Folkrättsexpert – Krim var aldrig annekterat!?

15
3082
Krim. Bild Steigan.no

Den här artikeln har skrivits av Ola och Erni Friholt på Orust och återger forskning och åsikter från juridiksprofessorn Peter Öhrebech vid Tromsö universitet. Jag hittar två referenser på nätet: Peter Örebech, “INTERNATIONAL LAW AND SEPARATION OF CRIMEA FROM UKRAINE (PART 1) och INTERNATIONAL LAW AND SEPARATION OF CRIMEA FROM UKRAINE part 2.

Krim i nytt ljus

Även inom fredsrörelsen har vi hittills set Krimfrågan som en följd av den USA-stödda högerkuppen i Kiev den 22 februari 2014 med dess fortsättning i nyorientering mot EU och Nato. Den utvecklingen ledde till en förnyad strävan hos den ryssvänliga befolkningen på Krim att ansluta sig till Ryssland, vilket tidigare hade uttryckts vid Sovetunionens upplösning och Ukrainas självständighet.

För Ryssland var denna utveckling ett nytt hot om att dess stora flottbas i Svarta havets fria och fritt segelbara vatten skulle hamna i Natoland.

Därav den plötsliga fredliga anslutningen av Krim till Ryssland, vilken vi godtagit som annektering i strid mot folkrätten. Detta har av Nato, EU och Sverige kallats invasion och annektering i strid mot den europeiska säkerhetsordningen. Idag har vi fått en ny beskrivning av detta skeende.

I den norska debatten om Ukraina har Peter Öhrebech, professor i rättsvetenskap i Norges arktiska universitet i Tromsö, beskrivit invasion som militära styrkors inträngande på främmande territorium. Ockupation beskriver han som besättande av en annan stats territorium med militär makt. Och annektering beskrivs som varaktigt övertagande av territorium genom en stats ensidiga deklaration.

Professor Örebech påpekar att ingen militär trupp förts över gränsen till Krim vid den kritiska tidpunkten, utan det var Krims eget hemvärn och frivilliga som besatte vägarna vid gränsen till Ukraina. Det var alltså ingen rysk invasion.

Vad gäller frågan om ockupation anför professor Örebech att Krim var i union med Ukraina från 1991 till 2014, aldrig en integrerad del. Krim hade eget parlament, egen regering, statsminister och högsta domstol (liksom Norge 1814-1905). Krimparlamentet anordnade en folkomröstning om Krims framtida status. 150 valobservatörer fann inga felaktigheter. Röstresultatet var ett förkrossande nederlag för dem som ville fortsätta unionen med Ukraina. Av valdeltagandets 83,1 % valde 96,97 % en union med Ryssland. Det var alltså ingen ockupation.

Anslutningen var ingen ensidig rysk deklaration, alltså ingen annektering. Krims eget parlament avtalade med Ryssland om union med ryska förbundsrepubliken och anordnade folkomröstningen den 16 mars. Inte heller fanns någon orättfärdig rysk närvaro då. Och Krim är fortsatt i union, men nu med Ryssland och med fortsatt eget parlament, statsministerium och högsta domstol.

Krims utträde ur unionen med Ukraina var i överensstämmelse med folkrätten. Så dömde också den internationella Haagdomstolen i Kosovofrågan, bortsett från Natos bombning av Serbien. ”Plikten att respektera en stats integritet gäller inte över icke-statliga aktörer. Folkrätten förbjuder inte oavhängighetsförklaringar.”

Folksuveräniteten är således säker folkrätt oavsett vad Nato och andra makter uttalat.

Nya vyer, inte sant? Men brösttonerna från Nato, EU och Sverige fortsätter.

Föregående artikelBrussels historierevisionism om andra världskriget.
Nästa artikelSvT klipper om Rysslandsdokumentär pga påstådda faktafel – som inte var fel! 3/2 med viktigt tillägg!
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

15 KOMMENTARER

  1. Usa,Nato och dess stad EU är världens korkaste och pantade fulspelare därför. Vad håller man på med sedan dess som pudlar och kaniner. Propagandan och desinformation sedan dess saknar motstycke. Med Usa,Nato i spetsen och dess stad EU har propagandan och desinformation saknat motstycke sedan dess,jävla fulspelare är man,och VIDRIGA sådana

