrågade att den särskilda operationen snarare fick ryssarna att samlas (61 %), och 81 % av medborgarna stöder enandet kring presidenten inför ekonomiska och humanitära sanktioner från väst. Den genomsnittliga nivån på ryssarnas förtroende för president Vladimir Putin 2022 var 78 %, sa VTsIOMs vd Valery Fedorov.

    En sådan offentlig reaktion förväntades, säger Victor Poturemsky, chef för politisk analys vid Institutet för social marknadsföring (INSOMAR). Han påminde om att en liknande process ägde rum 2014 efter Rysslands återförening med Krim och de efterföljande antiryska sanktionerna.

    ”Effekten av samhällets sammanhållning uppstår när ett betydande hot mot dess existens uppstår. Under rådande förhållanden, när maskerna kastas av och planerna förkastas, har rally blivit en naturlig reaktion från samhället. Det blev uppenbart att sanktioner inte vidtas mot enskilda politiker, utan direkt mot landet och dess medborgare. Det militära biståndet som ges till Ukraina och uttalanden från västerländska politiker leder till ett svar – skydd och samling”, förklarade Poturemsky.

    Om detta tema: Ryssland har fått ny stabilitet i en aggressiv miljö
    Rysslands rätt i Ukraina når folken i Europa
    Ukraina avundas återställandet av Mariupol
    Att öka förtroendet för presidenten är också naturligt. ”Om vi ​​bara litar på oss själva måste vi samla oss kring ledaren. Presidentens stöd kom inte från ingenstans – det är ett erkännande av hans meriter och hans roll”, betonade INSOMARs chef för politisk analys.
    NWO påverkade också kulturens utveckling och blev orsaken till uppkomsten av nya opinionsledare. Dessa är inte bara militära korrespondenter, utan också representanter för konst och show business, inklusive Shaman och Akim Apachev . ”Den nya tiden behöver nya talesmän. Denna väg är inte över än, samhället går igenom den i jakt på personer och personer som kan bli rösten för en generation, ett land. Dagordningen – allt som händer i landet och utanför dess gränser – kommer att forma dessa ledare, förutspår Poturemsky.

    I sin tur tillägger Maxim Grigoriev, en medlem av Ryska federationens offentliga kammare, att för majoriteten av ryssarna är återkomsten av ursprungligt ryska länder huvudvägen för landets utveckling. ”Eftersom människor tror att detta är viktigt och nödvändigt, stöder de presidentens agerande. Ryssarna är säkra på att övervinna sanktionerna. Det är redan klart att dessa sanktioner inte skulle kunna spela sin roll, det finns inga katastrofala resultat och det kommer inte att bli det, det finns inget betydande slag mot medborgarnas välbefinnande”, är Grigoriev övertygad. Han lyfte fram nylanseringen av kampanjen ”We Are Together”, som först dök upp som ett svar på coronavirus-pandemin, och nu hjälper dess deltagare från hela landet nya territorier. ”Aktionen ”Vi är tillsammans” involverar ett stort antal människor som känner sitt engagemang. Men det viktigaste är att handlingen ger konkreta resultat”, säger Grigoriev.

    Medlem av OP fokuserade på bildandet av volontäravdelningar för att delta i den särskilda operationen. Särskilt märkbara här är aktivisterna från Folkfronten, United Russia, samt representanter för Russian Union of Martial Arts (RSMA), som bildade en avdelning av frivilliga i december för att delta i SVO. – Antalet volontärer har ökat markant. Det betyder att trots vad som händer, trots hotet mot deras liv, går de till fronten frivilligt, som hände under tidigare tidsepoker, tror Grigoriev.

    ”Det här är väldigt starka människor”

    Under den särskilda operationen gör Ryssland ansträngningar för att se till att invånarna i de befriade områdena återgår till ett normalt fredligt liv så snart som möjligt. Medlem av Ryska federationens offentliga kammare och chef för institutionen för journalistik och kommunikation vid Kherson State University Alexander Malkevich noterade den yttersta vikten av passportisering av invånare i nya regioner. Han påminde om att på sommaren, när de första passkontoren precis hade börjat öppna, samlades köer där, och nu görs pappersarbetet snabbt och bekvämt. Integrationen är i full gång.
    ”Ryska federationens justitieministerium och andra federala strukturer börjar arbeta i de nya territorierna. Jag är tacksam mot Promsvyazbank för ett nätverk med mer än 200 kontor i alla fyra nya regioner. Allt detta gör människors liv enklare och bekvämare, säger Malkevich och tillägger att roaming av ryska mobiloperatörer har dykt upp i de nya territorierna, och SIM-kort från ukrainska operatörer behövs inte längre.