  2. Alla som begriper något förstår ju att det här är en geopolitisk fråga som drivs av USA för egen vinning! Och hur kan ett beslut av en diktator på 1950-talet som ju de facto bestämde över Krimbornas huvuden att deras område skulle vara en del av Ukraina ha någon som helst bäring för dagens Krim och dess befolkning? Uppenbart är ju att folket på Krim har rätt att ansluta sig till sitt gamla moderland, det är inte upp till USA och deras vasaller att bestämma över. I Ukraina är man givetvis rädda för att de västra gamla polska delarna ska göra samma sak och precis samma gäller i de östra delarna av låtsaslandet Ukraina som är en produkt av Sovjetstaten. Det är ju inga andra beslut som Sovjetstaten tog som anses heligt, förutom då Krim, det skulle i så fall vara sådant som gynnar USA och EU annars bryr man sig knappast. Även de på fulmedia vet ju om allt detta men i ljugandets propagandavärld så räknar man kallt med att folk inte kollar upp historien eller än värre bryr sig inte utan låter sig luras av hjärntvätten.

  3. Det är dax att släppa detta vansinne. Det var här den riktiga VIDRIGA offensiven mot Ryssland startade,som vi ser tills idag. Usa,Nato och EU har demolerat ALLT som har med Ryssland och Putin att göra sedan dess. Desinformation och propagandan har saknat motstycke hur man agerat sedan dess mot Ryssland och Putin. Man har bara öst på utan MINSTA stopp sedan dess och demoniserat och demolerat ALLT som har med Ryssland att göra. Propagandan och desinformationen av dessa Nato,Usa med EU har ju på allvar varit VIDRIGT och saknat motstycke,HELT i onödan. Släpp detta KORKADE,och påbörja”brobygga”relationen till Ryssland. Sverige har som sina övriga syskon i EU agerat mer än KORKADE,då man varit”alliansfria”också. Usa styrt sin stad EU över ALLA aspekter på så enkelt sätt. Dessa alla idioter borde fan skämmas som agerat såhär i 8år nu. Vilka klantskallar och pajasar

  4. Ahh, bland de bästa kanske den bästa skrivelsen jag läst i ämnet. Klockrent distinkt och auktoritativ. Går inte att ifrågasätta, förutom av natostan med taltrattar o nickedockor. Äntligen ngn som definierar o läser lagen så t om de inkrökta i längden inte kan fortsätta ljuga. Var uppe i Tromsö på 90talet och såg den nyinvigda universitetsbyggnaden, den var top

  5. När en region ”bryts ut” till Natos och Washingtons ”fördel” är det alltid ”legitimt” och följer därför alltid ”den internationella regelbaserade ordningen” som Washington tolkar den; d.v.s. inte som FN eller internationella domstolar tolkar den; ty den internationella brottsmålsdomstolen i Haag ”skulle stormas av amerikanska specialstyrkor om någon amerikan åtalades i process”. Orden kommer direkt från förre CIA-chefen och utrikesministern Mike Pompeo. Att militärt storma brottsmålsdomstolar i ett ”allierat” Nato-land är alltså att följa den ”internationella rättsordningen”. Det bor trots allt ännu några cowboys och mafiosos kvar i Washington!

    Om regioner i Washington-vasaller vill enligt folkrätten bryta sig ur ett land; som Skottland, Katalonien, Sydossetien och Abchazien (f.d. regioner i Georgien före 1992); då är det alltid ”emot internationella rättsprinciper”. Inte helt oväntat.

    Ibland undrar nog många iakttagare varför just staden Sevastopol nämns samtidigt med Krim, och inte då huvudstaden på Krim, som heter det liknande: Simferopol.

    Staden och flottbasen Sevastopol överfördes nämligen INTE till ukrainska republiken år 1954. Staden styrdes direkt som speciellt subjekt direkt från Moskva. Så denna stad har aldrig varit just ukrainsk.

    Efter den verkliga stora statskuppen i Sovjetunionen, Belovezj-avtalet i Vitryssland i december 1991 ingått i lönndom av de ryska, ukrainska och vitryska nya ledarna som beslöt mot landets konstitution att upplösa unionen, så fick Boris Jeltsin frågan av sin ukrainska kollega Leonid Kravtjuk ”hur man skulle lösa frågan med (den Moskva-styrda flottbasen) Sevastopol?”

    Jeltsin och följe sägs varit helt upptagna att värma upp med whiskeyflaskor inför festen om Sovjetunionens dödsmässa. Den ukrainske presidenten Kravtjuk fick inget ryskt svar.