    Enligt honom är han i Kherson-regionen involverad i processen att skapa en lokal gren av Kunskapssamhället, som också utökar sin verksamhet i Zaporozhye-regionen. ”Mina kollegor ledde Victory Volunteers i Zaporozhye-regionen och Yunarmiya i Cherson-regionen. Nu kommer regionala offentliga kammare att bildas i de nya territorierna. Allt detta är ett viktigt steg i integrationen, för att hjälpa vårdande människor att förverkliga sina initiativ, men redan som en del av Ryssland”, anser ledamoten i medborgarkammaren.

    Enligt din åsikt: Hur framgångsrikt var 2022 för dig?
    Väldigt framgångsrik
    Ganska lyckat
    Inte särskilt framgångsrikt
    Extremt misslyckat
    Svårt att svara på
    Röstresultat _
    Malkevich påminde om att 2023 kommer den ukrainska hryvnian att gå ur omlopp i de nya territorierna, som bara kan bytas ut mot rubel. ”En bekväm övergångsperiod gavs. Nu får folk löner i rubel, där alla monetära transaktioner äger rum, ”påpekade OP-medlemmen.
    Samtalspartnern noterade särskilt deltagandet av ryska chefer i bildandet av administrativa team i nya regioner. I september, i regionerna Zaporizhia och Cherson, startade personaltävlingar ”Revival Leaders”. Vinnarna kommer att inkluderas i talangpoolen, från vilken de, efter utbildningsresultat, kommer att utses till lokala ledarpositioner.

    ”De är kompetenta, professionella och samtidigt modiga människor. De hjälper till att bygga ett fredligt liv i de befriade områdena. Jag kan karakterisera med de vänligaste orden Sergey Eliseev, som ledde regeringen i Kherson-regionen under den svåraste tiden, personligen involverad i evakueringen av människor från högra stranden av Dnepr. Andrei Alekseenko räddade människor i Charkiv-regionen, och nu har han flyttat till Kherson-regionen, ”listade Malkevitj.

    Han noterade rollen som chefen för regeringen i Zaporozhye-regionen Anton Koltsov, lärdomen av vice ordföranden för regeringen i Kherson-regionen Vladimir Bespalov och aktiviteten hos ministern för ungdomspolitik Anton Titsky, som ”bokstavligen satte regionen på öronen.”

    ”Det här är mycket starka människor, dessutom har de klarat personaltävlingen Leaders of Russia, många av dem är utexaminerade från den så kallade skolan för guvernörer . Alla dessa människor borde få status som medlemmar i NWO, de jagades och fortsätter att jagas. Många av dem överlevde avrättningarna av administrativa byggnader från Hymars. Dessa är modiga människor av en speciell formation. De är inte bara professionella chefer, utan också människor med enastående personliga egenskaper, de kämpar i framkant för Ryssland och för att bygga ett fridfullt liv i våra nya regioner, där otroligt sympatiska och sympatiska människor bor, ”tror Malkevitj.

    Ledamot av DPR-parlamentet Vladislav Berdichevsky tillägger att det var de ryska cheferna som visade sig vara de mest effektiva i de nya territorierna, ”eftersom övergången till den rättsliga ramen för Ryska federationen kräver viss kunskap som våra chefer i princip inte kan ha.” Lokala tjänstemän är mer benägna att spela rollen som krishanterare, ”att lösa problem när de uppstår.” ”Nu sker en övergång till ryska lagstiftande räls. Våra lokala chefer sitter inte heller stilla och är utbildade,
    unga människor började dra sig in i den verkställande makten.