    Vi vet inte idag varför staden Sevastopol, som aldrig styrts från Kiev, plötsligt nu började göra det?

    De processer hur Sevastopol kom att hamna i Ukraina år 1992 är höljda i dunkel. Har det godkänts av Sovjetunionens eller Ryska federationens högsta eller konstitutionella domstolar? Vad sade de ryska specialistinstanserna som FSB, GRU, militärstaben och utrikesministeriet? Sade de verkligen: ”ja, skit i det, vi släpper vår egen flottbas Sevastopol till de (numera) ukrainska ”utlänningarna”?

    Det här kan nämligen de västerländska specialisterna och tankesmedjorna inte svara på. Den plötsliga ”internationella rättsordningen” blev nu alltför krånglig och besvärlig att reda ut. Därför talas bara kollektivt om ”Krim-frågan”, men aldrig den icke-ukrainska staden Sevastopol.

    Sedan ett klargörande: det går inte att uppföra explicit ”Natobaser” i Svarta havet. Passagen in till Svarta havet genom Bosporen är strikt begränsad för militära fartyg som inte går under ett Svartahavslands flagga. Detta regleras i den internationella Montreux-konventionen, så därför kan aldrig Sevastopol förvandlas till en låt säga amerikansk eller engelsk flottbas: ty utrikes krigsfartyg får inte vistas mer än någon vecka, antalen och storleken fartyg är strikt reglerade, i Svarta havet och måste därefter obligatoriskt lämna regionen.

    …Om nu Washington skulle tänka sig att följa den kanske inte i detta fallet så intressanta ”internationella regelbaserade rättsordningen”.

    För man kan ju alltid låta storma byggnaden där Montreux-traktaten administreras med amerikanska specialstyrkor, Pompeos käpphäst.

    Det är den egna amerikanska politiska och militära viljan och hotandet med vapenmakt som ÄR den ”internationella regelbaserade rättsordningen”.

    Internationella brottmålsdomstolen i Haag gör sig nämligen inget besvär att ens ifrågasätta denna ”rättsordnings” definition.

    • Om Sevastopol:Föklarades av ryska parlamentet som ”ryskt territorium” men det ogiltigföklarades av både Jeltsin och FN säkerhetsråd.

      Intressant artikel om Krim och Kosovo i en juridisk blogg
      ”Crimea, Kosovo, Hobgoblins and Hypocrisy”
      One of the more remarkable aspects of the whole unfortunate Ukraine episode is the rampant hypocrisy on part of all of the major players involved in the dispute. Those same Western states that unlawfully invaded Iraq, and supported Kosovo’s secession from Serbia while endlessly repeating that Kosovo was somehow a really super-special sui generis case, are now pontificating about the sanctity of the UN Charter and territorial integrity.

      Moreover, the Crimean authorities referred to the well-known Kosovo precedent – a precedent our western colleagues created with their own hands in a very similar situation, when they agreed that the unilateral separation of Kosovo from Serbia, exactly what Crimea is doing now, was legitimate and did not require any permission from the country’s central authorities.

      Pursuant to Article 2, Chapter 1 of the United Nations Charter, the UN International Court agreed with this approach and made the following comment in its ruling of July 22, 2010, and I quote: “No general prohibition may be inferred from the practice of the Security Council with regard to declarations of independence,” and “General international law contains no prohibition on declarations of independence.” Crystal clear, as they say.

      Here is a quote from another official document: the Written Statement of the United States America of April 17, 2009, submitted to the same UN International Court in connection with the hearings on Kosovo. Again, I quote: “Declarations of independence may, and often do, violate domestic legislation. However, this does not make them violations of international law.” End of quote.
      https://www.ejiltalk.org/crimea-kosovo-hobgoblins-and-hypocrisy/

  6. Google översättning från finskan av en artikel av Marjaliisa Siira f.d. journalist. Fredsaktivist som själv besökt Krim. En läsvärd artikel om vad som hände och vilka regler som gällde när Sovjetunionen upplöstes.
    ” Visar texter med taggen Krim . Visa alla texter
    Fredagen den 30 mars 2018
    Krim har inte varit ockuperat

    Och än en gång: Krim har inte varit ockuperat. År 2014 trädde folket på Krim äntligen i kraft vad som godkändes av Sovjetunionens högsta sovjet den 26 april 1990. Som lagen om Sovjetunionens upplösning. Lagen gav de autonoma sovjetrepublikerna rätt till statlig självständighet. Det gav en helt laglig rätt till självständighet även till den autonoma Krim. Och en självständig stat får ingå självständiga fördrag, till exempel för att ansluta sig till en annan stat. Detta är helt i linje med internationell lag och lag.