    Under de senaste två eller tre åren har vi antagit lagar i enlighet med Ryska federationens federala lagstiftning, så vi var redo för en fullfjädrad övergång, säger Berdichevsky. En liknande övergång gäller utbildningsstandarder. – Vi var också redo för det här. Redan innan vi gick med i Ryssland infördes ryska utbildningsstandarder i vår republik”, förklarade ställföreträdaren.

    Enligt honom är effekten av spridningen av Rysslands sociala garantier redan märkbar i de nya territorierna. ”Folk förstår att de inte är övergivna, utan är medborgare i Ryska federationen. Sociala garantier är en allvarlig hjälp, särskilt för dem som befinner sig i regionerna i frontlinjen, eftersom det inte finns några jobb, det finns inga förutsättningar för ett bekvämt liv”, tillade Berdichevsky.

    Ställföreträdaren noterade också möjligheterna för invånare i de nya territorierna att koppla av på ryska baser och i barnläger. Enligt honom använder invånare i områden som utsatts för beskjutning av Ukraina det oftare. – Många barn är stressade. Om ett barn ständigt är under eld, kan den lokala psykologen göra lite, så barnen tas ut för att vila, de får styrka – och allt detta har en mycket positiv effekt, ”sammanfattade ställföreträdaren.
    https://vz.ru/politics/2022/12/30/1192885.html

    • @Ivan 30 december, 2022 At 09:11
      Att säga att ”Rysslands territorium vuxit” känns lite missvisande. Verkligheten är att Ryssland har lyckats befria fler områden med rysk urbefolkning från ockupation. Hela denna process är fascinerade. Historien har lämnat massor med rester och reliker av ockupationer och erövringar. USA ockupationen 1945 av Tyskland har ännu inte avslutats, samma med Japan, Guam, och mängder av platser. Vi glömmer lätt att Ryssland inte är ett enda etniskt folk, utan en federation, likaså Tyskland. Det är skillnad på USAs påtvingade imperium och diktat över hela världen. Den mest intressanta är kanske Kina.

      För sådär 25,000 år sedan började kungadömen växa fram i Kina. Man utvecklade egna språk och kulturer, och intressant nog har dessa överlevt till idag, och har självstyre. Kina är en federation med kanske 2,000 etniska folk som tala 1,500 språk, men samtidigt har Kina utvecklat en gemensam nämnare och sammanhållning som grupp och folk. En sammanhållande länk har länge varit vad väst kallar kommunistpartiet, som är en folkstyrd folkrörelse som sammanstrålar i Nationalkongressen med 2,980 medlemmar (2018). Medlemmar av Kina många folk deltager normalt i sitt hemlands nationella dräkter.

      Västerlänningar ser mest det Kina som är storstäderna i öst där alla bär vad man kan kalla standardklädsel, men kommer man till andra områden som Tibet, Altishahr (Uigurien), Hani folket, Baima folket, 白马人, (15,000 medlemmar), osv, så bär alla sina traditionella dräkter, speciellt kvinnorna. Folk gemenskap och sammanhållning är inget man ändrar på, varför även sen så kallade svenska ”integrationen”, eller snarare tafatta misslyckande, är ett katastrofalt fiasko. Även Mao Zedong försökte, med samma urusla resultat.

  3. (Översatt från engelska)

    Delegater till Belgradkonferensen marscherar bakom en banderoll från World Anti-Imperialist Platform vid en anti-Nato-demonstration i centrala Belgrad organiserad av Jugoslaviens Nya Kommunistiska Parti. Slagord som skanderades av demonstranterna var ”Nato-mördare går hem” och ”Kosovo är Serbien”.

    Lördagen den 17 december talade CPGB-MLs vice ordförande Joti Brar vid ett internationellt antiimperialistiskt möte där representanter för mer än 30 organisationer från hela världen deltog, (representanter från Sverige?)
    organiserat av New Communist Party of Jugoslavia (NKPJ) och Union of Communist Youth of Jugoslavia (SKOJ) i samarbete med World Anti-Imperialist Platform.

    Vid mötet, det andra mötet hittills för medlemmarna i World Anti-Imperialist Platform, levererade Joti partiets ståndpunkt om hur vi bör förstå den nuvarande imperialistiska krisen och hur vi bör reagera på imperialisternas ansträngningar att lösa denna kris genom ett globalt krig.

    *****

    Kamrater, hälsningar från Storbritannien. det är en stor ära att få delta i detta viktiga möte, som sammanför antiimperialistiska krafter från hela världen i en tid då stora svårigheter utstår av våra folk som ett resultat av den globala kapitalistiska överproduktionskrisen.

    Vi kommer samman i en historisk stad, en där ärren efter imperialistisk aggression fortfarande är synliga, och där den pågående krigsdriften än en gång hotar att uppsluka inte bara Serbien utan en stor del av världen.

    När vi står här i Belgrad idag är det omöjligt att inte minnas det fascistiska, folkmordskrig som fördes av de imperialistiska makterna mot det jugoslaviska folket. Vi kan inte glömma att det kriget, som fördes i ”humanitarismens” namn, orsakade den värsta humanitära katastrofen i Europa sedan andra världskriget.

    Vi kan inte glömma att det kriget, som fördes i ”demokratins” och ”mänskliga rättigheters” namn, i verkligheten var ett krig för att förstöra det som återstod av det jugoslaviska folkets stolthet och självständighet; att avsluta jobbet med att bryta isär deras land, som hade börjat i Slovenien 1991, och att införa marionettregimer över hela det forna Jugoslaviens territorium.

    Vi kan inte glömma att det kriget, som fördes i namnet att försvara det kosovanska folkets ”suveräna rättigheter”, i verkligheten var ett krig för att upprätta ett narko-terroristiskt Nato-protektorat på ert lands mark.

    Vi kan inte glömma att imperialisterna, förutom att vilja etablera en bas för dess militära aggression mot Ryssland och dess underkuvande av Östeuropa, ville ha Kosovoregionen för dess egen skull. Mineralrikedomen i dess brunkol, bly, zink och kolgruvor är enbart tillräckliga för att förklara imperialismens önskan att ta Kosovo ur Serbiens grepp.

    Vi kan inte glömma hur, för att uppnå sina mål, USA och Europas kapital riktade miljoner till att skapa den så kallade Kosovos befrielsearmé (KLA), precis som de idag öser in miljarder till utbildning, beväpning och stöd för sin proxyarmé i Ukraina.

    Vi kan inte glömma att kriget mot Jugoslavien inte bara var inriktat mot folket på Balkan, utan som en varning till alla självständigt sinnade nationer. Som ett maffiastraff som misshandlades, skickade det ett meddelande från USA till världen: håll dig i kö eller du blir nästa!

    Dagens krig i Ukraina är det senaste i en rad aggressiva krig som inleddes vid en tidpunkt då USA-imperialismen kände sig säker på att inte ha något allvarligt militärt eller ekonomiskt motstånd mot sin globala dominans och var fast besluten att använda den makten för att förstöra varje spår av självständighet eller motstånd. I vart och ett av dessa krig ville imperialisterna kontrollera och dominera viktiga resurser, göra stora supervinster genom att plundra andra länder snarare än att låta dem använda sin naturrikedom som en källa till utveckling och välstånd för sitt eget folk.

    För imperialismen, i dess oändliga och desperata strävan att hitta nya källor till vinst, är pengar som spenderas på att utveckla infrastrukturen och höja levnadsstandarden för vanliga arbetare bortkastade pengar.

    Efter att ha slutfört förstörelsen av Jugoslavien 1999, flyttade krigshetsarna till Afghanistan 2001, till Irak 2003, till Libyen och Syrien 2011. Dessa öppna aggressioner har åtföljts av en rad ekonomiska krig och proxykrig i andra länder – mot Kuba , Iran och Nordkorea; mot Etiopien, Somalia och Sudan; mot Zimbabwe och Kongo; mot Palestina, Libanon och Jemen; mot Venezuela, Colombia och Nicaragua.

    Faktum är att det knappast finns ett land där USA inte utövar militärt, ekonomiskt eller politiskt tryck för att behålla sin dominans över planeten. Varhelst en rörelse uppstår som representerar massornas strävan efter självständighet och frihet, måste en motsvarande rörelse av imperialistiskt förtryck, ibland öppen ibland dold, också dyka upp.