    Krim röstade för sin självständighet för första gången den 20 januari 1991. I folkomröstningen var valdeltagandet 81,37 procent och 93,26 procent av de som röstade var för Krims självständighet och återvändande till Ryssland. Ukraina antog resultatet av lagen den 12 februari 1991. Men i motsats till resultatet av omröstningen och dess godkännande inkluderade Ukraina Krim i sin egen självständighetsförklaring den 24 augusti 1991. Ukraina ursäktar därför Krim för sig själv, mot Krim-folkets vilja.

    Detta ledde till protester på Krim och landet återförklarade självständighet 1992. Det ville fortfarande återvända till Ryssland. Trots detta fortsatte Ukraina att tvångsannektera Krim fram till 2014. Detta var emot lagen om upplösning av Sovjetunionen och internationell lag och lag.

    Krims parlament förklarade sin självständighet för tredje gången den 11 mars 2014 och bekräftade detta i en folkomröstning den 16 mars 2014. Sektion (secession) från Ukraina och anslutning till Ryska federationen fick stöd av mer än 80 procent av de som röstade. Och om det påstås att folkomröstningen var dåligt och hastigt organiserad, så kommer resultatet av omröstningen att bekräftas av många opinionsundersökningar gjorda av västerländska forskningsinstitut på Krim sedan 2014-15. Deras resultat var exakt detsamma som folkomröstningen, dvs 80 till 90 procent ville ansluta sig till Ryssland.

    Paragrafen ger landet rätt att fatta självständiga beslut och fördragsfördrag. Krims parlament godkände återvändandet till Ryska federationen och den ryska duman godkände Krims parlaments beslut. Allt gick enligt demokrati.

    Flera länder har blivit oberoende av sitt moderland genom en sektion. Mycket av detta hände i Sovjetunionens upplösning och även i Afrika under kolonialismens upplösning. Krimsessionen 2014 var en del av den sovjetiska upplösningsprocessen 23 år för sent.

    Finländarna skulle tro att de förstod Krim, eftersom Finland också fick självständighet genom sektionen. Finlands riksdag förklarade Finland självständigt 1917, det vill säga Finland skiljde sig från sitt fosterland Ryssland. Det var inte ens en folkomröstning i Finland. På samma sätt, utan folkomröstningen, blev Estland självständigt 1991, till exempel genom att förklara sig självständigt.

    Länken nedan har ett litet avsnitt som kastar ljus över Krim-relationen med Kievs kapningsregime. Majoriteten av Krimborna stödde inte Maidan-demonstrationerna, Janukovitjs avgång och Ukrainas anslutning till EU, än mindre Nato. Således tog ett antal besättningar från Krim bussar till Maidan i slutet av februari för att protestera. Maidan verkade inte ha plats för demonstranter. Krimfolket gick hem på väg tillbaka.

    På väg tillbaka 20.2. på natten i den lilla staden Korsun-Shevchenkivsky stoppade beväpnade nationalister bussar. Krimfolk misshandlades, torterades, tvingades sjunga den ukrainska nationalsången med risk för döden. Angriparna slog sönder bussrutorna och tvingade brottslingarna att samla ihop glasskärvorna. Och detta var inte den enda våldsamma attacken från extremhögern mot brottslingarna. Hotet om våld var en av anledningarna till att man sökte säkerhet i Rysslands armar.

    Det falskt baserade propagandamantrat ”Om ockupationen av Krim” är det västerländska informationskriget mot Ryssland.”

    Källa:
    https://www.strategic-culture.org/news/2017/02/08/how-ukraine-annexed-crimea-frank-conversation-with-nikki-haley.html

      • En läsare mailade ”Jag delade din artikel om att annekteringen av Krim inte stred mot folkrätten ett nätverk jag är med i. Och den avvisas som folie-hatt-konspiration. Kan du hjälpa mig med ytterligare fakta rörande Krims självbestämmande, att de var/är en del av en union?” Mvh. US,
        (följare, kund och sponsor).