    I vart och ett av dessa krig är det imperialisterna och deras funktionärer i media, politiska och militära maskiner som är de verkliga brottslingarna. De som regnade klusterbomber och utarmat uran över Jugoslavien 1999 är de som borde ha åtalats, inte de ledare som vågade stå upp mot imperialistisk mobbning och försvara sitt folks rätt till självständighet. Likaså i Ukraina idag är de kriminella angriparna mot folket i Donbass, som skoningslöst bombarderat civila under de senaste åtta åren, de som borde ställas inför rätta, tillsammans med de som finansierar, tränar och beväpnar dem i väst.

    Att klargöra frågan om imperialism för arbetarklassen är kärnan i varje lands kamp mot dessa Nato-ledda krig har varit deras rättvisa försvar av suveränitet och oberoende mot imperialistisk aggression och dominans.

    Som socialister är vår roll att förstå detta och att hjälpa arbetare att förstå det också. Vår uppgift är att förklara för massorna att de inte har något intresse av att stödja sina egna klassfienders aggressiva handlingar, och alla intressen av att aktivt arbeta för nederlaget för den imperialistiska krigsmaskinen och segern för de antiimperialistiska motståndskrafterna.

    Denna motsättning mellan de imperialistiska makterna och de som motsätter sig dem är det avgörande kännetecknet för dagens värld. Detta innebär att vi har en plikt att stå på sida med alla dem som objektivt bekämpar imperialismen, oavsett vem som leder eller är involverad i dessa krafter, och oavsett vilken ideologi de påstår sig vägledas av.

    Vi kan inte falla i fällan att medge legitimitet till dem som har skrivit in sig själva som ombud i den imperialistiska krigsdriften. Från Kosovo till Ukraina, från Polen till Taiwan, från Kurdistan till Sydkorea, har många arbetare blivit beredda att bli villiga fotsoldater på de olika fronterna av ett krig som ytterst syftar till att rädda det krisdrabbade imperialistiska ekonomiska systemet från total kollaps genom att förstöra den oberoende existensen och territoriella integriteten för alla dem som motsätter sig dess hegemoni, i synnerhet Ryssland och Kina.

    Dessa två länder ses som ett dödligt hot mot imperialismen eftersom de har den militära, ekonomiska, industriella och tekniska styrkan att stå emot USA-imperialismens mobbning; eftersom de är hem för enorma resurser som imperialisterna vill plundra; eftersom de är hem för ett stort antal arbetare som imperialisterna vill exploatera; och för att de alltmer arbetar tillsammans och fungerar som en attraktionspol till andra länder som vill bryta sig loss från imperialistisk ekonomisk och militär kontroll.

    Det finns de i den internationella arbetarrörelsen i dag som misslyckas med sin uppgift att tydligt identifiera karaktären av det krig som utspelar sig; som misslyckas med att förklara denna essens för arbetarna i sina länder. De misslyckas med att identifiera den verkliga angriparen, utan hittar istället socialistiskt klingande ursäkter för att rättfärdiga handlingar från den  imperialistiskt anslutna proxystyrkan, av vilka en del slungas mot Ryssland och Kina, av vilka andra används mot mindre nationer runt om i världen som har modigheten att stå emot USA:s imperialistiska kontroll, som Syrien, Iran, Venezuela och Nordkorea.

    Genom att göra dessa viktiga eftergifter till den imperialistiska krigspropagandan, som för länge sedan lärde sig att dölja sin aggressiva avsikt bakom populärt klingande fraser, förråder de sina egna arbetarklassers intressen.

    De som tillsammans med prestigefyllda borgerliga ekonomer uttalar sig om de ”aggressiva” och ”expansionistiska” målen för den ryska och kinesiska ”imperialismen”, som tillsammans med imperialistiska politiker stämplar varje ledare som står upp mot imperialistisk brigandage som en ”diktator”, är, vare sig de menar det eller inte, vilket underlättar den imperialistiska krigsdriften.

    De hjälper till att sprida förvirring där de borde skapa klarhet, och de avväpnar de krafter som de borde mobilisera för att gå med i kampen mot den imperialistiska krigsmaskinen.