        Jag bad honom använda Öhrebechs 2 vetenskapliga artiklar.

    • Folk som fortfarande har sina rättsprinciper kvar inser givetvis att Krim är en del av Ryssland! Sedan finns ju andra som slänger sina principer överbord bara gangstermaffian i USA ringer och meddelar annat. Och så påstår en del att USA står för demokrati och rättvisa? Som sagt den sista idioten är inte född…USA är den enskilt största orsaken till de flesta krig och konflikter i världen. Den ”liberala” diktaturens största förespråkare som nu stött på patrull i Kanada men även i USA där lastbilsåkarna leder protesterna mot den ”liberala” diktaturens kreatur som Biden, Trudeau! Även i Europa planeras likande massprotester vilket fulmedia ihärdigt negligerar att rapportera om!

  7. Man brukar säga att när kartan och verkligheten inte överensstämmer, då är det verkligheten som gäller. Strikt juridisk har folkrättsexperterna rätt. Vad som hände i praktiken var att Krim underställdes Ukraina. Båda regioner inom samma stat, precis som två län inom Sverige. Man kunde kanske likna det vid om svenska riksdagen beslutade att Blekinge Län skulle underställas Skånes Län precis som om det vore en kommun. Det var en omorganisation inom en stat, Sovjet, och då användes inte uttrycken annektering eller ockupation, även om det i praktiken vore samma agerande med samma resultat. När Sovjet upplöstes förblev helt enkel Krim en region, ”Län”, inom Ukraina, men verkligheten var, och där hänger juridiken och dess terminologi inte med, att Krim blev annekterad till Ukraina.

    Ett annat rörigt exempel är Taiwan, där verkligheten inte överstämmer med teorierna. Kina har alltid talat om regioner inom Kina som ”nationer”. Taiwan var alltså en nation inom Kina som med det grymmaste våld erövrades av Chiang Kai-Shek tillsammans med främmande stat, nämligen USA. Detta dock formellt inom samma stat, staten Kina. Då gäller inte begreppet ockupation och erövring. I verkligheten invaderas Taiwan och är nu ockuperat av USA, även om USA formellt inte har trupper på Taiwan. USA fattar i praktiken alla beslut dom anser vara viktiga för dom. USA struntar blankt i allt annat och gör som dom vill. ”Enligt reglerna – våra regler.”

    Jämför även Sverige. Sverige är inte formellt varken ockuperat eller annekterat av USA, men det är USA som fattar besluten när USA så bestämmer. Massinvandring, värdlandsavtal, kärnvapenavtal, Huawei förbud, militära övningar, etc. I rent pragmatiskt realspråk, Sverige är annekterat och ockuperat av USA.

  8. Det viktiga är vad som hände med Krim år 1954, och varför.
    Nikita Chrusjtjov hade då skaffat sig en stark position inom partitoppen i Sovjetunionen. Han kände sig dock hotad av Georgij Malenkov och ville få över Ukrainas representanter i Högsta Ssovjet på sin sida i ”maktkampen mot Malenkov. Därför föreslog han att den attraktiva halvön skulle ”överföras” till Ukraina.
    I praktiken spelade det kanske ingen större roll då men Krims befolkning accepterade aldrig förändringen, främst av kulturella skäl.
    Jämförelsen med Skåne och Blekinge län haltar något. Sverige är ingen union.

  9. Krim hamnade i Ukraina 1954 av rent praktiska skäl: halvön fick sitt dricksvatten och ström från ukrainska ”fastlandet”. Mindre känt är att samtidigt föreslogs att Kaliningrad-exklaven skulle överföras till litauiska republiken, men ledaren där sade ”nej tack”.

  10. Johan de Naucler Ja- det stämmer. Det var ett stort vatten-projekt som skulle genomföras, och med två politiska projektledningar, en i Ukraina och en på Krim, var det givet att det inte skulle fungera. Därför valde Nikita Khrushchev att arrangera det så att det skulle bli en enda projektledning i Ukraina och Krim blev underställd den. Dessutom spelade nog personliga åsikter och känslor in. Nikita Khrushchev var etniskt ryss, men hans fru var ukrainare, och Nikita Khrushchev älskade Ukraina.
    Börje Nordström Håller med Skåne och Blekinge jämförelsen är lång ifrån exakt. Skillnader i kultur, språk, historia etc är betydligt större i fallet Krim – Ukraina.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here