    När vi står i Belgrad idag är vi väl medvetna om att imperialisterna kommer att föra krig på dessa gator igen om de kan. Vårt parti står i solidaritet med våra kamrater i Jugoslaviens nya kommunistiska parti, som utsätts för allt större angrepp från EU-stödda fascistiska ligister.

    Vi fördömer de nynazistiska attackerna mot det jugoslaviska kommunisthögkvarteret, och vi fördömer de pågående provokationerna i Kosovo, som syftar till att förvandla landet till en annan front i kriget mot Ryssland.

    Vi fördömer skapandet av en tvåstegs apartheid i Kosovo, där etniska serber diskrimineras och förtrycks av den fascistiska väststödda juntan precis när etniska ryssar förföljdes av den fascistiska väststödda juntan i Ukraina.

    Liksom i andra delar av Östeuropa har den serbiska staten underlättat framväxten av dessa imperialistiskt anslutna fascistiska krafter. Den har implementerat EU-lagstiftning och tillåtit CIA-påtvingad historisk revidering i media och utbildning, vilket omstämplar fascistiska kollaboratörer från andra världskriget som ”hjältar” och sovjetiska befriare som kriminella förtryckare.

    Kamrater, varken Azovbataljonen i Ukraina eller någon av de andra fascistiska ligisterna som spankulerade runt på gatorna i Östeuropa dök upp från ingenstans; fascismen har varit det imperialistiska valet i denna region sedan 1930-talet – syftat till att missrikta arbetarnas ilska, dela deras motstånd och undertrycka socialismens framväxt.

    Nynazistiska styrkor, som återinfördes i Ukraina på 1990-talet, släpptes lös med full kraft under Euromaidan-kuppen 2014. De riktade in sig på de mest progressiva delarna av den ukrainska arbetarklassen för att underlätta det imperialistiska förvärvet av Ukrainas enorma natur- och industriresurser – och, som Angela Merkel själv nyligen medgav, för att bereda marken för Natos proxykrig mot Ryssland.

    När de kommer överens med det oundvikliga nederlaget för Kievregimen och förstörelsen av deras proxystyrkor i Ukraina, gör Natos ledare allt de kan för att förlänga och förlänga kriget. Arbetare i Polen och de baltiska staterna förbereds för att ge ytterligare kanonmat för denna insats när västvärlden försöker hitta ett sätt att hålla Ryssland i strid.
    Imperialisterna hoppas desperat att de kan vinna fram till slut genom att slita ner Ryssland och få hennes ekonomi och samhälle att kollapsa.

    Imperialisternas hycklande tal om ”frihet” och ”demokrati” avslöjas för vad det är – prat, och inget mer. Vi kan inte glömma att Nato-imperialister som försvarade ”yttrandefriheten”, bombade Jugoslaviens statliga programföretag här i Belgrad och beskrev dess patriotiska journalister och programledare som ”legitima mål”.

    Kamrater, vårt bästa försvar mot den stigande vågen av fascistiska styrkor, utbildade för att användas som chocktrupper i försvaret av ett misslyckat imperialistiskt system, är byggandet av en stark antiimperialistisk rörelse, som kan förklara systemets sanna natur för att arbetare och förena sina ansträngningar för att stå emot det.

    All imperialistisk intervention i Kosovo måste motarbetas kraftfullt. Som Lenin uttryckte det för mer än ett sekel sedan: ”Den mäktiga europeiska bourgeoisin är rädd för verklig frihet både i sina egna länder och på Balkan; deras enda mål är vinst på andras bekostnad, de väcker chauvinism och nationell fiendskap för att underlätta deras plundringspolitik och för att hindra den fria utvecklingen av de förtryckta klasserna på Balkan.”

    Kamrater, vi måste förena största möjliga krafter för att motsätta sig Natos krigsdrift, vilket strider mot varje arbetares verkliga intressen. Det är därför vi säger:

    Nej till spridningen av Natos krig!
    Solidaritet med de progressiva, antiimperialistiska krafterna i Serbien!
    Nederlag för Nato-imperialismen!
    Seger till motståndet!

    http://thecommunists.org/2022/12/18/news/british-delgates-belgrade-conference-oppose-

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here